En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 16)

Snigelstaketsunderhåll

Vårt elstaket för sniglar fungerar alldeles utmärkt. Det har förmodligen tagit död på fler sniglar än vi människor i år och kanske till och med fler än ankorna. Förvånande lätt att sätta upp men, som allt annat så kräver det visst underhåll.

Vi måste regelbundet trimma runt stängslet för om växtligheten ligger emot så kan sniglarna lätt krypa fel väg. Vi måste också ibland kolla så vi inte behöver förstärka med nya häftklamrar. Häftklamrar är rätt klena och om de lossnar eller rostar av så kan trådarna hamna mot varandra och då fungerar inte staketet.

Varje död snigel lämnar ett slemspår och många hundra slemspår försämrar staketets funktion. I veckan har vi därför borstat staketet med en vanlig diskborste. Ett enkelt jobb som gick fort att utföra speciellt när man har hjälp av en wwoofare och en praktikant. Det största problemet är att vi ska komma ihåg att det ska göras. Vill du se hur vi byggde staketet så finns inlägget här.

Tomater i växthus

I år är första året som vi odlar tomater på riktigt. Vi har tidigare haft några plantor varje år och kunnat sälja några askar i veckan. I år är första året med tunnel och det är svårt. Vår tunnel är bra på många sätt. Dels är den stor så vi får bra volym vilket gör det lättare att hålla bra temperaturer och dels så kan vi öppna hela gavlarna vilket ger bra luftgenomströmning. Det går att köpa till sidoventilation men det kostar en slant och vi kände inte att vi hade tid och kunskap att sätta oss in i det. Det kan vi köpa till senare om vi känner att det behövs.

När man är på gång att starta upp en tomatodling och inte har gjort det förut så försöker man läsa på och lyssna på goda råd. Två saker hade vi snappat upp och lagt på minnet. Det ena var att vädring är mycket viktigt om man ska undvika bladmögel. Det andra var att tomater visserligen vill ha mycket näring men att man lätt ger för mycket kväve vilket gynnar bladsättning och inte tomattillverkning. Det är också lätt att man förhöjer fosforhalten i marken om man ger för mycket stallgödsel. Därför gav vi en ganska modest giva i början av säsongen och har sedan gett omgångar med kalimagnesia och kaliumsulfat samt lucernpellets vid flera tillfällen istället.

Men så började det bli problem. Bladen krullade ihop sig. Färgen på bladen såg bra ut men de var alldeles hopskrynklade. Vi försökte läsa på och det vanligaste rådet vid liknande bekymmer där ute på internet är att man gödslat för mycket. Vi tyckte det var konstigt eftersom vi verkligen inte hävt på gödsel. Förra året när vi odlade i hinkar i glasväxthuset då hävde vi verkligen på med gödsel men hade inte alls samma problem.

Eftersom vi saknar erfarenhet så är det lätt att man tar till sig information som människor i all välmening uttrycker med emfas i sociala medier. Vi höll därför igen på gödning för att se om problemet skulle bli bättre. Det blev det inte utan snarare sämre.

Nu har jag sådan tur så jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprogram för nya grönsaksodlare. Vi skulle ha en uppstartsträff här på Östäng och då kom även Marie Hanson som är hortonom på hushållningssällskapet.

Jag bad henne titta på tomaterna och hon tyckte det såg ut som om de led av näringsbrist och när hon pekade ut tecknen på bladen så var det inte svårt att se att hon hade rätt. Att vi hållit igen på gödningen hade gett oss mer problem och inte mindre.

Enligt Marie så kan krulliga blad bero på att det är för stor ansamling av kolhydrater i bladen om temperaturskillnaderna på dagen och natten är för stora. Då hinner inte växten skicka ner tillräckligt med kolhydrater till rotsystemet och då krullar sig bladen. Men hon tror inte att det är felet hos oss.

