denna helgen var den tredje på raken med kraftiga vindar och storm i byarna. Inatt och idag på förmiddagen har det blåst rejält. När vi kom ut upptäckte vi att några rutor i växthuset var borta.

Det hade flugit iväg in på grannens skogsremsa som ligger bakom huset. Där låg inte bara vårat växthusglas utan även en del gamla rester från gamla tiders sophantering.

Att jobba ute en sådan här dag är inte roligt så förutom slungrumsinredning så hann jag med att så tomater och plantera om paprika.

Man ska alltid skriva ordentligt på skyltar när man sår. Tänk att man aldrig lär sig det. Jag hade i alla fall skrivit en skylt med Hot Lemon på brättet så jag vet vad det är jag sått men ingen sådatum. Det har i alla fall växt bra.

De största plantorna hade ett väl utvecklat rotsystem och var helt klart färdiga för omplantering.

De mindre plantorna hade gått kunnat stå i samma kruka ett tag till men eftersom jag planterat dem i ett pluggbrätte så fick alla ny kruka.

De är redan omplanterade en gång för jag sådde i QP60 och planterade sedan om till QP24. QP står för Quick Pot och siffran berättar hur många plugg brättet har. Jag köper dem hos Lindbloms frö.

Nu är de omplanterade i lite större krukor och får stå i förodlingskammaren eftersom utrymmet inne i huset upptas av nysådda tomater.

Förodlingskammaren är ett litet utrymme under kostallet som ser rätt bedrövligt ut men som tjänar sitt syfte. Svalt men lätt att hålla frostfritt.

Sedan prövade jag att toppa några av chilliplantorna. Det har jag aldrig gjort förut men förhoppningsvis innebär de att de grenar sig fint. Jag får ge det någon vecka och se vad som händer. Kanske toppar jag alla plantor om det fungerar bra.

Sedan sådde jag alldeles för många tomatplantor av Sakura, Imli, Mei Wei, Black Sweet Cherry och tre sorters vintertomater. Förodlingskammaren lär inte räcka till i år.

Idag skulle jag ha varit på en utbildning som heter Jordhälsa i ekologisk odling med fokus på grönsaksodling. Det blev dock till att stanna hemma då jag inte känner mig helt hundra. Som tur var så erbjöds jag att följa utbildningen via Skype.

Det är naturligtvis inte samma sak men en mycket bra ersättare mot att inte få ta del alls. Via Skype kunde jag följa föreläsarens bilder och höra själva föreläsningen. Det blev dock omöjligt att höra frågorna från publiken och när de tog paus och kafferast var det ett väldigt sorl som man ändå var tvungen att ha på eftersom man inte visste när de skulle börja igen.

Först ut var Paulina Jonsson från Jordbruksverket som pratade om bördighet. All växtnäring i ekologisk produktion måste göras tillgänglig för växterna genom mineralisering. Mineralisering innebär att djur och mikroorganismer i jorden bryter ner växtdelar och organist material till oorganiska komponenter. När detta sker så blir mineralerna tillgängliga för växterna.

Ett nytt begrepp för mig var rotexudat. Tydligen är det så att om man slår av en gröda så börjar växten avge rotexudat från sina rötter som blir till näring för microfloran. Det är alltså mycket viktigt att lämna rötterna kvar i jorden för att öka aktiviteten där.

När man lägger jord i svartträda så sker ingen utsöndring av rotexudat och jorden blir fattigare.

Man brukar tala om att mullhalten i jorden är väldigt viktig för att jorden ska må bra och för att grönsakerna ska växa. Ofta har man då syftat på växtrester och nedmyllad gröngödsling samt stallgödsel. Men senare forskning har visat att stora delar av mullhalten består av skal och kvalsterrester. Mullhalten ökas alltså om det finns mycket liv i jorden.

När mark läggs i träda och man inte slår växterna så sker inte heller någon utsöndring av rotexudat. Ensidig spannmålsproduktion resulterar också i mycket lite mikroliv och ska man ställa om en sådan mark till grönsaksodling krävs ympning av microliv och gröngödsling. Enligt Paulina så kan en sådan mark vara helt död om det inte tillförts någon stallgödsel. Det saknas maskar och microliv och då blir självfallet också halten mull låg.

