Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: åker (sida 1 av 2)

Vissa dagar flyter på bra

De allra flesta dagarna på gården så hinner vi inte riktigt med det vi hade planerat. Vi är nog lite optimistiskt lagda och tur är kanske det. Idag var inte en sådan dag. Planen var att Jonas skulle fixa den pajade dräneringen med vår granne Richard medan jag och vår wwoofare Anna skulle se till så att jordärtskockorna kom i jorden. Men jobbet flöt på så bra så vi han mycket mer än så.

Våra nya tuppar väckte oss tidigt. Rickard skulle hämta minigrävaren vid halv nio så vi hade tid att flytta hönorna till en ny hage och även flytta grisarna. Grisar har dålig syn och känsligt tryne så de går inte gärna nära eltråd. Problemet är att när man tar bort eltråden så ser de inte om den är på plats så de vill helst inte gå över gränsen där tråden har suttit.

Det tog en bra stund innan vi fick ut dem ur sin gamla hage och in i den nya. Den nya hagen har vi gjort kring en liten damm så de har tillgång till vatten och gyttja att bada i. Det behöver de dagar som denna då solen strålar oavbrutet.

Grisigt

När djuren var flyttade frigjordes ytan där vi ska ha potatis och lök och Jonas hann dessutom bearbeta hela ytan med tallriksharven så den är klar att användas.

Richard hade lånat en minigrävare nere i byn.  En Kubota som väger 1,7 ton. Den ser ut att vara betydligt lättare. Hur som helst så var det en smidig liten maskin som gjorde stor skillnad under dagen.

Ganska liten maskin på en ganska stor åker.

Vi visste att det var stopp i täckdiket eftersom vattnet kom upp från rören en bit uppströms. Hypotes Ett var att det var alarnas rötter som hade satt igen eller kanske flyttat rören. Efter närmare inspektion  visade det sig att ena halvan av åkern var blöt men inte den närmast vägen. Vattnet fick leta sig andra vägar och tog sig då upp på ytan och förvandlade åkern till något som såg ut som ett asiatiskt risfält. Hypotes Två varv att stoppet var mitt på åkern så att vattnet inte kunde rinna undan i den övre halvan. Så vi grävde ett hål på 1,5 x 0,5 meter och hittade rören. Allt såg bra ut så vi körde in styva plaströr och en vattenslang ca 15 meter. Inget stopp, alltså föll hypotes Två bort.

Tillbaka till alarna. Efter en del grävande dök rören upp. De låg misstänkt ytligt men det visade sig att de låg på berget, så djupt det gick alltså.

Rötter hade tagit sig in i röret och bildat en kraftig matta i hela röret. Vid skarvarna var det nästan helt tätt med bara rötter. Lösningen blev att skapa ett öppet dike mellan de två dlarne av dräneringen. Vi tror att det kommer att fungera. Om det krånglar får vi väl lägga tillbaka rören.

Efter att vattnet fått fritt fram tog de upp minigrävaren till gården och gjorde klart hålen för äppleträden som Jonas var och hämtade i torsdags. Att gräva hål för träd med minigrävare går väldigt mycket snabbare än att gräva för hand så jobbet var snabbt klart. Det innebär att vi kommer att hinna plantera alla äppleträd redan nästa vecka. Eftersom grävaren ändå var på plats så grävde Richard även ut vår nya ankdamm på tre gånger fyra meter. Det var ett projekt som vi nog inte ens trodde vi skulle ro i land den här sommaren. Det är fascinerande så mycket man kan få gjort med hjälp av lagrat koncentrerat solljus i form av fossil energi. Dvs. diesel.

