En gård för omställning

Kategori: verktyg (Sida 1 av 2)

Sortera nyckelverktyg

Ylva har fått tillbaka det mesta av orken efter en tung odlingssäsong och covid. När hon städade i den nästan helt igenvuxna verkstaden så hittade hon orimligt många verktyg som används till att hantera muttrar.

De kallas enligt Wikipedia för nyckelverktyg men i vardags tal kallas de olika undervarianterna för blocknycklar, ringnycklar och annat. Hon hittade lite av varje.

Efter summering visade det sig att vi hade sex mer eller mindre kompletta satser och tre verktygslådor i plåt med blandat innehåll varav det mesta var så kallade nyckelverktyg.

Den orange Bacho-väskan är en av gårdens viktigaste saker. Den hålls alltid komplett och är lagom stor att ta med. Den innehåller inget med tumstorlek utan bara millimeternycklar. Den har fyrkantfäste 1/2-tum och 1/4-tum. Väskan har en mellanvägg som är uppfälld på bilden. Väggen håller delarna i den orange delen på plats när väskan öppnas. Hylsorna är från 4 mm till 32 mm.

Nästa hylsnyckelsats är intressant eftersom det är Kamasa som har ett gediget kvalitetsrykte. Väskan har ingen fiffig mellanvägg och eftersom båda sidorna är ganska lika så har någon blivit tillräckligt irriterad för att markera vilken sida som ska vara uppåt.

Det är bra med en karta över delarna som ingår. Den kan behövas när väskar har öppnats upp och ner. Annars är det en bra sats även om den har en del onödig vikt. Den har till exempel 4, 5 och 5,5 mm hylsor och förkromade skruvbits som inte är så roliga. Den är inte riktigt komplett och är lite klumpig till formen så den kommer tvåa efter Bacho-satsen.

När man sorterar hylsor är det inte bara vilken storlek på mutter den ska hantera. I andra änden av hylsan ska det sitta ett spärrskaft och de har också olika storlek. Bland alla våra hylsor hittade vi fyra olika storlekar på fästena.

Här är fyra stycken 13 mm hylsor. De fyra hylsorna har tre olika storlekar på fyrkantsfästet trots att de alla har samma storlek. De två till vänster är 1/2-tum, nästa är 3/8-tum och den sista är 1/4-tum.

Tre av dem är sexkantshylsor och en är tolvkantshylsa. Tolvkantshylsan är enklare att använda men sexkantshylsorna tål mer kraft innan de ger med sig. Om en fastrostad mutter ska lossas är det sexkantshylsa som gäller. Om en mutter sitter fast riktigt ordentligt krävs det lite muskelansträngning. När då en hylsa spricker eller glider över en runddragen mutter gör det ont och det kommer ofta blod från knogarna.

Vi de tillfällen då det krävs mycket kraft är det lika bra att plocka fram 3/4-tumshylsorna. Det syns inte på bild att de är löjligt stora. Det överraskar lite att de är tolvkantshylsor eftersom de ofta ska hantera stora krafter. Satsen går från 19 till 50 mm.

Hylsnyckelsatsen nedan är bra att ha. Den är inte lika allround som den orange Bacho-satsen eftersom den saknar allt under 10 mm men den är stryktålig. Hylsnycklar med den här svarta finishen brukar kallas för krafthylsor. Det finns säkert undantag men de brukar vara gjorda av stål av högre kvalitet. Mindre risk att de spricker alternativt att de kan göras nättare med bibehållen hållfasthet.

Det går inte att titta på en hylsa för att bedöma kvaliteten på stålet, men de gånger som hylsor har gett upp för mig så har de varit förkromade med högglansfinish. Så för mig betyder högglans mjukare stål och svart betyder stål av högre kvalitet. Bara min egen regel och inget att lägga på minnet.

Ylva har inte vuxit upp med att skruva på mopeder och gamla bilar. Kanske är det därför som hon hade lättare att göra detta. Själv tror jag att alla delar nog kan vara bra att ha. Sedan är det så att Ylva är bra på att få saker gjorda. Det hjälper i det detta läget.

Nedan är alla hylsnycklarna sorterade efter storlek. Några har vi bara två av medan andra storlekar fanns massor av. Många 10, 13 och 19 mm hylsor . Samma sak med de som jag har kallat för Blocknycklar men som Wikipedia kallar för U-ringnycklar eller Ringnycklar. Många 10, 13, 17 mm.

