Vi transporterar mycket grönsaker från odlingen till affären. Hittills har vi oftast gjort det på en liten perrongkärra med två hjul. Två hjul är väldigt bra på slätt underlag men sämre om man kör på gräsmatta med hål och ojämnheter. Grönsakerna studsar omkring i backarna och det är inte alltid bra. Det händer även att en och annan grönsaksback åker av. Jag har spänt remmar på sidorna för att det inte ska hända men det känns inte bra.
Igår när jag råkade bli vid en skottkärra på tippen började jag fundera över det här med kärror igen. Vi har väldigt många skottkärror men vi saknar ofta minst en i alla fall. Ska man vara sex personer som kör in ved t.ex. så går det åt sex skottkärror. Ibland är en skottkärra packad med verktyg som behövs för något speciellt projekt som kanske pågår under någon/några veckor. Då vill man inte behöva packa ur och i den utan bara köra in den någonstans till nästa dag. Eftersom vi ibland är många som jobbar på gården kan det vara mer än en skottkärra upptagen på detta sätt. Det gör att vi har ögonen öppna för skottkärror på tippen och på andra ställen. En av våra skottkärror har vi faktiskt köpt ny men de andra sex har vi fått eller köpt begagnat.
En av de begagnade har plastbalja. Det är en dålig idé.
Den var lite trasig redan när vi köpte den begagnad. Baljan är fäst i skaklarna med hjälp av bult. Två bultfästen hade ätit sig igenom plasten så baljan satt löst. Det fixade jag för två år sedan med hjälp av ett par brickor. Det fanns även en spricka i plastbaljan och sprickan har med tiden blivit större och fått sällskap av fler.
Det är bara att inse att den inte går att rädda. Det går att köpa nya reservdelar till skottkärror på www.horbybruk.se men det verkar inte som om man kan köpa själva baljan. Då öppnar sig nya tankar.
Monterade av själva baljan och upptäckte då att de två tvärstagen var helt ruttna.
En av skaklarna var tyvärr också helt bortom räddning.
När det är trädetaljer så är det inte så stora problem utan lätt att tillverka ersättningsdetaljer.
Den ser inte mycket ut för världen isärmonterad. Fram på kärran sitter en metallbåge som har hållit uppe plastbaljan. De fästena finns inte på skottkärrorna med metallbalja.
Hela skottkärran är ihopskruvad med bultar och muttrar i samma storlek. Det är alltid trevligt när man kan ta fram ett spärrskaft och att det sedan räcker med en hylsa. Ännu trevligare är det nu när vi har total ordning på våra nyckelverktyg.
Bulten har tidigare gått genom baljan, genom skakeln, genom tvärstaget och genom metallstaget som kärran vilar på när man satt ner den. Jag monterade ihop det på samma sätt fast utan baljan.
Så här ser det ut nu och nu ska jag sova på saken.
Tanken är att det ska gå att ställa tre svarta backar efter varandra. Problemet är att hjulet går upp mellan skaklarna så där kan inte någon back stå.
Eller också nöjer jag mig med plats för två backar men de måste hur som helst vara ovanpå där hjulet är. Det är nämligen där man vill ha all tyngd. Packar man några backar med rödbetor och ställer dem långt bak så blir det alldeles för mycket att lyfta. Däremot kan man packa några tunga backar längst fram och få med en back med sallat längst bak utan problem. Har någon någon tanke som kan hjälpa mig framåt i projektet så kommentera gärna.
Det har hittills varit något väldigt sällsynt på vår gård. Hela november har jag röjt. Inte hela dagarna men lite då och då och i bland långa pass. Det här är del av ladugården där vi har tänkt att vi faktiskt ska ha en tom yta där vi kan hålla till med tillfälliga projekt. Det har vi stort behov av. Som det är nu har de tillfälliga projekten pågått i verkstaden och då har det ibland blivit svårt att komma in för att hämta verktyg. Framför fönstret står nu en tom bänk och väntar på nästa projekt.
Ytan är inte så fin i finishen. Väggarna är putsade med kalkbruk och sedan lagade med kalkbruk och betong. Färgen har flagnat och taket är ruttet och håller på att trilla in.
På sikt ska taket lagas och väggarna putsas om och kalkas. På något sätt så känns det som om det kommer att bli mycket lättare att få detta gjort nu när ytan är nästan tom. Vi behöver ju faktiskt bara flytta två bord och så kan vi sätta igång och fixa väggen.
