Förra tisdagen kom årets första wwoofare som ska vara här nästan två månader. Anna kommer ifrån Italien och har jobbat mycket med hästar så hon är van att hugga i och det märks. Det är en enorm hjälp i odlingarna att ha en stark wwoofare som inte drar sig för att gräva och bära. Idag på morgonen grävde vi tre grönsaksbäddar redan innan fikat och så snabbt har nog ingen jobbat här förut. Vi har redan grävt över hälften av årets bäddar och det är inte ens maj än. 

Det är mycket sådder och plantering så här års. Bäddarna från tidigare år har varit täckta med halm över vintern. Det har hjälpt till att hålla jorden relativt ogräsfri samt givit maskarna mat. När vi började odla på den här ytan fanns här inte en enda mask men nu är det en fröjd att lyfta på halmen för det kryllar av mask därunder. 

Det lilla ogräs som ändå finns grepas bort och sedan fyller vi på med stallgödsel och stenmjöl. 

Sedan bredgrepar vi hela bädden så jorden ska bli lucker och därefter krattar vi till en såbädd. Här är det morötter som sås men vi har även hunnit så bondbönor, spenat, rödbetor och planterat ut en hel del purjolök. Efter lunch får våra wwoofare välja något eget projekt att syssla med. Vi har en lång lista att välja ifrån. Anna har valt att gräva och anlägga en 25 meter lång sparrisbädd. Det tycker vi är ett bra val för vi hade haft svårt att hinna med det. Tanken är att ha perenna grönsaker i sargade bäddar runt odlingen med annueller. I sargarna kommer vi dels att fästa nätet så hararna får svårare att krypa under och dels att fästa en bockad metallplåt som ska hindra sniglarna från att ta sig in. Vi hoppas också att vi på sikt kommer att kunna göra gångar runt hela odlingen och på så sätt effektivare hindra rotogräset från att ta sig in i bäddarna. I matkällaren ligger 90 sparrisplantor och väntar. Om tre år kommer de att smaka gott. 

Ni som har följt oss ett tag vet att vi har ett rätt späckat såschema för i år. Vi ska så 99 bäddar a 6 kvadratmeter plus lite småbäddar runt om och en plätt med potatis, lök och kanske en kålrad. Mycket är det som ska i jorden men våren har ställt till det rejält. Våra bäddar har varit täckta hela vintern med löv och ensilage för att maskarna ska ha mat och för att jorden inte ska ligga bar. För någon vecka sedan tog vi bort täcket på de bäddar som ska sås först för att tjälen skulle hinna gå ur marken. Det hade hjälpt på de flesta ställen men det var fortfarande fruset på vissa ställen. Eftersom Framtidsveckan i Alingsås börjar nästa vecka, vilket innebär att vi inte kommer hinna med så mycket mer än det och lammningar) så var det idag eller om över en vecka som sådderna skulle ner. I vår såplanering är det mycket av detta som skulle gjorts i mars. Där står också att vi skulle anlagt bäddar för sparris, jordärtskockor och kryddor samt grävt årets återstående 15 bäddar för i år men inget av detta har blivit gjort på grund av frosten. Å andra sidan har utsädet till jordärtskockorna inte anlänt eftersom leverantören inte får upp dem ur jorden på grund av tjälen.

Processen i redan grävda bäddar är att vi först tar bort täckningen. Sedan strör vi ut en liter stenmjöl över bädden för att öka mineralhalten i jorden. Därefter bredgrepar vi den för att luckra jorden utan att vända på jordlagren. Speciellt viktigt är det att luckra jord i morotsbäddar och andra rotsaker där man vill ha raka rötter. Därefter tas eventuellt ogräs bort, men eftersom bäddarna varit täckta så finns där nästan inte något ogräs alls. Sedan dras rätt antal rader upp och fröna läggs i och täcks över. Jorden är så pass blöt så extra vattning knappast är nödvändig. Sedan märks raderna ut och det är dags för nästa bädd. Vi har sått två bäddar morot, en bädd spenat, tre bäddar palsternacka och en bädd persilja/bladpersilja idag. Om en vecka ungefär så ska flera av bäddarna flammas. Det är något vi inte prövat förut men nu har vi utrustningen klar till 80% så innan det är dags bör den vara i funktion. När grödan sedan kommer upp så kommer vi att täcka bädden igen mellan raderna. Ett säkert tecken på att våren är på väg är att vitlöken tittar upp ur marken. Det verkar som om allt vårt utsäde tagit sig och alla vitlöksbäddarna är fulla med små plantor. Vi borde ha hunnit med även en bädd bondbönor men det får vi försöka hinna i morgon. Förutom att vi ligger väldigt långt efter med grävningen så är vi ändå rätt i kapp med sådderna efter den här dagen. Vi känner oss väldigt nöjda med