Under tiden hann jag och Anna att gräva en ny 25 meter lång bädd där vi fick planterat alla jordärtskockor. Bädden ska få en träsarg omkring sig men målet för dagen var att få ner jordärtskockorna i jorden innan de hinner bli dåliga. Träsargen inklusive snigelstaket får vi fixa nästa vecka. Anna hann dessutom plantera purjolök. När Richard hade åkt flyttade vi fåren till en ny hage och sedan drog vi upp fåror i den nyharvade ytan för potatisen med traktorn. Jag hann plantera alla tidiga potatis och fårorna ligger klara för resten som vi ska plantera nästa vecka. Ibland känns det som om vi har enormt mycket jobb som bara måste bli gjort men efter en dag som denna så får man hoppet tillbaka och det känns som om vi kommer få allt i jorden i tid – eller i alla fall nästan. Så mycket lättare allt blir när man är lite fler som jobbar.

Naturligtvis ett extra stort tack till Richard som lade åtskilliga timmar hos oss!

En av våra åkrar har blivit översvämmad. Det ser fint ut när solen glittrar i vattnet men det är naturligtvis inte alls bra. Traktorer fastnar och när sommartemperaturerna infinner sig kommer gräs och klöver att ruttna. Det påminner om en risodling men så är det ju inte.

Vattnet verkade komma från en slänt på betesmarken intill. Efter lite grävande så såg det ut så här. En stilla källa.

Fortsatt grävning blottade dräneringsrör av betong. De ska inte vara täta utan vatten ska kunna rinna från jorden ner i rören genom skarven. Här är det tvärtom.

Rören är en meter långa. En meter nedströms dök en ny skarv upp. Efter lite pillande så lossnade jord och smårötter så vattnet kunde komma upp. Det var bra fart inledningsvis.

Åkervatten

Pratade med Richard som arrenderar åkern. Han tror att det är stopp nere vid asfaltvägen. Det låter rimligt eftersom vattnet på åkern inte har någonstans att ta vägen. Det får bli grävning nere vid vägen under nästa vecka.

På vägen tillbaka piggade styvmorsviolerna upp. Det kan behövas när man laddar mentalt för att gräva i lera.

Får och lammsläpp

Igår var det dags för lammsläpp. Våra får och lamm har gått inne sedan lamningen. När en tacka lammar ställer vi henne och hennes lamm i en egen liten box lika många dagar som antal lamm + en dag. Sedan släpper vi ut dem i en gemensam fålla inomhus. Fåren går i en vinterhage där de kan gå in i ladan hela vintern fram till lamning men vi vill gärna ha lammen inomhus den första tiden. Men de har det lite tråkigt. Våren har ju inte varit den bästa när det gäller grästillväxt så vi har inte riktigt känt att vi har velat släppa ut dem men igår skedde det i alla fall. Vi ringde in Sara och Guillaume som hjälp och tillsammans med barnen och en kompis var vi sju stycken. Det behövs när man inte har vallhund. Vi tog hjälp av några fårnät och grindar men kan inte stängsla av någon längre tid då bilar måste kunna passera på vägen.

Tackorna fattar ganska snabbt men fem lamm blev kvar inne och undrade förtvivlat var mamma tagit vägen. Vi fick fånga in dem och bära ut dem till hagen. 

Det är så härligt att se dem ute på grönbete. Både lamm och tackor verkar väldigt nöjda. Skiftet de ska gå på hade inga betande djur förra året. Vi försöker spara ett skifte varje år för att ha som välkomstbete så att lammen ska slippa parasiter. Vallen på välkomstbetet såddes om förra året men det har växt dåligt. Dels för att vi sådde ojämnt men framförallt för det har varit så kallt.

Stora potatissättardagen

Igår satte vi all potatis. Det var inte alls enligt plan. Planen var att vi skulle ha satt hälften redan för två veckor sedan men våren har varit så kall så det har inte varit någon idé. Förra året satte vi den tidiga potatisen för två veckor sedan och täckte med fiberduk. Det gjorde att vi kunde skörda våra första färskpotatisar en vecka innan midsommar. Planen var att upprepa det i år eftersom det är stort sug efter potatis just veckan innan midsommar. Vi får se hur det går. I år ökar vi på odlingsytan för potatis rejält.

