Vi har en gammal byggställning. Den har vi haft i många år. Tyvärr har vi ibland lånat ut delar av den vilket innebär att den inte längre är lika stor som den var. Vi var osäkra på om vi hade nog för att måla upp i nock på ladugården. Vi började måla vid ena sidan men idag har vi äntligen fått flyttat ställningen till mitten av gaveln. Det visar sig att ställningen inte räcker men att vi kommer ganska högt upp. Ställer vi sedan en stege högst upp på ställningen så kommer vi att kunna måla hela sidan som vetter mot infarten på gården. Det kommer att göra stor skillnad i hur gården uppfattas. Det har regnat i många dagar men just när vi började flytta ställningen så tittade solen fram och det blev genast stekhett. Det är tungt att flytta ställning och värmen gjorde det inte lättare. När ställningen väl var på plats fortsatte Ina att måla. Det blir väldigt fint. Men det är högt. Vi passade på att ta några bilder på gården lite ovanifrån. På bilden ser man vår något ojämnt sådda fårvall.
Boningshusets veranda har fått en ny dubbeldörr med spröjs istället för en rutten dörr med plexiglas. Tack Eva för dörren och tack Krister för att du råkade komma förbi och sätta in den. Wwoofhusets nya veranda kommer snart att ha tak på sig och utanför verkstaden står en rad med liar eftersom våra wwoofare idag har betesputsat ett skifte med dem. Vi tycker att vi har en fin gård. Det har blivit ett lyft med de blå portarna. För varje yta vi hinner måla lyfter gårdens utseende.
Idag har vi tagit tag i vår liesamling. Vi har under åren samlat på oss flera orv (skaft) och lieblad. Vår allra första lie köpte vi på varuhuset Jula för 179 kronor. Fördelen med den är att den har flyttbara knaggar (handtag) men den är gjord i metall och har inte någon riktig ”känsla” i sig. Den är dessutom lite kort i orvet. Lie nummer två hittade min syster när hon köpte ett torp för några år sedan. Det var ett rött metallorv helt utan känsla och alldeles för kort. Efter det har vi ropat in någon på auktion, köpt någon på loppis och till slut specialgjorde Magnus Jacobsson i Stora Mellby en åt mig (Ylva). Fördelen med en specialgjord lie är att den spar på kroppen eftersom den har mått anpassade efter sin ägare.
Orvet på en lie ska vara så långt, när liebladet sitter på, så det når från marken upp till armhålan. Avståndet mellan knaggarna ska vara lika långt som mellan armbågen och fingertopparna. Nästan alla orv man hittar är för korta.
I Sverige slipar de flesta sina lieblad. Nackdelen med det är att det är svårt att ta med sig en slipsten ut i fält. Eftersom vi använder våra liar hemma på gården är det inte något problem för oss. En instruktör på en kurs som länstyrelsen ordnade för några år sedan berättade att en lie ska slipas inför varje halvdags arbete.
Vår slipsten är ännu ett loppisfynd. Den drivs av en elmotor och är lite skev men fungerar rätt så bra trots allt. Liebladet nedan hittade vi här på gården. Vid första anblicken så såg det helt hopplöst ut och vi var tveksamma till om det skulle gå att rädda. Helt täckt av rost och eggen var full av hack.
Efter ett tags slipande ser man blankt stål och efter ytterligare en lång stund vid slipen så börjar eggen få skärpa.
I övriga världen är det vanligt att man knackar liebladen så att de blir vassa istället för att slipa dem. Då behövs bara ett städ och en hammare och det är ju lättare att bära med sig. Förutom att slipa lien varje halvdag så bör man använda ett bryne och en vispesticka för att hålla skärpan när man slår. Går man över fältet från höger till vänster så är det dags att skärpa bladet innan man börjar om igen.
Till höger står en vispesticka inköpt i järnaffären och till vänster ett diamantbryne inköpt på Clas Olsson. De bör användas oftare än man tror.
Förr tillverkades liar av den lokala smeden men idag finns det bara två tillverkare kvar. En i Österrike och en i Norge. På stora byggvaruhus säljs dessutom lieblad i plåt.
I slutet av dagen var alla blad monterade och slipade och nya knaggar monterade på ett orv.
