En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 17)

Strandkål – Crambe maritima

I helgen har vi varit nere i Halmstad. Vid en tidig löprunda utefter havet vid Tylösand stötte jag på detta praktexemplar av Strandkål.

Den blir cirka 50 centimeter hög och får fina vita blommor.

Tidigt på förrförra säsongen sådde jag själv många, många frön av strandkål som jag fått av en bekant. Det är inte så lätt att få fröna att gro men tre frön tog sig och de har blivit omskolade flera gånger innan de till slut fick komma ut förra säsongen. Det var lite oroligt men i våras visade det sig att alla tre plantorna överlevt. En är planterad i skogsträdgården och två framför huset. De kan inte mäta sig med plantan som växer vilt i Tylösand än men tillväxten är ändå ganska god. Jag hoppas på att kunna ta fler frön för att få fler plantor i framtiden.

Strandkål är en korsblommig växt och släkt med alla våra andra kålsorter. Alla delar ovan jord går att användas och skördas nog oftast tidigt på säsongen då växten är ganska grov. Jag vet inte hur mycket strandkålen blir utsatt av kålfjärilen. Det återstår att se.

Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge men den är ganska sällsynt i övriga landet också. Vanligare på västkusten än på östkusten. Vill man äta strandkål bör man nog odla den själv vilket jag inte tror är så vanligt än så länge. I England odlar man den som delikatess enligt skogsskafferiet. Runåbergs rekommenderar blekning av bladen på våren och att man sedan äter de späda bladen med smör eller en god sås.

Fröer finns att köpa från Runåbergs och Impecta. Väljer du fröer från Runåbergs så får de ekologiska. De har också väldigt bra information om hur man får till sådden. Så här står det på deras webb: ”Fröna är stora och sås 3 cm djupt på våren. Ute eller inne. Normalt är grobarheten låg, men förbättras betydligt om man tar bort det skyddande skalet innan sådd. Det går lätt att krossa skalet mellan två skärbrädor eller liknande. Men blötlägg inte fröna innan sådd. Det försämrar grobarheten. Normalt gror fröna på två till fyra veckor, men i undantagsfall kan de vänta ett helt år.”

Enligt Runåbergs går det även att föröka strandkålen med rotsticklingar vilket jag ska pröva när mina plantor växt till sig. I år kommer vi inte att skörda något på våra plantor utan de ska få växa i fred men när vi väl börjar skörda så kommer vi att hantera strandkålen som tidiga perenna grönsaker. Skörd till och med juni månad och sedan får plantan växa till sig för att bli ännu starkare till nästa år.

Det är något visst med perenna grönsaker. Det blir mer och mer intressant. Årets många luncher med inslag av sparris och hosta och fikor med rabarber ger mersmak. Tidiga vårgröna perenner är definitivt något vi vill satsa på åtminstone för eget bruk.

Favoritverktyget hori hori

För två år sedan fick jag (Ylva) en hori hori i födelsedagspresent av Jonas. Det var inte så att han hade kommit på det själv utan det stod på min önskelista. Tipset hade jag fått av en annan grönsaksodlarkollega som påstod att jag aldrig skulle ångra mig om jag skaffade en och att jag skulle använda den varje dag. Hon hade rätt!

En hori hori är ett traditionellt japanskt verktyg. Namnet hori hori betyder kanske “att gräva”, eller enligt Wikipedia är det ett onomatopoetiskt ord som låter som när någon gräver. Kanske låter det så för en japan. Min hori hori är tillverkad i Sverige och är 32 centimeter lång och fyra centimeter bred. Bladet är tre millimeter tjockt och välvt med ena sidan tandad vilket gör att du kan använda den som spade, kniv eller såg. På bladet finns också måttangivelser upp till 16 cm ifall du vill kolla djup t.ex.

Jag fäster min i bältet på våren och använder den många gånger om dagen under hela säsongen. När odlingssäsongen är över hänger jag undan hori horin till nästa säsong. Bara en dag som idag så har jag använt den för att hålla upp en grind, kapa ett snöre, rensa ogräs, gräva ner en metallkant, kapa rötter, skära av en kålstock, dra upp en så-rad, fått upp maskrosrötter och skräppor, mätt plantavstånd och rensat ogräs i största allmänhet. Den åker upp och ner i sin slida gång efter gång och det enda egentliga problemet är att det varje gång åker med en del jord ner i slidan som blir allt mer fylld och tjock. Den behöver tömmas varje dag eller också behöver dess ägare vara en mer ordentlig människa som rengör bladet efter varje användning. (Kommer inte att hända här.)

