Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: hus (sida 1 av 2)

Avloppsdetalj

Vi har en trekammarbrunn och infiltrationsbädden till den behövde göras om för ett par år sedan. Ja, egentligen sedan innan vi köpte gården. I samband med att vi lade nya rör från trekammarbrunnen till infiltrationsbädden så lade vi till ett T-rör med ett kort rör upp ur marken. Det skulle ge oss en möjlighet att inspektera om ledningen skulle sätta igen sig eller något annat problem.

Det var i höstas och vi tänkte inte mer på röret. Särskilt inte sedan det visat sig att avloppet fungerar som det ska. Eller rättare sagt, det har fungerat som det ska men det har luktat ibland. Det kan komma avloppslukt när vinden ligger på.

Plötsligt slog det mig att detta har jag ju läst om. Det finns ganska bra broschyrer om enskilda avlopp och det finns detaljer som man inte ska slarva med. Avloppsventilationen är en sådan detalj. Den här bilden har jag lånat från Avloppscenter.

Budskapet är att även om avloppet fungerar med en backventil inne i huset så räcker det inte. Backventilen gör så att toaletter inte tömmer varandra när en av dem spolas men avloppsventilationen har en uppgift till, den ventilerar hela avloppssystemet, från infiltrationsbädden upp till utloppet uppe vid nocken. Det kan vara frestande att hoppa över att ta hål i taket och nöja sig med en backventil.

Men när vi installerade vårt fiffiga inspektionsrör så fungerar inte avloppsventilationen. Den drivs av värme och luften ska flöda från infiltrationsbädden upp mot huset och ut genom röret på taket. När vi har en extra öppning så fungerar det inte alls. Avloppslukt kan dyka upp både ur inspektionsröret och från ventilationsröret i änden på infiltrationsbädden. Vinden avgör vilket och vi har under de senaste veckorna undrat varför det ibland har luktat. Under vintern märktes inget, förmodligen för att det var kallt.

Men idag så proppade vi igen inspektionsröret. Vi hade ingen fyrtumspropp hemma men vi hade andra avloppsdelar liggande som tillsammans utgör en propp. En vinkel med dubbelmuff, en förminskning och en tretumspropp. Klart! Att bygga avloppsrör är ju så himla trevligt. Tack vare att de kan tas isär och sättas samman i nya skapelser så är det som ett funktionellt vuxen-Lego. I morgon ska vi gå omkring och sniffa i vårsolen men jag är ganska säker på att lukten inte kommer att finnas kvar. Skönt!

Frysrum som slungrum

Om någon hör oss säga att vi ska åka någonstans och plocka ner ett kyl- eller frysrum i framtiden så påminn oss om att vi först ska kontrollera så att det inte är fastbyggt innanför en branddörr och ett nytt kontor.

Vi hittade ett frysrum på blocket och bilden såg ut ungefär som den ovan. Ett rejält frysrum på 36 kvadratmeter. Enligt säljaren skulle taket och golvet vara sex meter långa skivor och rummets totala höjd skulle vara tre meter. Vi tyckte att det lät perfekt för vi har letat efter något liknande för att återanvända som slungrum. Bitätt och isolerat och relativt lätt att bygga upp. Frysrum är byggda av så kallade sandwich-paneler som består av en plåt på var sida och isoleringsmaterial emellan. Det är bra isolervärde i skivorna, ungefär motsvarande dubbla tjockleken med mineralull. Eftersom de är klädda med plåt så är de lätta att torka av och hålla rena. Vi är inte riktigt nöjda med vårt nuvarande slungrum då det är alldeles för trångt och svårt att rengöra. Biodling kräver mycket material i form av ramar och lådor och dessutom slunga och annan slungutrustning tillsammans med tomma burkar och lock. Nu får vi inte plats så det står biutrustning lite var stans vilket innebär att vi har svårt att hitta rätt pinaler. Nu är tanken att vi ska ha allt på ett ställe i ett bitätt utrymme där vi kan hålla temperatur när det behövs.

Jonas körde ner till sin bror i Falkenberg med bil och släpkärra i lördags för att kunna landa i närheten av Bjuv i västra Skåne tidigt på söndag morgon. Där började han med att märka upp alla skivor. Vi har ju tidigare satt ihop ett kylrum som någon annan märkt upp och det var inte lätt att begripa vad märkningarna betydde och hur de hängde ihop. Nu ville vi ha det ordentligt gjort med en gång.

Sedan började han skruva loss alla golvskivor och lyfte ut dem. Det är många skruv som ska lossas och alla vill inte komma upp.

Därefter demonterade han dubbelgips och reglar som var ditsatta för att undvika smutssamlande schakt. Sedan gav han sig på alla elkablar, nätverkskablar, hörnplåtar och annat smått och gott. När plåtarna som täckte tak-väggskarvarna på utsidan tagits bort kunde man se hur takskivorna var ihopfogade med spont.

Alla skarvar var silikonade på ut- och insida och skarvarna limmade med ett lim som påminnde om fönsterkitt som inte hade stelnat. Vi fick därför använda mattkniv i alla skarvar för att skära isär. Silikonet var ganska lätt att skära i med sättlimmet var kletigt och segt så vi fick ta i rejält.

Det blir en del skruvar att skruva ut. Mycket gips och plåtar behövdes tas bort. Den biten hade vi inte räknat med utan vi trodde det var ett fristående frysrum vi skulle plocka ner. Bilden visar första tredjedelen av skruvskörden.

De som satt ihop frysrummet har förmodligen haft extrapris på sättlim och fogskum för det hade används rikligt.

Varken taket eller golvet bestod av sex meter långa skivor som vi fått uppgift om utan av tremetare. Där de möttes bars de upp av en balk i skarven. Skönt. Balken hände sedan i taket ovanför i två vajrar.

