Ylva har haft ett handgjort orv i ett par år. Det är gjort till henne och anpassat efter hennes arma, axlar och längd. Det är det som krävs om lien ska slita minimalt på kroppen. Jag har varit avundsjuk. Själv har jag försökt välja de längsta orven men inget av dem är tillräckligt långt, så det har blivit till att böja lite extra på knäna och slå gräset nära fötterna.
Men nu blev det min tur. Magnus har gjort ett orv efter mina mått. Det är gjort i askträ med snygg böj och har en kringla som snygg avslutning.
Jag tog ett av våra loppis-lieblad och monterade det på orvet. Det var inte slipat, inte ens rent, men det var bra klang i det. Bra klang lär betyda att bladet är utan sprickor, så jag borrade ett hål för den krökta piggen och monterade det.
Bladet är ganska långt. Inga problem på slät mark men svårare att hantera än ett kort blad mellan stenar och träd.
Lien är inte justerad än. Den ska justeras i sidled så att den skär lagom mycket gräs varje slag och den ska jordas så att bladet ligger parallellt med marken när jag står i vanlig arbetsställning. Inga böjda knän…
Snygga liar i eftermiddagssolen.
Lämna ett svar