Sida 34 av 287

Kompostering 2 – Johnson-Su Bioreactor

18 februari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I går byggde vi vår första Johnson-Su kompost. Det har legat i bakhuvudet länge men nu blev det akut då vi behövde frigöra storsäckar att förvara mer flis i eftersom vi behöver rensa ett skogsbryn där hasselbuskarna håller på att ta över åkerkanten. Information om hur andra byggt sina finns här.

Vi kommer att jobba en hel del med komposter i år. Det har vi varit riktigt dåliga på hittills förutom när det gäller fårens ströbädd som vi komposterar i en limpa på gödselstaden varje år. Nu ska vi pröva lite olika modeller för att hitta fram till hur vi kan skapa vårt eget odlingssubstrat som kan ersätta köpt torvbaserad såjord/plantjord.

Vi började med att lägga ut två pallar och se till att de var i våg. Eftersom anordningen ska stå minst ett år så är det bra om det inte lutar från början.

I pallarna borrade vi ett antal hål.

Sedan la vi en markduk på pallarna och gjorde hål över hålen.

Av två armeringsnät formade vi en cylinder men den visade sig bli för hög så vi fick minska ner höjden med en vinkelslip.

Sedan sydde vi fast en markduk som täckte insidan på cylindern med en rostfri ståltråd.

Vi samlade ihop gårdens alla skottkärror för att blanda innehållet som skulle ner i behållaren.

Cylindern sattes på plats på pallarna.

För att hålla den på plats spikade vi i några krampor.

Vår gård är fylld med ”bra-ha-saker”. Ibland känns det som om vi har väl mycket av det men en dag som denna då vi plötsligt får för oss att göra en Johnson-Su kompost är man glad för bitar av markduk, pallar, armeringsnät och gamla rör som vi har liggande. I rören borrade vi gott om lufthål.

Luftningsrören sattes ner över de borrade hålen i botten och fästes i överkant i två järntrådar och buntband.

Det är inte så noga men behöver hållas på plats medan man fyller komposten.

Det är bra att ha praktikanter så man är flera som kan hålla på en gång.

Grönflis, träflis och hönsgödsel blandades och blötlades i skottkärrorna. Det ska vara rejält blött från början.

Hönsskit har vi stående i blå tunnor och det luktar rent förskräckligt!

3/4 flis och 1/4 hönsgödsel har vi läst oss till att man ska ha i.

Vi bottnade också med en del halm från ankorna och löv samt lökblast.

Hela hanteringen i regnet var rätt äcklig men efter ett tag kände man inte stanken. 23 skottkärror senare var anordningen fylld och vi kunde spola av regnkläderna och sluta för dagen.

Nu sitter det ett par termometrar i och vi hoppas att processen ska ta fart.

Initialt kommer temperaturen förhoppningsvis att stiga till 60-70 grader för att därefter sjunka och när temperaturen går ner under 30 grader ska vi tillsätta mask för att hjälpa processen ytterligare.

Att fylla odlingsbrätte

14 februari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Igår sådde vi våra första fröer för säsongen. Vi brukar försöka att inte stressa med det utan ta det lugnt så inget är sått förrän nu. Plantorna kommer att bli stora nog ändå. Paprika och chili sår vi först nästa vecka men denna vecka har vi sått tidiga vårgrönsaker som pak choi, vitkål, spetskål, sibirisk bladraps, majrova, kålrabbi och sallat som kommer att planteras ut i tunnelväxthuset och glasväxthuset om fyra veckor. Vi vill ha så lite plantor som möjligt med extra ljus och extra värme och det är därför vi sår senare än många andra.

Chili och paprika som vill ha varmt drar vi upp inomhus till att börja med medan kål som tål lite svalare sås i förodlingskammaren som är en gammal potatiskällare under ladugården.

De flesta plantor vi sätter ut på friland drar vi sedan upp i ett bubbelplasttält inne i glasväxthuset. Eftersom vi inte vill värma ytor i onödan och inte heller vill ha massa lampor som drar el så startar vi inte där förrän i mitten av mars. Då är ljuset tillräckligt för att vi inte ska behöva ha extrabelysning och ofta räcker det med att vi värmer vissa kalla nätter.

