Kategori: renovering (Sida 4 av 9)

Lerklinade timmerväggar 4

I helgen har vi startat lerkliningen av timmerväggarna i blivande badrummet. Lite nervösa var vi och visa av alla arbetsdagar vi haft hade vi förberett allt noga.

Pärlsponten var inplastad och golvet täckt med papp.

Eftersom vi umgås en hel del med folk med samma intressen som vi så var det flera som hade anmält intresse för att komma och vara med trots att vi inte utlyst någon arbetsdag.

I vår lilla ekonomiska förening för musteriet är det flera gårdar som kommer att arbeta med lera under våren och då är det naturligtvis intressant att vara med så ur det gänget kom Maria och Solveig. En före detta kollega Milú är pigg på det mesta och så även lerklining och från Skåne körde Susanne från permakulturgänget upp med sin kompis Jim. Tillsammans med mig, Jonas och Tilda blev vi åtta personer som skulle samsas i badrummet. Tur att det är stort.

När man är många som jobbar går det åt många hinkar, stegar, murarslevar, handskar, putsbrädor, kaffe, fika och lunch.

Vi satte upp en blandarstation i pannrummet eftersom det skulle vara minusgrader ute. Där hade vi ställt lera i blöt men även burit in hinkar med sand, sågspån, klippt lin, kutterspån, stenmjöl och föreningens nya tvångsblandare.

En tvångsblandare är mycket effektiv och lätt att arbeta med. Vår rymmer 100 liter och är köpt på Svedol i Trollhättan. Så här såg den ut när den var helt ren för sista gången. Titta på filmen och lyssna. Den går riktigt tyst när den är tom. Lite mer ljus när den arbetar med sand och annat.

Materialet läggs i uppifrån och det går att se hur blandningen utvecklar sig. Lyfter man på locket stannar blandaren mycket snabbt och den går inte att köra igång om inte gallerlocket är nedfällt. Eftersom locket är ett galler kan man under omrörning stå och lägga i till exempel linhack lite i taget. När man behöver puts så öppnar man en spak så tömmer blandaren ut puts tills man för spaken tillbaka. Väldigt enkelt att kontrollera.

När vi körde igång på lördag morgon upptäckte vi att den stora baljan med lera som var kvar sedan vi murade växthusmuren inte innehöll lera utan mest sand. Turligt nog så var det inte tjäle ute och eftersom vi arbetar med lokala naturliga material så var det bara för tre personer att vandra ner till åkern och hämta så mycket lera vi behövde.

Blöt lera är tung så det är bra att ha kärror med sig att köra med.

Den oplanerade lerhämtningen gjorde dock att processen blev något fördröjd för den första lerklisterblandningen blev vi snabbt klara med.

Tur då att man behöver fikaraster medan blandaren jobbade vidare med grovputsen.

Innan vattnet kommer till ser det ut så här.

Vi började dagen med att stryka på ett tunt lager lerklister gjort på hälften lera och hälften sand.

Det är till för att fästa bra på timret och därmed bli en bra grund för grovputsen. Lerklistret la vi på med gummihandskar och såg till att arbeta in ordentligt framför allt mellan stockarna.

Vi började med att lerklistra två av fyra väggar eftersom vi inte visste hur lång tid saker och ting skulle ta och lerklistret ska inte hinna torka innan man lägger på grovputsen.

Båda ytterväggarna gjordes först och sedan la vi i smala lister i de största hålrummen mellan stockarna och klistrade på igen. I vissa fall fick vi banka in dem lite.

Eftersom leran krymper när den torkar vill man inte ha för stora hålrum som fylls med den vanliga grovputsen så man kan med fördel lägga in bitar av gammal torr puts eller träbitar.

Sedan var det dags för grovputs som vi blandat en del lera, tre delar sand plus fibrer i form av sågspån, kutterspån, lin och ull. Första blandningen gjorde vi misstaget att ha i vatten från början vilket gjorde att hela blandningen mest åkte runt i blandaren.

Vi kom fram till att den bästa metoden var att dela leran i mindre bitar och lägga i blandaren tillsammans med sand.

Sedan fick det gå runt en bra stund ganska tort så sand och lera blandades innan vi hade i vatten. Ju lägre dagen gick desto bättre blev blandningarna.

