Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: musteri

Gårdsamverkan Alingsås Ekonomisk förening

Idag hade vi konstituerande möte och startade ett företag!
Det känns konstigt men också väldigt bra. Tillsammans med de andra gårdarna i gårdssamverkansprojektet har vi bildat en ekonomisk förening för att kunna samäga saker som var och en av oss inte har  pengar till själv. Än så länge koncentrerar vi oss på mustvagnen och idag var det paketöppning. Det är inte allt som har anlänt än men vagnen och pressen har kommit. Vi började med att vår projektledare Karin Gustavsson klippte de första banden som höll ihop vagnens utrustning. Med många händer går jobbet fort och snart var alla hörnstolpar på plats. Vi har köpt ett förhöjt kapell för att alla ska kunna stå i vagnen och jobba. Förhöjningen är gjord genom att man sätter en kort hörnstolpe under den vanliga. 

Sedan på med långa stolpar och trärillor som stag emellan. 

Det kommer att ta ett tag innan vi klurat ut hur vi på bästa sätt ska bygga allt. Vi kan inte ha alla trärillorna kvar runt om för då kan vi inte gå i och ur vagnen. Vi kan inte heller ha dubbla lämmar så en ska fällas fällas ner och en ska följa med kapellet upp. Har vi tänkt oss i alla fall. Vi har samlat tankar och fiffiga lösningar och de ska nu vridas och vändas på så att vagnen blir optimal. Det känns bra att vi varit och tittat på flera vagnar så vi har idéer om vad som kan göras.

När takstolarna var upplyfta var det dags för kapellet.

När kapellet väl var på plats tog vi paus för mat och konstituerande möte.

Sedan firade vi med att gå ut och öppna mustpressen som är den enda utrustning som kommit än så länge.

En tippbar mustpress i rostfritt som rullas på med hjälp av en pallyft som vi köpt på Hjulets second hand i Vårgårada.

Tippfunktionen inspekteras. Vagnen ser enormt stor ut när bara pressen är på plats. Vi väntar på pastöriseringsmaskinen, med bag-in-box-fyllare, äpplekrossen och sedan ska vi bygga skåp och andra förvaringsutrymmen för all kringutrustning.

 

Kanske kommer mustvagnen bli den enda sak vi samäger men det finns vilda planer i gruppen. Drömma kan man alltid och när vi gör det så ser vi massa roliga projekt framför oss. En del tänker minigrävare eller skylift, många drömmer om ett mobilt sågverk, en och annan vill ha en flismaskin, eller varför inte ett mobilt livsmedelskök eller en biokolsanläggning. Det finns så mycket kul att göra.

Vad kan man göra om man inte vill köpa gård?

Detta inlägg är en uppföljning av ett inlägg som vi skrev får någon vecka sedan. För att förstå detta inlägg bör du nog läsa Varför vi bor på en gård. 

Vi har läst mycket och pratat med många om de här frågorna. När vi nu försöker skriva ner vad vi lärt oss så är det omöjligt att hänvisa till några källor. De är för många och vi har bearbetat tankarna så att de passar oss. Så här ser vi på saken just nu:

Innan vi i t. ex. Sverige gjorde oss beroende av fossil energi var större delen av befolkningen sysselsatta med matproduktion och levde som bönder. När kol och framför allt olja (bensin och diesel) blev tillgängligt så förändrades förutsättningarna inom lantbruket. Och det rejält. En liter bensin/diesel kan utföra lika mycket arbete som en vuxen människa klarar på två hela arbetsveckor. Om man delar vår analys om sannolika framtidsutsikter blir det en naturlig slutsats att vi behöver fler bönder om vi ska klara av att säkra livsmedelstillgången med mindre eller helt utan fossil energi Det finns ingen som helst reson i att många människor skulle arbeta på dagens jättegårdar. Stordrift lönar sig bäst med maskiner. Många behöver därför bli småbrukare på mindre gårdar som kan odla intensivt på liten yta. Alla vill inte eller kan inte bli bönder men det finns ändå mycket man kan göra för att öka samhällets och sin egen resiliens. Genom medvetna val i vardagen så kan även de som bor i staden se till att livsmedelsproduktionen i landet ökar markant.

