Kategori: (Sida 1 av 4)

Höbärgning

Det har varit några oroliga dagar. Det är det alltid när vi har slått höet. Vi tar in löshö och tycker det fungerar väldigt bra – under förutsättning att det inte regnar. När midsommar börjar närma sig så studerar vi väderleksrapporterna noga. När SMHI väl säger att det ska bli tre dagar utan regn så slår vi. Det är inte alltid SMHI har rätt…

Höet behöver några dagar på sig för att torka till ordentligt. Vi kan inte ta in hö som fortfarande är fuktigt så om det börjar regna för mycket på slaget hö så är det bara att låta det ligga. Den här gången lovade SMHI uppehållsväder men himlen mulnade ändå till under onsdagen och vid flera tillfällen kom det regn. Inga stora mängder men tillräckligt för att vi inte skulle kunna ta in höet på torsdagen som vi tänkt.

Men inte heller tillräckligt för att helt förstöra skörden så vi fortsatte att studera väderleksrapporterna och himlen och hålla tummarna. På midsommarafton var det varmt och soligt och den sista fukten som fanns i det slagna gräset försvann. Jonas vispade runt höet under förmiddagen och sedan efter midsommarlunchen kunde han börja ta in höet med vår självlastarvagn.

Gammal fantastisk teknik som gör arbetet mycket lättare än när vi tidigare lastade allt hö för hand. Vi har en gammal time-laps film som visar hur vi lassade allt hö första året.

När man tittar på den blir man ännu gladare över självlastarvagnen. Speciellt en dag som denna när värmen är stekande.

Det som spar mest ork är nog inte egentligen lastningen utan lossningen som självlastarvagnen nu klarar alldeles själv.

För varje lass blir det ett berg av hö.

Berget lyfts upp på höloftet ovanför fårens vinterhage med hjälp av vår höklo. Även den är en förbättring mot när vi slängde upp allt hö på loftet med hjälp av hötjugor. För varje last som är på ingång så behöver förra lasset lyftas upp med höklon så vi kan köra in med traktorn.

Sedan förra året kan vi öppna dörrarna på båda sidor. Tidigare gick inte det då tidigare ägaren lämnat ett berg av isolering som det tog oss några år att få bort.

Vi har gott om åkermark. Till och med så mycket så vi arrenderar ut det mesta. Det vi har behållit är några små skiften. Det största skiftet är en hektar och det är där vi tar vårt mesta hö.

En hektar ger oss två lass på självlastarvagnen och övriga små skiften blev ett lass tillsammans.

Det här lilla skiftet använder vi som välkomstbete vartannat år.

Denna del ligger på andra sidan asfaltsvägen och är en konstig bit av en större åker som ägs av andra på två sidor. Vi förstår inte riktigt hur de tänkte när de gjorde den styckningen. Den här lilla plätten är knappt någon idé att slå men vi gör det ändå eftersom vi inte vill att ytan ska växa igen.

Från april till maj används vår lada till lamm och nylammade tackor.

I juni användes samma lokal för 100 sittande gäster på vår fest.

Nu ligger där ett berg av hö och det kommer det att göra ett tag då allt inte får plats på höloftet. Det är fantastiskt att ha flexibla utrymmen där mycket ryms.

Vi gillar det torra höet och tycker det är skönt att slippa plastade balar.

Vi gillar också en kall ök efter genomfört arbete en sådan här dag!

Hö och regn

Den här tiden på året är det dags att ta in hö att ha som vinterfoder till fåren. Vi försöker att ta in löshö. Det fungerar bra för oss med de maskiner vi har tillgång till. Fåren tycker om höet. Men om vi ska kunna få in något hö så måste vädret vara någorlunda på vår sida.

Jag kollar upp väderprognosen löjligt ofta och den förändras lite för ofta för att det ska kännas bra. För att en höskörd ska fungera bör det finnas minst tre dagar utan regn framöver. Nu är det naturligtvis inte bara att vänta på uppehåll. Gräset är först för kort, sedan lagom och strax efter det börjar proteinhalten sjunka. Vi är inte särskilt kunniga inom detta men vi tror att vi börjar få lite koll på när det är läge att skörda hö. När vi hade fem torra dagar i sikte var det dags. Tyvärr så avslutas de torra dagarna med ett utlovat rejält regn nu på måndag så det finns inte så mycket marginal. I morgon, söndag, har vi årets arbetsdag på Östäng. Vi hade planerat att stängsla men kanske skulle vi behöva hässja hö i stället?

Slåtterbalken är ett av de nyaste redskapen på gården och fungerar kanonbra. Sedan var det bara att vänta, lufta, vänta. lufta och vänta igen. Det var höga temperaturer, mindre vind än önskvärt och fuktigare än optimalt. Det verkar som att försommarens torra luft försvann redan i mitten av maj i år.

När gräset var nästan helt torrt kom en lite regnskur tillsammans med åska. Några kunder berättade att andra ställen fått en rejäl rotblöta,men vi hade klarat oss och bara fått några droppar. Visst skulle det vara bra med regn men helst efter att höet är under tak.

Under tiden som jag strängade höet började ytterligare ett åskmoln byggas upp i väster. Det var bara att fortsätta och det gick faktiskt bra. Jag såg hur det regnade några kilometer bort men inte en droppe kom på vårt hö.

Maskinerna trasslade lite men strax efter niotiden idag hade vi fått in årets höskörd. Kanske blir det en till, vi får se.

Höhissen fungerar!

Vår ladugård är byggd på trettiotalet och har en hängande ”räls” i nocken som ser ut att vara original. Hisspelet är utbytt och är förmodligen installerat under åttiotalet.

Förra året lyckades vi använda spelet med hjälp av ett nät som vi lastade för hand med högafflar. Lättare arbete än med bara högafflar men ändå ganska tufft jobb.