Att vi har ett glasväxthus med kanalplasttak och murad bakvägg mot norr hjälper mycket. Innanför glasrutorna sätter vi bubbelplast så vi inte bara har enkla fönster. Vi avskärmar också med bubbelplast så vi inte behöver värma mer yta än vad vi har tagit i anspråk.

Igår och idag såddes totalt 18 brätten med 60 plugg i varje brätte. För att få det rationellt så fyller vi jord i alla brätten först innan vi börjar stoppa ner fröer. Vi ställer ett pluggbrätte i en back och häller på rikligt med jord.

Vi stryker ut jorden med handen så den täcker hela brättet. Ofta blir det ett ganska tjockt lager – för det är inte så noga. Sedan slår vi backen i bordet ganska hårt tre gånger så jorden verkligen bottnar i varje plugg. I början stod vi och tryckte till i varje plugg men det tar alldeles för lång tid så nu har vi börjat göra så här i stället.

Sedan stryker vi av överskottet av jord ner i backen.

Än så länge jobbar vi med handskar. Ett nytt brätte ställs i back nummer två och den överblivna jorden från backen vi just använt hälls ner över nästa brätte. Blir det för lite jord häller vi på mer ur en säck.

Alla brätten vi fyller staplar vi på varandra i väntan på nästa moment.

Till pluggbrättet QP60 som vi använder finns en uttryckare med lika många piggar som brättet har celler. Den använder vi nu för att trycka hål för fröerna.

Vi trycker i mitten först och sedan ut mot kanterna för att få jämna hål.

Sedan är det bara att ställa sig med de pilliga kålfröerna och försöka få en i varje hål. Då är det dags att ta av sig handskarna. Det går att arbeta upp ett rationellt arbetstempo även här men det är ingen tidsbesparing att slarva så det hamnar två fröer i en cell eftersom du då senare måste gallra bort den ena.

Förodlingskammaren är väldigt trång så igår när vi hade våra praktikanter Annie och Åsa från Agroforestryutbildningen här så ställde vi oss ute i glasväxthuset för att göra de första momenten.

Idag när jag gjorde färdigt de sista brättena stod jag däremot och arbetade nere i källaren.

Det sista vi gör är att vattna alla sådderna ordentligt. Genom att rationalisera processen och börja med att räkna ut hur många brätten vi ska så totalt, fylla alla med jord, ta hål i alla, ta av handskarna och börja fylla och till sist vattna alla brätten så spar vi ganska mycket tid. Vi har många tusen fröer kvar att så innan säsongen är över så att spara tid är ganska viktigt.

Lerklinade timmerväggar 2

11 februari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Idag har vi haft Ler-Ulf på besök. En fantastiskt hjälpsam människa som vi tog kontakt med i onsdags för första gången och som dök upp idag, fredag. Vi kände oss mycket osäkra på vad som var rätt och fel med våra gamla väggar och det var riktigt skönt att få lite tips och råd.

Ler-Ulf kan prata länge om lera, underlag, blandningar, arbetsmetoder, lerans egenskaper och så vidare. Vi diskuterade tjocklek på lera, olika lager och huruvida vi ska riva ner all lera eller ej.

Det visade sig att leran på våra väggar har varit väl tunn så Ulf rekommenderade oss att lägga på tjockare lager i tre steg. Vi bör ta bort all lera från de två ytterväggarna och börja om från början. Först ett lerklister med uppvispad lera, sand och lite fibrer som man lägger i ett tunt lager på max fem millimeter. Syftet med det lagret är att fästa ordentligt vid underlaget. Innan vi lägger på det ska vi borsta av ytan men vi behöver inte göra några fler huggmärken utan kan räkna med att leran fäster på underlaget. Där det är stora hålrum ska vi lägga på lerklistret och lägga i en träbit och sedan klistra igen. Klisterlagret ska inte torka mer än en liten stund. Innerväggarna däremot kan vi låta leran sitta kvar på. Där det är mycket tapet kvar bör vi försöka få bort så mycket som möjligt och om det inte går rugga upp ytan för att få bästa vidhäftningsförmåga. Det finns ju en risk att tapetklistret släppen när det blir blött och då kan det bli en bubbla. Sprickor och där det fattas fyller vi helt enkelt ut med grovputs och det lägger vi sedan också i ett lager över hela väggen.

