Den som arbetar yrkesmässigt med fysiskt arbete under långa arbetsdagar där många moment är monotona ligger i riskzonen för att dra på sig skador. Det är viktigt att tänka till i förväg kring ergonomin för att inte få skador som kan vara svåra att åtgärda. Trots det får de flesta av oss grönsaksodlare förr eller senare problem i någon kroppsdel och då gäller det att ta hjälp och att även lyssna på hjälpen. Jag är över 60 år och det märks i kroppen som lättare tar skada och som läker långsammare än när jag var yngre, men oavsett ålder så har du bara en kropp och den gäller det att vara rädd om. Det här inlägget handlar därför om en del erfarenheter och lärdomar som vi tagit till oss efter tio år i yrket.

När vi vaknar på morgonen dröjer det ett tag innan vi går upp. Vi ser till att våra kroppar vaknar innan vi börjar jobba. Det gäller alla morgnar. Vi börjar därför dagen med mjuka stretching och yoga-övningar innan vi ens lämnar sängen. Programmet tar ungefär en kvart att genomföra och gör stor skillnad på hur våra kroppar tar sig an dagen. När man blir äldre blir man stelare och för att behålla någon mjukhet och rörlighet så behöver vi tänja på kroppen. Allt för många bönder och andra som har kroppsarbetat har problem med bland annat ryggskott, höfter eller knän.

Vi kör inte samma arbetsuppgift hela dagen mer än i absoluta nödfall om vi inte har något att välja på. Ett jobb före fika, ett annat före lunch, ett tredje efter lunch och ett fjärde senare på dagen. Vi har fått vänja oss vid att sällan bli klara med något då vi är ganska strikta med att lämna en syssla när passet är över. De flesta sysslor finns kvar nästa dag och då är kroppen redo för att fortsätta. Många av våra wwoofare tycker att det känns frustrerande till att börja med, då vi helt enkelt lämnar en syssla mitt i arbetet, men efter någon vecka ser de poängen i arbetssättet. Både vi och wwoofarna gläder oss sedan extra mycket när sista vedklabben är inburen.

Om vi kört en tyngre syssla så försöker vi att även stretcha i slutet av passet. Det här skulle vi kunna göra oftare men när vi får det gjort så känns det i alla fall bra.

Vi försöker att placera redskap där vi använder dem som mest och försöker ta bort alla redskap som vi inte använder där. Att tänka ergonomiskt handlar, som vi ser det, även om att spara på rörelser och energi. Därför försöker vi att planera vår utrustning så vi vet var vi har den (så vi inte ödslar tid på att leta) och att vi har den nära där den ska användas. Därför hänger det t.ex. rensjärn både i växthuset och i odlingsskjulet inne i själva odlingen. Vi försöker trimma in våra wwoofare, praktikanter och oss själva på att hänga tillbaka alla redskap där de ska vara för att spara steg genom att slippa leta. Förändringar i förvaring sparar många steg per dag. När vi bodde i staden och hade vanliga jobb försökte vi komma upp i minst 10 000 steg om dagen. Nu försöker vi minska stegen så mycket som möjligt men under högsäsong ligger vi ändå över 10 000 steg de flesta dagarna och i vissa fall över 20 000.

Vi använder maskiner för tunga lyft och för jobben på åkrar och i skogen. Det underlättar att ha en traktor med frontlastare så vi kan lyfta upp backar med äpplen med pallyften eller högar med grus med skopan. I odlingen är arbetet dock väldigt manuellt och omekaniserat och vi jobbar med enkla redskap, men där varje redskap har sin uppgift och sitt användningsområde.

Om vi tar kärror som ett exempel:

Vår allra största handdragna kärra är en så kallad flakvagn. Den är fantastisk men i odlingen använder vi den bara vid tre tillfällen. Pumpa och vintersquashskörden, lökskörden och vit- och rödkålsskörden. Då fyller vi den stora kärran med svarta backar eller säckar fulla med grönsaker och sedan hjälps vi åt att dra den dit den ska. Det hade tagit mycket längre tid om vi skulle köra varje back för sig på en mindre kärra.

Arméns bårkärra har vi kommit över två exemplar av och de använder vi när vi t.ex. har klippt ner majsstänglar som vi vill föra bort från bäddarna för att flisa. Den har två halvstora cykelhjul och vi sätter ner en metallstång i varje hörn så lägger vi grenar och stänglar där i. Under det senaste året har det varit svårt att få tag på däck i rätt dimension till dessa kärrorna. De finns i webshoppar men aldrig i lager. Det kommer nog att dyka upp så småningom men hjulupphängningen är extra stark och fiffig på dessa bårkärror så det är lite för komplicerat att byta fälgar till modernare modell. Så vi väntar tålmodigt på att den rätta storleken ska gå att köpa igen.

Tvåhjulig perrongkärra från Hörby använder vi när vi ska köra ut plantor för plantering. Där får två staplar med svarta backar plats och i varje back sätter vi ett brätte så får vi med många ut i odlingen på en gång. Vi använder också denna kärra för en del skörd av mindre mängder som är tunga.

Skottkärror använder vi främst till att köra ut gödsel.

En ombyggd skottkärra för svarta backar använder vi ofta till skörd. Två staplar får plats och den blir mindre racklig än tvåhjulskärran från Hörby då den bara har ett hjul. Snabbare att köra helt enkelt. Men är skörden större använder vi hellre vår största kärra.