Hori horin är tillverkad i återvunnet rostfritt knivstål från Sandvik med ett handtag i ask som oljats med svensk linolja. Fodralet är i vegetabiliskt garvat svenskt läder och allt är producerat i Sverige. Jag älskar min hori hori och är så glad över att det går att få tag på så bra verktyg av så god kvalité som tillverkats under vettiga förhållanden i vårt land.

Det går att hitta billiga importerade varianter. Det kan hända att de fungerar lika bra – det har jag inte någon aning om. Men ska man köpa ett verktyg som man ska använda många gånger om dagen i flera år så tycker jag att man ska köpa kvalité och betala för det dessutom. Det känns bättre att använda ett verktyg där du vet att de som tillverkat det har fått okej betalt för sitt arbete. Att välja produkter tillverkade i Sverige gör dessutom att kunnandet stannar och/eller utvecklas här. Du vet dessutom att processerna följer Svensk miljölagstiftning och i detta fallet med råge. Min hori hori är tillverkad av Mojave Grönt och – nej, jag har inte fått betalt av dem för att skriva det här inlägget.

Regelverk för försäljning av potatis del 2

Den 24 maj tog jag kontakt med Jordbruksverket då jag hade några frågor kring regelverket för försäljning av potatis. Den ansvariga satt på möte och skulle ringa upp dagen efter. Det gjorde hen och när jag ställde de frågor jag funderad över enligt tidigare inlägg tyckte även ansvarige att det inte lät helt rimligt och bad att få återkomma efter att hen tagit upp frågan med sina kollegor.

Den 30 maj ringde jag upp igen då vederbörande inte hört av sig. Det visade sig då att hen haft ledigt och sedan inte fått tag på rätt person.

Den 3 juni blir jag uppringd av tjänsteperson nummer två på Jordbruksverket och drar mina frågor en gång till. Hen säger då att hen kan lugna mig på en gång för i regelverket står det att ALL försäljning direkt till kund om man odlar under en halv hektar är undantagen. Jag frågar då varför det uttryckligen står på en av deras sidor står att det som är undantaget endast gäller direktförsäljning till kund på den egna gården och på en annan sida står samma sak men att det där finns ett tillägg om att REKO är undantaget. Då låter tjänstepersonen mycket förvånad och säger att det är fel. Vi resonerar ett tag och jag framför att jag tycker det låter rimligare om det stor att all direktförsäljning är undantagen om man odlar under en halv hektar. Det håller hen med om och lovar att se till att det ändras på webben. Med det låter jag mig nöjas och släpper frågan ett par dagar. Det finns ju en del annat att pyssla med här i livet.

Idag gick jag in på webben igen och finner att ingenting är ändrat. Ringer upp tjänsteperson nummer två och frågar varför ändringen dröjer. Hen berättar att hen släppt ärendet då hon sagt till om ändringen och fått besked om att den är gjord. Nu lovar hen att hon ska säga till igen och dessutom själv försäkra sig om att ändringen genomförs. Senare under dagen får jag ett SMS med texten: Tack igen för att du tog kontakt om vår webbinformation – inte bara en gång. Nu ska informationen äntligen vara rättad! Jag gick in och kollade och det visade sig att det nu mer står: Du som odlar mindre än 0,5 ha potatis och som säljer potatisen på något annat sätt än egen försäljning direkt till konsument.

Hela tiden blev jag mycket vänligt bemött av båda tjänstepersonerna. Det kändes på något sätt väldigt bra att få till en ändring och få förståelse för att skrivningar på webben kan ha stor betydelse för oss som är småskaliga och har en diversifierad produktion. Kanske finns en liten medvetenhet om att vi finns väckt bland åtminstone två tjänstemän på Jordbruksverket.

Bjärkebygdens trädgårdsdag

Idag har vi varit på det årliga evenemanget Bjärkebygdens trädgårdsdag i Sollebrunn. Det är en rolig tillställning som har lite av en folkfest över sig. På denna tillställning är inte bara trädgårdsutställare välkomna utan här samsas matförsäljare med scouter, politiska partier, loppisstånd, husbilssäljare, sparbanken och Svenska kyrkan.

