Vi har en gammal byggställning. Den har vi haft i många år. Tyvärr har vi ibland lånat ut delar av den vilket innebär att den inte längre är lika stor som den var. Vi var osäkra på om vi hade nog för att måla upp i nock på ladugården. Vi började måla vid ena sidan men idag har vi äntligen fått flyttat ställningen till mitten av gaveln. Det visar sig att ställningen inte räcker men att vi kommer ganska högt upp. Ställer vi sedan en stege högst upp på ställningen så kommer vi att kunna måla hela sidan som vetter mot infarten på gården. Det kommer att göra stor skillnad i hur gården uppfattas. Det har regnat i många dagar men just när vi började flytta ställningen så tittade solen fram och det blev genast stekhett. Det är tungt att flytta ställning och värmen gjorde det inte lättare. När ställningen väl var på plats fortsatte Ina att måla. Det blir väldigt fint. Men det är högt. Vi passade på att ta några bilder på gården lite ovanifrån. På bilden ser man vår något ojämnt sådda fårvall.
Boningshusets veranda har fått en ny dubbeldörr med spröjs istället för en rutten dörr med plexiglas. Tack Eva för dörren och tack Krister för att du råkade komma förbi och sätta in den. Wwoofhusets nya veranda kommer snart att ha tak på sig och utanför verkstaden står en rad med liar eftersom våra wwoofare idag har betesputsat ett skifte med dem. Vi tycker att vi har en fin gård. Det har blivit ett lyft med de blå portarna. För varje yta vi hinner måla lyfter gårdens utseende.
Idag har vi tagit tag i vår liesamling. Vi har under åren samlat på oss flera orv (skaft) och lieblad. Vår allra första lie köpte vi på varuhuset Jula för 179 kronor. Fördelen med den är att den har flyttbara knaggar (handtag) men den är gjord i metall och har inte någon riktig ”känsla” i sig. Den är dessutom lite kort i orvet. Lie nummer två hittade min syster när hon köpte ett torp för några år sedan. Det var ett rött metallorv helt utan känsla och alldeles för kort. Efter det har vi ropat in någon på auktion, köpt någon på loppis och till slut specialgjorde Magnus Jacobsson i Stora Mellby en åt mig (Ylva). Fördelen med en specialgjord lie är att den spar på kroppen eftersom den har mått anpassade efter sin ägare.
Orvet på en lie ska vara så långt, när liebladet sitter på, så det når från marken upp till armhålan. Avståndet mellan knaggarna ska vara lika långt som mellan armbågen och fingertopparna. Nästan alla orv man hittar är för korta.
I Sverige slipar de flesta sina lieblad. Nackdelen med det är att det är svårt att ta med sig en slipsten ut i fält. Eftersom vi använder våra liar hemma på gården är det inte något problem för oss. En instruktör på en kurs som länstyrelsen ordnade för några år sedan berättade att en lie ska slipas inför varje halvdags arbete.
Vår slipsten är ännu ett loppisfynd. Den drivs av en elmotor och är lite skev men fungerar rätt så bra trots allt. Liebladet nedan hittade vi här på gården. Vid första anblicken så såg det helt hopplöst ut och vi var tveksamma till om det skulle gå att rädda. Helt täckt av rost och eggen var full av hack.
Efter ett tags slipande ser man blankt stål och efter ytterligare en lång stund vid slipen så börjar eggen få skärpa.
I övriga världen är det vanligt att man knackar liebladen så att de blir vassa istället för att slipa dem. Då behövs bara ett städ och en hammare och det är ju lättare att bära med sig. Förutom att slipa lien varje halvdag så bör man använda ett bryne och en vispesticka för att hålla skärpan när man slår. Går man över fältet från höger till vänster så är det dags att skärpa bladet innan man börjar om igen.
Till höger står en vispesticka inköpt i järnaffären och till vänster ett diamantbryne inköpt på Clas Olsson. De bör användas oftare än man tror.
Förr tillverkades liar av den lokala smeden men idag finns det bara två tillverkare kvar. En i Österrike och en i Norge. På stora byggvaruhus säljs dessutom lieblad i plåt.
I slutet av dagen var alla blad monterade och slipade och nya knaggar monterade på ett orv.