Lednycklarna var inte lika många. Jag undrar varför de nästan alltid är dåligt märkta? I dåligt ljus får testning gå före att tyda de små instansade siffrorna.

Ringnycklar är snygga och bra på att hängas upp. Den till höger är en spärringnyckel där riktningen på spärren ändras med en knapp. Vi har en sats med korta block-spärrnycklar som är platta. I stället för en knapp så vänds nyckeln för att byta riktning på spärren.

Till slut så blev det någorlunda ordning på delarna. De nycklar som hade tum-storlek hamnade i en egen avdelning. De var inte så många men är bra att ha när det finns en gammal traktor på gården.

När det gäller nycklar i tum hjälper det inte om de är tydligt märkta. Den stora nyckeln i bilden ovan är 15/16-dels tum. Storleken större borde vara 31/32-dels tum men storleken mindre är kanske 7/8-delar men det kan också vara något annat. Så när det gäller tum så provar jag mig fram i stället för att läsa på nycklarna.

Här är några udda nycklar varav en har tum-storlek. Den översta är en U-nyckel med 15 mm i ena änden och 9/16 tum i den andra. Jag skulle vilja veta historien bakom den. Det gäller även nästa som är 19 mm i ena änden och 29,5 mm i den andra. Varför? De tre understa är vanliga U-nycklar som följer med bilar. De är stämplade med Renault på ena sidan och Made in France på den andra och det är ju trevligt.

Två udda nycklar, en kombination av U-nyckel och lednyckel. 12 mm och 19 mm.

Två nycklar som förmodligen är hemslöjd. Ibland är det omöjligt att komma åt och då kan situationen kanske räddas av en gassvets som hjälper till att forma metallen.

Ibland kan det vara extra snålt med utrymme. Då kan den här komma till pass. Det är en U-nyckel som är nedslipad till ungefär halva tjockleken. Den är lite rostig men den ser faktiskt ut att vara professionellt slipad. Kul nyckel!

Det dök naturligtvis upp några spärrskaft också. Förutom några 1/4- och 3/8-tums-spärrskafft så dök dessa fem upp. Det finns naturligtvis spärrskaft i väskorna med de mer eller mindre kompletta satserna.

Nyckeln till vänster är en kraftig som kom med någon bil för att byta däck. Efter den kommer fyra tändstiftsnycklar. Den första av dem är en dubbelnyckel för att justera något på någon motor, nästa är inget särskilt och de två sista är också spårmejsel o änden på handtaget. Näst sista är också en dubbelnyckel men inte lika charmig som den första.

De här två är nog inget vidare. Jag har köpt dem själv. Jag hade förmodligen lågt blodsocker och gick förbi en billig allt-i- ett-nyckel. Två gånger. De är kanske användbara om en mutter är riktigt runddragen. Annars passar de nog bäst i innerfickan under en mopedtur.

Det känns ju bra att ha fått lite koll på djungeln med nyckelverktyg. Momentnycklar och några förlängda hemmabyggen behöver vi inte visa. Det kanske vi tar någon annan gång.

Hade jag fått bestämma hade vi sparat allt – men vi är två som bor på gården och hade Ylva fått bestämma hade vi skänkt bort merparten. Nu får det bli en kompromiss så Bachosatsen och den stora plåtlådan får bo i verkstaden, Kamasa-satsen får bo i ladugården, en komplett sats ringnycklar ska få hänga synliga i verkstaden, den svarta satsen kommer att hamna i traktorn, en låda med tum-nycklar kommer att stå i verkstaden och resten vilket säkert är ett hundratal nyckelverktyg ska skänkas bort. Det kan hända att jag har smugglat undan en liten låda med några extra…

Ordning och reda

När vi har många projekt på gång och många jobbar på gården så blir det ibland en röra som är svår att tränga igenom. Det är framför allt verkstaden som drabbas.

Vi har dessutom fått massor av brahasaker av snälla människor som ställts in i verkstan och som bidrar till kaoset.

Saker ställs efter väggarna som döljs allt mer liksom golvet.

Maskiner ligger i en enda röra och sladdarna trasslar in sig i varandra.

Hela rullar och små bitar av material slåss om samma utrymme. Sist vi hade ordning i verkstaden var förra sommaren då en av våra wwoofare gjorde ett röj. Sedan dess har vi bara städat sporadiskt men inför högsäsongen så bestämde vi oss för att göra ett rejält röjande.

