Kategori: bete (Sida 1 av 4)

Rymmarfår

Ni som följer vår blogg vet att Henrik Houdini rymde första gången redan vid födseln. På den vägen är det. Hela den här sommaren har Henrik, hans bror och hans mor rymt regelbundet. Det har även baggen Benny gjort vilket inneburit att vi har haft en liten grupp på fyra rymmarfår. Dessa får har vi varit tvungna att ha innanför fårnät istället för eltråd.

Vi har för liten andel av betena stängslade med fårnät eftersom det är mycket smidigare att stängsla med eltråd och fram tills i år så har det fungerat bra. Vi flyttar därför rymmargruppen mellan småhagar med fårnät och stödmatar dem med kålbladsrens, gräsklipp och klöverklipp. En och annan förvuxen squash och gurka har också slunkit ner. Det tar tid och det är tid som vi inte har så den här gruppen blir mindre och mindre populär på gården.

Förra veckan satte vi upp flyttbara elnät utanför eltråden på ett av våra skogsbeten för att gruppen skulle få mer att äta. Det fungerade ett tag. Sedan rymde baggen Benny och vi förstärkte ytterligare men dagen efter rymde Henrik, brorsan och morsan. Vi letade och hittade dem tillsammans med den stora gruppen får ute på stora betet.

Ok, tänkte vi. De kanske har saknat sin stora flock och kanske kan det fungera på stora betet nu eftersom det har fått vila i flera veckor och regnen hade ju kommit till sist. Där finns gott om mat så de borde inte vilja rymma.

Egentligen insåg vi nog att vi mest försökte övertyga oss själva för att vi var less på att stödmata fem får. Det fungerade en halv dag. Sedan kom vår granne och sa att vi hade får på rymmen. Vi gick dit han hade sett gruppen och de var naturligtvis inte kvar. Vi letade och letade och till slut hittade vi dem inne på storbetet igen. De hade helt enkelt rymt tillbaka till gruppen.

Vi försökte återigen intala oss själva att det nog skulle fungera men det gjorde det naturligtvis inte utan nästa dag var de borta igen. Betet är på fem hektar så det kan ju vara så att de gömt sig men efter att ha varit ute och letat och räknat flera gånger var det bara att inse att de rymt igen.

Jag har stått på Nolbygårds Matmarknad hela dagen men Jonas har kört runt med bilen och letat och gått sväng efter sväng utan att hitta dem. När jag kan hem la jag därför ut en notis i bygdens lokala facebookgrupp.

På kvällen efter att vi packat upp efter marknaden, tagit hand om djuren och byggt klart vår nya löktork tog vi en promenad tillsammans på storbetet för att se om vi hittade dem. Men hur vi än letade så hittade vi dem inte någon stans. Då började vi gå efter stängslet och rätt som det var så fick vi syn på dem femtio meter utanför staketet.

Vi gick dit och de kom fram och hälsade direkt. Tackan har ett rött halsband på sig så det var bara att sätta fast det medhavda hundkopplet och börja gå.

De beter sig mer som hundar än som får vid det här laget. Jonas gick först med tackan och sedan följde lammen efter.

Normalt när man går med får i koppel så stretar de emot, lägger sig ner, springer åt fel håll eller vägrar helt enkelt att röra sig. Men inte den här tackan.

Vi fick ta oss igenom grannens vall ut till asfaltsvägen eftersom vi inte ville dra till oss övriga flockens uppmärksamhet. Det räcker med de rymmarfår vi har och vi vill verkligen inte att resten fattar att man kan rymma.

Lammen lämnar inte tackans sida någon längre stund så det är bara henne vi behöver ha koppel på.

Nu är de tillbaka bakom fårnät. Slakteriet öppnar för säsong om två veckor…

Jonas och gläntan

Vi har skrivit tidigare om Jonas som gjorde sitt praktikarbete hos oss under september månad. Nu ska vi försöka att beskriva vad han åstadkom under sin månad på vår gård. Han skickade sina planer och bilder som dokumenterat arbetet.