Många som funderar på de här sakerna vill göra som vi, köpa en mindre gård. Men alla kan inte köpa en gård och flytta ut på landet. Det krävs pengar, rätt läge i livet, och en kroppslig hälsa i någorlunda bra skick. Vi själva hade gjort en ”bostadskarriär” som gav oss ett startkapital, vi hade barn i tidiga tonåren (inte optimalt läge men de kunde fortsätta på samma skolor), och vi var ganska flitiga på gymmet och löparspåren inför flytten. Vi var dessutom två som ville åt samma håll vilket gör det lättare att acceptera strapatser och motgångar. Så vi kan definitivt inte rekommendera en gård som en lösning för alla, men för några. Som tur är finns det många andra sätt att påverka sin och sin familjs position.

Resiliens är ett ord som många ryggar för men som har hjälpt oss många gånger och som vi gärna återkommer till för att se om vi tänker rätt. Vi tycker att begreppet ger en tydligare riktning än hållbarhet. Ordet betyder ungefär ”ett systems förmåga att hantera kriser utan att övergå till ett sämre tillstånd”. Man kan tänka system på olika nivåer. Om vi börjar med den personliga nivån så ökar min förmåga att hantera kriser om jag inte stressar, om jag äter bra mat, om jag motionerar regelbundet och omger mig med vänner och familj i stabila nätverk. Det är ganska lätt att se att min resiliens minskar om jag jobbar för mycket, har stora lån, inte hinner med familj och vänner, äter dåligt, sover dåligt och låter bli att sköta min hälsa. Den första varianten av mig kommer att kunna hantera många fler oförutsedda kriser än den senare.

Begreppet resiliens kan även användas som analysverktyg på andra nivåer. Familjen, byn, kommunen, regionen, landet och världen. Vi har liten möjlighet att påverka det som händer i världen men vi kan göra ganska mycket för att förändra vår egen och vårt lokala samhälles resiliens.

Vi är övertygade om att det allra viktigaste är att bygga nätverk. Att omge sig med människor som man litar på och som man delar värderingar med. Ta tid att umgås med vänner och familj så banden blir starka med människor som kan hjälpa dig om det händer något och som du kan hjälpa när det behövs. Vi gick med i Omställningsrörelsen 2009 och det har vi inte ångrat. Mellan 2005 och 2009 kände vi oss allt mer som ufon i tillvaron men när vi hittade Omställningsrörelsen så fick vi nya vänner som tänker ungefär som vi och som vi lärt oss massor av. Efter det att vi flyttade ut på gården så har vi varit med och dragit igång ”projekt gårdssamverkan” som vi skrivit om flera gånger förut här på bloggen. Det gör att vi har människor omkring oss som kan hoppa in och hjälpa oss med djuren ifall vi vill åka bort några dagar. Människor som varit på vår gård under arbetsdagar och som vet hur våra djur ska skötas.

En nästan lika viktig sak är att ta hand om sin hälsa. Vi vet inte om samhället kommer att klara att ge alla den vård som behövs i framtiden och om fler människor inte behöver belasta vården så har de som verkligen behöver vård en större chans att få den. Använd alltså tandtråd, promenera, gymma, cykla, yoga eller vad som passar dig och ta hand om dig och dina närmaste. Vi märker själva att ju äldre vi blir desto viktigare blir detta. Kroppen måste hållas i trim för att inte vi ska drabbas av sträckningar, ryggskott, onda nackar, armar och så vidare.