Mineraliseringsprocessen är beroende av ett rikt microliv, syre, vatten och ett korrekt pH. Det ger en förklaring till varför ytan där vi odlar grönsaker var så miserabel när vi startade. När vi grävde vårt första kvarter så hittade vi inte en enda daggmask. Marken hade varit utarrenderad i många år till en bonde som skördade vall och inte tillförde någonting eftersom ytan låg långt ifrån hans egen gård. Marken var hårt packad och sandjorden var i princip död.

När vi grävt våra bäddar i första kvarteret tillförde vi stallgödsel och täckte sedan med organiskt material. Vi tillförde EM och såg till att jorden var täckt. Vi har också tillfört ganska stora mängder stenmjöl som vi köpte en storsäck av. Inför årets odling tog vi jordprov och fick hjälp av rådgivare på länstyrelsen när det gäller gödsling. Vi har tillfört kalk, bor, magnesium och koppar. Idag är ytan något helt annat. Den är full med mask och skördarna blir större för varje år. Det som verkade hopplöst i början börjar se riktigt bra ut.

Ett annat bra sätt att få fart på en jord är att odla växter med stort rotsystem. Ju större rotsystem desto snabbare sker omställningen. Paulina gjorde en spaning om att grönsakssorter med välutvecklat rotsystem kommer att bli viktigare i framtiden då de klarar torka bättre men också för att de får lättare att ta upp näring. Därför kan det vara bra att odla t.ex. lucern som har ett stort rotsystem.

Hon berättade att den stora daggmasken är extra viktig i en bra jord eftersom den kan ta sig ner till alven, men att den kräver varsam hantering. Den gillar inte hårt packad jord.

Den mindre åkerdaggmasken är lättare att etablera men tar sig inte lika djupt.

Det finns ekologiska odlare som gör 25 bearbetningar per år! Det tror man inte är möjligt men så är det tydligen. Efter 15 år med så mycket körning i odlingen så är i princip allt microliv borta och det växer mycket dåligt. Fem körningar per år betecknade hon som lite och då kan man behålla microlivet. Vi kör inga maskiner alls och kanske är det en bidragande orsak till varför vår jords återhämtning har gått så pass fort.

Att ha marken bevuxen på vintern är också gynnsamt för microlivet. Man kan t.ex. så en gröngödslingsgröda ganska sent på året för att ha marken täckt. Vi har sått in honungsört efter huvudgrödan och den är fortfarande grön. Sedan berättade hon att honungsört inte bör sås innan potatis, morrötter eller rödbeta. Nu måste vi kolla vad vi har planerat i bäddarna med honungsört. Det kan bli till att flytta om några bäddar.

Oljerättika verkar också vara en bra gröngödslingsgröda men bara om man inte odlar kål. Blodklöver fungerar också bra och binder kväve men den behöver sås så tidigt att den hinner blomma för att inte bli tvåårig om det inte blir frost. Detta brukar bara vara ett problem i Skåne.

Hon talade sig varm om stallgödsel eftersom den är en rik kaliumkälla men att det ibland kan vara svårt att få tag på. Hon rekommenderade att man hade egna djur för att ha egen tillgång till stallgödsel och det har ju vi. Bäst är det om man låter stallgödseln brinna innan man använder den och vi har nu börjat lägga vår ströbädd på gödselplattan så den får brinna ett år innan vi använder den. Vi gräver om den några gånger för att processen ska ta fart.

Hon rekommenderade följande gödselmedel vid olika brister:

• Fosforbrist – hönsgödsel
• Kaliumbrist – Djupströbädd eller kaliumsulfat
• Svavelbrist – Kiserit
• Magnesuimbrist – bladgödsling
• Borbrist – grundgödsla eller bladgödsla
• Kvävebrist – Stanngödsel eller gröngödsel

Sedan kom hon in på biokol och det finns inte så mycket forskning på hur gynnsamt det är för odlingen gjort i Sverige än så länge men effekterna sägs vara stora. Biokolsinblandning har störst effekt på lättare sandjordar (som vi har) än på lerjordar eller jordar med hög mullhalt.

Biokolen bidrar till jordens bördighet genom att den har så stor yta och därmed kan lagra mycket mikroliv och näring. Innan man gräver ner biokolen i sin odling bör den prepareras med näring. Till det kan man använda hönsgödsel eller urin. Eftersom vi säljer våra grönsaker så funkar inte urin men hönsgödsel har vi gott om.

