Kategori: renovering (Sida 6 av 9)

Köksrenovering och golvisolering

När vi flyttade till Östäng 2014 bestämde vi oss för att vänta med att göra i ordning huset invändigt tills all verksamhet var igång. Nu när vi har gjort sju år börjar vi äntligen få tid att ta tag i alla fula strukturtapeter från 80-talet och mörka laminatgolv i körsbärsträ.

Vissa saker är bevarat sedan huset byggdes 1904 och när vi hittar sådant försöker vi rädda det kvar. Vårt hus är byggt av en man som enligt hörsägen var väldigt kort. Då kan man tro att huset skulle ha en motsvarande takhöjd men vårt hus har 3,80 i takhöjd på undervåningen och 3,50 på övervåningen. Takhöjden är bevarad i de flesta rum men sänkt i kök och badrum när dessa renoverades/byggdes på 80-talet. Kakelugnarna på bottenvåningen är bevarade men på andra våning är de borttagna. Det finns detaljer kvar från de flesta årtionden men tyvärr är mycket från 80-talet som nog är den sämsta epoken när det gäller byggnation och inredning.

I vårt huset har det en gång i tiden varit tre lägenheter. Här har bott många vuxna som har hjälpts åt att sköta gården. Ett av köken är helt borttaget och där har man ersatt vedspisen med en ful öppen spis. Där har vi vårt kontor idag.

På övervåningen har det funnits ett gammalt bortglömt sunkigt kök som vi inte orkat bry oss om förrän nu. Vi har burit bort en brandfarlig spis, ett läckande kylskåp och lite annat men i övrigt har det fått stå.

I vinter har vi börjat ta tag i det. Våra barn har mer eller mindre flyttat hemifrån och på sikt så vill vi kunna utnyttja övervåningen till wwoofbostad, uthyrning eller annat. Eftersom köksavloppet har läckt så var vi ändå tvungna att ta tag i det gamla ”möket”.

Plastmattorna från olika epoker var riktigt sunkiga och det kändes bra att förpassa dem till tippen.

Under plastmattorna låg masonitskivor och under dessa ett kilsågat trägolv med smidda spik. Tänk att det varit dolt i så många år av den ena fula plastmattan efter den andra.

Golvet är isolerat med sågspån som så ofta i gamla hus av den här åldern. Problemet är att sågspånet sjunker ihop med tiden och ofta har gamla hus kalla golv. Det är inte konstigt att golven är kalla om luften under golven är nästan lika kall som uteluften. Det beror på att det kommer in luft när det blåser genom glipor i fasaden och eftersom sågspånet inte går ända upp till golvbrädorna längre så kommer den kalla vinden att ta sig långt in under golvet.

Därför lossade vi på den yttre plankan genom att såga av sponten med ett multiverktyg och kapa brädans kortändor vid väggen. Brädan gick in under långsidan av väggen men gick ändå att lyfta upp.

Sedan stoppade vi in lösullsisolering in under nästa bräda och knökade så mycket det bara gick. Därefter fyllde vi upp massor av lösull under den lyfta brädan innan vi la ner den igen och spikade fast. På så sätt så kommer vinden inte åt på samma sätt och vi slipper lyfta upp och förstöra hela golvet.

Vi glömde fota alla tapetlager men de var många på tre av fyra väggar. Skrikigt orangea, diskret grå, småblommiga och röda.

På en av väggarna finns bara en tapet. Det verkar som om den har överlevt alla renoveringar.

Vi gillar den skarpt och det kändes helt enkelt väldigt fel att ta bort den. Den är förmodligen från 60-talet och efter en del dividerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att behålla den.

I taket finns ett hål som inte har sin motsvarighet på utsidan. Vi tror att det har varit någon form av ventilation eller köksfläkt men nu är det fyllt med mineralull och så har det varit en skiva fastspikad utanpå.

En annan fin detalj som fick ryka var stänkskyddet i klassiskt virrvarrmönster bakom kranarna. Den var så pass skadad så den gick inte att rädda.

Eftersom väggarna är klädda med tretex som var skadad på många ställen så bestämde vi oss för att klä väggarna med pärlspont. Den kommer vi att måla med en grå linoljefärg. Det är bättre att ha målat trä i ytor som vi eventuellt ska hyra ut så småningom då det är mycket tåligare än tapeter.

Taket målar vi också med linoljefärg då det täcker bra. Vi satte upp tidningar för att skydda tapeten.

I rummet finns också ett skafferi och både dörren dit och dörren in till köket målas i linoljefärg.

Vecka tio ska vi hämta ett blocketfynd i form av ett kök inne i Alingsås. Då kommer vi att kombinera ihop något som får plats i det här köket tillsammans med kyl och spis som också följer med i gratishämtningen. Det blir en hel del skåp över som vi har andra planer för.

Ladugårdstaket/golvet klart!

Under en tid har vi hållit på och lägga golv i ladugården ner till gamla kostallet. Jobbet blev lite större än vi tänkt oss då fler bjälkar än önskvärt var ruttna och behövde bytas. När vi väl kunde börja lägga golv så tog det mer tid än vad det hade gjort om vi jobbat med köpta brädor. Våra egensågade varierade ganska mycket i bredd vilket ställde till det en del då det är långa längder. Sedan tog våra egna brädor slut och vi fick beställa på en lokal såg.

Förra veckan var Jonas och hämtade dessa och sedan har jag och våra döttrar spikat brädor när vi haft tid.

Nu i bara två olika bredder vilket sparade enormt mycket tid.

