Kategori: odling (Sida 1 av 21)

Gröngödslingsgrödor är ett bra sätt att få mer organiskt material ner i bäddarna. Men bäddarna vill man gärna odla grönsaker i så det blir mindre gröngödsling än vad som är bra. Eller rättade sagt det blir i princip ingen gröngödsling alls. Tanken inför nästa säsong är att det ska ändras.

Kanske kommer det till och med bli så att vi avsätter några bäddar helt till gröngödsling. Alltså att vi inte odlar någon avsalugröda i dem alls på hela säsongen. Det tar emot – men det vore bra.

Möjligheten finns också att så in en gröngödslingsgröda efter en tidig skörd. Ska det vara något i den bädden året efter som ska sås tidigt så får man välja en gröngödslingsgröda som dör ner på vintern. Är det istället en bädd som ska sås sent så kan man välja en gröngödslingsgröda som övervintrar men som dör om man myllar ner den på våren.

Följande ettåriga gröngödslingsarter rekommenderar jordbruksverket i ekologisk grönsaksproduktion:

• Perserklöver som växer snabbt och som därför passar både som helårs- och delårsgröda. Har en stor grönmassa ovan jord men klena rötter. Kan slås av flera gånger under odlingssäsongen. Tål ej frost.

• Fodervicker växer snabbt och bildar stor grönmassa samt har ett relativt bra rotsystem. Kan klara en avslagning tidigt men man måste då lämna en hög stubb. Bäst är att inte slå av alls. Ettårig,

• Luddvicker är bra på att konkurrera ut ogräs eftersom den lägger sig ner och kväver ogräset. Luddvicker fixerar kväve och tål köld bra. Ettårig men tål frost så kan sås på hösten och övervintra. Kan odlas tillsammans med åkerböna och sötväppling som den därmed kan klättra på.

• Blodklöver bildar mindre grönmassa än andra klöversorter men har en pålrot. Kan fixera kväve vid låga temperaturer. Ettårig. Sås maj till september. Kan övervintra.

• Subklöver har ett krypande växtsätt och tål skugga bra. Bildar inte så mycket grönmassa så den passar bäst som subgröda. Tål avslagning bra och har pålrot. Ettårig. Kan med fördel sås under kål och majs men bör sås in först när huvudgrödan etablerat sig.

• Lupiner är bra på att förbättra jordstrukturen eftersom den har en djup pålrot. De bör inte slås av. De blir vedartade på hösten och därför svåra att hantera om man inte har maskiner. Ettårig.

• Åkerböna har en djup pålrot och är därför bra på att förbättra jorden. Kan slås av men man bör helst inte göra det. Den förvedas också kraftigt på hösten. Ettårig.

• Honungsört fixerar inte kväve men används för att den har god förmåga att ta upp växtnäring i marken. Används som en tidigt sådd fångstgröda. Trivs den så bildar den bra grönmassa. Går den i frö kan den bli ett ogräsproblem så därför bör den slås direkt efter blomning. Ettårig. Kan sås tidig vår till juni. Tål ej frost. Fröna bör myllas ner då de är mörkgroende.

Andra exempel på gröngödslingsgrödor som jordbruksverket inte tar upp i sin skrift är:

• Bovete som etablerar sig snabbt och därför kan passa bra mellan två kulturer eller efter en kultur. Tål ej frost.

• Westerwoldiskt rajgräs kan vara bra för att fånga in kväve som frigörs om man odlar klöver. Därför är de bra att kombinera. Tål ej frost.

Redan i år prövade jag klöver som subgröda (en gröda man sår under huvudgrödan) till vitkål och majs men det fungerade inte så bra. Jag sådde i samband med plantering och det var för tidigt. Nästa år ska jag pröva igen men så först när plantorna växt till sig lite.

Jag prövade också att så in bovete och perserklöver i en bädd som blev tom. När grödorna växt till sig så täckte jag bädden med plansiloplast. Det ska bli spännande att se hur det ser ut där i vår.