I skarven mellan skivorna fanns svarta block som låste dem i varandra. De var gjorda av någon väldigt hård plast. Det satt en del i varje skiva och sedan låstes de ihop av den lilla fyrkanten i mitten.

I en av väggarna satt frysaggregatet. Det är en mäktig pjäs. Det som syns på bilden är den lilla delen. Huvuddelen som är högre sitter på andra sidan väggen och där hade de byggt upp en kontorsmodul som gör att man inte kan ta ut aggregatet samma väg som det sattes in. Mellanrummet mellan frysrummet och kontorsmodulen var väldigt smalt. Det gick att ta sig in där men det var inte mycket mer. Vi insåg så fort vi fick syn på detta att vi skulle få problem med att ta ner aggregatet så vi började helt enkelt inte med det utan sköt problemet framför oss.

På måndag morgon strax efter sju körde vi igång med taket. Varje skiva skars först loss från lim och silikon och sedan använde vi stämjärn, kofot, knivar och fingrar för att tvinga isär skivorna. Dels skulle de delas från varandra och dels lossas från väggarna.

Eftersom ena änden på varje skiva låg på balken i mitten som hängde på vajrar i taket var det lite läskigt. Det var inte någon stadig balk utan mer två brädor varav den undre var plåtklädd.

När skivorna lossat skulle de ner. De är stabila när de sitter på plats men blir lätt skadade i kanterna när de är lösa.

Varje skiva vi tog ner satte vi på en pallyft och körde bort genom fabriken till utgången där vi nu hade en bil med släpkärra och en lastbil med släpkärra.

Vi vågade inte lita på balken när halva taket var nere så då satte vi upp en trave EU-pallar under för att inget skulle rasa in.

Om de inte hade byggt upp nya saker runt omkring frysrummet så hade vi efter taket kunnat börja med att ta ner alla väggarna. Nu upptäckte vi, efter att främre väggen var nere, att vi inte kunde få loss fler väggelement. Efter en stunds fundering bestämde vi oss för att istället fortsätta med golvet.

Vi tog bort de två skivorna som låg närmast vänster vägg och kunde därefter lossa vänsterväggen. I botten på väggarna sitter en u-plåt som är fastskruvad i betonggolvet. För att kunna få in något i väggfogarna måste man kunna röra skivorna lite i sidled. Det går inte om man inte först viker ner u-plåten men eftersom vi inte kom åt väggen från utsidan så var vi tvungna att ta golvet först. De två första golvskivorna var en utmaning. Det gick inte att komma ner med något mellan väggen och skivan så vi fick arbeta framifrån och försöka tvinga upp yttre långsidan genom att lyfta med kofot och skicka in en lång bräda. När vi lyft en bit fastnade skivan mot väggen så vi fick övergå till att försöka lyfta upp skiva nummer två och sedan tvinga tillbaka skiva nummer ett för att få en glipa där vi kunde köra ner kofoten för att sedan återigen försöka tvinga upp den i ytterkant och få loss den. (nu började vi bli trötta)

Golvet låg på en sandbädd med värmekablar. Frysrum utan värmekabel kan inte tina den tjäle som så småningom skapas under golvet. Då börjar golvet att resa sig och gå sönder. För att inte riskera något hade detta frysrummet dubbla värmekablar. En att använda då och då plus en i reserv om den första skulle gå sönder. Sanden får ligga kvar men värmekabeln kan komma väl till pass i plantuppdragningen som vi ska bygga i vinter.

Vi fortsatte med vänsterväggen som också gick relativt lätt ända tills vi kom bort till hörnet. Där tog det stopp och vi var trötta så vi tog en bulle till och fortsatte med golvet.

När de första två skivorna var borta så gick resten av golvet lätt. Tyngsta delen nu var att köra bort skivorna och lasta dem på släpet. Ett släp var redan fullt av takskivorna och nu fylldes det andra släpet av golvskivorna. Väggskivorna hade vi börjat lägga inne i lastbilen.

När golvet var borta kunde vi vika ner u-plåten på inre väggen och lyfta in vänster del av väggen så att det blev en springa mellan hörnet och väggen så att hörnet kunde lossas. Innan vi lyfte in väggen så fanns det helt enkelt inte utrymme att dela på skivorna. När hörnet väl hade lossnat så gick bakre väggen på ren rutin. Nu var det bara en vägg plus en skiva kvar men båda flaken och lastbilen var fulla och orken helt slut så vi insåg att vi skulle bli tvungna att köra hem till Alingsås och komma tillbaka nästa dag.

Klockan var 21 och det var blåsigt och kallt ute. Vi satte oss i var sin bil och såg till att vi hade bullar, frukt och kakor i båda passagerarsätena och sedan började resan hem. 29 mil. Vi stannade för kvällsmat och avstämning i Varberg och kände oss på det hela taget ganska nöjda med dagen även om det var surt att vi inte hunnit klart. Allt gick bra ända till Lerum där glödtrådssymbolen på lastbilen plötsligt började blinka gult och lastbilen förlorade orken. Den klarade inte längre uppförsbackarna på femman, eller fyran heller för den delen. I en uppförsbacke var jag nere på tvåan och det gick ändå trögt. Vi stannade till i Floda och refererade men insåg att vi inte hade något att välja på utan vi fortsatte och höll tummarna för att vi skulle komma hela vägen. Bilar låg i diket och det var blixthalka så det kanske var tur att vi inte kunde köra fort. Bilen höll ända hem och där väntade djuren och värmepannan och avlastning av kärrorna. Man kan säga att det tog emot att lasta av två släp klockan ett på natten men innan två låg vi i sängen och somnade direkt.