Allra helst skulle jag vilja ha en egen anläggning för att göra biokol. Allra helst i anslutning till ett växthus så man kan kola kalla dagar på våren och hösten och ta vara på värmen som bildas till att värma upp växthuset. Vi har inte tillsatt någon biokol i vår jord än men det finns en anläggning på kinnekulle där en gård har byggt en privat anläggning för att värma upp ett slott. De säljer biokol och vi har skickat ett meddelande för att kolla upp vad det skulle kosta och om de har någon över att sälja. Annars finns det biokol att köpa från flera företag men vi gillar det småskaliga nära.

Att vara grönsaksodlare handlar nästan mer om att odla en bra jord än att odla själva grönsakerna. Har man en bra jord fylld med liv och organiskt material så får man så mycket mindre problem med torka, väta och sjukdomar. Det blir så mycket lättare så det är väl värd investering att tänka mycket på jorden.

Nästa säsong kommer vi att tillföra mer stenmjöl, EM, stallgödsel, mer kalk, kanske biokol och odla mer gröngödslingsväxter. Vi har gjort en del försök i år med klöver under kål och det har känts bra. Det ska vi fortsätta med men vi ska också bli bättre på att avsluta säsongen med gröngödsling så fort vi har slutskördat något.

Efter Paulina talade Ann-Charlotte Wallenhammar om mellangrödor men kanske började mitt halvförkylda huvud bli trött eller också var det inte lika relevant för vår verksamhet. Inte heller genomgången av vilka stöd som finns att söka kändes lika intressant utan det var helt klart Paulinas genomgång av bördighet.

Det är en sorglig dag idag. Lindbloms frö, där vi köper merparten av vårt utsäde, har brunnit ner. Värst är det förstås för familjen och ägaren samt de anställda på företaget men det är också en stor sorg för alla småskaliga grönsaksodlare varav många liksom vi köper merparten av sina fröer från Lindbloms.

Någon har tagit sig in i företaget och anlagt branden och tydligen har det brunnit på tre ställen. Polisen rubricerar branden som mordbrand men som tur var så kom inte någon människa till skada.

Lindbloms frö säljer både till hobbyodlare och till småskaliga grönsaksproducenter och har specialiserat sig på ekologiska fröer. De har ett brett utbud och vi har alltid varit nöjda med deras fröer och gillar många av sorterna de säljer. Alla fröer är förstörda just när företaget hade börjat få in beställningar inför nästa säsong.

Det kommer förmodligen att bli svårare att få tag på ekologiska fröer inför nästa säsong. Precis som vi väljer att bereda våra skinn på Tranås skinnberedning eftersom beredningen då sker i Sverige har vi valt att köpa våra fröer från svenska fröfirmor. Det blir ofta billigare att köpa fröer utomlands men vi tycker att det är viktigt att ha kvar svenska fröleverantörer.

Branden i Lindbloms frölager kommer visar på vår sårbarhet. Vi blir lite oroliga inför nästa säsong då vi kommer att få svårt att få tag på vissa av våra favoritsorter. Fröer är det som vi är beroende av för vår odling. Vi använder inte konstgödsel och inte kemiska bekämpningsmedel så den sårbarheten har vi inte men fröer klarar vi oss inte utan. Vissa grönsaker kan man ta egna frö på utan att det är speciellt jobbigt men många sorter är besvärliga att odla frö till själva. Vi har inte heller den extra tid som krävs för en sådan verksamhet.

En annan sak som är bra med Lindbloms är att de har så bra information på sina fröpåsar. Det står t.ex. vad 1000 frö väger vilket man behöver veta när man ska så med såmaskin. Då behöver man väga fröerna före och efter sådd för att ha koll på hur många fröer man har sått. Den informationen har de flesta andra firmor bara på sin webbsida och det blir bökigt att behöva kolla där.

När vi odlade på hobbynivå köpte vi de mesta fröerna från Runåbergs och sedan vi började odla för försäljning har vi även köpt en del fröer från Semenco. Båda företagen är bra på ekologiska fröer. Nu blir det till att sätta sig och kolla över hur vi ska få ihop årets beställningar.