Jag har en yta (den röda) som jag vill använda till att så gröngödsling för avslagning och uppsamling för att lägga mellan raderna i annan växande gröda som t.ex. rödbetor, palsternackor och lök. Det bör vara gröngödslingsväxter som tål avslagning flera gånger per säsong som t.ex. gräs, råg, perserklöver, lusern och havre. Eftersom jag är ny på det här så måste jag pröva mig fram.

Jag har tidigare slagit gräsmattan mellan mina kvarter och använt det som gröngödsling men jag upplever att jag uppförstorar problemen med framför allt vitgröe. Därför undviker jag att täcka med gräsklipp. Vitgröe är nog det vanligast förekommande gräset i vår gräsmatta tyvärr och det fröar av sig flera gånger per säsong. Det är jobbigt att få in det i bäddarna så nu undviker jag gräsklipp bland grönsakerna.

Växtföljd är inte lika viktig i småskalig grönsaksodling som den är om man odlar stora arealer med samma gröda. När jag läser vad jordbruksverket skriver om växtföljd i ekologisk grönsaksodling så är skriften framtagen för odling på fält där de i alla sina växtföljdsexempel har flera år med vall mellan grönsakerna. Därmed får jag inte riktigt någon hjälp med min planering utifrån deras exempel men de har en hel del annat matnyttigt att ta till sig.

För att förbättra mullhalten och markstrukturen rekommenderar de att man odlar grödor med kraftiga rotsystem. Helst vall och gröngödsel. Vall kommer inte på fråga i mina bäddar och gröngödsling har jag inte riktigt lust att lägga in i växtföljden då jag verkligen vill odla grönsaker i alla bäddar. Jag ska de kommande dagarna fundera mer på hur jag kan få in mer gröngödsling på annat sätt.

De föreslår också att man använder stallgödsel och det gör vi redan. Stallgödsel har effekt som varar i många år och vi har inte några planer på att använda något annat. Det här året har vi börjat en process med att förbättra stallgödselhanteringen genom att införskaffa en gödselspridare som gör det lättare för oss att få stallgödseln finfördelad. Det ser vi fram mot att jobba mer med.

Nästa tips är att hålla marken bevuxen så mycket som möjligt. Under säsong täcker våra grödor bäddarna då vi kan plantera så mycket tätare än vad man kan om man odlar på fält. Vissa grödor som rödbetor och huvudkål täcker ut nästan allt ogräs men det är värre med t.ex. lök. Vissa år har vi hunnit med att täcka de bäddar där grödan inte täcker ut med gammalt ensilage. Det känns bra och det minskar ogräset och håller jorden täckt.

I år lyckades vi inte med det men planen är att försöka hinna med det nästa år. Vi har från och med i år även börjat med att täcka tomma bäddar med plansiloplast. Det är inte något jag gillar så där värst mycket men det är bra för jorden och mikrolivet och sparar massor av arbete med ogräset. Vi kommer att fortsätta med det men även här ska jag funder mer kring hur vi före och efter huvudgrödan kan arbeta mer med gröngödsling.

Deras sista tips är att inte bearbeta jorden så mycket och där ligger vi bra till. I år har vi inte ens grävt i potatislandet då vi odlat potatisen direkt på jorden under halm.

Det kommer vi också fortsätta med men utveckla. En anledning till att man inte ska bearbeta jorden är att all bearbetning ökar omsättningen av det organiska materialet och eftersom en av de viktigaste sakerna man kan göra för att få en bra jord är att öka mullhalten i jorden så vill man inte ha en ökad omsättning.