Och så var det det där med livsmedelsförsörjningen. Börja odla! Man måste inte ha en gård för att odla. Även om du bor i lägenhet utan balkong så kan du odla i fönstren. Det blir inte många kilo mat men det kan bli bra vitamintillskott och framför allt så lär du dig hur man odlar om du hamnar i en situation där du vill skala upp. Vitlöksblast, basilika, ärtskott, sallat – ja till och med gurka och tomat går att odla i fönstret. Har du balkong så ökar möjligheterna. Bor du i allmännyttans bostäder eller har en annan vänligt sinnad hyresvärd så försök få till ett par pallkragar utanför lägenheten. Många bostadsbolag vill gärna ställa upp och stötta hyresgäster som vill odla. Vill du tänka större så skaffa dig en kolonilott eller se om det finns någon ”Tillsammansodling” i din närhet. Ofta kan man få låna mark av kommunen om man är några som vill gå ihop och odla tillsammans. Följ bloggen Farbror Grön.  De odlar på sju olika ställen och har tips för dig som vill börja odla oavsett om du har tillgång till fönster, balkong, pallkrage, växthus eller kolonilott. Alla kan läsa sig till mycket kunnande men var och en måste passera mängder av misstag innan odlingen blir pålitlig, så det är bara att börja.

Skaffa dig en bonde. Knyt kontakter med någon som odlar mat. Det finns en växande rörelse med Andelsjordbruk. Går du med i ett sådant så kan du säkra din livsmedelsförsörjning för framtiden. Du gör också en insats genom att stötta någon annan som vill odla. Där har du också ofta möjlighet att få åka ut och hjälpa till så att du lär dig att odla även om du inte tänker börja själv just nu. Blir det en kris i framtiden så kommer denna bonde hellre sälja till dig än till den som aldrig tidigare handlat av henne eller honom.

Köp allt närproducerat du kan. Gå med i närmsta REKO-ring eller starta en egen på orten där du bor. För varje REKO-ring som kör igång så stärker vi den lokala produktionen av mat. Små producenter får möjlighet att sälja direkt till konsumenter och kan då ta ut hela priset själv istället för att dela det med en återförsäljare. Välj alltid svenskt i första hand och lokalt om det finns. Det kan göra skillnad för dig i framtiden. Om de små producenter som finns kan få det att gå runt genom ökad försäljning kommer fler att våga satsa på att bli livsmedelsproducenter. På så sätt kan du öka matproduktionen genom dina medvetna matval. Men det finns fler saker du kan göra som ökar din resiliens.

Äg tillsammans med vänner. Gå ihop ett gäng och köp en äpplekross och en mustpress eller något annat kul. Träffas och musta ihop eller låt pressen cirkulera bland er. Har du inga äpplen själv så fråga grannen. De blir ofta glada om de blir av med överskott ett bra år. Får de dessutom några flaskor must som tack för hjälpen så har ni råvarorna säkrade för lång tid. Det viktiga med en sådan här idé är inte själva musten eller mustpressen utan att du med hjälp av mustpressen stärker ditt nätverk och har roligt ihop med andra människor.

Lär dig något praktiskt:  Lär dig att sy, laga cyklar, sylta, safta, syra, karda, spinna, väva, sticka, fiska, jaga, konservera. Gå en biodlarkurs eller gör maskrosvin. Vad kunde din farmor, farfar, mormor och morfar? Det är kunskaper som vi kan komma att behöva kunna igen. Har du någon gammal släkting som kan praktiska saker så ta vara på tiden ni har kvar tillsammans och låt dem lära dig allt de kan.

Skaffa bin. Även om du inte har ens en trädgård så kan du ha bin. Vi hade en period då våra bin stod på kommunens mark. De hade inte något emot det alls utan var tvärt om glada över att vi ökade antalet pollinerare.  Biodling har ett stort ”kunskapsdjup”. Alla kan bli biodlare men ingen bör starta på egen hand. Gå en biodlarkurs under vintern eller leta i alla fall upp någon som kan vara din mentor. Det finns andra sätt att bidra till pollinering, sätt upp många insektshotell och anlägg gärna rishögar och allt annat du kan tänka dig för att gynna den biologiska mångfalden.

