Vi har odlat sparris förut på vår kolonilott. De behöver ett par år för att växa till sig innan man kan börja skörda. Vi fick skörda ett år och sedan köpte vi gård och sålde kolonilotten. Det kändes lite surt men vi flyttade med oss några plantor som fick leva ett hårt liv där vi inte gjorde i ordning någon riktig bädd utan de fick kämpa mot ogräset. När vi sedan fick hit en grävare som fixade avloppet så blev det deras slutgiltiga död. Men nu har vi en sparrisbädd igen. Att anlägga en sparrisbädd var en av sakerna på vår wwooflista inför säsongen och vår första wwoofare Anna från Italien valde att anlägga den. Vi har tänkt ha perenna växter runt om odlingsbäddarna som en barriär mot ogräs och sniglar. Tanken är att sarga bäddar som löper längst nätet med plankor och att sedan sätta bockad plåt på träplankorna som ett stopp mot åtminstone en del av sniglarna. På sikt kommer vi att gräva bort all kvickrot mellan dessa bäddar och grönsaksbäddarna och anlägga gångar med träflis. Det kommer förmodligen inte att ske förrän till hösten men med sparrisbädden är vi en bit på väg. 

Det är ett styvt jobb att gräva bort all kvickrot och alla skräppor. Men ska man sarga bädden så är det lika bra att göra det ordentligt. Sargarna kommer förhoppningsvis att stoppa det mesta av rotogräset. Yttre sargen fästs i rådjursstaketet. Vi kan använda vårt eget sågade virke vilket känns bra. 

Mellan sargarna har Anna grävt 50 centimeter djupt och luckrat med bredgrepen. Sedan har hon öst i en massa hästgödsel, täckt med jord för att sedan lägga ut rötterna efter varandra på rad.

Alla rötter ska spridas ut åt sidan. Sedan täckte hon med sex centimeter jord till att börja med. 

Vi har köpt 100 plantor från Semenco. De levererades i en stor säck och ser rätt lustiga ut. 

Bädden är 25 meter lång så det var mycket att gräva, sarga och gödsla men Anna är en gammal hästtjej och är grym på att jobba. 

Alla våra wwoofare väljer projekt från en lista som de vill genomföra. Anna valde sparrisbädden och tur var väl det för annars hade de nog inte kommit i jorden. När projektet är klart får de designa en skylt och sätta upp så alla ser vem som gjort jobbet. 

När sparrisen växt sig 50 centimeter hög lägger man på mer jord för att täcka rötterna och sedan är det bara att vänta. Om tre år kommer vi att kunna skörda en sparris om dagen från varje planta om det vill sig väl. 

Tack och lov för wwoofare!