När det är så här rörigt så vet vi till slut inte var vi har saker och i värsta fall kan det innebära att vi måste köpa något nytt eftersom vi inte hittar det vi har. Härom veckan letade jag bland annat efter gångjärn och hittade inte några som passade fast jag hade för mig att vi hade gångjärn någonstans. Det visade sig att vi hade tre godislådor fulla. Nu står de i samma fack och alla godislådor är namnade liksom hyllan där de ska stå. Facket har vi fått från någon skola och det är perfekt som förvaring av småpryttlar i godiskartonger.

Nu ligger alla planslipmaksiner i samma fack med sladdarna upprullade. Alla sticksågar i ett annat fack och vinkelsliparna i ett tredje.

Golvet syns och det finns utrymme att jobba i verkstan vilket det inte gjort på länge.

En del köckemöddingar återstår men det mesta både i verkstaden och i målarrummet på andra våning är sorterat och namnat.

Utflyttarkurs

I helgen har vi haft vår första egna kurs. Efter fem säsonger på gården känner vi att vi har lärt oss massor och har en del att dela med oss av. Därför gick vi ut med en bred kurs som innehöll lite av varje när det gäller vad man ska tänka på om man vill lämna staden och skaffa gård.

Det är svårt att nå ut med information så vi fick inte riktigt så många anmälda som vi hade förväntat oss. Dessutom fick vi fyra avbokningar vilket gjorde att vi bara hade fem deltagare. Så här i efterhand så var det bra. Vi har än så länge inte någon bra kurslokal och vädret var visserligen vackert men väldigt kallt. Första dagen åt vi på verandan men till kvällen insåg vi att vi behövde flytta inomhus och det fungerade att klämma in alla i vårt kök eftersom vi var så pass få.

Några av deltagarna anlände redan fredag kväll och installerade sig i wwoofhuset och i wwoofvagnen.

Lördag morgon klockan 09.00 inledde vi med fika och presentation av deltagarna. Det är roligt med kurser och träffar inom det här området för det är spännande människor som söker sig till dem. Människor med drömmar och idéer som vill utmana sig själva och göra något annat av sina liv.

Därefter presenterade vi oss och gav en bakgrund till varför vi gör det vi gör. Alltifrån ett telefonsamtal 2005 som fick oss intresserade av peak-oil och gjorde att Jonas startade www.energikris.nu och förändrade vårt liv via mötet med omställningsrörelsen 2009, försäljning av radhus och halvårslång tågluff i Asien 2012 och grundkurs i permakultur 2012 till gårdsköp 2014.

Sedan visade vi gården och berättade om med- och motgångar under våra år hittills. Läckande tak, trasiga fönster, kollapsande väggar, ruttna bjälkar och annat charmigt som man ofta stöter på när man köper en gård men också hur vi år från år lärt oss att hantera hö, sortera får och hantera de problem vi mött.

Vi var nere i förodlingskammaren och diskuterade pluggbrätten och belysning men också om hur snabbt man växer ur utrymmen som man från början tycker är väl tilltagna.

Vi tittade på verktyg, maskiner och djurutrymmen och avslutade i bigården innan en lunch på en kall veranda.

Efter lunch arbetade vi i skogsträdgården med att skörda vallört och täcka runt träden.

Deltagarna fick smaka på blåbär och sichuanpeppar och vi diskuterade mikroklimat och odlingszoner.

Sedan delade vi plantor och planterade på vårt nygrävda avlopp.

Vi diskuterade snigelbekämpning och välte en ensilagebal för att diskutera mördarsnigelägg.

Vi fortsatte i odlingen och pratade bredgrep, vikten av att täcka jorden, såmaskin, lökdippler, flammaggregat med mera.

Efter en välförtjänt fika hade Jonas en genomgång av vad man ska tänka på när man väljer sin plats på jorden. Kartor som går att hitta på nätet med jordarter, fornlämningar, höjdkurvor, växtzoner med mera gicks igenom. Hustyper och riskkonstruktioner, isolering, virkesdimensioner, skruvar, uppvärmning, solpaneler och annat diskuterades.

Sedan fick de som ville bada bastu och andra via innan vi träffades i köket för en gemensam middag och vidare diskussioner tills deltagarna ville gå och lägga sig.

