Länge trodde jag (Ylva) att det bara fanns spårskruv och stjärnskruv. Behövde jag en skruv så tog jag helst stjärnskruv eftersom den var lättare att få i. I hela min uppväxt har jag använt mejslar och inte skruvdragare och jag vet inte hur många gånger jag har svurit när speciellt spårskruvmejslarna har hoppat ur spår.
I helgen har jag städat i verkstaden. Det var verkligen på tiden.
Vi har fått massa materiel från olika människor och ofta hänger det med någon låda med blandat innehåll. Skruvar, spikar och odefinierbara pryttlar. Vi pratar inte om en blandlåda utan snarare tio eller femton. Igår påbörjade jag den första sorteringen i fraktionerna skruv, spik och övrigt. Vi spikar inte så ofta längre. Skruv har ju fördelen att man kan ångra sig och skruva ur skruven igen medan det är svårare om man använt spik. Då blir det ofta märken. Spikarna hamnade därför i en gemensam blandad låda och kommer att få stanna där. När vi vill spika har vi ganska många kartonger att välja på och vill vi fördriva tiden så rotar vi i lådan.
Idag tog jag mig an skruvarna. I mitt nya liv så rör jag mig med bra skruvdragare och väldigt många olika skruvar och tillhörande bit. Det är inte min förtjänst. Jonas är grym på skruv och har fått mig att förstå att skruvarnas värld är mycket mer mångfacetterad än vad jag kunde drömma om.. Jag tror han kan se skillnad på alla. Jag har en bra bit kvar tills jag är fullärd så skruvsortering är en bra övning för mig. Jonas kommer att få ”rätta” mig senare vilket kan betyda att han får sortera om en del. Alla spårskruv åkte i återvinningen. De väcker för många gamla minnen. Sedan sorterades skruvarna i torks, stjärnskruv och pozidrive. Köper vi nya skruv idag så köper vi alltid torks eftersom de väldigt sällan hoppar ur spår. Jag levde väldigt länge innan jag lärde mig att skilja på stjärnskruv och pozidrive. De jag brukar kalla stjärnskruv heter Phillips men de som har ett extra kryss heter Pozidrive.
Därefter skulle skruvarna sorteras i gipsskruv, spånskiveskruv, montageskruv och skruv med huvud, alltså utan försänkning.
Gipsskruvarna är gjorda för att gå in i skivan så man kan spackla över dem. Därför är huvudet svängt på undersidan så att pappen följer med mjukt utan att spricka. Spånskruveskruvarna har spår på undersidan av skallen för att borra lite och sätta sig fast i skivan. Jag undrar hur många spånskivor jag skruvat fast med gipsskruv och hur många gipsskivor jag misshandlat med spånskiveskruv?
Montageskruv har som en extra platta under själva huvudet så de inte går in i skivan alls. De har jag använt när jag skruvade fast 4 mm plywoodskivor på det bärbara hönshuset. Det finns montageskruv i väldigt många olika längder.
Vissa skruvar har som ett kulligt huvud. De ser jag inte att jag har någon användning för men man vet aldrig.
Dessutom finns det skruv för utomhusbruk och för inomhusbruk. När det gäller de skruv vi köper idag så är den sorteringen lätt eftersom utomhusskruven är mässingsfärgade och inomhusskruven är blanka.
Det finns också skruv med hals och utan hals. De med hals använder man när man inte vill att den yttre brädan/skivan ska fästa i skruven utan dras mot den underliggande trät.
Till slut hittade jag en montageskruv med fyrkantigt hål. Den har jag inte någon aning om vad det är för något. Frågan är om den ska få en egen låda?
Det tråkiga med dagens övning är att det alltid finns en låda till när man är klar med en. Det lär dröja många dagar tills jag är klar.
Gillar 🙂