Kategori: wwoof (Sida 3 av 16)

Hansi

Hansi kom till oss som praktikant vid Kristihimmelfärdshelgen och avslutade sin praktik den 22 oktober. Han läser till trädgårdsmästare vid Gunnebo Slott och det är en gedigen treårig utbildning med mycket praktik. Det är sällan vi har praktikanter under så lång tid eftersom de flesta skolor har 10-12 dagar och några upp till tre veckor.

Att få en praktikant under så lång tid som dessutom har kompetens att fälla träd, beskära träd och mycket annat är en stor lyx. När vi tog med wwoofare och vänner upp i skogen för jobb så kunde vi sätta Hansi på trädfällning medan övriga jobbade med grensax och röjsåg.

I början handlade mycket jobb om att få ner grödorna i marken. Här sätts purjolöken i hål 20 maj.

Bädd efter bädd täcks av och plansiloplasterna flyttas till andra platser över säsongen.

Den första kålen planterades ut och alla kålnät behövde ses över och lagas.

Kålnätstäckning är en konst och något som det tar tid att lära människor. Det är lätt hänt att det blir en glipa mellan nätet och marken och då tar sig kålfjärilarna in. Hansi har med tiden blivit en klippa när det gäller nättäckning och en av få som jag släpper det ansvaret till helt.

När Hansi kom hade vi säsongens första wwoofare på plats och de kom snabbt överens. Hansi bor permanent på en ö i Mjörn och våra wwoofare från Tyskland fick möjlighet att åka med ut och besöka honom. Något som de uppskattade mycket. Sedan dess har Hansi sett wwoofare och praktikanter komma och gå.

När man gör praktik under så lång tid så blir det en del jobb som måste göras som inte direkt har med odlingen att göra som att få in veden när regn hotar.

Det har blivit otaliga fikaraster och luncher med många samtal.

Hansi var med när Magnus hjälpte oss att byta en bjälke i ladugården.

Sedan hjälptes jag och Hansi åt att bygga stommen till löktorken i stolpverksteknik.

Sedan har Hansi självständigt ersatt en borttagen stolpe i ladugården samt byggt färdigt hela löktorken.

Skörd av sommarvitkål 14 juni. Det blir många kilo att hantera. I år skördade vi första vitkålen i maj och så här tidigt har vi aldrig varit ute förut.

Hansi har skördat i ösregn och i solsken. Det har blåst och vräkt ner och det är lika bra att vänja sig om man ska bli grönsaksodlare.

Vissa fredagar har han fått ansvar för att ställa i ordning butiken. Det är bra för mig också att få någon annans upplägg att hämta idéer ifrån.

Han har tjuvat, bundit upp och sänkt ner 196 tomatplantor mer än en gång. Det är jobb man kan göra varje vecka och ändå alltid ligga efter med.

Fredagsskörden hjälps alla åt med då vi skördar i princip alla grödor. Det har varit skönt att ha någon som faktiskt vet hur man skördar allting eftersom det annars tar väldigt mycket tid när man ska instruera nya praktikanter hela tiden.

Hansi har deltagit i gårdssamverkans arbetsdagar både hos oss och hos Maria och Magnus. Ett bra tillfälle att knyta nya kontakter och bredda sitt nätverk.

Han har varit med och konstruerat rullbanorna till musteriet.

Vi har inte räknat samman hur många ton äpplen vi mustat i år än men det har blivit många backar att fylla, skölja, krossa och musta.

Vid det här laget kan Hansi alla delarna i musteriet och vet lika bra som jag och Jonas hur det ska skötas.

Vi har målat skyltar som vi sedan satte upp vid vägen. Hansi har fixat hängrännor så vi slipper få dropp i nacken när vi går ut genom dörren till grönsakssköljen. Sådana detaljer hinner inte vi ta tag i och de flesta wwoofare och praktikanter är inte hos oss länge nog för att få tillräckligt många droppar i nacken.

Våra wwoofare får till skillnad från våra praktikanter egna projekt att driva på eftermiddagarna. De väljer från vår wwooflista vilket gör att de får eget ansvar men också att de får sköta sig själva vilket frigör tid för oss. Praktikanter som är kortare tid hos oss och dessutom är inriktade på grönsaksodling behöver få mer handledning även om de jobbar bra de också. Hansi tog sig an slänten framför huset som varit en sorglig syn.

