Teaming with microbes del 2

Läs gärna blogginlägg Teaming with microbes del 1 först för annars kan det bli svårt att hänga med. I blogginläggen Teaming with microbes försöker jag för mig själv reda ut vad jag läser. Jag försöker sammanfatta och förstå vad det betyder. Det innebär inte att jag riktigt förstår vad jag själv skriver men jobbar på att göra så. Du som läsare får gärna kommentera och ifrågasätta och hjälpa mig att förstå.

Syntetiska näringsämnen som kommer i form av konstgödsel är gjorda för att absorberas av rötter i löslig form. När näringsämnena passerar rötterna tas inte allt upp, överskottet lakas ur jorden och förs bort med rörligt vatten. Den del av konstgödning som inte kommer till nytta är alltså helt onödigt eftersom det bara passerar. Därför har konventionellt jordbruk lagt mycket tid och kraft på att bli duktiga i exakt gödsling. Konstgödsel är inte gratis. De räknar på näringsbehov och med hjälp av ny teknik så anpassar de gödslingen till exempel med hjälp av GPS-styrda maskiner.

De organiska näringsämnena däremot hålls däremot i marken i bakterier och svampar. De förblir en del av en ständigt föränderlig cykel. Inget avfall. Ingen läckage. (låter för bra för att vara sant) Jordens mikroorganismer håller alltså näringsämnen i markmiljön så att näringsämnena kan finnas när dina växter behöver dem.

Det är inte mikroorganismerna som styr processerna utan allt styrs av växten och växtens behov. De som inte konstgödslar är ofta inte lika bra på att gödsla precist. eftersom det är svårare att veta exakt vad en kompost innehåller. Inom det ekologiska jordbruket lägger man istället ofta på den gödsel som gårdens djur levererar. Man gör någon form av gödselberäkning och det finns ett lagkrav på att man inte får sprida mer än 22 kilo fosfor per hektar och år (beräknat på en femårsperiod)

Växternas rot-exudat är utsöndringar av socker tillsammans med lite protein. Exudaten skiljer sig mellan olika växttyper men varje växt kommer också att utsöndra ut olika exudatrecept som är speciellt utformade för att locka de specifika svamparter och bakterier som växten behöver för att utföra ett visst jobb. Mest exudat utsöndrar unga plantor när de behöver mycket näringsämnen för att bygga upp sin stam och sina blad.

Varje svampart och varje bakterieart utför olika funktioner. De producerar unika enzymer som används för att bryta olika typer av näringsämnen från stenar och jordaggregat.

Växter behöver många mikronäringsämnen utöver kväve, fosfor och kalium för att må bra. Alla dessa näringsämnen utvinns av olika mikrobiella arter och ligger vilande i dessa tills de stimuleras av växten. Växten aktiverar bara arten den behöver genom att utsöndra de specifika exudat som arten behöver. (Det här låter helt otroligt och är väldigt fascinerande)

Varje plats har sin unika mikrolivsflora och saknas mikroliv kan du hjälpa till genom att tillföra organiskt material och kompost och därmed mikroliv. Materialet bör dock vara så lokaltproducerad som möjligt så du får med de mikroorganismer som behövs på just din plats. Du kan köpa in kompost som transporteras långväga ifrån och det kan hjälpa din jord men, enligt boken, kan du inte förvänta dig lika gott resultat.

Har du väl etablerat ett gott mikroliv i din jord så kan du utgå ifrån att jorden behåller sitt goda mikroliv såvida du inte börjar plöja, lämnar jorden bar eller spruta ut kemikalier.

Alla dessa goda mikroorganismer behöver syre för att leva. Utifrån det borde det vara vettigt att kunna syresätta jorden genom att luckra den med bredgrepen men det är då viktigt att inte jobba för mycket så att jorden vänds eller störs. Att föra bredgrepen lite bakåt så att jordskorpan spricker upp räcker. Men helst ska man ha en lucker jord så man inte behöva bredgrepa alls. För att motverka kompakteringen så bör marken vara täckt av växande grödor så stor del av året som möjligt och mycket organiskt material bör tillsättas så andelen positiva jordarbetare ökar.

