Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: åker (sida 1 av 3)

Höbärgning

I tisdags var det dags att ta in höet.

Det har torkat bra på backen några dagar och eftersom SMHI lovat regn på onsdag så fick vi lite bråttom att få in det under tisdagen.

Jonas strängade höet efter fikat. Maskinen fungerade som den skulle och det var inte några större problem. Det tog dock en stund och först efter lunch kom vi igång med självlastarvagnen.

Det är en av våra favorithjälpmedel på gården. Det får ses mot bakgrund av att vi första året lassade allt hö för hand på en bilkärra som vi sedan lossade för hand. Det var jobbigt och det var tur att släkten från Stockholm råkade vara på besök just den dagen. Tur för oss, alltså. Självlastarvagnen både lastar på höet och lastar sedan av det också.

I år är första gången som vi kan köra rätt igenom ladan. Tidigare var de bakre dörrarna blockerade av gammal isolering som låg kvar sedan förre ägaren. Förra året körde vi dock de sista isoleringsbalarna till tippen så nu fick vi äntligen upp dörrarna. Planen var att köra in med självlastarvagnen och att sedan backa den åt ena sidan inne i ladan och lasta av höet. Det fungerade dock inte eftersom ekipaget inte gick att svänga skarpt nog, varken framåt eller bakåt. Det beror på att hitchkroken sitter monterad långt fram. Nästan vid bakaxeln.

Lite teknikhistoria. Hitchkrokar är en nordisk specialitet för att kunna koppla på och av vagnar och redskap inifrån hytten. Som om dragkulan på en bil skulle kunna höjas och sänkas från förarsätet. Praktisk lösning som fick nästan totalt genomslag. I alla fall i Skandinavien. Så alla traktormärken tar fram en egen lösning för hitchkrokar för den svenska marknaden. Kroken på Ferguson 165 sitter alltså ovanligt långt fram och det gör att dragbomen tar i bakdäcken redan vid måttliga svängar. Det gör i sin tur att så vi fick lassa av allt höet mitt i gången och sedan skyfflade vi det åt sidan med högafflar och med hjälp av våra wwoofare Lukas och Iris.

De är bra på att jobba och tur var väl det för årets höskörd är den bästa vi någonsin bärgat här. Jonas kom körande med lass efter lass och vi skyfflade och skyfflade timme efter timme. Klockan passerade tre när wwoofarna ska sluta jobba men de gav sig inte utan jobbade vidare. Vid sextiden var alla så trötta så vi fick ta en paus med lite mat och en kall öl på verandan innan vi fortsatte.

Ni som varit i vår lada vet att den är stor. Väldigt stor. Vi fyllde båda sidor om mittgången och skyfflade så mycket vi kunde. När Jonas åkte iväg för att hämta nästa lass så försökte vi packa höet så mycket vi kunde genom att gå omkring i det för att sedan kunna lassa upp mer. Några hopp blev det också.

Till sist gick inte det utan vi fick helt enkelt stänga dörrarna på ena sidan och lassa av även i mittgången. Till sist var precis hela ladan full.

Då kom regnet som enligt väderleksrapporten skulle komma klockan 8 på onsdagen. Två skiften hade vi kvar men ingen ork så det höet fick helt enkelt ligga kvar.

Vi får nog göra kompost av det för det finns inte någon chans att våra tackor äter upp så här mycket hö.

Det verkar som om alla här ikring har samma angenäma problem. Det fanns förmodligen näring kvar i jorden sedan förra årets torrsommar. 2019 kommer att gå till historien som det år då alla hade rekordstor förstaskörd. Det är välkommet eftersom 2018 gick till historien för sina rekordlåga skördar.

Balansräkning för gödsel

En del av läxan denna veckan på min kurs i småskalig grönsaksproduktion var att göra en balansräkning för gödsel. När vi odlar grönsaker så tar vi bort massa näringsämnen från bäddarna varje gång vi skördar. De hamnar i magar på stadsbor in i staden som använder vattentoaletter så gödningen hamnar på Alingsås reningsverk. Där återvinns säkert en hel del av fosforn på något sätt. Men helt klart är att fosforn inte kommer tillbaka till våra grönsaksbäddar. Vi måste därför ersätta skörden med gödsel för att inte utarma vår jord.