Vi vaknade till en kylig morgon. Vackert klart väder men väldigt kallt. En av deltagarna, Gabriella, var uppe extra tidigt och fotograferade. Hon tyckte att ankorna gjorde sig bra i det frostiga gräset.

Morgonen inleddes med att vi hand om djuren och gick igenom varför vi skaffat de djur vi har samt för och nackdelar med dem.

Vi diskuterade hur våra hönshus har utvecklats från vårt hästsläp, till första husvagnen och till den sista som vi är mycket nöjda med.

Vi pratade får, lamningar, baggar och varför vi inte har fler får än vi har trots att vi från början siktade på 30 tackor.

Fåren är inhämtade från stora betet eftersom vi ska sortera dem inför slakten. Gabriellafoto igen.

Klockan nio var det dags för en genomgång av permakultur och hur det har påverkat hur vi tänker och hur vi planerar vårt liv på gården. Vi pratade kopplingar, kretslopp, zoner, sektorsanalys och ekologi. Därefter visade vi vårt mobila musteri och diskuterade vikten av att skaffa sig ett nätverk vilket vi gjort i och med vårt gårdssamverkansprojekt.

Sedan tog vi en lång fika med frågestund innan vi gick ut och diskuterade stängsel. Vi började med för och nackdelar med alloxnät och vad man ska tänka på om man väljer den typen av nät. Vi pratade snigelstaket och snigelbekämpning. Därefter blev det en djupdykning i elaggregat, jordning och tråddragning innan lunch. Efter lunch gick vi upp i skogen och klöv en ekstock och pratade mer stängsel.

Resten av eftermiddagen försökte vi svara upp mot det deltagarna ville ha mer av vilket visade sig vara huskonstruktioner och vad man ska titta efter när man åker på visning. Vi surfade på billiga hus på hemnet för att hitta risker och saker att tänka på och sedan gick vi igenom en del litteratur och svarade på frågor innan det var dags för utvärdering, avslut och hemfärd. Tack alla deltagare för att ni kom. Vi har haft trevligt!

Tack Gabriella för dina fina bilder!

Höstning

I två års tid har vi slarvat med att hösta. Det har inneburit att vi har haft växter som dött, vattenslangar, munstycken och rör som gått sönder och färg som blivit förstörd. När odlingssäsongen är över och det börjar gå mot vinter så är det vissa saker som man bör göra. Vi kallar det för att hösta och i år har vi varit bättre på det. Inte så att vi är klara men vi är en god bit på väg. Här följer en lista på det vi bör göra under höstningen mest för vår egen skull så vi ska kunna gå tillbaka varje år och inte glömma något.:
  • Tömma och ta in alla vattenslangar
  • Stänga alla vattenledningar där det finns frostrisk
  • Bära ner alla målarburkar i frostfritt utrymme
  • Se över tätningslister på fönster och dörrar
  • Rensa hängrännor från löv och bôs så att höstregnen inte ställer till det
  • Se över takpannor och vindskivor så allt är tätt
  • Bär in vinterns ved
  • Kör igång vedpannan med rätt förtryck i expansionskärlen
  • Rengöra och olja in alla trädgårdsredskap
  • Tömma butiken och bära in all honung, fällar och annat, som kan ta skada, i huset
  • Skörda rotfrukter och potatis och lagra i jordkällaren
  • Tömma alla kubikmetertankar och tunnor
  • Täcka alla bäddar med halm eller liknande material
  • Bära in alla fiberdukar, nät och annat från odlingarna
  • Fånga de möss som flyttar inomhus innan de skadar elledningar eller annat känsligt
  • Se över gräsklipparen och slipa upp knivarna
  • Ställa ut fågelbordet.
  • Förbereda ankornas inomhusplats
  • Se över elstängsel så att de kan göra livet jobbigt för vildsvinen
  • Se över nätet runt grönsaksodlingen
  • Bär in trädgårdsmöbler
  • Se över grillar och ställa i ladan
  • Se över fårens vinterhage inkl. elstaket
  • Se över elstaketet runt skogsträdgården
  • Ta in bevattningspumpen och placera frostfritt
  • Samla alla bevattningsrör i en hög
  • Fyll i potthål på vägen och gräv så att vatten kan rinna undan
  • Städa plantuppdragningsrummet och sätta på frostvakten så inte rören fryser
Den här listan ska vi spara och bli duktiga på att använda. Det kommer spara pengar, tid och oro om vi lyckas med det. I år har vi hittills gjort hälften på listan – men vintern är ju inte här än.