Förra året hade vi potatisen på förgroning på kallverandan till att börja med. Det var för kallt så det hände inte någonting. Sedan flyttade vi in den i gästrummet så den tog fart. Rötterna han bara utvecklas lite. I år har vi förgrott potatisen i förodlingskällaren och i gästrummet. Rötterna var därför mer välutvecklade än förra året så kanske får vi till det till midsommar i alla fall. Några plantor hade till och med utvecklat små färskpotatisar redan nu.

Vår tidigaste sort Swift sköt skott alldeles för tidigt redan nere i jordkällaren. Hälften av dem var ok och hälften hade väldigt långa skott när vi la dem på förgroning. Av de med väldigt långa skott bröt vi av skotten på hälften av potatisen och på hälften lät vi dem vara kvar. De såg verkligen inte kloka ut nu. Vi satte dem ändå så får vi se hur det blir.

Vi har haft potatisarna på brickor med ett tunt lager med jord. Frågan är om det är bra eller dåligt för dem att de satt potatisar redan innan de kommer i riktig jord. Det får vi se. Nu hoppas vi att vädret håller i sig så att de kan få en jämn fin tid i jorden med lagom mycket värme och lagom mycket regn.

Vi har sått 50 kilo Swift, 25 kilo Montreal och 50 kilo Orla som tidiga sorter. De ligger nu under fiberduk. Sedan har vi satt 40 kilo Amadine, 10 kilo Cherie och 50 kilo Sarpo Mira som senare sorter. Alla är fasta förutom Sarpo Mira som ska vara något mjölig. 225 kilo potatis i jorden på en dag. Det tog på kroppen. Tur att Milú var här och hjälpte till. De första 125 förgrodda kilona fick försiktigt lossas från övriga på brickan och läggas ner i fåran. De sista 100 kilona gick lättare för de kunde bara släppas ner. När alla 225 kilona var i jorden skulle fårorna skottas igen och det var då det började bli rejält slitit på kroppen. Sen skulle fiberduken ut och tyngas ner av sandsäckar.  Allt i kvällssolen vackra ljus.När vi var klara med alltihop var klockan halv nio och vi var helt slut.  Tur att det är ljust länge på kvällarna så man hinner med det man ska.

Potatis

Förra året odlade vi för första gången potatis för försäljning och det gav mersmak. Vi satsade på tidiga sorter som Swift och Montreal men odlade även två delikatesspotatisar som heter Amadine och Cherie. Det vi var allra gladast för var att vi lyckades få färdig potatis en vecka innan midsommar. Det är dyrt att köpa utsäde till potatis – speciellt om man vill ha ekologiskt utsäde så vi tog undan några lådor av vår egen skörd förra säsongen för att ha som sättpotatis. Vi har en jordkällare under huset som är relativt stor. Där blir det aldrig frost och det är ju bra. Tyvärr verkar det som om det inte är tillräckligt kallt.

Swift som ska vara den allra tidigaste sorten tyckte redan i januari att det började bli vår. Då sköt den skott där nere i jordkällaren och eftersom där är helt mörkt blev skotten långa och vita. Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. De  potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.

Vi har ett gästrum som är svalt och där har vi satt upp tre fällbord som vi lagt plast på. Ovanpå borden ställer vi brödbackar som vi bottnar med tidningar och sedan häller jord på. Jorden fuktas och sedan lägger vi ut potatisarna. I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 

Övriga senare sorter kommer vi inte att förgro eftersom det inte är bråttom med dem. Vi har i år köpt ekologiskt utsäde från Larsviken. Vi valde Orla som är en tidig sort som ger stor skörd och även ska tåla att lagras vilket ju är bra om vi ska spara sättpotatis till nästa år. Vi prövar också Sarpo Mira som är den enda mjöliga sorten vi odlar. Det blir dyrt både med själva utsädet och med transporten. Förhoppningsvis så blir vi bättre på vinterförvaring efter hand så vi slipper köpa utsäde i framtiden. I år kommer vi odla sju olika sorters potatis plus fyra gamla sorter som vi beställt från NordGen men de räknas nästan inte för där har vi så små kvantiteter än så länge.