Hjälp fåglarna och njut av dem från mars till oktober. I Sverige är det varken brist på vatten, mat eller ljus under sommaren. Det är boplatserna som fattas. Sätt upp fågelholkar, många fågelholkar. Detta är inte bara på nöjeskontot. Många fåglar dämpar invasioner av skadeinsekter.

Skaffa höns. Även om du bor i stan så kan du ha höns. Kanske inte i en lägenhet men har du tillgång till en trädgård så tillåter de flesta kommuner att man har hönor även i tätbebyggt område. Det kan vara klokt att undvika tupp för grannarnas skull men om du bara har tre hönor så behöver de inte någon tupp. Hönorna ger dig ägg och gödsel och hjälper dig att bli av med eventuella matrester. De är lätta att sköta och tål kyla bättre än vad många tror. Man måste dock sörja för att de har frostfritt vatten.

Köp ekologiskt, second-hand och om du måste köpa något nytt – välj det som är av bra kvalité så det håller länge. Men som sagt, köp framför allt närproducerat. Ju fler små produktionsföretag som kan leva i din närhet desto säkrare blir din framtid.

Gå ner i arbetstid om du har möjlighet. Vänj dig vid ett liv med mindre pengar. Då får du utrymme att utveckla bi-sysslor som du kan ha stor nytta och glädje av. Vänj dig vid ett liv med mindre energianvändning. Cykla eller gå istället för att köra bil så ofta det går. Mindre press på vägar och parkeringar gör att samhället kan satsa sina resurser på annat. Det kan kännas hopplöst men ju fler som gör medvetna val desto fler blir påverkade att följa efter. Att gå ner i arbetstid (dvs tjäna mindre pengar) är det enda sätt vi känner till som minskar klimatpåverkan på riktigt.

Läs böcker, bloggar och se på filmer och lyssna på poddar om intressanta ämnen. Kunskap om många saker ger en större känsla av sammanhang. När man förstår mer om de utmaningarna vi står inför blir de konstigt nog lättare att hantera även om man inser att problemen är större än vad man först trodde. Vi själva känner oss mycket tryggare idag än vad vi har gjort långa perioder fram till idag.

Fira när du tycker att du uppnått något bra. Bjud in människor på fika, träffas och ta en öl eller bara unna dig en kopp i solen. Beröm alla du möter som gör något positivt. En klok äldre man ifrån Skottland sa en gång för många år sedan till oss att en av de klokaste saker man kan göra i livet är att inte skaffa sig fiender i onödan. Visa alla människor intresse även om du först inte tror att de har något att bidra med i ditt liv. Man vet aldrig vilka människor man kan komma att behöva hjälp av i framtiden och ju fler människor man har i sitt nätverk desto bättre är det. Syftet är kanske inte så ädelt som man först vill tro, men effekten finns ändå. Färre ovänner och fler vänner.

Odla inte bara mat utan även förnöjsamhet! Det är mänskligt att jämföra sig med dem som har mer, finare, nyare och dyrare men alla mår mycket bättre om vi kan känna oss nöjda över det vi faktiskt har. Så länge vi är mätta, mår bra och har tid för vänner och familj så borde vi vara nöjda men det blir sällan så. Jag tänker ofta på min far som la mycket tid på jobbet och på olika föreningar. Det innebar att han hade mindre tid med oss barn. När han låg för döden i lungcancer blev det oerhört tydligt för oss att de prioriteringar han gjort inte hade någon betydelse i slutet av hans liv. Det var mycket få människor från hans föreningar eller yrkesliv som fanns där i slutet. Familjen och de närmaste vännerna är de du kan förlita dig på vid en verklig livskris.

