Eller ankungar som de oftast kallas numera. Vår lilla ankflock består av två vita systrar och ett mörkt par som inte är nära släkt med varandra. De verkar trivas tillsammans och vid juletid började de plötsligt lägga ägg. De är inte som moderna höns som lägger ägg nästan hela året utan bara under den period då det passar bra. Vilket vi tänkte skulle vara våren. Men det tyckte inte ankorna. Till en början låg det ägg lite här och där i redet men efter ett par veckor så valdes några ägg ut och hamnade i ett rede. De andra nio fick ligga kvar längs väggarna. Den mörka honan har varit mest aktiv med att ruva men minst en av de vita har deltagit. De är så lika varandra… kanske har båda vita ruvat? Även hannen, eller ”draken” som det hette förr har varit med om att ruva.
Vi har inte riktigt trott på projektet med att ruva ankägg med is på golvet och allmänt kallt och ruggigt, så vi var inte riktigt redo när det pep i ankburen. Sex ankungar hade kläckts. En hade tyvärr trillat ner och dött men fem fanns kvar.
Snabbt fick vi fixa en lite barnavdelning på golvet. Värmelampa och lite halm borde öka överlevnadschanserna. Vi gjorde i ordning en plastback med halm, vattenskål och äggula utblandad med vatten. Ankmamman och ällingarna flyttades ner i den och värmelampan sattes på lagom avstånd. Alla fem verkade pigga och vi lämnade dem där med sin mamma. Enligt en vän som är duktig på ankor bör vi ge dem äggula och startfoder uppblött i vatten. Vi hade inte något startfoder utan fick åka in till Backlunds och handla. Det visar sig att de gillar äggula men ratar startfodret så när de överlevt några dygn får vi nog börja blanda ut äggulan så att de vänjer sig vid startfodret.
Nästa dag när vi kom ut hade ankmamman återgått till sina vuxna kamrater och ankungarna var ensamma i sin låda. Vi försökte lyfta i mamman flera gånger men hon vägrade. Då försökte vi med en av de andra honorna men utan att lyckas. När vi kom ut nästa gång var de fortfarande ensamma och en av dem hade badat i vattenskålen och var blöt och nedkyld. Vi fick ta in den och värma upp den med hårblåsen. Den repade sig förvånandsvärt snabbt så vi kunde sätta ut den igen.
Idag på morgonen mådde alla bra och vi åkte till jobbet efter att ha gett dem mat. Lite oroligt kändes det så jag åkte hem tidigare för att titta till dem. Fortfarande inte någon ankmamma som verkade bry sig och två ankungar var rejält medtagna. de var kalla och blöta vilket gjorde att vi bestämde oss för att ta in allihop i köket och stänga till så inte katterna kan kalasa på ankungar. En av de våta visade sig hämta sig rätt så snabbt när den kom in i värmen och kunde återvända till de andra. Den svagaste däremot var illa däran och det var tufft att se.
Den kunde inte stå upp utan trillade omkull hela tiden. Hårfön och handduk under en halvtimmes tid gjorde att den så småningom hämtade sig och till slut fick vi i den lite uppblött äggula. Vi värmde den en stund till och satte sedan tillbaka den till de andra. Nu är den lika pigg som sina syskonoch fnattar omkring i lådan. Eftersom de gärna fnattar omkring även i mat- och vattenskålarna vågar vi inte sätta ut dem i ladugården igen.
Dålig idé att kläcka fram ankungar mitt i vintern men eftersom vi inte styr över det så får vi göra det bästa av situationen. Nu får ankungarna bo i köket i värmen så får vi se vad det blir av dem så småningom. Söta är de i alla fall.
Marthe och Cosette valde också ut blomsterplantor från blomsterträdgården som de delade och planterade vid den nya dammen. 
Sedan tillverkade de en skylt som de satte upp vid dammen så alla kan se att det är de som gjort den. Det roliga med de här skyltarna är att wwoofarna ofta lägger ner en hel del arbete på att få dem snygga. 
Wwoofarna väljer själva de projekt de vill arbeta med efter lunch fram till klockan tre. Projekten som finns att välja mellan står på en wwooflista. När projektet är helt klart prickas det av från listan. 
