Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: odling (sida 1 av 16)

Besök i odlingen

I början av veckan hade vi Helena von Bothmer på besök eftersom vi sambeställt äppleträd som hon skulle hämta. Helena driver Kosters trädgårdar tillsammans med sin man Stefan och har lång erfarenhet av odling och permakultur. Hon är med i vårt permakulturgäng som träffas en gång om året men nu var hon här på ett extrabesök.

Vi hann med några timmars soffhäng och några timmar i odlingen. Vår nya wwoofare Arlind skulle få sin första introduktion i att ta hand om den dagliga fårtillsynen inklusive fårräkning, vattenpåfyllning och flaskmatning.

Det var en kall morgon så fårens vattenbalja var frusen. Det är ett tufft år för odlingarna så här års och jag är rätt glad att vi inte fått ut så mycket i landen än.

Sedan letade vi rätt på Felicia. Hon är aldrig svår att få fatt på eftersom hon håller sig precis vid sin mor hela tiden.

Sedan började kampen som Felicia alltid vinner till slut. Hittills har jag aldrig lyckats få i henne hela dosen.

Sedan var det dags för odlingarna och vi började med att beundra rotogräs.

Vi har gjort falska såbäddar av varenda bädd i år så flamaggregatet är framme ganska ofta. Det gör att bäddarna hittills är ganska ogräsfria men det beror nog också på den kalla våren. Det är lätt att känna sig nöjd men nu i veckan när värmen kommer finns stor risk för att ogräset exploderar.

Då är det bra att hålla efter det så vi inte får 49 ogräsodlingsbäddar istället för falska såbäddar.

Flamaggregatet har jag köpt för pengarna som jag fick av Flory Gates stiftelse liksom såmaskinen. Det är två inköp som verkligen gör skillnad i odlingen.

Såmaskinen testkördes också. Vi är inte helt kompisar än. Det finns inte så många inställningar men det är svårt att veta när man gör rätt. Vi sådde en rad först och det gick jättebra.

Det vet vi eftersom vi vägde fröerna före och efter på en liten våg som vi köpt på Kjell & Company. Eftersom det står på påsen hur många gram 1000 frön väger och vi vet hur tätt vi vill ha fröna så kan vi räkna ut hur många gram som ska gå åt för en rad. Sedan körde vi en rad till och då gick det nästan inte åt några frön alls. Vi hade inte ändrat några inställningar men något var fel. Vi körde över igen men utan bättre resultat. Frustrerande. Kugghjulen snurrade som de skulle men det hjälpte inte.

Vi lyckades inte få ordning på den innan det var dags för fika och sedan skulle Helena åka iväg för att hinna med färjan tillbaka till Koster.

Med bilen full av träd gav hon sig av. Det är fint att få en stund då man kan jobba ihop och diskutera odlingsrelaterade saker med någon som också odlar. Man lär sig alltid nya saker och får nya tips på hur man kan göra.

Purjolöksplantering

I år hanterar vi purjolöken annorlunda. Tidigare har vi bredsått purjo men de har inte vuxit så bra och dessutom har det blivit ett enda trassel av alla rötter. I år har vi också sått i stora tråg men gjort hål med uttryckaren till QP60 pluggbrätten. Ett frö i varje hål har gett purjolöksfröna mycket bättre förutsättningar och de har vuxit till sig riktigt bra.

Vi har förberett bädden genom att göra en falsk såbädd som vi flammat. I våras tillverkade jag en purjolöksplanteringspinne av ett gammalt skaft som jag gjorde ett hål i där jag trädde igenom en gängstång.

Vi drar upp tre rader med radmarkeringskrattan.

Sedan gör vi hål på lagom avstånd från varandra som är 20 centimeter djupa. Eftersom bädden är bredgrepad så går det enkelt att trycka ner pinnen med hjälp av foten.

Sedan släpper vi ner purjolöken i hålet.

Idag på förmiddagen var vi många som jobbade. Arlind från Albanien kom som ny wwoofare i lördags. Svenja har varit här i flera veckor redan och så hade vi gästbesök av Helena von Bothmer från Kosters trädgårdar. Det går fort att plantera en bädd purjo när man är många som jobbar.

När purjon var på plats vattnade vi bädden så att rötterna täcktes av blöt jord. Fördelen med att plantera purjon så djupt är att den vita delen blir längre.

Eftersom det fortfarande är kallt på nätterna så satte vi halverade VP-rör över bädden som vi täckte med dubbel fiberduk.