Många grönsaksodlare som odlar i fasta bäddar skaffar sig en tvåhjulstraktor. Till den kan man bland annat koppla en slaghack. Slaghacken kan man köra över majsbäddar och kålbäddar för att slå sönder alla skörderester och på så sätt få ett stort tillskott av organiskt material till kommande år. Vi har inte någon tvåhjulstraktor, dels för att det är en stor investering och dels för att jag inte riktigt gillar att få in en bökig fossildriven maskin i odlingen. Det gör att vi behöver föra bort mycket av det organiska materialet då det tar för lång tid att bryta ner om det inte är sönderslaget. Jag ska testa om det går att köra t.ex. majsstänglarna genom vår nya flistugg. Det kommer att innebära en del merarbete med att föra bort majsen till flistuggen och sedan återföra det sönderslagna materialet men det ska ändå bli spännande att testa.

Förfruktsvärdet är en term som återkommer ofta när man läser om grönsaksodling och växtföljd. Med det avser föregående års grödas kvarlämnande effekter. Det kan vara hur mycket näring som lämnas kvar i form av skörderester både ovan och under jord samt hur grödan påverkar jordens struktur. Vi använder en hel del skörderester som tillskottsfoder till hönor och får. Fåren älskar att få blad från kål och hönorna älskar i princip allt utom lök. Problemet med det är att vi samtidigt för bort grönmassa från odlingen som annars blir en del av förfruktseffekten. Det behöver vi fundera mer över.

När förfruktsvärdet inte är bra nog behöver man tillföra stallgödsel för att kompensera för bristen på näring i jorden. Men gödsling har inte samma effekt på markstrukturen som en bra förfrukt ger i form av skörderester och rotsystem. Att tillföra för mycket gödsel är inte bra av andra orsaker också. Det blir stor risk för växtnäringsläckage och det kan också leda till för höga halter av fosfor i jorden vilket kan missgynna grönsakerna.

Nästa år kommer jag att odla i sju kvarter med tolv bäddar i varje. Så mycket har jag inte odlat förut så därför behöver jag göra en ny växtföljdsplanering. Planen just nu är att jag inte ska odla mer än så här. Jag ska inte utöka till fler kvarter efter det här. (Note to self)

Problemet i växtföljden är att jag älskar att odla kål. Kålväxter är utan konkurrens mina favoriter. Kanske inte kålrot, majrova och kålrabbi men jag gillar verkligen att odla spetskål, grönkål, vitkål, broccoli, blomkål, brysselkål, salladskål och rödkål. De är tacksamma växter som ger stora skördar och är lätta att sälja och goda att äta. Många av dem tål lagring vilket gör det möjligt att förlänga säsongen med grönsaker från lagret nu när vi har kylrum. Men kål bör ha en växtföljd på sju år vilket gör att jag bara kan odla tolv bäddar kål – men det räcker inte.

I år har jag odlat kål i ett kvarter. Jag skulle verkligen vilja odla kål i ett och ett halvt men då kommer jag ner till en växtföljd där kålen kommer in var femte år. Det är en risk. Men kanske är den värd att ta. Det finns också klumprotsresistenta sorter av kål att ta till ifall man blir drabbad. Saken är den att man väldigt sällan hör talas om människor som odlar småskaligt som drabbats av klumprotsjuka. Kanske är folk väldigt duktiga på att odla kål bara vart sjunde år eller också är problemet inte så stort. Den som har tankar om detta får väldigt gärna kommentera!

Jag hade ambitionen att skriva mycket mer om odlingarna i år – men det har inte blivit lika många inlägg som vanligt. Det har varit ett konstigt odlingsår med många nya men också tidigare upplevda problem.

Som vanligt är sniglarna vår största utmaning men i år har det varit värre än vanligt. 125 sniglar klippta utan att flytta fötterna säger en del. Trots utmaningar så har vi haft bra med grönsaker att sälja hela säsongen och vi har fortfarande en hel del kvar så vi kommer att fortsätta att ha öppet i gårdsbutiken på fredagarna hela oktober.