Hon ansåg istället att det förmodligen var för torrt i tunneln. Vi har vädrat för bra helt enkelt. Jag som har fått lära mig att det är jätteviktigt att minska luftfuktigheten i ett tomathus hade först lite svårt att tro henne. Hon rekommenderar 70-80 % relativ luftfuktighet och att vi skulle köpa en Hygrometer för att mäta fukten.

Vi satte in fukt och temperaturmätare med en gång.

Det blev lite av en chock. Istället för rekommenderade 70-80% ligger vi på mellan 30-50%. Bladen krullar helt enkelt ihop sig för att minska avdunstningen. Stackars tomatplantor som dessutom har fått för lite näring den senaste tiden.

Vi satte genast in en sprinkler som sprutar en vattendimma i växthuset. Inte direkt på plantorna. Den står på större delen av dagen. Helst ska vi enligt Marie inte öppna växthusets båda gavlar utan försöka stänga inne fukten samt sprinkla vatten över plantorna flera gånger om dagen. Värmen har dock gjort det näst intill omöjligt att hålla nere temperaturen i växthuset så vi har varit tvungna att öppna båda gavlarna för att det inte ska bli alldeles för varmt. Vi har försökt att spruta vatten på utsidan av växthuset för att få ner temperaturen men det har varit svårt.

När vi tittar på mätaren så ser vi att vi som värst varit uppe i 42 graders värme i växthuset. Visserligen bara väldigt kort stund men ändå. Nattetid har den relativa luftfuktigheten varit uppe i 100% vilket ju är för högt medan vi dagtid ligger på 35-75 % Torrast är det mitt på dagen när temperaturen är som högst och sedan blir det fuktigare under eftermiddagen. När vi stänger tunneln för natten går luftfuktigheten upp rejält med en gång och ökar fram till midnatt.

Vi har också blivit mer noga med bevattningen. En solig dag kan en tomatplanta dricka 2,5 liter. Då behöver vår droppbevattning stå på i fyra timmar. En molnig sval dag kan det räcka med en halvliter så då behöver vi inte ens bevattna en timme. Vi kommer nog dock att behöva ha sprinklern på större delen av tomatsäsongen. Helt annat än vad vi var inställda på.

Morötter

I år har jag lyckats med morötter. Det har aldrig hänt förut och jag har kämpat och kämpat under nio odlingssäsonger med uselt resultat. Först tre säsonger på kolonin och sedan sex säsonger här på Östäng.

Det brukar gå till så att jag luckrar bädden med bredgrep och sedan sår mina morötter. De gror fint och kommer upp som de ska. Sedan äter trädgårdssniglarna upp de mesta så jag sår igen. Detta upprepas tills jag sått fyra gånger och fått en rimlig uppkomst även om det gapar tomt på vissa ställen. Jag täcker med fiberduk om det är tidigt på säsongen och byter till nät när värmen inte behövs mer. Nätet är för att stoppa morotsflugorna. Nätet/fiberduken gör att jag glömmer att rensa så emellanåt tar jag av och gör en rejäl genomrensning. När det är dags för skörd har jag fyra generationers morötter i samma bädd och tvingas gallringsskörda vilket tar en enorm tid. De morötter som jag trots allt får upp är antingen spruckna eller förgrenade så en av tio har gått att sälja. Mina grönsaksodlarförebilder Jonas och Sanna berättar, provocerande nog, att de skördar morötter genom att lossa raden med bredgrepen för att sedan dra upp ett knippe i taget och direkt sätta gummiband om. Det har känts helt orimligt och mitt morotsodlande har känts mer eller mindre hopplöst. Jag har läst på och funderat men inte kommit på någon lösning för knepen som lämnas har inte hjälpt. Men i år KAN jag odla morötter. (Kanske har jag blivit lite övermodig och att nästa skörd inte alls ser bra ut men just nu njuter jag av den första skörden jag gjort) Jag har till och med kunnat skörda flera knippen med ett handgrepp precis som Jonas och Sanna, vilket nästan gjorde mig tårögd av lycka.