Det är en av anledningarna till att vi har djur. De ger oss gödsel som vi använder i grönsaksodlingen. Det går att odla utan djurgödsel men då måste man ha ganska stora arealer att odla gröngödslingsväxter på. Det absolut vanligaste är dock att alla grönsaker som odlas har vuxit tack vare att vi har djur som ger oss gödsel.

På kursen fick vi en uppgift att göra en balansräkning utifrån givna  bortförselsiffror. Siffrorna är hämtade från kursledarens odling på Bossgården. Ytan som beräkningen ska göras på är 1000 kvadratmeter. I exemplet odlas Morot, Rödbetor Vitkål, Broccoli, Lök, Purjo, Sallat, bönor och totalt så blir skörden 3320 kilo grönsaker. Det gör att 7,25 kilo kväve försvinner, 1 kilo fosfor och 10,6 kilo kalium. Vi skulle utgå ifrån fyra olika former av gödsel. Inköpt trädgårdskompost, lucernpellets, pelleterat hönsgödsel och djurströbädd från får.  

Föst tittade jag på varje gödselmedel för sig och försökte komma upp i målvikterna för varje näringsämne. Problemet som framträder vid användning av trädgårdskompost och lucern är att man kan hamna ganska bra i kväve och fosfor men då hamnar man alldeles för lågt när det gäller Kalium. Gödslar du bara med hönsgödsel så kommer du att hamna alldeles för högt både när det gäller fosfor och kalium. Anpassar du fårgödseln utifrån kvävebehovet så hamnar du i stället för högt när det gäller kalium. För att få en bra balans krävs alltså en kombination av gödselmedel. Gör man cirkeldiagram av de olika gödselmedlen så blir det lättare att få en visuell bild av hur man kan kombinera dem. Jag försökte att kombinera fårgödsel med hönsgödsel eftersom det är vad jag har att tillgå. Det går inte att få det bra. Kombinationen gör att man kan få upp kalciumhalten genom att öka andelen fårgödsel relativt hönsgödsel. Genom att tillföra 475 kilo fårgödsel och 62 kilo hönsgödsel så får jag relativt bra värden för kväve och kalium men hamnar alldeles för högt när det gäller fosfor.

Tittar man i den översta tabellen så är lucernpellets och trädgårdskompost det enda som kan få ner fosforvärdet. Bästa balansräkningen fick jag om jag kombinerade fårgödsel med lucernpellets. 

Men då gör man sig beroende av att köpa in säckar med lucern. Frågor som då uppkommer är var någonstans i världen lucern (alfalfa) produceras, hur sker produktionen, hur har det transporterats, hur mycket resurser går åt till förpackningar? 

Frågan är hur farligt det är med för mycket fosfor vid grönsaksodling? I de flesta texterna jag hittar står det inte mycket om att fosfor skulle vara negativt för odlingen eller grönsakerna. Det som påtalas som negativt är fosforläckage som kan leda till övergödning av vattendrag. Men om man har för mycket fosfor på en begränsad yta med omkringliggande vall och våtmark som inte gödslas alls så borde det inte vara något problem? Eller?

Frågan ur miljösynpunkt blir därför – vilket är värst: Lite extra fosfor genom att vi använder det vi själva producerar på gården eller bra fosforvärden genom att någon annan producerar lucern.

Ur resilienssynpunkt är valet helt givet. Hellre lite extra fosfor på ett begränsat område än att vi ska göra oss beroende av insatsvaror som produceras någon annan stans och transporterats hit i plastsäckar.

Nu gäller det bara att lyckas göra beräkningen för vår egen odling istället för ett lånat exempel. Det blir inte lika lätt.

Beräknad spridningsareal för fosfor

I kursen i småskalig grönsaksproduktion så har vi tittat på gödsel. Det är bra om man kan lära sig mer om gödsel så man inte sprider fel mängder av ämnen. Enligt reglerna för jordbruk så får du max sprida 22 kilo fosfor per hektar. Vi hade ärligt talat inte en aning om hur mycket fosfor våra djur producerar och hur vi låg till. Vi har ju inte speciellt många djur så det borde inte vara något problem men vi har aldrig räknat på det. Vi har fått tips om att använda miljöhusesyn för att beräkna hur stor spridningsareal vi måste ha för de djur vi har.