Vinterns bästa projekt

Jag är så nöjd med mitt redskapsskjul. Det står innanför grinden till odlingen och innehåller bara precis det jag behöver. Det händer att jag får gå och hämta något extra redskap men det är inte ofta eftersom det är samma få redskap som används dag efter dag.

På ena utsidan hänger mina två bredgrepar. Där ska inte hänga något annat och de ska alltid vara på plats. På så sätt hänger de skyddade från den mesta blötan.

På framsidans högra sida hänger krattor. Dels vanliga krattor och dels en kratta som vi sätter på röda plaströr för att markera raderna i bäddarna. Det är enkelt att flytta för att dra upp två, tre eller fyra rader.

På framsidans vänstra sida hänger rensjärn, grepar, spadar och kultivatorer. I år när jag gjort falska såbäddar på varenda bädd går rensjärnen ofta i odlingen. I flera bäddar har jag hunnit dra över flera gånger redan.

Inne i skjulet har jag byggt bänkar på båda sidor. På ena sidan förvarar jag breda nät som räcker över fyra bäddar på nedersta hyllan och på den översta förvarar jag nät som räcker över en bädd.

På den andra sidan förvarar jag på samma sätt breda och smala fiberdukar. På marken i skjulet står hjulhackan, skottkärran, såmaskinen, flammaggregatet och en spruta som jag använder för att sprida ut koppar, bor och annat som jag fått rådet att tillsätta jorden.

På den bakre väggen hänger min såplanering. Mellan hyllorna har jag längst bakre väggen lagt en kraftig bräda. Där slår jag upp min planeringspärm. I den finns samma såplanering där jag gör en del anteckningar. Dessutom finns det ett A4 blad för varje bädd där jag antecknar allt jag gör i bäddarna.

Det bästa är att man står skyddad för vinden inne i skjulet. Därför förvarar jag också de fröer som ska direktsås och en våg så jag kan väga upp fröer för att se om jag ställt in min nya såmaskin rätt. Jag väger fröerna före sådd och sedan räknar jag ut hur mycket frövikt som borde gå åt om jag ställt in maskinen rätt. Sedan väger jag resterande frö efter sådd. Hittills har det stämt någorlunda. Mängden frön som sprids regleras dels av vilka kugghjul man sätter i maskinen men också av höjden på en liten borste. Idag när jag sådde morrötter insåg jag att borsten satt för lågt så det får jag justera till nästa gång. Allt sådant antecknar jag i pärmen.

Nolbygårds vårmarknad

Idag var det dags för årets första marknad. Det är lite frustrerande att åka på marknad den här tiden på året som grönsaksproducent eftersom nästan inga grönsaker är färdiga. Vårt marknadsstånd som brukar spraka av färger var idag ganska brungrått.

Vi hade med oss vitlök, ärtskott och jordärtskockor.

Honungen är slut sedan vi hade öppen gård och ägg hade vi visserligen med oss men de sålde slut redan halv elva. Vi hade också med oss en del plantor av jordgubbar, tomater, chilli, nyzeeländsk spenat och uppländsk vallört och de sålda bra.

Våra fina fårskinn sålde vi också en del av så det blev ett bra resultat trots vårt något klena utbud.

Vi trivs på Nolbygård. Tre gånger om året arrangerar de större marknader. Vårmarknad, Höstmarknad och Julmarknad. Men det är också på Nolbygård som vi har vårt huvudförsäljningsställe i och med att vi har Nolbygårds Matmarknad där. I år kör vi igång 29 juni och sedan är vi där varje lördag mellan 10 och 14 tills september är slut.

På måndag hämtar vi två nya hönsgrupper så i sommar kommer vi att ha ägg att sälja till alla som vill ha. Nästa gång vi står på marknad blir den 15 juni då det är Grill-SM vid Nolhaga slott. Då kommer vi att ha en marknad för lokalproducerad mat på plats. Vi lovar redan nu att det kommer att finnas ägg att köpa. Vi lovar också att vi kommer att ha med oss ägg till varje lördag på Nolbygårds Matmarknad från och med 29 juni till 28 september. Dessutom har vi öppet i vår gårdsbutik på fredagarna från och med 28 juni till och med 27 september mellan klockan 15-18. Då har ni också möjlighet att se hur våra hönor och grönsaker har det till vardags. Välkomna!

Snigelstaket

Vi har stora problem med mördarsniglar. Än så länge är de rätt så små men redan många. Våra ankor är till stor hjälp men de räcker inte till eftersom de håller sig på en sida av odlingen. Därför bygger vi snigelstaket runt grönsaksodlingen.

Det är inte snigelfritt innanför staketet men där kan vi bekämpa dem genom dagliga vandringar med sax doppad i järnferomol. Vi byggde snigelstaket även förra året men har inte hunnit med alla sidor.

