En gård för omställning

Kategori: (Sida 1 av 2)

Höhissen fungerar!

Vår ladugård är byggd på trettiotalet och har en hängande ”räls” i nocken som ser ut att vara original. Hisspelet är utbytt och är förmodligen installerat under åttiotalet.

Förra året lyckades vi använda spelet med hjälp av ett nät som vi lastade för hand med högafflar. Lättare arbete än med bara högafflar men ändå ganska tufft jobb.

När vi försökte använda spelet i år så betedde det sig underligt. Det visade sig att det fanns glapp och trasiga plastdelar i kontrolldosan. Inte konstigt att problemen kom och gick. Vi förstod oss inte på det själva utan fick kalla in Herr Helgesson som redde ut problemen. Han hade dessutom en kontrolldosa liggande som vi kunde använda som ersättare.

Spelet fungerar på ett lite udda sätt. Det finns säkert goda skäl till att det är som det är men ändå. Svart och grön knapp växlar mellan om en lintrumma eller båda trummorna ska aktiveras. De två trummorna sitter på samma axel. En aktiverad trumma ger en upp/ner-rörelse. Två aktiverade trummor ger en diagonal rörelse. Blå och röd knapp styr motorn som matar in eller ut.

För några veckor sedan fick vi köpa en höklo av Karl i Knutstorp här i Bjärke.

Den har legat några år så ytrosten behövdes slipas bort. Det är ju viktigt att den inte hindras när klorna ska in i höet. Här är en av fyra klor slipad. Efter slipningen smordes låset upp och dessutom fick hela manicken ett tunt lager maskinfett.

Höklon ser ganska aggressiv ut när den är upphängd i de fyra kedjorna.

När den är nedsänkt till höet ska klorna tryckas ner, handkraft eller ett bestämt stamp fungerar. Sedan ska en klämma sättas på centrumfästet så att lyftet inte sker i kedjorna som öppnar klon utan i centrum.

Den lyfter ganska mycket hö.

Eftersom spelet bara kan arbeta uppåt/nedåt eller uppåt-höger/nedåt-vänster så får resan till höloftet ske i två steg. Först uppåt-höger, sedan nedåt, sedan uppåt-höger igen. I alla fall i början. Vi har ju hö överallt just nu och vi börjar med det som ligger längst bort från höloftet.

När klon är i rätt position är det bara att dra i snöret som lossar spärren till centrumlåset. Smidigt!

Nu är frågan hur mycket av höet som kommer att få plats. Svårt att gissa. Förmodligen mer än hälften.

Höbärgning

I tisdags var det dags att ta in höet.

Det har torkat bra på backen några dagar och eftersom SMHI lovat regn på onsdag så fick vi lite bråttom att få in det under tisdagen.

Jonas strängade höet efter fikat. Maskinen fungerade som den skulle och det var inte några större problem. Det tog dock en stund och först efter lunch kom vi igång med självlastarvagnen.

Det är en av våra favorithjälpmedel på gården. Det får ses mot bakgrund av att vi första året lassade allt hö för hand på en bilkärra som vi sedan lossade för hand. Det var jobbigt och det var tur att släkten från Stockholm råkade vara på besök just den dagen. Tur för oss, alltså. Självlastarvagnen både lastar på höet och lastar sedan av det också.

I år är första gången som vi kan köra rätt igenom ladan. Tidigare var de bakre dörrarna blockerade av gammal isolering som låg kvar sedan förre ägaren. Förra året körde vi dock de sista isoleringsbalarna till tippen så nu fick vi äntligen upp dörrarna. Planen var att köra in med självlastarvagnen och att sedan backa den åt ena sidan inne i ladan och lasta av höet. Det fungerade dock inte eftersom ekipaget inte gick att svänga skarpt nog, varken framåt eller bakåt. Det beror på att hitchkroken sitter monterad långt fram. Nästan vid bakaxeln.

Lite teknikhistoria. Hitchkrokar är en nordisk specialitet för att kunna koppla på och av vagnar och redskap inifrån hytten. Som om dragkulan på en bil skulle kunna höjas och sänkas från förarsätet. Praktisk lösning som fick nästan totalt genomslag. I alla fall i Skandinavien. Så alla traktormärken tar fram en egen lösning för hitchkrokar för den svenska marknaden. Kroken på Ferguson 165 sitter alltså ovanligt långt fram och det gör att dragbomen tar i bakdäcken redan vid måttliga svängar. Det gör i sin tur att så vi fick lassa av allt höet mitt i gången och sedan skyfflade vi det åt sidan med högafflar och med hjälp av våra wwoofare Lukas och Iris.