Klockan sju på tisdag morgon ringde klockan. Vi hade tänkt köra ner med gallerkärra och lastbil men den planen höll inte. Jonas fick köra iväg till Vårgårda och lämna tillbaka ett hyrsläp medan jag tog hand om djuren och eldade i pannan. Sedan satte vi oss i bilen och körde till Alingsås med det andra hyrsläpet och bytte ut det mot en täckt kärra och gav oss av mot Skåne.

Vi hade i detta läge inte någon aning om huruvida vi skulle lyckas ta ner resten eller ej. Problemet var att frysaggregatet inte gick att ta ut på grund av kontorsmodulen. Ett annat problem var att yttre hörnet av sista väggen var fastsatt i en vinkelplåt som i sin tur satt fast innanför en plåt som satt som skydd för den nymonterade branddörrens motvikt. Vi insåg att om vi tog bort den sista skivan av den inre väggen så skulle hela sista väggen kunna falla utåt med aggregat och allt.

Jonas började med att klämma in sig mellan aggregatsväggen och kontorsmodulen och skruva bort så mycket skyddsplåtar och annat han kunde på aggregatet för att vi skulle få en uppfattning om problemet.

Jag började med att skyffla bort all sand för att vi skulle kunna köra in en truck. Sedan försökte jag få bort allt segt, envetet foglim som aggregatet var fastsatt med på insidan medan Jonas gjorde det samma på utsidan.

Aggregatet sitter i huvudsak fast med fyra kraftiga bultar som går igenom en plåt, väggskivan och en likadan plåt på insidan. Dessa vågade vi inte röra.

Vätskepaus och tankepaus.

Vi la en pall på pallgafflarna och hissade upp för att aggregatet skulle hållas uppe medan vi monterade bort sista väggbiten på inre väggen.

När den var borta upptäckte vi ytterligare en liten minivägg som gjorde att hörnet inte gick att få ner. Fler skruvar att dra ut och mer gips att ta ner. När det väl var gjort så fick vi loss hörnet.

När inre hörnet var borta gav vi oss på det yttre. Hur vi än försökte få in sågblad och bända så gick det inte att få loss plåten. Till sist bestämde vi oss för att helt enkelt montera bort skyddsplåten framför den nybyggda branddörrens motvikt för att komma åt. Den var hopnitad så vi fick borra upp och snygga till med vinkelslipen. När skyddsplåten väl var borta kunde vi skruva bort vinkelplåten från hörnet. Problemet var bara att det fortfarande inte fanns nog utrymme för att skjuta ut hörnet. Vi fick bocka ner u-plåten längst med hela golvet och luta väggen mot trucken och backa den bakåt. Det gjorde att vi till sist kunde lossa hörnet.

Nu lutade väggen mot pallen och vi sänkte och backade sänkte och backade och till en början gick det bra men sedan gled pallen och vi fick lägga emellan brädor för att den skulle hållas på plats. Vi backade och sänkte och backade och sänkte och det gick bra ett tag till men sedan gled aggregatet och vi blev rädda att fläktarna under skulle ta skada.

Det var bara till att ändra taktik så vi knuffade upp väggen igen och satte fast en rem i aggregatet som vi fäste i pallgafflarna.

Vår nya taktik fungerade bättre men det var ändå läskigt eftersom aggregatet väger 220 kilo och mesta av tyngden är på insidan.

När vi backat ut en bit satte vi därför på ytterligare en rem genom att lossa de stora bultarna så vi fick bulthålen att trä remmen igenom. Något annat bra fäste fanns inte. Vi backade och det gick väldigt bra till att börja med men rätt som det var så gick ena väggskivan av och det blev lite oreda.

Aggregatet hängde dock tryggt i sina linor.

Vi skar och sågade och fick loss väggskivorna från aggregatet och började köra ut allt till släpet. Vi hade med oss en hel del verktyg, matsäck, stege och annat så det var mycket att bära ut. Alla skivor och annat har vi burit ut genom en vanlig dörr. Det fanns dock inte någon chans att få ut aggregatet den vägen. Planen var ju att vi skulle haft alla skivor i lastbilen och sedan hissat ner aggregatet på en gallerkärra men eftersom lastbilen la av natten innan så hade vi nu ett täckt släp med nedfällbar baklem vilket visade sig vara väldigt dumt. Man bär inte upp 220 kilo aggregat. Vi fick till slut hjälp av två killar och tillsammans med dem försökte vi köra upp aggregatet med pallyft. Vinkeln blev dock fel så det fastnade halvvägs. Nu började vi att titta på klockan. De jobbar två skift och stänger för dagen klockan 22. Reservplanen fick bli att en av oss skulle komma tillbaka dagen efter med en öppen kärra. Inte roligt.

Till slut kom en av de hjälpsamma killarna på att vi kunde ta en kortare pallyft och på så sätt dra upp aggregatet på släpet. Med en millimeter till godo fick vi sedan ut pallyften under aggregatets förångare. När väl aggregatet var på plats så började lastningen av alla kvarvarande väggskivor, plåtar och dörren. Det var ett pusslande där centimeterna inte alltid var på vår sida. Vi fick bära ut och in ett par gånger innan allt var på plats. När vi äntligen var klara och kunde lämna byggnaden var klockan 21.40 och personalen skulle larma på kvart i tio. Vi klarade alltså jobbet med fem minuters marginal. Sedan satte vi oss i bilen och Jonas körde medan jag tog en lur. I Göteborg kroknade han så jag tog över och han kunde sova en stund på hemvägen. När vi kom hem var klockan tjugo över två och vi insåg att vi inte orkade lasta ur utan vi gick och la oss direkt efter att vi tagit hand om djuren och eldat.