Största besvikelsen i år är nog rödbetorna. Morötterna har inte heller gått bra men de har de aldrig gjort. Rödbetorna brukar dock bli fina. I år har de växt väldigt långsamt och bladen har liksom torkat ihop och förlorat sin gröna färg. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Många har tydligen haft problem med rödbetor i år och det cirkulerar en teori om att bristen på frost i vintras i kombination med väldigt mycket regn periodvis har gjort att jorden blivit för kompakt. Jag har inte någon aning om huruvida det kan stämma eller om det beror på något annat.

Majsen har gått desto bättre. Vi förodlar den mesta majsen och sätter ut plantor. I princip 100 % av plantorna har givit en fullmatad majskolv. De är oerhört goda. Enda problemet är att det tycker även fåglarna så vissa kolvar har blivit angripna i toppen.

Vi direktsådde även en del majs men det kommer vi nog inte göra igen för de har inte blivit klara.

Tomaterna i det nybyggda – om än inte färdigbyggda – växthuset har trivts bra. Vi skulle hållit efter dem mycket mer för det har mer eller mindre blivit en djungel av friska frodiga gröna blad men också en hel del tomater. Det har varit svårt att hinna med och eftersom tomater är nytt för oss så har vi helt enkelt inte tillräckligt med kunskap än. Helt klart är att tomaterna är uppskattade bland våra kunder. Alla vi lyckas producera säljs.

Gurkan i samma växthus är ett sorgligare kapitel. Eftersom växthuset inte är klart så har det inte blivit speciellt varmt. Det har också blivit väldigt bra ventilerat vilket har varit bra för tomaterna men sämre för gurkan.

Vi har fått en del gurkor men inte alls lika många som plantorna skulle ha ett om de hade trivts bra.

Bönor har vi skördat mängder i dessa fyra bäddar. Både gröna bönor och vaxbönor säljer bra och är populära. Det har varit produktiva plantor som vi är nöjda med. Störbönorna i femte bädden har det varit sämre med. Plantorna har inte ens fått ordentligt med blad så det har inte varit mycket att skörda.

Några plantor av störböna i växthuset har växt desto bättre och producerat en hel del. Jag funderar på om det helt enkelt har varit för blåsigt för störbönorna men det är också bara en teori.

Nu i slutet av säsongen ser nästan alla bönor ut så här och är inte mycket att ha.

Västeråsgrukan på friland har gått sämre än någonsin. VIntersquashen likaså förutom vår favorit Rondini som har gett bra som alltid. Tyvärr så hade vi en frostnatt förra veckan så de flesta plantorna strök med.

Palsternackan har haft frodiga blad hela säsongen men har växt långsamt så de är ganska små. Palsternacka är inte riktigt så lättsålt som många andra grönsaker men rätt som det är kommer det en kund som vill ha mycket. Nästa år blir det nog lika mycket palsternacka som i år men vi behöver öka antalet morotsbäddar även om vi inte tycker att vi lyckas så bra med dem.

Våra två år gamla äppleträd levererar. Ingrid-marie är det äpple jag tycker bäst om att odla eftersom hållbarheten är lång.

Mest av allt gillar jag att odla kål. Synd att man inte kan odla kål för ofta i samma bädd för jag hade gärna haft kål på 50% av ytan. Säljer bra, håller bra och är gott. Spetskål är en sort som blir mer och mer favorit. Allt fler kunder uppskattar den liksom vi själva. Blomkålen säljer så fort den landar på disken och broccolin är också mycket uppskattad. Blomkålen har blivit väldigt fin i år och smakar enligt våra kunder bättre än någon de smakat förr. Broccolin har haft en period med rödaktiga blad som jag inte blir riktigt klok på men i slutet av säsongen har det kommit nya blad med rätt färg. Vitkålen har inte blivit så stora som vi vill ha dem. Vi har prövat nya sorter i år och kommer nog att gå tillbaka till de gamla. Salladskålen har vi inte odlat så mycket förut men den är vi mycket nöjda med också. Den enda kålsort som vi är riktigt missnöjda med i år är brysselkålen som har växt alldeles för långsamt. Frågan är om det över huvud taget kommer att bli några brysselkålar som blir stora nog.