De är bra på att jobba och tur var väl det för årets höskörd är den bästa vi någonsin bärgat här. Jonas kom körande med lass efter lass och vi skyfflade och skyfflade timme efter timme. Klockan passerade tre när wwoofarna ska sluta jobba men de gav sig inte utan jobbade vidare. Vid sextiden var alla så trötta så vi fick ta en paus med lite mat och en kall öl på verandan innan vi fortsatte.

Ni som varit i vår lada vet att den är stor. Väldigt stor. Vi fyllde båda sidor om mittgången och skyfflade så mycket vi kunde. När Jonas åkte iväg för att hämta nästa lass så försökte vi packa höet så mycket vi kunde genom att gå omkring i det för att sedan kunna lassa upp mer. Några hopp blev det också.

Till sist gick inte det utan vi fick helt enkelt stänga dörrarna på ena sidan och lassa av även i mittgången. Till sist var precis hela ladan full.

Då kom regnet som enligt väderleksrapporten skulle komma klockan 8 på onsdagen. Två skiften hade vi kvar men ingen ork så det höet fick helt enkelt ligga kvar.

Vi får nog göra kompost av det för det finns inte någon chans att våra tackor äter upp så här mycket hö.

Det verkar som om alla här ikring har samma angenäma problem. Det fanns förmodligen näring kvar i jorden sedan förra årets torrsommar. 2019 kommer att gå till historien som det år då alla hade rekordstor förstaskörd. Det är välkommet eftersom 2018 gick till historien för sina rekordlåga skördar.

Motgångar och medgångar

Vi gillar hö. Det är inget fel på ensilage men vanligt hör passar oss bra. Det är lätthanterligt, vi kan skaffa fram det själva och fåren tycker om det.

Hö och ensilage är ju egentligen bara två olika konserveringsmetoder. För att bakterier ska må bra (och förstöra gräset som fåren ska äta under vintern) ska de ha fyra saker. De behöver mat (gräs), någorlunda rätt temperatur och de behöver vatten och syre. Ta bort en av dessa fyra så kan inte bakterierna äta eller föröka sig. Att ta bort gräset är naturligtvis inte aktuellt. Att frysa in gräset är inte heller realistiskt. Alltså står valet mellan att ta bort vattnet eller syret. Att ta bort syret var inte genomförbart innan sträckplasten kom och nu är det den självklara konserveringsmetoden av gräs för nästan alla. De vita bollarna dyker upp på de flesta av Sveriges vallar i väntan på transport till djurens vinterställe.

Det finns några nackdelar med ensilage, i alla fall för oss. Vi har inte så många djur. Vinterbesättningen har varierat mellan fem och 12 djur. Det har fungerat att använda ensilage, i alla fall när antalet får närmar sig tio. När ensilagebalen väl är öppnad bör den inte förbli oäten alltför länge, samma som för konserverad människomat. För de som har kor är saken en annan. Två kor äter mer än våra får och det är kanske därför som balarna är såpass stora. Vikten på balarna varierar men drygt ett halvt ton är en vanlig vikt. Vi testade att plasta egna minibalar men det var inte heller något för oss. Som sagt, vi gillar hö.

Vädret har varit helt annorlunda än förra året som var ett torrår. Vi har fått lagom med regn. En skur var tredje dag eller någon gång i veckan. Det har varit en bra försommar för växterna men nu ville vi gärna ha några dagas uppehåll för att bärga hem vårt hö. Till slut såg SMHI:s prognos tillräckligt bra ut. Inget regn på en vecka – det var dags.

Vår rotorslåtter har förlorat sin kåpa efter en närkamp med en fallen asp, men den fungerar alldeles utmärkt ändå. Med ganska hög ambition slogs gräset på fem olika gärden. Det är inga stora arealer. Det största är precis 1 ha och tillsammans är de fem gärdena nog drygt 2 ha.

