Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: odling (sida 1 av 13)

Bossgården och Wardins Gårdsprodukter

Idag har vi varit på studiebesök med vårt projekt Gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är det sista innan projektet avslutas runt årsskiftet. Idag bar det av till Bossgården utanför Falköping där Jonas Ringqvist tog emot. Han och hans fru Sanna odlar grönsaker för försäljning på marknader, via prenumerationer och REKO-ring. De har lång odlingserfarenhet på över 20 år. Jonas är också kursledare för den halvtidskurs som jag ska gå i vinter. 

Gården de bor på är en gammal gård där uthusen har vasstak. Bara det ger poäng. 

Det är härligt med studiebesök bland likasinnade så man kan nörda ner sig i pluggbrätten och vilka storlekar som är optimala. Bossgården har en odlingstunnel där de har fyra bord för att driva upp plantor. Borden kan hålla vatten och är precis avpassade för brättena. 

Sedan några år tillbaka så har de en kylcontainer där de använder halva för att skölja och packa grönsaker och halva som kylrum. Kylrummet gör att de kan skörda kontinuerligt och därmed minskar stressen. 

Just nu fanns det inte så mycket i kylrummet mer än massor av vitkål. 

Packavdelningen värms upp av kylaggregatet vilket är en stor fördel så här års men inte lika positivt mitt i sommaren. 

Jonas har också byggt en löktork. Ett mindre utrymme där de lägger in den nyupptagna löken med blast i säckar ovanpå pallar. 

I ena hörnet finns en fläkt som blåser ner luft till botten av utrymmet under pallarna. Luften passerar upp genom löklagret och torkar därmed ut löken. 

På bossgården odlar de i fasta bäddar som de anlägger med hjälp av en gammal potatiskup som de tagit bort mittenkupen på. Gångarna blir v-formade och väldigt smala men efter att man gått i dem och kört med hjulhacka så breddas gångarna efter ett tag. 

För att minska arbetet så täcker Bossgården alla skördade bäddar med plansiloplast. Plansiloplastens svarta sida läggs uppåt eftersom det ökar värmen i jorden och därmed aktiviteten längre in i den kalla perioden. När Jonas lyfte på plasten såg man tecken av ett enormt mikroliv därunder. Bossgården täckodlar inte med organiskt material men täcker ofta bäddarna antingen genom att grödorna sätts tätt eller med plast eller markduk. Organsikt material tillförs i form av komposterad ströbädd från får och kor samt genom att skörderester hackas ner i bäddarna. 

Inne i odlingstunnlarna är det inte slut på säsongen. Här växer vinterportlack, machesallat, spenat m.m. I en annan tunnel växte huvudsallad för skörd i november. Salladen växer långsammare så här års men den växer ändå under fiberdukstunnlar inne i växthustunneln. Sallaten såddes i brätten i augusti och planterades ut i september. Det är en större risk att odla så här års. Allt lyckas inte lika bra som under sommarsäsongen men det går ändå att ha färska grönsaker på det här sättet långt in på vintern. Arrangemanget med tunnel i tunnel ger tio graders högre temperatur i de små tunnlarna jämfört med utetemperaturen under vintern.

Sedan gick vi och tittade på Jonas fantastiska hönshus. Det är byggt på hjul. Här visar Jonas utrullningsredet som bör ha en lutning på 7 grader för att vara optimalt och inte byggda på känsla som våra är… Det finns speciella redesmattor att köpa. Vi använder vanlig astroturf men de riktiga redesmattorna har hål vilket gör att man inte behöver ta ut och rengöra dem lika ofta.

På andra sidan kliver hönorna in bakom skynket för att lägga sina ägg. På eftermiddagen när äggen hämtas så fälls träställningen som hönan står på upp och fäster i elektromagneten som sitter till höger om skynket. Elektromagneten håller fast ställningen tills hönorna har gått och satt sig för kvällen. 

I andra änden av hönshuset finns sittpinnarna ovanför en gödselbinge där allt gödsel samlas upp och töms efter behov. Ovanpå gödselbingen ligger ett galler för att hönorna inte ska gå i skiten. 