När Jonas först kontaktade oss så var hans planer på vad han ville göra ganska vaga. Vi tog honom på en vandring runt våra marker för att ge honom en bild av vad han kunde välja mellan. Sedan fick han bestämma själv vilken del av marken som var mest intressant för honom som praktikobjekt.

Först några bilder på ett område som var det näst mest lämpade för honom att ta tag i men som han lämnade till oss att ta hand om vid ett senare tillfälle. Det gäller betesmarken och en liten bit som borde tillhöra betet men som vi av någon anledning stängslat ut från betet. Berg i dagen gjorde att det skulle ha tagit tid att stängsla, det var antagligen därför.

Djurens betande formar miljön. De flesta små träd har ingen chans utan ger upp efter några somrar när de inte fått behålla sina löv. Några av de som trots detta blir stora ser lite annorlunda ut. Jonas kallar dem för ”betespåverkade träd” och man kan ana en tuff uppväxt.

Här fanns även Svinrot som tydligen är typisk för hävdade marker. Det har säkert funnits många fler arter som är typiska för bete och slåtterängar men denna var den enda lite mer typiska växt som han hittade.

Jonas inventerade och gjorde överlägg till gamla kartor och flygbilder. Det hjälpte honom att förstå landskapet och att försöka tolka hur marken har brukats tidigare. Dels en nutida flygbild.

Sedan på den ekonomiska kartan från 1960, innan svensk jordbruksmark började att läggas ner.

Och till sist kartan som gjordes i samband med Laga skiftet i mitten av artonhundratalet. Den gröna triangeln är den lilla biten som borde vara med i betesmarken men som råkade hamna utanför för att där var så bergigt. Jonas var intresserad av att arbeta där men bestämde sig till sist för att istället arbeta i den södra kanten av den norra inhägnaden.

Hans genomgång av betesmarken var värdefull men det stora arbetet gjorde han norr om vägen. Här kommer en serie bilder som är tagna på samma plats och som visar hur ljuset släpps in. Här har det varit betesmark en gång i tiden men nu är det mer att betrakta som skog. Kameran är riktad mot söder.

När skogsridån är borta kommer gräset att få mycket mer solljus så att det kan växa. Det ska bli kul att se vilka gamla frön som börjar gro när ljuset plötsligt räcker till för det. Det är tydligt att detta har varit betesmark och det känns roligt att vi har börjat att återställa till bete igen. Hade vi gjort detta jobb själva så hade det legat mycket ris och annan bråte kvar förmodligen år efteråt men eftersom målet är att återskapa en betesmark så bör man föra bort så mycket organiskt material som möjligt vilket Jonas också gjorde. Det bidrar till det mycket städade intrycket.

Vi brukar ha många planer men alla kanske inte blir verklighet. Vi är mycket glada och tacksamma för att Jonas valde just Östäng för att göra sin praktik. Fantastiskt!

En del av praktiktiden var avsedd till att Jonas skulle bli trygg med att fälla träd. Just denna tall tillhörde inte något av de luriga träden men det är en härlig känsla att fälla med ”säkra hörnet”, stänga av sågen och knacka på kilarna tills trädet faller. Det hörs ett tydligt sus när vinden far genom barren en sista gång.

Stort tack Jonas, för att du tog dig an en bit av vår mark! Det var trevligt att ha dig här. Välkommen åter!

Jonas

Vi hade en praktikant varje dag hela september månad som heter Jonas och går en utbildning vid Göteborgs Universitet som heter Trädgårdens och landskapsvårdens hantverk. Det är ett kandidatprogram som ges i Mariestad.