När både traktor och redskap är ålderstigna är det alltid lite nervöst. Det är som att ta ett riktigt djupt andetag inför ett utdraget hopp. Det är fem manicker som ska vara på gott mekaniskt humör. Dels traktorn, sedan rotorslåtteraggregatet. Efter dem kommer hövändaren, strängläggaren och självlastarvagnen.

Traktorn startade snällt som vanligt och visade sin bästa sida trots att bromsarna är lika dåliga som alltid. Rotorslåttern fungerade som sagt utan problem. Så efter 5-6 timmar (ja, det kan ta så lång tid för 2 ha även när allt fungerar), så var det dags för fortsättningen.

Och nu ville det sig inte riktigt. Vår hövändare är egentligen ett kombinerat hövandar- och strängläggaraggregat. Det betyder att det är inte särskilt bra på någon av uppgifterna. I början hade vi bara detta och våra strängar med hö var aldrig imponerande. Sedan kom vi över en (gammal) riktig strängläggare till ett rimligt pris så nu får kombimaskinen duga som hövändare, det vill säga, den luftar gräset så att det ska torka fortare.

Första stoppet kom efter 700 meter. Jag hade glömt att spärra trepunktsarmarna efter bytet från rotorslåtter till hövändare så vändaren kunde röra sig något i sidled. Det gjorde den och tog med sig den undre stängseltråden.

Den som tittar noga ser metalltråd och plast/metall-snöre som inte ska sitta fast runt hjul och annat.

Det gick att få bort stängseltråden för att fortsätta. Plötsligt lät det annorlunda. Det berodde på att den långa kilremmen som driver de båda roterande hjulen hade lossnat. Det verkade bero på att en liten sprint hade hoppat loss. Det skulle i sin tur eventuellt kunna bero på att ”sprätthjulens” fjädrar nästan möttes i stället för att turas om. Så det slog stopp när det blev mycket gräs att vända på.

Observera att båda gummihjulen än så länge är hela…

Med hjälp av en haj, det vill säga en slank skiftnyckel som alltid är med mig, så gick det att få tillbaka remmen och att temporärt ersätta den försvunna sprinten. Remmen är intressant på så sätt att den vrider sig ett kvartsvarv för att ta upp kraften från kraftaxeln, sedan ett kvarts varv tillbaka igen. Sedan vrider den sig ett halvt varv för att få sprätthjulen att röra sig åt olika håll, sedan ett halvt varv tillbaka igen. Fiffigt.

Det finns en fot på vändaren som bara används vid parkering. Den hölls uppe med en bult som förmodligen var av fel dimension. Eftersom bulten försvann och foten slog i backen i farten så är det för sent att mäta upp den. Om den inte hittas igen såklart. De sitter en lagom stor bult på plats.

Ena däcket behövde pumpas före start. Det såg fint ut, men efter drygt halva jobbet så såg det ut så här.

Slangen på hitsidan, däcket på bortsidan och fälgen mittemellan. Det gick att slutföra arbetet trots ett havererat däck.

Så dagen har varit blandad. Några saker ska dock föras in på plus-sidan. Den första är att det kom en ormvråk som ville jaga sorkar. Den landade på det första fältet redan innan jag var klar med hövändandet.

Minns inte om den landade eller flög iväg. Det är svårt med mobilkamera genom en skitig traktorruta. När jag närmade mig lite för mycket blev den sur och satte sig i en tall.

Dagen bästa inträffade dock under förmiddagen. Tre fjärdedelar av gärdet var slaget och Ylva, Ina och Tilda skulle komma med kaffe.

Något skuttar plötsligt iväg. Ett kid. Finns det ett så finns det ofta två. Det var bara att börja leta i det meterhöga gräset och nog låg det ett syskon och tryckte.

Jag har hört om hur obehagligt det är att skada eller döda kid under slåttern när de ligger och trycker i gräset. Jag har funderat på om det verkligen är svårt att se ett kid i gräset men nu kan jag intyga att det stämmer. Jag hade tur när ett av dem sprang iväg trots att de ”ska” ligga och vänta tills faran är över. Kanske var det vår traktor som förde tillräckligt mycket oväsen?

Det är inte alls konstigt att de inte upptäcks. De plattar inte till onödigt mycket gräs. Tvärtom så lutar sig gräset över dem. Så när familjen kom med fika kunde vi försiktigt ta en titt på det liggande kidet innan vi skrämde iväg det åt samma håll som det första.

