Det har hittills varit något väldigt sällsynt på vår gård. Hela november har jag röjt. Inte hela dagarna men lite då och då och i bland långa pass. Det här är del av ladugården där vi har tänkt att vi faktiskt ska ha en tom yta där vi kan hålla till med tillfälliga projekt. Det har vi stort behov av. Som det är nu har de tillfälliga projekten pågått i verkstaden och då har det ibland blivit svårt att komma in för att hämta verktyg. Framför fönstret står nu en tom bänk och väntar på nästa projekt.
Ytan är inte så fin i finishen. Väggarna är putsade med kalkbruk och sedan lagade med kalkbruk och betong. Färgen har flagnat och taket är ruttet och håller på att trilla in.
På sikt ska taket lagas och väggarna putsas om och kalkas. På något sätt så känns det som om det kommer att bli mycket lättare att få detta gjort nu när ytan är nästan tom. Vi behöver ju faktiskt bara flytta två bord och så kan vi sätta igång och fixa väggen.
Jonas frågade lite oroligt när han kom hem från jobbet och fick se den tomma ytan.
– Var har du gjort av alla grejor?
För det första har jag sorterat så att saker som hör ihop är ihop. Här har vi avdelningen för bevattning, svetsprylar, ventilation och mureri. En sektion för vardera saken. Lätt att hitta och lätt att komma åt.
Här har vi avdelningen för rördelar. Den är inte städad än men det är helt enkelt rätt så obegripliga grejer när man inte jobbat med det så det får Jonas ta hand om en dag.
Här har vi avdelningen för sådant som någon annan kanske skulle kunna vilja ha. I den avdelningen låter vi våra kompisar titta och ta om de vill ha något. Häromdagen blev vi av med en pirra till Magnus och Maria och i förrgår fick Carolina en tom verktygslåda.
Just verktygslådor och andra bra-att-ha-lådor är Jonas svag för så jag samlar alla tomma sådana jag hittar och ställer på ett speciellt ställe så ska vi gå igenom dem någon dag för att fundera ut vilka vi villhöver.
Det här är avdelningen för ”jagmisstänkerattjonasintevillattjagslänger” Här ställer jag allt som jag anar har ett affektionsvärde eller på något annat sätt kan behöva sparas.
I den avdelningen hamnade denna. Det är många kilo metall var en nästan fungerande kompressor när vi flyttade hit. Sedan brann den. Jag kan helt enkelt inte avgöra om den är bra att ha eller inte. Vi kunde dock enas om att den nog inte är nödvändig i våra liv så nu har den lämnat gården och kommer att återfödas som armeringsjärn.
Det här är en hel pappkartong med saker jag inte har en aning om vad det är. Det finns fler än en sådan kartong. De ställer jag i verkstaden så ska Jonas få gå igenom dem så småningom. Några kartonger har han redan gått igenom så det går framåt.
Röjningen pågår även i verkstaden. Där fanns tidigare en yta på en kvadratmeter som var full av metalldetaljer. Det var en så kallad ”bra-att-ha-hög”. Kommentarer som
– man vet aldrig när man behöver svetsa något.
– den kan ju vara jättebra att ha.
-allt ska inte till tippen.
har gjort att högen blivit liggande och svällande i några år. Nu är den borta!
Det som ligger mitt på golvet är några långa metallsaker och i den blå lådan är lite metalldelar. De har jag idag flyttat ut i en luta där de inte är i vägen. Vid dörren i verkstaden står nu två trälådor. Den ena är märkt med ”Metall som ska till tippen” och den andra med ”Metall som kan vara bra att ha”. Förhoppningsvis kommer det att hindra oss från att få en svällande hög på golvet i framtiden.
Med alla projekt vi håller på med så behöver vi mycket grejer. Vi sparar på mycket saker som för många andra förmodligen ser ut mest som skräp. Behöver vi en kanalfläkt så har vi tre liggande. Behöver vi en blandare så finns det minst två att välja på. Det sparar mycket pengar och gör att vi kan investera i andra mer nödvändiga reservdelar. Vi har ett stort lager av saker och hittills har vi inte haft tid att gå igenom och rensa och strukturera upp utan det har fått bli lite som det blir. Vi har lite olika syn på hur stort lagret behöver vara men vi är helt överens om att vi behöver ha mycket grejer liggande.
Vissa saker inser vi båda att vi aldrig kommer att använda. De ställs i avdelningen för sådant som någon annan skulle kunna tänkas vilja ha. Men en del åker ändå till tippen. Vi har en bra tipp i Sollebrunn som är öppen på onsdagar och på lördagar. Dit åkte jag idag. När jag tömt lastbilen och skulle gå bort med ”Metall som ska till tippen”-lådan hittade jag en skottkärra. Skottkärror är definitivt bra- att-ha-saker och dem kan man inte få för många av. Den fick följa med hem.
Baljan är hel.
En av skaklarna ser lite ankommen ut i ändan men den lär hålla en säsong eller två innan den behöver bytas.
Däcket behöver definitivt bytas men när jag kollade så hade vi tre liggande i lager.
