Som våra följare förstått så har vi varit på studieresa. Det är alltid bra med nya intryck. När vi flyttade till gården 2014 gjorde vi en plan som vi i stort sett har hållit oss till. En del av planen utgjordes av att gräva bäddar i fyra kvarter, ett kvarter per år. Vi ser inga alternativ till att gräva och rensa bäddarna helt eftersom vi har enorma mängder kvickrot och skräppa. Jobbet har varit hårt men nu är det klart. Vi har 99 bäddar a’ sex kvadratmeter. De är fem meter långa och 120 cm breda med 60 centimeter gångar mellan sig. Det var en enormt skön känsla när sista bädden var grävd. Under de här åren har rörelsen med Market Gardening växt sig allt starkare.

Först mötte vi det i Jean-Martin Fortiers bok ”The Market Gardener”. Boken gavs ursprungligen ut på franska men när den kom i engelsk översättning köpte vi ett ex och läste med intresse.  Han förespråkar att man odlar i 75 cm breda bäddar. Vi har 120 centimeter. Det som talar för smalare bäddar är att man enkelt kliver över dem så man kan ha längre bäddar, att man har lätt att nå mitten av bädden vilket sparar ryggen men framför allt att många tidsbesparande redskap har den brädden. Jean-Martin räknar mycket. Han räknar på tidsåtgång och effektivisering. Det är inte riktigt vår grej. Vi hinner aldrig sitta ner och räkna så vi har väldigt dålig koll på tidsåtgångar. Vi läste som sagt med intresse men fortsatte att gräva våra bäddar på sex kvadratmeter. Vi blev inte helt övertygade och eftersom vi redan lagt ner mycket jobb så kändes det jobbigt att börja om.

För några år sedan var vi på studiebesök på Bossgården hos Jonas och Sanna Ringqvist. De har odlat i över 20 år. Först på friland med radodling men på senare år har det övergått till fasta bäddar som är 75 cm breda. De är också grymma på odling och bra på att räkna på sådder, skörd och tidsåtgång. De talar sig varmt om sina bäddar. Nu har de också gett ut en bok på svenska som heter ”Odla till försäljning” De är två vuxna som under säsong odlar på heltid även om de har andra jobb på vintern. I år har de till och med haft möjlighet att anställa och ändå få odlingen att gå runt. De är enormt effektiva och duktiga men har också lång erfarenhet.

Vi ingår i ett nätverk för småskaliga grönsaksproducenter som har träffats flera gånger för att utbyta erfarenheter. Där diskuteras naturligtvis bäddar och många andra kör med denna standard på 75 centimeter. Vi har envist hållit fast vid vårt mått. I år har det varit jobbigare än någonsin. Vi har anlagt sista kvarteret och odlar nu i alla 99 bäddarna men vi ligger hela tiden efter när det gäller ogräs, sådder och plantering. Planerna som görs upp i början av året hålls inte för vi inte hittar tid. Nu har det visserligen varit ett extremt år eftersom torkan gjort att vi fått ägna än mer tid åt djuren men känslan av att vi måste bli mer effektiva för att få det hela att gå runt på sikt har växt sig allt starkare. Det är jobbigt att erkänna att man har tänkt fel, speciellt som man var så nöjd från början och har investerat så många arbetstimmar.

Så åkte vi till Ridgedale. Där odlar de i fasta bäddar på 75 centimeter. Om och om igen möts vi av samma bäddstorlek och alltid hos människor som är duktiga på att få odlingarna att bära sig och gå runt tidsmässigt och ekonomiskt. Nu kan vi inte jämföra vår verksamhet med Ridgedales av flera skäl. De har haft möjlighet att investera mer pengar än vad vi har och de är väldigt många fler som jobbar på gården hela säsongen så vi kommer aldrig komma upp i deras klass men det är inte heller det som är poängen. Ska vi odla utan att bränna ut oss måste vi hitta sätt att spara tid. 