Miljöhusesyn är framtagen av LRF i samarbete med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter för att lantbrukare ska kunna göra egna beräkningar på ett enkelt sätt. Går du in på sidan så kommer det fram en tabell där du kan räkna ut den mängd fosfor som dina djur utsöndrar med sitt gödsel samt nödvändig spridningsareal.

 

Vi har i dagsläget 9 tackor. Enligt miljöhusesyn producerar de 1,5 kilo fosfor per år var om de i snitt får 1,8 lamm. 9 tackor ger enligt schablonerna 13,5 kilo fosfor totalt per år. Om jag uppfattar miljöhusesyn rätt så är det fosforproduktion per helår. Det innebär att de räknar dels med tackans skit + 1,8 lamms skit för hela året. Våra lamm skiter i princip aldrig inne och tackorna är bara inne från mitten av oktober till och med april. Det innebär att vi bara får tillgång till 6,5 månaders gödsel i ströbädden.

Frågan är då hur man ska räkna. Lammen är ju mindre än tackan och lever bara ca sju månader. Säg att 1,8 lamm ger lika mycket gödsel som en tacka på årsbasis eftersom de är mindre. De lever dock bara i sju månader. Om vi räknar grovt kan vi kanske säga att av de 1,5 kilo fosfor som varje enhet levererar så skiter lammen 0,5 kilo på betet, tackan 0,5 kilo på betet och bara 0,5 av de 1,5 kilona hamnar i ströbädden. Vi har 5 hektar bete som fåren går på men behöver  bara 0,4 hektar för den skit som hamnar där. 0,2 hektar = 2000 kvadratmeter behövs för att sprida gödselbädden på. Den sprider vi på grönsaksbäddarna vilket ger 1600 kvadratmeter bäddyta. Det är inte helt tillräckligt men å andra sidan så har vi omkringliggande mark i form av gångar och perenna grödor som gör ytan större så det lätt räcker till.

Vi har 50 hönor som går ute på en åker som är 0,5 ha minst åtta månader om året. Resten av året bor de i stallet och går i en mindre hönsgård. De bajsar det mesta på bajsbräda hela året. Gödseln som hamnar på gödselbrädan samlar vi upp och sparar i stora tunnor med lock. Enligt miljöhusesyn så ger 50 hönor 7,5 kg fosfor vilket kräver 0,3 ha spridningsyta. Vi sprider hönsgödseln på en åker som är 1,5 hektar så inte heller där finns något problem för oss. Där tar vi sedan hö till fåren så på så sätt så ingår hönsskiten i ett kretslopp som går till våra grönsaksbäddar. Vi får dock ett inflöde av näringsämnen eftersom vi fodrar hönorna med säd från grannen och ekologiskt värpfoder. 

Våra ankor ger 1 kilo fosfor per år. Det mesta av den gödseln hamnar i ankornas damm och därefter på våra bärbuskar och fruktträd. En del används också i grönsaksodlingen till växter som behöver en extra boost. Vi pumpar upp en del av ankvattnet i en svart kubikmetertank som vi sedan tappar i vattenkannor så vi kan vattna t.ex. zucchiniplantorna eller broccolin under växtperioden. 

Vi har också två grisar vilket ger 14 kilo fosfor per år. Till dem behöver vi 0,6 ha spridningsyta. Vi har bara grisarna sju månader om året så det borde innebära 8 kilo fosfor per år och 0,35 hektar. Deras skit samlar vi inte upp utan den sprider de själva där de anser att de har sin toalett. Det vill de ofta ha så långt ifrån sin bostad som möjligt så om man vill ha gödseln på något speciellt ställe så får man se till att hägna så att inhägnaden slutar precis bortom det ställe där man vill att de har sin toalett. 