Vi använde också en murarvisp i en sladdborrmaskin för att blanda till lerklister.

Så här kan det se ut när små lerklumpar bygger på ett sandlager runt sig. Det tog ett bra tag och med en del ingrepp innan leran och sanden var blandade.

Grovputsen la vi på med putsbräde. Lättast var att behålla handsken på vänster hand och ta lera med den medan putsbrädet i höger hand kunde behålla sitt rena handtag.

Lera applicerades på putsbrädan och sedan strök vi på den på väggen.

Grovputslagret bör vara 1,5 till 2 cm tjockt.

Det visade sig dock att vi gärna putsade lite för tunt så vi fick lägga i för att komma i tillräcklig nivå runt fönstren. När en vägg var klar la vi i linnät som trycktes fast i grovputsen.

Nätet trycks in i leran så det ”försvinner”. Det ska inte ligga utanpå grovputsen utan i. Syftet är att ytterligare binda ihop grovputsen så ingen del för för sig att lossna.

Därefter körde vi över med en piggroller som vi köpt på Biltema för att skapa små håligheter som sedan finputsen kan fästa i.

Medan några höll på med grovputsen så smetade andra lerklister på de två innerväggarna. Här valde vi att inte lägga i trälister mer än på de allra största springorna. Istället gjorde vi en blandning med massor av fibrer i. Bland annat hade vi i fem-sju centimeter långa halmstrån som vi klippt till med en plåtsax av golvmodell. Denna fibermassa knödde vi in i hålrummen innan vi applicerade grovputs.

Bit för bit blev rummet färdigt och arbetet gick mycket snabbare än vad vi hade trott.

Framåt kvällen grovputsades de sista ytorna innan vi korkade upp vinet.

Det är inte ofta arbete går fortare än vad man planerat men att jobba i lera är fantastiskt. Helt gratis och mycket förlåtande material. Blir det inte bra går det att blöta upp och börja om med samma lera. Det här gav mersmak.

Nu ska det torka och sedan ska vi finputsa ytan. Därefter ska den målas. För dig som vill testa själv så följer vi ”recepten” som vi fått från Ulf Henningsson.

Lerklister: 1 del lera, 1-1,5 del sand, 1 del fibrer till en lös blandning som läggs tunt på väggen

Fyllning: 1 del lera, 2 delar sand, 3 delar fibrer till en trådig massa som läggs upp till 10 cm tjockt. (Här är fibrerna mycket viktiga och vid större hålor är det bättre att komplettera med träbitar)

Grovputs: 1 del lera 2,5-3 delar sand, 2 delar fibrer till en lagom lös massa som läggs 15-25 mm tjockt. Här testar Maria som är den av oss som har mest erfarenhet av lerklining.

Så långt har vi kommit hittills. När det har torkat kommer vi att lägga på två lager till.

Finputs 1: 1 del lera 4 delar sand och 1 del fibrer till en lös massa som läggs 5-10 mm tjockt

Fin-fin puts 1 del lera 2 delar sand, inga fibrer till en lösare massa som läggs 2-3 mm tjockt. Detta lager kan man hoppa över om man vill. Här är det viktigt att sanden är mycket finkornig så inga korn är större än 1 mm. Generellt gäller att inget material (sandkorn eller fibrer) i någon blandning ska vara tjockare än en tredjedel av lagret du lägger.

Vill man så kan man blanda i en volymprocent rå linolja i finputslagret för att stärka ytan något utan att bromsa diffusionskapaciteten.

Lerklinade timmerväggar 3

På lördag är det dags att lerklina väggarna i blivande badrummet men det är mycket som ska fixas innan dess. I måndags var Magnus från Trampverkstan här och hjälpte oss att fixa till runt fönstren. Han kommer också att handhyvla fönsterfoder så vi får samma slags foder runt fönstren som vi har runt dörrarna. De ska dock på först efter att leran är på plats.

Eftersom fönstren som sitter i rummet nu inte är original så har de tidigare ägarna lagat i ovanför. Istället för att lerklina ovanpå så har de spikat fast tretex och sedan tapetserat. Tretexen och leran runt omkring har rört sig olika så tapeten har bucklat sig. Nu har vi tagit bort tretexen och ersatt den tunna brädan med mer stabila grejer. Magnus har yxat till det nya materialet så att leran ska fästa ordentligt på lördag.