Eftersom det är mycket att göra så här års så åkte jag själv i morse medan Jonas tog hand om djur och lite annat hemma. Sedan kom han och löste av mig vid halv 12 så då hann jag gå en sväng bort mot loppisavdelningen och titta.

Klockan 12 skulle jag föreläsa på scenen om odling så då fick Jonas vakta tältet och sälja plantor och grönsaker.

Uppdraget var att prata om odling på ett inspirerande sätt så jag utgick ifrån vad folk brukar säga som skäl till varför de inte odlar. Det kom att handla en del om att hantera sniglar och kålfjärilar men också att man ska rensa ogräsen nästan innan de syns och att man inte behöver gräva så mycket.

Jag pratade också en del om att så samma gröda vid flera tillfällen och att inte så hela fröpåsen på en gång för att ha kontinuerlig skörd och inte drunkna i det man odlar.

Åhörarna fick också en uppmaning att sätta potatis på gräsmattan och täcka med ensilage eller halm och att koncentrera sig på att odla det de gillar att äta.

I mitt tidigare yrke var jag mycket ute och föreläste och det var faktiskt sällan som jag fick någon spontan återkoppling. Men efter dagens föreläsning var det många som kom fram både till Jonas och till mig och uttalade sig positivt om mitt 30-minutersanförande. Kul att människor orkar bry sig och faktiskt ta kontakt.

Sedan fick jag byta av Jonas igen så han fick åka hem och ta hand om bina medan jag avslutade dagen och packade ihop. Nu har jag planterat ut fem hostor jag köpte på marknaden och några paprikaplantor och sen kände jag att det var dags att gå in. När jag öppnar datorn möts jag av en rad meddelanden i olika forum och om ni som skickar sådant visste vad det värmer. Vad sägs om följande axplock:

”Ville bara tacka dej Ylva för en fantastiskt intressant föreläsning i Sollebrunn i dag. Det var så uppmuntrande, lättförståeligt och många användbara tips för oss amatörodlare . Lycka till med ert arbete.”

”Vill bara tacka för en superbra föreläsning i Sollebrunn idag. Tror du inspirerade många till att börja odla. 🌱

”Jag har inte odlat på många år och inte känt att jag har haft lust. Nu vill jag bara berätta att jag efter att ha hört dig idag så kände jag plötsligt att jag fick lust igen. TACK! ”

Nu sätter vi oss i soffan och tar kväll. Det känns som vi kan ta och fira lite!

Tillfälle att besöka Östängs Gård

Vi får allt fler frågor och meddelanden från människor som är intresserade av det vi gör på Östängs Gård. Vi försöker besvara dem alla även om det ibland kan vara svårt att hinna med alla specifika frågor om traktordrag, fotogenlampsdelar, växtföljd, hönsinredning m.m. Det är kul att människor är intresserade och det är ännu roligare att allt fler hör av sig. För att ge så många människor som möjligt tillfälle att besöka vår gård och se vårt arbete på plats så försöker vi delta i olika evenemang då vi öppnar upp gården. Gården är ju alltid öppen för besök eftersom vi har gårdsbutiken öppen varje dag men då är det inte alltid vi har tid att svara på frågor och visa runt. Därför är det bra att passa på när vi har någon av våra öppna aktiviteter. I år är dessa fyra:

  1. Mathantverkssafari 7-8 maj
  2. Öppen arbetsdag 22 maj
  3. Tusen trädgårdar 3 juli
  4. Mathantverkssafari och Konst-Anten 3-4 september

Det är första gången vi deltar i Mathantverkssafari i VästgötaLandet som infaller två gånger per år. Första helgen i maj och första helgen i september. Då öppnar 26 platser upp sina gårdar/butiker/restauranger med extra aktiviteter för besökare. Alla som håller öppet presenteras på en karta. En mer utförlig presentation finns på webben.

Hos oss kommer besökarna i maj att kunna gosa med lammen, vandra runt i odlingen och skogsträdgården, köpa fika i trädgården och handla honung och grönsaker i gårdsbutiken. Jag och Jonas kommer att visa runt och svara på så många frågor vi hinner.