Var är potatisen?

Den absolut viktigaste lärdomen man kan göra när man odlar, enligt mig,  är att man aldrig kommer ihåg någonting. Den kommer jag ihåg i början av varje säsong och är jätteduktig med att sätta ut skyltar, lappar och märka upp det jag gör. Sedan brukar verkligheten komma ifatt och lärdomen är som borta. Det blir sporadiska skyltar med förkortningar som inte går att förstå senare eller slarvigt skrivna skyltar som är helt oläsliga efter ett tag. I våras satte vi fyra sorters potatis. Det var i början av säsongen och där varje sort började stack vi ner en tydlig lång pinne där det stod sortnamn och hur många rader av sorten som satts. Vi odlade Cheri, Amadine, Montreal och Swift. Cheri och Amadine hade vi eget utsäde sedan tidigare och de andra två köpte vi in 25 kilo av varje sort. Potatis visade sig vara väldigt lätt att sälja och till nästa år vill vi odla mer. Eftersom det är svårt att få tag på större mängd utsäde till rimligt pris på nära håll så är det lite krångligt. Tanken var därför att spara tillräckligt så att vi kunde dubbla mängden potatis till nästa år.

Den sort som vi skördade först var Swift som är en extremt tidig potatis. Vår var skördeklar en dryg vecka innan midsommar. Det var fortfarande i början av säsongen. Skördade rader täcktes med markduk och de rader där nästa års sättpotatis fanns var väl synliga däremellan.

Övriga tre sorters potatis har blivit skördade lite här och var. Det beror delvis på att vi och våra wwoofare har skördat allteftersom vi har velat ha potatis att äta. Vid några tillfällen har det blivit en större skörd till någon marknad eller för försäljning men då har det ofta varit bråttom så man har varit glad när man hittat en rad att börja skörda på. Inga markeringar längre, inget system. p1170923Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.

Ofta har sorken hunnit före mig. I kanten av fältet har kvickroten vuxit rätt igenom potatisar och vissa har knäpparlarver krupit in i. Greptag efter greptag har långsamt tömt fältet. Första sorten, Swift, var lätt att få upp och där fick vi ihop 50 kilo sättpotatis precis som beräknat. Andra sorten, Montreal, skulle också ha varit 50 kilo men det visade sig bara finnas cirka 25 kilo kvar. Övriga två sorter fanns så vi har att äta i vinter plus en del till utsäde men det fanns inte alls lika mycket som vi trodde. Så kan det gå. Till nästa år ska allt märkas upp noga. Igen.

En glädjande upptäckt var i alla fall att kvickroten har fått ge sig på de flesta ställen. Det är bara utefter kanterna som den är ett stort problem. Därmed ser vi fram mot att gräva nästa års beting på 24 bäddar.

Potatisen lagrar vi i vår jordkällare under huset. Den finns bakom den här vackra  dörren. p1170946Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.

p1170947

Därinne är det lågt till tak så det är jobbigt att bära in lådor eftersom man inte kan gå rak. p1170945En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. p1170951

Taket är gjort av väldigt stora stenar på över en meter i längd. p1170953

Tanken är att jordkällaren ska fyllas med morötter, rödbetor, lök medan grönkål, palsternackor och purjo får stå kvar i landet. Så småningom kommer vi att bygga någon form av hyllsystem här inne men det får bli ett annat år.

Det slår mig så här i efterhand att det kanske inte är så krångligt att köpa sättpotatis ändå.

Krångligt för fler än oss

För några dagar sedan kom en artikel om byråkratiskt krångel i tidningen Land.