Tanken har hela tiden varit att behålla all lera på väggarna som sitter fast ordentligt. Ytterväggarna har vi dock fått ta ner all gammal lera på då den släppt på de flesta ställena. Problemet med den leran som satt fast var att det även satt tapet på. När vi lerklinar på tapeten kommer den att bli blöt och då finns det risk att tapeten släpper från underlaget. Därför har jag denna vecka pillat tapet i omgångar. Idag vätte jag ordentligt med en blomspruta för att lättare få loss tapeten men den gamla leran från 1908 innehåller så mycket sand och annat material och så lite lera så den blev till gröt när den fick vatten på sig. Frågan blev då hur den skulle reagera på lördag.

Till slut bestämde jag mig för att ta ner all gammal lera. Den finns fortfarande kvar under pärlsponten tillsammans med sex lager tapeter men nu är all lera nertagen. Ena väggen är gjord av stående stockar istället för liggande. Varför har vi inte någon aning om men bakom dessa finns trappan upp till andra våning. Kanske har det betydelse?

Det blev rätt många timmar med stämjärn och klubba. Skillnaden i arbete mot att ta ner leran från de två ytterväggarna var stor. På ytterväggarna trillade det mesta i stora sjok men på de två innerväggarna lossade kvadratcentimetrarna lite i taget.

Många timmar senare var all lera borta.

De två ytterväggarna är drevade med någon form av rep. Kanske är det hampa eller också är det lin.

Runt fönstrena har de drevat med tagel förutom under tretexen där det var isolerat med mineralull. De två innerväggarna är drevade lite olika. Väggen mot kontoret är drevad med sönderklippta jutesäckar.

Väggen mot hallen är drevad med gamla svarta och röda tygbitar.

Vi kommer att fylla i med lin som vi har en hel del av. Det känns bra att få bort all mineralull och att jobba bara med naturliga material i rummet.

Det är fascinerande att de nästan uteslutande har använt lokala material när huset byggdes. En hel del av stockarna är dessutom återvunna från något annat hus. Det kan man se eftersom det finns helt omotiverade urtag på flera ställen.

Nytt lin som ska på plats för att få rummet vindtätt.

Lerklinade timmerväggar

Vi bor i ett gammalt timmerhus med tapeter på väggarna. Det har tapetserats om många gånger i vårt hus men under alla lager hittar man originalbehandlingen av väggarna. Den består av lera. Det är i princip bara orginallera på väggarna.

På två ställen har tidigare omtapetseringar lett till att man lagat i den gamla leran med ny mycket ljusare lera.

På många ställen har tidigare omtapetseringar inneburit att man rivit bort lite tapet och hjälpligt spikat fast lera som lossat från väggen.

Vi gillar att vi kan renovera vårt hus med lokala naturliga material och tanken på att ersätta leran med gips känns inte alls lockande. Vi kommer alltså att lerklina väggarna på nytt.

Vi började med att riva bort så mycket tapet som gick. En hel del lossade lätt från leran medan det ibland satt stenhårt. På flera ställen buktade leran ut från väggen och hade lossat helt men satt fortfarande ihop i sjok.

Leran från 1904 är annorlunda än den vi kommer att använda nu när vi gör nytt. Den gamla leran innehåller mycket sand och förmodligen mycket koskit men inte lika mycket fet lera som vi kommer att använda. Vi tyckte det var konstigt då det finns gott om lera i markerna på gården. Vi har dock fått förklarat för oss att det ofta var så förr eftersom man inte hade möjlighet att bearbeta leran i en tombola eller tvångsblandare som vi har idag. Det gör att leran från förr inte binder lika lätt och då blir man ju ändå mer imponerad över att den sitter kvar efter över hundra år.

På vissa väggear har leran visserligen spruckit längst med stockarna men den sitter som berget och har inte lossat alls.

Efter ett tag upptäckte vi ett mönster. De två ytterväggarna hade nästan inte någon lera som satt riktigt fast medan de två innerväggarna hade mycket lite lera som satt löst. På vissa ställen ser man att de fyllt ut skarvarna mellan två stockar med smala brädor/pinnar.