Det mesta av det vi nämnt är långsiktiga fleråriga projekt men det kan vara klokt att även förbereda sig för en eventuell akut situation:
Inom permakultur brukar man prata om att man ska se till att kunna lösa alla sina behov på minst tre sätt. Det blev vi varse en gång när vi bodde i en sommarstuga med vår äldsta dotter som då var tre månader. Vi blev insnöade och elen försvann. Vi kunde inte ta oss ut på tre dygn och allt vi hade som värmekälla var en öppen spis som snarare drog värmen ur huset än värmde upp det. Aldrig igen att vi sätter oss i den situationen. Vi tvingades laga mat i öppna spisen men hittade först inte några kärl som vi kunde använda. Till slut fann vi en gammal kopparpanna som vi kunde värma mat i. Idag har vi elspis, trangiakök, flera fotogenkök och vi har påbörjat installation av vedspis. När det gäller värme så har vi vedpanna, kakelugnar, fotogenvärmare och ett par elelement. Varje behov bör kunna lösas på tre sätt. Vi har egen brunn, bensindriven pump och vattendunkar med lagrat vatten. (De har vi redan behövt använda)

Läs MSB:s folder om 72 timmarsberedskap eller deras webbsida. Där står vad varje hushåll bör ha hemma och hur man kan förbereda sig. Om alla hushåll verkligen hade denna beredskap inför akuta situationer så skulle samhällets resiliens öka markant. Om människor lider brist på det allra nödvändigaste i en akut krissituation så finns det risk för att man lockar fram oönskade beteenden. Det är lättare att ha att göra med människor som inte har panik för att de är hungriga eller törstiga.

Som vi skrev i början av inlägget så gillar vi att fokusera på att öka samhällets resiliens istället för att tala om hållbarhet eller koldioxidutsläpp. Fokuserar man på resiliens så kommer koldioxidutsläppen automatiskt att minska och hållbarheten att öka. Fokuserar man istället bara på koldioxidutsläpp så minskar ofta resiliensen. Då är det helt ok med högteknologiska kostsamma kolinlagringmetoder eller massproduktion av elbilar. Det blir ett trollande med siffror som lätt leder oss in i återvändsgränder och skapar ett än mer komplext och sårbart samhälle. För några år sedan försökte Sverige t.ex. få ner koldioxidutsläppen genom en massiv satsning på etanol och raps-diesel vilket blev en flopp. Ett av skälen till att vi inte gråter över det är att det går åt mängder med fossil energi för att driva de jordbruksmaskiner som producerar grödan som används vid etanoltillverkning. Idag talar nästan ingen om etanol. Försöker man diskutera hållbarhet så blir det lätt ett stuprörstänkande där man fokuserar på antingen ekonomi, miljö eller social hållbarhet. Det finns till och med de som hävdar att vi först måste få till en hållbar tillväxt för att över huvud taget ta tag i miljö- och sociala frågor. Den som har upplevt några mandatperioder vet att den stunden aldrig kommer. Utgår man istället från resilensbegreppet så får man med alla delar av hållbarhet och hamnar på småskaliga energisnåla tekniker. Vi har alltså inte något emot att man försöker öka kolinlagringen i jorden men ser hellre att det sker genom biokolsproduktion, trädplantering och ökat bete av gräsätande djur än via dyra avancerade tekniska lösningar. Vi ser hellre att man slutar använda bekämpningsmedel och begränsar jordbruksytan för monokulturer än att man uppfinner konstgjorda bin som ska sköta pollineringen.

Det blev en lång lista. Vad ska man göra?

Välj det som du tycker verkar roligast. Alla måste inte göra allt men ju fler som gör något desto mer resilienta blir vi. Väljer du något roligt så är det större chans att du fortsätter än om du tvingar dig till något du inte tycker är kul. Inom omställningsrörelsen brukar vi säga: Har vi inte roligt så gör vi det på fel sätt. Det är också en anledning till att vi skaffat gård. Det är himla kul.