Har man en bädd på 75 centimeter kan man skaffa en kratta på 75 centimeter och gå en sväng med den. Ska man bredgrepa så kan man skaffa en bredgrep med rätt mått men en bredgrep med vårt bäddmått hade blivit alldeles för tung att arbeta med. Det finns såmaskiner för 75 cm breda bäddar. De har sex fack så man kan på en vända så sex rader, tre rader eller två rader beroende på hur tätt man vill ha plantorna. Det finns effektiva småbladsplockare som är 75 centimeter breda. Med en sådan går man över bädden så långt som man vill skörda en sväng. Den drivs av en sladdlös morrmaskin och skär av alla blad effektivt och samlar upp dem i en behållare. Alla ståltrådarna som hänger på ställningen är avklippta för 75 centimeters bäddar och blir tillräckligt stabila för att bära upp ett insektsnät eller en fiberduk. Våra mått kräver VP-rör. Vi lägger sandsäckar för att hålla nere våra nät men här har de metall-U som de trycker ner i jorden vilket innebär att de inte ligger i vägen i gångarna. En radmarkör/jordtillplattare finns att köpa 75 centimeter bred. Den markerar raderna på exakt samma avstånd och gör även rutmönster i jorden så du kan få ett omedelbart avstånd för varje planta. En sak som vi inte vill ta efter är att köpa in en massa kompost att hälla på bäddarna. Så gör de på Ridgedale. Fördelen är att du minskar ogrästrycket rejält men vi känner inte att vi vill göra oss beroende av inköpt material varje år. Vi kommer alltså alltid ha mer ogräs än på Ridgedale men med exakta rader är det väldigt mycket lättare att gå med en radhacka mellan raderna. Våra rader är alltid krokiga eftersom vi drar upp dem med baksidan av en kratta. Det gör också att om vi ska göra fem rader så går vi fem vänder utefter bädden. Med en raduppdragare så går man bara en vända och det spar naturligtvis tid. Vi har sett mer eller mindre bra exempel på hemmagjorda raduppdragare med piggar i trä men det bör vara mycket lättare med en hjulvariant. I bädden i mitten på bilden nedan har de sått småblad. Tänk att komma med den gröna skördaren och föra den över bädden så långt du behöver för att få den mängd blad du tror du ska sälja istället för att ta med dig en sax och börja klippa i ena änden.
Ett av kommande vinterns projekt är tänkt att bli att täcka alla gångar mellan bäddarna med flis. Det var bestämt redan innan. Vi har möjlighet att köpa lövflis ifrån en såg i närheten. Tanken med flisade gångar är att slippa rensa ogräs i gångarna. Det skulle spara tid men vi kan inte hälla ut massa flis i gångarna innan vi riktigt har bestämt bäddstorlek. Ska vi byta ut våra bäddar mot 75 cm breda så måste det ske nu i vinter. Jobbiga beslut men någonstans i höjd med Mellerud på hemresan blev nog ändå beslutet fattat. Vi ska göra om och göra rätt. Det kommer att bli jobbigt men om vi lägger bäddarna åt andra hållet mot vad vi har nu så blir det ändå inte så mycket som ska flyttas runt. Vi hade tänkt att aldrig mer gräva i våra bäddar men så blir det alltså inte. Täckmaterialet i gångarna ska tas bort, jord flyttas, gångar täckas med tidningar och flis och sedan ska de nya bäddarna täckas för att minska ogräsinvasionen. Så alla läsare som odlar själva, tänker vi rätt eller tänker vi fel? Ha gärna synpunkter innan vi sätter igång med årets stora projekt.

Jag har i ett tidigare inlägg beklagat mig över odling av sallat. Inget ville sig i år och jag blev allt mer förtvivlad. Att så brätte efter brätte med fröer och det inte kommer upp en enda planta trots att man följer alla goda råd om att så grunt, ställa sådden svalt, ställa sådden mörkt. Inget hjälpte. Men det var inte fel på mig och mitt sätt att odla. Nu har jag sått mina två favoritsorter Little Gem och Jericho samtidigt som jag har sått tre andra sorters sallat. Här ser ni ett brätte med Little Gem och brättet med Jericho ser precis likadant ut. Inte en enda planta. 