Vad är det då som jag gjort annorlunda och vilka åtgärder funkar för mig?

  • Välj en bädd där du förra året inte tappade greppet om ogräset
  • Bredgrepa noga så att jorden verkligen är lucker
  • Anlägg minst en falsk såbädd eller åtminstone en fördröjd såbädd innan du sår
  • Lägg inte på fiberduk/nät förrän du besökt bäddarna VARJE morgon och kväll och tagit död på de 50 små svarta trädgårdssniglarna som äter miniplantorna
  • Låt bli att gödsla
  • Vattna inte jämnt och ofta. Att vattna jämnt är det vanligaste rådet om man försöker läsa på och syftet är att undvika att morötterna spricker. Vattna mer sällan men dränk då bädden ordentligt

Jag tror det är den sista punkten som gjort störst skillnad här. Egentligen är det ganska logiskt. Om man vattnar ofta och lite så hamnar det mesta vattnet i ytlagret och om moroten söker sig mot vattnet så blir det helt logiskt att den grenar sig för att komma åt så mycket vatten som möjligt. Om man istället vattnar sällan och mycket så kommer moroten att söka sig neråt för att hitta vatten och den blir rak och jämn.

Det finns fortfarande en del som grenar sig men det går absolut inte att jämför med tidigare år. En fördel när man inte behövt så om fyra gånger är dessutom att man kan skörda allt i bädden och börja från ena änden vilket gör att man kan täcka efter hand och därmed minska ogräsproblemen.

Att lyckas med morötter var årets huvudmål i odlingen. Det känns gott att ha uppnått det.

Öppen arbetsdag 20/6

Snart är det dags för årets öppna arbetsdag. Det är ett tillfälle för alla intresserade att komma ut och vara med i jobbet en dag. Vi startade med öppna arbetsdagar redan vår första säsong på gården då vi bjöd in släkt och vänner att komma och vara med en dag. Det är ett roligt sätt att umgås tycker vi och ett sätt för oss att få hjälp samtidigt som vi hinner prata med besökarna under arbetets gång.

Sedan några år tillbaka har vi tillsammans med några andra gårdar i Alingsås kommun startat projektet gårdssamverkan så nu är vi flera gårdar som ordnar arbetsdagar och är med på varandras. Varje gård tar ut en arbetsdag av övriga gårdar och alla som kan kommer och hjälper till. Det gör att det på vår öppna arbetsdag kommer att finnas fler som driver gård i närheten att prata med också. Det brukar bli väldigt trevligt och lärorikt för alla.

Känner du att du vill vara med så anmäler du dig till info@ostangsgard.se så vi vet hur mycket fika och lunch vi ska fixa. Det bjuder vi självklart på som tack för hjälpen.

20 juni 9.00-16.00

Välkomna!

Kosters Trädgårdar

Sedan 2014 har vi ett permakulturgäng som träffas en gång om året hemma hos varandra för att titta på verksamheten på stället med permakulturögon. Vi var för andra gången på Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm i februari i år och det var tänkt att bli årets träff men för ett tag sedan hörde Helena von Bothmer av sig och bad att vi skulle lägga in en extra träff på Koster med kort varsel. Alla i gänget kunde inte komma med men jag och Susanne åkte upp och övriga fanns med på länk.

De flesta av oss i permakulturgänget har verksamheter som inte påverkats så mycket av corona men på Kosters Trädgårdar som vanligtvis har tusentals besökare varav många norrmän så märks pandemin mycket mer. Förra säsongen var naturligtvis inte som vanligt. Det kom andra grupper av besökare i form av hemestrande svenskar och bland annat detta satte igång tankar hos Helena och hennes man Stefan och bidrog till nya funderingar kring verksamhetens utformning. Det var vad de ville att vi skulle titta på. Deras barn var också med. Benjamin på plats och Siri på länk från Stockholm.