Från vänster syns min specialbyggda vackra lie följt av lien från Jula, en lie vi hittat på gården, lien vi fått av min syster, en lie från en loppmarknad samt den sista speciallien som vi köpt på en gårdsauktion. Den har en grej fäst fram och används när man slår säd för att få fina högar. Lien som är specialgjord till mig som är 172 centimeter lång är den längsta. Alla de övriga är gjorda för kortare människor.
Liebladen är olika långa och längden avgörs av vilken mark som ska slås. Långa lieblad slår av mer gräs per tag men passar bara på jämna marker. Är marken full med stenar och tuvor är det bättre att välja ett kortare blad.
Bra och heltäckande information om liar hittar ni på Alingsås naturvårdskrets webbsida.
Ju mer vi använder våra liar desto mer gillar vi dem. Vi har även två grästrimmers men de använder vi nästan aldrig eftersom de låter och känns onödiga att dra fram. Kanske är det så att vi så småningom slår lika snabbt som mannen i filmen nedan.
Om oss
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
Det är bra att vara många när man gör tunga jobb. Hela säsongen har trädgården varit uppgrävd för att vi ska få vatten till ladugården igen. Den gamla ledningen har rostat sönder och eftersom vi gör om det mesta så bestämde vi oss även för att gräva ner en helt ny vattenledning från pannrummet till ladugården.
Sedan kom säsongen... Vinterfoder ska slås, honung ska slungas, grönsaker ska odlas... Då får sådana här jobb ligga i träda och vi har burit vatten i vattenkannor till djur och förodling.
Inte helt rationellt men så blir det ibland när inte tiden hinner till. Nu är i alla fall slangen nergrävd och wwoofarna hjälper till med den sista tilljämningen innan allt är klart.
Wwoofer @carolineallieri lämnade gården för nya äventyr idag. Filmen är hennes sammanfattning av vistelsen. Tack för besöket och lycka till på nästa ställe😀. #wwoof #wwoofsweden
4 juli 17-23 är det återigen dags för den pengafria puben - Glada Grisen på Östängs gård.
Konceptet är enkelt. Alla tar med sig något som de tycker ska finnas på en trevlig pub och sedan delar vi på det som finns. Inga pengar byter ägare och du kan inte i förväg veta vad som kommer att ske. Kanske har någon med sig något att dricka och någon annan något att äta. Det brukar lösa sig och bli en trevlig kväll.
Det spelar inte någon roll om du är stammis eller om du aldrig varit med förut. Alla är välkomna. Vi startar klockan 17 och håller på till 23 men du kommer och går när du vill.
#nätverkande #Gladagrisen #denpengafriapubengladagrisen
Stadspicknick när alla wwoofarna följde med till marknaden i torsdags. @nickiguess2 tog sedan sin packning och gav sig av hem till Storbritannien. Tre wwoofare kvar och till helgen kommer två nya. Det är så intressant att se hur människor från vitt skilda bakgrunder, med olika intressen och olika mål i livet blir vänner på vår gård. Det händer så mycket när man jobbar praktiskt ihop.
#wwoofsweden #nätverkande
En ny del av gården börjar ta form. Vi kallar den än så länge för wwoofträdgården. Tanken är att ge wwoofarna fler platser att hålla till på på kvällar och helger. Här ska vi plantera mer ätbart och skapa fler rum samt ett utekök.
#wwoof #wwoofsweden
Ibland sätter sig en svärm på en gren där det är lätt att skaka ner bina i en låda men här har svärmen satt sig på en stolpe som gör uppgiften svårare. Jonas samlar försiktigt upp bina med en mjuk borste och skakar ner dem i lådan.
Tack @carolineallieri for the pictures
#detsvärmariår
Sjätte svärmen för i år. Det verkar som om vi har ett samhälle som är extra benäget att svärma och vi var lite för långsamma på att ta hand om problemet. Vi kunde gett dem mer plats eller tagit bort svärmcellerna i tid.
Nu får vi fler samhällen men vi har tappat i honungsproduktion under svärmperioden i de här samhällena.
#bisvärm #snällabin
Våra wwoofare har idag varit ute med Jonas på betet för att trimma under staketen i fårhagarna. En syssla som måste göras flera gånger i början av säsongen om eltråden ska ha tillräckligt med spänning för att hålla fåren inne i hagen.
#wwoofsweden #wwoof #workingtogether