Totalt får vi ihop 36 kilo fosfor per år och det skulle kräva en spridningsareal på 1,6 hektar. Totalt är vår gård på 36 hektar men vi använder bara 7,16 hektar där vi sprider vår gödsel. Vi sprider vår gödsel på följande sätt:

Typ av mark Hektar
Betesmark 5
Grönsaksodling 0,16
Åker där hönorna går 0,5
Åker där ihop samlat hönsgödsel sprids 1,5
Total areal 7,16

Vårt problem är definitivt inte att vi har för mycket djur på våra marker – snarare tvärt om. Nu är det som tur är så att vi inte ansvarar för all vår mark själva eftersom vi arrenderar ut en del åkermark till grannen. Dessutom sambetar våra får och hans kor på vår betesmark vilket gör att vi får tillgång till mer gödsel på de utarrenderade markerna än vad vi själva kan bidra med. Det här är inte helt enkelt – men det är intressant!

 

Jordanalys från 2014 äntligen tolkad

Redan innan vi flyttade hit tog vi jordprover på alla våra skiften. Det sa alla rådgivare vi pratade med att vi borde göra. När resultaten kom och gården blivit vår så kom allt vi måste göra emellan och vi har aldrig lärt oss att tolka resultaten. Vi har också blivit lite skeptiska till rådgivare eftersom de så ofta är inriktade på storskalighet så vi har låtit resultaten ligga.

Inför min odlingsutbildning blev vi uppmanade att göra en jordanalys och eftersom vi har jobbat mycket med jorden så kändes det som en bra idé nu när vi skulle få hjälp att tolka resultaten. Eftersom Eurofin som gör analyserna är överhopade med jobb för tillfället så han vi dock inte få resultatet från vårt nya jordprov innan kursen. Här kommer dock en tolkning av våra gamla resultat för det skifte som vi odlar grönsaker på. Det är bäst att använda det vi lärde oss igår direkt innan det faller längre bak i huvudet.

Vi har inte gjort några åtgärder utifrån denna analys utan mer gjort vad vi trott varit bra för jorden. Vi har tillfört mycket organiskt material, stenmjöl, kompost, bokashi och annat smått och gott så det ska bli väldigt spännande att se om vår jord blivit bättre eller om vi ställt till det.

Ph-värdet på det gamla provet ligger på 5,8 vilket är lågt. Hade vi haft en jord som var rik på mull så att mullhalten låg på över 12% så hade det varit ett helt ok ph. Vår mullhalt ligger dock på 4,3 enligt provet 2014. Ph bör därför ligga på 6-7 och vi borde ha kalkat vilket vi inte gjort.

Fosfor (P) har vi 6,9 mg/100 gram vilket är bra och placerar oss i klass tre (4,1-8,0). Vi behöver därför inte tillföra mer fosfor än vad skördarna avlägsnar från platsen. Det finns ganska stor risk att man tillför för mycket fosfor när man odlar grönsaker. Gödslar man med hönsgödsel så blir det t.ex. lätt så. Vi som har mycket hönsgödsel skulle lätt kunna hamna där. Därför kan det vara en god idé att istället sprida hönsgödslet på vallarna så att det först tar en omväg via gräset och fåren innan det hamnar på grönsakerna.

Kalium (K) Kaliumhalten ligger på 5,1 vilket är lågt. Även här bör man placera sig i klass 3 (8,1-16,0).

Magnesium (Mg) Magnesiumhalten ligger på 3,7 vilket också är lågt. Gränsvärdet för brist ligger på 4-10 och vi har under 4 så det ser inte bra ut.

Vi har alltså både lågt kalium och låg magnesium och borde förmodligen gödsla med Kaliummagnesia. Nu kommer vi inte att göra det förrän vårt nya prov kommer och vi har tagit ett snack med en bra rådgivare.

Förhållandet mellan Kalium och Magnesium är viktig och uttrycks i en kalium/magnesiumkvot K/Mg kvot. Den är för vår del 1,4 och det ser vid första anblicken inte så illa ut då kvoten bör ligga mellan 1-3. Läser man på lite bättre så är det dock så att om ens Kaliumklass är 1 eller 2 så bör K/Mg kvoten ligga på 2,5. Hade vi haft en bättre kaliumklassning så hade det räckt med 1,5.

Kalcium (Ca) Här ligger vi på 58 men här finns inte några generella riktvärden utan det beror på hur hög lerhalt man har. Det får vi alltså fråga rådgivaren om. Kalciumbrist kan visa sig som pistillröta på tomaterna men också med bruna kanter på rödkålen vilket vi hade i somras. Kalciumbristen kan också visa sig tydligare vid torka så det var inte så konstigt att det syntes på kålen i somras.