Idag ringde klockan 8 och vi gick upp för att lasta ur. Vi hade tur och kunde stoppa vår granne Magnus som hjälpte till. Alla skivor gick lätt och sedan kunde vi med hjälp av höhissen och en stålbalk som vi trädde igenom pallen under aggregatet även lyfta ut det. Sedan tog Jonas släpet efter den trötta lastbilen och körde in det till Alingsås där han lämnade tillbaka släpet och lämnade in lastbilen på verkstaden och tog bussen hem medan jag tog hand om djuren och packade ur allt som fanns i bilen.

Nu ligger allt på plats i ladugården där det nya slungrummet ska byggas. Det blir inte i dag för idag blir en vilodag.

Det blir nog inte i morgon heller, våra muskler behöver vila lite. Men det kommer ju fler dagar. Det ska bli roligt.

Utflyttarkurs

I helgen har vi haft vår första egna kurs. Efter fem säsonger på gården känner vi att vi har lärt oss massor och har en del att dela med oss av. Därför gick vi ut med en bred kurs som innehöll lite av varje när det gäller vad man ska tänka på om man vill lämna staden och skaffa gård.

Det är svårt att nå ut med information så vi fick inte riktigt så många anmälda som vi hade förväntat oss. Dessutom fick vi fyra avbokningar vilket gjorde att vi bara hade fem deltagare. Så här i efterhand så var det bra. Vi har än så länge inte någon bra kurslokal och vädret var visserligen vackert men väldigt kallt. Första dagen åt vi på verandan men till kvällen insåg vi att vi behövde flytta inomhus och det fungerade att klämma in alla i vårt kök eftersom vi var så pass få.

Några av deltagarna anlände redan fredag kväll och installerade sig i wwoofhuset och i wwoofvagnen.

Lördag morgon klockan 09.00 inledde vi med fika och presentation av deltagarna. Det är roligt med kurser och träffar inom det här området för det är spännande människor som söker sig till dem. Människor med drömmar och idéer som vill utmana sig själva och göra något annat av sina liv.

Därefter presenterade vi oss och gav en bakgrund till varför vi gör det vi gör. Alltifrån ett telefonsamtal 2005 som fick oss intresserade av peak-oil och gjorde att Jonas startade www.energikris.nu och förändrade vårt liv via mötet med omställningsrörelsen 2009, försäljning av radhus och halvårslång tågluff i Asien 2012 och grundkurs i permakultur 2012 till gårdsköp 2014.

Sedan visade vi gården och berättade om med- och motgångar under våra år hittills. Läckande tak, trasiga fönster, kollapsande väggar, ruttna bjälkar och annat charmigt som man ofta stöter på när man köper en gård men också hur vi år från år lärt oss att hantera hö, sortera får och hantera de problem vi mött.

Vi var nere i förodlingskammaren och diskuterade pluggbrätten och belysning men också om hur snabbt man växer ur utrymmen som man från början tycker är väl tilltagna.

Vi tittade på verktyg, maskiner och djurutrymmen och avslutade i bigården innan en lunch på en kall veranda.

Efter lunch arbetade vi i skogsträdgården med att skörda vallört och täcka runt träden.

Deltagarna fick smaka på blåbär och sichuanpeppar och vi diskuterade mikroklimat och odlingszoner.

Sedan delade vi plantor och planterade på vårt nygrävda avlopp.

Vi diskuterade snigelbekämpning och välte en ensilagebal för att diskutera mördarsnigelägg.

Vi fortsatte i odlingen och pratade bredgrep, vikten av att täcka jorden, såmaskin, lökdippler, flammaggregat med mera.

Efter en välförtjänt fika hade Jonas en genomgång av vad man ska tänka på när man väljer sin plats på jorden. Kartor som går att hitta på nätet med jordarter, fornlämningar, höjdkurvor, växtzoner med mera gicks igenom. Hustyper och riskkonstruktioner, isolering, virkesdimensioner, skruvar, uppvärmning, solpaneler och annat diskuterades.

Sedan fick de som ville bada bastu och andra via innan vi träffades i köket för en gemensam middag och vidare diskussioner tills deltagarna ville gå och lägga sig.

Vi vaknade till en kylig morgon. Vackert klart väder men väldigt kallt. En av deltagarna, Gabriella, var uppe extra tidigt och fotograferade. Hon tyckte att ankorna gjorde sig bra i det frostiga gräset.

Morgonen inleddes med att vi hand om djuren och gick igenom varför vi skaffat de djur vi har samt för och nackdelar med dem.

Vi diskuterade hur våra hönshus har utvecklats från vårt hästsläp, till första husvagnen och till den sista som vi är mycket nöjda med.

Vi pratade får, lamningar, baggar och varför vi inte har fler får än vi har trots att vi från början siktade på 30 tackor.

Fåren är inhämtade från stora betet eftersom vi ska sortera dem inför slakten. Gabriellafoto igen.

Klockan nio var det dags för en genomgång av permakultur och hur det har påverkat hur vi tänker och hur vi planerar vårt liv på gården. Vi pratade kopplingar, kretslopp, zoner, sektorsanalys och ekologi. Därefter visade vi vårt mobila musteri och diskuterade vikten av att skaffa sig ett nätverk vilket vi gjort i och med vårt gårdssamverkansprojekt.

Sedan tog vi en lång fika med frågestund innan vi gick ut och diskuterade stängsel. Vi började med för och nackdelar med alloxnät och vad man ska tänka på om man väljer den typen av nät. Vi pratade snigelstaket och snigelbekämpning. Därefter blev det en djupdykning i elaggregat, jordning och tråddragning innan lunch. Efter lunch gick vi upp i skogen och klöv en ekstock och pratade mer stängsel.

Resten av eftermiddagen försökte vi svara upp mot det deltagarna ville ha mer av vilket visade sig vara huskonstruktioner och vad man ska titta efter när man åker på visning. Vi surfade på billiga hus på hemnet för att hitta risker och saker att tänka på och sedan gick vi igenom en del litteratur och svarade på frågor innan det var dags för utvärdering, avslut och hemfärd. Tack alla deltagare för att ni kom. Vi har haft trevligt!

