De senaste veckorna har mycket av vår tankeverksamhet gått åt till att fundera över en planerad deponi uppströms loobäcken som rinner över våra ägor. Upplo egendom vill arrendera ut mark till Samgräv för att de ska deponera 3,5 miljoner ton avfall varav 700 000 ton miljöfarligt på en 15 hektar stor yta. När deponin är fylld kommer den att bilda ett 30 meter högt konstgjort berg. Deponin kommer att avvattnas i loobäcken men vi som bor nedströms har inte ens fått information om att detta är på gång. Vi fick veta det genom sociala medier och tycker inte att det känns riktigt bra.

När en miljöfarlig aktivitet ska få tillstånd så ska ”samråd ske med bland annat den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten” står det i 6:e kapitlet i Miljöbalken. När Samgräv skulle skicka ut underlag för samråd så valde de att bara skicka till de privatpersoner som bor inom 500 meter från den planerade deponin. Upplo egendom är på 1000 hektar så de som vill arrendera ut marken äger själva den mesta marken kring den tilltänkta deponin och på så sätt så blev det inte så många som var ”berörda”.

Ägarna på Upplo har efter ett generationsskifte utökat grustaget och bergtäkten som redan tidigare fanns på egendomen. De har anlagt en torvtäkt som är över två kilometer lång och de har arrenderat ut mark till Samgräv för icke mijlöfarligt avfall. Allt detta har de naturligtvis tjänat stora pengar på men vi som bor i området har inte blivit inbjudna till samråd i något fall trots att flöden i loobäcken påverkas och trots att verksamheterna innebär ökad trafik. Torvtäkten drivs förresten av Rölunda produkter AB som bland annat tillverkar planteringsjord och på senare tid har gjort en stor sak av att de har torvreducerad jord. Vi själva har använt den för plantuppdragning. Men från och med 2026 kommer vi helt att övergå till att tillverka eget substrat.

Vårt samhälle producerar väldigt mycket avfall och det är självklart att avfallet måste läggas någonstans. Problemet med placeringen på Upplo är att Loobäcken rinner ut i Anten och därifrån går vattnet vidare genom Mjörn, Sävelången, Aspen och Säveån. OM det skulle bli en översvämning, ett hundraårsregn eller något annat som gör att reningen från den planerade deponin sätts ur spel så är det många sjöar och vattenddrag som påverkas. Redan idag tar Långareds skola sitt dricksvatten ur Anten tillsammans med flera privata hushåll. Både Lerums kommun och Göteborgs kommun har planer på att göra Mjörn till reservvattentäckt. En hel del av avfallet som är tänkt att deponeras på Upplo är muddermassor från Göteborgs hamn. Hur kommer salthalten i dessa muddermassor att påverka livet nedströms? Vad händer om Samgräv går i konkurs? Vem är då ansvarig? Som ni förstår är frågorna många och det är inte utan att vi, och många med oss, känner oss maktlösa. Vi som utsätts för riskerna i och med deponin är varken beslutsfattare eller får någon fördel av deponin. Vår dotter som läser masterprogrammet Riskhantering i samhället vid Karlstad Universitet har varit hemma över julen och gjorde nedanstående analys av vilka som påverkas av etableringen ur ett etiskt perspektiv. Den förklarar på ett tydligt sätt vad som kan bidra till att markägarna är villiga att ta den här risken.

---

Ett etiskt perspektiv

Sven Ove Haraldsson (2018) har formulerat ett komplement till klassisk riskanalys som även tar hänsyn till etiska aspekter och maktstrukturer. I modellen identifieras de roller som aktörer kan inneha i förhållande till risktagande: beslutsfattare, fördelstagare och riskexponerade. Om synsättet appliceras på förslaget om deponin i Upplo kan en indelning av aktörerna se ut som följer.

Miljödomstolen är den slutgiltiga beslutsfattaren i frågan och drar varken någon fördel av anläggningen av en deponi, eller exponeras för eventuella riskerna med den. Samgräv och Bellman Group är delaktiga i beslutet att ansöka om anläggningen av deponin och skulle bli fördelstagare om beslutet antas genom den ekonomiska vinst som verksamheten skulle generera.

Viktigt att notera är att markägarna inte är anslutna till Loobäcken och därför inte riskerar att utsättas för föroreningar. De blir heller inte skyldiga att åtgärda eventuella utsläpp eller föroreningar och är därför den enda aktören som endast är fördelstagare och beslutsfattare utan att även vara riskexponerad. När en aktör innehar en position där den både tjänar på risktagande och har makten att besluta om huruvida risken ska accepteras, utan att själv vara exponerad för den så finns det incitament för att ta så stora risker som möjligt för att maximera vinsten (Hansson 2018). 

De aktörer som endast är riskexponerade utan att varken dra fördel av deponin eller ha beslutsfattanderätt är de som tar dricksvatten ur Anten (inklusive Långareds skola), de med brunnar närliggande Loobäcken, jordbruk längs med Loobäcken, ekosystemen i Loodalen och Anten samt det närliggande naturreservatet. Att endast vara riskexponerad utan inflytande över risken eller möjlighet att dra fördel av den är enligt Hanssons (2018) teori mycket problematiskt ur en etisk synvinkel. Om ett allvarligt läckage av farliga ämnen skulle ske skulle det dessutom kunna drabba alla ovan nämnda plus alla som är verksamma nedströms. Det innefattar kommunerna Alingsås, Lerum, Partille och Göteborg där det bland annat finns planer på att ha Mjörn som reservvattentäkt (Göteborgs stad).

Hansson (2018) uppmärksammar vidare att den upplevda fördelen av att ta en risk kan tyckas  marginell i förhållande till risken som handlingen för med sig. Detta är högst relevant i frågan om deponin eftersom de som utsätts för risken är avsevärt fler än de som beslutar om risken eller drar ekonomisk fördel av den. Det är även värt att nämna att de fördelar som dras av deponins placering endast är ekonomiskt fördelaktiga för ett fåtal aktörer. Riskerna däremot är ekonomiska, i form av skador mot andra verksamheter, hälsomässiga för djur och människor och ekologiska för hela ekosystem. Det kan i förlängningen också påverka alla som deltar i  friluftsliv eller utnyttjar allemansrätten i området.

Referenser:

• Göteborgs stad (u.å.) Mjörn som vattentäkt – Ett komplement till Göta Älv  Hämtat: 5/1-2026

• Haraldsson, S. O. (2018) “How to Perform an Ethical Risk Analysis (eRA)”. Risk Analysis, 38:9, 1820-1830. DOI: 10.1111/risa.12978

---

Vi kontaktade SWECO som genomför samrådet åt Samgräv och bad att få inkomma med synpunkter. Vi bad också om att få förlängd tid till den 15 januari och det fick vi. Nu har vi knåpat ihop två A4 med synpunkter på samrådsunderlaget.

I samrådsunderlaget står bland annat:

”Cirka 1,1 kilometer söder om området ligger Lärkemossen som tillsammans
med södra delarna av Store mosse utgör ett Natura 2000-område enligt Artoch habitatdirektivet. Lärkemossen och Store mosse utgör även riksintresse för
naturvård enligt miljöbalken 3 kap 6 §.”

Man kan tycka att det vore nog för att börja leta efter andra etableringsmöjligheter.