Första passet försökte vi lyssna in vad alla i familjen egentligen vill. Det är inte någon lätt uppgift vare sig för oss som frågar eller för dem som blir utsatta för våra frågor. Det handlar om känslor och upplevelser och sådant är ju inte alltid lätt att få fatt på. Helena Ullmark var med på länk från Gotland och ställde frågor hon med. Sedan gick jag och Susanne en runda och försökte fundera igenom vad vi hade hört.

Centralt för familjen von Bothmer är omsorgen om det de har omkring sig. Många har besökt restaurangen och kanske tagit en kort sväng i trädgården och platsen andas något speciellt som kan vara svårt att sätta fingret på men till stor del beror det nog på hela familjens omsorg om den plats de har tagit på sig att förvalta. Den ursprungliga restaurangen är byggd i halmbalsteknik. Toaletterna är komposttoaletter. Skyltar talar om jorden och vikten om att ta hand om jord och skapa ny levande jord. Gemensamt för alla fyra i familjen är en kreativ sida som tar sig uttryck genom bland annat musik, drama, konst och keramik.

På Kosters Trädgårdar hålls kurser i permakultur och odling. Det ges guidade turer i naturen och mat och dryck som serveras är närproducerad och ekologisk till stor del. Många av grönsakerna kommer ifrån den egna trädgården. Allt är väldigt genomtänkt och djupt grundat i Helena och Stefans syn på världen.

Många som tittar in på en pizza eller en fika kanske inte ser mer än själva restaurangen men gården är åtta hektar stor och sträcker sig långt bortom dammen vid restaurangen.

Där går fåren och betar och går man en bit träffar man på diverse konstverk. Den här platsen ger så mycket. God mat, ett medvetet utbud, omsorg om naturen, kulturupplevelser och annat som behövs för att skapa en plats där besökarna kan må bra även om de bara tar del av en liten del av allt som erbjuds. Familjen von Bothmer bor i ett vitt hus precis vid vägen där alla turisterna passerar när de ska in mot restaurangen. Sommartid är det enormt mycket folk som går precis utanför huset varenda dag. För oss andra som bor på landet där besökarna snarast räknas i ental eller tiotal verkar det lite körigt.

Susanne och jag tog hjälp av våra vänner på distans och funderade och ritade och funderade igen.

På söndag var det dags för redovisning och vi presenterade ett antal olika scenarios för hur familjen kan ta sig vidare och utveckla platsen.

Koster är värt ett besök. Har du inte varit där än så passa på i sommar. Besök då Kosters trädgårdar och se dig omkring ordentligt. Läs på skyltarna, studera toaletterna, fundera över utbudet i både restaurangen och gårdsbutiken, titta på odlingarna, jordfabrikerna och ta en promenad bortom dammen vidare ner bland skulpturerna.

Efter tre intensiva dagar lämnade Susanne och jag Koster. Det är en speciell plats och vi ser fram mot att få komma tillbaka.

Växthusmur

Onsdag och torsdag denna vecka har vi haft Malena Kinberg från Mamma Mur på besök. Hon har försökt lära oss att mura med lera. Vi har länge funderat över bakväggen i växthuset och insåg till slut att vi inte skulle klara av att mura upp muren utan hjälp. Vår vän Maria tipsade om Malena. De har jobbat mycket ihop på gamla byggnader. Maria med trä och Malena med att mura. De har båda gått på Da Capo i Mariestad och är inriktade på kulturbyggnader och byggnadsvård.

Maria håller verktygen vassa och vässar snickarpennan med yxa

Vi har haft en dialog med Malena fram tills i onsdags och fått i uppgift att samla ihop 600 liter lera, två kubikmeter sand, två lådor hackad halm och ett par hinkar klippt fårull.

Hela onsdag förmiddag gick åt att förbereda inför murningen. Jonas, Maria, Magnus, Malena och jag förberedde allt.