Jonas frågade lite oroligt när han kom hem från jobbet och fick se den tomma ytan. – Var har du gjort av alla grejor?
För det första har jag sorterat så att saker som hör ihop är ihop. Här har vi avdelningen för bevattning, svetsprylar, ventilation och mureri. En sektion för vardera saken. Lätt att hitta och lätt att komma åt.
Här har vi avdelningen för rördelar. Den är inte städad än men det är helt enkelt rätt så obegripliga grejer när man inte jobbat med det så det får Jonas ta hand om en dag.
Här har vi avdelningen för sådant som någon annan kanske skulle kunna vilja ha. I den avdelningen låter vi våra kompisar titta och ta om de vill ha något. Häromdagen blev vi av med en pirra till Magnus och Maria och i förrgår fick Carolina en tom verktygslåda.
Just verktygslådor och andra bra-att-ha-lådor är Jonas svag för så jag samlar alla tomma sådana jag hittar och ställer på ett speciellt ställe så ska vi gå igenom dem någon dag för att fundera ut vilka vi villhöver.
Det här är avdelningen för ”jagmisstänkerattjonasintevillattjagslänger” Här ställer jag allt som jag anar har ett affektionsvärde eller på något annat sätt kan behöva sparas.
I den avdelningen hamnade denna. Det är många kilo metall var en nästan fungerande kompressor när vi flyttade hit. Sedan brann den. Jag kan helt enkelt inte avgöra om den är bra att ha eller inte. Vi kunde dock enas om att den nog inte är nödvändig i våra liv så nu har den lämnat gården och kommer att återfödas som armeringsjärn.
Det här är en hel pappkartong med saker jag inte har en aning om vad det är. Det finns fler än en sådan kartong. De ställer jag i verkstaden så ska Jonas få gå igenom dem så småningom. Några kartonger har han redan gått igenom så det går framåt.
Röjningen pågår även i verkstaden. Där fanns tidigare en yta på en kvadratmeter som var full av metalldetaljer. Det var en så kallad ”bra-att-ha-hög”. Kommentarer som – man vet aldrig när man behöver svetsa något. – den kan ju vara jättebra att ha. -allt ska inte till tippen. har gjort att högen blivit liggande och svällande i några år. Nu är den borta!
Det som ligger mitt på golvet är några långa metallsaker och i den blå lådan är lite metalldelar. De har jag idag flyttat ut i en luta där de inte är i vägen. Vid dörren i verkstaden står nu två trälådor. Den ena är märkt med ”Metall som ska till tippen” och den andra med ”Metall som kan vara bra att ha”. Förhoppningsvis kommer det att hindra oss från att få en svällande hög på golvet i framtiden.
Med alla projekt vi håller på med så behöver vi mycket grejer. Vi sparar på mycket saker som för många andra förmodligen ser ut mest som skräp. Behöver vi en kanalfläkt så har vi tre liggande. Behöver vi en blandare så finns det minst två att välja på. Det sparar mycket pengar och gör att vi kan investera i andra mer nödvändiga reservdelar. Vi har ett stort lager av saker och hittills har vi inte haft tid att gå igenom och rensa och strukturera upp utan det har fått bli lite som det blir. Vi har lite olika syn på hur stort lagret behöver vara men vi är helt överens om att vi behöver ha mycket grejer liggande.
Vissa saker inser vi båda att vi aldrig kommer att använda. De ställs i avdelningen för sådant som någon annan skulle kunna tänkas vilja ha. Men en del åker ändå till tippen. Vi har en bra tipp i Sollebrunn som är öppen på onsdagar och på lördagar. Dit åkte jag idag. När jag tömt lastbilen och skulle gå bort med ”Metall som ska till tippen”-lådan hittade jag en skottkärra. Skottkärror är definitivt bra- att-ha-saker och dem kan man inte få för många av. Den fick följa med hem.
Baljan är hel.
En av skaklarna ser lite ankommen ut i ändan men den lär hålla en säsong eller två innan den behöver bytas.
Däcket behöver definitivt bytas men när jag kollade så hade vi tre liggande i lager.
Ylva har fått tillbaka det mesta av orken efter en tung odlingssäsong och covid. När hon städade i den nästan helt igenvuxna verkstaden så hittade hon orimligt många verktyg som används till att hantera muttrar.
De kallas enligt Wikipedia för nyckelverktyg men i vardags tal kallas de olika undervarianterna för blocknycklar, ringnycklar och annat. Hon hittade lite av varje.