Mitt under kaffet hörde vi ett tydligt skrik, som från en kraftig fågel. Sekunden efter kom kidens mamma med ett språng över stängslet. Hon hade varit på andra sidan än åt det håll som kiden hade begett sig men efter signalen så kom hon som en vind. Det gick fort så vi kunde inte bestämma oss för om hon var rådjur eller hjort. Ett par timmar senare gick de tre i kvällssolen och såg inte särskilt skärrade ut. Skönt att det gick bra.

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått. Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor) Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.
  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna
Djur
  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera
Djurfoder:
  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft
              Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor. Snickerier, målning m.m.
  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla
Värme
  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset
Övrigt
  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn
Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt. Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta. Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss. Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Mellandag

Idag har det varit en sådan där dag när vi inte har haft något stort projekt på gång utan tagit oss an flera mindre. Några av våra 90% projekt har gått upp till 95% när det gäller färdigställande och lite tid till att vandra runt och ta hand om småsaker har det också varit. Vi började med att pappa ankhuset inne i pannrummet. Pappen som annars är stel och svårjobbad blir mycket mjukare i värmen och det är lättare att böja den över taknocken utan att den spricker. Ankhustaket är nu klart och vi hann också måla lite vitt på några detaljer. I morgon ska vi flytta huset på plats. Vi har sett ut platsen och bestämt hur vi ska dra staketet.

Sedan var det dags att pappa klart taket på blivande bastun. Även det blev klart förutom att vi behöver slå i några pappspik som håller nere pappen. 

Sedan kom Richard och plöjde upp blivande potatisåkern. Han har lovat att komma tillbaka och bulta fältet och sedan ska det harvas och dras upp fåror innan potatisen ska ner. Det får gärna bli lite varmare så att vi kan få fart på potatisen så den blir klar innan midsommar. 

En stolpe runt grönsakslandet fick sig en törn härom dagen men den kunde vi ganska enkelt räta upp och få stadig genom att trampa ner stenar runtomkring. 

Vi gick en sväng ner och inspekterade skogsdungen och planerade för framtida stängsling. Några elaka tistlar togs bort ur fälten. 

Vi har märkt våra fem sista lamm och haft tid att se till djuren lite extra.

Ovanför hönshuset har det legat ett tjockt lager med gammalt hö. Vi har ingen aning om hur gammalt det är men misstänker att det har rätt många år på nacken. Sex billass blev fyllda och utkörda dels till grönsaksodlingen och dels till skogsträdgården för att användas som täckmaterial.

Sen avslutade vi dagen med att lassa en timmerkärra med utgallrade trädstammar från dungen. Skönt med en mellandag när många smågrejor hinner bli fixade.

Trapp

Idag har det äntligen funnits lite ork så jag och vår praktikant Hugo har byggt en trappa upp till vårt höloft. Hittills har vi klättrat på en flyttbar trappstege som slutat en bra bit nedanför loftet så man har fått klänga sig upp sista biten. Inte helt säkert och inte helt bekvämt. Nu är den lilla flyttbara stegen ersatt av en betydligt mer gångvänlig trappa. Att bygga en trapp till ett loft på 240 centimeters höjd kräver att det blir stabilt. Vi använde våra egna 2″6 reglar till både sidostycken och trappsteg. Under varje trappsteg skruvade vi fast en kraftig regel som trappsteget vilar på. Elva stycken en meter breda kraftiga trappsteg leder nu upp till loftet och vid sidan finns ett stabilt räcke som man kan hålla sig i. Det kommer att bli bra mycket lättare att komma upp och ner på loftet efter detta. Bygget känns stabilt och trevligt och om man går en bit upp känns det fint att bara sitta och vila sig med utsikt över våra blivande lammboxar. Snart börjar lamningen och då är det skönt om så mycket som möjligt är klart eftersom lamningen sedan snabbt övergår till odlingssäsong.