Den 22 maj är det dags för öppen arbetsdag. Då träffas vi inom gårdssamverkans gruppen för en gemensam arbetsdag och vi passar då på att bjuda in alla som är intresserade av att leva på landet. Det är ett utmärkt tillfälle att få ställa alla de där frågorna man kan ha om att byta inriktning på livet. Vi är flera deltagare i dessa arbetsdagar som gjort en förändring i våra liv och flyttat ut på landet och under en sådan här dag finns lite mer tid till djupare diskussioner än under en öppen besöksdag.

Den 3 juli är det dags för Tusen Trädgårdar. Där är vi nog en något udda fågel då många trädgårdar som visas upp är välskötta blomsterplanteringar. Det är ju inte riktigt vad man hittar hos oss på Östäng men vi tror att det finns intresse både för odling av grönsaker och av skogsträdgården.

Den 4 september är det sedan dags för Mathantverkssafari igen. Då kommer vi att ha mer grönsaker att sälja och en vackrare odling att visa upp men lammen kommer inte att vara lika små och söta som de var i maj.

Utöver alla öppna dagar och arrangemang på gården så kommer ni att kunna köpa våra grönsaker på Nolbygårds Matmarknad på lördagarna med start efter midsommar även i år. Vi deltar också på Bjärkebygdens Trädgårdsdag i Sollebrunn den 14 maj 10-14.

Växtbelysning lagad

Vi köpte en kraftig växtlampa för några år sedan. Inte kraftig jämfört med belysning i tomatodlingar eller liknande men den ger bra ljus om den är på låg höjd så att den täcker ungefär en kvadratmeter.

Vi har varit nöjda med den och den finns fortfarande att köpa: https://www.wexthuset.com/odling/vaxtbelysning/vaxtbelysning-t5-lysror/lightwave-t5-8×54-w

Vi använder den bara under vinter/vår när plantor ska dras upp och när vi kopplade in den i år så fungerade bara sex av de åtta lysrören. Det är alltid lite läskigt att plocka isär något för första gången men det var inget hokus-pokus inuti.

Demontera två sidoplåtar (två skruvar vardera), väck med lysrören och sedan kunde reflektorn tas bort. Det fanns fyra stycken ”ballast” vilket är ett lite märkligt ord. Ibland kallas de för drivdon och det här är ett modernt HF-drivdon. HF står för högfrekvens. Den gamla typen av drivdon har flera namn, magnetiskt drivdon, järnkärnetransformator eller drossel. De tänder lysrören med en serie blinkningar och har nackdelen att en fjärdedel av energin blir till värme i drosseln i stället för att bli ljus. Därför är de på väg bort från marknaden.

De moderna elektroniska drivdonen tänder inte med några blinkningar utan efter en dryg sekund. Det är vanligt med drivdon för två lysrör och om ett av rören inte fungerar så släcker drivdonet ner. Det är en fördel jämfört med drosslarna som försöker tända timma efter timma vilket ger en viss brandrisk.

En annan skillnad är HF, alltså att de drivs med högfrekvent el. Om jag minns rätt är frekvensen 20 000 Hz. Den gamla typen av drivdon använder den vanliga nätfrekvensen 50 Hz vilket gör att ljuset flimrar. Det märks bara när du har lysröret i ögonvrån men ändå.’

Här är drivdonet som hade lagt av. Till vänster finns de tre ingående kablarna fas, nolla och jord. Till höger finns åtta kontaktpunkter för att hantera två lysrör med två ändar som vardera har två kontaktstift.

Lysrören är av typ T5 vilket står för 5/8 tum som är diametern. För européer är det 16 mm tjock rör. Ganska smala med andra ord. De finns i flera olika längder och effektklasser. Det finns rör med samma längd som har olika effekt. Till exempel kan rör som är 1149 mm vara på 28W eller 54 W. Rör som är 1449 mm kan ha effekterna 35W, 49W eller 80W. Det är viktigt att ha rätt rör som passar till drivdonet. I alla fall om man vill att det ska lysa.

Rören som sitter i den här armaturen är på 54 W. Det ger en sammanlagd effekt på 432 W vilket ger ifrån sig 33 200 lumen. Det betyder att T5-rören ger ifrån sig 77 lumen per watt. Inte toppmoderna siffror men inte heller dåligt.