Skruv

Länge trodde jag (Ylva) att det bara fanns spårskruv och stjärnskruv. Behövde jag en skruv så tog jag helst stjärnskruv eftersom den var lättare att få i. I hela min uppväxt har jag använt mejslar och inte skruvdragare och jag vet inte hur många gånger jag har svurit när speciellt spårskruvmejslarna har hoppat ur spår.

I helgen har jag städat i verkstaden. Det var verkligen på tiden.

Vi har fått massa materiel från olika människor och ofta hänger det med någon låda med blandat innehåll. Skruvar, spikar och odefinierbara pryttlar. Vi pratar inte om en blandlåda utan snarare tio eller femton. Igår påbörjade jag den första sorteringen i fraktionerna skruv, spik och övrigt. Vi spikar inte så ofta längre. Skruv har ju fördelen att man kan ångra sig och skruva ur skruven igen medan det är svårare om man använt spik. Då blir det ofta märken. Spikarna hamnade därför i en gemensam blandad låda och kommer att få stanna där. När vi vill spika har vi ganska många kartonger att välja på och vill vi fördriva tiden så rotar vi i lådan.

Idag tog jag mig an skruvarna. I mitt nya liv så rör jag mig med bra skruvdragare och väldigt många olika skruvar och tillhörande bit. Det är inte min förtjänst. Jonas är grym på skruv och har fått mig att förstå att skruvarnas värld är mycket mer mångfacetterad än vad jag kunde drömma om.. Jag tror han kan se skillnad på alla. Jag har en bra bit kvar tills jag är fullärd så skruvsortering är en bra övning för mig. Jonas kommer att få ”rätta” mig senare vilket kan betyda att han får sortera om en del. Alla spårskruv åkte i återvinningen. De väcker för många gamla minnen. Sedan sorterades skruvarna i torks, stjärnskruv och pozidrive. Köper vi nya skruv idag så köper vi alltid torks eftersom de väldigt sällan hoppar ur spår. Jag levde väldigt länge innan jag lärde mig att skilja på stjärnskruv och pozidrive. De jag brukar kalla stjärnskruv heter Phillips men de som har ett extra kryss heter Pozidrive.

Därefter skulle skruvarna sorteras i gipsskruv, spånskiveskruv, montageskruv och skruv med huvud, alltså utan försänkning.

Gipsskruvarna är gjorda för att gå in i skivan så man kan spackla över dem. Därför är huvudet svängt på undersidan så att pappen följer med mjukt utan att spricka. Spånskruveskruvarna har spår på undersidan  av skallen för att borra lite och sätta sig fast i skivan. Jag undrar hur många spånskivor jag skruvat fast med gipsskruv och hur många gipsskivor jag misshandlat med spånskiveskruv?

Montageskruv har som en extra platta under själva huvudet så de inte går in i skivan alls. De har jag använt när jag skruvade fast 4 mm plywoodskivor på det bärbara hönshuset. Det finns montageskruv i väldigt många olika längder.

Vissa skruvar har som ett kulligt huvud. De ser jag inte att jag har någon användning för men man vet aldrig.

Dessutom finns det skruv för utomhusbruk och för inomhusbruk. När det gäller de skruv vi köper idag så är den sorteringen lätt eftersom utomhusskruven är mässingsfärgade och inomhusskruven är blanka.

Det finns också skruv med hals och utan hals. De med hals använder man när man inte vill att den yttre brädan/skivan ska fästa i skruven utan dras mot den underliggande trät.

Till slut hittade jag en montageskruv med fyrkantigt hål. Den har jag inte någon aning om vad det är för något. Frågan är om den ska få en egen låda?

Det tråkiga med dagens övning  är att det alltid finns en låda till när man är klar med en. Det lär dröja många dagar tills jag är klar.