Här har jag sått Crispino samtidigt som de ovan och under exakt samma förhållande. Övriga brätten har också grott väldigt bra. Nästan inte en enda plugg tom.

Det måste helt enkelt innebära att de fröer jag köpt (i storpack) av Jericho och Little Gem helt enkelt var dåliga. Det är förödande när planterna inte är större än dessa och vi börjar försäljning till REKO-ring nu på torsdag följt av gårdsförsäljning på fredagen och premiär för Nolbygårds Matmarknad på lördagen. Vi kommer helt enkelt inte att ha någon sallat att sälja.

På sätt och vis så är det skönt att veta att det inte var mig det var fel på men samtidigt är det frustrerande när man helt enkelt får dålig leverans. Mina två favoritsorter är köpta från samma fröfirma medan övriga sorter är köpta från en annan firma. Nästa år ska jag så fler sorter samtidigt. Enda problemet nu är att plantorna är väl många – men sallat kan man knö ner lite här och där så det får lösa sig. Om en månad ungefär – DÅ ska vi sälja sallat.

Idag är en stor dag. Vi grävde klart den allra sista grönsaksbädden. 

Vi började dagen med att köra ut bädden där tackorna gått efter att de har lammat. Den är rätt tung men inte alls i samma utsträckning som vinterbädden som mäter över en halvmeter i tjocklek. Vi har grymma wwoofare! Innan klockan var nio hade de tagit hand om alla djuren och fått ut hela bädden så då kunde vi fortsätta med grävningen fram till fikat. Efter fikat gör vi av princip inte något hårt grävarbete med wwoofarna. När gårdsklockan ringer 10.00 avstannar allt arbete och vi tar en fikapaus. Det som inte hinns med innan klockan slår får helt enkelt göras en annan dag. Men då återstod bara en 15 centimeter  bred remsa på två meter så det kunde jag bara inte låta vara.

Efter fikat planterade vi fyra kålbäddar och sådde en morotsbädd och en bönbädd. Efter lunch fortsatte wwoofarna med sina självvalda projekt och jag kunde ta mig an remsan.

I fyra säsonger har vi grävt, grävt och grävt. Första året var värst. Då tog det flera dagar att få en bädd klar. Vi hade inte några wwoofare utan jag var i princip ensam om att gräva alla 24 bäddarna. Några dagar hade jag hjälp av goda vänner vilket jag är tacksam för. Att stampa fem gånger på grepen för varje greptag och att gräva upp en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter kan få en att hålla sig för skratt. Som tur var så hade vi inte så mycket att odla det året så på något sätt gick det även om sista bädden grävdes i augusti. Året efter grävde vi sista bädden i juli och förra året var vi klara 24 juni. I år blev vi klara idag redan den femte juni och nästa år ska vi inte gräva någon bädd!!! Tack och lov för att vi har vår blogg annars hade vi inte vetat när vi blev klara de andra åren. Det känns alltid som man är sent ute men vi är ju faktiskt klara extremt tidigt. Det är dessutom så att vi har planterat eller sått i nästan alla 99 bäddarna. Fyra gånger 24 är inte mer än 96 bäddar men år två gjorde vi tre extra så vi har 99 bäddar att odla och innan veckan är slut kommer vi nog faktiskt att vara klara med alla sådder och planteringar. Det känns sjukt skönt och väldigt, väldigt roligt att vara klar. Ikväll firar vi med en flaska rosé. 

Vi ska aldrig mer gräva en grönsaksbädd! Hurra!!! Nästa år ska jag ha så gott om tid så att jag ska lära mig att odla sallat 🙂

Jag gillar att odla – oftast. Men vissa saker gillar jag verkligen inte att odla. Sallat är en sådan grönsak. Jag älskar att äta sallat och jag älskar att sälja sallat eftersom den vi odlar blir väldigt god. Det är bara det att sallat inte vill samarbeta i själva odlingsprocessen.