Igår anlände årets första wwoofare som heter Svenja och är från Tyskland. Snigelstaketet blev hennes första jobb på gården.

Vi började med att spänna upp ett snöre längst en sträcka där vi grävde ett dike.

Sedan halvoljade vi brädor som vi satte ner i diket.

Vi skruvade fast dem dels i befintliga stolpar och dels i brädor som vi slog ner i marken.

Sedan fäste vi rådjurstaketet vid brädorna med en häftapparat.

Därefter skruvade vi upp L-formade plåtar mot brädorna.

Tanken är dels att sniglarna får det svårare att ta sig in när de måste krypa runt en plåt. Det är också lättare att gå med trimmern runt odlingen när man har en plåt att trimma mot.

Den bästa effekten får vi nog dock genom att vi kan strö ut järnfermol under plåten och att den därmed ligger skyddad vid eventuella regn.

Lökdibbler

I år nördar vi en del på effektivisering. När jag gick kursen i småskalig grönsaksproduktion pratade vi en hel del om LEAN vilket jag har skrivit om förut. Det handlar bland annat att rationalisera bort allt onödigt och försöka använda sin tid effektivt och inte lägga den på fel saker. Lökplantering är en syssla som tar enormt mycket tid om man har över 1000 lökar som ska ner i backen. I går såg jag en bild på instagram på en lökdibbler som såg smart ut. En bräda med skaft och piggar så man kan göra många hål för lökarna samtidigt.

Idag skulle jag vara hemma och jobba hela dagen så i morse efter djurrundan så satte jag igång och tillverka en modifierad lökdibbler. Vi odlar lök dels i våra fasta bäddar och dels i rader på friland. I bäddarna är lökarna lätta att trycka ner men på friland är marken oftare hård så där har vi varit tvugna att trycka hål med en pinne för att släppa ner lökarna. Därför ville jag inte ha en dibbler med skaft utan en som jag kan trampa på.

Jag tog fram en tjock bräda och började borra hål som var lite mindre än ett gammalt kvastskaft som jag hade stående. Sedan sågade jag av kvastskaftet i lagom långa bitar och började banka ner dem.

Jag fick ta i en del för kvastskaftet var aningen större än hålen för att de skulle sitta stadigt. När jag bankade ner den sista så sprack hela konstruktionen och det var bara att börja om.

Denna gången förstärkte jag brädan genom att skruva fast två bandjärn rakt över och då gick det bättre.

Åtta piggar med jämna mellanrum.

Sedan borrade jag två hål i varje ända och trädde i ett persiennsnöre i varje enda.

En ganska enkel konstruktion som jag gick ut och testade med en gång. Jag håller brädan på rätt ställe och trampar lätt med foten.

Sedan lyfter jag den till nästa ställe med hjälp av snörena och trampar igen.

Det är kul när man kan hitta på enkla saker som gör odlandet lättare. Tack @bakommuren för inspirationen.

.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Inkubatorsprogrammet

Idag var sista gången på Inkubatorsprogrammet som jag deltagit i i vår. Det har varit fem träffar men jag har tyvärr bara kunnat vara med på tre. Efter en introduktion fick vi i uppgift att skissa på en två minuter lång presentation av vad vi håller på med. Tanken var att vi skulle försöka starta med varför vi gör det vi gör innan vi gick in på vad och hur. Det var en nyttig övning där vi fick jobba i par och sporra varandra. Klara Hansson som är ansvarig för Angereds testbädd och jag försökte hjälpa varandra att göra en så bra presentation som möjligt.

Martin Berg från fastighetskontoret i Göteborg gästspelade under förmiddagen och eftersom han inte själv odlar några grönsaker fick han göra sin presentation om sitt musteri och cidertillverkning. Det var spännande att lyssna på.

Efter lunch gick vi ut och kollade in Angereds Gårds nyinköpta BCS. Klara har kört sådana här flera gånger förut och var duktig på att förklara. Det här exemplaret är dock helt nytt och aldrig provkört. Eftersom Klara skadat sin arm så blev det provkörningspremiär först idag.

Förmodligen går det rätt lätt att få koll på allt om man får lite tid på sig men det är många spakar och reglage att hålla reda på. Handtaget går att svänga i sidled så man kan gå bredvid bäddarna när man kör. Det går också att svänga helt runt när man ska använda redskap som ska vara bakom tvåhjulstraktorn.

Efter lunch blev det utvärdering och diskussion kring vad vi tyckte vi behövde lufta.