André

Andre Kummer har varit hos oss som wwoofare av och till sedan i maj. Han kom samma dag som vi planterade våra 75 äppleträd och har varit med oss hela säsongen men idag gjorde han sin sista dag. På måndag börjar han på ett jobb i Kungälv. André är en drömwwoofare. Han kan det mesta och utför alla sina sysslor noggrant och med precision. Han har deltagit i gårdens alla sysslor och vi har emellanåt kunnat lämna över djuren, odlingen och allt annat i hans händer och varit helt förvissade om att han skulle sköta det perfekt. Det har varit en rörig tid. Inte på grund av André utan för att vi har 100 projekt på gång samtidigt. ALLA utrymmen på gården har varit i en enda röra i slutet av säsongen eftersom vi inte har haft tid att städa, plocka undan eller avsluta några projekt. Nu när säsongen är över kommer en tid då vi bär alla saker tillbaka till sin rätta plats. Det är nödvändigt för att vi ska känna oss tillfreds inför vintern men också för att vi ska ha en möjlighet att hantera nästa säsong. André är bra på att städa. Den här sista veckan har han tagit sig an utrymmet i verkstaden där vi har våra sågar och nu också en rikt- och planhyvel. Dit har vi hela säsongen burit brädor och reglar som vi kapat eller kluvit. Överblivna bitar lägger man någonstans. Någonstans blir i slutet av säsongen överallt. Det har inneburit att vi i slutet knappt kunnat ta oss fram till sågarna. Det är farligt för då ställer man sig gärna och sågar med fötterna ovanpå  liggande stumpar. Det ger inte den stabilitet som man behöver när man klyver virke. Nu råder tysk ordning i sågdelen. Helst vill man inte ens använda utrymmet eftersom vi gärna vill bevara ordningen men vet att det så småningom kommer att förvandlas till kaos igen.

André har tidigare på säsongen byggt ett mycket väl fungerande utrullningsrede till våra hönor. Den här veckan har han byggt ett till likadant. Äggen som läggs i de redena rullar ut i en bakre låda så fort hönan ställer sig upp och det gör att äggen nästan alltid är helt rena. Det spar mycket arbete och framför allt gör det att alla ägg är säljbara. Med två flyttbara utrullningsreden ökar vår flexibilitet. Vi kan ställa dem i samma utrymme om vi har stora flockar och har vi mindre flockar kan vi ha ett i varje grupp. 

På bilden fattas tak, lucka och målning. Tack André för all hjälp och lycka till med resten av livet 🙂

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Kity 636

Vi har försökt få tag på en rikt- och planhyvel ganska länge. Ibland har det funnits rikthyvlar, dvs. hyvlar som kan jämna till en bräda, men planfunktionen är viktig för oss. Det är det som gör att brädan blir jämntjock. Blocket brukar vara pålitligt men under många månader så såldes alla hyvlar innan vi hann ringa. De verkar vara eftertraktade.

Men förra söndagen låg tidningen Skaraborgsbygden i brevlådan. Vi är nog i västra kanten av utgivningsområdet och trots att vi inte prenumererar så dimper den ner då och då. Kanske är det en gång i månaden, kanske varannan månad. Radannonserna i Skaraborgaren är fantastiska. Där säljs allt som landsbygdsbor kan vilja ha eller vilja bli av med. Det ser ut som alla tidningar gjorde innan blocket snodde åt sig alla radannonser. Annonsen var kortfattad och saklig. Rikt/planhyvel med extra stål. 2500 kr. Töreboda. Tel: ….

Vi antog att tidningen hade kommit under lördagen, kanske tillsammans med Alingsås tidning. Vad var det för märke och skulle den finnas kvar? Inte så troligt. Vi väntade till efter klockan nio, sedan ringde vi. Den fanns kvar och det visade sig vara en fransktillverkad trefasmaskin med några år på nacken och den skulle behöva ses över innan man startade den. Det lät som ett högriskköp men med säljaren i telefonen blev det lite snabbsurfning. Vi hade aldrig hört talas om Kity men kommentarer på nätet menade att det var rejäla maskiner. Så det blev köp via telefon och resten av dagen tillbringades i bilen till och från Töreboda. Man tänker inte så ofta på saken, men Töreboda ligger ganska nära världens ände.

Snygg etikett och hammarlack ger alltid poäng.

Kity köptes för några år sedan upp av Scheppach så vi får se hur det blir med reservdelar. Det viktigaste är att det finns drivremmar att köpa. Resten av maskinen har inte så mycket slitdelar förutom skärstålen som också finns att köpa.

André tog på sig att gå genom maskinen, rengöra och att smörja upp den. Efteråt enades vi om att den var i bättre skick än säljaren hade beskrivit och att om den fungerade så var det ett klipp.

Innanför den runda metallplattan finns dubbla remhjul så att man enkelt kan byta hastighet för matningen för planingen. Någon kommentar påpekade att det är bättre än man kan tro. De flesta äldre hyvlar har tydligen inte flera hastigheter och så länge man arbetar i mjuka träslag som fur och gran så kan man använda den högre hastigheten.