Runt fönstren behöver vi sala upp med bredare ”lister” så vi har något att putsa emot.

Det är inte någon nackdel att ha tjockare med lera på väggarna då leran har en bra vattenbuffrande förmåga. Fukt i ett badrum tas till viss del upp av lerlagret och återges sedan till rummet när luften torkar.

Vi kommer att bygga ut väggen så den kommer att hamna i liv med pärlspontspanelen. Övergången sätter vi sedan en list för. Vi diskuterade även vilken slutfinish vi skulle välja på väggen och Ulf rekommenderade en öppen färg alternativt att man väljer ett finputslager med pigment i.

Sedan gick vi till pannrummet och kände på vår lera. Där har vi lagt i blöt både vår uppgrävda lera som vi använde för att mura växthusväggen och gammal nedhackad lera från väggarna. Vi diskuterade konsistens och blandningar. Därefter gick vi och besiktigade de olika varianter av sand och kross som vi har liggande. Natursand, stenmjöl och den extremt fina fraktion stenmjölspulver som vi använder i odlingen. Vi tog även en titt på sågspån som kan komma till användning men som kanske behöver kompletteras med kutterspån. Vi kommer att göra olika blandningar för de olika lagren. Generellt kan man ha som regel att de mineraliska materialet man använder inte ska vara större än en tredjedel av lagrets tjocklek. Ska man lägga en grovputs på tre centimeter så får inga partiklar i grovputsen vara större än en centimeter. Ska man lägga en tre millimeter finputs så bör inga partiklar vara tjockare än en millimeter.

Vi kommer förmodligen att använda oss av:

Kutterspån
Sågspån
Hackad halm
Sand
Stenmjöl
Stenmjölspulver
Gammalt bruk
ekofiber
Lin
Lera
Vatten

Det mesta har vi redan hemma och det känns bra att använda naturliga material från trakten.

På eftermiddagen var vi i Västra Bodarne och hämtade en tvångsblandare som vi har fått låna och sedan är det bara att sätta igång. Nu känner vi oss mycket säkrare på hur vi ska göra.

Stort tack till Ler-Ulf som ställde upp med kort varsel. Vi får se om vi klarar oss eller om vi får kalla in honom i panik.

Lerklinade timmerväggar

9 februari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Vi bor i ett gammalt timmerhus med tapeter på väggarna. Det har tapetserats om många gånger i vårt hus men under alla lager hittar man originalbehandlingen av väggarna. Den består av lera. Det är i princip bara orginallera på väggarna.

På två ställen har tidigare omtapetseringar lett till att man lagat i den gamla leran med ny mycket ljusare lera.

På många ställen har tidigare omtapetseringar inneburit att man rivit bort lite tapet och hjälpligt spikat fast lera som lossat från väggen.

Vi gillar att vi kan renovera vårt hus med lokala naturliga material och tanken på att ersätta leran med gips känns inte alls lockande. Vi kommer alltså att lerklina väggarna på nytt.

Vi började med att riva bort så mycket tapet som gick. En hel del lossade lätt från leran medan det ibland satt stenhårt. På flera ställen buktade leran ut från väggen och hade lossat helt men satt fortfarande ihop i sjok.

Leran från 1904 är annorlunda än den vi kommer att använda nu när vi gör nytt. Den gamla leran innehåller mycket sand och förmodligen mycket koskit men inte lika mycket fet lera som vi kommer att använda. Vi tyckte det var konstigt då det finns gott om lera i markerna på gården. Vi har dock fått förklarat för oss att det ofta var så förr eftersom man inte hade möjlighet att bearbeta leran i en tombola eller tvångsblandare som vi har idag. Det gör att leran från förr inte binder lika lätt och då blir man ju ändå mer imponerad över att den sitter kvar efter över hundra år.