När de var klara med sitt projekt så byggde de tre fågelholkar åt oss. 
Även de målades och namnades och sattes upp i går innan arbetsdagen var slut. 
Våra nya wwoofare från Irland – Elaine och Michael har som sitt första projekt valt att måla klart wwoofvagnen med röd linoljefärg. 
Eftersom det var sista kvällen så avslutade vi tillsammans i trädgården. Alla dessa människor som kommer i vår väg och delar vår vardag gör den väldigt trevlig. 
Det är fantastiskt med våra wwoofar-gäster. Vi lär oss mycket om traditioner och vanor från andra länder bara genom att äta lunch, fika och jobba ihop.
Nu är vi inne på de allra sista bäddarna. 
I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.
Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. 
Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. 
Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.
Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. 
När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.
Nu är det månaden mars som borde vara en vårmånad. Det verkar inte som om den har förstått det. Vi har fruset vatten i kranen i ladugården och bär vatten inifrån köket till djuren. 
Våra hinkar med vattennipplar kan vi inte använda till hönsen. I och med att nipplarna är i metall så fryser de ganska fort. Hönorna får istället vatten i skålar. Fårens hink är helt frusen när vi kommer ut på morgonen och så även på kvällen. Vi har flera hinkar och bär in en frusen och hänger ut en ny med ljummet vatten. 
Den frusna hinken får stå inne och tina så vi kan fylla den med ljummet vatten nästa gång vi ska ut. Ankornas badkar är kallt. Ibland har det en hinna av is på sig. Den får vi slå hål på och så fyller vi på med ljummet vatten. Idag hittade vi en nerkyld anka i badkaret. Det var inte någon is på men man såg att hon inte mådde bra. Hon såg helt enkelt frusen ut. 
Vi fick värma henne under värmelampa och efter en liten stund mådde hon märkbart bättre. Vi ville byta vatten i badkaret men avloppsröret ifrån badkaret var fruset. Efter en halvtimme med värmefläkt mot röret så kunde vi tappa ut vattnet. Man får gå många gånger om man ska fylla ett badkar med vatten i hinkar. När det var gjort var det roligt att se ankorna som såg ut att njuta rejält i badet. Det är väldigt mycket mer arbete med djuren när det är minusgrader. Vi är glada att vi inte har heltidsjobb utan att någon är hemma de flesta dagarna och kan sköta om djuren.
Fönstren har nu fått en ny hemvist i ett pallställ där vi hade tänkt ha virke. Får se om vi hittar en ny plats för virket eller om fönstren kommer att få flytta ytterligare en gång. Tyvärr tog vi inte någon ”förebild” på eländet men det tog en halv dag att tömma utrymmet. Ungefär så här ser alla ”ickedefinierade” utrymmen ut på vår gård.
Vi använder de bjälkar och stolpar som finns att skruva fast reglar och väggar emot. Tanken är att ankorna ska få ett badkar i sin avdelning. Vi kommer att kunna leda ut vattnet i ett rör från badkaret ner i en golvbrunn så vi kan tömma ut det och fylla på nytt när det blivit smutsigt. 
Vi fick för en tid sedan flera väldigt fula dörrar av Magnus Jacobsson. Dörrarna är laminerade med en hård yta och passar väldigt bra som väggar i ett hönshus. Svårt för kvalster och andra odjur att gömma sig i. Bakre väggen utgörs av två dörrar ovanpå varandra. Vi kommer att näta upp till taket med kycklingnät men vill ha väggar längst ner. Kycklingnätet kommer förhoppningsvis att stoppa eventuellt hungriga råttor. 
Dörrarna räckte inte till alla väggar så vi fick även användning av en gammal mellanvägg från ett hästsläp som vi använt till grisarna tidigare.
Ankhustaket är nu klart och vi hann också måla lite vitt på några detaljer. I morgon ska vi flytta huset på plats. Vi har sett ut platsen och bestämt hur vi ska dra staketet.
Sedan var det dags att pappa klart taket på blivande bastun. 
Även det blev klart förutom att vi behöver slå i några pappspik som håller nere pappen. 