Idag var det dags för den årliga turen till Tranås för att lämna in våra insaltade skinn på Tranås skinnberedning. Det är en lång bilresa och även om man alltid blir trevligt bemött på skinnberedningen så blir det en ganska tråkig dag. Idag hade jag dock bestämt med Katarina Ferbeek som jag lärt känna på odlingskursen förra året att jag skulle stanna till hos henne i Hökerum på vägen hem. Det gjorde en annars ganska tråkig dag mycket intressantare.

Anledningen till besöket var att jag funderar på att bygga mig en caterpillartunnel till nästa säsong. Det finns färdiga att köpa men Katarina har byggt sina tre själv och det känns lockande.

Rören är bockade galvaniserade vattenledningsrör.

För att kunna bocka rören enkelt har hon köpt en rörbockningsmanick från biltema.

Rören träs på ett 120 cm långt armeringsjärn som är till hälften nedslaget i marken. Runt armeringsjärnet nedanför röret har hon fäst en slangklämma som håller en karbinhake i vilken en flagglina sätts fast som löper över nock till nästa stag på andra sidan för att hålla fast plasten.

Plasten var avtagen eftersom säsongen för tomater är slut. Fördelen med en caterpillartunnel jämfört med en växthustunnel är att den är lätt att flytta till nästa plats när säsongen är över. Det blir ett sätt att få in t.ex. tomaterna i växtföljden och inte behöva odla tomater på samma plats år från år. Det i sin tur kan hjälpa till att minska angreppen av t.ex. bladmögel. Plasten tas av över vintern vilket gör att den håller längre. Å andra sidan kan man tänka sig att linan som löper över plasten skaver en del. En stimulerande tanke är det dock att köpa rör och plast och helt enkelt bygga sitt eget. Den här idén får ligga till sig ett tag innan beslut fattas men nu har jag i alla fall bättre underlag för att fatta ett så småningom.

Det är alltid bra och roligt att besöka odlingskollegor. Man hittar alltid smarta lösningar och roliga prylar som man inte haft chans att titta på på nära håll. Ett sådant här planteringsrör t.ex. borde underlätta planteringen av t.ex. kålplantor betydligt. Får fundera på ett sådant också.

Jonas mamma och hennes syster har sedan de var i tonåren ägt en stuga nere i Tylösand. Där har vi spenderat mycket tid. När vi väntade vårt första barn var vi där i åtta veckor och bara tog det lugnt. En sommar satt jag här och skrev en bok medan Jonas var ute med barnen på stranden. Under småbarnsåren har vi varit där många veckor varje år och byggt sandslott och hoppat på klipporna.

Sedan vi köpte gården så har det inte blivit lika ofta men några dagar varje år har vi åkt dit.

Stugan ligger bland många andra på en udde där man kan bada från klipporna och med Tylösands långa sandstrand på ena sidan och Tjuvahålans mindre strand på andra sidan.

Stugan är på 30 kvadratmeter och tomten består av ett trädäck. Här kan man inte göra mycket annat än att koppla av eller koncentrera sig.

Det har varit en intensiv säsong med wwoofare varje dag utom en från 15 april till fjärde oktober. Vi har haft upp till sex säljtillfällen per vecka hela säsongen och en rad studiebesök och vår första kurs. Det har varit en rolig och lyckad säsong men nu är vi lite trötta.

Jag har därför valt att dra mig tillbaka till den lilla stugan. Fyra nätter och fyra dagar ska jag få rå mig själv och bara nörda in mig på nästa års odling.

En hög med odlingsböcker, en annan med pärmar, datorn, löparkläder och kylskåpet full med god mat bäddar för en lyckad odlingssäsong även 2020.

Tack Ingrid och Kerstin för lånet!

Den börjar lida mot sitt slut. Vi har bara två veckor kvar av Nolbygårds Matmarknad och det ska bli skönt med lite lugnare tempo. Vi kommer fortfarande att ha en del grönsaker kvar i oktober och framåt men de kommer vi att sälja via REKO-ring och på vissa höst- och julmarknader. Lök, squash, grönkål och brysselkål t.ex. kommer vi att ha kvar länge än liksom jordärtskockor.

Vi skulle haft klart vårt nya kylrum inför säsongen och väggar och tak var också på plats men det har krånglat en del med kylaggregatet så vi räknar inte med kylrum förrän nästa år. Det har ställt till det en del men inte så mycket som vi först trodde. Planen var att vi skulle använda det för att lagra grönsaker i för att förlänga säsongen men vi har sålt så pass bra så att vi inte kommer att ha så mycket grönsaker kvar att lagra när de måste ur jorden. En del kommer vi att ha i jordkällaren och resten får vi helt enkelt försöka sälja innan det blir frost.