Vi har tidigare skrivit om hur vi som nybörjare upplever det att försöka hänga med i Jordbruksverkets, Länsstyrelsens och andra myndigheters krav på dokumentation och detaljstyrning. Det har varit frustrerande, men vi har hoppats att det kommer att bli bättre, vi är trots allt nya i branschen.

Här är ett exempel på hur det kan se ut hos Jordbruksverket när man letar efter blanketter:

jbv

Artikeln i Land handlar om ett forskningsprojekt som har följt halländska bönders vedermödor i 20 år. Titeln är ”Ny studie: lantbrukets regelkrångel har ökat med 120 procent”.

Det är nog inte så konstigt att krånglet ökat under perioden när EU-reglerna slog genom. Det som är slående är däremot att svenska regeringar aktivt har försökt att minska krånglet i tio år, men misslyckats.

1996 hade lantbrukarna fem olika sorters dokumentation och journaler. Sedan dess har de fått 19 nya, bland annat gödseljournaler, dokumentation av skadedjursbekämpning, journal för farligt avfall, kemikalieförteckning, sprutjournal, läkemedelsjournal och arbetsmiljögranskning.

Det är intressant att alla exemplen på dokumentation ovan är viktiga. De flesta håller med om att det är en bra idé att hålla koll på hur och när man använder farliga ämnen. Syftet är vällovligt men reglerna bidrar till att färre kan arbeta med att producera mat. Balansen mellan matproduktion och miljöhänsyn är inte självklar. Om man eftersträvar ett lantbruk som inte påverkar miljön alls så kommer det inte att ske förrän lantbruket är borta. Vi får då importera maten från områden som producerar mat utan samma detaljregler, vilket ingen egentligen vill. Regelverk växer tills de försvinner, även det är intressant.

Här är artikeln: Land

Stängsling

Vi kör hårt med våra wwoofare. Några av dem hade ont i kroppen efter vedbärningen i går och idag var det dags för stängsling med spett och slägga. P1170063Vi hade förberett ekstolpar och tråd lassat på kärror och gårdscykeln så på morgonen gick alla iväg till stora vägen. Med fyra wwoofare så går arbetet snabbt. P1170065Tanken är att stängsla in ett av skiftena som vi arrenderar ut så att korna som går på vår betesmark ska kunna efterbeta där. Lika bra att göra det ordentligt med en gång och med ekstolpar så kommer det förhoppningsvis att hålla i många år. P1170066

Stolparna fördelades efter sträckan och sedan fick varje wwoofare ett spett och en slägga. Många loppisfynd som kommer till användning. P1170071

Marken är, som tur lera som är rätt så mjuk men det är ändå ett hårt jobb att slå ner stolpar i marken. P1170079Skulle vi gjort detta själva hade det tagit flera dagar men nu åkte stolparna ner i backen med en bra fart  P1170080Välbehövlig fikapaus och en stunds vila. P1170083

Jonas går igenom hur trådarna ska fästas vid stolparna och hur man får grindstolpar och hörnstolpar att stå stadigt med hjälp av en så kallad död man. P1170087

Sedan skruvades fästena fast och tråden rullades ut. Det visade sig att även en noggrant hoprullad tråd kan flippa ur och snabbt bli en härva som tar tid att reda ut.P1170090

Dödmannar och kabeln som ska leda elen förbi de två grindarna grävdes ner. P1170092

Det blev ett par turer upp till gården med gårdscykeln för att hämta grejor så att alla var sysselsatta hela tiden. P1170084

Det krävs ganska mycket planering och förberedelser för att hålla alla sysselsatta men i gengäld så händer väldigt mycket på kort tid. Alla detaljer är inte klara än men det mesta av arbetet är redan klart.

Svinmålla åtgärdat

Vi odlar Svinmålla. Inte med avsikt, men det behövs inte. Svinmållan hittar till oss ändå.