Förra året började vi förodla potatis 12 mars. Jämfört med förra året så är vi alltså sex dagar efter. Tittar man ut genom fönstret så misstänker man snarare att vi är ute alldeles för tidigt. Snön täcker fortfarande hela odlingen. Vi får se hur det går men idag började vi i alla fall förodla potatis. Vi kommer att sätta fem olika sorters potatis i år men vi nöjer oss med att förodla sorten Orla. Det var en ny sort för oss förra året men vi var mycket nöjda med den. Den är tidig och finns att köpa ekologisk. Den höll sig också väldigt länge så den har rätt bra lagringsegenskaper. Förra året förodlade vi massor av potatis. I efterhand fattar vi inte varför. Det är ju bara de som ska upp till midsommar som man behöver få igång så här tidigt och inte ens till midsommar äter man hur mycket potatis som helst. Förra året startade Nolbygårds Matmarknad helgen innan midsommar men trots att vi började tidigare förra året så blev inga potatisar klara eftersom våren var så kall. Vi tog upp till vårt eget midsommarkok men inte för att sälja. I år ska inte Nolbygårds Matmarknad köra igång förrän efter midsommarhelgen så det är inte lika bråttom. Får vi potatisar innan midsommar så kommer vi att sälja i vår lilla självbetjäningsbutik och kanske också via Rekoringen. Förra året odlade vi all potatis i rader men i år tänker vi utnyttja tre av de upphöjda odlingsbäddarna till den tidiga potatisen. Vi tänker att de borde komma igång tidigare där eftersom de upphöjda bäddarna fortare blir varma. Resten av potatisen ska vi även i år odla i rader på en yta där vi först har haft grisar under våren. Vi har tingat två gyltor som vi ska hämta så fort vintern är över.

Ett problem förra året var att få isär potatisens rötter när de skulle ner i jorden. De hade växt ihop och vi fick vara lite brutala för att få isär dem. Därför testade vi i år att göra papperskrukor av tidningspapper och fylla med jord. Sedan la vi i en potatis i varje kruka. Tanken är att plantera ner hela krukan när de ska ut för att skydda rötterna så mycket som möjligt. Vi orkade inte göra papperskrukor till 25 kilo potatis utan gör ett test i år med en plåt papperskrukor för de minsta potatisarna. De övriga la vi på plåtar fyllda med jord precis som förra året. Får se om det blir någon skillnad. Nära potatisar hade redan fått en liten grodd men de flesta har inte vaknat till liv än. Sådde lite nyzeeländsk spenat från eget frö också. Håller tummarna för att det tar sig. 

Purjon växer på bra men alla borde planteras om. Det lär vi inte hinna prioritera så en del kommer få egen plugg och andra kommer att få stå kvar och trängas i tråg.

Den kanske hetaste trenden inom odling just nu är vintersådd. Vi hade tänkt skippa det helt eftersom vi tycker det är rätt skönt att slippa hålla på för mycket med odlingen nu när det äntligen har lugnat ner sig. Viss förodling måste naturligtvis ske men det är än så länge rätt lugnt. Idag hade vi inte mycket planerat och efter en lugn morgon med lång frukost, ett pass på gymmet och en fantastisk långpromenad med familjen så kom plötsligt lusten tillbaka. 

Vi har aldrig vinterodlat förut och har inte någon aning om om det kommer att fungera. I förodlingskällaren är det tre plusgrader och känns ganska kall när man stod och jobbade.  Tog fram ett par tråg och sådde spenat, sallat, tatsoi, persilja, bladpersilja, dill, rädisor, svartrötter. Bar sedan ut dem i växthuset och ställde dem på bänken. Täckte dem sedan med snö. Tanken med snön är att den ska hålla sådderna fuktiga och smälta i lagom takt. Så länge det är snö så ska vi fylla på med snö allteftersom. När snön försvinner får vi istället se till att vattna regelbundet så det inte torkar ut. I en del av växthuset sådde vi spenat i bädden. Tänker så vidare där en annan dag. Persilja, sallat och rädisor för tidig skörd innan vi sätter ut tomaterna. Är sådderna inte färdiga innan tomaterna ska ut så lyfter vi bort vissa plantor och ersätter dem med tomater.

