Kategori: Uncategorized (Sida 27 av 47)

Kofot

Heter det bräckjärn eller kofot? Om det heter kofot, heter det i så fall två kofötter eller två kofotar?

Hur som helst, för den som bara slänger en kort blick på den här bilden kan det se ut som två verktyg som ligger och väntar på att användas. Som om det inte spelar någon roll vilken man råkar ta, eller att man känner för en röd och väljer den. Så är det inte. Den ena är nämligen bra och den andra är dålig.

Kofot004

Den röda köptes under vånda för 25 år sedan inför en omfattande renovering. Våndan kom sig av att den kostade några hundralappar. Inga stora mängder pengar, men det kändes som mycket att betala för en så enkel sak som en kofot, även om den är tillverkad i Sverige. Men det var en kanon-investering. Den röda har varit, och är fortfarande, fantastiskt bra!

Kofot002

Den andra däremot, som vi misstänker har varit blå, är inget vidare. Den har svårt att få loss kraftiga spikar och den lämnar alltid efter sig fula märken i träet. Dessutom är den röda gjord av bättre stål, eller så är den bättre härdad. Den tål mycket utan att tappa formen och skärpan.

Träskadorna som den blå skapar kommer sig av att den del av kofoten som ligger an mot träet är för smal. Nästan allt trä, utom möjligen ek, får bestående märken om man inte skyddar det. Den röda är tillräckligt bred för att oftast göra jobbet utan att det syns efteråt. Den hanterar dessutom utan knot spikar av de storlekar som bara finns i gamla hus. Så stora  spikar säljs nog inte längre.

Kofot003

Att den blå har svårt för kraftiga spikar kan bero på att den inte har lika snygg kurva på ”huvudet” som den röda. När den röda får fatt på spiken ligger den an mot underlaget bara någon centimeter från spiken. Det ger en mycket kraftig hävstång. Den blå är rakare alldeles intill spiken vilket gör att hävarmen utgår från en punkt närmare den stora kröken. I stället för en hävarm 80 till 1 som på den röda så blir hävarmen kanske 80 till 4, dvs 20 till 1 på den blå. Stor skillnad.

Kofot001

Den blå typen var vanligast och billigast för inte så länge sedan men nu verkar det som att de flesta nya bräckjärn har ganska bra form. Vilken kvalitet det är på stålet vet man ju inte förrän man rivit ett hus men man brukar få kvalitet efter hur mycket man betalar.

Den röda finns även i miniatyrformat, kanske 15 cm lång. De är mycket söta och finns ibland på disken i verktygsbutiker.  Det är lockande att ha en kofot i fickan och de är förmodligen bra på att ta loss lister. Vi har ingen sådan. Än.

Kofot

Men vi har en annan variant av mindre kofot. Den är gjord av bandjärn eller en plåtbit. Den flexar mycket och är bara bra på att ta loss masonit och gamla våtrumsmattor. Wikipedia har en bild på en som sitter kvar efter ett inbrottsförsök i mars i år. Eftersom dörren inte är gjord av masonit så kom inte tjuvarna längre. Kvalitet lönar sig, både när det gäller dörr och kofot.

Det kanske heter en kofot, flera bräckjärn?

Wwoof

Nu har vi blivit medlemmar i Wwoof och kan börja ta emot wwoofare. Det känns jätteroligt. Wwoof är en organisation vars namn numer betyder World Wide Opportunities on Organic Farms. Från början myntades begreppet i England på 70-talet men då stod bokstäverna för Working Weekends on Organic Farms. Tanken var att människor ifrån staden skulle kunna besöka landsbygden över helgen och hjälpa till med odlingen i utbyte mot mat och husrum. Ganska snart ville människor stanna längre än över helgen och då ändrades namnet.

Många wwoofare åker runt och bor på olika gårdar och tar det som en möjlighet att för en billig peng kunna se många olika platser i världen. En wwoofare arbetar ungefär 4-6 timmar fem dagar i veckan för mat och husrum och kan stanna allt från en vecka och upp till ett halvår. Skärmavbild 2016-04-06 kl. 19.41.20

Eftersom vi vill odla många olika sorters grönsaker i fasta bäddar utan att använda traktor samt ha många olika djurslag och andra aktiviteter så blir det en hel del manuellt arbete. Vi är ju i uppbyggnadsskedet och har, trots långa dagar, svårt att hinna med allt vi vill göra. Vi inbillar oss att det kommer bli lättare med hjälp av wwoofare. Vi tycker dessutom om att ha människor på gården och ser fram mot att välkomna människor som vill dela vardagen med oss. Vi är ju ganska mycket nybörjare själva men tänker att vi kan lära oss tillsammans. Här händer alltid något och det finns stora möjligheter att välja vad man vill lära sig och vad man vill arbeta med.

Hela konceptet med wwoof känns väldigt bra. När vi var och tågluffade i Asien ett halvår 2011 försökte vi få kontakt med wwoof-värdar i Kina och Vietnam men vi lyckades aldrig komma i kontakt så vi fick pröva. Det var en besvikelse. Vi har alltså inte prövat själva men vi känner ganska många wwoof-värdar i Sverige och alla vi har pratat med är väldigt positiva. Vi får se vad det leder till. Vi har sagt att vi ska ta emot människor från maj till och med oktober och hoppas att det är någon som hittar vår profil med nummer 0800 på www.wwoof.se

Nytt orv

Ylva har haft ett handgjort orv i ett par år. Det är gjort till henne och anpassat efter hennes arma, axlar och längd. Det är det som krävs om lien ska slita minimalt på kroppen. Jag har varit avundsjuk. Själv har jag försökt välja de längsta orven men inget av dem är tillräckligt långt, så det har blivit till att böja lite extra på knäna och slå gräset nära fötterna.

