En gård för omställning

Etikett: jordkällare

Var är potatisen?

Den absolut viktigaste lärdomen man kan göra när man odlar, enligt mig,  är att man aldrig kommer ihåg någonting. Den kommer jag ihåg i början av varje säsong och är jätteduktig med att sätta ut skyltar, lappar och märka upp det jag gör. Sedan brukar verkligheten komma ifatt och lärdomen är som borta. Det blir sporadiska skyltar med förkortningar som inte går att förstå senare eller slarvigt skrivna skyltar som är helt oläsliga efter ett tag. I våras satte vi fyra sorters potatis. Det var i början av säsongen och där varje sort började stack vi ner en tydlig lång pinne där det stod sortnamn och hur många rader av sorten som satts. Vi odlade Cheri, Amadine, Montreal och Swift. Cheri och Amadine hade vi eget utsäde sedan tidigare och de andra två köpte vi in 25 kilo av varje sort. Potatis visade sig vara väldigt lätt att sälja och till nästa år vill vi odla mer. Eftersom det är svårt att få tag på större mängd utsäde till rimligt pris på nära håll så är det lite krångligt. Tanken var därför att spara tillräckligt så att vi kunde dubbla mängden potatis till nästa år.

Den sort som vi skördade först var Swift som är en extremt tidig potatis. Vår var skördeklar en dryg vecka innan midsommar. Det var fortfarande i början av säsongen. Skördade rader täcktes med markduk och de rader där nästa års sättpotatis fanns var väl synliga däremellan.

Övriga tre sorters potatis har blivit skördade lite här och var. Det beror delvis på att vi och våra wwoofare har skördat allteftersom vi har velat ha potatis att äta. Vid några tillfällen har det blivit en större skörd till någon marknad eller för försäljning men då har det ofta varit bråttom så man har varit glad när man hittat en rad att börja skörda på. Inga markeringar längre, inget system. p1170923Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.

Ofta har sorken hunnit före mig. I kanten av fältet har kvickroten vuxit rätt igenom potatisar och vissa har knäpparlarver krupit in i. Greptag efter greptag har långsamt tömt fältet. Första sorten, Swift, var lätt att få upp och där fick vi ihop 50 kilo sättpotatis precis som beräknat. Andra sorten, Montreal, skulle också ha varit 50 kilo men det visade sig bara finnas cirka 25 kilo kvar. Övriga två sorter fanns så vi har att äta i vinter plus en del till utsäde men det fanns inte alls lika mycket som vi trodde. Så kan det gå. Till nästa år ska allt märkas upp noga. Igen.

En glädjande upptäckt var i alla fall att kvickroten har fått ge sig på de flesta ställen. Det är bara utefter kanterna som den är ett stort problem. Därmed ser vi fram mot att gräva nästa års beting på 24 bäddar.

Potatisen lagrar vi i vår jordkällare under huset. Den finns bakom den här vackra  dörren. p1170946Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.

p1170947

Därinne är det lågt till tak så det är jobbigt att bära in lådor eftersom man inte kan gå rak. p1170945En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. p1170951

Taket är gjort av väldigt stora stenar på över en meter i längd. p1170953

Tanken är att jordkällaren ska fyllas med morötter, rödbetor, lök medan grönkål, palsternackor och purjo får stå kvar i landet. Så småningom kommer vi att bygga någon form av hyllsystem här inne men det får bli ett annat år.

Det slår mig så här i efterhand att det kanske inte är så krångligt att köpa sättpotatis ändå.

Misslyckande igen

Med risk för att det låter som om allt går fel kommer nu här ytterligare ett exempel på något som vi misslyckats med. Vi odlar en hel del vintersquash. Vi gillar att äta den rå, fräst i stekpannan, ugnsbakad, i soppa eller inlagd. Den största fördelen är dock att den går att lagra i rumstemperatur i många månader. Vårt rekord är en Ushiki Kuri som vi åt upp i juni året efter skörd. Men vi har inte fått till det med lagringen. Inne i huset har vi en del pumpor och squash liggande och de mår bra, men det finns gränser för hur många man vill ha på sina bänkar och fönsterbrädor. En av våra källare är för fuktig, en källare använder vi till rotfrukter och potatis och en är förodlingskammare. Det slutade med att vi la squashen på kallverandan och där har de legat fint. När det var risk för frost sist så la vi ner dem i en dynbox med dynor ovanpå för att få det frostfritt. I morgon ska här bli 11 minus så idag öppnade vi dynboxen för att bära in pumporna. Det var inte någon vacker syn. P1120705Ventilationen har helt enkelt varit för dålig så de allra flesta har möglat. P1120706Det blev att slänga dem i komposten. P1120707

Sen började tvättmaskinen brinna.

Rotfruktsförvaring

När man skördar för försäljning så blir det en hel del över som inte duger till att säljas. Det är inte något fel på dessa morötter men de grenar sig och ser kanske inte ut som de morötter som konsumenten förväntar sig. Vi hade med oss några sådana här morötter och delade ut till barn på marknaden men det blev också en hel del över. Mer än vad vi kan äta upp just nu. Därför tänkte jag idag lägga in en del för förvaring i en av våra jordkällare. Vi har tre källare under mark och den vi använder för att förvara rotfrukter finns under boningshuset. P1100987

Till källaren leder en gammal dörr som borde få målarfärg på sig. Det får dock vänta till nästa år. P1100989När man öppnar dörren kommer man in i en lång gång som säkerställer att det inte blir frost i källaren. P1100991Innanför gången finns ytterligare en dörr och innanför den finns två utrymmen. Till höger finns en avdelning där vi tänker förvara potatis. P1100994Det är torrt och fint och större än att rymma all potatis vi kan tänkas äta. De två utrymmena skiljs åt av en stenvägg. P1100993Den känns lite smal men källaren har funnits här sedan 1904 så den är nog rätt hållbar trots allt. Till vänster finns ett utrymme där vi tänker förvara övriga rotfrukter. Där visade det sig att vi glömt av en back med förra årets morötter. De har förvarats i sand och när jag fick syn på backen tänkte jag att det nog inte var mycket att ha. P1100995Sanden skyddar morötterna och gör så att de inte blir mjukna eller skrumpnar. P1100996Under sanden fanns morötterna kvar. P1100997När jag grävde fram morötterna visade det sig att många av dem var ok. P1100986Några fick gå till grisarna men några kunde vi ta in och skala. P1110004Smaktest visade att det smakade som vilken annan morot som helst trots att den legat bortglömd i källaren i nästan ett år. Vi har aldrig förvarat rotfrukter förut. så vi känner oss väldigt nöjda med resultatet. Det känns bra att ha en rejäl jordkällare med två utrymmen. Vi lär inte fylla dem i år men på sikt kan det bli mycket som förvaras där. P1110026

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