Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: ankor (sida 1 av 2)

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Ankungar

Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.

Ällingar – The movie

De är små men förmodligen har de vuxit för de äter med god aptit. Eller, vi vet ju inte hur mycket av maten som hamnar i magarna. Det vi ser är den mat som hamnar på lådans väggar. De tar mat i munnen och sedan skakar de kraftigt på huvudet. Det stänker åt alla håll. Det mesta hamnar på väggarna men en del hamnar på syskonen. De är oftast fläckiga av mat men nu har de börjat att putsa sig energiskt. Mer energiskt än effektivt.

Lådan var ren några timmar tidigare. Det som syns är motsatta sidan mot där maten står, ändå har det hunnit att bli ganska fläckigt. Värmelampan ger ett konstigt ljus men behövs för att de ska hålla värmen i brist på ankmamma. Som de säger i Göteborg: En go´gäng de där!

Öppen gård

Vi har inte någon aning om hur många som följer vår blogg men vi har börjat få en del frågor om besök och möjligheter att se Östängs Gård. Det är roligt och inspirerande. I vår kommer vi att ha öppen gård den 14:e april mellan klockan 10-16 med guidade visningar klockan 10 och klockan 13. Då är vem som helst välkommen hit och man behöver inte anmäla sig i förväg.

En höna framför en målning av en höna.

Under guidningen kommer vi att visa grönsaksodlingen, skogsträdgården, äppellunden, hönornas husvagn och hästsläp, fåren och eventuella lamm och våra ankor. Vi kommer att avsätta hela dagen för att ha tid att svara på alla frågor. Det kommer inte att finnas någon servering på gården men vill man ta med sig egen fika så är man välkommen att sätta sig i trädgården. skogen, skogsträdgården eller ute på betesmarken.

Vi kommer också att öppna upp en tillfällig loppmarknad i ladan med diverse fynd.

Köksträdgården i Mölnemad har öppet samma dag och samma tider och ligger bara fem kilometer härifrån så det går att kombinera besök på båda ställena. Andy och Lena har där ett andelsjordbruk och odlar grönsaker på friland och tomater i ett stort tunnelväxthus.

Att vi har öppet just denna dag beror på att det är Framtidsvecka i Alingsås. Det är något som vi har varit engagerade i sedan starten 2013. Förra året var det 178 programpunkter med 85 olika arrangörer på en enda vecka i Alingsås. Programmet är inte klart för i år än men håller på att växa fram på alingsas.framtidsveckan.net. Redan nu är det dock klart att Riksteaterns föreställning Nationalparken inleder veckan och det är ett fantastiskt tillfälle för dem som annars inte har råd att gå på teater eftersom det är utan kostnad under Framtidsveckan.

Det kommer att bli många intressanta föreläsningar och annat kul under veckan. Anders Wijkman kommer att prata under rubriken ”Den förbannade kortsiktigheten” och Gunnar Lyckhage kommer att prata om upphandling av mat och hur man kan göra i en kommun för att kunna upphandla närproducerade livsmedel. Det blir en heldags odlingskurs med Jonas Ringqvist på onsdagen och samma kväll kommer han att föreläsa om att odla grönsaker. Innan Jonas föreläsning kommer Ylva Arvidsson att hålla en föreläsning kring permakultur. Hon har tillsammans med sin man och dotter skrivit en mycket bra bok kring permakultur på svenska för svenska förhållanden. Men som sagt programmet är inte klart än så mycket mer är på gång som vi inte kan avslöja än. Håll koll på programmet på alingsas.framtidsveckan.net

Välkommen till Östäng och Framtidsveckan i Alingsås!

Ällingar

Eller ankungar som de oftast kallas numera. Vår lilla ankflock består av två vita systrar och ett mörkt par som inte är nära släkt med varandra. De verkar trivas tillsammans och vid juletid började de plötsligt lägga ägg. De är inte som moderna höns som lägger ägg nästan hela året utan bara under den period då det passar bra. Vilket vi tänkte skulle vara våren. Men det tyckte inte ankorna. Till en början låg det ägg lite här och där i redet men efter ett par veckor så valdes några ägg ut och hamnade i ett rede. De andra nio fick ligga kvar längs väggarna. Den mörka honan har varit mest aktiv med att ruva men minst en av de vita har deltagit. De är så lika varandra… kanske har båda vita ruvat? Även hannen, eller ”draken” som det hette förr har varit med om att ruva.

Vi har inte riktigt trott på projektet med att ruva ankägg med is på golvet och allmänt kallt och ruggigt, så vi var inte riktigt redo när det pep i ankburen. Sex ankungar hade kläckts. En hade tyvärr trillat ner och dött men fem fanns kvar.