Nu är stängslet klart kring nya odlingsytan. Det mesta gjordes under arbetsdagen men lite finjusteringar behövdes för att det skulle bli helt klart.

I varje hörn sitter en ekstolpe som är 4″4. Var femte meter sitter sedan en ekstolpe som är 2″2. Längst med hela linjen sitter en furubräda mot marken.

Det finns tre grindar in till nya kvarteren plus en öppning, som snart ska bli två, från gamla odlingsytan till den nya. En av grindarna är nygjord medan två är flyttade från öppningen mellan den nya och gamla odlingen.

Jag rekommenderar att bygga grindar som öppnas ut från odlingen. Dels så är det oftare man bär saker från odlingen och ut än utifrån och in. Men också för att djur som vill ta sig in i odlingen kommer utifrån. Vi har en grind som går inåt och den har en grävling tagit sig igenom flera gånger innan vi kom på hur den tog sig in och grävde upp bäddarna.

De flesta av våra grindar har en automatisk stängning. Vi knyter fast en flagglina i grinden och trär den igenom ett borrat hål i stolpen. För att minska slitaget på linan så låter vi den löpa över ett hjul.

I nederänden på linan fäster vi en bit ek. Eken är tung så tyngden drar igen grinden och man slipper krånglande grindlås.

Mellan odlingarna och brädan är tanken att vi ska göra flisade gångar. Detta för att ogräset inte ska ta sig in i bäddarna. Just nu så ligger det plansiloplast och den kommer att få ligga kvar till ogräset är dött. På utsidan av brädan kommer vi att fästa två trådar med 24 volt som ska ta död på sniglarna men det gör vi inte förrän till våren.

Nätet till vänster är Allox finmaskigaste nät. Fördelen med det är att det inte syns alls på håll. Nackdelen är att det inte håller. Det är för skört och går sönder väldigt lätt. Nätet till höger är en grövre variant som ändå inte är lika grov som den varianten vi har kring äppleodlingen. Även det från Allox. Det känns som om det är mycket mer hållbart men det är för tidigt att säga. Vi hoppas i alla fall det.

Idag fick vi leverans av en traktordriven flismaskin som vi köpt. Den kommer att förvandla grenar och sly till flis som vi ska använda som täckmaterial. Tidigare har vi köpt flis och då har man bara använt flis till det allra nödvändigaste. Nu kan vi använda flis hur mycket vi vill. Det känns bra.

Jag får frågor på hur man bäst går till väga om man vill anlägga en odling och har mycket rotogräs. Själv gillar jag inte att odla med rotogräs utan vill helst ha bäddarna fria från i alla fall kvickrot. Det beror på att kvickroten här är extremt livskraftig och snabbt tar över en bädd om man vänder ryggen till. Själv har jag handgrävt och rensat i princip alla bäddar fram till idag. Jag har prövat massor av olika strategier som linderödssvin, täcka med halm, täcka med tidningar och halm, hacka bort innan kvickroten får två blad, odla potatis först, radodla först innan jag anlägger bäddar osv. Ingenting av ovanstående har fungerat så jag blir nöjd även om det minskar kvickrotsproblemet. Om jag hade startat om idag så hade jag gjort följande:

Funderat på hur stor yta jag tror att jag vill odla på när jag kommit upp i full skala. Lagt till lite för säkerhets skull och täckt 50% av den ytan med organiskt material, vattnat om det är torrt och sedan täckt hela den ytan med plansiloplast förankrad med gott om sandsäckar och sedan låtit ytan vara i två säsonger.

Täckt 25% av ytan med tjockt med tidningar och sedan organiskt material. I denna yta hade jag sedan gjort hål för plantor som vintersquash, pumpor och eventuellt några kålplantor. Kanske hade jag även lagt potatis på tidningarna och täckt med halm. När något skördats och innan något annat planterats hade jag lagt plansiloplast även över denna yta för att inte kvickroten ska få för sig att titta upp.