Tack Gabriella för dina fina bilder!

Holkkontroll

När vi tog över gården fanns det ungefär ett dussin starholkar på uthusen. Varje vår har vi varit bortskämda med att stararna kommer och spelar och tjattrar. Några veckor senare stressar de till holkarna med maskar och larver hängande från näbbarna. Den som passerar under en holk uppmanas högljutt av ungarna i holken att komma med mat. Nu på stubben!

Det är väldigt trevligt med stararnas korta och hektiska närvaro. Så fort vi börjar bli vana vid dem har ungarna blivit flygfärdiga och plötsligt lugnar det ner sig lite över gårdsplanen.

Någon vecka senare kommer tornseglarna svepande med sina typiska skrik. Eftersom de lever på flygande insekter kan de inte komma innan myggor, flugor och annat bevingat har kläckts. Tornseglarna flyttar in i starholkarna och efter ett par veckor hörs en annan sorts fågelungeläte från holkarna. Det är fantastiskt att ha tornseglarna svischande över våra huvuden och höra hur de landar i holken med en smäll.

Våra uthus har inga tegeltak. Hade det funnits tegeltak, gärna med enkupigt tegel, hade tornseglarna förmodligen häckat under takpannor men nu får de hålla tillgodo med starholkarna. Vi har två nybyggda tornseglarholkar som ingen flyttat in i ännu. Långa och låga med öppningen nära golvet så att ungarna ska kunna ta sig ut.

Under vintern har en misstanke legat och grott. Tänk om det är så att tornseglarnas ungar inte kan klättra ur holken när det är dags att flyga? Starungarna kan förmodligen flaxa upp till hålet men tornseglare kan väl inte ens fälla ut vingarna i en starholk? De kanske dör en sorglig död i redet medan föräldrarna tvingas flyga söderut när insektsommaren är över? Om det var så kanske stararna städar ut de döda tornseglarna när de flyttar in året därpå. Detta kändes inte bra så det bara att åka till Biltema. Där säljer de en inspektionsspegel för en rimlig peng.

Den har en fiffig dubbel-led och är dessutom utdragbar.

Upp med stegen intill en av de två holkar vi med säkerhet visste var bebodda av både starar och tornseglare förra året. Ingen av holkarna går att öppna, därav inköpet av en inspektionsspegel.

Sedan var det bara att ta fram mobilen för att försöka ta kort på spegeln.

Det var inte enkelt men efter ett par försök så blev det en bild.

Det gick att se botten av holken. Gamla fjädrar och annat äckel, men inga tornseglarlik!

Efter ett tag upptäckte jag att det gick att skjuta in mobilens hörn och ta ett kort nedåt med blixt. Enklare och tydligare.

Båda holkarna var påtagligt ofräscha men ungarna verkar ha kunnat klättra ut och flyga med sina föräldrar. Kanske kommer stararna att städa ur holkarna innan de lägger ägg? Eller så bryr de sig inte utan gör det så hemtrevligt det går bland bajskulor och trasiga fjädrar.

I förrgår dök de första stararna upp. Sedan dess har de hållit sig borta på grund av sur-väder, men de är snart tillbaka under några hektiska veckor och det ska bli lika trevligt som vanligt!

Gårdsbutiken

På sikt ska hela gårdsbutiken isoleras så vi kan ha den som lagerlokal även vintertid. Nu måste vi bära in alla lammskinn, must, honung och vitlökar i vårt gästrum eftersom vi har för få frostfria utrymmen på gården. När det kommer någon som vill titta på lammskinn måste vi bära ut alla vilket är lite opraktiskt då de väger en hel del.

Gårdsbutiken är ett gammalt garage med två stora portar. Problemet har varit att portarna inte sluter tätt mot golvet vilket gjort att katterna har kunnat ta sig in. Möss och råttor också för den delen men det har vi inte haft problem med än. Någon fördel med att katterna kommer in…

I vinter har vi satt in en dörr och ett fönster som vi köpt på blocket. Utsidan har vi klätt med våra egna uppsågade brädor men sedan har projektet stått still ett tag då vi byggt kylrum och lite annat.

I veckan har vi isolerat väggen. Först har vi spikat på distanshållande rillor och sedan satt svart vindpapp.

Därefter har vi fyllt med isolering och sedan har vi spikat på råspont på insidan som vi målat med linoljefärg.

Väggen till höger är fortfarande oisolerad men den får vi ta tag i till hösten. Det viktigaste har varit att få butiken katt, rått och mussäker. Vi kommer dessutom att kunna hålla plusgrader där inne även om det blir en enstaka frostnatt.

Fönster och dörrar har vi drevat med lin. Det är ett trevligt material att arbeta med.

Min mor hade en massa lin i härvor liggande som vi har tagit över så vi drevar alla fönster och dörrar med det. Det är ganska lätt att få in i springorna och man använder en slö kniv.

Nu fattas bara lite färg på utsidan och på karmarna så är väggen klar. Det finns däremot mycket kvar att göra inne i butiken. Men vi räknar inte med några kunder förrän vecka 15 när vi har öppen gård så än är det gott om tid.

Kylrum och lager

I veckan har vi påbörjat vinterns stora arbete som blir att sätta samman vårt kylrum och bygga ett lagerrum som vi kan hålla frostfritt för att förvara äppelmust, kartonger och ägg.

Vi har ett litet lager med ”blocketfyndsdörrar” som nu kommer till användning. Bakom grönsakssköljen har vi en luta där vi förvarat vår självlastarvagn. Den har nu fått flytta till ett annat ställe. Vi tog bort en plåt och ska ta av några reglar och göra ett hål för en dörr med fönster i så vi får in ljus i lagerdelen.