Det visar sig att den är stensatt men att jord sedan har rasat ner över stenarna och där har ogräset tagit över. Vi har tidigare planterat 500 krokuslökar i slänten men nu har Hansi med wwoofares hjälp grävt fram alla stenarna, återplanterat krokuslökarna och sedan planterat stenpartiväxter mellan stenarna. Sedan har praktikant-Emma fyllt på med ytterligare växter som delat isär hemma. Detta gör att vägen blir lite bredare och att det ser lite snyggare ut. Vi saknar fortfarande några stora stenar så vi kan bygga trappa upp till huset men i övrigt börjar det se bra ut.

Vi har flisat grenar till gångar och jag har tappat räkningen på hur många personer Hansi har lärt ut flismaskinen till. Man kan tänka sig att det bara är att trycka ner grenar men i arbetet ingår också att ta isär maskinen när det fastnat grejer vilket händer emellanåt.

Efter att ha flisat grenar många gånger kom Hansi på att vi kunde dra ut kompostkvarnen och köra igenom majsstänglarna i den. Om vi hade haft en tvåhjulstraktor med slaghack hade vi kört över bädden en gång och så hade vi haft finfördelat material direkt i bädden. Vi har tidigare år fört bort materialet från bäddarna men då förlorar man majsens gröngödslingseffekt. Nu drog vi fram en lång elkabel och körde ner alla stänglarna och spred ut materialet direkt.

Ju längre tiden har gått desto mer ansvar har Hansi fått ta. Det har varit nytt för oss – att ha någon som kan verksamheten så väl så att vi kan lämna över vissa delar helt. Morgonrutinerna med att vattna och vädra i växthusen (något som jag har en tendens att glömma) men även att lära ut såmaskinens inställningar och skörd av olika grödor.

Han har varit med om precis allt som finns att göra i en grönsaksodling från bäddläggning, gödsling, ogräsrensning och skörd och har blivit en hejare på att rensa effektivt och att täcka med kålnät.

Han har hämtat in rymmar-får, sköljt oräkneliga backar och mycket mer.

Alla som gör något bestående på Östängs gård sätter upp en skylt. De består oftast av en bräda där namn och år målas med målarfärg. Hansi började på sin skylt men löktorken han bli klar och använd utan att den kom upp. Den hade följt med Hansi hem och vi tjatade på att vi ville ha upp den. Sådana saker är annars lätt att glömma och vi gillar verkligen att ha minnen kvar efter folk på gården.

Till slut kom skylten, inte helt färdig, tillbaka till gården och Hansi jobbade vidare på en extremt ambitiös löktorksskylt.

Till slut kom den på plats!

Standarden på skyltar på gården har därmed blivit en annan. Tack Hansi för den här tiden och för allt arbete du gjort.

Hansi håller på att anlägga grönsaksodling på Stora Torstö i Mjörn. Planen är att han kommer att starta ett företag med trädgårdstjänster. Alla som bor runt Mjörn kommer att kunna beställa beskärning, anläggningstjänster, grönyteskötsel, plantor eller grönsaker som levereras med båt. Hur coolt är inte det!

Etienne

Efter att ha tillbringat några veckor hos oss har Etienne åkt vidare. Under ett par veckor var ha den enda wwoofaren på Östäng eftersom ett annat par som hade anmält sig hoppade av i sista stund.

Hans första val från wwooflistan var att måla en av väggarna på wwoofhuset. Det första vi upptäckte var att rödfärgen var grynig efter att ha frusit under vintern. Så det var bara att dra ut en spis och koka upp under omrörning.

Efter att Etienne hade fixat till färgen började målningen. Det blev snyggt!

Under morgonpassen då vi brukar ägna oss åt hårdjobb blev det både att trimma bort ormbunkar som var lika höga som honom och…

…att skyffla hönsskit ur ett gammalt hönshus.

Men vi har ju inte bara hårdjobb på gården. Att flytta fåren till Bengts kulle var trevligt, särskilt då flytten gick bra. Inga panikrymlingar som behövde fångas in.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna jobb från en lista och Etienne valde flera gånger att skrapa färg från huset. Ett väldigt tråkigt jobb tycker de flesta men Etienne trivdes på byggnadsställningen med musik i öronen.