Det finns två lampor i hönshuset. En ovanför sittpinnarna och en ovanför golvet. Den ovanför golvet släcks först med hjälp av en timer. Den ovanför sittpinnarna är svag och ger bara ett ledljus och släcks även den via en timer men en timme senare än den andra lampan. Det gör att hönorna tar sig upp mot ljuset där lampan finns. När den väl släcks bör alla hönor sitta på plats och då släpps också ställningen framför redena ner eftersom de är kopplade på samma timer. På morgonen när hönorna vaknar så är redena öppna så hönorna kan gå in och lägga ägg. Man slipper alltså hönor som sover i redena vilket gör att man slipper mycket av smutsen där. 

På utsidan är en lucka fäst som även den är kopplad till en timer. Luckan stängs och öppnas långsamt och gör att man slipper passa på hönorna. Luckan kan styras av timer eller av ljussensor.

I år har de utökat odlingarna med  ytterligare 1000 kvadratmeter och en tvåhjulstraktor. Både Sanna och Jonas arbetar heltid med odlingarna och i år har de dessutom kunnat ha en person anställd på halvtid för att sköta skörden. De börjar komma upp i storlek så en tvåhjulstraktor lönar sig trots att den kostar en hel del i investering. De använder den som gräsklippare, för att hacka sönder skörderester och för att ytkultivera bäddarna. 

Det är fascinerande att de på den lilla yta de har uppodlat kan försörja sin egen familj och dessutom ha en anställd. 

På bilden ovan ser ni hela området. Den fyrkantiga grå delen till vänster är den del de anlagt odlingsbäddar på i år. Det är inte stor yta och ändå så produktiv. Tänk så mycket mat som skulle kunna produceras i Sverige om man la upp det hela annorlunda. 

Sedan nördade vi en del på såmaskiner. Den övre är en Sembdner köpt på Lindbloms som Jonas i princip bara använder till att så rädisor med. Den undre är en Jang köpt på Johnnys Selected Seeds som de använder till det mesta andra. 

En såmaskin vill vi verkligen ha. Vi pratade också om krattor, stutar, säljkanaler, lerklining och massa annat. Sedan åt vi medhavd matsäck innan vi åkte vidare till Wardins gårdsprodukter. Där tog Maria Wardin emot och började med att visa oss sitt tillagningskök. Där gör hon sirap, marmelad, tomatsås och mycket annat. De har fått sitt kök godkänt trots att de inte har kommunalt vatten. De använder gårdens vatten till disk men om de behöver vatten i själva produkterna så har de kommunalt vatten som de hämtar i dunkar.

På ett ställe i odlingen så har de byggt upp höga bänkar i form av två E vända mot varandra där de täcker och odlar tidigt på året. Bra skördehöjd var det dessutom. 

I den gamla ladugården har de gjort i ordning en utställningslokal men vattenhoar och utgödslingsrännor är bevarade. 

När man är ett nördgäng på studiebesök så kan man gå igång på det mesta.

En del av oss gick igång på en dieseldriven, vevstartad tvåhjulstraktor medan andra mest gick igång på ett sågverk.

Wood-Meizer LT10 var ett väldigt smidigt sågverk som var lätt att sköta och inte krävde mycket handkraft.  Eftersom det är dyrt att få virke uppsågat så är vi många i projektet som är sugna på ett sågverk. Kan man dessutom få det mobilt som musteriet så kan vi ju enkelt köra det mellan gårdarna. 

Hos Wardins har de en bär och fruktodling inhägnad med Alloxnät precis som vi. Längst ner har de behövt sätta upp hönsnät eftersom hararna har gnagt sig igenom alloxnätet. Det problemet har inte vi haft än men det gäller att vara vaksam. 

Wardins odlar helt annat än Jonas och Sanna. Här har man gräsmatta där man jordfräser upp bäddar som man sedan täcker med gräsklipp hela säsongen. Anledningen till att man vill ha gräsmatta är just att man använder gräsklippet som gödning. Här täcks inte någonting med plast. Varken jorden eller grödorna. Inte ens kålen täcks med insektsnät under säsongen. Två helt olika studiebesök hos kunniga människor som villigt delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Trötta men nöjda åkte vi hem igen. I morgon ska vi invintra mustvagnen.