Efter summering visade det sig att vi hade sex mer eller mindre kompletta satser och tre verktygslådor i plåt med blandat innehåll varav det mesta var så kallade nyckelverktyg.
Den orange Bacho-väskan är en av gårdens viktigaste saker. Den hålls alltid komplett och är lagom stor att ta med. Den innehåller inget med tumstorlek utan bara millimeternycklar. Den har fyrkantfäste 1/2-tum och 1/4-tum. Väskan har en mellanvägg som är uppfälld på bilden. Väggen håller delarna i den orange delen på plats när väskan öppnas. Hylsorna är från 4 mm till 32 mm.
Nästa hylsnyckelsats är intressant eftersom det är Kamasa som har ett gediget kvalitetsrykte. Väskan har ingen fiffig mellanvägg och eftersom båda sidorna är ganska lika så har någon blivit tillräckligt irriterad för att markera vilken sida som ska vara uppåt.
Det är bra med en karta över delarna som ingår. Den kan behövas när väskar har öppnats upp och ner. Annars är det en bra sats även om den har en del onödig vikt. Den har till exempel 4, 5 och 5,5 mm hylsor och förkromade skruvbits som inte är så roliga. Den är inte riktigt komplett och är lite klumpig till formen så den kommer tvåa efter Bacho-satsen.
När man sorterar hylsor är det inte bara vilken storlek på mutter den ska hantera. I andra änden av hylsan ska det sitta ett spärrskaft och de har också olika storlek. Bland alla våra hylsor hittade vi fyra olika storlekar på fästena.
Här är fyra stycken 13 mm hylsor. De fyra hylsorna har tre olika storlekar på fyrkantsfästet trots att de alla har samma storlek. De två till vänster är 1/2-tum, nästa är 3/8-tum och den sista är 1/4-tum.
Tre av dem är sexkantshylsor och en är tolvkantshylsa. Tolvkantshylsan är enklare att använda men sexkantshylsorna tål mer kraft innan de ger med sig. Om en fastrostad mutter ska lossas är det sexkantshylsa som gäller. Om en mutter sitter fast riktigt ordentligt krävs det lite muskelansträngning. När då en hylsa spricker eller glider över en runddragen mutter gör det ont och det kommer ofta blod från knogarna.
Vi de tillfällen då det krävs mycket kraft är det lika bra att plocka fram 3/4-tumshylsorna. Det syns inte på bild att de är löjligt stora. Det överraskar lite att de är tolvkantshylsor eftersom de ofta ska hantera stora krafter. Satsen går från 19 till 50 mm.
Hylsnyckelsatsen nedan är bra att ha. Den är inte lika allround som den orange Bacho-satsen eftersom den saknar allt under 10 mm men den är stryktålig. Hylsnycklar med den här svarta finishen brukar kallas för krafthylsor. Det finns säkert undantag men de brukar vara gjorda av stål av högre kvalitet. Mindre risk att de spricker alternativt att de kan göras nättare med bibehållen hållfasthet.
Det går inte att titta på en hylsa för att bedöma kvaliteten på stålet, men de gånger som hylsor har gett upp för mig så har de varit förkromade med högglansfinish. Så för mig betyder högglans mjukare stål och svart betyder stål av högre kvalitet. Bara min egen regel och inget att lägga på minnet.
Ylva har inte vuxit upp med att skruva på mopeder och gamla bilar. Kanske är det därför som hon hade lättare att göra detta. Själv tror jag att alla delar nog kan vara bra att ha. Sedan är det så att Ylva är bra på att få saker gjorda. Det hjälper i det detta läget.
Nedan är alla hylsnycklarna sorterade efter storlek. Några har vi bara två av medan andra storlekar fanns massor av. Många 10, 13 och 19 mm hylsor . Samma sak med de som jag har kallat för Blocknycklar men som Wikipedia kallar för U-ringnycklar eller Ringnycklar. Många 10, 13, 17 mm.
Lednycklarna var inte lika många. Jag undrar varför de nästan alltid är dåligt märkta? I dåligt ljus får testning gå före att tyda de små instansade siffrorna.
Ringnycklar är snygga och bra på att hängas upp. Den till höger är en spärringnyckel där riktningen på spärren ändras med en knapp. Vi har en sats med korta block-spärrnycklar som är platta. I stället för en knapp så vänds nyckeln för att byta riktning på spärren.
Till slut så blev det någorlunda ordning på delarna. De nycklar som hade tum-storlek hamnade i en egen avdelning. De var inte så många men är bra att ha när det finns en gammal traktor på gården.