Jag har sått åtta brätten med sallat i år. I de första två kom det inte upp en enda planta. I de nästa två kom det upp sammanlagt åtta plantor. Jag frågade i en odlargrupp på Facebook och fick rådet att så grundare och svalare och sådde ytterligare två brätten, grunt och svalt, där det inte kom upp en enda planta. Dessa första brätten var sådda med sorterna Little Gem och Jericho eftersom det är mina favoriter. Nu började jag bli lite desperat och sådde ytterligare två brätten. Denna gång Crispino och Telex. Det var en sen kväll och jag var trött och irriterad. Telexbrättet sådde jag först men kvällen blev allt senare och eftersom jag inte var helt lugn och fin så vräkte jag på med flera frön i varje plugg när jag sådde Crispino eftersom de ju ändå inte gror. Då grodde alla. Varenda frö verkade vilja leva och varje plugg med Crispino innehöll därför upp till sex plantor.

Förra året åt sniglarna upp alla plantor – varenda en tills jag kom på att jag kunde plantera ut sallat i svart majsstärkelseplast. Där fick många plantor vara i fred och jag trodde jag kommit på Lösningen. Idag skulle jag äntligen få ner sallat i jorden. Jag hade hela förmiddagen på mig och sådde två bäddar med Telexplantor. De var fina i sina pluggar. En planta i varje och jag kände mig ganska tillfreds med jobbet jag åstadkom. Jag gjorde hål i den svarta majsstärkelseplasten och tryckte ner en planta i varje. Crispinobrättet tänkte jag nog skita i för det var en enda härva av plantor. Så tog vi en lång paus vid lunch och åkte till skön med sill och en kastrull färskpotatis. Vi hade det skönt i skuggan och badade i fantastiskt skönt badvatten. Det var helt enkelt en sådan där sällsynt perfekt dag när man känner att man har flyt och mår bra. När vi kom hem hade varenda Telexplanta bränt fast i den svarta plasten. VAR-ENDA-EN!!! Vad är det för fel på sallat??? Nej, det är klart att det inte är fel på sallaten utan på mig. Lena Israelsson sa en gång på en föreläsning att det tar tio år att lära sig odla. Jag tror hon har fel. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag verkligen KAN odla redan om tre år. Jag har fem bäddar där det ska växa sallat. Mina odlarvänner säger att det är så enormt bra att odla sallat för man kan lätt få ut tre omgångar ur varje bädd och ibland till och med fyra. (irriterande Jag kommer att vara jätteglad om jag får en färdig omgång sallat så som det ser ut just nu. Det här är min bästa planta hittills. 

Ok! Det var bara att börja om. De enda plantor jag hade att tillgå var brättet med Crispinoplantor. Sallat har en konstig förmåga att trassla in sig i varandra. Många andra växter växer mot ljuset. Det innebär att de sträcker sig åt ett håll. Sallat verkar inte fungera så. Det verkar snarare som om de är i maskopi med varandra och gör allt för att djävlas. De växer åt ett håll först men låter sedan sina sköra blad sprida ut sig åt alla håll. De växer ut ett blad över en annan planta som sedan kontrar med att lägga ett av sina blad över grannen. Så håller de på tills hela brättet liknar ett plockepinn. Jag gillade att spela plockepinn när jag var liten. Jag gillar INTE att spela sallatsplockepinn idag. Hela eftermiddagen har jag suttit i solen och försökt sära på sallatsplantor genom att lyfta på blad och försiktigt få isär plantorna. Så när man till slut tror att en planta är loss så gör man ett sista litet knyck och så visar det sig att det fanns ett litet blad som fastnat i en annan planta. En stor fin planta var extra besvärlig och jag kom på mig själv med att hålla andan när jag försökte få isär den från grannarna. Med en viss tillfredsställelse fick jag loss den bara för att upptäcka att plantan hade förlorat sin rot i processen. Nu har jag tillbringat kvällen med att så ytterligare två brätten sallat.

