Kategori: Prylar (Sida 7 av 9)

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

Skottkärrelagning

Våra skottkärror lever ett hårt liv. Vi har fyra stycken skottkärror från Hörby bruk. Tre med plåtbalja och en med plastbalja. Vi har inte köpt någon av dem ny utan alla är inköpta på blocket eller loppis. Under odlingssäsongen är de igång stora delar av dagen och transporterar gödsel, jord, säckar, ved och mycket annat. De står oftast ute i regn och rusk eftersom alla utrymmen inomhus nästan alltid är upptagna av annat mer ömtåligt material.

Men skottkärrornas skalmar i bok blir så småningom ruttna och när man har ett extra tungt lass och kör i gropar och hål så händer det att de går av. Först gick en skalm till plastskottkärran av men själva plastbaljan är ändå så dålig så den använde vi inte så ofta. Den blev stående men häromdagen gick även en skalm till en plåtkärra av.

Efter många dagar med Magnus när vi jobbat på växthuset har jag lärt mig allt mer om att arbeta i trä. Magnus har en verktygslåda med många roliga verktyg i som han lämnar här mellan gångerna vi jobbar. De senaste dagarna har jag funderat över skottkärrornas trasiga skalmar och eftersom det är skitväder idag så gav jag mig på att tillverka egna.

Hörby använder bok men vi hade ingen bok hemma så jag använde ek. Det är inte lika bra eftersom ek inte är så flexibelt. Det innebär förmodligen att mina egentillverkade skalmar inte kommer att hålla lika länge men jag var så sugen på att pröva så jag struntade i det.

Jag började med att montera isär skottkärrorna och såga till ett ämne. Jag använde den gamla trasiga skalmen som mått i klyvsågen och sågade till en lika lång bit som den gamla skalmen. Sedan la jag den gamla trasiga skalmen ovanpå ämnet och stack ner en penna i hålen för att markera var jag skulle borra nya hål för bultarna.

Sedan satte jag fast ämnet i ett skruvstäd och borrade nya hål. Därefter använde jag bandjärnet för att forma själva handtaget så att det blev greppvänligt.

Det gick förvånansvärt lätt och blev förvånansvärt bra. Skalmarna oljades in med halvolja och sedan var det bara att montera fast dem.

Plåtkärran är mindre än plastkärran så där var skalmen tre gånger fem centimeter men på plastkärran var måtten fem gånger sex centimeter.

När jag gjort första kärran kom Magnus och Maria förbi och visade mig hur jag även kunde använda en så kallad kringla eller bandhyvel för att få det riktigt bra. Vi äger en sådan men jag har inte förut vetat vad den var bra till.

Det är väldigt roligt att jobba i trä och man känner sig nöjd när man lyckats laga saker själv.

Visserligen kan man köpa reservdelar på Hörby där två skalmar kostar 550 kronor men det går snabbare och är roligare att göra nya själv.

Badbrygga

Badbryggor bör tas upp i oktober men hinner man inte det bör man definitivt ta upp dem i november innan det blir kallt. Hinner man inte det heller så blir det lätt att de inte kommer upp alls. Vi hade två wwoofare som byggde en jättefin badbrygga i somras. Den har använts en hel del nere i grustaget. Vi vill definitivt vara rädda om våra saker och en sådan fin badbrygga bör definitivt inte tillåtas frysa fast…

Grannen har ett vattenfyllt grustag som vi badar i. Normalt så är det grusplan ut till badbryggan och djupt vatten bortom.

I oktober hade vi definitivt inte tid och i november var det fortfarande lågvatten i grustaget och så milt så vi inte riktigt kände någon panik. Under december så har grundvattnet stigit allt mer och badbryggan har flutit upp högre och högre. För en vecka sedan så kunde man fortfarande gå torrskodd ut till badbryggan och för några dagar sedan hade det fungerat med gummistövlar men vi prioriterade julstädning och umgänge med familj och vänner men sneglade mot badbryggan varje gång vi passerade.

På julafton konstaterade vi att det inte längre var möjligt att ta sig ut i gummistövlar. Skulle vi behöva köra ner traktorn i vattnet med en av oss sittande i skopan? Det kändes inte som en perfekt metod.

Av någon outgrundlig anledning så har vi vid något tillfälle lyckats köpa ett par vadarbyxor/stövlar på loppis.

Ingen av oss kan riktigt komma ihåg var vår tanke med dem var. De har legat bland alla regnkläder i målarverkstaden och mer än en gång har jag tänkt att de där kan vi nog sälja vidare eller skänka bort eftersom de aldrig blivit använda.

Det har inte blivit av och tur var väl det för idag på juldagen kunde vi rädda bryggan med hjälp av dem. Gummistövlarna är i storlek 46 så vi behövde inte ens diskutera vem av oss som skulle få äran att vada ut i grustaget.

Vadarbyxorna ser helt oanvända ut men det fanns ju en risk att de skulle läcka.

Som tur är så är vattnet väldigt klart i grustaget så Jonas kunde ganska lätt se var branten till den djupare delen gick.

Väl ute så fick han försöka göra loss järnrören som var nedstuckna i sandbanken för att få loss bryggan.

Stegen behövde han också få loss eftersom den tog i botten.

De blå tunnorna under bryggan har klarat att hålla vatten ute ganska bra men lite vattenfyllda har några av dem blivit vilket gjorde bryggan tung.

Jonas föste bryggan framför sig in mot torrare områden där jag stod i mina läckande gummistövlar och väntade.

Det gick ganska lätt att få upp den på sandbanken och göra fast den i ett av träden som står där.

Till våren när det är dags för bad igen så får vi försöka tömma ut allt vattnet i de blå tunnorna. Det är inte så mycket så det bör vara någon risk även om det blir frost.

Vadarbyxorna får vi nog behålla man vet aldrig när de kan komma till nytta nästa gång.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