Idag har vi krattat löv. En syssla som nog aldrig hade blivit av om vi inte betraktat löven som en tillgång istället för ett problem. Att försöka se problem som tillgångar kan vara utmanande men just när det gäller löv så har vi redan efter ett år på gården bevis för att man kan ha nytta av dem. När vi tog över gården för lite drygt ett år sedan var lövkrattning en av de första sakerna vi gjorde. Alla löv, eller i alla fall många löv, samlades upp och lades i en binge byggd av lastpallar. 
Där har de legat ett år och förvandlats till jord. Höstlöven innehåller inte så mycket näring men i detta fallet är det bara en fördel eftersom det är näringsfattig såjord vi vill ha. En del löv tar längre tid på sig så de får ligga kvar ett år till men två stora baljor fulla med såjord blev det i alla fall ifrån förra årets löv redan efter ett år. Hela bingen var dessutom full av mask. Ju mer man odlar desto mer positiv till daggmaskar blir man. Utan dem och andra nedbrytare hade det varit svårt att bygga upp jordar.
Inom permakultur (som är ett designsystem för att skapa hållbara permanenta system) finns många tankar som är med oss i den här sysslan. Permakultur handlar inte i första hand om att designa vackra platser, även om det ofta även blir så, utan om att designa system som inte läcker material eller pengar, de behöver inte heller mycket insatsvaror. 
Vanligt i många ”normala” villaträdgårdar är väl annars att man samlar in alla löv på hösten i stora sopsäckar som man med en fossildriven bil kör till tippen. På våren tar man sedan bilen och åker till ett köpcentrum och köper jord som tillverkats någon annanstans, paketerats i plastsäckar och transporteras långa sträckor. Om man istället försöker se avfallet som en tillgång och sparar på sina löv i speciella lövkomposter slipper man massa transporter, plastförpackningar och annat. Man sparar dessutom en hel del tid som annars hade gått åt till inköp. En bärande tanke i permakultur är att man ska sluta kretslopp och fördröja flöden. Få saker att stanna inom systemet, i detta fall vår gård, och vara till nytta där.
En annan positiv sak är att man vet precis vad som är i den jord man använder eftersom man tillverkat den själv. En annan bärande idé inom permakultur är att om man för in något i systemet så bör det man för in lösa minst tre problem. 
Idag i trädgården så hade vi sällskap hela tiden av våra hönor. Om man inte tänker permakultur så kan man bli irriterad på att de går och sprätter ut lövhögarna när man precis krattat ihop dem. Men det de gör är ju att leta mat och kanske kommer våra äppleträd att drabbas av färre skadeinsekter eftersom hönorna finns i trädgården och äter upp dem. Tänker man permakultur behöver man aldrig tveka på att skaffa höns. De ger oss:
- Ohyrebekämpning
- Gödsel
- Matavfallskonsumtion
- Sällskap och trivselkänsla
- Ägg
- Kött
- Pengar
Istället för tre funktioner så ger de oss sju. Vi ska ha fler höns. 
Ju fler kopplingar mellan olika delar på gården det går att hitta desto bättre är det. Djuren och odlingarna är ömsesidigt beroende av varandra och väl integrerade. Hönorna får rester från odlingarna och fruktträden och ger gödsel som vi sedan använder i odlingen.
Lite av resultatet från förra årets lövskörd. Nu ska den få stå till sig i baljan tills det är dags att så. Då kommer vi att sålla den först för att bli av med alla större partiklar. 
I augusti samlade vi in gräsklipp och blandade med sand. Det beskrev vi i ett blogginlägg som vi kallade Jord till nästa år. Den jorden ska vi ha och plantera i eftersom den innehåller mer näring än såjorden. När frön gror behöver de inte ha så mycket näring. Det kan till och med vara en nackdel. Jord tillverkad av höstlöv passar då bättre eftersom den blir näringsfattigare. När man planterar kan man med fördel bottna krukan med näringsrik planteringsjord och toppa med såjord. Då slipper fröet för mycket näring när det gror men när rötterna växer till sig så når de ner till den mer näringsrika planteringsjorden vilket gör att man inte behöver skola om plantorna lika fort.
Lämna ett svar