Det var lite nervöst inför första starten. 7000 varv per minut på en trekilos stålcylinder skulle kunna ge ganska otäcka haverier men hyveln gick perfekt. Den startade snabbt, den gick relativt tyst, och höll uppe varvtalet även när det kom kvistar som skulle kunna ge motstånd.

Maskinen är från sjuttiotalet. En fyrtioåring helt i metall. Inte en plastdetalj!

För att justera tjockleken på planhyvlingen lyfter men lite på utmatningsbordet och vevar med den svarta veven. Den svarta veven fattades visserligen men det går alldeles utmärkt med en 8 mm lednyckel med 12-kantsfattning i stället.

Dokumentationen är som synes på franska så vår vän Guillaume kanske måste komma till undsättning så småningom. Om den skulle krångla, vilket just nu känns avlägset!

Skroten i Bäreberg

Igår kom några vänner och frågade om vi skulle med på utflykt. Det är inte alltid man är sugen på det när man har mycket att göra hemma. Utflyktsmålet var dock ett som vi länge tänkt besöka – nämligen skroten i Bäreberg. Vi känner en del människor med liknande intressen som vi och de har talat passionerat om detta utflyktsmål. Om någon talar passionerat om en skrot så är den förmodligen värd ett besök. Bäreberg är en by som ligger strax utanför Nossebro men det är inte byn i sig vi var intresserade av. När man närmar sig ser man en lång blå inhägnad av plåt och förstår att man har kommit rätt.

Utanför anläggningen står en massa saker som förmodligen inte fått plats innanför.

Bandvagnar, lastbilar, rullband, balkar och annan bråte. Mycket roligt att titta på och fundera över om man behöver. När man kommer in på själva anläggningen är det förvånansvärt väl sorterat. Inte allt men mycket står eller ligger i högar tillsammans med annat av samma sort. Här kan man fynda begagnade plåtar, gångjärn, bultsaxar, armeringsjärn och fälgar men man kan också hitta nya grejor som armeringsmattor, streckplåt, balkar och gångjärn.

Vi gick länge och tittade och hittade mycket som vi absolut inte ville ha. Vi hittade också en hel del saker som vi kände att vi ville ha men som vi  inte kunde räkna ut vad vi behövde till. Den här till exempel.

Eller en Saab-huv eller bladfjädrar.

Väldigt många ”bra att ha”-saker och vackra rostade plåtar, rör och stansade plåtar.

Skrotet som säljs vägs i kilo. De nyare sakerna säljs per styck, per meter eller kvadratmeter. Den som har tid kommer att hitta rätt form i rätt material. Men det kan ju ta en stund.

Vi köpte en mackapär som vi tänker göra om till vält. Den kostade 6 kronor kilot vilket blev 120 kilo. Vi köpte också en hel del stumpar av armeringsjärn. De kostade 4 kronor kilot och ska användas för att fästa vp-rör i marken för att göra bågar till odlingsbäddarna.

Takplåt i aluminium till vårt blivande väderskydd till fåren kostade 60 kronor metern. När vi vandrat runt utomhus en lång stund gick vi in för att betala. Där fanns en ganska välsorterad butik med diverse verktyg.

På ovanvåningen såldes gamla militärkläder, stövlar, kängor tillsammans med svetshandskar, krokar och fotogenkök. Ett par svetshandskar och några fodrade arbetshandskar samt några krokar följde med från den avdelningen.

Väl nere igen hittade vi ytterligare en avdelning bakom kassan. Där fanns verktyg, kedjor, vattenkannor, hundfoder, presenningar och trädgårdsredskap. Begagnat och nytt om vartannat. Vi plockade med oss vinkeljärn, 5m kedja och  gångjärn till ankhusdörren.

Vilka fynd döljer sig i den rostfria avdelningen?

Man kan nog säga att utflyktsmålet uppfyllde våra förväntningar med råge. Det var inte sista gången vi åkte till skroten i Bäreberg. Så många saker som man inte behöver köpa nya utan kan hitta begagnade och så många saker som kittlade vår fantasi.

Är det en brandspruta? Den får i alla fall poäng för vita däcksidor och trädetalj.

Vi har ju en svets och vi har även konstruerat en hemmagjord ässja av en dammsugare för att kunna smida. Om vi bara hade mer tid… Vad skulle inte kunna skapas med vackra järnhjul?