Säsongen har varit bra. Riktigt bra!

Tomater odlar vi inte till försäljning eftersom vi bara har sju kvadratmeter växthus men vi har äntligen fått ordning på tomatodlandet så nu är vi riktigt sugna på att skaffa ett större växthus. Oftast har vi annars sått tomaterna för tidigt och fått rangliga plantor men nu har varje planta blivit fin och gett stor skörd.

Slanggurkorna i vårt lilla växthus har också blivit bra. Vi borde förmodligen ha gallrat en del sidoskott men det får vi göra nästa år. Är inte riktigt nöjd med sorten Tanja eftersom skalet är så hårt men om man skalar dem så är de väldigt goda. Annars äter vi våra västeråsgurkor på friland istället för vanlig gurka. De är minst lika goda. Västeråsgurka har gått åt i år. Det känns som om det är fler och fler människor som vill ta tillvara och lägga in grönsaker.

Det ni ser på den här bilden är ett hav av zucchini, vintersquash och gurka. Egentligen är det fyra separata bäddar men det går inte att se gångarna för alla blad. Innan vi skördar det mesta här så kommer bladen att vissna ner så det blir lättare att hitta. Zucchini har vi skördat två gånger i veckan vilket gör att vi har sluppit monsterzucchini fram tills förra veckan då två zucchini missats under tisdagsskörden.

Vi har bara en bädd zucchini och det räcker gott. I den får det plats 16 plantor vilket gör att vi i år för första gången i vårt odlarliv har haft lagom. Tidigare har det alltid blivit för många zucchini så hönor, får och grisar har fått hjälpa till. I år har de bara fått några enstaka som blivit dåliga innan skörd.

Det vi är minst nöjda med är morötterna. I år igen! Det tar nog några år till innan vi blir riktiga kompisar. I år är de sådda med såmaskin vilket gör dem lite mer uthärdliga. Det är extremt tidsödande att så morötter för hand. Problemet är bara att vi har sniglar som gillar morötter så vi har sått varje bädd två gånger med såmaskin och sedan sått i för hand en tredje gång för att få någorlunda tätt med morötter. Vi har bredgrepat bäddarna och jorden verkar lucker men ändå får vi extremt många morötter som är delade i flera rötter. Det är också problem så fort man har nät över något. Det gör att man obönhörligt kommer efter med ogräsrensandet. I alla andra bäddar ser man ogräset och griper in innan det blivit för stort men i en täckt bädd är det svårt att få det gjort eftersom man måste täcka av först och även om det egentligen inte är jobbigt så blir det inte gjort.

Eftersom det är olika ålder på morötterna i samma bädd så är det också problem med att veta när man ska skörda vilket innebär att vi har många, många som spruckit. Vi borde förmodligen skördat klart den bädden tidigare. Våra baggar blir dock glada…

Sallad som jag svor över förra året har gått galant i år ända fram till nu. Vi har sått varannan vecka i lagom mängd och den har varit lätt att sälja. Nu på slutet missade vi att så så vi kommer inte att ha sallat så länge som vi kunde haft. Nästa år ska vi fortsätt att så långt in på hösten och använda oss av fiberduk för att förlänga säsongen.

Isbergssallat har vi haft under stora delar av säsongen. Vi ska så lite mindre av den nästa år men kunderna är nöjda. En kund berättade häromdagen att hon hade haft ett av våra isbergssallatshuvuden i en hel månad. Hon hade tagit blad för blad och förvarat den i kylen och den var inte det mista dålig efter fyra veckor när hon åt upp det sista av huvudet.

Mest skillnad är det nog på majsen. Vi har aldrig lyckats med majs förut men här står den ståtlig och väntar på att bli skördad.

Den är såååå god. Den är dessutom lättsåld. Nästa år blir det nog två bäddar majs.

Bönor är en annan gröda som gått bra i år. Vi skördar två gånger i veckan och har lyckats plantera bönor så vi har haft en utsträckt säsong.

Nu är buskbönorna slut för säsongen men störbönorna ger fortfarande skörd.