Men på andra ställen har de som lerklinade väggarna 1904 har inte brytt sig om att fylla ut djupa skarvar mellan stockarna vilket resulterat i att leran spruckit onödigt mycket. Förmodligen sprack den längst med stockarna redan tidigt men de som gjort de efterföljande tapetseringarna har inte orkat börja om från början.

På den här innerväggen ser man ganska tydligt att det är liggande stockar ovanför dörren medan det är stående stockar till höger om dörren. Leran sitter fortfarande fast fint på nästan hela väggen men har lossat lite grann.

På denna yttervägg sitter nästan ingen lera fast. Här kommer vi få det svårt bakom rören till vänster om fönstret. Det är inte mycket utrymme mellan rör och vägg.

När vi så småningom sätter igång att lerklina väggarna kommer vi till stor del att följa det Ler-Ulf så pedagogiskt gör i sina filmer på youtube.

Innan man sätter igång bör man rensa bort allt som är gammalt och löst. Stockarna är huggna så att de får ”fjäll”. Det är för att de inte ska vara helt släta utan ha en yta som leran kan fästa mot. Ibland använde man vassmattor och idag ser man ofta att folk använder nät på väggen. Vi kommer dock att köra direkt på de huggna stockarna.

Först blandar man ett lerklister som består till stora delar av lera med inblandning av spån, linhack eller halm. Denna lera kletas på med händerna för att få en bra vidhäftning. Har man hålrum eller sprickor så lägger man gärna i torkad lera eller bitar av trä. Leran krymper när den torkar och då är det inte bra att det är för stora lager på ett ställe. Det är förmodligen ett av problemen men lerkliningen från 1904. När lerklistret är på tar man kafferast för att klistret ska få sätta sig lite innan det är dags för grovlagret.

Grovlagret gör man av en blandning med 1/4 lera , 3/4 sand och sedan tillsätter man fibrer, vatten och eventuellt gödsel. Här kan man återanvända puts från det gamla lagret om man blöter upp det. Grovlagret ska vara 1-2 cm tjockt. Det som sitter på våra väggar varierar en hel del i tjocklek men några 2 cm är det inte någonstans. Leran läggs på med händerna eller med murarslev och jämnas till.

Man kan fästa ett nät av lin i det våta grovputslagret för att förstärka ytterligare. Dagen efter kan man göra spår för att nästa lager sedan ska fästa ordentligt. Grovputslagret ska torka ordentligt innan man lägger på en finputs. Då kan det vara bra att förväta ytan på grovputsen för att få optimal vidhäftning.

Ska man tapetsera på lerklinade väggar så bör de rollas med tapetklister först och sedan bör man använda rätt riktigt med klister även vid tapetseringen.

Vi har de senaste veckorna lagt en hel del tid på att pilla bort tapet och ta ner löst material. Tanken var att vi på lördag skulle sätta igång men vi fick lite kalla fötter och ringde Ler-Ulf som bor i Mölndal och han var snäll och lovade att komma ut till oss i morgon fredag för att kolla på våra väggar och vårt material. Sedan kommer vi att bestämma en ny dag där vi sätter igång själva. Det visar sig att i vår gårdssamverkans grupp så är tre gårdar på väg att lerklina väggar. Kanske blir det så att vi hjälps åt på alla ställen så att vi kan resonera oss fram under arbetet och utvecklas till att bli riktigt proffsiga på lerklining. Det skulle kännas bra!

Bröstpanel av pärlspont

I blivande badrummet tänker vi inte ta hänsyn till gällande branschriktlinjer utan köra utan tätskikt. Det finns inte några lagar som säger att det måste finnas tätskikt i badrum utan det är branschen som tar fram riktlinjer som sedan försäkringsbolagen kan ställa krav på att man följt. Att vi inte kommer att ha ett tätskikt innebär förmodligen att försäkringen inte gäller för badrummet ifall det blir en vattenläcka men eftersom badrummet blir på bottenvåningen och vi själva kan fixa till det utan några större problem så ser vi det som helt ok.