Så här såg ljuset ut efter att ett av drivdonen bytts och alla rören lyser igen. De två lysrören i mitten är bytta till nya. Det är tydligt att lysrören tappar orken med tiden även om de fortfarande lyser.

Här är armaturen upphängd igen och alla lysrören är utbytta. 30 000 lumen gör att det nästan är läge för solglasögon.

En skillnad mot tidigare är att vi har monterat lysrör med annan färgtemperatur än tidigare. De förra var speciella växtlampor som med sitt rosa-lila sken gav växterna de frekvenser som behövs. De gav även förbipasserande ett intryck av privat hampaodling. Enligt de som säljer armaturen i Sverige så går det utmärkt att använda lysrör med högre färgtemperatur än vanliga inomhus rör, så kallade dagsljusrör. T5-rören finns i minst fyra olika färgtemperaturer: 2700, 3000, 4000 och 6500 grader Kelvin.

Kelvingraderna kommer av att om en metallbit (eller något annat som inte brinner) hettas upp till en viss temperatur så lyser den med ett visst ljus. Lägre temperaturer ger varmare, rödare sken och högre temperaturer ger kallare vit-blått sken. Rören har beteckningar som 827, 830, 840, 865. De två sista siffrorna är färgtemperautren och den första står för att minst 80% av de ljusvåglängder vi kan se finns med. De finns även ett lysrör som heter 965 som har minst 90% av alla våglängder. Det är dyrare men kan vara värt pengarna när alla färger ska synas.

Nu är det bra fart på ljuset och det känns bra! Hittade också ett litet skav på en av kablarna som går från drivdonet till ett lysrör. Det kan ha varit den nästan-kortisen som tog kål på drivdonet. Nu är kabeln isolerad vilket också känns bra!

Fårklippning

Idag har Magnus Gustafsson varit och klippt våra får. Vi tar inte ofta in hjälp utifrån utan gör de mesta jobben på gården själva men just fårklippningen är så enormt tidssparande. Magnus klipper alla våra får på under en timme och hade vi gjort det själva så hade vi nog klarat ungefär två får på samma tid.

Kanske kommer vi att klippa våra får själva någon gång i framtiden men just nu känns det enormt skönt att få besök. Vi får dessutom träffa Magnus och prata med honom en stund. Det händer inte så ofta trots att vi bor rätt så nära varandra men två gånger om året blir det i alla fall – tack vare fåren.

Alla våra får gillar att bli klippta och är lugna och fogliga i händerna på Magnus. Han sätter dem på rumpan och sedan sitter de där tills han vrider på dem för att komma åt på något nytt ställe och de ser ut att ha det rätt bekvämt. Alla utom Enok. Enok har vi köpt in som sällskapsbagge åt våra baggar. Får får inte vara ensamma så när baggen inte kan vara med tackorna så behöver han ha sällskap. Därför köpte vi in Enok. Eftersom han kastrerades och inte kommer att få några lamm efter sig så var vi inte så noga när vi valde honom. Vi tog helt enkelt bara ett bagglamm som fanns i en besättning inte långt ifrån oss.

Men det är skillnad på Enok och våra egna får. Han vänjer sig aldrig vid att bli hanterad av människor. Han är skygg och osäker och vill helst inte komma i närheten. Att bli klippt av Magnus är inte en favoritgrej så Enok sprattlar och krånglar och vill inte alls bli klippt. Tur att Magnus är rutinerad för han hanterar honom bra. Hur det skulle sett ut om vi skulle klippa honom själva vill jag inte ens tänka på.

Enligt lag måste alla får klippas minst en gång om året men vi klipper våra får både höst och vår vilket också är rekommenderat för att de ska må så bra som möjligt. Vi försöker passa in så att det sker en månad innan lammning. Dels för att det börjar bli varmare nu och dels för att fåren äter bättre när de inte har så mycket päls. Det är dessutom lättare att hantera lammningarna om det inte är massa päls ivägen.

Ullen som blir vid höstklippningen sparar vi och säljer som pysselull men ullen så här på våren är ganska skräpig och full med hö och halm så den går till trädgårdsull.

På träff i Skåne

Sedan 2014 träffar jag det här fantastiska gänget en gång om året. Vi började träffas när vi skaffat Östäng och sedan har vi fortsatt varje år. Ju mer träffar vi har haft desto mer lär vi känna varandra och en allt st örretillit har utvecklats i gruppen.