Tack alla för trevliga träffar. Vi ses i något grönsaksland framöver.

Falska såbäddar

Jag har i många år tänkt att jag ska göra falska såbäddar men det har aldrig riktigt blivit av. I år gräver vi om varenda bädd för att få dem smalare och längre och därmed öka effektiviteten både vid sådd, ogräsrensning och skörd. Problemet med att gräva om bäddarna är att man stimulerar massor av ogräsfrön att börja växa.

Vårt första kvarter där bäddarna legat i fyra år var förra säsongen nästan ogräsfri medan kvarter fyra hade mängder med fröogräs. I år kommer varenda bädd förmodligen att ha mängder av fröogräs och därför ska vi försöka hinna göra falska såbäddar i så många som möjligt. I veckan har vi bredgrepat och krattat alla bäddarna i kvarter tre. Idag så började vi vattna som om vi hade sått för att ogräset ska börja växa. Sen ska det dö.

Vid varje bädd har vi slagit ner en pinne med bäddens nummer på. Det gör det lättare för alla att veta vilken bädd de ska jobba i. Vi ska slå ner ytterligare en pinne i på andra sidan av bädden så att slangarna inte råkar korsa bäddarna utan löper in i gången mellan två pinnar. Sågen gick dock sönder så det får bli en annan dag.

Vi har satt upp en utrullningsbar slangvinda mitt i odlingen för att slippa ha slangar liggande överallt. Vi har grävt ner matarledning till den men inte hunnit koppla in vattnet i källaren. Så nu har vi i alla fall slangar liggande fram till slangvindan men det känns ändå som ett framsteg att vi fick den uppsatt idag.

Två kvarter är färdiggrävda och ska bredgrepas och krattas så fort vi hinner för att göra falska såbäddar även där. Kvarter fyra är fortfarande kvar att gräva om.

Fålla kålnät

Vi har köpt fler kålnät. När odlingen växer så behövs det. Förra året hade vi dessutom problem med att näten var för smala så när grönkålen växte sig hög så blev det glipor vid sidorna. Då tar sig kålfjärilarna in och näten blir meningslösa. Nu har vi köpt nät som är 7,20 breda och som täcker fyra bäddar. Nätet kommer på rulle om 80 meter och med våra bäddar på 16 meter så blir det lagom att dela dem på fyra. Nätens långsidor har stadkant och kortsidorna är fållade. När man klipper i nätet så börjar de fransa sig direkt. De måste alltså fållas efter att man har delat dem. Eftersom jag inte var helt säker på att nätet var precis 80 meter så började jag med att rulla ut det i vardagsrummet och märka upp det varje meter. 576 kvadratmeter nät blir väldigt mycket utrullat i ett vardagsrum.

Det visade sig att nätet var nästan 84 meter långt vilket innebär att det skulle delas var 21:a meter. Maskorna på våra nät är 1,3 mm och det är smått när man ska försöka klippa rakt. Det ligger inte helt still och vi har inte något rum stort nog för att breda ut hela nätet. Dessutom är det svårt att se var trådarna går så bara att kapa nätet tog väldigt lång tid och inte blev det helt rakt heller.

Nästa kapning försökte jag göra på ett annat sätt. Jag tog en tuschpenna och la nätet på strykbrädan och markerade en rak linje först. Tanken var sedan att sy en zickzack-söm på vardera sida och sedan klippa isär nätet. Att sy 7,20 meter gör att man får väldigt mycket nät som ska få plats runt symaskinen så efter en söm så klippte jag.

Den tredje gången så klippte jag bara. Det gick trots allt fortare.

Ikväll ska vi ha gäster med två stora hundar och då bör man inte ha alla rum fyllda med kålnät så det var bara att fortsätta trots att det var ett väldigt tråkigt jobb. Varje kant syddes först med en zick-zack-söm och sedan vek jag en gång och sydde ytterligare en zick-zack-söm för att sedan vika en sista gång och sy igen. Varje söm blev alltså 21,6 meter söm och jag sydde sex fållar lika med 129,6 meter.

Vi har en gammal Bernina. Egentligen är det dotterns men jag får låna den. Den har inte många finesser men kan sy raksöm och zick-zack och det är oftast bara det jag behöver. Den går och går och verkar aldrig slitas ut. Jag har inte någon aning om hur gammal den är men jag minns att jag sydde på en likadan när jag gick på mellanstadiet på 70-talet. Jag gillar den verkligen och när jag ska köpa en egen maskin någon gång så blir det en likadan om jag får tag på någon. Nya maskiner med datastyrning och mängder med olika sömmar känns helt onödigt när man syr som jag gör.

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