Kategori: potatis (Sida 2 av 2)

Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.

Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.

Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.

Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.

När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.

Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.

Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.

Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.

Igår kväll gjorde vi pommes frites. Vi har inte några av våra egna potatisar kvar utan har köpt obesprutad potatis av en annan lokal odlare på REKO-ringen. Vi bad att få så stora potatisar som möjligt i vår tiokilos säck och det fick vi verkligen. Riktigt bakpotatisstora.

Till pommes frites väljer vi en mjölig sort och vår lokala leverantör hade en sort som heter Carolus. Potatisen skalas och skärs till stavar på vår mandolin.

Även om vi köpt tio kilo så gick de två momenten rätt så snabbt tack vare att vi fick tag på stora potatisar.

Potatisstavarna kokas sedan i 8 minuter i vatten med lite ättika och salt i. Anledningen till att man har ättika i vattnet är att syran hjälper till att sakta ner nedbrytningen av pektinet i potatisen.

På sidan http://www.hamburgare.org/pommes-frites/ står att läsa ”Om pektinet bryts ner innan stärkelsegranulerna i potatisen hunnit spricka och sprida sitt kletiga inre kommer pommesen A) Inte få en krispig yta, B) Falla sönder eller C) Bli ihåliga. Inget av dessa alternativ är direkt önskvärt.”

Vi har inte någon aning om det stämmer men vi har kört efter det receptet flera gånger förut och det har blivit sanslöst goda pommes.

När potatisstavarna har kokat ska de torka lite och svalna ordentligt på hushållspapper.

Därefter ska de friteras första gången. Det gör vi i ekologisk rapsolja.

Sedan ska de svalna en andra gång för att sedan frysas. Förra gången vi gjorde pommes la vi dem i plastpåsar, så fort de svalnat, som vi la i frysen. Det blev inte riktigt bra då de klumpade ihop sig. Denna gång hade vi bestämt oss för att styckfrysa och då passar det väldigt bra med minusgrader ute så vi kunde ställa ut plåt efter plåt.

När de frusit på ytan la vi över dem i plastpåsar som nu ligger i vår frys. När vi vill ha pommes friterar vi dem en andra gång tills de fått rätt färg. Det blir otroligt gott och smakar bättre än alla köpe-pommes vi prövat. Dessutom vet vi att det inte är besprutade potatis eller palmolja som frityrolja.

För två och ett halvt år sedan fick vi ett kuvert med några minipotatisar. Vi hade beställt gratisprover av gamla potatissorter från Nordgen som skickar kostnadsfritt. Nordgen håller liv i gamla sorter och har det ganska välkända fröförrådet på Svalbard. Verksamheten finansieras av Nordiska ministerrådet. Årets potatislista finns här.

Vilka sorter som finns varierar år från år och vi fick sorterna Gula islenskar, Tärendö Karl Krekula, Röda krokar och Tylva. Potatisarna som kom var mycket små, som en tumme. Det berodde inte på att Nordgen ville få mindre portokostnader utan för att potatisarna kommer från virusfria celler i provrör. Det var 3-4 av varje sort. I slutet av april satte vi dem i fyra hinkar som hade dräneringshål i bottnarna.

Det finns ett talesätt om att potatis bara ska ha vatten vid två tillfällen, vid sådd och vid kokning, men det gäller nog bara om de får växa i den riktiga marken. I små hinkar behövs lite vatten från och till men det är lätt hänt att glömma att ge dem en skvätt vatten då och då. Hinkarna står på samma ställe hela sommaren och blir ganska osynliga med tiden.

Det var spännande med första skörden och det skrev vi om i ”Sättpotatis i hink”. Alla sorterna hade överlevt och förökat sig och nu hade vi fler sättpotatisar inför 2017.

Den här gången var hinkarna för små men vi hade dränerade dunkar med bra djup. Hösten 2017 hade de blivit ännu fler. Vi skrev om det i ”Något fler potatisar”.

Våren 2018 var sättpotatisarna så många att vi planterade dem på friland. De fick nog inte den kärlek och kupning som de borde fått men de klarade sig ganska bra ändå.

Det blev ännu fler potatisar och den här gången var de så många att det äntligen var dags att proväta.

Resultatet blev lite snöpligt efter allt arbete. Även vi kunde utse en vinnare så blev det ingen wow-upplevelse. När vi tänkte efter lite så var det inte så konstigt att vi inte hittade någon fantastiskt god potatis bland de fyra. Extra goda potatissorter blir inte utrotningshotade, om man säger så. Vilken som vann? Tylva. Kanske är det bara den som vi ska odla vidare.

Vi får inte sälja avkomman av de potatisar vi fått från Nordgen men om någon vill ha några knölar så är det bara att komma hit och hämta eller skicka ett frankerat vadderat kuvert. Även om dessa potatisar inte var något extra så har de sina styrkor och svagheter och någon dag kanske det är just de egenskaperna som blir värdefulla.