Bruk skulle blandas och ett blandningsrecept skulle testas fram. Hur mycket sand man ska ha i avgörs av hur ren leran är. En del lera innehåller i sig rätt mycket sand från början och då får man minska andelen sand. Vi kom fram till receptet tre delar lera, åtta delar sand, 1/2 del bindmaterial.

En vanlig tombola fungerar inte riktigt bra för lerbruk så Malena tog med sig Maggan som är Malenas tvångsblandare.

För att leran ska blandas ut ordentligt så måste blandaren gå minst en halvtimme. Vi började med att hälla i tre delar sand och tre delar lera och så fick det snurra runt en stund innan vi fyllde på med vatten och resterande sand.

Muren ska bli nästan elva meter lång och tre meter hög. Det var en väldans massa räknande innan vi kom fram till mursteget 6,6 cm. Ett mursteg är en kvarts sten plus fog och det mått som allt utgår ifrån. Vi använder oss av hela stenar, trekvartsstenar, halvstenar och pettringar vilket betyder en kvarts sten.

Vid varje ände satte vi upp två stolpar där höjderna för varje varv markerades. Mellan dessa stolpar, som vägdes in mycket noggrant så de blev lodräta, spänns ett murarsnöre som man följer hela tiden. Snöret flyttas ett steg uppåt för varje varv.

Sedan skulle stenarna borstas rena från damm och vi gjorde fyra stationer med en murarbalja och hela stenar, halvstenar, trekvarter och pettringar. Vi fick ägna en hel del tid åt att klyva stenar så att vi hade alla format framme.

Därefter la vi ut hela nedersta varvet för att pröva så allt stämde.

Bakom muren finns den gamla lutans vägg. Där finns ett antal reglar och vi har förstärkt regelverket ordentligt. Tre stolpar finns utefter väggen och vid var och en av dessa bestämde vi att vi skulle göra en tjockare mur. Dels för att det gör hela muren mer stabil och dels för att det bryter av ordentligt så att den långa muren blir mer levande.

Vi tillverkade också kramlor som ska användas för att fästa muren vid reglarna bakom. Vi har försökt hitta kramlor att köpa men inte lyckats med det så då tillverkade vi våra egna. De fästs i märlor som spikas in i reglarna och så hakas kramlan i. Visst utrymme för rörelse finns i och med att märlan inte spikas ända in.

Malena satte upp lappar på väggen som dels beskrev hur dessa tjockare partier skulle muras och dels beskrev vårt förband. Det kommer att bli ett munkförband med fyra olika skift. Munken är en halvsten som flyttas i sidled för att få fogarna att inte hamna över varandra men utan att det blir ett statiskt intryck. Halvstenen (munken) hoppar ett kort steg åt höger på varv två och sedan ett långt steg åt höger på varv tre. På varv fyra hoppar munken ett kort steg åt vänster för att sedan hoppa ett långt steg åt vänster på nästa varv. Sedan upprepas det hela.

Först efter lunch var det dags att börja mura. Jonas var tvungen att åka till jobbet så vi var fyra kvar som ansvarade för var sin del av muren mellan de tjockare ”pelarna”.

Pelarnas fyra olika varv

Det ser lätt ut när Malena gör det men det tar tid att lära sig. Lerbruket läggs på muren och fördelas i två strängar med mursleven. Sedan läggs första stenen på plats. På nästa sten läggs bruk på änden som vetter mot första stenen och bruk läggs återigen i två strängar. Sedan läggs sten nummer två på plats och anpassas dels i sidled och dels i höjdled. Snöret löper två millimeter utanför murväggen och i höjd med stenen och det är viktigt att hålla koll på båda.

Lera är mycket mer förlåtande än när man murar med kalkbruk eller cement så om det inte blir bra kan man ta loss stenen igen och skrapa av leran ner i baljan och börja om. Om man lagt en sten och justerat in den så bör man inte flytta på den igen sedan för då blir fästet inte lika bra.