Tagit 25% av ytan i bruk för ”riktig” odling första året. Här hade jag också täckt med plast och sedan täckt av när jag ska bearbeta ytan. Då hade jag bredgrepat först och sedan handrensat en bädd i taget. Jag rekommenderar verkligen att odla i fasta bäddar för att inte kompaktera jorden. Gångarna hade jag hållit efter med en hjulhacka och odlingsytorna hade jag rensat ofta med ett rensjärn.

Anledningen till att jag rekommenderar den här strategin är att jag upplever att många greppar över för stort område första året och blir överväldigade över ogrästrycket. Om man tar för mycket mark i bruk på en gång så är det lätt att man inte orkar hålla efter vare sig rotogräs eller fröogräs. I alla jordar finns massor av frön som ligger och väntar på att få gro. När man bearbetar jorden kommer fler frön att gro. Hinner man inte hålla efter fröogräset så kommer situationen att vara än värre året efter och man kommer att ha uppförstorat problemet med ogräs. Då är det lätt att man ger upp.

Min rekommendation är att rensa ofta i varje bädd man odlar. Redan innan ogräset ser ut som ett problem. Då kan man ta ett rensjärn och snabbt gå över en bädd. Ser man till att såraderna är parallella så tar det inte någon längre stund att promenera utefter bädden med ögonen på en sårad och rensjärnet nära den. Lyckas man hålla efter ogräset så utökar man arealen nästa år. Lyckas man inte så låter man bli att utöka och väntar ytterligare ett år. Det som händer om man håller efter fröogräset på detta sätt är att det minskar år från år. Odlar du i fasta bäddar där du aldrig gräver eller vänder jorden utan bara luckrar den med en bredgrep så kommer din situation att bli bättre och bättre år för år och du kommer att kunna odla allt större ytor utan större problem.

Den första ytan som du täckte kommer att vara i princip utan rotogräs efter två års täckning. Det har jag upplevt för första gången i år.

Halmen jag hade under plansiloplasten var för torr så det var mycket material kvar att frakta bort men när det var gjort såg ytan ut så här.

Sedan var det bara att dra upp snören för bäddarna. , bredgrepa och sedan skotta upp en del jord ur gångarna för att få upphöjda bäddar.

Bredgrepa gör jag för att få ner luft i jorden och bryta den halvt nedbrutna svålen.

Jag skottar upp jord ur gångarna i bäddarna med en vanlig grep. Jag använder aldrig spade i odlingen då den dödar fler maskar än nödvändigt. Med grepen så sparas många små liv.

På bilden ovan ser man hur det ser ut när det varit ett litet hål i plansiloplasten. Kvickroten är frodig och har haft det bra.

Så här ser marken ut egentligen. Där är fullt med kvickrot och skräppor. När jag anlade mitt första kvarter så var detta utgångspunkten och jag rensade undan en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter.

Nästa år när dessa bäddar tas i bruk kommer jag att ha stora problem med framför allt tistlar, skräppor och maskrosor men om rensjärnet går över dem när de är små så är det inte något större problem. Kvickroten kommer att ta sig in från kanterna. Här har jag lyft på plansiloplasten och i kanten ser det ut så här. Kvickrötter som söker sig in från sidan. Därför kommer jag att anlägga flisade gångar runt om odlingen för att slippa det problemet. På bilden nedan har jag lagt plansiloplast mellan yttre bädden och staketet vid kvarter nummer fem. Här ska det bli flisade gångar när jag hinner med det.

När jag började min odling var målet att jag skulle ha fyra kvarter. Detta är kvarter nummer sju så jag önskar att jag tänkt stort från början och sluppit mycket av grävandet som jag gjort genom åren.

