Kategori: traktor (Sida 3 av 6)

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

Dubbelvurpa med griplastarvagn

Det har varit en lördag med fantastiskt väder. Lite kallt, nästan ingen blåst och framför allt så har vi sett solen. En bristvara denna vinter. Dammen i grustaget har förmodligen sin högsta vattennivå någonsin. Ett par välkända hållpunkter låg under vatten.

Griplastarvagnen hade justerats och efter att ha lastat av tre tunga stockar som ska bli golvplank så skulle jag bara släppa av tre små på vedbacken. Eftersom stödbenen inte fungerar så har jag varit mycket försiktig när jag har lastat och lastat av. Men de här tre små kändes … små. De var dessutom de sista i vagnen så inget mer än vagnens egen vikt fanns som motvikt när jag i övermod lyfte de tre stockarna i ett grepp och vred ut dem på vagnens vänstra sida.

Vips så låg vagnen ner. Precis som Richard varnade oss för.

Vagnens hjul är inte särskilt långt isär, den ska ju kunna hanteras i skogen och trixa sig fram under gallringsarbete. Så när kranen är högt upp med tre små stockar i greppet så vill det till att föraren tar det lugnt. Jag trodde att jag tog det lugnt men vridrörelsen i kranen men var onödigt snabb så när jag bromsade in vridrörelsen så välte vagnen.

Bilden ovan visar hur det såg ut när jag försökt att välta tillbaka vagnen med hjälp av kranen. Det gick inte men den kom en bit på väg så vi kunde lägga en kvarglömd okluven vedbit under så att den inte skulle välta tillbaka.

Det var ju på flera sätt praktiskt att vagnen välte på vedbacken och inte uppe i skogen. Dels så var Ylva i närheten och kunde assistera, dels så var det nära för att hämta ett rep. Repet bands fast i den lilla traktorn som inte hade några svårigheter att få vagnen att trilla tillbaka till rätt köl.

Fast den slutade inte att trilla när den kommit på rätt köl utan fortsatte glatt och lade sig på andra sidan. Kranen väger såpass mycket att den massan med fart på trumfar vagnens egen vikt och hjulbredd. Av någon anledning var det omöjligt att sänka kranen när den låg ner. kanske berodde det på hydraulslangen som var ganska spänd eller på något annat. Hur som helst så gick inte kranen att få ner och nu låg vagnen på andra sidan. På vägen dessutom.

Dags för lilla traktorn igen, men den här gången skulle den få knuffa i stället för att dra.

Kranen gick fortfarande inte att sänka. Hur skulle vi göra? Det skulle bli tjatigt om vi välte vagnen en gång till.

Repet var fortfarande fäst i vagnen så vi lät lilla traktorn köra på repet med framhjulet så att vagnen skulle få lite motstånd och inte dansa över lika enkelt en gång till.

Filmklippet visar inte hela det lyckliga slutet. Jag var tvungen att komma ut och se varför vagnen inte ställde sig upp. Det visade sig att repet bromsade lite för bra så efter lite mera knuff så var allt som det skulle och vi kunde ta förmiddagskaffe.

Det är lite irriterande att trots att vi använder traktor ganska sällan så är det mycket bra att ha en extra traktor, eller att ha en granne som har en traktor. För att dra loss, dra igång, resa upp eller att ha när huvudtraktorn behöver fixas till för att något läcker eller att den inte är kry på något annat sätt. Nu vet vi i alla fall mer om hur lätt vår vagn välter. Vi behöver installera hydrauliska dämpventiler så att kranens vridrörelser går långsammare. Dessutom behöver vi fixa till stödbenen så de går att använda.

Griplastarvagn igen

De senaste dagarna har det blivit ganska mycket grubblande kring hydraulik.

  • Hur bör vagnen kopplas in?
  • Klarar sig ventilpaketet med enkelverkande uttag?
  • Har traktorn dubbelverkande uttag om det skulle behövas?
  • Hur fungerar egentligen dubbelverkande uttag?
  • Varför har winchen ingen egen inkoppling?
  • Har den använts med en gammal John Deere tidigare? I så fall funkar den inte innan konstanttryckspluggen är utbytt mot en enkel plugg.