När det gäller nycklar i tum hjälper det inte om de är tydligt märkta. Den stora nyckeln i bilden ovan är 15/16-dels tum. Storleken större borde vara 31/32-dels tum men storleken mindre är kanske 7/8-delar men det kan också vara något annat. Så när det gäller tum så provar jag mig fram i stället för att läsa på nycklarna.
Här är några udda nycklar varav en har tum-storlek. Den översta är en U-nyckel med 15 mm i ena änden och 9/16 tum i den andra. Jag skulle vilja veta historien bakom den. Det gäller även nästa som är 19 mm i ena änden och 29,5 mm i den andra. Varför? De tre understa är vanliga U-nycklar som följer med bilar. De är stämplade med Renault på ena sidan och Made in France på den andra och det är ju trevligt.
Två udda nycklar, en kombination av U-nyckel och lednyckel. 12 mm och 19 mm.
Två nycklar som förmodligen är hemslöjd. Ibland är det omöjligt att komma åt och då kan situationen kanske räddas av en gassvets som hjälper till att forma metallen.
Ibland kan det vara extra snålt med utrymme. Då kan den här komma till pass. Det är en U-nyckel som är nedslipad till ungefär halva tjockleken. Den är lite rostig men den ser faktiskt ut att vara professionellt slipad. Kul nyckel!
Det dök naturligtvis upp några spärrskaft också. Förutom några 1/4- och 3/8-tums-spärrskafft så dök dessa fem upp. Det finns naturligtvis spärrskaft i väskorna med de mer eller mindre kompletta satserna.
Nyckeln till vänster är en kraftig som kom med någon bil för att byta däck. Efter den kommer fyra tändstiftsnycklar. Den första av dem är en dubbelnyckel för att justera något på någon motor, nästa är inget särskilt och de två sista är också spårmejsel o änden på handtaget. Näst sista är också en dubbelnyckel men inte lika charmig som den första.
De här två är nog inget vidare. Jag har köpt dem själv. Jag hade förmodligen lågt blodsocker och gick förbi en billig allt-i- ett-nyckel. Två gånger. De är kanske användbara om en mutter är riktigt runddragen. Annars passar de nog bäst i innerfickan under en mopedtur.
Det känns ju bra att ha fått lite koll på djungeln med nyckelverktyg. Momentnycklar och några förlängda hemmabyggen behöver vi inte visa. Det kanske vi tar någon annan gång.
Hade jag fått bestämma hade vi sparat allt – men vi är två som bor på gården och hade Ylva fått bestämma hade vi skänkt bort merparten. Nu får det bli en kompromiss så Bachosatsen och den stora plåtlådan får bo i verkstaden, Kamasa-satsen får bo i ladugården, en komplett sats ringnycklar ska få hänga synliga i verkstaden, den svarta satsen kommer att hamna i traktorn, en låda med tum-nycklar kommer att stå i verkstaden och resten vilket säkert är ett hundratal nyckelverktyg ska skänkas bort. Det kan hända att jag har smugglat undan en liten låda med några extra…
I år har vi för första gången fått ljunghonung. I alla fall såpass mycket att det ger problem. För även om många gillar smaken så är ljunghonung ett bekymmer.
Förr i tiden var det mycket vanligt med ljunghonung. I Alexander Lundgrens klassiska lärobok om biskötsel som kom i början av 1900-talet så var det tydligt att Sverige var ett land präglat av jordbruk. Det fanns två perioder av drag, det vill säga när bina hämtar mycket nektar. Det första var klöverdraget i juni och det andra var ljungdraget i augusti. Sedan dess har många betesmarker fått växa igen och ljungen har minskat.
Så här kan en ram med honung se ut efter slungning. Det kanske inte syns tydligt på bilden men den ser ut som den gjorde före slungningen. Ljunghonungen har konsistens som gelé och vägrar att lämna vaxkakan.
Det finns några olika sätt att tackla problemet. Det finns speciella ”ljunghonungslossare” som petar i varje cell med en plastnål. Efter det så går det att slunga honungen. Metoden som vi har valt är att pressa honungen ur vaxet. Nackdelen med att pressa är naturligtvis att ramen måste vaxas om innan den kan användas igen. Fördelen är att en vaxpress kostar en bråkdel av vad en riktig honungslossare kostar.
Från Italien. Bara rostfritt stål. Bygeln går att fälla bakåt så att vaxet kan läggas i korgen.
Lite försiktighet med kniven så finns trådarna kvar efter operationen.
Dags för premiärpressning.
