En mardröm

För ett par veckor sedan släppte Alingsås kommun ett nytt förslag till Översiktplan. Det sker med några års mellanrum i alla kommuner och nu var det dags för Alingsås. Den är inte beslutad än, utan bara tillgänglig så att alla kan tycka till om den. Just denna är faktiskt extra tillgänglig. Den släpps ut via kommunens hemsida, tydligen är det första gången i Sverige.

Planen finns här:  http://cityplanneronline.com/Alingsskommun/oversiktsplan11

När den dök upp kändes det som ett medborgaransvar att ta en titt. Inte är vi någon av de tyngre remissinstanserna men som boende i kommunen bör man ha klickat runt lite så att man i alla fall anar vad som är på gång.

Gränssnittet var lite otydligt när det gäller vilka lager som är aktiva. Det gör inget eftersom man ser lagren i kartan, men eftersom det är ganska tunga filer som tar tid att ladda så är det lätt hänt att aktivera eller avaktivera av misstag. Hur som helst, enklast och närmast är att titta där vi bor. De små samhällena i Bjärke ska kanske växa? Är det nya markeringar för vattenskydd? Många små vilande frågor som kanske skulle få svar. Men det blev inte så.

När lagret för ”Kommunikation” aktiverades dök det upp något riktigt, riktigt hemskt. En väg. Egentligen är det bara en eventuell vägdragning, en av tre, men det hjälper inte. Det känns jobbigt. Vägdragningen är grovt inritad, det är inget detaljerat förslag, men den är naturligtvis inte placerad på måfå.

Det här kan drabba alla. Den som bor i lägenhet kan få sin vackra utsikt utbytt mot ett stort hus på andra sidan gatan. Om man bor i en villa i en tätort så kan ett omtyckt grönområde bli en väg eller något annat, men i tätorter finns en detaljplan som bestämmer vad som får och inte får byggas. Det kommer inte en stor fabrik och blir granne som överraskning. På landet är det inte samma sak. Det finns inga detaljplaner utan kommunen bestämmer i varje enskilt fall om vad som får byggas och anläggas.

När det gäller den här vägen som kanske drabbar oss så är den en liten pusselbit i ett stort pussel. Göteborg är motorn i Västsverige och det anses fördelaktigt att det är enkelt att pendla i regionen. Befolkningen kan bo mer utspritt och pendling är en konstig företeelse som har blivit helt normalt.

Hur ska vi tolka den blå linjen? Är det så hotfullt som det känns vid första anblicken? Inför köpet av Östäng kollade vi på alla sätt upp vilka planer som kunde påverka oss i framtiden. Vi visste att det fanns planer på att dra om väg 42 så att den inte längre gick genom Magra. Vi hade tittat på en gård strax söder om Magra men tittade inte ens noga på gården när vi sett att den nya dragningen av vägen kanske skulle gå i närheten.

Men vi hade tydligen inte kollat riktigt överallt. Det fanns en gammal utredning från 90-talet som hade två olika förslag på vägdragning för att undvika Magra. Den korta dragningen var (om vi minns rätt) med i förra översiktsplanen, men inte den här långa varianten. Om vägen skulle hamna där den blå linjen är dragen så skulle den ligga på  vår betesmark, den mark som vi tycker är så underbart vacker. Väg 42 är inte extremt trafikerad men på morgnar och eftermiddagar är det mycket trafik.

Väg 42 förbinder Borås med Trollhättan och det skulle naturligtvis bli en helt annan atmosfär på vår gård om 42:an flyttades så att den passerade Loo-dalen. Idag kan vi gå ut på kvällen och njuta av stillheten. Ibland är det helt tyst.

Är det mer synd om oss jämfört med andra som får en väg placerad bredvid sig? Naturligtvis inte. Alla som bor i en region som växer riskerar att drabbas av oönskade förändringar i sin närhet. Vill man vara säker på att det inte ska hända får man bosätta sig någonstans där man inte kan pendla till större städer och det inte finns något intresse av att ”bygga ut” infrastrukturen.

Så här ser en aktuell karta ut över östra delen av Loo-dalen.

Myndigheter befolkas av vanliga hyggliga människor som inte har något intresse av att placera vägar där de stör och förstör. Handläggare och konsulter utför en uppgift i taget och resultaten visar sig ofta flera år senare. Det gör att det inte finns någon att resonera med. Det finns ingen borgmästare som drar en linje på en karta utan verkligheten påverkas av många människors enskilda bidrag där ingen är mer ansvarig än någon annan.

Vår tröst är att det långa förslaget på vägdragning kommer att bli dyrt. Det är flera kilometer väg som ska dras genom åkrar, ängar, skogar och berg. Kostnaden bör vara avskräckande, särskilt om man väger in naturpåverkan. Detta förslag till vägdragning kommer förmodligen inte att bli verklighet om inte det plötsligt ramlar ner pengar från staten eller EU som måste användas till att korta ner pendlingstiderna inom Västra Götaland. Den typen av pengar och villkor kan plötsligt hända och vi skulle inte märka det förrän det en dag står små färgade pinnar i markerna.

Loo-dalen är en speciell plats för oss. Vi hade inte någon anknytning till dalen innan vi flyttade hit men vi har blivit förälskade i platsen. Här bor många människor med stora hjärtan som tar hand om sina medmänniskor och om sin plats på jorden. Här finns en ekologisk nötköttsbonde, en ekologisk mjölkbonde och flera småbrukare med fårbesättningar som inte besprutar sina marker. Att tänka sig att det här i dalen kanske ska dras fram en hårt trafikerad riksväg känns ofattbart sorgligt.

Men det är bara att gilla läget. Om vägen skulle hamna här så skulle vår livskvalitet försämras men det är inte livet eller hälsan som står på spel. Det finns viktigare saker i livet och detta är inte viktigt nog för att bli rättshaverist. Men nog drog det in en skugga över tillvaron som kommer att hänga kvar i ganska många år.