Det kändes väldigt bra att ha Malena där för att kunna fråga och få tips. Hon hade tålamod med oss alla och gav fortlöpande information och delade med sig av sina kunskaper. På torsdagen började arbetet redan klockan sju och sedan murade vi hela dagen och ändå hade vi inte gjort mer än en tredjedel när dagen var slut. Det tar tid men blir väldigt snyggt.

Efter två intensiva dagar så har vi inte hjälp av vare sig Malena, Magnus eller Maria utan resten av muren får vi fixa själva. Det känns trots allt rätt så ok och som om vi faktiskt har fått lite koll på det där med murning redan efter två dagar.

Röret är ett gammalt dräneringsrör och kommer att användas för att dra in vattenslang.

Det känns väldigt bra att använda sand och lera som vi grävt upp ur vår egen åker och blanda det med lite av halmen som vi har till våra får. Alla stenar har vi fått begagnade dels från ett nedbrunnet mejeri utanför Floby och dels från en riven skorsten i grannbyn Långared. Deras olika karaktär gör muren levande.

Fröer inför 2021

I två dagar har jag suttit med fröbeställningen inför nästa år. Jag är inte klar än men ett samtal till Olssons frö i morgon och sedan beställning från Semenco och så ska jag vänta på att Lindbloms öppnar för beställning och sen så är jag klar.

Det är mycket som behöver fram såsom fröer, böcker, kaffe m.m. När man ska odla 85 bäddar där flera bäddar kommer innehålla fler än en kultur + två växthus på 44 respektive 240 kvadratmeter så är det ett ganska stort system att hålla koll på. Tack och lov så börjar jag få en del rutin men växthus har jag inte odlat i i den här skalan förut så det är nytt.

I går började jag med att ta fram alla fröer och själva bäddplaneringen som jag gjorde redan i oktober. Den är gjord i Excel med ett blad för varje kvarter plus ett blad för växthusen. I kalkylen finns också en sida för fröbeställningen. Den innehåller följande kolumner:

  • A: Gröda
  • B: Sortnamn
  • C: Ev ersättningssort
  • D: Fröfirma
  • E: Antal bäddar som ska odlas med grödan
  • F: Frön/plantor som behövs
  • G: Behov av frön per bädd (en uppskattning eftersom sniglar och annat kan göra att inte allt tar sig)
  • H: Behov totalt (denna kolumn multiplicerar automatiskt kolumn E
    med kolumn G)
  • I: I lager
  • J: Att beställa (denna kolumn subtraherar automatiskt kolumn I från kolumn H)

Jag har kopierat hela kalkylarket från föregående odlingsår och utökar nu helt enkelt med nya bäddar och ändrar nummer för att flytta grödorna till nya kvarter. Mycket av informationen är den samma men allt gås igenom och justeras i oktober. När det gäller fröbeställningsdokumentet är det först och främst kolumnen för antal bäddar som gås igenom. Sedan ändrar jag sorter om någon sort inte blev som jag ville. Därefter börjar inventeringen av kvarvarande fröer.

Till det behöver jag min våg som väger ner till tiondels gram + 1000-frövikten från fröfirman. Lindbloms är duktigast på att skriva ut detta men inte heller de har det på alla fröpåsar. Semenco har det ibland och sämst är Runåbergs som inte har någon information alls på sina fröpåsar utöver grönsakens namn och datum. När 1000-frövikten saknas får man gå in på respektive webbsida och kolla.

Sedan har jag ett blad i excel där jag skriver in vikt i lager, 1000-frövikten och så räknar en formel jag lagt in i excel ut hur många frön det är utan att jag behöver sitta och räkna varje frö. Lagersaldot skriver jag in i kolumn I ovan.

För att få reda på hur många frön som behövs till varje bädd har jag en annan avdelning på samma blad där jag skriver in bäddlängd, antal rader, plantavstånd och så räknar en formel ut antal frö som jag skriver in i kolumn F ovan. Det gjorde jag för de flesta grödorna förra året men när nya grödor tillkommer eller om jag bestämmer mig för att ändra avståndet så använder jag den delen. Jag kommer t.ex. öka avståndet för den sena vitkålen så jag behöver 80 plantor per bädd istället för 96 som jag satte förra året.

