Hönsflytt och ankflykt

Dagen inleddes med att en regnfront kom från väster och mötte gryningssolen. Regnbågen var ljusstark och mobilkameran gick varm.

Sedan var det dags att släppa ut ankorna. Som vanligt flög de de fyra metrarna till sin lilla damm.

Hönshuset har äntligen blivit klart och det var dags att flytta in de unga hönorna. Vi har nämligen fått problem med en hök som tar hönor. Förutom att det är synd om hönsen så är det ingen vidare ekonomi i det upplägget, så det känns bra att vi äntligen får in hönsen med en skyddad utegård.

Under tiden vi backar in husvagnen mot ingången till hönshuset ser vi plötsligt tre vita prickar flyga söderut. Ankorna som inte rört sig mer än tio meter från dammen tyckte att det var dags att se sig om i världen. Det gick inte att avbryta mitt i hönsflytten men när väl hönorna var inne i den nygamla hönsgården var det dags att leta upp ankorna. Regnet hade anlänt med besked och vi var tacksamma över att ankorna var vita. En brun-svart.spräcklig hade blivit osynlig i regnet.

De första två hade inte orkat flyga långt och snart var de instängda i ankhuset. Nummer tre hade flugit nästan ända ner till asfaltvägen, men var fanns resten?

Kanske är vita ankor färgblinda? Två av dem hade i alla fall stämt träff med grannens flamingor.

Under ganska lång tid har vi inte vetat vilka som var honor och vilka som var hanar men för ett par tre veckor sedan hade hanarnas stjärtfjäder fått en prydlig lite lock. Så nu har vi lärt oss när det är dags att vingklippa dem…

Vi klippte av de yttre delarna av fjädrarna på högra vingens ytterdel. Efter varje anka som klipptes så fick de provflyga till dammen. André hjälpte dem att komma iväg. Den första flög alldeles för bra så vi klippte mer på nästa. Den flög också bra men landade lite klumpigare i dammen. Så vi klippte mer för varje anka och de landade med allt större plask. Kanske skulle vi ha klippt mer på alla men vi tänker oss att de inte är så sugna på att flyga långt om det är jobbigt och om de måste kompensera för att inte svänga åt höger hela tiden.

De sjätte ankan är inte hittad än. Vi har letat i bil och till fots men den håller sig undan än så länge. Hoppas att den hittar tillbaka i morgon innan räven tar den. Förra gången vi hade ankor vingklippte vi dem inte. Då tog räven dem när de gav sig av på utflykt så därför vill vi ha dem hemma.