Den gamla vattenpumpen har tjänat ut. Den orkar inte bygga upp något vidare tryck och den tappar orken helt om man råkar öppna två kranar samtidigt.
Vi har en djupborrad brunn i en av matkällarna. De flesta borrade brunnar finns nog utomhus men vår är inomhus. Det är kanske för att undvika frysrisken. Pumpen är en ejektorpump. Ett rör går från pumpen och trycker ner vatten i hålet och vattnet drar med sig mer vatten upp igen till pumpen i ett annat rör.
Rörläggarna kom tidigt på morgonen och vi hade glömt att förbereda oss för en vattenfri dag, men tappade upp några hinkar innan strömmen slogs av.
Pumpen kopplades loss och de dubbla rören drags upp ur borrhålet. Farfar, som var rörläggare innan plasten var uppfunnen, har påtagligt svårt att inte hjälpa till men tar sedan itu med en vattenläcka i en annan byggnad.
Rören läggs på marken. Vi har funderat och försökt gissa hur djup brunnen är. Det visade sig att den inte är särskilt djup. Lodning visade på 19 meter.
Själva ejektorn sitter några meter över brunnens botten.
Nu upptäckte vi ett problem. En standardpump är 10 cm i diameter. Det borrade hålet var visserligen tillräckligt stort, 12 cm, men den översta delen av hålet var kantat med tegelrör som var fastgjutna i betonggolvet. Någon gång under gjutningen verkar det som att något har hänt och de två tegelrören låg inte längre i linje. I efterhand kan man se att det var nätt och jämnt att det gick att få upp ejektorn.
Det finns en hel del berättelser om att ejektorer, eller pumpar, kan fastna i borrade brunnshål och vad det för med sig. Rörläggarna som var på plats idag toppade med en historia om en brunn som fick sprängas rent från något som hade fastnat halvvägs. Det var i och för sig lite uppmuntrande. De flesta liknande berättelser brukar sluta med att man tvingas borra ett nytt hål.
Bilden ovan visar inte tydligt att betongen bildar en vall runt hålet. Men det är en upphöjning på några centimeter för att förhindra att vatten kommer ner i hålet uppifrån tillsammans med det skräp som följer med.
Eftersom hålet var stort nog för en standardpump så skulle rörkillarna hämta en sådan, men eftersom hålet inte var som det skulle högst upp så skulle de även ta med en smalare modell. Under tiden satte vi igång med att bila bort betong. Alltid lika trivsamt! Efter att rörkillarna kommit med en större bilmaskin och fortsatt med den så såg det ut så här. Skulle det räcka?
Efter lite mätningar så bestämdes det att den vanliga pumpen nog skulle få plats. Stolt lärling visar snygg pump.
Pumpen hänger visserligen bra i sitt rör, men för säkerhets skull har man en rostfri wire som backup. Ingen vill tappa en pump som fastnar någonstans i hålet.
Men det fungerade inte. Pumpen gick nästan ner men det hjälpte föga. Under tiden kunde man se att vattennivån i hålet är alldeles under golvet
Fram med den smala pumpen. 7 cm i stället för 10. De ser nog ganska olika ut inuti eftersom proportionerna är så olika. Man kan dessutom ana att den smala pumpen är svårare att konstruera och därmed dyrare. Elkablarnas specialtätningar är ju det som gör att man kan ha pumparna nere i brunnen. Ejektorpumpar hade man inte för att det var en bra idè med ejektorer. Snarare var det en dålig idé att ha pumpen i vattnet om man inte kunde lita på tätningarna.
Den smala pumpen kom på plats, men den ville inte pumpa. Det visade sig att den gick baklänges. Trefasmotorer som kopplas in borde ha 50% risk att göra det, men erfarenheten säger att det sker oftare än så. Lite vatten kom men inget vidare tryck. Efter att ha bytt plats på två av faserna kom den igång bra. Rost från hydroforen satte igen alla kransilar men det var enkelt att åtgärda.
Så här blev det. Rummet ser fortfarande förfärligt ut men nu kan vi hälla upp vatten till fåren utan att den som duschar blir stående med schampo i håret utan vatten. Trefasbrytaren till höger är bortkopplad och ersatt av en bättre till vänster som har inbyggd jordfelsbrytare.
Hydroforen är stämplad med tillverkningsåret. Det är gjord 1945. Bör man byta ut den innan den går sönder, eller är det ett kulturmord att bara fundera på att byta den mot en rostfri?
Den klarar sig lite bättre ifrån sprättande hönor men vi upplever att hönorna inte gillar den lika mycket.
I botten finns tre hål och under varje hål finns en metallnippel som släpper ut vatten när man rör vid den. 
Nackdelen med den är att nipplarna är gjorda av just metall så förmodligen kommer vattnet att frysa där ganska snabbt. Fördelen är att hur mycket hönorna än sprätter så kommer de inte att kunna sprätta ner smuts, halm eller spån i själva vattnet. Den hängs från taket och fylls uppifrån och behöver därför inte heller plockas ner när den ska fyllas. Det räcker att vi har en vattenkanna med vatten och tar av locket och häller i. Det verkar som en smart arbetsbesparande lösning.
De verkar inte alls förstå poängen.
Ställningen som tunnan vilar i är fint inpassad till den gamla stålramen. 
Nu krävs det bara att vi lagar punkteringarna på båda däcken så kan vi ta den i bruk sedan.
Jonas far Lennart har jobbat som VVS-are så vi passade på att försöka förstå oss på brunnen och pumpen. Vi har vatten så det räcker men pumpen räcker inte till för att pumpa upp tillräckligt för både bevattning och dusch samtidigt. 
Bland broccoli och grönkål fanns nästan inte någonting men på blomkålen och svartkålen fanns det desto fler. 