Snabbt fick vi fixa en lite barnavdelning på golvet. Värmelampa och lite halm borde öka överlevnadschanserna. Vi gjorde i ordning en plastback med halm, vattenskål och äggula utblandad med vatten. Ankmamman och ällingarna flyttades ner i den och värmelampan sattes på lagom avstånd. Alla fem verkade pigga och vi lämnade dem där med sin mamma. Enligt en vän som är duktig på ankor bör vi ge dem äggula och startfoder uppblött i vatten. Vi hade inte något startfoder utan fick åka in till Backlunds och handla. Det visar sig att de gillar äggula men ratar startfodret så när de överlevt några dygn får vi nog börja blanda ut äggulan så att de vänjer sig vid startfodret.

Nästa dag när vi kom ut hade ankmamman återgått till sina vuxna kamrater och ankungarna var ensamma i sin låda. Vi försökte lyfta i mamman flera gånger men hon vägrade. Då försökte vi med en av de andra honorna men utan att lyckas. När vi kom ut nästa gång var de fortfarande ensamma och en av dem hade badat i vattenskålen och var blöt och nedkyld. Vi fick ta in den och värma upp den med hårblåsen. Den repade sig förvånandsvärt snabbt så vi kunde sätta ut den igen.

Idag på morgonen mådde alla bra och vi åkte till jobbet efter att ha gett dem mat. Lite oroligt kändes det så jag åkte hem tidigare för att titta till dem. Fortfarande inte någon ankmamma som verkade bry sig och två ankungar var rejält medtagna. de var kalla och blöta vilket gjorde att vi bestämde oss för att ta in allihop i köket och stänga till så inte katterna kan kalasa på ankungar. En av de våta visade sig hämta sig rätt så snabbt när den kom in i värmen och kunde återvända till de andra. Den svagaste däremot var illa däran och det var tufft att se.

Den kunde inte stå upp utan trillade omkull hela tiden. Hårfön och handduk under en halvtimmes tid gjorde att den så småningom hämtade sig och till slut fick vi i den lite uppblött äggula. Vi värmde den en stund till och satte sedan tillbaka den till de andra. Nu är den lika pigg som sina syskonoch fnattar omkring i lådan. Eftersom de gärna fnattar omkring även i mat- och vattenskålarna vågar vi inte sätta ut dem i ladugården igen.

Dålig idé att kläcka fram ankungar mitt i vintern men eftersom vi inte styr över det så får vi göra det bästa av situationen. Nu får ankungarna bo i köket i värmen så får vi se vad det blir av dem så småningom. Söta är de i alla fall.

Projekt avslutas och påbörjas

Idag på morgonen åkte Marthe och Cosette från Frankrike vidare till nästa gård. De har varit hos oss i lite drygt två veckor. Som alla wwoofare vi haft så jobbar de hårt och tar stort ansvar för de projekt de åtar sig. De valde tidigt att fixa en ny damm åt ankorna. Det mesta grävarbetet var redan gjort men det var en hel del finlir kvar för att få dammen bra. Markduk las i botten och dammduk ovanpå den. Kanterna täcktes med jord och stenar. Till skillnad från vår förra damm så blev kanterna på den här dammen plana upptill så att stenarna ligger still. I den förra dammen rasade stenarna ner i vattnet efter ett tag när ankorna klättrade upp och ner för kanterna. Marthe och Cosette valde också ut blomsterplantor från blomsterträdgården som de delade och planterade vid den nya dammen. Sedan tillverkade de en skylt som de satte upp vid dammen så alla kan se att det är de som gjort den. Det roliga med de här skyltarna är att wwoofarna ofta lägger ner en hel del arbete på att få dem snygga. Wwoofarna väljer själva de projekt de vill arbeta med efter lunch fram till klockan tre. Projekten som finns att välja mellan står på en wwooflista. När projektet är helt klart prickas det av från listan. När de var klara med sitt projekt så byggde de tre fågelholkar åt oss. Även de målades och namnades och sattes upp i går innan arbetsdagen var slut.

Fågelholkarna blir allt mer fantasifulla och det läggs ner mycket jobb på färgval och placering. Våra nya wwoofare från Irland – Elaine och Michael har som sitt första projekt valt att måla klart wwoofvagnen med röd linoljefärg. Eftersom det var sista kvällen så avslutade vi tillsammans i trädgården. Alla dessa människor som kommer i vår väg och delar vår vardag gör den väldigt trevlig. Det är fantastiskt med våra wwoofar-gäster. Vi lär oss mycket om traditioner och vanor från andra länder bara genom att äta lunch, fika och jobba ihop.

Snart slut på anläggningsarbetet

Ni som följt oss ett par år vet att vi gräver bäddar för att rensa dem från i huvudsak kvickrot. Efter första grävningen så gräver vi dem inte igen. De är i princip fria från rotogräs och eftersom vi täckodlar så minimerar vi ogräsrensningen. För att luckra jorden använder vi en bredgrep och det räcker gott. Det känns bra att inte gräva i jorden utan lämna maskar och mikroliv i fred. När vi köpte gården gjorde vi upp en plan om att gräva 24 bäddar varje år i fyra år. Nu är vi inne på de allra sista bäddarna.  I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.