Vi har, eller hade 2014, en ganska måttlig mullhalt på 4,3. Där är målet att komma upp över 10 men det är tydligen rätt så svårt. Vi får fortsätta tillföra löv, ensilage, kompost, äpplemustsrester och annat men det hade vi gjort även utan analysresultatet.

Ser verkligen fram mot nästa analysrapport och åt att grotta ner mig ännu mer i jordanalyser och näringsämnen.

Sammantaget så kan vi vara nöjda med fosforhalten men inget annat. Nu har vår jord förändrats väldigt mycket sedan vi började. När vi grävde första kvarteret fanns där inga maskar och jorden var hårt packad. Den kändes helt död och hade inga aggregat (små klumpar av jord) Färgen var grå och det kändes på det stora hela rätt hopplöst i början. Nu är jorden lucker, svartare, aggregerad och full av mask. Frågan är om det kommer att visa sig på något sätt i den nya analysen. Svar kommer om någon vecka.

Att sitta på utbildning mellan 9 och halv fem en fredag tar på krafterna och det är först idag på lördag morgon som det mesta trillar ner. I går kändes det som väldigt många obegripliga siffror men nu är jag snart redo att ta mig an hemläxan som bland annat innebär att göra en  balansräkning för gödsel för vår odling, fundera över vilka kombinationer av gödsel som träffar mest rätt utifrån jordprov, grödor osv. 

Tack Jonas Ringqvist för en lärorik första dag av sex.

 

 

Vissa dagar flyter på bra

De allra flesta dagarna på gården så hinner vi inte riktigt med det vi hade planerat. Vi är nog lite optimistiskt lagda och tur är kanske det. Idag var inte en sådan dag. Planen var att Jonas skulle fixa den pajade dräneringen med vår granne Richard medan jag och vår wwoofare Anna skulle se till så att jordärtskockorna kom i jorden. Men jobbet flöt på så bra så vi han mycket mer än så.

Våra nya tuppar väckte oss tidigt. Rickard skulle hämta minigrävaren vid halv nio så vi hade tid att flytta hönorna till en ny hage och även flytta grisarna. Grisar har dålig syn och känsligt tryne så de går inte gärna nära eltråd. Problemet är att när man tar bort eltråden så ser de inte om den är på plats så de vill helst inte gå över gränsen där tråden har suttit.

Det tog en bra stund innan vi fick ut dem ur sin gamla hage och in i den nya. Den nya hagen har vi gjort kring en liten damm så de har tillgång till vatten och gyttja att bada i. Det behöver de dagar som denna då solen strålar oavbrutet.

Grisigt

När djuren var flyttade frigjordes ytan där vi ska ha potatis och lök och Jonas hann dessutom bearbeta hela ytan med tallriksharven så den är klar att användas.

Richard hade lånat en minigrävare nere i byn.  En Kubota som väger 1,7 ton. Den ser ut att vara betydligt lättare. Hur som helst så var det en smidig liten maskin som gjorde stor skillnad under dagen.

Ganska liten maskin på en ganska stor åker.

Vi visste att det var stopp i täckdiket eftersom vattnet kom upp från rören en bit uppströms. Hypotes Ett var att det var alarnas rötter som hade satt igen eller kanske flyttat rören. Efter närmare inspektion  visade det sig att ena halvan av åkern var blöt men inte den närmast vägen. Vattnet fick leta sig andra vägar och tog sig då upp på ytan och förvandlade åkern till något som såg ut som ett asiatiskt risfält. Hypotes Två varv att stoppet var mitt på åkern så att vattnet inte kunde rinna undan i den övre halvan. Så vi grävde ett hål på 1,5 x 0,5 meter och hittade rören. Allt såg bra ut så vi körde in styva plaströr och en vattenslang ca 15 meter. Inget stopp, alltså föll hypotes Två bort.

Tillbaka till alarna. Efter en del grävande dök rören upp. De låg misstänkt ytligt men det visade sig att de låg på berget, så djupt det gick alltså.

Rötter hade tagit sig in i röret och bildat en kraftig matta i hela röret. Vid skarvarna var det nästan helt tätt med bara rötter. Lösningen blev att skapa ett öppet dike mellan de två dlarne av dräneringen. Vi tror att det kommer att fungera. Om det krånglar får vi väl lägga tillbaka rören.

