Just nu fokuserar många på att Sverige ska öka sin beredskap. Dels militärt men också för att möta klimatförändringar och öka livsmedelsförsörjningen. Det sägs att vi ska lära av historien men på detta område verkar myndigheterna helt historielösa. Det rådde brist på mat i Sverige både under första och andra världskriget och ransonering infördes på smör, bröd, kött, kaffe, mjöl, ägg och potatis. Ett vanligt sätt att öka tillgången på mat blev att hålla höns och kaniner.

Forskning som t.ex. ”Livsmedelsproduktion ur ett beredskapsperspektiv” konstaterar att vårt jordbruk är så beroende av importerade insatsvaror så endast de som har en diversifierad produktion kan fortsätta producera mat i händelse av en långvarig kris. Alla de stora äggproducenterna, spannmålsproducenterna osv skulle få lägga ner sin verksamhet direkt då den bygger på just-in-time leveranser och dieseldrift.

Myndigheterna har efter flera år av nedmontering av vår beredskap äntligen verkat fatta att vi kan drabbas av kriser men det verkar tyvärr inte vara ett perspektiv som genomsyrar myndighetsutövningen i stort. Jordbruksverket har kommit med ett nytt förslag när det gäller hållande av djur för sällskap och hobby. Tyvärr så kommer dessa nya regler, om de införs, även gälla alla som håller djur för självhushåll.

Jag tycker det är bra med Sveriges djurskyddsregler och tycker oftare att de kan bli strängare än att de bör släppas på. Det är för många hönor på för liten yta i produktionsanläggningarna idag t.ex. Jag kan tycka att många hobbydjur borde få leva helt i frihet istället för att vara inne i små terrarium eller burar. Grundinställningen är att alla djur bör ha en rimliga livsförhållanden och det bör gälla alla djur oavsett var de lever.

Nu vill Jordbruksverket göra en kraftig skillnad mellan hobbyhållande av djur och kommersiellt hållande av djur med motiveringen att de kommersiella är ett viktigt samhällsintresse. Men då tänker man bara på ekonomin – inte beredskap. Det är ofta så när politiker och tjänstemän har synpunkter eller lagstiftar på livsmedelsområdet. Allt som kan leda till export, tillväxt och ökat antal stora företag är bra och ska stödjas genom lagar och regler.

Men jag skulle vilja dra en annan gräns än Jordbruksverket. Jag kan tycka att förslaget till de nya reglerna för rena hobbydjur som t.ex. reptiler kan vara ok. Gör gärna den lagstiftningen strängare än dagens. Gör också gärna lagstiftningen för t.ex. äggproducerande hönor strängare – men då ska det gälla alla hönor.

En höna som lever t.ex. på Cedergrens anläggning i Mönsterås tillsammans med miljoner andra hönor som tillsammans värper 20% av alla ägg i Sverige ska nöja sig med att vara 9 hönor per kvadratmeter. Enligt förslaget ska de inte ha samma standard som en höna som lever till exempel här på Östäng. Enligt förslaget ska våra hönor bara få vara två hönor per kvadratmeter, vilket är ganska rimligt. Vi har mindre hönsträngsel än så. Det orimliga ligger i att föreslå två skilda standarder.

En gissning är att Jordbruksverket insåg att om även de stora äggproducenterna skulle tvingas ha rimligt mycket plats för hönsen så skulle svenska ägg bli dyrare och konsumenterna skulle välja importerade ägg i stället för svenska. Då skulle den svenska äggbranschen minska vilket i sin tur skulle ge minskad självförsörjningsgrad i Sverige. Men detta är bara sant så länge vi har ”bussiness as usual” och vi kan importera både ägg och diesel. Den dagen importerna uteblir kan de stora äggfabrikerna inte bidra.

De nya reglerna och föreskrifterna skulle kunna undanta djur som hålls för matproduktion och fokusera på rena sällskapsdjur.

De nya föreslagna reglerna för kaniner säger att alla kaniner av handjur som är äldre än 12 veckor ska ha 10 kvadratmeter var då de inte får hållas tillsammans. Annars gäller 3 kvadratmeter per kanin. Vi har inte kaniner själva och kan inte något om kaninhållning men det verkar som om många som har kaniner för självhushåll tycker att dessa ytangivelser är helt orimliga. Många hävdar att de inte kan ha kaniner kvar då deras gamla hästboxar är för små.

Frågan är då vad det här kan få för konsekvenser för vår beredskap. När myndigheter och allmänhet oroar sig för vår bristande beredskap vill Jordbruksverket slå undan fötterna på dem som utgör basen för att vid behov kunna skala upp en småskalig produktion av kaninkött och ägg.

Alla som har pratat med någon som upplevde andra världskriget vet att många i Sverige hankade sig fram genom bland annat hålla kaniner på bakgårdar eller kycklingar i trädgården. Det kan bli viktigt än än gång. Om vi har självhushållare spridda över landet som håller kaniner och hönor för självhushåll så kan det bli en viktig resurs i händelse av kris. Det går relativt snabbt att öka upp en flock hönor eller kaniner och på så sätt så kan fler hålla smådjur för självhushåll om det behövs.

Under första världskriget var det utbredd hunger i Sverige och kravaller bröt ut. Staten hade räknat med att kriget skulle bli kortvarigt och hade inte någon större mängd livsmedel lagrade. De styrande insåg smådjurens betydelse och en åtgärd var att livsmedelsnämnden etablerade en kaninodlingskommitté tillsammans med Stockholms koloniträdgårdsförening.

Så här skriver Sveriges kaninavelsföreningar SKAV på sin hemsida: ”Kaniner har god foderomvandlingsförmåga tack vare tarmens mikroorganismer och kan födas upp på nästan enbart grovfoder. Kaniner går fort att föda upp och en avelshona som väger ca 4,5 kg kan genom sina kullar producera över 45-50kg kött per år. Det är svårt att hitta något djurslag i produktionssynpunkt som kan producera så mycket kött i förhållande till sin egen vikt på en så kort tid. Kaningödseln går dessutom utmärkt att använda till odlingar och går att köra ut till grödorna direkt utan att behöva lagras för att bränna först. Allt detta gör kaninköttet väldigt bra ur klimatsynpunkt samt en viktig del i att klara svåra tider. ”

När Cedergrens jätteanläggning drabbades av salmonella betalade Jordbruksverket ut över 128 miljoner kronor i ersättning till företaget efter att de avlivat 1,9 miljoner hönor. Det känns inte rimligt att staten betalar ut miljonstöd till Cedergren för att hålla igång deras produktion. Det bidrar inte på något sätt till ökad beredskap då en sådan jätteanläggning skulle tvingas avliva alla sina djur ganska tidigt vid en kris. De har helt enkelt inte mat hemma utan den ankommer anläggningen i lastbilar varje dag. Tänk om bara en bråkdel av dessa pengar istället lades på att informera människor om hur man håller kaniner och/eller höns i sin villaträdgård för att öka samhällets beredskap.

Eller åtminstone att Jordbruksverket inte slog undan benen för dem som själva försöker öka samhällets beredskap och resiliens genom att hålla djur för självförsörjning.

Just nu kan alla lämna remissvar på Jordbruksverkets webbsida. Läs gärna deras förslag och berätta för dem vad du tycker i frågan. Det kan vara viktigt!