Jag följer många odlare på instagram och på Facebook. Idag slog mig tanken att jag kanske ska sluta med det. Många säger att de får inspiration av att följa odlare på sociala medier. Jag blir mest frustrerad eftersom de flesta verkar lyckas med allt. Många har redan skördat sallat och deras huvuden såg väldigt goda ut.

Note to self:

• Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om det är sent på kvällen
• Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om de inte verkar gro
• Plantera för sjutton inte sallat i svart majsstärkelseplast en förmiddag när det är strålande sol

Nåja, för eget bruk går det att köpa sallat, även om den inte är lika god.

Den sista tiden har vi inte bloggat lika flitigt. Idag fick vi frågan om vi tröttnat på bloggandet och det har vi absolut inte gjort. Vi gillar verkligen att blogga. Speciellt när vi får kommentarer från intresserade läsare som vill veta mer. Men vi har fått bloggförhinder. Ett oönskat sådant. Bloggen är något vi oftast sköter på kvällen efter dagens arbete. När vi är kroppsligen trötta blir bloggen en trevlig avslutning på dagen. I maj månad har vi enormt mycket att göra så dagarna blir lätt långa och fylls av arbete. Det är mycket som ska sås och planteras och en sådan här vår bör allt komma i jorden samtidigt. Det underlättas INTE av mördarsnigelinvasion. Vi har till exempel sått två bäddar morötter där det totalt kommit upp fem plantor på 40 sträckmeter sådd. En hel bädd broccoli försvann en på en natt. Det innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon direkt när vi vaknar och en timme precis innan vi går och lägger oss (då vi oftast annars bloggar) med att klippa sniglar. Vi sprider ut järnferomol och klipper alla sniglar vi ser. Oftast är det bara något som görs och vi räknar inte men häromkvällen räknade vi till 311 mördarsniglar och det är ungefär lika många varje gång vi går ut. Det innebär att vi tar död på över 500 sniglar varje dag. Så här års är de inte stora och svåra att upptäcka i pannlampans sken. Men det sägs att varje snigel man klipper i maj ger upphov till 400 färre sniglar under säsongen (Svårt att tro att det stämmer) men det känns ändå bra att ta död på alla man ser. Vi har sått om alla bäddar med morötter en gång och planterat nya broccoliplantor och de har överlevt två nätter nu. Torkan hjälper naturligtvis till även om den också innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon med att vattna. När alla bäddar är sådda sätter vi ut vattenspridare men än så länge är bara ungefär varannan bädd sådd och vi vill varken vattna potentiellt ogräs eller mördarsniglar i onödan så därför handvattnar vi än så länge bädd för bädd. När alla bäddar är sådda så kommer vattningen ta mindre tid i anspråk men just nu går det alltså åt tre timmar om dagen bara för vattning och snigelbekämpning. Ni får alltså ha lite tålamod med oss. Vi är snart tillbaka med fler uppdateringar.

Förra tisdagen kom årets första wwoofare som ska vara här nästan två månader. Anna kommer ifrån Italien och har jobbat mycket med hästar så hon är van att hugga i och det märks. Det är en enorm hjälp i odlingarna att ha en stark wwoofare som inte drar sig för att gräva och bära. Idag på morgonen grävde vi tre grönsaksbäddar redan innan fikat och så snabbt har nog ingen jobbat här förut. Vi har redan grävt över hälften av årets bäddar och det är inte ens maj än. 

Det är mycket sådder och plantering så här års. Bäddarna från tidigare år har varit täckta med halm över vintern. Det har hjälpt till att hålla jorden relativt ogräsfri samt givit maskarna mat. När vi började odla på den här ytan fanns här inte en enda mask men nu är det en fröjd att lyfta på halmen för det kryllar av mask därunder. 