Efter att vattnet fått fritt fram tog de upp minigrävaren till gården och gjorde klart hålen för äppleträden som Jonas var och hämtade i torsdags. Att gräva hål för träd med minigrävare går väldigt mycket snabbare än att gräva för hand så jobbet var snabbt klart. Det innebär att vi kommer att hinna plantera alla äppleträd redan nästa vecka. Eftersom grävaren ändå var på plats så grävde Richard även ut vår nya ankdamm på tre gånger fyra meter. Det var ett projekt som vi nog inte ens trodde vi skulle ro i land den här sommaren. Det är fascinerande så mycket man kan få gjort med hjälp av lagrat koncentrerat solljus i form av fossil energi. Dvs. diesel.

Under tiden hann jag och Anna att gräva en ny 25 meter lång bädd där vi fick planterat alla jordärtskockor. Bädden ska få en träsarg omkring sig men målet för dagen var att få ner jordärtskockorna i jorden innan de hinner bli dåliga. Träsargen inklusive snigelstaket får vi fixa nästa vecka. Anna hann dessutom plantera purjolök. När Richard hade åkt flyttade vi fåren till en ny hage och sedan drog vi upp fåror i den nyharvade ytan för potatisen med traktorn. Jag hann plantera alla tidiga potatis och fårorna ligger klara för resten som vi ska plantera nästa vecka. Ibland känns det som om vi har enormt mycket jobb som bara måste bli gjort men efter en dag som denna så får man hoppet tillbaka och det känns som om vi kommer få allt i jorden i tid – eller i alla fall nästan. Så mycket lättare allt blir när man är lite fler som jobbar.

Naturligtvis ett extra stort tack till Richard som lade åtskilliga timmar hos oss!

En av våra åkrar har blivit översvämmad. Det ser fint ut när solen glittrar i vattnet men det är naturligtvis inte alls bra. Traktorer fastnar och när sommartemperaturerna infinner sig kommer gräs och klöver att ruttna. Det påminner om en risodling men så är det ju inte.

Vattnet verkade komma från en slänt på betesmarken intill. Efter lite grävande så såg det ut så här. En stilla källa.

Fortsatt grävning blottade dräneringsrör av betong. De ska inte vara täta utan vatten ska kunna rinna från jorden ner i rören genom skarven. Här är det tvärtom.

Rören är en meter långa. En meter nedströms dök en ny skarv upp. Efter lite pillande så lossnade jord och smårötter så vattnet kunde komma upp. Det var bra fart inledningsvis.

Åkervatten

Pratade med Richard som arrenderar åkern. Han tror att det är stopp nere vid asfaltvägen. Det låter rimligt eftersom vattnet på åkern inte har någonstans att ta vägen. Det får bli grävning nere vid vägen under nästa vecka.

På vägen tillbaka piggade styvmorsviolerna upp. Det kan behövas när man laddar mentalt för att gräva i lera.

Får och lammsläpp

Igår var det dags för lammsläpp. Våra får och lamm har gått inne sedan lamningen. När en tacka lammar ställer vi henne och hennes lamm i en egen liten box lika många dagar som antal lamm + en dag. Sedan släpper vi ut dem i en gemensam fålla inomhus. Fåren går i en vinterhage där de kan gå in i ladan hela vintern fram till lamning men vi vill gärna ha lammen inomhus den första tiden. Men de har det lite tråkigt. Våren har ju inte varit den bästa när det gäller grästillväxt så vi har inte riktigt känt att vi har velat släppa ut dem men igår skedde det i alla fall. Vi ringde in Sara och Guillaume som hjälp och tillsammans med barnen och en kompis var vi sju stycken. Det behövs när man inte har vallhund. Vi tog hjälp av några fårnät och grindar men kan inte stängsla av någon längre tid då bilar måste kunna passera på vägen.

Tackorna fattar ganska snabbt men fem lamm blev kvar inne och undrade förtvivlat var mamma tagit vägen. Vi fick fånga in dem och bära ut dem till hagen. 