Inifrån lutan ser det ut så här. Till höger ska kylrummet stå. Till vänster finns gårdsbutiken bakom väggen och däremellan kommer lagerutrymmet att bli.

Bänken i bortre delen av affären halverades och vi tog upp ett hål för nästa dörr.

Det är alltid lite nervöst när man börjar rota i gamla väggar eftersom man inte vet om man kommer hitta ruttna bjälkar och brädor. Här var dock allt friskt. Skönt.

Bräda efter bräda togs bort och till sist även reglarna.

Sedan fick vi regla upp för den nya dörren.

När man går ut genom dörren från affären kommer kylrummet att vara rakt fram med lagret emellan.

Tittar man ut till vänster så ser man det andra nyupptagna dörrhålet. Där har vi inte hunnit regla upp än. Där står ett gammalt rensverk i vägen. Det har vi köpt på auktion precis när vi köpte gården men vi inser att vi aldrig kommer att använda det så nu skänker vi bort det till första människa som kommer och hämtar det. Det är mycket kvar att göra innan vi kan börja bygga. Ett problem är att affären är högre än marken i lutan så vi kommer att få lösa det med trappsteg eller ramp. Frostfria lagerutrymme har vi verkligen saknat. Kylrummet kommer hjälpa oss så vi inte behöver klara av all skörd på en dag.

Då och nu

Vi skulle ha tagit fler foton från början. Vi tycker att vi har fotograferat massor men ändå så saknar vi idag många bilder på hur saker och ting såg ut från början. På torsdag kommer permakulturgänget tillbaka för att hjälpa oss att göra en ny plan utifrån det arbete vi gjort under fyra år. Vi ville sätta ihop en bilddokumentation på då- och nubilder men märker att vi saknar mycket. Här kommer i alla fall några bilder på hur det såg ut 2014 och hur det ser ut idag.

Många fönster var trasiga och hade ruttna karmar. Värst var nog detta fönster ner till ett källarutrymme där vi idag har förodlingskammaren. Där har vi satt in ett nytt fönster och tätat så vi kan hålla det frostfritt.

Från utsidan såg det ut så här. Där har vi fått gräva ur och sätta stenar. Färgen tog slut när vi målade muren men nästa år ska vi måla klart.

Ovanför fönstret satt en rutten dörr. Den gick inte att rädda men Lasse hjälpte oss att bygga en ny.

Fönstrena på ladugården var inte heller i bästa skick. De var rostiga och många glas var trasiga. De har vi tagit ur och blästrat. Några wwoofare har målat dem svarta och sedan glasat dem.

Vissa sidor på ladugårdsfasaden har vi målat med falurödfärg men en del återstår. Det samma gäller de grå stenfasaderna.

Fönstren i hönshuet var också ruttna och trasiga och vi kunde inte hitta några som hade rätt mått. De som kom närmast i storlek var för låga så vi fick bygga en extra fönsterbåge och sätta i glas själva. Guillaume har hjälpt oss att bygga hönsgården.

Inne i hönshuset satt ett järnfönster men eftersom ett annat järnfönster var rostigt bortom räddning så flyttade vi detta och ersatte det med ett fönster med träkarm. Taket har vi också får ersätta eftersom det var allt för lätt för råttor att ta sig in. En del målning är kvar att göra.

Väggarna i hönshuset var lagade med cement som vi fick knacka bort och ersätta med kalkputs. Sedan målade vi med kalkfärg.

Bjälkarna i taket var tack och lov friska så dem kunde vi behålla. Det är ett rymligt och bra hönshus där våra hönor har det bra på vintern.

I ladugården har vi mycket kvar att göra. Vi har byggt burar för ankor och små hönsgrupper och belamrat med material men taket är fortfarande inte ok utan behöver bytas ut helt och hållet.

Vissa bjälkar var också ruttna vilket vi upptäckte innan vi tog över så förra ägaren såg till att de blev utbytta. Men det är inte konstigt att golvet inte är helt friskt när det regnat in genom taket. Vissa delar av golvet har vi bytt men mycket återstår att göra.

Baksidan mot gödselstan var nog värst. Vissa av dörrarna har målats, fönstren lagats, högen med gammal isolering är bortkörd och stenväggen är målad.

På ladugårdens framsida har vi målat nästan hela sidan med falurödfärg. Vi har lagat portarna och målat dem blå. Mjölkrummet som numera är slungrum behöver få ett nytt tak så småningom.

Vi har ganska stora hårdgjorda ytor på gårdsplanen vilket är bra. Vi har skrapat undan den växtlighet som vuxit till sig under åren och grusat upp så vi slipper gå i gyttja på höstarna. Gården blir finare och finare även om mycket är kvar att göra.

Det gör mycket när stenväggen blir vitmålad.

Tittar man på fotona en bit ifrån gården så ser man också att en del har hänt. Där det förut var en åker är det idag instängslat med två meter högt staket där hönorna håller till på sommaren.

På denna yta har vi också planterat 125 äppleträd. Alla överlevde inte sommaren så en del ska vi ersättningsplantera till våren.

Åkern och den lilla bäcken från en annan vinkel. På den senare bilden syns stängslet som skyddar både äppleträd och hönor.

Garagegaveln har fått tre nya fönster och målats av Agneta.

En del av garaget har vi förvandlat till verkstad. Det är nog vårt mest utnyttjade utrymme.

En annan del av garaget har blivit gårdsbutik även om den står tom under vinterhalvåret.

Garagedörrarna närmast rymmer verkstaden och de längst bort affären. Väggar och dörrar är nymålade och en av dörrarna har vi fått ersätta. På wwoofhuset har vi satt in ett fönster och Lasse och Agneta har byggt en veranda. Framför har vi skrapat undan och grusat nytt.

