Det är mycket som vi känner att vi inte riktigt behärskar här på gården och värst av allt har nog våra åkrar varit. Vi vet helt enkelt inte något om åkerbruk och det finns så många motstridiga uppgifter och tankar om hur man ska bete sig och vad man ska göra så vi har svårt att navigera. Till viss del har vi löst det genom att arrendera ut två stora skiften. Men vi har ändå fyra skiften att ta hand om som är en halv till en hektar stora. Där växer gammal vall. Ett tag tänkte vi så in ny vall anpassad för får. Det gör man ofta tillsammans med säd så att vallen kan etablera sig i skydd av ett växande sädesslag som t.ex. korn eller havre. Vi har haft lite för mycket att koncentrera oss på för att hinna med detta. Dessutom äger vi inte någon plog eller såmaskin så det jobbet hade vi behövt leja ut och det har inte blivit av. Kanske blir det så på något skifte till våren 2016 istället men nu får vi hantera det som redan är sått. Vi har köpt en gammal billig grön slåtterbalk. En balk där massor med knivar är fästa som jobbar i sidled och klipper av gräset. Den använder vi för att slå av gräset. Den fungerar så där… Vissa delar blir inte klippta alls och efter 100 till 200 meter är man tvungen att stanna och rensa den. När vi pratar med människor så säger ALLA att en sådan kör man bara med en säsong sen köper man en rotorslåtter. Det ligger nog något i det för det är oerhört frustrerande med alla stopp som blir. I går så slog vi i alla fall för första gången med slåtterbalken eftersom säljaren av vår balpress hade lovat att komma förbi och visa oss hur den fungerar. Det tog mycket längre tid än vad vi trodde så cirka en tredjedel av skiftet blev slaget. Balpressen är en Italiensk modell som heter Gallignani som pressar små balar som man kan hantera på en person. Det verkar smidigt. Åtminstone så här innan vi har börjat. De balar vi hanterat under säsongen har vi behövt vara fyra personer för att rulla in i ladan men de här väger bara dryga 40 kilo.
Det är mycket mekanik som kan krångla i en balpress så det kändes väldigt bra att få en riktig demonstration. Egentligen ska man köra med en strängläggare efter slåtterbalken innan balpressen men det momentet fick vi hoppa över eftersom vi ville få balpressen demonstrerad. (Konstigt att det ALLTID är ont om tid på en gård)
Vi har verkligen dragit oss för det här men balpressen fungerade. Det blev bara ett enda stopp där gräs satte sig så hårt fast så vi fick slita loss det för hand. Balarna nätas och körs hem till gården för att plastas så att det blir ensilage.
Cirka 20 varv med plastaren ger några lager runt om som är tillräckligt för att stänga ute allt syre så att innehållet blir konserverat.
Balen är tillräckligt liten för att rullas av en person men man får vara försiktig för om det går hål på plasten så möglar innehållet och då kan man inte ge det till djuren. 
Fem balar orkar traktorn med i skopan fram. Sen rullas balarna in i ladan bredvid fårens vintertillhåll och det klarar en person själv.
Sen behövde vi av ryggskäl vara två för att lyfta upp balen i plastaren. Det blir väldigt många balar på en hektar så det är viktigt att spara ryggen. 
Plastaren fungerar kanonbra.
Efter plastning ställs balarna upp i närheten av fårens kätte för att det ska bli enkelt att fodra i vinter. 
Egentligen skulle vi vilja slå vårt vinterfoder och torka det till hö. Ett år som detta är det dock inte att tänka på än så länge. Det känns därför skönt att ha tillgång till en balmaskin så man inte behöver ligga sömnlös över vinterfodret. Skulle det bli en torr sommar som passar för hö så blir det det men regnar det varannan dag eller var tredje som nu så blir det ensilage. Kanske kan vi ta en andra skörd senare under sommaren som hö. Det vore trevligt.
Som komplement till ensilaget kommer vi att hamla våra lindar i höst och torka en hel del nässlor fortlöpande under säsongen. Nässlor har vi gott om och kan skörda regelbundet. Det känns bra att kunna variera fårens foder i vinter. 