Jag beställer frö från fyra firmor i år: Runåbergs, Semenco, Lindbloms och Olssons. En beställning till Runåbergs skickade jag iväg i dag och i morgon ska jag ringa Olssons för att beställa det jag ska ha där. Behöver kolla upp en del kring några produkter som jag tycker är svårt att utläsa ur deras katalog. Olssons har väldigt mycket bra saker men saknar webshop så det blir mycket bökigare än att beställa från de andra firmorna. De har dock en del saker som inte de andra har så då får det bli telefonen.

Nedan är dagens lilla beställning från Runåbergs.

1 x Paprika King of the North, ekofrö (ArtNr: 7045, Portion). 35.00kr
1 x Nyzeeländsk Spenat, ekofrö (ArtNr: 6990, Portion). 35.00kr
2 x Tomat, körsbärs- Mei Wei, ekofrö (ArtNr: 7440, Portion). 70.00kr
1 x Gurka Shintokiwa, ekofrö (ArtNr: 3190, Portion). 35.00kr
1 x Tomat, högväxande Stupice, ekofrö (ArtNr: 7325, Portion). 35.00kr
1 x Spetskål Kalibos, ekofrö (ArtNr: 5350, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Delicata Zeppelin, ekofrö (ArtNr: 3985, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Sweet Dumpling, ekofrö (ArtNr: 3955, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Blue Hubbard, ekofrö (ArtNr: 3885, Portion). 35.00kr

Reglar, plankor och ved

Marias Logosol kedjesåg är fortfarande kvar hos oss och vi försöker hinna att såga några stockar innan den ska vidare till nästa delägare. Virket som Praktikant-Jonas fällde i höstas sorteras och de rakaste träden väljs ut för att sågas upp. Allt klenvirke och alla krokiga träd går direkt till vedbacken där de kapas, klyvs och staplas inför nästa vinter.

Raka furor och granar av tillräcklig dimension kan forslas upp till sågen där de omvandlas till reglar och plankor.

Granen har långa fibrer vilket gör att den blir seg och håller för belastning. Den passar bra att göra golvbrädor och reglar av som ska vara inomhus. Gran ruttnar fortare än tall så därför passar gran inte lika bra utomhus. Vi kommer när vi får tid att ersätta en del stolpar, bjälkar och golvbrädor i ladugården. Till detta kommer vi att använda gran.

Det är mycket där som är ruttet i ladugårdens tak. Kor avger mycket vattenånga och därför byggde man kostall i sten eftersom trä ruttnar. Bjälkar och tak var dock gjorda i trä.

Taket i gamla kostallet har dubbla trägolv där det ligger en tjärpapp emellan. På flera ställen är dock båda lagren genomruttna och det är stora hål. Eftersom vi inte har kor så kommer det inte ruttna lika fort i framtiden.

Furorna sågar vi upp till brädor för att ha som klädselbrädor på uthusen.

Det håller bättre än gran och där är inte någon belastning på samma sätt så det gör inte något att fibrerna är kortare.

När man sågar upp virke blir det alltid fyra så kallade bakar på varje stock. De sågar man bort för att bli av med all bark. Bakarna går till vedbacken vare sig de är gran eller furor. Där förvandlas de snabbt till ved eftersom de enkelt kapas och inte behöver klyvas.

Det känns bra att vara igång med vedhanteringen redan. Vi brukar vara sena med den. Målet är att all ved ska vara staplad innan påsk och inburen innan midsommar. Dessutom ska vi helst ha gjort två årsbehov så vi ligger ett år före. Då kommer veden att vara perfekt torr för att elda år två. Det har också med resilienstänkande att göra. Har man två årsförbrukningar med ved så kan man vara lugn även om man skulle bryta en arm eller skada sig på annat sätt när veden ska hanteras.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