Att odla grönsaker har sina för och nackdelar. Så här års finns inte så mycket att visa upp eftersom vi ännu inte har någon odlingstunnel eller växthus. Det har dessutom varit en kall vår så det har växt långsamt. Det som finns skördeklart är majrovor, rabarber, pak choi och spenat och det kommer vi att skörda för att sälja på en tillfällig lokal matmarknad i Nolhaga park under Grill-SM nu på lördag.

Flädern blommar så snart är det dags att göra flädersaft.

Vi odlar 12 bäddar kål. De är täckta med nät fyra och fyra. Näten är väl tilltagna och hålls nere av sandsäckar. Över bäddarna har vi satt halva VP-rör som håller uppe näten. Vi började med att sätta hela VP-nät i kryss som syns i en bädd men det blir inte lika stabilt så det ska vi sluta med. Kålodlingen har inte gått lätt i år. Fröerna grodde ojämnt och plantorna blev rätt klena. Det gjorde att vi hade för lite plantor och fick direktså en del. Lagringsvitkålen grodde sämst och det brättet med flest lyckade plantor råkade jag dessutom tappa och sedan hade jag inte några frön kvar. Då får man improvisera och så mer rödkål.

Spenaten har i alla fall växt bra. Den är skördeklar och har gett massor med stora fina blad. Nu kommer den snart att gå i blom så vi ska slutskörda på fredag.

Vissa bönbäddar ser också bra ut med jämn uppkomst och fina plantor. Bädden till höger ser sämre ut och där har vi fått så om på sina ställen.

Störbönor satte vi ut en dag som verkade bra men sedan ökade vinden så att det blåste friskt på kvällen så nästa dag var alla plantor döda. Nu har vi satt ut nya plantor och även sått i en del där plantorna inte räckte.

Jordärtskockorna har vi en permanent bädd till eftersom det är så svårt att få upp alla. Vi vill därför inte flytta dem i växtföljden utan har planterat dem i en speciell bädd. Det är inte optimalt men vi förbättrar den jorden med bokashi och mycket gräsklipp och de verkar trivas riktigt bra. De blir dock inte skördeklara förrän sent i höst.

Sockerärtor har vi flera olika sorter av. Några är högväxta och några lågväxta. De får klättra på armeringsjärn. Vi har sått dem i en så kallad dubbelrad mitt i bädden och sedan sått dill på vardera sida.

Vi ligger rätt bra till med ogräsrensning men det tar enormt mycket tid när alla bäddarna är nygrävda. Mycket nya ogräsfrön har kommit upp i jorden vid grävningen och därför har vi gjort falska såbäddar som vi flammat och/eller kultiverat. I den här bädden har vi sått märgspritärtor men uppkomsten är så ojämn så här ska vi så in nya och samtidigt rensa bort allt ogräs.

Bondbönorna har vi sått i en bädd men i två omgångar för att få skörd under en längre period. Kanske kommer vi till och med att skörda första sådden och så om igen men det får vi se när de blir klara.

Sparris får vi inte skörda i år och inte nästa heller men sedan kommer vi att ha gott om sparris under våren och det ser vi verkligen fram emot. Den är kraftig och fin och mäter 190 centimeter. Vi har inte tjuvsmakat en enda sparris men det har varit svårt att hålla sig. Vi ser till att hålla ogräset borta genom att gå med ett rensjärn varje vecka för att plantorna ska må så bra som möjligt.

Potatisen i bäddarna blommar redan så förhoppningsvis kommer vi att ha färsk potatis redan till midsommar. Vi odlar potatis i vanliga rader också men de förodlade vi inte så de kommer mycket senare. Vi vill ha egen potatis till midsommar så i två bäddar satte vi potatis som vi lagt i jord redan i början av mars. De hade både rötter och blad när vi planterade ut dem i mitten av april och därför är de så tidiga.

Rödkålen är den kål som växt bäst och vi kommer att ha gott om rödkål eftersom vi hade mer frön kvar av den än av vitkål. Vi vet inte varför rödkålplantorna blev bra när vitkålen inte blev det men med tiden lär vi oss nog.

