Sida 51 av 287

Tusen trädgårdar

3 juli, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Vartannat år öppnar trädgårdar runt om i landet upp för besökare. Alla som har en trädgård de vill visa upp kan anmäla sig för att delta. Privata villaträdgårdar, kolonilotter, slottsträdgårdar, skogsträdgårdar och grönsaksodlingar gör gemensam sak för att slå ett slag för trädgårdsodling som fritidssyssla eller yrke.

Vi har varit med en gång förut och det är ett väldigt trevligt arrangemang som är ganska opretentiöst om man vill eller också hur pretentiöst som helst. Vi skriver tydligt i vår presentationstext att vi inte är någon visningsträdgård utan en produktionsträdgård och att folk får ta det för vad det är. Ändå blir det ett tillfälle när man tömmer skottkärror, flyttar undan verktyg, städar lite i butiken och ställer i ordning. Det blir aldrig så bra som man önskar men alltid bättre än vad det brukar vara.

När gästerna sedan hjälper till med ogräsrensningen så blir det ännu bättre.

Till oss kommer de som är intresserade av odling och därför gillar vi detta arrangemanget. Första bilen rullade in på gårdsplanen en kvart innan vi öppnade klockan tio och sista bilen rullade iväg kvart i sex på kvällen. Däremellan var det inte tomt på gäster någon gång och vi visade runt och berättade och fick mängder av intressanta frågor om t.ex. gödsling, grönsaksodling, biodling, sishuanpeppar och livet på landet. Detta trots att regnet strilade större delen av dagen.

Eftersom vi båda jobbat större delen av vårt yrkesliv som lärare så gillar vi att berätta och visa runt och en sådan här dag är det precis det det går ut på.

Vi hade även öppet i gårdsbutiken och bra försäljning. Många blir sugna på att köpa med sig grönsaker när de gått runt i odlingen och sett hur de växer och hur vi odlar.

Nu är det två år tills nästa gång och vi kommer att vara med då också.

Amelie och Jarne

27 juni, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Nu har de första wwoofarna för i år åkt hem. De kom till oss i början av juni och vi var deras tredje gård. Två unga personer från Tyskland som gjorde ett fantastiskt jobb.

Här fyller de igen hålor i äppelodlingen. Hönorna gör djupa hål som de sandbadar i och det är helt ok men ibland behöver de fyllas igen för att vi ska kunna ta oss fram. De vita pinnarna är utsatta för att hindra höken från att ta våra hönor, något som faktiskt fungerar.

Amelie och Jarne tog sig an den ena uppgiften efter den andra. Cyklar lagades och de gav sig till och med på vår gamla tandemcykel.

Den är ganska charmig när den fungerar men oftast är det något som är trasigt på den och på övriga cyklar vi har i vår ägo. Vi brukar vara nöjda när vi har en cykel till varje wwoofare som fungerar men efter att Amelie och Jarne var här ett tag så visar det sig att ALLA våra cyklar fungerar. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Våra wwoofare och praktikanter har delvis olika uppgifter. Praktikanterna har mer riktade uppgifter då de ska träna på specifika saker medan vi kan använda wwoofarna till vad som helst. Det blir ändå så att delar av dagen så jobbar de sida vid sida och här skördar Amelie och praktikant-Emil sockerärtor tillsammans. Vi odlar sockerärtor i tunneln för första gången och det ger en mycket god skörd.

Samtidigt fixar Jarne i ordning plattor framför dörrarna tillsammans med en annan wwoofare från Nederländerna – Daan.

Det har varit en hel del skördearbete till våra prenumeranter och lagom till midsommar så skördar Jarne stora knippen av doftande dill till dem.

En zucchini flyttas från växthuset, där den lämnar plats för gurka, ut till en bädd utomhus. Tveksamt om den kommer att överleva men i växthuset får den i alla fall inte plats längre. Dessutom ger den dålig skörd där då pollineringen inte verkar fungera.

Ett stort jobb som Jarne och Amelie har gjort är att sätta metallplåt runt hallonlanden. Vi har två bäddar hallon men det visar sig att de inte gärna håller sig i bäddarna. Det har länge varit en plan att sätta metallkanter för att stoppa dem och nu är det klart tack vare Jarne och Amelie.

