Höstkylan har kommit. Själva klär vi på oss lite mer än tidigare men Agneta och Annifrid sover oftast under bar himmel.
De har gjort ett utomhusbo av gräs, hö och annat bös. De lär pinka i högen så att nedbrytningen sätter igång och avger tillräcklig värme för höstmys.
De ligger gärna långa stunder i högen. Det ser ofta ut som om de sover men ett öga är oftast lite öppet. Grisar är ju både jägare och byte och vem vet om det kan komma en fiende eller en matbit.
Bäst att vara vaksam när man slappar.
Vi kopplade transporten till traktorn och körde iväg hem till Sara och Guillaume som hade förberett med stängsling av ett stycke mark. 
Transporten gick utan problem och vi fick släpet på plats i hagen, körde ut traktorn och kopplade på strömmen på nätet. Sedan var det dags att släppa ut dem i sin nya hage.
De var lyckliga över att få en ny yta att böka upp.
Gick och hämtade en skottkärra halm och slängde in i släpet och gick för att hämta ytterligare ett. 
När jag kom tillbaka till grisarnas hage tyckte jag att det var konstigt att jag hade spillt så mycket halm utanför släpet. 
När jag kom in i släpet med mitt nya lass var det i princip helt tomt. Jag slängde in halmen och genast var både Agneta och Anni-Frid där och tog munnarna fulla och sprang glada ut och slängde halmen i hagen. 
In igen och munnen full och denna gången slängde de halmen i vattenbaljan. De höll på ett tag tills släpet var tomt igen. 
Eftersom det inte väntades minusgrader samma natt så insåg vi att det inte var någon idé att hämta mer halm som de kunde bära ut i hagen. De fick därför ha tomt släp under natten.
