Självvändande honungsslunga

Så har vi då till slut kommit till skott och beställt en ny slunga.

Främsta anledningen till att beställningen blev gjord var priset på slungan.

Självvändande slunga har legat på önskelistan i flera år men priset har alltid varit i vägen. Denna kostade ungefär 25 000 kr hos LP:s biodling och det är ett bra pris för en självvändande slunga.

Det räcker inte med att en slunga är självvändande, den ska också vara helautomatisk. Det låter kanske som en bortskämd lyx men jag tror att det är bra. Tanken är att slungan genom att rotera långsamt tömmer den mesta honungen ur kakorna på ena sidan, sedan gör den samma sak på den andra sidan av vaxkakan. Därefter ökar den farten och tömmer ut resten av honungen på ena sidan, bromsar upp och vänder på kakan och tömmer därpå den sidan helt.

Under min första säsong slungade jag honungen för hand i biodlarföreningens gamla byggbarack. Det fanns ingen el så värmen för att få honungen att rinna lätt kom från gasolkök och när kvällen kom var det ficklampa som gällde. Slungan vevades för hand och hanterade tre ramar åt gången. Det är ett minne som jag inte vill vara utan men det räckte med en säsong.

Sedan köpte jag en komplett utrustning som nog var från tidigt sjuttiotal. Slungan var motordriven och slungade fyra ramar samtidigt. Det var ett stort steg framåt men den slungan var ingen slutstation. Dels så var den inte gjord av rostfritt stål utan av förzinkat. Det gör att den behöver rengöras på ett annat sätt och mycket oftare.

Sedan är en ”vanlig” motordriven slunga mycket bra, men den binder upp mig stora delar av arbetstiden. Efter att ha lyft av vaxet som täcker honungen sätter jag i ramarna. sedan kör jag slungan långsamt. Sedan stannar jag den och vänder på de fyra vaxkakorna och kör slungan långsamt igen. Efter den behövs inget stopp utan farten kan öka. Efter ett tag stannas slungan och ramarna lyfts ut och vänds igen. Till sist körs slungan på hög fat igen och efter det är ramarna tomma på honung. Det finns undantag då ramarna behöver tre olika hastigheter vilket tar längre tid. När slungar roterar snabbt behövs dessutom nästan alltid att jag hänger mig över den så att den inte vandrar iväg.

En självvändande helautomatisk slunga sköter det mesta av den proceduren själv. Den kan fortfarande börja vandra om den är ojämnt lastad men den här hanterar sex ramar vilket minskar risken för ojämn belastning. Om dörren till slungrummet varit ännu bredare så had jag valt en åttaramars slunga. Inte för att mer alltid är bättre men den får ännu lugnare gång eftersom varje ram som är extra lätt eller extra tung påverkar mindre. Om jag minns rätt så kostar den större slungan ca 3000 kr mer vilket jag tycker är måttligt påslag.

De sex korgarna som vaxkakorna placeras i är radiellt placerade när slungan står still. det är fjädrar som håller dem i den positionen.

När slungan startas börjar korgarna att vika sig åt ena hållet och när slungan fått upp farten så har korgarna samma position som i en vanlig slunga som inte är självvändande.

I styrenheten finns program som låter slungan rotera vid en viss hastighet en viss tid, sedan bromsar den in, byter riktning och gör samma sak en gång till. Efter det gör den samma sak men med högre fart och sedan är honungen ute. Under tiden så hinner jag förhoppningsvis täcka av sex nya ramar. Om det funkar så är det en viktig pusselbit för oss inför att utöka biodlingen.

Det finns detaljer på slungan som ser lite hemsmidda ut men de ägare till den som jag har pratat med är nöjda med den. Det ska bli spännande att prova den. Det är visserligen fyra månader kvar till premiären men nu står den i alla fall på plats.

Under tiden går det ju att njuta av de högblanka rostfria plåtarna och de fina rosenpolerade benen. Passa på att njuta för efter premiären kommer den aldrig att bli så här fin igen.