Det är så härligt att se dem ute på grönbete. Både lamm och tackor verkar väldigt nöjda. Skiftet de ska gå på hade inga betande djur förra året. Vi försöker spara ett skifte varje år för att ha som välkomstbete så att lammen ska slippa parasiter. Vallen på välkomstbetet såddes om förra året men det har växt dåligt. Dels för att vi sådde ojämnt men framförallt för det har varit så kallt.

Stora potatissättardagen

Igår satte vi all potatis. Det var inte alls enligt plan. Planen var att vi skulle ha satt hälften redan för två veckor sedan men våren har varit så kall så det har inte varit någon idé. Förra året satte vi den tidiga potatisen för två veckor sedan och täckte med fiberduk. Det gjorde att vi kunde skörda våra första färskpotatisar en vecka innan midsommar. Planen var att upprepa det i år eftersom det är stort sug efter potatis just veckan innan midsommar. Vi får se hur det går. I år ökar vi på odlingsytan för potatis rejält.

Förra året hade vi potatisen på förgroning på kallverandan till att börja med. Det var för kallt så det hände inte någonting. Sedan flyttade vi in den i gästrummet så den tog fart. Rötterna han bara utvecklas lite. I år har vi förgrott potatisen i förodlingskällaren och i gästrummet. Rötterna var därför mer välutvecklade än förra året så kanske får vi till det till midsommar i alla fall. Några plantor hade till och med utvecklat små färskpotatisar redan nu.

Vår tidigaste sort Swift sköt skott alldeles för tidigt redan nere i jordkällaren. Hälften av dem var ok och hälften hade väldigt långa skott när vi la dem på förgroning. Av de med väldigt långa skott bröt vi av skotten på hälften av potatisen och på hälften lät vi dem vara kvar. De såg verkligen inte kloka ut nu. Vi satte dem ändå så får vi se hur det blir.

Vi har haft potatisarna på brickor med ett tunt lager med jord. Frågan är om det är bra eller dåligt för dem att de satt potatisar redan innan de kommer i riktig jord. Det får vi se. Nu hoppas vi att vädret håller i sig så att de kan få en jämn fin tid i jorden med lagom mycket värme och lagom mycket regn.

Vi har sått 50 kilo Swift, 25 kilo Montreal och 50 kilo Orla som tidiga sorter. De ligger nu under fiberduk. Sedan har vi satt 40 kilo Amadine, 10 kilo Cherie och 50 kilo Sarpo Mira som senare sorter. Alla är fasta förutom Sarpo Mira som ska vara något mjölig. 225 kilo potatis i jorden på en dag. Det tog på kroppen. Tur att Milú var här och hjälpte till. De första 125 förgrodda kilona fick försiktigt lossas från övriga på brickan och läggas ner i fåran. De sista 100 kilona gick lättare för de kunde bara släppas ner. När alla 225 kilona var i jorden skulle fårorna skottas igen och det var då det började bli rejält slitit på kroppen. Sen skulle fiberduken ut och tyngas ner av sandsäckar.  Allt i kvällssolen vackra ljus.När vi var klara med alltihop var klockan halv nio och vi var helt slut.  Tur att det är ljust länge på kvällarna så man hinner med det man ska.

Potatis

Förra året odlade vi för första gången potatis för försäljning och det gav mersmak. Vi satsade på tidiga sorter som Swift och Montreal men odlade även två delikatesspotatisar som heter Amadine och Cherie. Det vi var allra gladast för var att vi lyckades få färdig potatis en vecka innan midsommar. Det är dyrt att köpa utsäde till potatis – speciellt om man vill ha ekologiskt utsäde så vi tog undan några lådor av vår egen skörd förra säsongen för att ha som sättpotatis. Vi har en jordkällare under huset som är relativt stor. Där blir det aldrig frost och det är ju bra. Tyvärr verkar det som om det inte är tillräckligt kallt.

Swift som ska vara den allra tidigaste sorten tyckte redan i januari att det började bli vår. Då sköt den skott där nere i jordkällaren och eftersom där är helt mörkt blev skotten långa och vita. Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. De  potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.

