En gård för omställning

Etikett: lie

Gården lite från ovan

Vi har en gammal byggställning. Den har vi haft i många år. Tyvärr har vi ibland lånat ut delar av den vilket innebär att den inte längre är lika stor som den var. Vi var osäkra på om vi hade nog för att måla upp i nock på ladugården. Vi började måla vid ena sidan men idag har vi äntligen fått flyttat ställningen till mitten av gaveln. Det visar sig att ställningen inte räcker men att vi kommer ganska högt upp. Ställer vi sedan en stege högst upp på ställningen så kommer vi att kunna måla hela sidan som vetter mot infarten på gården. Det kommer att göra stor skillnad i hur gården uppfattas. Det har regnat i många dagar men just när vi började flytta ställningen så tittade solen fram och det blev genast stekhett. Det är tungt att flytta ställning och värmen gjorde det inte lättare. När ställningen väl var på plats fortsatte Ina att måla. P1160777Det blir väldigt fint. Men det är högt. P1160783Vi passade på att ta några bilder på gården lite ovanifrån. P1160784På bilden ser man vår något ojämnt sådda fårvall. P1160779

Boningshusets veranda har fått en ny dubbeldörr med spröjs istället för en rutten dörr med plexiglas. Tack Eva för dörren och tack Krister för att du råkade komma förbi och sätta in den. P1160780Wwoofhusets nya veranda kommer snart att ha tak på sig och utanför verkstaden står en rad med liar eftersom våra wwoofare idag har betesputsat ett skifte med dem. P1160785Vi tycker att vi har en fin gård. Det har blivit ett lyft med de blå portarna. För varje yta vi hinner måla lyfter gårdens utseende.

Liar

P1090985Idag har vi tagit tag i vår liesamling. Vi har under åren samlat på oss flera orv (skaft) och lieblad. Vår allra första lie köpte vi på varuhuset Jula för 179 kronor. Fördelen med den är att den har flyttbara knaggar (handtag) men den är gjord i metall och har inte någon riktig ”känsla” i sig. Den är dessutom lite kort i orvet. Lie nummer två hittade min syster när hon köpte ett torp för några år sedan. Det var ett rött metallorv helt utan känsla och alldeles för kort. Efter det har vi ropat in någon på auktion, köpt någon på loppis och till slut specialgjorde Magnus Jacobsson i Stora Mellby en åt mig (Ylva). Fördelen med en specialgjord lie är att den spar på kroppen eftersom den har mått anpassade efter sin ägare.

Orvet på en lie ska vara så långt, när liebladet sitter på, så det når från marken upp till armhålan. Avståndet mellan knaggarna ska vara lika långt som mellan armbågen och fingertopparna. Nästan alla orv man hittar är för korta.P1090986

I  Sverige slipar de flesta sina lieblad. Nackdelen med det är att det är svårt att ta med sig en slipsten ut i fält. Eftersom vi använder våra liar hemma på gården är det inte något problem för oss. En instruktör på en kurs som länstyrelsen ordnade för några år sedan berättade att en lie ska slipas inför varje halvdags arbete.P1100349

Vår slipsten är ännu ett loppisfynd. Den drivs av en elmotor och är lite skev men fungerar rätt så bra trots allt. Liebladet nedan hittade vi här på gården. Vid första anblicken så såg det helt hopplöst ut och vi var tveksamma till om det skulle gå att rädda. Helt täckt av rost och eggen var full av hack. P1100354

Efter ett tags slipande ser man blankt stål och efter ytterligare en lång stund vid slipen så börjar eggen få skärpa. P1100352

I övriga världen är det vanligt att man knackar liebladen så att de blir vassa istället för att slipa dem. Då behövs bara ett städ och en hammare och det är ju lättare att bära med sig. Förutom att slipa lien varje halvdag så bör man använda ett bryne och en vispesticka för att hålla skärpan när man slår. Går man över fältet från höger till vänster så är det dags att skärpa bladet innan man börjar om igen. P1100365

Till höger står en vispesticka inköpt i järnaffären och till vänster ett diamantbryne inköpt på Clas Olsson. De bör användas oftare än man tror.

Förr tillverkades liar av den lokala smeden men idag finns det bara två tillverkare kvar. En i Österrike och en i Norge. På stora byggvaruhus säljs dessutom lieblad i plåt.

I slutet av dagen var alla blad monterade och slipade och nya knaggar monterade på ett orv.P1100362

Från vänster syns min specialbyggda vackra lie följt av lien från Jula, en lie vi hittat på gården, lien vi fått av min syster, en lie från en loppmarknad samt den sista speciallien som vi köpt på en gårdsauktion. Den har en grej fäst fram och används när man slår säd för att få fina högar. Lien som är specialgjord till mig som är 172 centimeter lång är den längsta. Alla de övriga är gjorda för kortare människor.

Liebladen är olika långa och längden avgörs av vilken mark som ska slås. Långa lieblad slår av mer gräs per tag men passar bara på jämna marker. Är marken full med stenar och tuvor är det bättre att välja ett kortare blad.

Bra och heltäckande information om liar hittar ni på Alingsås naturvårdskrets webbsida.

Ju mer vi använder våra liar desto mer gillar vi dem. Vi har även två grästrimmers men de använder vi nästan aldrig eftersom de låter och känns onödiga att dra fram. Kanske är det så att vi så småningom slår lika snabbt som mannen i filmen nedan.

 

 

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