Och så till vårt största problem. Dessa sniglar! Varje morgon går vi en sväng med saxen och det är många att ta hand om varje morgon. Ankorna hjälper till och snigelstaketet också men det finns ändå alltid massor att ta död på. Vårt största problem med sniglarna är att de äter upp våra morötter. En bädd morötter har vi sått om tre gånger. Det har helt enkelt försvunnit så många plantor så det inte har varit någon idé att behålla dem. Vi har också upptäckt att det finns ytterligare en snigel som gillar morötter. En minivariant av mördarsniglarna men mörkare i färgen. De ser inte ut som vanliga åkersniglar utan är smala och mörka. Tyvärr har jag inte någon bild på dem för de är bara framme tidigt på morgonen. Det verkar som om de bor i morotsbädden och kryper ner i hålor i den.

I början av veckan hade vi Helena von Bothmer på besök eftersom vi sambeställt äppleträd som hon skulle hämta. Helena driver Kosters trädgårdar tillsammans med sin man Stefan och har lång erfarenhet av odling och permakultur. Hon är med i vårt permakulturgäng som träffas en gång om året men nu var hon här på ett extrabesök.

Vi hann med några timmars soffhäng och några timmar i odlingen. Vår nya wwoofare Arlind skulle få sin första introduktion i att ta hand om den dagliga fårtillsynen inklusive fårräkning, vattenpåfyllning och flaskmatning.

Det var en kall morgon så fårens vattenbalja var frusen. Det är ett tufft år för odlingarna så här års och jag är rätt glad att vi inte fått ut så mycket i landen än.

Sedan letade vi rätt på Felicia. Hon är aldrig svår att få fatt på eftersom hon håller sig precis vid sin mor hela tiden.

Sedan började kampen som Felicia alltid vinner till slut. Hittills har jag aldrig lyckats få i henne hela dosen.

Sedan var det dags för odlingarna och vi började med att beundra rotogräs.

Vi har gjort falska såbäddar av varenda bädd i år så flamaggregatet är framme ganska ofta. Det gör att bäddarna hittills är ganska ogräsfria men det beror nog också på den kalla våren. Det är lätt att känna sig nöjd men nu i veckan när värmen kommer finns stor risk för att ogräset exploderar.

Då är det bra att hålla efter det så vi inte får 49 ogräsodlingsbäddar istället för falska såbäddar.

Flamaggregatet har jag köpt för pengarna som jag fick av Flory Gates stiftelse liksom såmaskinen. Det är två inköp som verkligen gör skillnad i odlingen.

Såmaskinen testkördes också. Vi är inte helt kompisar än. Det finns inte så många inställningar men det är svårt att veta när man gör rätt. Vi sådde en rad först och det gick jättebra.

Det vet vi eftersom vi vägde fröerna före och efter på en liten våg som vi köpt på Kjell & Company. Eftersom det står på påsen hur många gram 1000 frön väger och vi vet hur tätt vi vill ha fröna så kan vi räkna ut hur många gram som ska gå åt för en rad. Sedan körde vi en rad till och då gick det nästan inte åt några frön alls. Vi hade inte ändrat några inställningar men något var fel. Vi körde över igen men utan bättre resultat. Frustrerande. Kugghjulen snurrade som de skulle men det hjälpte inte.

Vi lyckades inte få ordning på den innan det var dags för fika och sedan skulle Helena åka iväg för att hinna med färjan tillbaka till Koster.

Med bilen full av träd gav hon sig av. Det är fint att få en stund då man kan jobba ihop och diskutera odlingsrelaterade saker med någon som också odlar. Man lär sig alltid nya saker och får nya tips på hur man kan göra.

I år hanterar vi purjolöken annorlunda. Tidigare har vi bredsått purjo men de har inte vuxit så bra och dessutom har det blivit ett enda trassel av alla rötter. I år har vi också sått i stora tråg men gjort hål med uttryckaren till QP60 pluggbrätten. Ett frö i varje hål har gett purjolöksfröna mycket bättre förutsättningar och de har vuxit till sig riktigt bra.

Vi har förberett bädden genom att göra en falsk såbädd som vi flammat. I våras tillverkade jag en purjolöksplanteringspinne av ett gammalt skaft som jag gjorde ett hål i där jag trädde igenom en gängstång.

Vi drar upp tre rader med radmarkeringskrattan.

Sedan gör vi hål på lagom avstånd från varandra som är 20 centimeter djupa. Eftersom bädden är bredgrepad så går det enkelt att trycka ner pinnen med hjälp av foten.

Sedan släpper vi ner purjolöken i hålet.

