Förra året odlade vi för första gången potatis för försäljning och det gav mersmak. Vi satsade på tidiga sorter som Swift och Montreal men odlade även två delikatesspotatisar som heter Amadine och Cherie. Det vi var allra gladast för var att vi lyckades få färdig potatis en vecka innan midsommar. Det är dyrt att köpa utsäde till potatis – speciellt om man vill ha ekologiskt utsäde så vi tog undan några lådor av vår egen skörd förra säsongen för att ha som sättpotatis. Vi har en jordkällare under huset som är relativt stor. Där blir det aldrig frost och det är ju bra. Tyvärr verkar det som om det inte är tillräckligt kallt.
Swift som ska vara den allra tidigaste sorten tyckte redan i januari att det började bli vår. Då sköt den skott där nere i jordkällaren och eftersom där är helt mörkt blev skotten långa och vita. 
Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. 
De potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.
Vi har ett gästrum som är svalt och där har vi satt upp tre fällbord som vi lagt plast på. Ovanpå borden ställer vi brödbackar som vi bottnar med tidningar och sedan häller jord på. Jorden fuktas och sedan lägger vi ut potatisarna. 
I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 
Övriga senare sorter kommer vi inte att förgro eftersom det inte är bråttom med dem. Vi har i år köpt ekologiskt utsäde från Larsviken. Vi valde Orla som är en tidig sort som ger stor skörd och även ska tåla att lagras vilket ju är bra om vi ska spara sättpotatis till nästa år. Vi prövar också Sarpo Mira som är den enda mjöliga sorten vi odlar. Det blir dyrt både med själva utsädet och med transporten. Förhoppningsvis så blir vi bättre på vinterförvaring efter hand så vi slipper köpa utsäde i framtiden. I år kommer vi odla sju olika sorters potatis plus fyra gamla sorter som vi beställt från NordGen men de räknas nästan inte för där har vi så små kvantiteter än så länge.
Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.
Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.
En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. 