Utbildning med projekt gårdssamverkan och mobilt musteri

Denna vecka är det Framtidsvecka i Alingsås. 176 programpunkter på 7 dagar ger ett späckat liv. Med 8 beräknade lammningar, familjeliv och en vår som råkade komma just nu så är det lite hektiskt. Men trevligt. Framtidsveckan plockar fram det bästa inom många människor och så många bjuder till för att andra ska få bra upplevelser. Vårt leaderprojekt Gårdssamverkan och mobilt musteri kände att vi behövde ha djupare kunskaper kring livsmedelshantering så vi inte gör fel när vi ska sätta ihop vår mustvagn. Därför hade vi bjudit in Per Nilsson som är erkänt duktig när det gäller livsmedelshantering och lagstiftning som rör det. Vi la utbildningen under Framtidsveckan så att vi lättare skulle nå ut med den för det är ju roligt om fler vill vara med. Det blev några avhopp på grund av sjukdom och annat men kursen var fullbokad. Det kom folk från Ullared, Växjö, Vara, Herrljunga och Vårgårda bland annat förutom oss som är med i projektet.

Det starkaste intrycket efter dagen är att det finns många saker som ”alla” tror gäller inom livsmedelslagstiftningen men som inte alls stämmer. Per gav flera exempel på sådant som bara är taget ur luften och inte har laglig grund men som ändå gäller i vissa kommuner på grund av feltolkningar m.m. Han uppmanade oss alla att ha en god dialog med kommunen men att också våga fråga var i lagtexten som det de påpekar står. Till exempel är det en allmän ”sanning” att det måste finnas ett separat handfat för handtvätt. Det står inte så i lagtexten utan där står att det ska finnas möjlighet till handtvätt. Oftast går det alldeles utmärkt att använda diskbänkens diskho till det. Om man är många som jobbar i köket så är det ju naturligtvis ofta upptaget i diskhon och då bör man ha ett speciellt handfat men det är alltså inte något lagkrav. Vi fick många insikter och råd men känner nog också att vi behöver läsa på mer. Det trevligaste på dagen var att träffa människor som gärna diskuterar saker som spärrgaller, spengummimannen, slaktkroppar, återtag, äggstämplar, mjölksyrningsbakterier, övriga mikroorganismer och annat kul. På onsdag ska vi hämta mustvagnen i Skåne och nästa vecka ska vi packa upp den mustutrustning som kommit. Det är roligt att göra det här tillsammans med andra i vår närhet och vi ser fram mot att kunna ha ett fungerande musteri till höstens äppleskörd.

På onsdag (18-21) är nästa programpunkt under Framtidsveckan som har med lokal matproduktion att göra. Då bjuder vi in till en träff på Nolbygårds ekobageri som kommer att handla om trender inom lokal matproduktion, andelsjordbruk, REKO-ringar, Nolbygårds matmarknad, att använda sitt eget privata kök för att förädla livsmedel till försäljning. Det kommer också att bli tillfälle till frågor och nätverkande. Ingen anmälan eller kostnad. Välkommen!

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Studiebesök Saras Must

I lördags var vi på studiebesök igen. Denna gång på Saras Must i Mörteryd utanför Björköby utanför Vetlanda. Sara har haft sitt mobila musteri i tre säsonger. Sara arbetar med att beskära fruktträd och musteriet kommer som en naturlig fortsättning.

Musteriet är fast monterat på en släpvagn som är cirka fyra meter lång, det vill säga något större än ett vanligt bilsläp.

Sara hade köpt hela musteriet från Rink i Tyskland.  Priset med vagn var i saftigaste laget så hon valde att köpa en vagn i Sverige och montera delarna själv.

För att inte behöva göra hål i golvet sitter de olika delarna på hemmagjorda ramar av vinkeljärn som är monterade med mellanlägg så att golvet går att få rent. Smart!

Efter att äpplena har tvättats i vanlig vattenbalja utanför vagnen så krossas de i äpplekrossen.

Krossen är en modell vi inte har sett tidigare. I stället för en vertikal roterande axel med knivar så har den en horisontell axel med många knivar. Suddig bild tyvärr. Sara berättade att hon kunde hälla i en korg i taget men att hon behövde dra och knuffa i det svarta handtaget som sitter på ett plastblock för att äpplena skulle rivas bra.

