Stort projekt med mycket krångel

Idag var det dags att sätta plast på växthustunneln. Det har varit en hel del jobb med att få upp bågarna och med att spänna upp de 35 linorna som ska löpa längst med växthuset. Det växthus vi byggt är gjort för att tåla snömängder och då är linorna till för att plasten inte skall sjunka ner mellan bågarna.

Agneta, Kerstin och Björn kom för att hjälpa till. Det är vi tacksamma för. Vi började med att köra ut plasten som legat inomhus för att den inte skulle vara för kall. Vi valde just den här dagen eftersom SMHI lovat svaga vindar.

Vi lånade ihop en stege från vår granne Richard och två stegar från vår granne Tobias vilket gjorde att vi kunde klättra upp på flera ställen utan att flytta stegarna. Vi hade informerat oss så mycket vi kunde och sett diverse youtubefilmer om hur man lägger på plast på tunnlar. Rullen sattes på ett stålrör som lades på två bockar. Sedan fäste vi ett rep i änden av plasten och började langa upp den över den västra nocken.

Jonas stod och langade upp plasten över kanten och jag stod mitt på växthuset och drog i repet. Sakta sakta åkte plasten ut över växthuset.

Det är ett långt växthus och det gick inte helt smidigt. Det visade sig att plasten hängde upp sig på de fästen som håller de längsgående vajrarna. Vi fick använda en lång pinne och ta loss plasten vid flera tillfällen. Trots det så upptäckte vi senare att vajerfästena gjort flera små hål i plasten.

Det är tungt att langa upp plast så efter ett tag fick Björn klättra upp och hjälpa till.

Jag drog i repet och när plasten kom fram till mig så flyttade jag stegen till en ny båge och drog igen.

Vinden var inte speciellt stark så vi kunde mata på efter hand. Enda kruxet var att plasten fastnade på linornas fästen.

Jonas fick allt mer ont i armarna men till slut hade vi fått upp tillräckligt med plast för att den skulle räcka till andra ändan. En kvadratmeter eller två av den här plasten är inte tung men hela rullen är tung. Det är gränsfall att bära den på två med bra remmar. Så samtidigt som rullen minskade i storlek så blev det allt tyngre för oss som matade fram plasten.

Sedan fällde vi ner ena sidan och lade sandsäckar på. Nu blev det paus i bildtagandet för nu började de riktiga problemen. Vindbyarna blev allt starkare och sandsäckarna gjorde för lite motstånd. Alla närvarande kämpade på för att hålla plasten på plats medan Jonas försökte sätta fast den vid gaveln med en list.

Det var inte helt enkelt. Vi begrep oss inte riktigt på hur listen fungerade. Den visade sig vara väldigt motsträvig och när vi använde gummiklubba för att slå ner den så skar den i plasten.

Vinden ökade än mer och rätt som det var kastade den över all plast åt ena sidan. Det var bara att börja om och försöka få över den igen. Under en period satt Björn på plasten, mitt på en långsida. När det kom en vindby satt han ett par decimeter över marken tills byn var över. Det är stora krafter när vinden tar tag i en stor plast.

Till slut var dock plasten på plats om än med vissa hål i. Nu syns storleken på växthuset. Stort!

Revan efter listen är värre. Det vet vi faktiskt inte hur vi ska lösa.

Vi grävde ner sidoplasten och vek sedan plasten över jorden och öste på med ytterligare jord. Nu ligger den på plats och hålls fast och resten får vi ta tag i i morgon. Det var en mycket kämpig dag och vi vet inte riktigt vad vi skulle ha gjort annorlunda. Kanske hade vi lyckats bättre om det var en helt vindstilla dag. De små hålen som fästena gjort kan vi tejpa – men det känns inte riktigt bra att ha en helt ny plast som är skadad redan från början. Revorna vid fästlisterna är irriterande. Vi måste ha gjort fel eftersom listen skar av plasten när den skulle ha låst fast den. Vi får forska i detta.

Vi har många arbetsdagar som är lite hårdare än de andra. Det här var en sådan. Stort tack till de arbetsvilliga pensionärerna som gjorde det möjligt för oss att få på platsen innan våren är över! I morgon ska vi ta det lite lugnare eftersom vi båda har lite ont när vi rör oss.