En gård för omställning

Etikett: halm

Hur tänkte de nu?

Våra grisar bor i ett hästsläp med en bädd av halm. Det har varit minus ett tag och då har de fått extra halmtäcke. De brukar tugga på halmen så den blir allt mer finfördelad och nu när det har varit plusgrader så har den finfördelade halmen blivit rätt fuktig. Eftersom de varnar för minusgrader ner mot 20 minus så tänkte vi att vi skulle mocka ut den söndertuggade halmen och lägga in ett lager med ny, torr, fluffig halm inför köldgraderna. Man vill ju gärna att ens djur ska ha det bra.

I går tog jag därför och fällde ner den bakre lämmen på kärran och slängde ut allt i hagen. Grisarna var som alltid väldigt nyfikna, hjälpte mig att böka runt i det hela, försökte lyfta lämmen med mig på, bet lite i mina byxor och försökte även smaka på mitt ben. De var faktiskt mest i vägen men till slut var allt ute och jag kände mig nöjd med mig själv. P1120792Gick och hämtade en skottkärra halm och slängde in i släpet och gick för att hämta ytterligare ett. P1120790När jag kom tillbaka till grisarnas hage tyckte jag att det var konstigt att jag hade spillt så mycket halm utanför släpet. P1120791När jag kom in i släpet med mitt nya lass var det i princip helt tomt. Jag slängde in halmen och genast var både Agneta och Anni-Frid där och tog munnarna fulla och sprang glada ut och slängde halmen i hagen. P1120795In igen och munnen full och denna gången slängde de halmen i vattenbaljan. De höll på ett tag tills släpet var tomt igen. P1120796Eftersom det inte väntades minusgrader samma natt så insåg vi att det inte var någon idé att hämta mer halm som de kunde bära ut i hagen. De fick därför ha tomt släp under natten.

Idag har minusgraderna kommit och vi har halmat upp släpet medan grisarna stod och åt kvällsmat. Vet ännu inte om det får vara kvar i släpet eller om de i skydd av mörkret har burit ut allt igen.

Frågan är hur de tänker? Vill de inte ha mysig halm i släpet? Eller tror de att jag lägger in halm men egentligen vill ha hjälp att bära ut den? Jag blir inte riktigt klok på det. Ska bli spännande att se hur det ser ut i morgon bitti.

Potatisexperimentet

Ibland startar man upp saker som man inte riktigt orkar fullfölja. Speciellt händer det när man slarvat med förarbetet så projektet inte blir riktigt som man tänkt sig. Det blir liksom ett dåligt samvete som man helst tittar förbi och glömmer av. Ju mer man förtränger desto värre blir det och så har man till slut inte någon lust kvar alls. Vårt tydligaste sådant exempel denna första säsong är potatisexperimentet. Vi hade varken maskiner, kunnande, tid eller ork att plöja upp en potatisåker i våras. Vi hade läst om folk som istället odlade potatis under halm så det tänkte vi prova. Vi har beskrivit starten på experimentet och så här såg det ut då.IMG_2492

Vi la ut tidningar och sedan potatis uppe på för att sedan täcka med ett tjockt lager halm. Ganska snart växte kvickroten igenom täckmaterialet och i början var jag där och rensade och la på mer halm men insåg rätt snart att jag hade naturen emot mig. Så här såg det ut till slut. P1110366

Helst hade vi velat släppa på grisarna så de fick böka undan vårt misslyckande för all blast har försvunnit och det finns bara ogräs kvar. Vi kände oss dock tvungna att kolla lite under växtligheten innan vi släppte på grisarna. Halmen har förvandlats till en geggig sörja och den är tung att ta sig igenom. P1110365Vi började med en potatisgrep, som är en bred grep utan vassa spetsar för att inte man ska spetsa potatisen. Det visade sig inte vara rätt redskap. Det fungerar förmodligen utomordentligt bra i en sandig ogräsfri vanlig potatisåker men den här sörjan rådde den inte på. P1110368Det slutade med att vi la oss på knä och grävde med händerna. P1110367

Där under bland all kvickrot fanns det trots allt potatis. En del med kvickrotsrötter rätt igenom sig men de flesta helt ok. Första raden röda potatisar. Skylten har gått förlorad bland ogräset men det kan ha varit Cherie vi planterade.
P1110371

En del var riktigt stora om än konstiga i formen. P1110373

Vissa stånd bestod mest av väldigt små potatisar som det inte kändes så meningsfullt att ta upp. Men många var de. En rad bärgad.P1110378

Potatisarna i hinken är grismat men de i backarna är helt klart människoföda och ska lagras i jordkällaren. P1110526

Andra raden tror jag är Amadine men även där är skylten borta. De potatisarna var större och potatisarna fina. Till nästan varje stånd går en sorkgång. Det är som om åkersorkarna har inspekterat potatislandet underifrån. De har inte ätit så mycket utan snarare konstaterat att här finns det gott om mat i vinter. De kommer nog att bli förvånade när de upptäcker att deras vinterförråd är borta och ersatt av bökande gristrynen. P1110531

Potatisen sorteras i tre fraktioner; grismat, utsäde och lagringspotatis. Men det är jobbigt att gräva upp potatis för hand i en sörja av kvickrotsrötter och halm så än är vi inte klara. Trots att det var ett jobbigt arbete kom jag på mig själv med att le fånigt för varje stånd jag hittade. Ett experiment som jag avskrivit som misslyckat visade sig ge väldigt bra utdelning trots allt. Vi har potatis så det räcker till oss själva hela vintern och förmodligen så det även räcker till utsäde nästa år. Frågan är då bara om vi ska välja att plöja eller att odla i halm även nästa år? Väljer vi halmodling så blir det definitivt med tjockare lager tidningar under så kvickroten får det värre.

 

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