Från vänster syns min specialbyggda vackra lie följt av lien från Jula, en lie vi hittat på gården, lien vi fått av min syster, en lie från en loppmarknad samt den sista speciallien som vi köpt på en gårdsauktion. Den har en grej fäst fram och används när man slår säd för att få fina högar. Lien som är specialgjord till mig som är 172 centimeter lång är den längsta. Alla de övriga är gjorda för kortare människor.
Liebladen är olika långa och längden avgörs av vilken mark som ska slås. Långa lieblad slår av mer gräs per tag men passar bara på jämna marker. Är marken full med stenar och tuvor är det bättre att välja ett kortare blad.
Bra och heltäckande information om liar hittar ni på Alingsås naturvårdskrets webbsida.
Ju mer vi använder våra liar desto mer gillar vi dem. Vi har även två grästrimmers men de använder vi nästan aldrig eftersom de låter och känns onödiga att dra fram. Kanske är det så att vi så småningom slår lika snabbt som mannen i filmen nedan.
Om oss
Vi, Jonas, Ylva, Tilda och Ina köpte Östängs gård 2014 och tillträdde i oktober. Tanken är att skapa en levande gård med odlingar, djur och en bredd på verksamheter. Än så länge bor vi och våra katter Rufus och Glenn-Pär, får, hönor, ankor och bin här.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Med start 16 juni står vi på Alingsås matmarknad varje torsdag vid stora torget i Alingsås mellan 14:00 och 18:00. Välkomna!
När jag var på kurs gjorde våra duktiga praktikanter i ordning bäddarna i växthuset. Vi har sått morötter, betor, rädisor, spenat och planterat ut spetskål, vitkål, majrova, kålrabbi, pak choi, sibirisk bladraps, sallat och sedan tidigare växer här spenat, vintersallat, vitlök och persilja. Nu vill vi inte ha mer frost🥶
I två dagar har jag varit på en Eldrimnerkurs i Kisa. Nu har jag två årsförbrukningar med sylt och marmelad med mig hem. Så mycket spännande människor och spännande smaker. Klar favorit hos mig blev en tomatmarmelad smaksatt med chilli, ingefära, citron och flingsalt. Bra hetta!
#mathantverk #eldrimner #hargodlarna #syltochmarmelad
Idag och i morgon är det Eldrimnerkurs hos @hargodlarna där Ann-Sofie lär oss att koka sylt och marmelad med eget pektin. Vi är sju deltagare och olika smaker och innehåll testas hej vilt. I morgon ska vi koka ännu mer och sen blir det smaktest av allas recept. Väldigt givande och tillåtande. Det ger definitivt mersmak. Lovar att skriva ett blogginlägg om allt jag lärt mig så snart jag hinner. Håll koll på östängsbloggen så kommer det där.
#egetpektin #syltochmarmelad #blåbärochchilli #eldrimner #lokalproducerat #mathantverk
Idag har vädret växlat utanför fönstret. 40 centimeter snö har fallit och jag har suttit inne i princip hela dagen och djupdykt i kvävets kretslopp, ledningstal, jordpartiklar och annat odlingsrelaterat med koppling till kemi. Det finns mycket att sätta sig in i och förstå och då är det rätt så skönt att snön gör att vårbruket måste vänta.
Du som odlar - var känner du att du skulle vilja förstå när det gäller kemin bakom ditt odlande?
#kallvår #inomhusjobb #odlingochkemi
De första sådderna växer på bra. Pak choi, vitkål, spetskål, sibirisk bladraps, sallat, majrova, chilli och paprika. Denna vecka sår vi tomater och rödbetor. Allt ska sedan ut i tunnelväxthuset. #odla #förodla #lokalmat
Magnus från @trampverkstan har hjälpt oss att handhyvla måttbeställda bröstlister till badrummet. Idag kvistlackar vi med schellack och grundmålar med linoljefärg. Sen ska de sättas på plats innan vi finputsar väggarna. #hantverk #handhyvlat #badrumiträochlera
Johnson-Su ökar i temperatur. Kul att testa en ny version av kompost. Hoppas att resultatet blir lika bra som det sägs att det ska bli. I så fall så kommer vi nog att lägga en Johnson-Su per år. Men det vet vi först om ett år.
#kompost #johnsonsubioreactor