Vi har börjat hyra ut vårt gårdshus via Airbnb när det inte används av wwoofare och praktikanter. Hittills har vi haft två gäster. En från Skåne som skulle jobba tillfälligt i Alingsås under en vecka och nu har vi en gäst från Tyskland som ska arbeta i Vårgårda i elva dagar.
Airbnb har ett bra system för omdömen. När vi har haft en gäst så uppmanas vi att skriva ett omdöme om hen. Först när vi skickat in vårt omdöme så kan vi läsa det omdöme som gästen skrivit om oss. Det gör att ingen är rädd för att skriva negativa omdömen. Det har vi annars märkt är ett problem med omdömena på wwoof-sidan. Där ser man direkt de omdömen som skrivs om en och då är många wwoofare rädda för att skriva negativa omdömen. Flera wwoofare vi har haft har varit på andra gårdar och vi har fått höra en del skräckhistorier men de har inte vågat skriva negativa omdömen vilket är synd. På Airbnb är det dock en annan ordning. Nu har vi inte några problem med negativa omdömen vare sig det gäller wwoof eller Airbnb. Så här lät vårt första:
”Otroligt mysigt och härligt ställe! Jättesnälla och tillmötesgående värdar! Finns allt som behövs. Ett plus för den vedeldade bastun.”
Att gästerna vet att de får ett skrivet omdöme gör att de sköter sig exemplariskt. De vill inte få en kommentar om att de lämnat stället i oordning och därför känns det ganska lugnt att hyra ut på detta sätt.
Sajten är väldigt lätt att använda som värd. Du får tips hela vägen när du lägger upp din annons och de talar fortlöpande om för dig vad du behöver förbättra för att nå bättre resultat. De tar hand om betalningen och sätter sedan över vår del på vårt konto. Otroligt smidigt!
Airbnb skapar väldigt många möjligheter på landsbygden. Där finns ofta gäststugor och tomma boendeytor som går att hyra ut. Det blir en chans för gäster att se annat av Sverige än hotellen i städerna och ofta är det mycket billigare än att bo på hotell. Frågan är dock vad det gör med hotellnäringen? Söker man på Alingsås så finns 30 boende och om man söker på Sollebrunn så finns 20 boenden. Det går att hitta stugor vid sjöar, på gårdar och strax utanför staden. En del erbjuder hela hus, ett rum i sitt eget hus eller en lägenhet. I vårt område kan man hyra ett helt hus med 12 bäddar för 1400 kronor per natt.
Några förfrågningar har vi fått avböja – som den som frågade om det var gångavstånd till skidstadion i Grästorp eller den som frågade om det låg nära stationen i Trollhättan men annars så fungerar kommunikationen med gästerna väldigt smidigt. Det går till exempel att spara meddelanden man skrivit till gästerna. Vi har t.ex. sparat en vägbeskrivning som vi använder till varje gäst. Sajten skickar ut en påminnelse när ankomstdatum närmar sig så man inte ska missa något.
Vår annons hittar ni på:
Därefter dök två Irländare, Michael och Elaine upp. De tog som sitt projekt att bygga och stensätta en pergola i grönsaksodlingen. 
Fransmännen har dominerat i år och efter detta gäng dök Simon, Manon och Julie upp. De klöv ekstolpar och konstruerade en förvaringslåda för grisarna och ankornas foder. De fick också vara med och skörda äpplen och inviga den nya mustvagnen. 
Wwoofsäsongen ger oss en struktur för arbetet som fungerar och det har många fördelar. Hade vi jobbat ensamma under högsäsongen så hade vi förmodligen slitit ut våra kroppar ännu mer. Börjar man med ett grävningsarbete en dag så blir det lätt att man fortsätter med det hela dagen vilket sliter hårt på kroppen. Wwoofarnas schema ser ut så här:
De flesta wwoofare som kommer är inte speciellt vana vid hårt kroppsarbete så de skulle ändå inte klara av att gräva mer än en och en halv timme om dagen. 
Tycker de att arbetet är tråkigt så vet de att det snart är fika vilket gör att de håller i och jobbar hårt i alla fall.
Idag tog de bussen tillbaka till Frankrike via Oslo med väskorna packade med sill. Svensk kultur i form av nubbevisor, punktlighet och att alla hälsar på varandra på landet tar de med sig tillbaka liksom något mer vältränade kroppar och nya insikter. 
Att ha wwoofare till hjälp i odlingen är fantastiskt. Tre wwoofare ger sex extra händer och om man bara är noga med hur man instruerar dem så gör de ett kanonjobb. I början när de skördar går det ganska långsamt men de ökar snart takten och blir till stor hjälp. 
Här skördas squash till gårdsbutiken. 
Knepet är att få snittet rakt så att det inte bär iväg åt något håll. Man vill ju ha stolparna så raka som möjligt. 
En regning dag gav de sig på hönsens vinterbostad. All gödsel och strö kördes ut och golv och väggar skurades. 
Det känns bra att inte ha hönorna i samma utrymme året runt utan att de har en sommarbostad och en vinterbostad. Vi tänker oss att det minskar risken för ohyra.
Förra vintern hade vi en liten flock hönor som nu har fått flytta till Sara och Guillaume. Vi vet inte riktigt vad vi ska ha detta utrymme till i vinter men det behövdes hur som helst städas. 
Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. 
I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. 
När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. 
Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. 
Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. 
Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. 
Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. 
Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. 
Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 