Deras sista arbetsdag visade sig infalla på midsommarafton så då fick vi se till att det blev tårta med färska jordgubbar till förmiddagsfika och sedan körde vi all in på lunchen med sill, färskpotatis och nubbe inklusive snapsvisor följt av jordgubbar och glass så de verkligen fick en känsla för svensk midsommar. De och Daan åkte sedan till midsommarfirandet vid Gräfsnäs.

Som alla wwoofare så har de gjort en fågelholk som de satte upp på ladugården. En väldigt fin skapelse med vedskjul och rök i skorstenen. Vi älskar vår fågelholkssamling.

Höbärgning

25 juni, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Det har varit några oroliga dagar. Det är det alltid när vi har slått höet. Vi tar in löshö och tycker det fungerar väldigt bra – under förutsättning att det inte regnar. När midsommar börjar närma sig så studerar vi väderleksrapporterna noga. När SMHI väl säger att det ska bli tre dagar utan regn så slår vi. Det är inte alltid SMHI har rätt…

Höet behöver några dagar på sig för att torka till ordentligt. Vi kan inte ta in hö som fortfarande är fuktigt så om det börjar regna för mycket på slaget hö så är det bara att låta det ligga. Den här gången lovade SMHI uppehållsväder men himlen mulnade ändå till under onsdagen och vid flera tillfällen kom det regn. Inga stora mängder men tillräckligt för att vi inte skulle kunna ta in höet på torsdagen som vi tänkt.

Men inte heller tillräckligt för att helt förstöra skörden så vi fortsatte att studera väderleksrapporterna och himlen och hålla tummarna. På midsommarafton var det varmt och soligt och den sista fukten som fanns i det slagna gräset försvann. Jonas vispade runt höet under förmiddagen och sedan efter midsommarlunchen kunde han börja ta in höet med vår självlastarvagn.

Gammal fantastisk teknik som gör arbetet mycket lättare än när vi tidigare lastade allt hö för hand. Vi har en gammal time-laps film som visar hur vi lassade allt hö första året.

När man tittar på den blir man ännu gladare över självlastarvagnen. Speciellt en dag som denna när värmen är stekande.

Det som spar mest ork är nog inte egentligen lastningen utan lossningen som självlastarvagnen nu klarar alldeles själv.

För varje lass blir det ett berg av hö.

Berget lyfts upp på höloftet ovanför fårens vinterhage med hjälp av vår höklo. Även den är en förbättring mot när vi slängde upp allt hö på loftet med hjälp av hötjugor. För varje last som är på ingång så behöver förra lasset lyftas upp med höklon så vi kan köra in med traktorn.

Sedan förra året kan vi öppna dörrarna på båda sidor. Tidigare gick inte det då tidigare ägaren lämnat ett berg av isolering som det tog oss några år att få bort.

Vi har gott om åkermark. Till och med så mycket så vi arrenderar ut det mesta. Det vi har behållit är några små skiften. Det största skiftet är en hektar och det är där vi tar vårt mesta hö.

En hektar ger oss två lass på självlastarvagnen och övriga små skiften blev ett lass tillsammans.

Det här lilla skiftet använder vi som välkomstbete vartannat år.

Denna del ligger på andra sidan asfaltsvägen och är en konstig bit av en större åker som ägs av andra på två sidor. Vi förstår inte riktigt hur de tänkte när de gjorde den styckningen. Den här lilla plätten är knappt någon idé att slå men vi gör det ändå eftersom vi inte vill att ytan ska växa igen.

Från april till maj används vår lada till lamm och nylammade tackor.

I juni användes samma lokal för 100 sittande gäster på vår fest.

Nu ligger där ett berg av hö och det kommer det att göra ett tag då allt inte får plats på höloftet. Det är fantastiskt att ha flexibla utrymmen där mycket ryms.

Vi gillar det torra höet och tycker det är skönt att slippa plastade balar.

Vi gillar också en kall ök efter genomfört arbete en sådan här dag!