Det lilla ogräs som ändå finns grepas bort och sedan fyller vi på med stallgödsel och stenmjöl. 

Sedan bredgrepar vi hela bädden så jorden ska bli lucker och därefter krattar vi till en såbädd. Här är det morötter som sås men vi har även hunnit så bondbönor, spenat, rödbetor och planterat ut en hel del purjolök. Efter lunch får våra wwoofare välja något eget projekt att syssla med. Vi har en lång lista att välja ifrån. Anna har valt att gräva och anlägga en 25 meter lång sparrisbädd. Det tycker vi är ett bra val för vi hade haft svårt att hinna med det. Tanken är att ha perenna grönsaker i sargade bäddar runt odlingen med annueller. I sargarna kommer vi dels att fästa nätet så hararna får svårare att krypa under och dels att fästa en bockad metallplåt som ska hindra sniglarna från att ta sig in. Vi hoppas också att vi på sikt kommer att kunna göra gångar runt hela odlingen och på så sätt effektivare hindra rotogräset från att ta sig in i bäddarna. I matkällaren ligger 90 sparrisplantor och väntar. Om tre år kommer de att smaka gott. 

Ni som har följt oss ett tag vet att vi har ett rätt späckat såschema för i år. Vi ska så 99 bäddar a 6 kvadratmeter plus lite småbäddar runt om och en plätt med potatis, lök och kanske en kålrad. Mycket är det som ska i jorden men våren har ställt till det rejält. Våra bäddar har varit täckta hela vintern med löv och ensilage för att maskarna ska ha mat och för att jorden inte ska ligga bar. För någon vecka sedan tog vi bort täcket på de bäddar som ska sås först för att tjälen skulle hinna gå ur marken. Det hade hjälpt på de flesta ställen men det var fortfarande fruset på vissa ställen. Eftersom Framtidsveckan i Alingsås börjar nästa vecka, vilket innebär att vi inte kommer hinna med så mycket mer än det och lammningar) så var det idag eller om över en vecka som sådderna skulle ner. I vår såplanering är det mycket av detta som skulle gjorts i mars. Där står också att vi skulle anlagt bäddar för sparris, jordärtskockor och kryddor samt grävt årets återstående 15 bäddar för i år men inget av detta har blivit gjort på grund av frosten. Å andra sidan har utsädet till jordärtskockorna inte anlänt eftersom leverantören inte får upp dem ur jorden på grund av tjälen.

Processen i redan grävda bäddar är att vi först tar bort täckningen. Sedan strör vi ut en liter stenmjöl över bädden för att öka mineralhalten i jorden. Därefter bredgrepar vi den för att luckra jorden utan att vända på jordlagren. Speciellt viktigt är det att luckra jord i morotsbäddar och andra rotsaker där man vill ha raka rötter. Därefter tas eventuellt ogräs bort, men eftersom bäddarna varit täckta så finns där nästan inte något ogräs alls. Sedan dras rätt antal rader upp och fröna läggs i och täcks över. Jorden är så pass blöt så extra vattning knappast är nödvändig. Sedan märks raderna ut och det är dags för nästa bädd. Vi har sått två bäddar morot, en bädd spenat, tre bäddar palsternacka och en bädd persilja/bladpersilja idag. Om en vecka ungefär så ska flera av bäddarna flammas. Det är något vi inte prövat förut men nu har vi utrustningen klar till 80% så innan det är dags bör den vara i funktion. När grödan sedan kommer upp så kommer vi att täcka bädden igen mellan raderna. Ett säkert tecken på att våren är på väg är att vitlöken tittar upp ur marken. Det verkar som om allt vårt utsäde tagit sig och alla vitlöksbäddarna är fulla med små plantor. Vi borde ha hunnit med även en bädd bondbönor men det får vi försöka hinna i morgon. Förutom att vi ligger väldigt långt efter med grävningen så är vi ändå rätt i kapp med sådderna efter den här dagen. Vi känner oss väldigt nöjda med