Vi har gjort en permanent jordärtskocksbädd. Vi vet att de bör ingå i växtföljden och att det inte är bra att ha dem på samma ställe men det tänker vi strunta i. De gör ett bra jobb som vindskydd. Vi tänker skörda av dem allihop och bättra på jorden med rejält med bokashi och kompost för att sedan återplantera de bästa knölarna. Anledningen till att vi inte vill flytta dem är att man aldrig lyckas få upp alla knölar så det blir alltid ett ogräsproblem.

Mangold har vi bara en halv bädd av i år och det är nog lagom. Det är en tacksam grönsak. Den täcker ut bra så det blir lite ogräs och ger hela tiden ny skörd hur mycket man än skördar. I år har vi dessutom haft väldigt lite problem med blomning. En halv bädd får det bli nästa år igen. Bortom mangolden är det två bäddar palsternacka. Det har varit för mycket. Nästa år får det kanske ändå bli två bäddar. En av sorterna är lagringsduglig och hade vi haft ett kylrum så hade det kanske varit lagom. Nu vet jag inte riktigt vad vi ska göra med alla. Vilka djur gillar att äta palsternacka?

Persilja har vi både blad och krus. Fina plantor som vi skördar om och om igen. Lagom mycket så där blir det likadant nästa år. Vi har även odlat koriander som vi sått varannan vecka. Vi räknade dock inte med den långsamma tillväxten så här i slutet av säsongen så nu har några kunder blivit besvikna för det har varit glapp i leveranserna. Dill har vi sått på var sin sida om sockerärtorna. Dill luktar otroligt gott och har varit mer lättsåld än vad vi räknade med. Vi har haft flera kunder som har velat köpa flera kilo för att ha och frysa in för vintern.

Spenatodlingen är också något vi är nöjda med. Vi sådde spenat tidigt i våras och slutskördade den innan den gick i blom. Sedan sådde vi rödbetor i den bädden. Strax innan vårspenaten tog slut började den Nyzeeländska spenaten ge skörd.

Nu har vi två bäddar med spenat på gång. En i en nygrävd bädd som till våren ska bli hallonland och den på bilden som är sådd i en bädd där det tidigare växte rödbetor.

Kålskiftet har varit täckt med 7.20 meter breda nät. Vi har varit noga med täckningen och har inte haft ett enda angrepp. All kål har inte gått bra eftersom vi har stora problem med jordloppor. Vi kommer nog att strunta i savoykål och pak choi nästa år och istället odla mer spetskål, vitkål, rödkål och broccoli.

Vårt största broccolihuvud har vägt över 9 hekto. Broccoli är nog den gröda där flest kunder känner skillnad i smaken på vår broccoli och broccoli köpt i affären.

Försäljningen har också gått bra. Vi har en väl fungerande REKO-ring som under grönsakssäsongen har utlämning varje vecka. Där har vi i huvudsak sålt grönsakskassar där vi väljer ut de grönsaker som ser bäst ut för dagen och som vi har i tillräcklig omfattning. Vi är noga med att skicka med tips på vad kunderna kan göra med innehållet i kassen vilket gör att många har börjat köpa en kasse vid varje utlämning för att de tycker att de lär sig hur man kan använda lite mer ovanliga grönsaker och äta efter säsong.

På fredagarna har vi öppet i vår gårdsbutik. Helst hade vi sålt alla grönsaker där men kundunderlaget är inte så stort. Vi märker dock att fler och fler hittar till oss och det är trevligt att ge folk möjlighet att komma och besöka oss på gården. Det blir också ett sätt att vara öppna med vad vi gör. Vi är ju inte certifierade men eftersom vi bara säljer direkt till kund så ser vi inte det som något problem. Då känns det också bra att alla är välkomna ut till oss för att se vår gård.

I år har vi också inlett ett samarbete med Vikaryds köttbod så varje fredag står Jonas i gårdsbutiken samtidigt som jag är på Vikaryd med vår ”delivery truck”. Hade vi inte haft den så hade vi inte hunnit med en sådan försäljning då det tar för lång tid att packa upp tält, bord och alla grönsaker för att ha öppet i några timmar.

Vår huvudsakliga försäljning sker dock på Nolbygårds Matmarknad. Där står vi varje lördag 10-14 oavsett väderlek från lördagen efter midsommar tills september månad är slut. Där har vi många stammisar som kommer varje vecka och som inte handlar grönsaker någon annan stans än hos oss. Det känns fint!