Jag åkte ner i onsdags förra veckan och kom tillbaka söndag kväll. Under hela den tiden så har vi pratat oavbrutet och inte en enda gång har jag velat dra mig undan och inte delta i samtalet. Att få vara med människor som inte ryggar för det som är obehagligt och skrämmande och som vågar bjuda på sig själva och sina erfarenheter är en ynnest som jag verkligen hoppas att fler får omge sig av.

När vi kom ner på onsdag kväll var klockan ganska mycket och mer blev den innan vi kom i säng. Torsdag morgon inledde vi med en check-in som Helena von Bothmer ledde. Hon har jobbat mycket med grupprocesser och social permakultur och har många bra frågor och övningar på lager.

Den här gången gick vi laget runt och var och en av oss fick två minuter på de tre första frågorna och fyra minuter på den sista. Tio minuter utan att någon avbryter kan kännas lite läskigt men vi börjar bli vana. Har man inget att säga så är det ok att vara tyst.

  1. Vad går väl för mig
  2. Vilka utmaningar och svårigheter ser jag
  3. Vad är nästa steg
  4. Vad drömmer jag ska hända på lång sikt

Sedan koncentrerade vi oss på Susanne som bor och driver projekt i trakterna kring Höör. Hon har så många projekt på gång så vi fick börja med en kartläggning för att få bilden klar för oss.

På eftermiddagen tog vi en promenad bort till Holma folkhögskola. De har många viktiga utbildningar i permakultur, odling, hantverk och livsmedelsförädling. De har också en av Sveriges första skogsträdgårdar som jag har besökt vid två tillfällen tidigare.

Det är alltid roligt att komma tillbaka och se hur projekt har utvecklat sig. Här är två björkstaplar med svampodling. Det ser ut som att de är olika gamla. Skogsträdgården är alltid öppen för besök så har du vägarna förbi Höör så är det en bra idé att stanna till.

En viktig ingrediens i umgänget är maten och diskussionerna kom att handla mycket om mat under de här två dagarna. Både om den vi åt och njöt av men också den vi odlar och förädlar och hur världens matproduktion kan komma att ändras framöver. Att Ryssland anföll Ukraina under de här dagarna ledde också till många diskussioner.

Vi jobbade vidare med Susanne utan att hon var med själv. Så brukar vi jobba. Den som bjuder in deltar inte i diskussionerna kring sig själv utan låter oss andra vända och vrida på tankar och idéer som sedan presenteras för den vi jobbat med. Susanne får sedan ta till sig det hon tycker verkar vettigt och strunta i resten.

På fredag åkte vi på utflykt ner till sydöstra Skåne för att hjälpa Helena Ullmark att lasta en del flyttgods som skulle till Gotland. När vi ändå var i närheten så åkte vi och hälsade på Jona och Etta som Helena von Bothmer håller permakulturkurser ihop med. De var tyvärr inte hemma men eftersom Helena känner dem så fick vi titta runt i alla fall.

De har många spännande vattenlösningar med flera dammar på sin gård. De har också väldigt många ätbara träd och buskar och anlägger ständigt nya projekt.

Bastun är ett trevligt originellt bygge.

Tillbaka i Höör blev det mer diskussioner, mer mat och mer umgänge.

På lördagen fyllde Susanne 60 år så då var det fest inne i Sösdala. Där träffade vi på denna packcykel med ett tydligt budskap om hur beroende vi är av Ryssland.

Anton Pettersson kom förbi och spelade några egenskrivna låtar. På festen mötte vi många gamla bekanta inom omställningsrörelsen och det var väldigt trevligt att återse människor som jag inte träffat på många år.

Med på festen var även Per som jag träffade första gången på Permakulturkursen 2012. Han berättade att han skulle gå bort till Sösdala smidesverkstad och hämta några knivar han beställt. Han talade lyriskt om stället så jag bad om att få följa med.

Ett fantastiskt ställe med remdrift i taket och mängder av verktyg. Skruvstäden var enorma liksom de fasta nycklarna och plåtsaxarna.

Fascinerande ställe som drivs av Tobias Heldqvist som tar emot beställningar och utför allt ifrån traditionellt varmsmide till svetsning och reparationer.