Efter fikat planterade vi ut vintersquash och zucchini i fem bäddar. Täckmaterialet togs av och bäddarna gödslades och fick stenmjöl. Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.

Efter lunch väljer wwoofarna något projekt som de själva vill arbeta med. Anna fortsatte att plantera äppleträd eftersom vårt nybeställda sorknät äntligen kommit. Cosette och Marthe valde att ta sig an att anlägga en ny ankdamm. Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.

Öppen gård 15 april

Välkomna att besöka oss på Östängs Gård den 15 april. Då är det Framtidsvecka i Alingsås så vi passar på att ha öppet på gården mellan 10.00 och 16.00. Vi kommer att ha guidade visningar klockan 10.00, 12.00 och 14.00 men du har också möjlighet att gå runt och titta som du vill. Förhoppningsvis kommer vi att ha nyfödda lamm man kan få gosa med. Den här våren är det annars väldigt svårt att säga vad vi har att visa upp. Om snön har försvunnit kommer vi förmodligen att ha hämtat hem två små gyltor men det vågar vi inte lova. Vi har i alla fall hönor, bin, ankor, katter och får. Vi odlar i fasta bäddar och har en skogsträdgård och en äppellund. Det krävs inte någon anmälan och det kostar inte någonting. ’

Välkomna önskar Ylva och Jonas

Öppen gård på Östäng

Kyla

Nu är det månaden mars som borde vara en vårmånad. Det verkar inte som om den har förstått det. Vi har fruset vatten i kranen i ladugården och bär vatten inifrån köket till djuren. Våra hinkar med vattennipplar kan vi inte använda till hönsen. I och med att nipplarna är i metall så fryser de ganska fort. Hönorna får istället vatten i skålar. Fårens hink är helt frusen när vi kommer ut på morgonen och så även på kvällen. Vi har flera hinkar och bär in en frusen och hänger ut en ny med ljummet vatten. Den frusna hinken får stå inne och tina så vi kan fylla den med ljummet vatten nästa gång vi ska ut. Ankornas badkar är kallt. Ibland har det en hinna av is på sig. Den får vi slå hål på och så fyller vi på med ljummet vatten. Idag hittade vi en nerkyld anka i badkaret. Det var inte någon is på men man såg att hon inte mådde bra. Hon såg helt enkelt frusen ut. Vi fick värma henne under värmelampa och efter en liten stund mådde hon märkbart bättre. Vi ville byta vatten i badkaret men avloppsröret ifrån badkaret var fruset. Efter en halvtimme med värmefläkt mot röret så kunde vi tappa ut vattnet. Man får gå många gånger om man ska fylla ett badkar med vatten i hinkar. När det var gjort var det roligt att se ankorna som såg ut att njuta rejält i badet. Det är väldigt mycket mer arbete med djuren när det är minusgrader. Vi är glada att vi inte har heltidsjobb utan att någon är hemma de flesta dagarna och kan sköta om djuren.

Det märks att vi lever i Västsverige  och att den här vintern har skilt sig från de övriga tre vi har upplevt på Östäng. Korta köldknäppar är enkla att hantera. Vatten tar lite tid på sig att frysa och inomhustemperaturen i fähuset drar sig långsamt ner mot frostgrader. Den snälla typen av vinter klaras av utan isolerade vattenhoar eller elvärmda slangar och om det blir en sådan nästa gång så kan vi tåla att bära vatten ibland. Om det blir den bistra vintertypen med flera veckor utan plusgrader nästa år får vi nog investera i lite värmeteknik.

Ankor på vintern

Vår lilla flock med vita Mignon-ankor verkar gilla den lilla dammen vi grävde åt dem. De kanske till och med trivdes i ankhuset eftersom de allt oftare gick in själva när det skymde. De var inte alltid på plats när mörkret lagt sig. Det hände att vi fick fösa dem ur vattnet, upp på klippan, runt huset och in genom dörren i kolsvart mörker. Men de verkar ha gillat platsen för de rörde sig inte långt därifrån bortsett från några flygturer. Kanske var det utsikten eller att det fanns lagom många mördarsniglar?

 

Men utomhusvatten har en tendens att frysa under vintern så det fick bli en inomhusbur i ladugården med mindre frostrisk. På logen fanns ett badkar som antagligen var ämnat att ge sommarvatten till kor men som inte kommit till användning. Det finns en etikett på så karet kan vara oanvänt.

Vi byter vatten med några dagars mellanrum och det är uppskattat. Då passar de på att smörja in alla fjädrar men någon olja eller fett som de tillverkar själva i en körtel nära gumpen. Oljan måste arbetas in för att fjädrarna inte ska dra åt sig vatten och det fungerar ju bra eftersom de tydligt håller sig flytande.

 

Vi gillar våra ankor även på vintern när vi inte har någon nytta av dem. De piggar upp!

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