Som alla wwoofare så gjorde även Etienne en fågelholk som nu pryder växthuset.

Tack, Etienne, för besöket och välkommen åter!

Uggleholk

Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.

För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.

Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.

Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.

Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.

Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.

Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.

Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.

Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.

Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.

Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!

Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!

Gerlien och Jonas

Efter nio veckor så har de nu åkt vidare till nästa wwoofgård. Nio veckor är en lång tid och vi kommer verkligen att sakna dessa två nederländare. Vi har haft många samtal, skratt och tankeutbyte med dessa två.

När de kom var det fortfarande kall vår och vi höll på att anlägga bäddar och förlösa lamm. Nu nio veckor senare växer det i alla bäddar och lammen har växt till sig och blivit stora. Det är mycket som har hänt och man får lite perspektiv på livet på gården när det mäts i en nioveckorsperiod.

När de kom var skogsträdgården i ett bedrövligt skick och en av de första dagarna började vi att göra om gångarna med vår egentillverkade flis.

De var med när vi planterade de allra första kålplantorna på friland.

Den förmultnade fårbädden har de kört ut stora delar av till kålkvarteret.

Vårt elektrifierade snigelstaket är de delaktiga i men förutom det har de även jagat sniglar med sax och järnferramol. Staketet har de lagat och förbättrat för att stänga ute både katter och hönor.

Det är tur att vi har arbetskläder att låna ut för vädret var inte det bästa i början.

Tomatbäddarna har de varit med och anlagt, och förberett för plantering.

Gerlien innehar numer kvickrotsrekordet på 126 centimeters rot. Kvickrot är för övrigt ett av de svenska ord som de kan bäst.

Ibland har det hänt att vi har föreslagit att vi ska byta arbetsuppgift till något som går att göra inomhus men de här två har inte brytt sig om vädret speciellt mycket.

Tomatplantorna har planterats och sedan tagits omhand. De har skakats för pollinering och tjuvats.

De har varit med och röjt väg i skogen.

De har stängslat vid flera tillfällen.

Ibland har de rensat kvickrot i solsken.

Purjolöken har satts i jorden i 20 centimeters djupa hål.

Ogräs har rensats i bäddarna i tunneln. Ett ställe där vi verkligen inte haft bra ogrässtrategi i alla bäddar.

Vi har fikat och ätit lunch tillsammans varje vardag i nio veckor.

Jonas har byggt staket runt ankornas damm.

De har välkomnat Linus och Jona från Tyskland som också var här och wwoofade men också sagt hej då till dem. Linus och Jona övertog projektet med att fixa alla gångar i skogsträdgården och hann nästan helt klart innan de åkte vidare.

De har vikt ihop fiberduk, kålnät och plaster och vikt upp och lagt på dem på andra bäddar.

De har lärt känna Magnus från Trampverkstan…

och Sandra på Knutstorps gård samt övriga praktikanter på Uddetorp.

De har varit med och kört in nästan all ved.

De har också lärt känna Hansi från Gunnebo Slotts trädgårdsmästarutbildning och varit och hälsat på hemma hos honom på en ö i Mjörn.

De har rensat ogräs på knä och jag har försökt få dem att rensa så mycket som möjligt stående men det har inte alltid fallit sig helt naturligt även om det blivit lättare och lättare.

De har varit med och skördat vitkålen som de tidigare planterat.

De har skrapat färg på vårt hus fast bara lite grann vid ett tillfälle.

Gerlien har tagit hand om vår kryddträdgård.

De har skyfflat hö – och hoppat i det.

De har varit med på en öppen arbetsdag där de träffade ännu fler folk.

De har byggt och satt upp en fågelholk.

Den är byggd i trä och halvoljad istället för målad. Vill någon se hur den ser ut på riktigt så sitter den i en björk uppe vid skogsträdgården.

De har tjuvat mer tomater.

Sista dagen efter att ha tagit hand om tomatplantorna i nio veckor var det dags att äta de två första röda tomaterna av sorten Stupice.

Vi andra får vänta tills några fler mognar.

Sista dagen var de till och med på skroten i Bäreberg och fyndade!

Det är alltid lite sorgligt att säga hej då till wwoofare som varit hos oss länge. De här två rekommenderar vi verkligen till andra gårdsägare. Självständiga, initiativrika, intresserade och trevliga. Lycka till på vidare äventyr i livet!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