Idag på förmiddagen var vi många som jobbade. Arlind från Albanien kom som ny wwoofare i lördags. Svenja har varit här i flera veckor redan och så hade vi gästbesök av Helena von Bothmer från Kosters trädgårdar. Det går fort att plantera en bädd purjo när man är många som jobbar.

När purjon var på plats vattnade vi bädden så att rötterna täcktes av blöt jord. Fördelen med att plantera purjon så djupt är att den vita delen blir längre.

Eftersom det fortfarande är kallt på nätterna så satte vi halverade VP-rör över bädden som vi täckte med dubbel fiberduk.

Jag är så nöjd med mitt redskapsskjul. Det står innanför grinden till odlingen och innehåller bara precis det jag behöver. Det händer att jag får gå och hämta något extra redskap men det är inte ofta eftersom det är samma få redskap som används dag efter dag.

På ena utsidan hänger mina två bredgrepar. Där ska inte hänga något annat och de ska alltid vara på plats. På så sätt hänger de skyddade från den mesta blötan.

På framsidans högra sida hänger krattor. Dels vanliga krattor och dels en kratta som vi sätter på röda plaströr för att markera raderna i bäddarna. Det är enkelt att flytta för att dra upp två, tre eller fyra rader.

På framsidans vänstra sida hänger rensjärn, grepar, spadar och kultivatorer. I år när jag gjort falska såbäddar på varenda bädd går rensjärnen ofta i odlingen. I flera bäddar har jag hunnit dra över flera gånger redan.

Inne i skjulet har jag byggt bänkar på båda sidor. På ena sidan förvarar jag breda nät som räcker över fyra bäddar på nedersta hyllan och på den översta förvarar jag nät som räcker över en bädd.

På den andra sidan förvarar jag på samma sätt breda och smala fiberdukar. På marken i skjulet står hjulhackan, skottkärran, såmaskinen, flammaggregatet och en spruta som jag använder för att sprida ut koppar, bor och annat som jag fått rådet att tillsätta jorden.

På den bakre väggen hänger min såplanering. Mellan hyllorna har jag längst bakre väggen lagt en kraftig bräda. Där slår jag upp min planeringspärm. I den finns samma såplanering där jag gör en del anteckningar. Dessutom finns det ett A4 blad för varje bädd där jag antecknar allt jag gör i bäddarna.

Det bästa är att man står skyddad för vinden inne i skjulet. Därför förvarar jag också de fröer som ska direktsås och en våg så jag kan väga upp fröer för att se om jag ställt in min nya såmaskin rätt. Jag väger fröerna före sådd och sedan räknar jag ut hur mycket frövikt som borde gå åt om jag ställt in maskinen rätt. Sedan väger jag resterande frö efter sådd. Hittills har det stämt någorlunda. Mängden frön som sprids regleras dels av vilka kugghjul man sätter i maskinen men också av höjden på en liten borste. Idag när jag sådde morrötter insåg jag att borsten satt för lågt så det får jag justera till nästa gång. Allt sådant antecknar jag i pärmen.

Vi har stora problem med mördarsniglar. Än så länge är de rätt så små men redan många. Våra ankor är till stor hjälp men de räcker inte till eftersom de håller sig på en sida av odlingen. Därför bygger vi snigelstaket runt grönsaksodlingen.

Det är inte snigelfritt innanför staketet men där kan vi bekämpa dem genom dagliga vandringar med sax doppad i järnferomol. Vi byggde snigelstaket även förra året men har inte hunnit med alla sidor.

Igår anlände årets första wwoofare som heter Svenja och är från Tyskland. Snigelstaketet blev hennes första jobb på gården.

Vi började med att spänna upp ett snöre längst en sträcka där vi grävde ett dike.

Sedan halvoljade vi brädor som vi satte ner i diket.

Vi skruvade fast dem dels i befintliga stolpar och dels i brädor som vi slog ner i marken.

Sedan fäste vi rådjurstaketet vid brädorna med en häftapparat.

Därefter skruvade vi upp L-formade plåtar mot brädorna.

Tanken är dels att sniglarna får det svårare att ta sig in när de måste krypa runt en plåt. Det är också lättare att gå med trimmern runt odlingen när man har en plåt att trimma mot.

Den bästa effekten får vi nog dock genom att vi kan strö ut järnfermol under plåten och att den därmed ligger skyddad vid eventuella regn.