I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.
Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.
I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.
Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.
Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.
Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:
- Isidor 22001 (Fiona 19012)
- Ivan 22002
- Isak 22003 (Flora 19010)
- Ingvar 22004
- Ingrid 22005 (Fatima 19014)
- Ismael22006
- Inez 22007 (Camilla 16005)
- Irma 22008
- Ikaros 22009 (Helen 21006)
- Irene 22010 (Grynet 20010)
- Igor 22011
- Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
- Irmeli 22013 (Hedda 21015)
- Ingo 22014
Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.
Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.
Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.
I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.
Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.
I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.
Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.
En av de svåraste sakerna med djurhållning är att hålla sig från sentimental-avel. Att ta lamm efter en favorit som har hälsoproblem är vanskligt.
Rymmare, ilskna, fula ben, lamningssvårigheter, dåliga modersegenskaper och dålig i magen är kriterier att sortera ut på. Bland andra. Livet som fårägare blir så mycket enklare då.