Men nu blev det min tur. Magnus har gjort ett orv efter mina mått. Det är gjort i askträ med snygg böj och har en kringla som snygg avslutning.

NyttOrv001

NyttOrv002

Jag tog ett av våra loppis-lieblad och monterade det på orvet. Det var inte slipat, inte ens rent, men det var bra klang i det. Bra klang lär betyda att bladet är utan sprickor, så jag borrade ett hål för den krökta piggen och monterade det.

NyttOrv003

Bladet är ganska långt. Inga problem på slät mark men svårare att hantera än ett kort blad mellan stenar och träd.

NyttOrv006

Lien är inte justerad än. Den ska justeras i sidled så att den skär lagom mycket gräs varje slag och den ska jordas så att bladet ligger parallellt med marken när jag står i vanlig arbetsställning. Inga böjda knän…

NyttOrv004

Snygga liar i eftermiddagssolen.

NyttOrv005

Pumpbyte

Den gamla vattenpumpen har tjänat ut. Den orkar inte bygga upp något vidare tryck och den tappar orken helt om man råkar öppna två kranar samtidigt.

Vi har en djupborrad brunn i en av matkällarna. De flesta borrade brunnar finns nog utomhus men vår är inomhus. Det är kanske för att undvika frysrisken. Pumpen är en ejektorpump. Ett rör går från pumpen och trycker ner vatten i hålet och vattnet drar med sig mer vatten upp igen till pumpen i ett annat rör.

P1130984

Rörläggarna kom tidigt på morgonen och vi hade glömt att förbereda oss för en vattenfri dag, men tappade upp några hinkar innan strömmen slogs av.

Pumpbyte002

Pumpen kopplades loss och de dubbla rören drags upp ur borrhålet. Farfar, som var rörläggare innan plasten var uppfunnen, har påtagligt svårt att inte hjälpa till men tar sedan itu med en vattenläcka i en annan byggnad.

Pumpbyte003

Rören läggs på marken. Vi har funderat och försökt gissa hur djup brunnen är. Det visade sig att den inte är särskilt djup. Lodning visade på 19 meter.

Pumpbyte004

Själva ejektorn sitter några meter över brunnens botten.

Pumpbyte005

Nu upptäckte vi ett problem. En standardpump är 10 cm i diameter. Det borrade hålet var visserligen tillräckligt stort, 12 cm, men den översta delen av hålet var kantat med tegelrör som var fastgjutna i betonggolvet. Någon gång under gjutningen verkar det som att något har hänt och de två tegelrören låg inte längre i linje. I efterhand kan man se att det var nätt och jämnt att det gick att få upp ejektorn.

Pumpbyte006

Det finns en hel del berättelser om att ejektorer, eller pumpar, kan fastna i borrade brunnshål och vad det för med sig. Rörläggarna som var på plats idag toppade med en historia om en brunn som fick sprängas rent från något som hade fastnat halvvägs. Det var i och för sig lite uppmuntrande. De flesta liknande berättelser brukar sluta med att man tvingas borra ett nytt hål.

Bilden ovan visar inte tydligt att betongen bildar en vall runt hålet. Men det är en upphöjning på några centimeter för att förhindra att vatten kommer ner i hålet uppifrån tillsammans med det skräp som följer med.

Eftersom hålet var stort nog för en standardpump så skulle rörkillarna hämta en sådan, men eftersom hålet inte var som det skulle högst upp så skulle de även ta med en smalare modell. Under tiden satte vi igång med att bila bort betong. Alltid lika trivsamt! Efter att rörkillarna kommit med en större bilmaskin och fortsatt med den så såg det ut så här. Skulle det räcka?

Pumpbyte009

Efter lite mätningar så bestämdes det att den vanliga pumpen nog skulle få plats. Stolt lärling visar snygg pump.

Pumpbyte007

Pumpen hänger visserligen bra i sitt rör, men för säkerhets skull har man en rostfri wire som backup. Ingen vill tappa en pump som fastnar någonstans i hålet.

Pumpbyte011

Men det fungerade inte. Pumpen gick nästan ner men det hjälpte föga. Under tiden kunde man se att vattennivån i hålet är alldeles under golvet

Pumpbyte008

Fram med den smala pumpen. 7 cm i stället för 10. De ser nog ganska olika ut inuti eftersom proportionerna är så olika. Man kan dessutom ana att den smala pumpen är svårare att konstruera och därmed dyrare. Elkablarnas specialtätningar är ju det som gör att man kan ha pumparna nere i brunnen. Ejektorpumpar hade man inte för att det var en bra idè med ejektorer. Snarare var det en dålig idé att ha pumpen i vattnet om man inte kunde lita på tätningarna.

P1140015

Den smala pumpen kom på plats, men den ville inte pumpa. Det visade sig att den gick baklänges. Trefasmotorer som kopplas in borde ha 50% risk att göra det, men erfarenheten säger att det sker oftare än så. Lite vatten kom men inget vidare tryck. Efter att ha bytt plats på två av faserna kom den igång bra. Rost från hydroforen satte igen alla kransilar men det var enkelt att åtgärda.

Så här blev det. Rummet ser fortfarande förfärligt ut men nu kan vi hälla upp vatten till fåren utan att den som duschar blir stående med schampo i håret utan vatten. Trefasbrytaren till höger är bortkopplad och ersatt av en bättre till vänster som har inbyggd jordfelsbrytare.

P1140025

Hydroforen är stämplad med tillverkningsåret. Det är gjord 1945. Bör man byta ut den innan den går sönder, eller är det ett kulturmord att bara fundera på att byta den mot en rostfri?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