Idag skulle vi åkt och hämtat två nya linderödsgrisar. Vi behöver markberedare som kan hjälpa till att böka upp en odlingsyta. Allt var klart men i morse visade en tacka tecken på att lamma så vi bestämde att Jonas fick åka själv så jag kunde vara hemma. Han ringde säljaren för att tala om att han var på väg och kollade då om allt var klart och om grisarna var märkta för flytt. Det visade sig då att säljaren inte hade märkt sina grisar alls och att de helt nyligen skaffat SE-nummer så griskultingarna var inte märkta. I Sverige ska alla grisar som ska lämna gården vara märkta för att man ska kunna spåra sjukdomar. Vi får inte köpa omärkta grisar så hela resan blev inställd. Kändes rejält snopet. Grissläpet är på plats och ströat och stängslet är draget så allt var klart för hämtning. Det var bara att ge sig ut och leta efter nya. Det visar sig att det är svårt att få tag på linderödsgrisar. Flera vi ringde sa att så fort tjälen gick ur marken så fick de sålt alla sina grisar. Till slut hittade vi några som inte var linderöd utan korsningsdjur mellan duroc och svensk lantras. Det var inte vad vi hade tänkt och de var ganska långt borta men kanske skulle vi slå till. De är ju söta! Sedan fick vi ett sms. Två kastrerade linderödsgaltar som fanns bara några mil bort. Det får bli dem. Vi får prova duroc någon annan gång

Under dagen lammade Caroline. När det börjar bli dags så fyller de ut juvret, magen sjunker och de blir svullna där bak. Jämför Carolines mage på bilden ovan med magen nedan så ser ni skillnaden. Allt gick kanonbra och ut kom två små tacklamm. Ett vägde 4660 gram och det andra 5380 gram. De ser taniga ut när de kommer ut och jag tänkte först att de såg väldigt små ut men det är bra födelsevikter. 12 minuter efter födseln stod första lammet upp.