P1150762

När vi sådde de nyplöjda åkrarna så blev resultatet lite blandat. Fröerna hamnade på vissa ställen men inte på andra. Det blir gärna så när man sår för hand för första gången. På de ställen där det blev lite glest mellan fröna passade Svinmållan på att etablera sig. Den växer snabbt och när den har blivit knähög så tar den ljuset för de eventuella sådda fröer som försöker växa i närheten.

Svinmålla, kvickrot och andra ogräs dominerar denna änden av åkern. Svinmålla är gott, godare än både Kirskål och ”Gode kung Henriks målla” men det hjälps inte. Det ser frodigt ut men vi vill att våra inköpta grässorter ska få en chans.

P1150765

Så det var dags att betesputsa, denna gång före betet.

P1150775

Så här blev det. De ljusgröna partierna är områden med gott om köpta fröer.

De bruna partierna är jord. Det beror dels på att det på några områden nästan är tomt. Inga ängsväxter, inga ogräs så vi får kompletteringsså. Det beror också på att rotorslåtteraggregatet ibland skrapade upp i ytterkant, ibland i innerkant. Ena handen justerade hela tiden höjden på trepunkten men det fungerade inte som det borde. Det är nog dags att läsa i manualen.

Höskörd

Vi hämtade in höet för någon vecka sedan. Det blev inget skrivet då så vi gör ett försök nu i stället.

Det intressanta var om den gamla självlastarvagnen skulle fungera.

P1150271

Det var inte mycket hö. Inget regn på sex veckor och ganska mager mark.

Vagnen plockade inte upp höet som den skulle. Var fanns felet? ”Borsten” roterade högt ovanför marken. Var det hydraulkolven som vägrade att gå hela vägen när den skulle sänka ner?

P1150272

Det visade sig vid närmare inspektion att det bara var lite allmän kärvhet som var skälet. En spark på var sida om borsten, så trillade den ner. Stödhjulen fick justeras så att den inte försökte ta med sig rötterna.

P1150274

Så småningom kom vi igång.

P1150280

Det borde fungera men det kändes ändå lite nervöst eftersom traktorns startmotor inte greppade nio gånger av tio och att kraftuttaget inte går att aktivera med motorn igång. Gamla grejer…

Efter hand så kom vi underfund med vagnen.

P1150289

Vagnens metalldelar var lite rostiga men i alla fall på plats. Annat var det med repen. De hade inte klarat åldrandet utan föll i delar när man drog i dem. Det gjorde att höet ville bygga ett torn i vagnens framkant som fick rivas manuellt.

P1150292

Längst bak sitter rep och band som ska hålla kvar höet tills man vill öppna bakåt. Eftersom de här banden var nästan lika sköra och ganska glesa så fyllde vi inte vagnen utan körde två lass i stället. Det blev ungefär lika mycket på båda lassen.

P1150293

Höloftet är inte klart, inte ens påbörjat…, så vi tänkte lägga höet på golvet. Skulle avlastarfunktionen funka eller skulle vi behöva lasta av för hand?

P1150300

Det visade sig att avlastningen gick igång om man lyfter den svarta knoppen på spaken till höger. Då kan dragstången röra sig fram och tillbaka och drevet med snedställda kuggar och en fjädrad spärr ser till att rörelsen bara går åt ett håll.

P1150308

Trolleri.

Första lasset avlastat.

P1150311

Två lass under tak. Dagen efter kom regnet och det har fortsatt regna varannan dag sedan dess. Mängden hö räcker inte alls för oss, men vi är glada för att vi fick in det innan regnet. Det viktigaste var nog att vi nu vet att vi kan räkna med att självlastarvagnen fungerar.

P1150314

Man kan tänka sig att den här typen av vagn förändrade somrarna på jordbruken. Fram tills dess hade många människor samlats för att hjälpas åt med höet. Nu räckte det med en människa och en traktor. Så mycket effektivare och så mycket tråkigare.

 

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