När vi försökte använda spelet i år så betedde det sig underligt. Det visade sig att det fanns glapp och trasiga plastdelar i kontrolldosan. Inte konstigt att problemen kom och gick. Vi förstod oss inte på det själva utan fick kalla in Herr Helgesson som redde ut problemen. Han hade dessutom en kontrolldosa liggande som vi kunde använda som ersättare.

Spelet fungerar på ett lite udda sätt. Det finns säkert goda skäl till att det är som det är men ändå. Svart och grön knapp växlar mellan om en lintrumma eller båda trummorna ska aktiveras. De två trummorna sitter på samma axel. En aktiverad trumma ger en upp/ner-rörelse. Två aktiverade trummor ger en diagonal rörelse. Blå och röd knapp styr motorn som matar in eller ut.

För några veckor sedan fick vi köpa en höklo av Karl i Knutstorp här i Bjärke.

Den har legat några år så ytrosten behövdes slipas bort. Det är ju viktigt att den inte hindras när klorna ska in i höet. Här är en av fyra klor slipad. Efter slipningen smordes låset upp och dessutom fick hela manicken ett tunt lager maskinfett.

Höklon ser ganska aggressiv ut när den är upphängd i de fyra kedjorna.

När den är nedsänkt till höet ska klorna tryckas ner, handkraft eller ett bestämt stamp fungerar. Sedan ska en klämma sättas på centrumfästet så att lyftet inte sker i kedjorna som öppnar klon utan i centrum.

Den lyfter ganska mycket hö.

Eftersom spelet bara kan arbeta uppåt/nedåt eller uppåt-höger/nedåt-vänster så får resan till höloftet ske i två steg. Först uppåt-höger, sedan nedåt, sedan uppåt-höger igen. I alla fall i början. Vi har ju hö överallt just nu och vi börjar med det som ligger längst bort från höloftet.

När klon är i rätt position är det bara att dra i snöret som lossar spärren till centrumlåset. Smidigt!

Nu är frågan hur mycket av höet som kommer att få plats. Svårt att gissa. Förmodligen mer än hälften.

Höbärgning

I tisdags var det dags att ta in höet.

Det har torkat bra på backen några dagar och eftersom SMHI lovat regn på onsdag så fick vi lite bråttom att få in det under tisdagen.

Jonas strängade höet efter fikat. Maskinen fungerade som den skulle och det var inte några större problem. Det tog dock en stund och först efter lunch kom vi igång med självlastarvagnen.

Det är en av våra favorithjälpmedel på gården. Det får ses mot bakgrund av att vi första året lassade allt hö för hand på en bilkärra som vi sedan lossade för hand. Det var jobbigt och det var tur att släkten från Stockholm råkade vara på besök just den dagen. Tur för oss, alltså. Självlastarvagnen både lastar på höet och lastar sedan av det också.

I år är första gången som vi kan köra rätt igenom ladan. Tidigare var de bakre dörrarna blockerade av gammal isolering som låg kvar sedan förre ägaren. Förra året körde vi dock de sista isoleringsbalarna till tippen så nu fick vi äntligen upp dörrarna. Planen var att köra in med självlastarvagnen och att sedan backa den åt ena sidan inne i ladan och lasta av höet. Det fungerade dock inte eftersom ekipaget inte gick att svänga skarpt nog, varken framåt eller bakåt. Det beror på att hitchkroken sitter monterad långt fram. Nästan vid bakaxeln.

Lite teknikhistoria. Hitchkrokar är en nordisk specialitet för att kunna koppla på och av vagnar och redskap inifrån hytten. Som om dragkulan på en bil skulle kunna höjas och sänkas från förarsätet. Praktisk lösning som fick nästan totalt genomslag. I alla fall i Skandinavien. Så alla traktormärken tar fram en egen lösning för hitchkrokar för den svenska marknaden. Kroken på Ferguson 165 sitter alltså ovanligt långt fram och det gör att dragbomen tar i bakdäcken redan vid måttliga svängar. Det gör i sin tur att så vi fick lassa av allt höet mitt i gången och sedan skyfflade vi det åt sidan med högafflar och med hjälp av våra wwoofare Lukas och Iris.

De är bra på att jobba och tur var väl det för årets höskörd är den bästa vi någonsin bärgat här. Jonas kom körande med lass efter lass och vi skyfflade och skyfflade timme efter timme. Klockan passerade tre när wwoofarna ska sluta jobba men de gav sig inte utan jobbade vidare. Vid sextiden var alla så trötta så vi fick ta en paus med lite mat och en kall öl på verandan innan vi fortsatte.

Ni som varit i vår lada vet att den är stor. Väldigt stor. Vi fyllde båda sidor om mittgången och skyfflade så mycket vi kunde. När Jonas åkte iväg för att hämta nästa lass så försökte vi packa höet så mycket vi kunde genom att gå omkring i det för att sedan kunna lassa upp mer. Några hopp blev det också.

Till sist gick inte det utan vi fick helt enkelt stänga dörrarna på ena sidan och lassa av även i mittgången. Till sist var precis hela ladan full.

Då kom regnet som enligt väderleksrapporten skulle komma klockan 8 på onsdagen. Två skiften hade vi kvar men ingen ork så det höet fick helt enkelt ligga kvar.

Vi får nog göra kompost av det för det finns inte någon chans att våra tackor äter upp så här mycket hö.

Det verkar som om alla här ikring har samma angenäma problem. Det fanns förmodligen näring kvar i jorden sedan förra årets torrsommar. 2019 kommer att gå till historien som det år då alla hade rekordstor förstaskörd. Det är välkommet eftersom 2018 gick till historien för sina rekordlåga skördar.

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