På söndagen åkte vi på utflykt i Susannes husbil och hittade en skog att vandra i och en solig backe att fika i innan det var dags att bege sig hemåt med tåget.

Huvudet känns som om det har gått i en torktumlare efter fyra mycket intensiva dagar. Många tankar ska hinna landa innan resan är över på riktigt. Ett fantastiskt gäng som jag verkligen uppskattar!

Förodlingen är igång

Vecka 8 startar vi förodlingssäsongen. Det tar alltid emot lite så här i starten. De första sådderna för året tar alltid längst tid. Ingenting är i ordning. Jag hittar inte uttryckarna. Jag hittar inte backarna för brättfyllning. Jag hittar inte vattenslangen osv.

När jag ska börja förodlingssäsongen så får jag alltid först städa. I slutet av säsongen har jag aldrig riktig ork att hålla ordning så alla grejor hamnar lite här och var. Sen kommer en lång vinter när jag helst inte går ner i förodlingskammaren så det är alltid lite av en chock att komma ner och se röran. I slutet av säsongen så sprack en slang dessutom så när jag gick ner idag så möttes jag av en vattenfylld papperskorg med obestämbart innehåll bland annat. Det hade gottat till sig rejält under vintern.

Fördelen med förodlingskammaren jämfört när jag stod inomhus och sådde allting är att det inte gör något om det är jordigt och stökigt. När jag väl fått ordning på allting i början av säsongen så brukar jag gilla att gå ner där och så men så här i början tar det emot. En annan sak är att nu när jag väl har sått så kommer mycket tid att gå åt till fler sådder och skötsel av dem jag sått. Det kommer att ta av min tid så det blir mindre tid över för byggprojekt – något som jag älskar att hålla på med.

Det är lite som att komma tillbaka till jobbet efter semestern. Det är lite trögt i början och även om man gillar sitt jobb så har man hellre semester.

Idag har jag sått blommor till stenpartiet efter vägen, paprika, sallat,majrova, kålrabbi, tomater, rotselleri, persilja, chilli, aubergine och pak choi. Allt förutom rotselleri och persilja är för växthuset.

I Runåbergs utmärkta bok om att odla fröer finns en lista som jag har tillgänglig i förodlingskammaren. Där finns temperaturangivelser för när olika fröer gror.

  • Majrova gror vid 4 grader men optimalt är 15-30 grader.
  • Sallat gror vid 4 grader men optimalt är 14-18 grader
  • Persilja gror vid 5 grader men optimalt är 14-24 grader
  • Kål gror vid 6 grader men optimalt är 20-28
  • Tomat gror vid 14 grader men optimalt är 22-27
  • Paprika gror vid 15 grader men optimalt är 22-30 grader
  • Aubergine gror vid 16 grader men optimalt är 22-30

Det är stor skillnad på minsta temperatur och optimal temperatur. Listan avgör var jag ställer plantorna. Tomat, paprika, chilli och aubergine fick följa med in till hallen för att gro där. Vi har inte jättevarmt inomhus men där är bra mycket varmare än i förodlingskammaren. Där är dock begränsat med plats så därför får man göra prioriteringar.

Störst spann mellan lägsta och högsta groningstemperatur har majrovan som gror vid 4 som minst och vid 40 som mest. Den kan man alltså ställa i princip var som helst. Sallat är den grönsak som har lägst maximal groningstemperatur. Den ligger på 22 grader. Alla andra ligger på över 30 grader i maxtemperatur. Det är alltså mycket större risk att du har för svalt än att du har för varmt när du ska gro dina fröer.

Jag har funderat på att bygga ett groningsskåp där jag kan reglera temperaturen men sedan jag gick över till att köpa fröer från firmor som vänder sig till yrkesodlare så har jag inte haft några problem med dålig grobarhet. Det mesta brukar gro bra.

I förodlingskammaren förvarar jag också kopior av odlingsplaneringen som jag plastat in för att de ska överleva i den fuktiga miljön. Originalet sitter i odlingspärmen och det är där jag gör eventuella justeringar eller ändringar men kopior finns både här i förodlingskammaren, i växthuset och i redskapsskjulet i odlingen för att det ska vara lätt att kontrollera bäddnummer eller något annat.