Framför wwoofhuset står vår självbetjäningsbutik där grannarna kommer och köper ägg.

På andra sidan på wwoofhuset är fönster och källardörren bytta och väggarna målade.

Inne i wwoofhuset syns skillnaden nog mest. Det ruttna golvet är utbytt och vi har satt in ett fullt fungerande kök.

Det var inte mycket till vägg från början. På bilden till vänster ser du toaletten som nu är installerad innanför väggen som du ser på högra bilden.

En halvtrappa upp finns det som idag är vardagsrum.

Det är nästan svårt att se att bilderna är tagna på samma ställe men de är de.

Nedanför garaget har vi byggt vår grönsakshanteringsstation där vi packar grönsaker. I lutan innanför ska vi bygga lager och kylrum.

Tittar man ut över åkern från grönsakssköljen ser man nu vår grönsaksodling med vattentanken i förgrunden. Den har vi också inhängnat med två meter högt staket.

Grönsaksodlingen från en annan vinkel. Den omålade träbyggnaden är det nya grönsaksskjulet som inte är riktigt klart än.

På denna bild syns skjulet bättre. Det är enorma mängder arbetstid nedlagt innanför detta stängsel.

Gården ser ganska plottrig ut ifrån brevlådorna. Men ska man hålla på med så många olika saker som vi gör så behöver man mycket utrymme. Längst till vänster i den högra bilden ser man vårt utedass.

Även i skogen har vi gjort en hel del jobb. Vi försöker att gynna lövträden mer än gran. Speciellt gäller det närmast gården.

Vi har inte någon bra bild på ytan där vi anlagt skogsträdgården innan vi startade arbetet. Detta var det närmaste vi kom men man ser inte mycket på bilden. Slyt i förgrunden har växt sig större i alla fall.

Även invändigt har vi varit tvungna att göra en del. Badrummet uppe hade gamla rördragningar och vattenläckage i både tak och golv.

Det var annars inte något som vi hade prioriterat om vi inte hade blivit tvungna.

Köket hade vi inte heller planerat att göra om även om det var väldigt fult och i sämsta 80-talskvalité men när vår dotter fick andra skåpsluckan i pannan så insåg vi att vi inte hade något val. Vi gjorde också om planeringen så vi har diskbänken mot fönstret.

Vi har fått mycket bättre arbetsytor och ett bättre flöde i köket.

Vi hade tur som hittade en annons på blocket där ett kök skänktes bort. Folk är galna när det gäller att byta ut fullt fungerande saker. Vi fick till och med vitvarorna för de förra ägarna ville ha nya.

Kaklet var inte speciellt snyggt från början men det är inte snyggare idag. Vi ska ansluta den vattenmantlade vedspisen på bilden men eftersom vi inte är riktigt klara med det kan vi inte göra klart väggen bakom. Det fungerar ändå men det ska bli skönt när det blir klart.

Om någon av er som läser detta funderar på att köpa gård så se till att ni fotograferar alla delar av gården ordentligt. Fler bilder än ni tror behövs. Någon gång i framtiden kommer ni att vilja jämföra. Det är kul att se vad som hänt men har man inga bilder så glömmer man lätt hur det var.

Höstning

I två års tid har vi slarvat med att hösta. Det har inneburit att vi har haft växter som dött, vattenslangar, munstycken och rör som gått sönder och färg som blivit förstörd. När odlingssäsongen är över och det börjar gå mot vinter så är det vissa saker som man bör göra. Vi kallar det för att hösta och i år har vi varit bättre på det. Inte så att vi är klara men vi är en god bit på väg. Här följer en lista på det vi bör göra under höstningen mest för vår egen skull så vi ska kunna gå tillbaka varje år och inte glömma något.:
  • Tömma och ta in alla vattenslangar
  • Stänga alla vattenledningar där det finns frostrisk
  • Bära ner alla målarburkar i frostfritt utrymme
  • Se över tätningslister på fönster och dörrar
  • Rensa hängrännor från löv och bôs så att höstregnen inte ställer till det
  • Se över takpannor och vindskivor så allt är tätt
  • Bär in vinterns ved
  • Kör igång vedpannan med rätt förtryck i expansionskärlen
  • Rengöra och olja in alla trädgårdsredskap
  • Tömma butiken och bära in all honung, fällar och annat, som kan ta skada, i huset
  • Skörda rotfrukter och potatis och lagra i jordkällaren
  • Tömma alla kubikmetertankar och tunnor
  • Täcka alla bäddar med halm eller liknande material
  • Bära in alla fiberdukar, nät och annat från odlingarna
  • Fånga de möss som flyttar inomhus innan de skadar elledningar eller annat känsligt
  • Se över gräsklipparen och slipa upp knivarna
  • Ställa ut fågelbordet.
  • Förbereda ankornas inomhusplats
  • Se över elstängsel så att de kan göra livet jobbigt för vildsvinen
  • Se över nätet runt grönsaksodlingen
  • Bär in trädgårdsmöbler
  • Se över grillar och ställa i ladan
  • Se över fårens vinterhage inkl. elstaket
  • Se över elstaketet runt skogsträdgården
  • Ta in bevattningspumpen och placera frostfritt
  • Samla alla bevattningsrör i en hög
  • Fyll i potthål på vägen och gräv så att vatten kan rinna undan
  • Städa plantuppdragningsrummet och sätta på frostvakten så inte rören fryser
Den här listan ska vi spara och bli duktiga på att använda. Det kommer spara pengar, tid och oro om vi lyckas med det. I år har vi hittills gjort hälften på listan – men vintern är ju inte här än.

Järnfönster

Ska vi prioritera att renovera järnfönster eller ska det få vänta?