Ibland finns det för mycket informationen på nätet…

Efter inkoppling fungerade ingenting. Ingenting alls.
Inte ens lastaren som fungerade dagen före.

Det blev många försök med att byta de båda slangarnas plats, ställa hydraulspakarna i hytten på olika positioner, läsa på nätet och försöka rita upp hydraulschema.

Det visade sig att winchens hydraulmotor ska gå hela tiden. Wichen aktiveras genom att en rulle dras ner av ett snöre. Rullen spänner an två kilremmar som då får winchen att röra sig. Så det är bara att dra i snöret så halar wincen in. Utdragning sker manuellt, det vill säga att men sliter och drar och håller på tills wiren är ute vid stocken. Men det är ok. Inget nytt.

Hur som helst, tryckslangen ska gå upp till winchen som sitter halvvägs upp på kranen och efter winchen så går oljetrycket till ventilpaketet. Det verkar föra med sig att trycket till lastaren uteblev eftersom lastaren och vagnen är kopplade till samma uttag. Lösningen fanns halvt gömd en bit in under dieseltanken, en ventil som helt enkelt stängde av lastaren. Efter det fungerade hydrauliken till vagnen.

Ventilpaketet sitter på en ställning som i sin tur är fäst på trepunkten. Den är naturligtvis justerbar i höjd vilket gör att bakfönstret kan öppnas och stängas när paketet är nedfällt och det går att manövrera spakarna när det är uppfällt. De sitter obekvämt långt ut men förmodligen går det att justera in dem så småningom.

Ventilpaketets inre kopplingsschema ser ut så här. Inte till så mycket hjälp än så länge. Får nog studera hydraulik lite mer först.

Planen är att sitta på knä bakåtvänd i förarstolen. Det är ganska vanligt och vissa traktorer är förberedda med vändbar stol och framför allt golvyta bakom stolen med plats för fötterna. Icke så i vår lilla Same.

Arbetsställning kunde varit bättre men det känns ändå som ett stort steg framåt jämfört med den gamla wirekranen.

Rotatorn hade som förväntat en begränsning på ett varv. Ingen stor sak, vissa lyft får göras i två etapper och det går nog att lära sig att hantera.

När alla hydrauliska funktioner verkar fungera så testades det andra uttaget. Det finns två hydrauluttag på traktorn. Det ena används av lastaren och vagnen. Går det att flytta vagnen till det andra uttaget?

Nej. Det verkar inte vara något tryck i det uttaget vilket är konstigt. Kranen kunde sänkas men inte stiga.

”Alla hydrauliska funktioner” är inte riktigt sant. Ramstyrningen är inte inkopplad ännu. Inte ens nära. Vi kommer nog att börja använda vagnen utan att koppla in den. Sedan får vi se.

Skönt att vagnen är igång i alla fall. Det är hög tid att fälla träd.

Griplastarvagn

Vi tillträdde Östäng på hösten 2014 och har sedan dess hanterat de träd vi har fällt med en wirekran. Den typen av kran drivs av traktorns kraftuttag som får en vinsch att både dra fram en stock och att lyfta upp den på vagnen. Den typen av kran har tillverkats sedan 60-talet och går fortfarande att köpa ny från Sonnys maskiner i Grästorp.

Vår kran är utrustad med hydraulkolv och det är bra men det är ändå en kamp när tyngre stockar ska hanteras.

En griplastarvagn har funnits på önskelistan länge och tack vare våra sponsorer, farmor och farfar, så har vi kunnat köpa en.

Det blev en Moheda-vagn som är tillverkad utanför Bäckefors i Dalsland. Tillverkningen av griplastarvagnar finns fortfarande kvar på samma plats. Det är svårt att veta tillräckligt innan köp och vissa erfarenheter kostar arbete och pengar. Då känns det bra när mer erfarna kommenterar inköpet med kommentaren, Moheda- ja det är ju rejäla saker. Hoppas att det stämmer.

Detta har varit ännu en djungel att sätta sig in i. Efter några vintrars studier så visste vi på ett ungefär vad vi ville ha.