I kylrummet har vi låga vagnar med hjul där vi ställer skörden i backar ovanpå. Då kan vi flytta runt utan att behöva lyfta. När det är dags att fylla försäljningsbilen inför marknaden så kör vi ut vagnarna ur kylrummet fram till ytterdörren och kan där enkelt lyfta över till bilen.

Att ha en olika kärror för olika ändamål gör att vi går färre gånger, lyfter mindre och spar på kroppen. Har man inte rätt kärra för ändamålet blir det lätt att man bär mer än vad man behöver och det sliter på kroppen även om man lyfter rätt med böjda knän.

Ett annat exempel är ogräsrensningsverktyg. Vårt mål är att så sällan det bara går behöva gå ner på knä eller huk. Så mycket ogräs som möjligt ska rensas stående och helst utan att vi behöver ta i. Därför rensar vi allra helst ogräs innan det ens syns. Då kan vi använda Luckos orangea trådredskap och bara gå fram och tillbaka i bäddarna mellan grödorna väldigt grunt i jorden. Det kräver väldigt lite kraft och eftersom vi tränar på detta ofta blir vi snabbare och snabbare. Trådredskapet kan man föra fram ytligt vilket innebär att färre ogräsfrön rörs upp i ljuset vilket också sparar på arbete framöver.

Ibland behöver vi gå in och resa mellan plantorna i raderna. Även det går att göra med Luckos orangea trådredskap men om det är svårt att komma åt händer det att vi tar Luckos handhållna trådredskap och går ner på knä. Detta försöker vi undvika och om vi är tidiga på rensningen och gör den ofta så behövs detta väldigt sällan vilket spar mycket på kroppen.

Vi har alltid arbetsbyxor med utrymme för knäskydd. Det gör att vi kan gå ner på knä när vi måste utan att det gör ont. På så sätt slipper vi att sitta på huk vilket, i alla fall för våra knän, har visat sig vara slitsamt.

Ett annat hjälpmedel som spar steg är vår horihori (japansk grävkniv) som tack vare att den alltid sitter i bältet finns till hands om vi behöver gräva upp något t.ex. Vi behöver då inte gå och hämta ett annat redskap.

Att lyfta med böjda knän och att arbeta med armarna så nära kroppen som möjligt är råd som de flesta människor redan känner till. Det är naturligtvis väldigt viktigt men inte något som är specifikt för grönsaksodlare. Det visar sig dock ofta att det är saker som praktikanter och wwoofare behöver bli påminda om.

Våra bredgrepar med två handtag är fantastiska och de är snälla mot kroppen om de används rätt. När man tar sig an ett nytt redskap med nya rörelser är det viktigt att tänka på rygg och armar så man inte får fel arbetsställningar. Vi tycker till exempel det går bra att dra upp bredgrepen tills den hamnar på rätt ställe men vi har sett flera videos där den istället lyfts högt upp och dräms ner i jorden vilket blir slitsamt för armarna. Att använda kroppens tyngd för att pressa ner grepen istället för att stampa med foten och hoppa ger också mindre slitage liksom att inte ta för långt steg bakåt så du behöver jobba med böjde rygg.

För att spara steg och slippa böja oss så mycket så har vi tillverkat skördeförkläden som gör att du har båda armarna fria när du skördar broccoliskott, majs, ärtor och bönor. Du skördar tills förklädet är fullt och går sedan och tömmer. Vi fäster förklädet runt midjan med ett vanligt bälte och hänger det på ryggen så vi kan böja oss framåt om det behövs.

En tung syssla som man inte alltid tänker på att man utför som grönsaksodlare är alla tunga lyft i samband med försäljning. I början hade vi en Caddy där vi kunde få in marknadstält, bord och alla backar med grönsaker. Det är dock tungt och bökigt att lyfta ut backar fulla med grönsaker ur en bil där man inte kan stå upp. Nu för tiden har vi en Transporter med uppfällbara luckor som vi packar klar hemma innan vi åker iväg. När vi kommer fram till marknaden är det bara att fälla upp luckorna. Inga tunga lyft och dessutom spar vi mycket tid på upp- och nedpackning.

Vi går också till gymmet under vinterhalvåret och ibland även under sommarsäsongen. Detta för att hålla oss i form så att vi inte skadar oss under säsong. Ett gåband och en motionscykel finns också i huset som vi använder emellanåt.

Trots detta har vi drabbats av skador och slitningar och då kontaktar vi vårdcentralens fysioterapeut. Första gången jag gjorde det var när jag jobbade som konsult och tillbringade för mycket tid vid datorn. Då fick jag ont i nacken och i en axel och det visade sig bero på att jag satt för mycket böjd framåt. Några enkla övningar fixade detta och de har jag med mig så att så fort jag känner av nacken så gör jag övningarna. Efter några år på gården fick jag problem med höger arm. Det gjorde ordentligt ont och jag hade svårt att lyfta armen över axelhöjd. Det visade sig bero på dålig rörlighet och fysioterapeuten gav mig några övningar som hjälpte. Nästa gång jag fick ont i armen tänkte jag att samma sak hade kommit tillbaka och försökte göra övningarna igen men det blev inte bättre så jag gick tillbaka till fysioterapeuten. Denna gång visade det sig vara en inflammation som nu är bra igen efter många övningar och laserbehandling.

Poängen här är att det lönar sig att kontakta fysioterapeuten under förutsättning att man sedan gör som de säger och utför alla övningar man får. Om vi inte hade gjort det så hade vi inte längre varit verksamma som grönsaksodlare oavsett hur bra redskap och arbetsställningar vi hade haft.