Lokal mat behöver lokala konsumenter

18 juni, 2022 / Ylva Lundin / 4 kommentarer

Det är mycket nyheter just nu kring matsituationen i världen. FN går ut och varnar för att världen står inför protester, upplopp och politiskt våld som en följd av att matpriserna stiger globalt. Vi står inför en aldrig tidigare matkris beroende på Covid, bränslepriser och Ukrainakriget meddelar FN. Våldsamheter och protester märks redan i Sri Lanka, Tunisien, Pakistan, Burkina Faso, Mali, Tchad och Peru. David Beasley på FN:s livsmedelsprogram hävdar, enligt The Guardian, att vi står inför ”helvetet på jorden” om inte åtgärder vidtas.

Det är skrämmande läsning som borde resultera i att vi i Sverige börjar fundera över vad vi ska göra för att snabbt öka vår egen matproduktion. Alla borde ta sig en allvarlig funderare över hur var och en i sin vardag och i sitt yrkesliv kan stötta och öka den inhemska produktionen, det gäller politiker, tjänstemän, företag och privatpersoner. Dels för att själva ta ansvar för vår produktion istället för att bjuda över på det andra länder producerar nu när all produktion i världen behövs men också för att öka vår egen säkerhet i händelse av att situationen blir riktigt allvarlig och leveranser uteblir.

I torsdags var jag på utlämning i REKO-ring Alingsås . Det var som alltid trevligt och de konsumenter som hittat dit var glada över att kunna köpa lokala produkter. REKO-ring Alingsås har över 7000 medlemmar och jag själv hade 14 kunder och då var jag en av de producenter som har flest. Jag lämnar dessutom ut kassar till våra prenumeranter på samma tid så min försäljning var helt ok. När jag pratade med övriga producenter pekar alla dock alla på samma sak. Försäljningen via REKO-ring minskar överallt.

Jag var med och startade REKO-ring Alingsås 2017 och verkade under flera år som administratör för gruppen tillsammans med ytterligare tre personer. Efter några år gick den uppgiften vidare till andra som har gjort ett fantastiskt jobb tills idag. Nu tycker de att det är dags att lämna över stafettpinnen. Då visar det sig att det är det svårt att hitta människor som tycker att uppgiften är tillräckligt viktig för att ta de ska ta över. Igår kom så meddelandet att det blir inte någon REKO-ring i Alingsås under juli månad!!! Då har vi sedan flera år tillbaka ökat ifrån att ha utlämning varannan vecka till att ha utlämning varje vecka eftersom grönsakerna blir skördeklara hela tiden.

I en tid av världsomspännande matkris i ett land där vi själva bara producerar hälften av maten vi äter är detta för mig obegripligt. Hur kan konsumtionen av lokalproducerade livsmedel minska i en sådan kontext? Hur kan människor känna sig trygga med att de kommer att få tag på livsmedel i höst? Hur kan det i en kommun som Alingsås med över 40 000 invånare inte finnas någon som vill ta över och driva REKO-ringen vidare?

Det här är inte en unik situation från Alingsås men det är den situation som jag känner till bäst och därför den jag kan beskriva. Nu har Alingsåsarna tur för den 2:a juli startar Nolbygårds Matmarknad där konsumenterna kan träffa producenter och handla lokala matvaror. Förhoppningsvis blir det en stor tillströmning av både konsumenter och producenter.

Kanske känns det som du som konsument inte kan påverka – men du är oerhört viktig. Många små lokala producenter behöver kanske just ditt inköp för att få det att gå ihop den här veckan. Använd den makt du har genom att placera dina matinköp där de gör nytta. Handlar du i de stora butikerna är det bara en liten del av dina pengar som når producenten. Staten, handeln och livsmedelsindustrin tar alla större del av kakan än den som producerar råvarorna. Bonden får endast 9 procent. Handlar du direkt av producenterna så går det mesta av dina pengar till den som gör din mat. Du kan vara en del av det som gör att en producent orkar fortsätta. Du är viktig.

Och alla i närheten av Alingsås är välkomna till Nolbygård på lördagar!