Vi ville inte ha för stor vagn. Vi har två traktorer som båda är ganska små. En på 50 hästkrafter och en på 60. För stora vagnar är onödigt bökiga och våra traktorer kanske inte kan driva gripkranen eller dra hem ett fullt lass uppför backen. Storleken brukar anges i ton efter ungefärlig maximalt last och den vi fick tag på är på 8 ton. Den finns även som 10-tonnare med enda skillnaden att däcken är kraftigare.

Forhaga mekaniska verkstad har gjort kranen som enligt skylten är av modell 220C från 1986. Med tanke på att den i år kommer att fylla 34 år så ser den ut att vara i gott skick.

Vagnen ser kanske rostig ut men jämfört med många andra på Blocket så har denna ovanligt mycket färg kvar. Skogsarbete sliter på grejerna.

Här syns även vinschen som ska dra in stockarna. Även den drivs av hydraulik. Flottare kranar har fjärrstyrning av vinschen via radio. denna har också fjärrstyrning men det är via snöre.

Gripklon styrs av en dubbelverkande hydraulcylinder som ska ha kraft till att både stänga och öppna. Runda burken överst på bilden är rotatorn som kan vrida gripklon. Alla rotatorer kan inte vrida sig hela varvet runt. Vi får se hur det är med denna.

I överkant på den här bilden syns en av de två (tror att de är två… kanske är det en dubbelverkande?) hydraulcylindrarna som vrider hela kranen. Längre ner i bilden ovan syns nästan inte en av de saker vi ville ha. Ramstyrning. Det innebär att balken som håller fast vagnen vid traktorn kan justeras lite i sidled. Det syns som att balken går in i en ”låda”. Inne i lådan sitter en hydraulcylinder som sköter den lilla rörelsen höger-vänster. Det är svårt att backa ett sånt här ekipage med precision. Ett av skälen är att hitchkroken som håller vagnen sitter alldeles bakom bakaxeln. Det gör att stora traktorrörelser ger små utslag på vagnen och det blir ett tröttsamt back och fram och back och fram för att få vagnen dit den ska. Med ramstyrning kan vagnen riktas om en smula och det gör en stor skillnad.

Det finns ganska många hydrauliska funktioner på vagnen. Dels har kranen två hydraulcylindrar för att kunna lyfta, sedan har den en (eller om det är två) för att vridas. En dubbel för gripklon och så en för ramstyrningen. Den sista hydraulfunktionen är vinschen.

Många vagnar har två hydraulcylindrar till och det är hydrauliska stödben. På denna vagnen fälls de ner manuellt dvs. varje stopp kräver att föraren går ur och fäller ner dem. Efter att skockarna på platsen är på kärran så ska de fällas upp igen. Lika manuellt. Det finns byggsatser för några tusenlappar och många installerar hydrauliska stödben. Vi får se hur stort besvär det är med manuella ben. Efter att ha hanterat en wirekran några vintrar så känns det som ett lyxproblem.

All hydraulik ska ju hanteras och det sker med de här reglagen. Just nu så hänger ventilpaketet upp och ner. Vi får se var det placeras. En vanlig plats är att hänga det utanför traktorns bakruta så att spakarna kan hanteras inifrån traktorn under förutsättning att föraren står på knä i stolen. Vi får se var det hamnar.

Stödben med äkta mekanik.

Sista bilden blir på ventilpaketets gavel. Vi har bara gläntat på dörren till hydraulikens underbara värld och det kommer att bli lärorikt att koppla in vagnen på traktorns hydraulsystem. Vi vet i alla fall att P står för Pressure eller Pump och att T står för Tank. Det är en standardiserad märkning. Slangen som är kopplad till T ska vara en så kallad fri eller öppen retur. Den ska inte ha något tryck i sig utan oljan ska kunna rinna fritt tillbaka till tanken.

Det skumma är att den inte gör det utan i stället går upp till vinschen. det finns mycket att lära sig här. Tur att det finns forum som www.maskinisten.net. Där finns det ett enormt kunnande om allt sånt här och dessutom håller alla en hövlig ton. Rekommenderas.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