Eller en fälg eller två?

Saabar i givakt.

Gamla bilar åldras med värdighet.

En duett som inte blivit Epa-traktor!

Redan nu funderar vi på att köpa rostig stansplåt och ha som avgränsningar, växtstöd och vindskydd i trädgården. Det skulle bli grymt snyggt. Och om vi kan räkna ut vad vi ska ha de rostfria tvättrännorna till blir det definitivt ett besök igen.

Och framför allt, när gick någon genom de här facken senast? Det kan dölja sig vad som helst längst in!

Grövre doningar

Den gamla byggbaracken ska bli bastu men det kan tid innan den blir färdig. Under tiden kan det vara bra att ha möjlighet att flytta runt den. Den är ganska stor och om den står i vägen så står den verkligen i vägen. Men för att vara flyttbar krävs att däcken håller tätt och så har det inte varit.

Däcken på vänstra sidan fick lagas innan vi kunde köra hit den. Totalpunka. Hjulmuttrarna satt hårt. Kanske hade de aldrig varit avskruvade sedan vagnen byggdes i början av åttiotalet? De satt faktiskt extra hårt, även för att vara orörda i trettiofem år. Hjälp tillkallades i form av Jocke med en gassvets. Kraftig uppvärmning brukar få muttrar att släppa, men icke. Nästa steg blev att ringa efter Jerker som tog med en elektrisk mutterknack. Kunde den orka det som vår tryckluftknack inte orkade? Naturligtvis hade vi försökt med alla varianter av fälgkors, hylsnycklar och hävstänger, men utan resultat. Efter att den elektriska knacken inte gjort någon skillnad så tog vi till vårt allra siste knep, att dra åt muttern så att den kanske skulle lossna. Så fort vi ställde om till att dra åt så lossnade muttern enkelt. Den var vänstergängad!

Vi hade inte haft tid att granska vårt fynd i detalj. Hade vi gjort det hade vi kanske noterat att vagnens hjulaxel hade en kardanklump. Kanske kom den från en gammal militärkärra, de skrotades i stora antal under 80- och 90 tal. De var gjorda för att dras av en traktor och för att få bättre framkomlighet drevs vagnens hjul av traktorns kraftuttag.

Bilar har inte vänstergängade muttrar på ena sidan av bilen men kronans grejer var kanske extra noggrant gjorda för att minska alla risker för olyckor. Hur som helst så kom hjulen av och kunde repareras.

Men nu var det dags igen. Högersidan. De borde inte vara vänstergängade utan normalt högergängade. De gängor som syntes, kanske 2mm, antydde att det kanske var så. Om man kisade. Varken mutterknack eller hylsnyckel  lyckades få bort en enda mutter.

Jag passerade Biltema förra helgen och passade på att handla ett kraftigare ledhandtag med 3/4 tums fäste. Tyvärr passade jag också på att snåla så jag köpte inte en hel sats med 3/4 tums hylsnycklar utan bara ledhandtaget och en adapter så vi kunde använda befintliga 1/2 tums hylsor. Dumt.

En jämförelse.
3/4 tums fäste till vänster, 1/2 tums i mitten och 1/4 tums fäste till höger.

Det är ganska stor skillnad på hur stora krafter som de olika fästena kan hantera. Så en övergång från 3/4 tums handtag till 1/2 tums hylsa är ingen bra idé. Efter ett par försök såg den ut så här.

Ingen skulle passera Biltema de närmaste dagarna så det fick bli Harald Nyborg som fick leverera en komplett 3/4 tums hylsnyckelsats.

Tillsammans med det ledade skaftet och ett rör på drygt en och halv meter så lossnade muttrarna en efter en. Inte utan kamp men när Hugo eller jag hängde oss på röret och gungade några gånger så släppte muttern med ett kraftigt knak. Efteråt visade sig gängorna vara i stort sett helt utan rost. Kvalitet!

Fälgarnas djup gjorde att det inte bara var att ta i. Vagnen hängde dessutom ut en bit så det krävdes både förlängare i fälgen, stöd under vinkeln och en rejäl hävarm för att muttrarna skulle släppa. sedan var det bara att byta till spärrskaftet och mata på.

Efter detta trillade fälgarna enkelt loss. Båda ska få nya slangar och förlängningsslangar till luftventilerna. Detär större chans att däcken har rätt tryck om det är enkelt att fylla dem med luft.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