 

 

Mer hö

Idag var det dags att köpa lite mer hö av Bror i Jordala. Vår enkla men slitstarka EU-kärra fylldes med 35 små hårdpressade balar. De kostade 20 kr styck. Höet är anpassat till får, tunna strån och ganska blandat. Fåren äter inte allt, men nästan. Nu när vi bara har 10 tackor så går det åt ca en och en halv bal per dag. Vi har bara en av våra egna ensilagebalar kvar och allt vårt löshö är slut sedan länge. Det kommer att ta några år innan vi vet hur mycket foder vi behöver för att klara vintern. Vi lär oss allt eftersom. Veden tror vi att vi har fått kläm på så i år kommer vi nog inte att behöva köpa ved. Om några år kanske vi har klurat ut vad som behövs av allt så vi kan bli mer eller mindre självförsörjande på en del av det vi behöver.

Höskörd

Vi hämtade in höet för någon vecka sedan. Det blev inget skrivet då så vi gör ett försök nu i stället.

Det intressanta var om den gamla självlastarvagnen skulle fungera.

P1150271

Det var inte mycket hö. Inget regn på sex veckor och ganska mager mark.

Vagnen plockade inte upp höet som den skulle. Var fanns felet? ”Borsten” roterade högt ovanför marken. Var det hydraulkolven som vägrade att gå hela vägen när den skulle sänka ner?

P1150272

Det visade sig vid närmare inspektion att det bara var lite allmän kärvhet som var skälet. En spark på var sida om borsten, så trillade den ner. Stödhjulen fick justeras så att den inte försökte ta med sig rötterna.

P1150274

Så småningom kom vi igång.

P1150280

Det borde fungera men det kändes ändå lite nervöst eftersom traktorns startmotor inte greppade nio gånger av tio och att kraftuttaget inte går att aktivera med motorn igång. Gamla grejer…

Efter hand så kom vi underfund med vagnen.

P1150289

Vagnens metalldelar var lite rostiga men i alla fall på plats. Annat var det med repen. De hade inte klarat åldrandet utan föll i delar när man drog i dem. Det gjorde att höet ville bygga ett torn i vagnens framkant som fick rivas manuellt.

P1150292

Längst bak sitter rep och band som ska hålla kvar höet tills man vill öppna bakåt. Eftersom de här banden var nästan lika sköra och ganska glesa så fyllde vi inte vagnen utan körde två lass i stället. Det blev ungefär lika mycket på båda lassen.

P1150293

Höloftet är inte klart, inte ens påbörjat…, så vi tänkte lägga höet på golvet. Skulle avlastarfunktionen funka eller skulle vi behöva lasta av för hand?

P1150300

Det visade sig att avlastningen gick igång om man lyfter den svarta knoppen på spaken till höger. Då kan dragstången röra sig fram och tillbaka och drevet med snedställda kuggar och en fjädrad spärr ser till att rörelsen bara går åt ett håll.

P1150308

Trolleri.

Första lasset avlastat.

P1150311

Två lass under tak. Dagen efter kom regnet och det har fortsatt regna varannan dag sedan dess. Mängden hö räcker inte alls för oss, men vi är glada för att vi fick in det innan regnet. Det viktigaste var nog att vi nu vet att vi kan räkna med att självlastarvagnen fungerar.

P1150314

Man kan tänka sig att den här typen av vagn förändrade somrarna på jordbruken. Fram tills dess hade många människor samlats för att hjälpas åt med höet. Nu räckte det med en människa och en traktor. Så mycket effektivare och så mycket tråkigare.

 

Dags att ta en paus?

Oftast flyter de olika arbetena på som det är tänkt. Det kan krångla och det tar alltid längre tid än planerat, men sak efter sak blir åtgärdade. Det går framåt.

Men så har det inte varit under det senaste två dygnen. Det har krånglat.

Vi kom över ett helt och ganska snyggt badrumsskåp till bra pris. Det hade en mittdelad cirkelrund spegel på dörrarna. Dörrarna var sammantejpade och tejpen lämnade stora ränder av klister. Efter några tester med allt kraftigare lösningsmedel så fungerade det att ta bort klistret med lacknafta. När jobbet nästan är klart glider en av dörrarna iväg. Den fångas innan den slår i golvet, men ena spegeln spricker. Trist.