De flesta gångarna och porositeten skapas av maskar och andra små varelser. Därför bör man inte gå i bäddarna. Att gå i uppgjorda gångar hela tiden gör att jorden hålls porös i bäddarna och efter några år med ökad mullhalt i jorden kan du kanske skippa bredgrepen till åtminstone vissa kulturer. Mindre gångar i jorden skapas av svamptrådar. När svamparna dör finns hålrummen de skapat kvar och där kan vatten och luft transporteras och bakterierna kan gömma sig från protozoerna som är för stora för att ta sig in.

Både svampar och bakterier binder näringsämnen och först när de dör kan det frigöras och finnas tillgängligt för växterna. På våren kan det därför vara svårt för våra växter att få tag på tillräckligt med näring då låga temperaturer gör att mikrolivet inte är så aktivt. Det är därför man kan behöva tillföra lättillgänglig näring på våren

Till skillnad från bakterier så kan svamparna sträcka ut sina trådar för att nå längre bort. De kan t.ex. nå löv som ligger på ytan och utvinna näringsämnen ur dessa. På så sätt kan de transportera näringsämnen ner till området kring växtens rötter.

Kvävet som frigörs av svampar är i form av ammonium men om vissa bakterier finns närvarande så omvandlar de ammoniumet till nitrat, som jag skrev om i förra blogginlägget. Svamparnas enzym sänker pH-värdet medan bakteriernas slem höjer pH-värdet. De kvävefixerande bakterierna behöver generellt ett pH över sju. Om jorden domineras av svamp som försurar jorden så blir de kvävefixerande bakterier som omvandlar ammonium till nitrat allt färre. Mer ammonium kommer att finnas tillgängligt eftersom det inte omvandlas till nitrat. (Usch, jag har läst för lite kemi i min dag. Det här är svårt för mig att ta till mig så jag riktigt förstår vad det betyder.)

Det finns svampar som dödar nematoder genom att utveckla en ring bestående av tre celler. När ringen kommer i kontakt med något så släpper den in vatten i de tre cellerna som sväller upp till tre gånger sin storlek och därigenom tar död på nematoden. Den här sinnrika metoden kombineras med att svampen sänder ut ämnen som drar till sig nematoden. Sedan sticker svampen in en svamptrådsspets i nematoden och börjar absorbera näringsämnen. Näringen låses därigenom fast i svampens trådar tills den frigörs genom att någon äter svamptråden eller att svampen byter näringen mot rot-exudat.

När det gäller växters samarbete med mykorrhiza-svampar så har kunskapen funnits sedan 1885 och det är också något som många har hört talas om. mykorrhiza-svamparna letar helt enkelt upp de näringsämnen som växter behöver och ser till att leverera dem i utbyte mot rot-exudat. 90% av alla växter utvecklar mykorrhiza och samarbetar därigenom med svampar. Många växter kan leva utan samarbetet men utvecklas då inte till sin fulla potential. Man kan fundera över hur klokt det är med kalhyggen som verkligen stör samarbetet om man vill ha en levande skog. På samma sätt så trasas nätverket av svampmycel sönder när vi plöjer jorden eller odlar monokulturer av kålväxter som raps där inget samarbete med mykorrhiza-svampar sker.

Det finns också mängder av svampar som är skadliga för våra grödor. Inom det konventionella jordbruket används kemikalier för att bekämpa dessa. Problemet med de kemikalierna är dock att de påverkar även de goda svamparna. När man vet hur mycket nytta dessa gör i jorden så inser man att kemiska bekämpningsmedel mot svamp kan göra mer skada än nytta.

Det får räcka för idag. Fler blogginlägg kommer…

Hur tycker ni det låter så långt? Verkar det vettigt eller har ni invändningar?