Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.
För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.
Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.
Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.
Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.
Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.
Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.
Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.
Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.
Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.
Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!
Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!