Idag kom Milú och hjälpte till och vi blev nästan klara men sedan tog även brädorna från sågen slut. Det är extremt retligt när det bara är några kvadratmeter kvar men vi hade helt enkelt felbedömt ytan så nu får vi beställa mer virke.

Det var ett tag sedan Milú var på besök så det var trevligt att jobba ihop. Tilda anslöt vid lunch och tog på sig att dammsuga väggar och tak med industridamsugaren. Det är många års skit som samlats där och även om vi inte är helt klara med vad vi ska ha ytan till så känns det bra att få bort en del gammalt bös.

Halva ytan har redan blivit förvaring med hyllor. Det har vi längtat efter eftersom vi har enorma mängder prylar. Det behövs lager av diverse material när man driver en gård och allt tar plats men är guld värt den dag man behöver en slangklämma, en o-ring, en rördel eller en fläkt.

Den andra halvan är tom för tillfället. Här skulle man kunna inreda en pub, en föreläsningssal eller ett musikrum. Vi får se vad det blir.

78-varvaren lagad!

För några år sedan blev vi vid en 78-varvsspelare på en loppis. En resegrammofon. De var en anspråkslös grammofon men den fungerade och när stämningen var den rätta kunde vi njuta av musik och rasp från stenkakor.

När jag skriver ”vi” så är det inte riktigt sant. Ylva har inte riktigt tagit till sig den kulturhistoriska rikedom som kommer till den som lyssnar på 78-varvare. Den tiden kanske kommer. Eller inte. Hur som helst, jag gillar det och det var en trist stund när något i grammofonen gick sönder och den tystnade.

Det gick något år innan lite googling visade att det kanske skulle gå att fixa till maskinen. Det vanligaste felet är att fjädern går sönder. Fjädern är ganska kraftfull och det finns många goda råd för hur man ska skydda sig innan det är dags att gå i närkamp. Latexhandskar, vanliga arbetshandskar duger inte, täckta armar och skyddsglasögon.

När dosans lock till slut kommit av så det ut så här. Fjädern ligger där den ska men den inre änden har gått av. Det var bara att ta på sig skyddsgrejerna och dra ut fjädern.

Det var inte så illa som vissa hade varnat för men å andra sidan var jag förvarnad. Fjäderns yttre ände sitter fortfarande fasthakad i niten i burksidan.

För att kunna bearbeta fjädern måste den avhärdas. Den trasiga änden gick att kapa och runda hörnen på men sedan var det stopp. Det härdade fjäderstålet är för hårt för att bearbeta på vettigt sätt. Fram med gasolbrännaren. När tre centimeter på änden varit glödande rött ett tag fick stålet svalna sakta. Sedan gick det bra att borra hål.

Nu sitter den inre änden fastskruvad på axeln i mitten, burken har sanerats och fått nytt fett. Dags att få fjädern på plats. På med superhandskarna…

Inga problem. Någon vecka senare är det äntligen dags att montera ihop grammofonen. Den grå tingesten till höger är tratten som är gjord av zinkplåt. Resegrammofonernas trattar finns under skivtallriken.
Tilda ville vara med. Bra att ha med någon som har god syn och små fingrar.

Det är inte många delar.

Här saknas dosan med fjädern men hastighetsregulatorn syns tydligt. Tre mässingsvikter roterar med axeln som är lodrät på bilden. De är fästa på fjäderblad som låter vikterna slungas ut när axeln roterar. Då flyttas mässingsskivan uppåt i bilden tills den möter en tygklump som bromsar skivan. Skivan roterar med samma varvtal som vikterna som då saktar ner vilket gör att skivan släpper från tygklumpen. Varvtalet hålls konstant. Det går att justera hastigheten genom att flytta på tygklumpen så att den kommer närmare eller längre bort från skivan. Fiffigt.

Innan monteringen fick alla lager och glidytor en droppe symaskinsolja.

Sådär. Nu ska locket på.

Garrard No 20 verkar ha tillverkats från 1930 och ca 30 år fram i tiden.

Efter lite klurande så kunde vi montera motorn på en tunn skiva. Här skruvas armen till hastighetsregleringen fast.

Klart! En charmig manick som mest består av tjock papp.

Vilken skiva ska få äran att få låta vid nypremiären? Det fick bli Yngve Stoor.

Vi delade på en semla, lyssnade och var ganska nöjda med oss själva.

Grammofonen hade stått still så länge att jag inte kom ihåg vilket håll den skulle rotera på men det löste sig. Det finns inte mycket som kan krångla på en resegrammofon. Och skulle den här krångla så är det lite tur att jag råkade vinna en auktion på Tradera på en ungefär likadan. Budet lades när jag inte visste hur den där fjädern skulle hanteras. Så kan det gå.

Nog är det snyggt med gjutjärn och mässing!

Ladugårdsvinden del 3

Första lagret på plats!

Golvet kommer att bestå av två lager med entumsbrädor med vindpapp emellan. Trät var murket på större del än vi hade antagit, så hela vårt lager av egensågade bräder har gått åt. Vi trodde dessutom att vi skulle kunna återanvända större delen av de övre brädorna men även de var så pass dåliga så det var få som gick att återanvända.

Totalt så kommer vi att ha vi ersatt båda lagren brädor på en över 50 kvadratmeter stor yta. Vi kommer att behöva köpa in brädor till lager nummer två vilket känns helt okej när vi börjar ana slutet av arbetet.

Det här är nog första arbetet på gården som, trots att det var i värre skick än vi befarade, har gått fortare än vad vi räknade med. Det var en trevlig överraskning.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