Krossen stänker en hel del så den har fått en bit gummiduk runt sig. Det satt dock inte på nu.

Än så länge har Sara använt manuella mustpressar. Två stycken i olika storlek. Man lägger äpplemassan i sildukar med plastblock över och under.

Ovanpå flera lager äpplemassa placeras sedan en domkraft som pumpas för hand. En enkel konstruktion som inte kräver el eller vattentryck. Anledningen till att hon har två storlekar är att kunderna kommer med olika mycket äpplen. Vissa dyker upp med tio bärkassar och andra bara med två. En oväntad detalj är att det är bökigt och tar en del tid att få ner kolven i domkraften efter att man pressat.

Efter pressning samlas musten i en tank som har en sil i öppningen.

Från tanken pumpas musten upp till pastöriseringsmaskinen. Det följde med en hel del kopplingar och slangar så Sara kan välja om hon vill filtrera i ett eller två eller inget filter innan musten pastöriseras. Pumpen kan även gå baklänges vilket säkert är användbart i något sammanhang.

De kunder som vill ha med sig opastöriserad råmust kan köpa 1- eller 5-liters engångsbehållare av plast som kan förvaras i frysen.

Det vita skåpet till höger på bilden är en gasbrännare som värmer vatten som cirkulerar i det rostfria pastöriseringskärlet. Kärlet rymmer 120 liter och är isolerat som en termos. Musten ska pastöriseras en viss tid beroende på mustens temperatur och det tar lite tid. Sara behöver dessutom röra om i musten för att få jämn temperatur.

Hetvattnet från gasbrännaren cirkulerar i spiralen och värmer musten i behållaren. Musten tappas sedan ut i botten.

Den pastöriserad musten tappas på bag-in-box-behållare medan den fortfarande är varm. Påsen ligger på en våg så det ska vara möjligt att få rätt mängd i påsen. För lite ger missnöjda kunder, för mycket gör att påsen inte får plats i kartongen.

En gasolflaska i bruk och en i reserv. Den lilla genomskinliga behållaren är ett filter som kan användas för att få klar must. Men i de flesta fallen använder hon inte det.

Sara har ett ganska stort förvaringsskåp som kan nås från båda sidor. Där förvarar hon burkar, bag-in-box-förpackningar, plastflaskor och annat man kan behöva.

Det behövs en hel del pinaler och pinaler måste förvaras. Hängare och skåp är viktiga att få med. Till höger syns en del av en trätrall som Sara använder för att lägga på marken och stå på. Annars tenderar det till att bli kladdigt och geggigt efter ett par timmars mustning. Inte av produkterna men utav att folk trampar omkring på samma ställe på gräsmattan.

Efter en timmas intensiv utfrågning tog vi en promenad till ”Två röda hus” som är ett bead-and-breakfast och ett mysigt café. Otippat att hitta så här mitt ute på landsbygden och värt en omväg om ni passerar denna del av Småland.

Nu gick vi över till att diskutera affärsmodeller, prissättning, ruttna äpplen och vad Sara vill förbättra och byta ut när det gäller utrustning. Flaskhalsen i Saras och många andras produktion verkar vara pastöriseringsmaskinen. Det tar helt enkelt tid att pastörisera. Det stoppar upp flödet. Men eftersom man också kan sälja råmust så känner Sara ändå att det inte är pastörisören som ska bytas ut i första hand utan hon vill byta krossen och pressarna mot en bandpress med inbyggd kross.

Det var ett mycket givande studiebesök. Sara var driven och bra på att berätta om sin verksamhet. Hon bjöd på många detaljer och har nog hållit på lagom länge. Det gör att hon kommer ihåg hur det var att starta upp och har ändå några säsonger att jämföra.

Stort tack till Sara! Hennes sida om musteriet finns här.