På vissa väggear har leran visserligen spruckit längst med stockarna men den sitter som berget och har inte lossat alls.

Efter ett tag upptäckte vi ett mönster. De två ytterväggarna hade nästan inte någon lera som satt riktigt fast medan de två innerväggarna hade mycket lite lera som satt löst. På vissa ställen ser man att de fyllt ut skarvarna mellan två stockar med smala brädor/pinnar.

Men på andra ställen har de som lerklinade väggarna 1904 har inte brytt sig om att fylla ut djupa skarvar mellan stockarna vilket resulterat i att leran spruckit onödigt mycket. Förmodligen sprack den längst med stockarna redan tidigt men de som gjort de efterföljande tapetseringarna har inte orkat börja om från början.

På den här innerväggen ser man ganska tydligt att det är liggande stockar ovanför dörren medan det är stående stockar till höger om dörren. Leran sitter fortfarande fast fint på nästan hela väggen men har lossat lite grann.

På denna yttervägg sitter nästan ingen lera fast. Här kommer vi få det svårt bakom rören till vänster om fönstret. Det är inte mycket utrymme mellan rör och vägg.

När vi så småningom sätter igång att lerklina väggarna kommer vi till stor del att följa det Ler-Ulf så pedagogiskt gör i sina filmer på youtube.

Innan man sätter igång bör man rensa bort allt som är gammalt och löst. Stockarna är huggna så att de får ”fjäll”. Det är för att de inte ska vara helt släta utan ha en yta som leran kan fästa mot. Ibland använde man vassmattor och idag ser man ofta att folk använder nät på väggen. Vi kommer dock att köra direkt på de huggna stockarna.

Först blandar man ett lerklister som består till stora delar av lera med inblandning av spån, linhack eller halm. Denna lera kletas på med händerna för att få en bra vidhäftning. Har man hålrum eller sprickor så lägger man gärna i torkad lera eller bitar av trä. Leran krymper när den torkar och då är det inte bra att det är för stora lager på ett ställe. Det är förmodligen ett av problemen men lerkliningen från 1904. När lerklistret är på tar man kafferast för att klistret ska få sätta sig lite innan det är dags för grovlagret.

Grovlagret gör man av en blandning med 1/4 lera , 3/4 sand och sedan tillsätter man fibrer, vatten och eventuellt gödsel. Här kan man återanvända puts från det gamla lagret om man blöter upp det. Grovlagret ska vara 1-2 cm tjockt. Det som sitter på våra väggar varierar en hel del i tjocklek men några 2 cm är det inte någonstans. Leran läggs på med händerna eller med murarslev och jämnas till.

Man kan fästa ett nät av lin i det våta grovputslagret för att förstärka ytterligare. Dagen efter kan man göra spår för att nästa lager sedan ska fästa ordentligt. Grovputslagret ska torka ordentligt innan man lägger på en finputs. Då kan det vara bra att förväta ytan på grovputsen för att få optimal vidhäftning.

Ska man tapetsera på lerklinade väggar så bör de rollas med tapetklister först och sedan bör man använda rätt riktigt med klister även vid tapetseringen.

Vi har de senaste veckorna lagt en hel del tid på att pilla bort tapet och ta ner löst material. Tanken var att vi på lördag skulle sätta igång men vi fick lite kalla fötter och ringde Ler-Ulf som bor i Mölndal och han var snäll och lovade att komma ut till oss i morgon fredag för att kolla på våra väggar och vårt material. Sedan kommer vi att bestämma en ny dag där vi sätter igång själva. Det visar sig att i vår gårdssamverkans grupp så är tre gårdar på väg att lerklina väggar. Kanske blir det så att vi hjälps åt på alla ställen så att vi kan resonera oss fram under arbetet och utvecklas till att bli riktigt proffsiga på lerklining. Det skulle kännas bra!