Lämnar man någon yta i Sverige utan bearbetning kommer den till slut att bli skog. Jorden förblir inte bar så först kommer tistlar, nässlor och kvickrot, sedan hallon och sly och till slut skog. När vi vill odla annueller så måste vi kämpa emot detta. Ett sätt att underlätta arbetet är att försöka att ha all jord täckt; av grödor, av täckmaterial, av gröngödslingsgrödor eller av plansiloplast.

Hade jag haft oändligt med tid hade jag skippat plansiloplasten och istället försökt hålla efter och täcka med organiskt material i alla bäddar. Nu gör jag bara det när det gäller squash, potatis, vitlök, pumpor och gurka och ibland runt purjolök och majs. Att täckodla är det bästa för jorden och för grödorna och fullt möjligt om man odlar till husbehov men det är inte möjligt när man ensam ska sköta sju kvarter med tolv stycken bäddar som är 16 meter långa och 75 centimeter breda. Då blir plansiloplasten en kompromiss som trots allt gör odlandet möjligt. Jag täcker de flesta bäddarna med plansiloplast efter skörd och håller dem täckta fram tills jag anlägger en falsk såbädd eller sår. Det spar mängder med arbete och gör att jag trots allt hinner sköta odlingen utan att uppförstora ogrästrycket.

Förra veckan fick vi en ny praktikant som ska vara hos oss två dagar i veckan en månad framöver. Det passar bra nu när wwoofsäsongen är över.

Thomas läser Market Gardenerkursen på Angereds gård. I den ingår förutom föreläsningar och studiebesök också 12 dagars praktik. Eftersom vi hade wwoofare parallellt första veckan så fick Thomas hänga på vår vanliga rutin under förmiddagarna med ”hårt” jobb i form av att gräva en blivande jordgubbsbädd följt av ogräsrensning och att ta hand om lök.

På fredagen var det som alltid fullt fokus på skörd under förmiddagen och sedan fick Thomas ansvar för att ställa i ordning gårdsbutiken inför öppnandet klockan 15.

Det är spännande att se hur andra lägger upp det hela. Snyggt resultat blev det.

I år har vi odlat tolv bäddar lök. Det är ganska mycket. Tre olika sorter har det blivit. En tidig lök, en röd lök och en lagringslök. Lagringslöken är vi inte helt nöjda med då en del har börjat ruttna. Därför fick vi ta upp den lite hastigt. Förra året byggde vi en löktork – även det lite hastigt och den blev helt värdelöst eftersom kanalfläktarna vi använde var för svaga. I år byggde vi en ny löktork (lite hastigt) framför en höfläkt som blåser på rejält men inte heller det fungerar. Jordbruksverket har i en skrift där de beskriver hur man SKA bygga en löktork – men den har vi bara läst och inte följt. Skälet till dessa hafsverk är helt enkelt att vi inte känner att vi hittar rätt plats för vår mer seriösa löktork som även ska fungera som lagerutrymme. Till nästa år ska vi därför definitivt göra ett nytt försök och denna gången följa rekommendationerna.

Tanken med en löktork är att man packar den färska löken i säckar och lägger dem omlott i löktorken. Sedan låter man luften cirkulera inne i löktorken genom att sätta i en fläkt som blåser in luft under lökarna så att luften tvingas upp mellan lökarna i säckarna. Även om vi körde med höfläkt så blev det inte bra och vi cirkulerade inte heller luften utan tillförde ny luft utifrån. Vi fick därför bära ner alla säckarna nu när solen kom och lägga dem utomhus och breda ut innehållet. Nu vänder vi dem ett par gånger om dagen och har fått flytta isär en del.

Eftersom SMHI lovade uppehåll i veckan passade vi på att ta upp tre bäddar röd lök också och dagen efter blev det heldagsregn. Därför har vi nu flyttat löken till alla ytor vi kunde komma på i solen. En del ligger på trädgårdsskjulets plåttak.

En del ligger på ankhusets plåttak och resten ligger i alla backar vi hittade, på EU-pallar och på bord och galler. Det kan gå – men det kan också gå fel. Nu har i alla fall SMHI lovat sol.