När vi köpte gården hade jag aldrig svetsat och Jonas hade en lektion på gymnasiet i bagaget och det är ju ett antal år sedan. Bor man på en gård och inte har råd att köpa nya maskiner och annat så blir det oundvikligt så att man måste kunna svetsa. Helst hade vi nog gått en svetskurs men det är svårt att hitta sådana. Hittills har det blivit Jonas som har svetsat men förr eller senare behöver vi båda lära oss alla sysslor på gården så idag var det min tur. Det är underbart med vinter så man får tid och lust med nya utmaningar. Vi köpte en rosenbuske 2015 som vi trodde var lågväxande. Det visade sig att den snabbt växte till sig och skickade upp långa spröt som böjde sig ner över bäddar och gångar. Den där busken har varit lite irriterande och vi har inte riktigt vetat hur vi ska få kontroll över den. Idag blev premiärsvetsningen därför att tillverka ett stöd där vi kan tvinga in  rosenbusken så den inte tar sådan plats. Armeringsjärn är fulsnyggt och billigt material så vi var på skroten i Bäreberg i fredags. Fram med vinkelslip för att kapa av järn i rätt längder och sedan var det dags för svetsen. Till en början var det väldigt svårt. Det rostiga järnet gjorde att det var svårt att få jordning och när jag väl fick jordning så fastnade svetspinnen i järnet och var svår att få loss. När man svetsar måste man ha på en speciell hjälm för att skydda ögonen mot det UV-ljus som svetslågan sänder ut. Den ställer man in så det ska vara lagom mörkt. Funktionen i glaset styrs av solceller. När svetslågan inte är igång så ser man bra genom glaset. När man tänder svetslågan så blir glaset mörkt direkt men man kan ändå se var man svetsar. Problemet var att få det lagom ljust. Dessutom så blev det snabbt imma på insidan så då var det svårt att se.

På svetsen finns två uttag. Ett är ett jorduttag som man fäster någonstans på det man ska arbeta med. Det är viktigt att man får bra kontakt för att jordningen ska fungera. I det andra uttaget fäster man en lång sladd med ett fäste i andra ändan. I det fästet sätter man fast svetspinnen. Den slår man sedan lite snabbt mot punkten där man ska svetsa. Är man inte snabb så fastnar det. Rycker man undan för mycket så slutar svetslågan direkt. Jag fick träna lite innan jag fick till en svetslåga över huvud taget. Pinnen smälter och materialet i pinnen fastnar där man håller den emot godset. Sedan måste man knacka bort en skorpa som bildas på utsidan för att kunna se hur svetsen egentligen blev. Ibland behövs det lite mer svetsning för att det ska duga. En pinne tar förvånansvärt fort slut och då får man sätta i en ny i handtaget.

Började med att svetsa ihop två A som jag sedan satte ihop i toppen innan jag svetsade på två stag för att hålla isär A:na. Sedan satte jag på lite pinnar kors och tvärs.

Jag är glad att ingen rutinerad svetsare kom förbi och såg mina svetsfogar. De är inte speciellt snygga men det spelar inte så stor roll när det ska vara till ett växtstöd. Det var så roligt att svetsa så jag tillverkade fyra pionstöd av bara farten.

Idag har vi lagat kålnät. Inte någon speciellt rolig syssla men viktig. Vi har inte varit så noga med att täcka alla våra kålplantor. Istället har vi varit noga med att kolla efter ägg och larver och ta död på dem. Vissa bäddar har vi täckt men vi odlar i ett blåsigt läge så näten blåser gärna upp och då kommer både mal och fjäril in. Det tar väldigt mycket tid att plocka kållarver så till nästa säsong ska vi skärpa oss och täcka all kål. De nät vi har köpt har varit lite för smala. Idag klippte vi itu ett nät i remsor och sydde på det på kanten på de andra. På så sätt så får näten en bredd som räcker även när kålen växer sig hög. Vi har försökt lägga sten på kanterna för att hålla nere nätet men det har inte alltid fungerat. Kål växer till sig bra och blir både hög och bred. Då blir det glipor i kanterna och så är det bara att börja plocka larver. Till nästa säsong ska vi köra sandsäckar och hela VP-rör som vi sätter på tvären istället för stenar och avtagna VP-rör som vi sätter rätt över. Det tar ett par säsonger innan man lär sig vad som fungerar. Vi har också beställt mer nät så att vi ska ha till alla kålbäddar i år.

Vi har inte något emot att täcka just kålbäddar. Kålbäddarna går bra att täcka med ensilage och göra hål bara för kålplantan. Det gör att det blir minimalt med ogräs och därför kan plantorna vara täckta utan att man behöver ta av för att rensa. Morotsbäddar däremot gillar vi inte att täcka. Att rensa morotsbäddar är bland det värsta som finns. En nät-täckt morotsbädd blir det ofta mer ogräs i än en  otäckt eftersom man hellre rensar de bäddar där man ser ogräset. Vi tenderar att spara morotsbäddarna till sist och då hinner man inte alltid med dem. Gör man så två veckor i rad så har man sedan stora problem med våtarv och mållor. Första åren vi odlade behövde vi inte täcka morötterna men nu har vi ganska mycket morotsfluga så nu är det nödvändigt. I år planerar vi att flamma våra sådder. Vi har en gasoltub med en brännare. 6-8 dagar efter sådd kan man gå över raderna och bränna bort det ogräs som kommit upp. Vi hoppas att det ska göra ogräsrensandet lite lättare.

Näten är åtta meter långa så det tog halva dagen att klippa till, sy på en längd på varje och laga de hål som fanns. Några hål är gräsklipparen skyldig till. Ett nät var lite längre än det andra så vi kunde ta av en bit och lappa med. 

Lite oönskad hjälp fick vi också men nu är i alla fall alla näten klara i god tid innan säsongen startar och det känns bra.