 

Gårdssamverkan och mobilt musteri

Det finns så mycket roligt att göra i livet. Det finns så många spännande saker att lära sig och så mycket trevligt folk att umgås med. I går hade vi en första träff inom Leaderprojektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Projektet har fått stöd av Göteborgs insjörike och drivs av Studiefrämjandet som ställer upp med Karin Gustavsson som projektledare. Karin hade planerat mötet så vi gjorde det vi behövde göra som att göra upp en tidsplan för de delar som vi åtagit oss att genomföra.

Att äga och driva en gård riskerar att bli ett ensamt arbete. Var och en går hemma på sin gård och är så upptagen med alla sysslor så man försummar umgänge med andra och avbrott i vardagen. Ofta tänker man och till och med pratar om att man borde träffas och jobba mer ihop men dagarna går och det dagliga arbetet tar över. Det blir sårbart ifall de som driver gården skulle bli sjuka eller skadade. Tanken med gårdssamverkan är att ett antal minera gårdar går samman och lär känna varandra. Varje gård arrangerar en större arbetsdag per år då gruppen gör det som behövs på gården. Det kan vara större arbeten som annars inte blir gjorda som att reparera en stenmur, måla om ladan, gräva nya odlingsbäddar eller annat som gårdens folk känner att de behöver hjälp med. Det skulle också kunna vara en lång lista med massor av smågrejer som annars inte riskerar att bli gjorda. När man träffas hemma hos varandra lär man sig också varandras gårdar och vet var djurfoder förvaras, vad vattenkranar sitter hur djuren ska skötas o.s.v. Det gör att man lättare kan hoppa in och hjälpa till ifall någon behöver resa bort eller blir sjuk. 

På träffen igår diskuterade vi farhågor och förväntningar samt tankar om mervärden och åtaganden. Farhågorna var ganska få och handlade mest om att deltagarna var oroliga för att vi åtagit oss för mycket och kanske inte kan vara med på varje arbetsdag, något som alla verkade vilja. Vi enades om att det var viktigt att ingen fick dåligt samvete för att man får förhinder.  Förväntningarna var desto fler och handlade om att få inspiration och nya idéer från varandra, att få jobb gjorda, att få en trygghet i att veta att andra kan hoppa in. Det handlade om att få nya vänner och att ha kul ihop men också om att hjälpa varandra att öka lönsamheten på gårdarna så att nödvändigheten att lönearbeta minskar.

Att stärka samarbetet mellan ett antal gårdar på det här sättet kan på sikt leda till nya verksamheter. Vi har beslutat att i första skedet skaffa ett mobilt musteri som kan delas mellan de gårdar som ingår i samarbetet. Musteriet ska vara effektivt och lätthanterligt samt uppfylla livsmedelsverkets krav på hygien. En arbetsgrupp med fem personer bildades som fick i uppgift att nörda in på musteridetaljer. Vad ska vi välja för press och pastöriseringsmaskin? Ska det drivas av el eller gasol? Hur många liter i timmen kan man få igenom varje del i must-linjen? Frågorna är många och då är det bra att några tittar närmare på det.

Musteriet ska kanske mest ses som ett exempel på saker som går att samäga och driva ihop. Mobila enheter i form av sågverk, vedmaskin, slakteri… Det är lätt att tankarna far iväg när man är i ett gäng med kreativa driftiga människor. Tidsplanen för de 18 månaderna som projektet ska pågå är i alla fall påbörjad och nästa träff är planerad. 

Vi ska också åka på studiebesök till flera intressanta platser och gårdar där det händer spännande saker men mer om det när allt är på plats. Tanken är också att bjuda in andra intresserade till arbetsdagarna. Fler händer kan behövas och det kan också bli ett tillfälle för nyfikna att komma och pröva hur det är att arbeta på en gård. Ett roligt sätt att träffa nya bekantskaper och knyta kontakter. Första arbetsdagen kommer att bli i maj på Östängs gård då 125 fruktträd ska ner i jorden. Gropar ska grävas, sorknät ska klippas till och sättas om rötterna och stöd för träden ska sättas upp. Vi återkommer med datum.

 

 

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