Jordprov och studier

Den 16 november ska jag på första träffen på folkhögskolekursen ”Småskalig grönsaksproduktion – att odla till försäljning” vid Hjo folkhögskola. Kursledare är Jonas Ringqvist från Bossgården utanför Falköping. Kursen går på halvfart och sträcker sig från november till mars vilket är perfekt för folk som odlar eftersom det är den tid på året då inte odlingen tar all tid. Kursen går för andra året och det är inte helt enkelt att komma in eftersom det är fler sökande än det finns platser. Det är krav på att du ska ha odlat förut och att du åtminstone ska ha planer på att odla till försäljning. Flera av mina kurskamrater har presenterat sig i en gemensam facebookgrupp och det känns som om det kan bli ett mycket givande gäng. Jag är jätteglad att jag kommit in. Jag har stort förtroende för Jonas som förmodligen är en av Sveriges duktigaste grönsaksodlare i den skala som vi eftersträvar. Han har odlat i 25 år och har fått sin odling att fungera så väl så att både han och hans fru kan låta bli att jobba utanför gården. I sommar hade de till och med en person anställd på halvtid för att hjälpa till med skördearbetet. Kursen är på distans med sex heldagsträffar i Hjo. Redan när man ser litteraturlistan så förstår man att man hamnat rätt. Fyra jätteintressanta böcker. The market gardener har jag läst förut med stor behållning. 

Sedan tillkommer Jordbruksverkets pärm kring grönsaksodling vilken jag inte är lika sugen på. Till första träffen har vi i uppgift att läsa två kapitel i kursledarens egen bok samt att göra ett jordprov för att se vilka för och nackdelar vår egen odlingsyta har. Vi kommer att diskutera jordprovens resultat vid första kursträffen vilket känns jättebra då det i bland kan vara svårt att förstå vad resultaten egentligen betyder. 

Jordprov skickar man in till ett företag som heter Eurofin. De har detaljerade beskrivningar på hur man ska göra för att kunna återkomma till samma ställe efter ett par år och se förändringar. Jord från 20 olika ställen ska samlas in i en hink där jorden sedan blandas väl. 

Sedan mäter man upp 2,5 deciliter jord som man lägger i en förpackning och skickar in till företaget. 

Att ta jordprov är inte obligatoriskt eftersom det kostar ca 700 kronor vilket är ganska mycket pengar. Men ska man gå en kurs så känns det bäst att utnyttja den kunskap som finns där så mycket man kan.

Den här kursen kommer helt rätt i tid. Vi har odlat tillräckligt länge för att vilja ta ett steg vidare. Vi lägger om våra bäddar för att få en effektivare hantering i odlingarna. Vi ska börja effektivisera genom att bland annat använda såmaskin. Vi har säljkanaler och får fram grönsaker men vi kan bli effektivare, proffsigare och mer medvetna producenter än vad vi är nu. Vintern kommer att spenderas framför brasan med god litteratur. Det känns helt rätt.

Grävning av bäddar

Vi ska gräva om alla våra grönsaksbäddar för att få en effektivare odling. Korta breda bäddar passar dåligt för såmaskiner och andra hjälpmedel som vi har insett att vi kommer att behöva använda för att inte jobba för mycket. Därför har vi bitit i det sura äpplet och börjat gräva om. Vi har fått många råd som i princip alla gått ut på att använda traktor för att jämna ut bäddarna och sedan dra upp nya med olika redskap. Men vi vill helst inte dra in en traktor i odlingen. Traktorer är inte bara tunga, de tar mycket yta i anspråk när de ska manövreras och vi kan ana hur det skulle se ut efteråt.Vi täcker bäddarna med mustrester och kommer sedan att täcka hela kvarteret med plansiloplast. Det bär emot lite men eftersom vi måste minska arbetsmängden så prövar vi denna lösning. De vi har pratat med som har prövat är lyriska. Vi var lite inne på det ett tag men det kändes inte som en bra lösning. Bäddarna är anlagda för hand och även omgrävningen kommer att ske för hand. Vi har i princip grävt klart kvarter ett med undantag från några jordgubbsbäddar där vi vill flytta plantorna. Nu blir det 75 centimeter breda bäddar som är drygt 16 meter långa. Det känns bra!

Första frostnatten

I natt hade vi för första gången i höst frost. Vi vaknade på morgonen och tittade ut över en frostnupen grönsaksodling. Det har varit lite mycket att göra det sista så vi var inte riktigt beredda. Uppe vid huset var det inte någon frost i gräset så det har inte varit speciellt kallt men tillräckligt för att alla blad på pumpor, vintersquash och zucchini har gett sig. Själva frukterna verkar dock ha klarat sig bra. Den nyzeeländska spenaten som inte är speciellt bra på att tåla frost såg inte ut att vara påverkad och inte heller bönor och ärtor. Eftersom det kan bli kallt i natt igen så har vi ägnat en stor del av dagen åt att skörda alla squash, zucchini och pumpor.