Vi har valt att göra annat än just detta. Inte bara för att vi hade viktigare saker att göra, utan för att vi inte varit säkra på hur vi skulle hantera dem. Skulle vi renovera dem på plats eller ta ut dem? Skulle vi bara ersätta de trasiga rutorna eller byta ut samtliga? Skulle vi återställa dem till tvåglas som de en gång varit eller nöja oss med enkelglas? Eller skulle vi helt enkelt köpa nya fönster?

Fönstrens funktion är att hålla ute vind, regn och snö. När de är trasiga så fyller de inte den funktionen särskilt bra, å andra sidan så gör det inte så mycket om det drar och snöar in lite i det gamla fähuset. Lokalen har blivit någon sorts allmän förvaringsplats i väntan på att fylla viktigare syften. Så vi har bara flyttat undan ömtåliga saker från de trasiga fönstren och fokuserat på annat.

Men nu var det dags. Fram med den gamla Hiltin för att få bort betongen som höll järnfönstren på plats.

I alla fall en del av fönstren. Här och där hade betongen vittrat så att fönstren kunde flyttas runt, på andra ställen satt de fast ganska bra.

Först slog vi sönder de rutor som var kvar. Glas tål inte alkaliska vätskor så några decennier av vatten som kommer från betongen intill har satt sina spår. Ingen ruta gick att få klar. Alla var mer eller mindre matta.

Några enstaka gick att få loss hela. Kanske kan de vara bra att ha som mallar, särskilt de i den översta raden som har en radie i överkant.

Några generationer av olika sorters kitt satt mer eller mindre hårt. Hugo rensade med hjälp av tryckluftmejseln.

Vi vet inte hur lång tid renoveringen kommer att ta så vi skyddade de fönsterhål som vetter mot vinden.

 

Enklast tänkbara montering.

Två fönster till ska plockas ner och rensas. Sedan ska de blästras, grundmålas, målas och glasas med kitt. Det låter som att det kan ta tid.

Bålgetingbo

Den senaste månaden har vi sett ganska många bålgetingar. Vi har försökt ha koll för att se om de ger sig på några bisamhällen men de verkar ha föredragit fallfrukt. Inte så konstigt. Hönshackade äpplen försvarar sig mindre aggressivt än bisamhällen.

P1170409

Under förra helgen sålde vi grönsaker och stod tillräckligt länge på samma plats för att se att bålgetingarna flög till ett litet hål under nocken på wwoof-huset. När luckan till krypvinden öppnades syntes ett ganska stort bo med ganska många bålgetingar. I bakgrunden syns ett litet getingbo för vanliga getingar. Det ser ut som om de har byggt ett bo där för att man ska ha något att jämföra med.

P1170404

Med gården följde 7-8 burkar Radar men vi gillar inte insektsgift. Är man biodlare i bidödens tid så är man. Så det fick bli ett badmintonracket. Här syns en av de sista innan boet tas bort. Boet är byggt av ”papper” på samma sätt som vanliga getingbo men ytterväggarna byggs upp på ett annorlunda sätt. Det kan vara någon form av ventilation men det är nog mer sannolikt att det är en starkare struktur än enkla pappersklot. Det var  mycket styvt och stabilt. Och snyggt. Framtidsdesign!

Bålgetingarna är snabba men de syns bra och man hör dem tydligt. Det låter som humlesurr men vassare och tydligare. Det kändes sorgligt att slå ihjäl så många bålgetingar men de kunde inte få vara kvar i ett hus. Vi slog ihjäl över ett hundra stycken och det var minst lika många på gång i puppor eller i larvstadium. Bålgetingen är inte längre rödlistad men man ska vara rädd om dem när man kan vara det. Dock inte den här gången.

P1170420

De är mycket vackra men orange fläckar på huvudet, gul-svarta ränder på bakkroppen och långa smala vingar. Stora också, drygt tre centimeter. Boet blir naturligtvis ganska stort. Här är en kofot som jämförelse.

P1170415

Larverna finns i horisontella våningar som har några starka pelare mellan varje våning. Allt gjort av papper, det vill säga tuggat trä.

Under getingslakten var det en stor fördel att ha tillgång till en bidräkt. Kanske lite fegt, men ingen vill bli stungen även om bålgetingens stick inte ska vara värre än sticket från en liten geting. Eftersom getingarna inte var särskilt aggressiva så fanns det risk för lite övermod. På kvällen skulle vi ta hand om de sista getingarna och jag, Jonas, gick upp för att göra det utan att ta på mig slöjan över huvudet. Dumt. De hade nog blivit stressade av att vara så få kvar som skulle ta hand om alla larverna eller så var det något annat. En kom hemflygande och en annan skulle lämna boet. Jag slog till den hemkommande samtidigt som den andra stack mig på sidan av halsen.   Aj.

P1170423

Det är möjligt att giftet inte är starkare än vanligt getinggift men det kändes ganska starkt. Eller så är det samma typ av gift men mycket mer. Det gjorde ordentligt ont på halsen under natten och dagen efter kändes hela jag som om en influensa var på väg. Det fick bli en tupplur efter jobbet för att orka med kvällen. Två dagar senare är jag återställd men det kliar fortfarande på huden långt ner på bröstet. Bra tryck i det giftet.

Vi trodde att getingpupporna skulle vara perfekt hönsmat men ännu har ingen höna vågat sig fram. Finns det nedärvd skepsis mot mat som serveras i sexkantiga celler för att det brukar göra ont att äta sådant? Det är mycket man inte vet.

Dagen efter sticket fick vi i alla fall målat lite med bidräkt på. Idag revs boet och det kändes inte alls roligt. Bålgetingar är nog de vackraste insekter man kan tänka sig och jag hoppas att de kan leva vidare i närheten. Inte för nära biodlingen och inte i något hus. Kan man bygga bålgetingholkar?

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