Kategori: ankor (Sida 1 av 8)

Idag var det premiär för det nya ankhuset. Wwoofaren Janick har fortsatt att bygga på Ylvas konstruktion och våra löpankor skulle få flytta ut till till ankdammen.

Fortsätt läsa

Vi har varit iväg på familjesemester. För första gången på åtta år åkte hela familjen iväg på skidresa till Åre över jul. Vi brukade åka på en årlig skidresa innan vi skaffade gård men de senaste åtta åren har vi varken haft råd eller känt att vi har haft tid. Nu kallade vi in vänner, släkt och grannar som djurvakter och gav oss av med nattåget. Bara att få återuppleva det tillsammans med våra nu vuxna barn kändes väldigt bra.

Ylva älskar utförsåkning och har verkligen längtat. Jonas är inte lika pigg på skidor utan ville se Trondheim, caféer och annat trevligt. Dag tre blev Ylva påkörd i backen och skadade två knän, en fotled och ett revben. Därefter blev det mest vila i soffan för henne. Surt, men sånt händer. Vi har ändå haft en trevlig semester med mycket umgänge, god mat och framför allt avkoppling.

Djuren har blivit väl omhändertagna och gosade med. Det känns fantastiskt bra att ha många människor omkring oss som ställer upp och gör det möjligt för oss att vara borta.

Ankorna fick nytt vatten i badkaret så fort vi kom hem. Det är det bästa de vet. Även om vi byter ofta så blir det smutsigt väldigt fort men varje gång vi byter så blir de som tokiga och fulla av liv.

Nu ska vi bara se till att få alla kroppsdelar i skick inför säsongsstart.

Under den gångna sommaren har vi haft en fin liten flock med ankor som efter lite inledande bataljer verkade trivas tillsammans. Detta trots den sneda könsfördelningen, det var fem hanar och en hona.

Igår kompletterade vi med två honor till, en svart-grön och en vit. Vi hoppas att de kommer att trivas och att vi kanske till och med får ällingar framåt våren. Vi hoppas verkligen att det inte blir äggkläckning runt nyår som vi har varit med om tidigare.

För att ge dem lite mer utrymme har vi placerat dem i två utrymmen. De mörka för sig och de vita för sig. Vi får se hur de två vinterflockarna kommer att komma överens. De vita fick badkaret och de andra får hålla tillgodo med ett duschkar.

Idag var vi hemma och jobbade båda två. Vi gick ut hårt med var sin lista och det flöt på bra så det kändes som om flera punkter skulle kunna strykas innan lunch. Då får man genast känslan av att listans slut är inom räckhåll – vilket är väldigt ovanligt och i princip aldrig inträffar. Det hindrar inte att man hoppas.

Strax före förmiddagsfikat hörde jag en busvissling från Jonas som stod vid ankdammen. Han ville att jag skulle komma. Under ett träd precis vid ankornas damm låg en räv.

Den hade gnagt sig in genom en bräda och låg nu och vilade ihoprullad precis vid vattnet.

I dammen simmade ankorna omkring och brydde sig inte ett dugg om räven. Jonas stod stilla och jag smög försiktigt framåt, rädd att skrämma den.

Den tittade ömsom på mig och ömsom på Jonas men gjorde ingen ansats till att smita iväg eller gömma sig.

Den bara låg helt stilla. Den såg inte sjuk eller mager ut. Pälsen var blank och hullet bra så vi blev allt mer konfunderade.

Det är fascinerande att få se en räv på så nära håll.

Att kunna fotografera på det avståndet kändes skumt.

Rävar är verkligen vackra djur och vi ser dem titt som tätt men de har aldrig varit inne på gårdsplanen förut.

Våra korkade ankor hade inte ens vett att hålla sig på avstånd utan gick upp bredvid räven för att se om vi kom med mat.

Vi visste först inte vad vi skulle göra utan stod tittade på räven som tittade på oss. Till slut insåg vi att räven trots sitt friska utseende måste vara skadad på något sätt. Annars hade den sprungit därifrån. Vi ringde jaktlaget och grannarna för att få tag på en jägare. Vi har bara var sin halv jaktlicens vilket kändes som en brist i detta läge.

Till slut fick vi tag på jaktledaren som ringde en annan i jaktlaget och inom en timme var han på plats med ett hagelgevär och sköt räven. Under tiden turades vi om att stå och vakta räven. Vi ville inte att den skulle slinka iväg om den var svårt skadad.

Det visade sig att rävens ena ben var brutet och svansen var nästan helt av. Den måste ha blivit påkörd av en bil och tagit sig upp till oss för att desperat få tag på något lätt byte att äta. Den gnagde av en bräda vilket måste ha tagit en bra stund. Väl inne i ankornas hägn kom den inte åt dem då de lätt simmar ut i dammen. Den stackars räven gav då helt enkelt upp och la sig under trädet tills vi kom och hittade den. Sorgligt.

Listorna blev inte slutgjorda idag heller.