I våras var det många fröer av vintersquash som inte tog sig så vi direktsådde två bäddar med Uchiki Kuri som är en av våra favoritvintersquashar. De blev ganska sent sådda så vi hade inte stort hopp om att få så mycket skörd. Resultatet blev dock över förväntan och idag har vi skördat massor av vackra orange vintersquash som vi först rengjort så att de håller sig längre. Nu ligger de i backar i butiken. Vintersquash är en underskattad grönsak. Den odlades förr i Sverige men blev bortglömd efter första världskriget och det är först på senare år som den återkommit. Just Uchiki Kuri är en japans vintersquash som också kallas röd Hokkaido. Smaken är mycket söt och nötig och  mycket god. Det går inte att jämföra med zucchini (sommarsquash) som är relativt smaklök. Det bästa med vintersquashen är att den håller sig i rumstemperatur i flera månader. Vi har en gång ätit en i juni året efter. De är rika både på vitaminer och mineraler och fungerar att äta råa, stekta eller ugnsbakade. Det blir en mycket godare soppa än vanlig pumpasoppa och det fungerar också att pickla.  

Det är roligt att duka upp försäljningsbord när vintersquashen börjat mogna. De blir trevliga färgklickar bland allt det andra. 

Tuffa bud någonstans i höjd med Mellerud

Som våra följare förstått så har vi varit på studieresa. Det är alltid bra med nya intryck. När vi flyttade till gården 2014 gjorde vi en plan som vi i stort sett har hållit oss till. En del av planen utgjordes av att gräva bäddar i fyra kvarter, ett kvarter per år. Vi ser inga alternativ till att gräva och rensa bäddarna helt eftersom vi har enorma mängder kvickrot och skräppa. Jobbet har varit hårt men nu är det klart. Vi har 99 bäddar a’ sex kvadratmeter. De är fem meter långa och 120 cm breda med 60 centimeter gångar mellan sig. Det var en enormt skön känsla när sista bädden var grävd. Under de här åren har rörelsen med Market Gardening växt sig allt starkare.

Först mötte vi det i Jean-Martin Fortiers bok ”The Market Gardener”. Boken gavs ursprungligen ut på franska men när den kom i engelsk översättning köpte vi ett ex och läste med intresse.  Han förespråkar att man odlar i 75 cm breda bäddar. Vi har 120 centimeter. Det som talar för smalare bäddar är att man enkelt kliver över dem så man kan ha längre bäddar, att man har lätt att nå mitten av bädden vilket sparar ryggen men framför allt att många tidsbesparande redskap har den brädden. Jean-Martin räknar mycket. Han räknar på tidsåtgång och effektivisering. Det är inte riktigt vår grej. Vi hinner aldrig sitta ner och räkna så vi har väldigt dålig koll på tidsåtgångar. Vi läste som sagt med intresse men fortsatte att gräva våra bäddar på sex kvadratmeter. Vi blev inte helt övertygade och eftersom vi redan lagt ner mycket jobb så kändes det jobbigt att börja om.

För några år sedan var vi på studiebesök på Bossgården hos Jonas och Sanna Ringqvist. De har odlat i över 20 år. Först på friland med radodling men på senare år har det övergått till fasta bäddar som är 75 cm breda. De är också grymma på odling och bra på att räkna på sådder, skörd och tidsåtgång. De talar sig varmt om sina bäddar. Nu har de också gett ut en bok på svenska som heter ”Odla till försäljning” De är två vuxna som under säsong odlar på heltid även om de har andra jobb på vintern. I år har de till och med haft möjlighet att anställa och ändå få odlingen att gå runt. De är enormt effektiva och duktiga men har också lång erfarenhet.