Allt grönsaker jag sått hittills har jag sått i QP60 förutom rotselleri som jag sått i QP104. Rotsellerin växer ganska långsamt så den kommer jag att plantera om senare. Jag har fått tips om att plantera om den i egentillverkade tidningskrukor för att kunna plantera ut dem som de är senare på säsongen. Får se om jag testar det.

Jag fyller brättena genom att ställa dem i en slaktback där jag fyller på jord. Jag dunkar slaktbacken med brättet i tre gånger i bordet så att jorden kommer ner i varje cell. Sedan stryker jag av överbliven jord av brättet. I en annan slaktback sätter jag i nästa brätte och så häller jag över den jord jag strukit av från brättet i back ett. Jag börjar med att fylla jord i alla brätten jag behöver för att få ett rationellt system och för att jag i detta moment har handskar på mig.

Jag använder sedan uttryckaren för att göra hål för fröerna i varje cell. Fröna häller jag upp i en liten skål där de syns bra och från och med här jobbar jag utan handskar. Det är skönt att inte behöva växla mellan att ha och ta av handskarna då det är mycket lättare att så om man är torr om händerna.

Idag har jag sått två sorters kålrabbi. En som heter Viktoria från Lindbloms och en som heter Kolibri från Semenco. Semenco har färgat sina fröer vilket underlättar en del vid sådd då man ser fröet lättare. Jag upplever dock inte att fördelen är så stor eftersom jag sår fröna för hand ett och ett.

På varje brätte sätter jag en sticketikett med vad jag sått, när jag sått och i vilken bädd brättet ska planteras ut i. Alla brätten sätts på underbevattningsmattor som ligger på plåtbrickor.

Jag har en vattenkran i källaren till vilken jag kopplat en slang och ett munstycke. Alla sådder vattnas först ovanifrån så att jorden packas något ytterligare runt fröet för kapillärkraften ska funka ordentligt.

Nu är förodlingskällaren städad och alla saker står lätt åtkomliga på rätt plats. I mitten av mars kommer vi att flytta över det mesta av förodlingen till glasväxthuset där vi har byggt upp ett bubbelplasttält. Det är inte mycket idé att göra det tidigare än så då plantorna ändå behöver beslysning och det kostar mycket att värma upp växthuset om det är minusgrader. Här i källaren kan jag reglera ljuset genom höj och sänkbara lampor och den värme som lamporna ger hjälper till att värma upp rummet. Jag har också ett element inställt på 18 grader som går på samma timer som lamporna så det blir svalare nätter för växterna.

I glasväxthuset är sallaten fortfarande fin och det överraskar mig att vi kan skörda sallat i slutet av februari. Här har varit frost ett par gånger men en fiberduk över har räckt för att hålla sallaten fräsch.

Wasabiplantorna som står utan fiberduk har frusit ner ett par gånger men hämtar sig snabbt och har växt sig större under vintern. När våren kommer ska jag plantera ut en av plantorna och se om den klarar sig i ett bra läge utomhus. Det är första året vi har ordning på våra växthus och vi gillar det verkligen. Sådana möjligheter det ger!

Ankor och vatten

Under vintern bor ankorna i det gamla hönshuset. Vi har ett badkar med vatten som de kan nå via brädor som har rimlig lutning för ankor. Vi byter vattnet i badkaret en eller två gånger i veckan. När det är riktigt kallt fungerar varken vattenslangen eller avloppet, men det är inte ofta som tur är.

Eftersom ankorna är så beroende av vatten så har vi ett bebisbadkar och en liten balja som det är enkelt att byta vatten även under kalla dagar. Det går att bära vatten från köket om det kniper.

Idag bytte vi vatten i de två små baljorna. Två vita ankor simmade runt i badkaret när vi började byra vatten. När bebisbadet var fullt var det den svarta hannen, som kanske har högst rang i flocken som klev i. De första vändorna med undervattenssim hamnade inte på film men i alla fall en liten simtur.

För att ankornas fjäderdräkt ska tåla vatten verkar det som att de behöver rent vatten för att putsa och fetta in fjädrarna. Det är kanske inte helt korrekt men våra ankor beter sig så.

Om ankorna har fått nytt vatten och vi kommer tillbaka någon timma senare så är vattennivån flera centimeter lägre. Inte konstigt om alla i tur och ordning ska simma runt som denna.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