En gård för omställning

Rymmarfår

Ni som följer vår blogg vet att Henrik Houdini rymde första gången redan vid födseln. På den vägen är det. Hela den här sommaren har Henrik, hans bror och hans mor rymt regelbundet. Det har även baggen Benny gjort vilket inneburit att vi har haft en liten grupp på fyra rymmarfår. Dessa får har vi varit tvungna att ha innanför fårnät istället för eltråd.

Vi har för liten andel av betena stängslade med fårnät eftersom det är mycket smidigare att stängsla med eltråd och fram tills i år så har det fungerat bra. Vi flyttar därför rymmargruppen mellan småhagar med fårnät och stödmatar dem med kålbladsrens, gräsklipp och klöverklipp. En och annan förvuxen squash och gurka har också slunkit ner. Det tar tid och det är tid som vi inte har så den här gruppen blir mindre och mindre populär på gården.

Förra veckan satte vi upp flyttbara elnät utanför eltråden på ett av våra skogsbeten för att gruppen skulle få mer att äta. Det fungerade ett tag. Sedan rymde baggen Benny och vi förstärkte ytterligare men dagen efter rymde Henrik, brorsan och morsan. Vi letade och hittade dem tillsammans med den stora gruppen får ute på stora betet.

Ok, tänkte vi. De kanske har saknat sin stora flock och kanske kan det fungera på stora betet nu eftersom det har fått vila i flera veckor och regnen hade ju kommit till sist. Där finns gott om mat så de borde inte vilja rymma.

Egentligen insåg vi nog att vi mest försökte övertyga oss själva för att vi var less på att stödmata fem får. Det fungerade en halv dag. Sedan kom vår granne och sa att vi hade får på rymmen. Vi gick dit han hade sett gruppen och de var naturligtvis inte kvar. Vi letade och letade och till slut hittade vi dem inne på storbetet igen. De hade helt enkelt rymt tillbaka till gruppen.

Vi försökte återigen intala oss själva att det nog skulle fungera men det gjorde det naturligtvis inte utan nästa dag var de borta igen. Betet är på fem hektar så det kan ju vara så att de gömt sig men efter att ha varit ute och letat och räknat flera gånger var det bara att inse att de rymt igen.

Jag har stått på Nolbygårds Matmarknad hela dagen men Jonas har kört runt med bilen och letat och gått sväng efter sväng utan att hitta dem. När jag kan hem la jag därför ut en notis i bygdens lokala facebookgrupp.

På kvällen efter att vi packat upp efter marknaden, tagit hand om djuren och byggt klart vår nya löktork tog vi en promenad tillsammans på storbetet för att se om vi hittade dem. Men hur vi än letade så hittade vi dem inte någon stans. Då började vi gå efter stängslet och rätt som det var så fick vi syn på dem femtio meter utanför staketet.

Vi gick dit och de kom fram och hälsade direkt. Tackan har ett rött halsband på sig så det var bara att sätta fast det medhavda hundkopplet och börja gå.

De beter sig mer som hundar än som får vid det här laget. Jonas gick först med tackan och sedan följde lammen efter.

Normalt när man går med får i koppel så stretar de emot, lägger sig ner, springer åt fel håll eller vägrar helt enkelt att röra sig. Men inte den här tackan.

Vi fick ta oss igenom grannens vall ut till asfaltsvägen eftersom vi inte ville dra till oss övriga flockens uppmärksamhet. Det räcker med de rymmarfår vi har och vi vill verkligen inte att resten fattar att man kan rymma.

Lammen lämnar inte tackans sida någon längre stund så det är bara henne vi behöver ha koppel på.

Nu är de tillbaka bakom fårnät. Slakteriet öppnar för säsong om två veckor…

2 kommentarer

  1. Kurt

    Om man har ett rovdjursavvisande elstängsel med 5 trådar som i de allra flesta fall hindrar alla rovdjur så förstår jag inte hur får skall kunna ta sig under, igenom eller över?

  2. Ylva Lundin

    Vi har inte vargrevir här än så vi har inte rovdjursavvisande femtrådars elstängsel – än. Men efter denna sommaren får det kanske bli det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