Den urinseparerande toan i wwoof-huset fungerar som den ska, men det krävs ändå lite mer tanke än med en traditionell toa. Man ska till exempel inte förse toan med för stor skopa. Det är så att efter varje urinering ska lite vatten hällas på för att minska lukt och för att minska risken för att det bildas avlagringar i rören. Utan att fundera satte vi för detta ändamål dit en kåsa. Kåsan är flera gånger större än nödvändigt och vattnet fyller naturligtvis urinhinken snabbt. Mycket snabbare än vad bara urin och små vattenskvättar borde göra. Det blev lite att ta hand om. Trist.

Sprätt5

Sedan var det dags för en snabb gräsklippning på några vägar och gångar. Passar på att klippa lite på ett annat ställe och lyckas klippa lite i nätet på ett bandymål. Kommer loss men någonting i klippaggregatet har förskjutits och efter femtio meter börjar det låta riktigt illa en kort stund innan det låter som vanligt igen. Efter det klipper gräsklipparen bara ena halvan jämfört med vad den brukar klippa. En tandrem har gått av. Det är bara att ta isär och lyfta upp. Tandremmen har pajat tidigare. Därför hade vi en som reserv eftersom den kommer att paja när det är bråttom och järnaffären har stängt. Det går ganska bra med tandremmen. Passar på att slipa skären på klippaggregatet när det är tillgängligt. Vinkelslipen gör ett bra arbete som vanligt. Skären är vassa igen och det är dags att stänga av vinkelslipen. Bara ett litet puts till. Vinkelslipen dör helt utan förvarning och det kommer ett litet brunt moln från den. En säkring går samtidigt. Den fantastiska Flexen har somnat in. Det får bli en tur till Vårgårda maskinservice. De kan kanske rädda den. Trist

Sprätt1

Vi har slagit årets första hö. Rotorslåttern fungerade klanderfritt och vädret är perfekt för gammaldags löshö. Maskinbyte, från rotorslåtter till hövändare.  Hövändaren är en enkel maskin med två remdrivna hjul med många fjädrande pinnar som sprätter omkring gräset så att allt gräs kan torka. Eller så kan det samla in några hundra meter elstängsel. Det räcker att man kommer en smula för nära så börjar det samlas in. Så här såg det ut när mer än hälften är bortplockat. Det är extra trixigt när tjockt rep, tunt rep och ståltråd sitter runt samma hjul. De hjälps åt att sitta fast.

Sprätt2

Båda bilderna är tagna när det mesta är borta. Det tog lite tid.

Rep och tråd rycktes bort fån sitt fäste tre hundra meter bort. De halvmeter långa fjädrarna som ska hålla spänt förvandlades till sju meter lång före detta spiral. Fem plastpinnar som vi har mellan trästolparna blev till flisor. Trist.

Efter ett par timmars pyssel för att få loss hövändaren och lagar stängslet hjälpligt kunde höet vändas. Efter utfört värv stannades traktorn med hövändaren igång men upphissad i luften. Det var i alla fall meningen. På den ojämna åkern hade en bult trillat bort. Det märktes inte vid körning men det lät konstigt vid stoppet. Den vänstra sidan lyfte och den högra lyfte inte. Resultatet blev att högra sidans hjul grävde ett hål i åkern med sina fjädrar. Trist.

När man befinner sig i en sådan här serie av motgångar så är kanske det klokaste att ge upp. Se på TV eller gå en promenad. Sedan börjar man om som om inget har hänt. De blev inte så. I stället var det läge att trimma ogräset under elstängslet. Inte med en nylontråd utan med en tresidig stålklinga. Skräppor och björnbärsbuskar skulle bort. Mycket sol, vätskebrist och lite sömnbrist hjälper till att fatta den här sortens beslut.  Hur det gick? Fastade trådarna och snodde in sig? Skar trimmern av trådar eller ståltrådar? Skulle hela trimmern bli liggande på ett gärde, fastsnodd för alltid? Icke! En plastpinne gick tvärt av med den ersattes på två minuter och kostar inte särskilt mycket. Jämfört med den senaste tiden så var detta en stor framgång. Så nu har det vänt. I morgon kommer ingenting att gå fel!

Sprätt4

Billig och snabbfixad.

Självlastarvagn

Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.

Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.

Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.

Självlastare7

Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.

Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.

Självlastare1

Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.

Självlastare4

Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.

Självlastare2

Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.

 

”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.

”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.

Självlastare3

Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.

Självlastare5

En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.

Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.

Självlastare6

Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.

Spännande med en ny manick!

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