Det är ungefär 30 grader i slungrummet, trots det så rinner honungen trögt och det går att se att den är gelé-artad och inte stelnad.
Det fungerar! Pressning av äpplen har lärt oss att skynda långsamt. Vätskan måste få lit tid att finna utgången så det gäller att veva ett halvt varv i taget mot slutet. Sedan tar det tid för honungen att rinna ner i hinken. Tålamod…
Efter pressningen finns det en ganska hård vaxkaka på bottnen av pressen. Lite honung också men det mesta har pressats ut. Det fungerade! Skönt
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
Vi har nu över 10 år bakom oss som odlare och vi håller faktiskt fortfarande kroppsligt.
Dagens blogginlägg handlar om hur vi försöker ta hand om våra kroppar trots att vi arbetar många timmar fysiskt varje vecka.
Vilka redskap som hjälper oss och vad vi gör i övrigt för att få det att fungera. Vi h ar inte någon aning om hur många ton vi förflyttar varje år men det är väldigt många och det hade aldrig fungerat om vi inte hade haft medvetna strategier.
#ergonomi #hjälpmedel #grönsaksodling #marketgardening
Det är bra att vara många när man gör tunga jobb. Hela säsongen har trädgården varit uppgrävd för att vi ska få vatten till ladugården igen. Den gamla ledningen har rostat sönder och eftersom vi gör om det mesta så bestämde vi oss även för att gräva ner en helt ny vattenledning från pannrummet till ladugården.
Sedan kom säsongen... Vinterfoder ska slås, honung ska slungas, grönsaker ska odlas... Då får sådana här jobb ligga i träda och vi har burit vatten i vattenkannor till djur och förodling.
Inte helt rationellt men så blir det ibland när inte tiden hinner till. Nu är i alla fall slangen nergrävd och wwoofarna hjälper till med den sista tilljämningen innan allt är klart.
Wwoofer @carolineallieri lämnade gården för nya äventyr idag. Filmen är hennes sammanfattning av vistelsen. Tack för besöket och lycka till på nästa ställe😀. #wwoof #wwoofsweden
4 juli 17-23 är det återigen dags för den pengafria puben - Glada Grisen på Östängs gård.
Konceptet är enkelt. Alla tar med sig något som de tycker ska finnas på en trevlig pub och sedan delar vi på det som finns. Inga pengar byter ägare och du kan inte i förväg veta vad som kommer att ske. Kanske har någon med sig något att dricka och någon annan något att äta. Det brukar lösa sig och bli en trevlig kväll.
Det spelar inte någon roll om du är stammis eller om du aldrig varit med förut. Alla är välkomna. Vi startar klockan 17 och håller på till 23 men du kommer och går när du vill.
#nätverkande #Gladagrisen #denpengafriapubengladagrisen
Stadspicknick när alla wwoofarna följde med till marknaden i torsdags. @nickiguess2 tog sedan sin packning och gav sig av hem till Storbritannien. Tre wwoofare kvar och till helgen kommer två nya. Det är så intressant att se hur människor från vitt skilda bakgrunder, med olika intressen och olika mål i livet blir vänner på vår gård. Det händer så mycket när man jobbar praktiskt ihop.
#wwoofsweden #nätverkande
En ny del av gården börjar ta form. Vi kallar den än så länge för wwoofträdgården. Tanken är att ge wwoofarna fler platser att hålla till på på kvällar och helger. Här ska vi plantera mer ätbart och skapa fler rum samt ett utekök.
#wwoof #wwoofsweden
Ibland sätter sig en svärm på en gren där det är lätt att skaka ner bina i en låda men här har svärmen satt sig på en stolpe som gör uppgiften svårare. Jonas samlar försiktigt upp bina med en mjuk borste och skakar ner dem i lådan.
Tack @carolineallieri for the pictures
#detsvärmariår
Sjätte svärmen för i år. Det verkar som om vi har ett samhälle som är extra benäget att svärma och vi var lite för långsamma på att ta hand om problemet. Vi kunde gett dem mer plats eller tagit bort svärmcellerna i tid.
Nu får vi fler samhällen men vi har tappat i honungsproduktion under svärmperioden i de här samhällena.
#bisvärm #snällabin
Våra wwoofare har idag varit ute med Jonas på betet för att trimma under staketen i fårhagarna. En syssla som måste göras flera gånger i början av säsongen om eltråden ska ha tillräckligt med spänning för att hålla fåren inne i hagen.
#wwoofsweden #wwoof #workingtogether