Så här har rummet sett ut sedan vi flyttade in. (Bortrivna tapeten till vänster fanns kvar.) Vi gillar inte fönstren utan skulle vilja ha gamla korspostfönster men det kommer vi inte ta tag i nu. (Kanske blir det aldrig gjort) I taket sitter det målade skivor som vi gillar även om vi vill byta färgerna. På väggen sitter det många lager tapet på lerklinad timmervägg och även på långt avstånd ser man att det släppt på flera ställen. På golvet ligger ett ek-klick-golv men under det anar vi ett trägolv som vi vill ta fram. På nedre delen av väggen blir det pärlspontspanel och över det lerklinad vägg med tapet.

Pärlspontsbrädorna har vi sågat till i rätt längd innan vi tog in dem i huset. Sedan har vi schellackat alla kvistar två gånger för att de inte ska läcka kåda genom färgen. Eftersom brädorna kan krympa efter att man satt upp dem så grundmålade vi alla innan vi började sätta upp dem. Risken är annars att man ser en vit kant inne i skarven som man inte kommer åt att måla när de väl är på plats.

När grundmålningen torkat så slipade vi av brädorna och sedan var det bara att börja. Det är trevligt att arbeta med pärlspont och eftersom det är timmervägg bakom så kan man spika var som helst.

Det enda problemet var att väggen inte är helt rak under så ibland blev det svårt att få brädorna i spont. Med hjälp av en kort bit pärlspont som man kan sätta på brädan man håller på att slå i och som man kan hamra på så går det till slut. Spiken sätter vi på skrå in i sponten innan vi fäster nästa bräda.

På första väggen började vi med att försöka ta bort all tapet men hejdade oss i tid och sedan skar vi helt enkelt av tapeten i höjd med bröstpanelen och satte panelen ovanpå tapeten. Vi märkte nämligen att det blev vinddrag på en del ställen när tapeten togs ner då det blåste mellan vissa stockar. Ytterväggarna har därför tapeten kvar under pärlsponten.

Två av väggarna var väldigt lätta för där fanns inga rör eller element men på två väggar var det knepigare. Tack och lov så är det moderna element som går att koppla ifrån utan att tömma hela systemet.

Rören kunde vi skruva loss fästena på och sedan gick det att kila in pärlsponten under. Vi har inkommande internet-fiber i det här rummet och den ville vi inte förstöra. Fiberdosan kläddes in i plastpåse och sedan fick vi kila in en bräda med ett urtag i under rören för att sedan slå ner brädan ”innan” uppifrån för att få allt på plats.

Sedan limmade vi tillbaka den lilla biten vi sågat ut med multiverktyget och limmade den i nästa bräda. Med lite lim, sågspån och färg så kommer den att döljas fint.

Hörnen är inte helt raka så även där var det en del pyssel.

När allt var uppsatt målade vi omgång två utan att späda färgen. Ni får ha lite fantasi och tänka er snygga väggar även över panelen och en list som löper längst med bröstpanelens övre kant. Sista målningen kommer vi inte att göra förrän vi är klara med mycket av det andra som ska göras i rummet.

Till och med den förut beigemålade öppna spisen finns det kanske hopp om. Den kanske också ska ut på sikt och ersättas av något mer värmeeffektivt men det får också bli en senare fråga. (Det kanske heller aldrig blir gjort) Det blev bra mycket bättre när den ramades in av bröstpanelen och målades i den mjuka kulören kittvitt. Pärlsponten är målad i antikgrönt. Båda färgerna är linoljefärger ur Ottossons standardsortiment.

Att arbeta i trä och lera gör att man faktiskt kan ändra sig. Vill vi riva ur spisen så kan vi göra det och bygga på med pärlspont i hela hörnet om vi vill ta bort den helt.

För att lugna er som blir oroliga över eventuella vattenskador, vi vet om att fuktskador är vanliga och att vi inte kan använda badrummet som om det var klätt i plast. Gamla hus är inte gjorda för den fuktbelastning som ett nutida livssätt innebär men det går att hantera. Vi kommer att ha en duschkabin med tak och en fläkt som reagerar på snabb ökning av luftens fuktnivå. Om det blir spill från badkaret bör det fångas upp av en handduk och om det kommer vatten på golvet så får det torkas upp. Att golvet blir blött är ingen fara eftersom det kommer att torka , vattnet fastnar ju inte innanför något tätskikt.

Vi rekommenderar inte att någon annan gör så här men vi kommer att göra det själva.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