Jonas var här i somras och inventerade växter på vår betesmark som en del i utbildningen och sedan kom han tillbaka och genomförde sin praktik. När han var här i somras var vi runt och studerade olika delar på gården för att hitta ett projekt som han ville ta sig an. Vi har många planer för gården varav en del förmodligen aldrig kommer att bli av och vi hittade ett par olika möjliga projekt. Jonas har sedan funderat och bestämde sig för att ta sig an ytan väster om våra dammar. Våra planer för det området har i flera år varit att det ska bli ett skogsbete. Vi har redan tidigare gallrat ut en hel del gran från ytan för att öppna upp och våra baggar har gått där och betat två säsonger så projektet är påbörjat.

De träd som vi tagit bort redan tidigare är nästan uteslutande granar. På ytan finns mycket tall och björk men även en del asp, enar en oxel och några undertryckta ekar.

Det intressant att få någon annans ögon på ytan. Jonas har i och med sin utbildning andra tankar än vad vi har.

Vi hinner inte med mer än lite grann varje år så ytan hade inte blivit färdig på många år än om inte Jonas dykt upp som en skänk från ovan. Redan efter första veckan kunde vi se stor skillnad. Han märkte ut träd och planerade över vad som ska sparas och vad som ska bort.

En påbörjad glänta utvidgas.

En dunge sparas.

Han är ordentlig Jonas, så allt ris och alla grenar läggs på hög. Vi gjorde flis till odlingsgångarna av de grövre grenarna medan annat kommer att läggas upp i högar för att skapa livsmiljöer för fler djur. Vi eldade upp en hel del också.

Jonas är Jonas praktikant. Det är han som är handledare. På tisdagar, onsdagar och halva torsdagen jobbar han i stan men på måndag, torsdag eftermiddag och fredag har han tid. Praktikant-Jonas har motorsågskörkort men eftersom han använder våra sågar så blir det ändå en del att gå igenom.

När man ändå är igång kan man ju plocka isär hela sågen…

…och när man ändå är igång så kan man ju plocka fram alla gamla sågar vi äger och plocka isär dem med…

En del tid tillbringas också i skogen med att diskutera och fundera kring vad som ska bort och vad som ska sparas.

Praktikant-Jonas jobbar på bra självständigt när Jonas inte är med men de har också fällt en hel del träd ihop i början för även om man har ett motorsågskörkort så är det bra att diskutera igenom en del krångliga fällningar innan man ger sig på dem.

Tanken med ytan är att återskapa vad vi tror fanns här förr. Vi har grävt fram tre släpkärror taggtråd från våra marker och mycket av den kom ifrån den här ytan. Här har alltså gått kor och betat. Sedan har ytan fått växa igen med de träd som råkar ta sig. Vi tror att tallarna är planterade men att det övriga har kommit utan hjälp. Utan bete så blir de flesta markerna skog och växer långsamt igen. Tanken är att ta fram de gamla stenmurarna, att öppna upp gläntor så det kan börja växa på marken, friställa träd så de får chans att må bra och skapa en yta med stor biodiversitet som kan hållas i skick tack vare betande djur.

Fåren ute på bete

I går kväll fick våra får lämna sitt välkomstbete och bege sig ut på vårt stora bete. Korna, eller förmodligen kvigorna, kommer om en vecka så våra 11 får och 12 lamm fick 5 hektar bara för sig själva.

I morse var det dags för den första vandringen för säsongen då någon av oss tittar till fåren på betet. De hade det bra. På bilden ovan finns det, förutom tackan som poserar i förgrunden, sex eller sju får till. De smälter in bra med berget.

De har redan ockuperat sitt vanliga favoritställe, ett buskage med enar på en bergknalle. Ingen av dem röde sig när jag gick omkring bland dem. I vanliga fall brukar någon tacka bli lite orolig och resa sig upp för säkerhets skull men inte idag.

Alla låg och njöt av morgonsolen efter en natt med mild frost. De flesta idisslade och flocken utstrålade en underbar frid.

Vid sådana här tillfällen måste ingen påminna om fårens halmbädd som ska rivas ut eller att det var jobbigt att titta till dem nattetid inför lamningarna. Idag var det bara bra!

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