Vi har ett gästrum som är svalt och där har vi satt upp tre fällbord som vi lagt plast på. Ovanpå borden ställer vi brödbackar som vi bottnar med tidningar och sedan häller jord på. Jorden fuktas och sedan lägger vi ut potatisarna. I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 

Övriga senare sorter kommer vi inte att förgro eftersom det inte är bråttom med dem. Vi har i år köpt ekologiskt utsäde från Larsviken. Vi valde Orla som är en tidig sort som ger stor skörd och även ska tåla att lagras vilket ju är bra om vi ska spara sättpotatis till nästa år. Vi prövar också Sarpo Mira som är den enda mjöliga sorten vi odlar. Det blir dyrt både med själva utsädet och med transporten. Förhoppningsvis så blir vi bättre på vinterförvaring efter hand så vi slipper köpa utsäde i framtiden. I år kommer vi odla sju olika sorters potatis plus fyra gamla sorter som vi beställt från NordGen men de räknas nästan inte för där har vi så små kvantiteter än så länge.

Var är potatisen?

Den absolut viktigaste lärdomen man kan göra när man odlar, enligt mig,  är att man aldrig kommer ihåg någonting. Den kommer jag ihåg i början av varje säsong och är jätteduktig med att sätta ut skyltar, lappar och märka upp det jag gör. Sedan brukar verkligheten komma ifatt och lärdomen är som borta. Det blir sporadiska skyltar med förkortningar som inte går att förstå senare eller slarvigt skrivna skyltar som är helt oläsliga efter ett tag. I våras satte vi fyra sorters potatis. Det var i början av säsongen och där varje sort började stack vi ner en tydlig lång pinne där det stod sortnamn och hur många rader av sorten som satts. Vi odlade Cheri, Amadine, Montreal och Swift. Cheri och Amadine hade vi eget utsäde sedan tidigare och de andra två köpte vi in 25 kilo av varje sort. Potatis visade sig vara väldigt lätt att sälja och till nästa år vill vi odla mer. Eftersom det är svårt att få tag på större mängd utsäde till rimligt pris på nära håll så är det lite krångligt. Tanken var därför att spara tillräckligt så att vi kunde dubbla mängden potatis till nästa år.

Den sort som vi skördade först var Swift som är en extremt tidig potatis. Vår var skördeklar en dryg vecka innan midsommar. Det var fortfarande i början av säsongen. Skördade rader täcktes med markduk och de rader där nästa års sättpotatis fanns var väl synliga däremellan.

Övriga tre sorters potatis har blivit skördade lite här och var. Det beror delvis på att vi och våra wwoofare har skördat allteftersom vi har velat ha potatis att äta. Vid några tillfällen har det blivit en större skörd till någon marknad eller för försäljning men då har det ofta varit bråttom så man har varit glad när man hittat en rad att börja skörda på. Inga markeringar längre, inget system. p1170923Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.

Ofta har sorken hunnit före mig. I kanten av fältet har kvickroten vuxit rätt igenom potatisar och vissa har knäpparlarver krupit in i. Greptag efter greptag har långsamt tömt fältet. Första sorten, Swift, var lätt att få upp och där fick vi ihop 50 kilo sättpotatis precis som beräknat. Andra sorten, Montreal, skulle också ha varit 50 kilo men det visade sig bara finnas cirka 25 kilo kvar. Övriga två sorter fanns så vi har att äta i vinter plus en del till utsäde men det fanns inte alls lika mycket som vi trodde. Så kan det gå. Till nästa år ska allt märkas upp noga. Igen.

En glädjande upptäckt var i alla fall att kvickroten har fått ge sig på de flesta ställen. Det är bara utefter kanterna som den är ett stort problem. Därmed ser vi fram mot att gräva nästa års beting på 24 bäddar.

Potatisen lagrar vi i vår jordkällare under huset. Den finns bakom den här vackra  dörren. p1170946Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.

p1170947

Därinne är det lågt till tak så det är jobbigt att bära in lådor eftersom man inte kan gå rak. p1170945En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. p1170951

Taket är gjort av väldigt stora stenar på över en meter i längd. p1170953

Tanken är att jordkällaren ska fyllas med morötter, rödbetor, lök medan grönkål, palsternackor och purjo får stå kvar i landet. Så småningom kommer vi att bygga någon form av hyllsystem här inne men det får bli ett annat år.

Det slår mig så här i efterhand att det kanske inte är så krångligt att köpa sättpotatis ändå.

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