Nere i Loviken tre kilometer från vår gård brukar vi bada på sommaren. Idag tog vi en tur ut på isen från viken. Det syntes spår av fyrhjulingar, fotgängare och pimpelfiskare och isen var minst en decimeter tjock så det kändes helt säkert att ge sig ut. Solen sken från en klarblå himmel och vinden lyste med sin frånvaro.

Målet för vår promenad var ön Loholmen som ligger en bit ut i viken.

Ön ser inte så märkvärdig ut när man närmar sig men är ganska hög och avlång. Ön är cirka ett hektar stor och mellan 1 mars och 20 juni är det förbjudet att landstiga på ön för att skydda häckande fåglar.

Högst upp är det en platå där det står några mäktiga tallar och ekar och man har bra utsikt åt alla håll. På den sidan av ön som vetter mot land finns rester av en 200 meter lång gammal bro. Bron ska ha byggts på 1300-talet.

Loholmen är inte speciellt känd hos allmänheten även om många som bor här ute har viss kunskap om öns historia. På Alingsås kommuns hemsida finns endast följande text: ”Loholmen är en ö i sjön Anten med rester av en borgruin. Ruinen anses vara föregångaren till Gräfsnäs slott. Under de senaste åren har utgrävningar genomförts på ön. Reservatet inrättades 1961 för att bland annat skydda förekomsten av häckande strandskata. Det råder landstigningsförbud på Loholmen under tiden 15/4-15/7 av hänsyn till fågellivet.”

På Loholmen finns alltså ruinerna av Loholmens borg och trots att allt var täckt med snö när vi var där så kunde vi se stora högar med sten och platån var väldigt speciell. Det har inte skett speciellt mycket utgrävningar vad vi förstår så mycket av det som går att ta reda på om borgen återstår. En studie av platsen gjordes på 30-talet och en 2011-2012 som ett samarbete mellan Västarvet och Långareds hembygdsförening genom leaderprojektet Greve Gomer. Den senare finns sammanfattad här. Men vet ändå en hel del om människorna som bodde här under medeltiden.

På 1200-talet bodde Gudmar Magnusson på Loholmen och han hade två söner, Magnus och Ulf. De gifte sig med två systrar varav den ena var Birgitta som så småningom kom att grunda ett kloster i Vadstena och bli känd som den heliga Birgitta.

På 1500 talet ägdes borgen av Erik Abrahamsson Leijonhufvud som blev halshuggen under Stockholms Blodbad. Hans dotter Margareta Leijonhufvud gifte sig med Gustav Vasa och blev hans andra hustru.

Det finns en sida om traktens historia gjord av en privatperson som har mer att berätta om Loholmen. Författaren säger själv att han inte kan garantera att allt är sant så sidan ska kanske läsas med ett källkritiskt öga. Spännande läsning är det dock. På sidan finns en skiss av Björn Dahrén över hur borgen kan ha sett ut.

Det finns också en Marinarkeologisk förundersökning gjord på området ifall någon är intresserad.

Det kändes fint att få komma ut till Loholmen. Vi har bott här i många år nu och aldrig kommit oss för att ta oss dit. Känns som ett perfekt mål för en paddeltur till sommaren när fåglarna häckat färdigt.