Vi ingår i ett nätverk för småskaliga grönsaksproducenter som har träffats flera gånger för att utbyta erfarenheter. Där diskuteras naturligtvis bäddar och många andra kör med denna standard på 75 centimeter. Vi har envist hållit fast vid vårt mått. I år har det varit jobbigare än någonsin. Vi har anlagt sista kvarteret och odlar nu i alla 99 bäddarna men vi ligger hela tiden efter när det gäller ogräs, sådder och plantering. Planerna som görs upp i början av året hålls inte för vi inte hittar tid. Nu har det visserligen varit ett extremt år eftersom torkan gjort att vi fått ägna än mer tid åt djuren men känslan av att vi måste bli mer effektiva för att få det hela att gå runt på sikt har växt sig allt starkare. Det är jobbigt att erkänna att man har tänkt fel, speciellt som man var så nöjd från början och har investerat så många arbetstimmar.

Så åkte vi till Ridgedale. Där odlar de i fasta bäddar på 75 centimeter. Om och om igen möts vi av samma bäddstorlek och alltid hos människor som är duktiga på att få odlingarna att bära sig och gå runt tidsmässigt och ekonomiskt. Nu kan vi inte jämföra vår verksamhet med Ridgedales av flera skäl. De har haft möjlighet att investera mer pengar än vad vi har och de är väldigt många fler som jobbar på gården hela säsongen så vi kommer aldrig komma upp i deras klass men det är inte heller det som är poängen. Ska vi odla utan att bränna ut oss måste vi hitta sätt att spara tid. 

Har man en bädd på 75 centimeter kan man skaffa en kratta på 75 centimeter och gå en sväng med den. Ska man bredgrepa så kan man skaffa en bredgrep med rätt mått men en bredgrep med vårt bäddmått hade blivit alldeles för tung att arbeta med. Det finns såmaskiner för 75 cm breda bäddar. De har sex fack så man kan på en vända så sex rader, tre rader eller två rader beroende på hur tätt man vill ha plantorna. Det finns effektiva småbladsplockare som är 75 centimeter breda. Med en sådan går man över bädden så långt som man vill skörda en sväng. Den drivs av en sladdlös morrmaskin och skär av alla blad effektivt och samlar upp dem i en behållare. Alla ståltrådarna som hänger på ställningen är avklippta för 75 centimeters bäddar och blir tillräckligt stabila för att bära upp ett insektsnät eller en fiberduk. Våra mått kräver VP-rör. Vi lägger sandsäckar för att hålla nere våra nät men här har de metall-U som de trycker ner i jorden vilket innebär att de inte ligger i vägen i gångarna. En radmarkör/jordtillplattare finns att köpa 75 centimeter bred. Den markerar raderna på exakt samma avstånd och gör även rutmönster i jorden så du kan få ett omedelbart avstånd för varje planta. En sak som vi inte vill ta efter är att köpa in en massa kompost att hälla på bäddarna. Så gör de på Ridgedale. Fördelen är att du minskar ogrästrycket rejält men vi känner inte att vi vill göra oss beroende av inköpt material varje år. Vi kommer alltså alltid ha mer ogräs än på Ridgedale men med exakta rader är det väldigt mycket lättare att gå med en radhacka mellan raderna. Våra rader är alltid krokiga eftersom vi drar upp dem med baksidan av en kratta. Det gör också att om vi ska göra fem rader så går vi fem vänder utefter bädden. Med en raduppdragare så går man bara en vända och det spar naturligtvis tid. Vi har sett mer eller mindre bra exempel på hemmagjorda raduppdragare med piggar i trä men det bör vara mycket lättare med en hjulvariant. I bädden i mitten på bilden nedan har de sått småblad. Tänk att komma med den gröna skördaren och föra den över bädden så långt du behöver för att få den mängd blad du tror du ska sälja istället för att ta med dig en sax och börja klippa i ena änden.
Ett av kommande vinterns projekt är tänkt att bli att täcka alla gångar mellan bäddarna med flis. Det var bestämt redan innan. Vi har möjlighet att köpa lövflis ifrån en såg i närheten. Tanken med flisade gångar är att slippa rensa ogräs i gångarna. Det skulle spara tid men vi kan inte hälla ut massa flis i gångarna innan vi riktigt har bestämt bäddstorlek. Ska vi byta ut våra bäddar mot 75 cm breda så måste det ske nu i vinter. Jobbiga beslut men någonstans i höjd med Mellerud på hemresan blev nog ändå beslutet fattat. Vi ska göra om och göra rätt. Det kommer att bli jobbigt men om vi lägger bäddarna åt andra hållet mot vad vi har nu så blir det ändå inte så mycket som ska flyttas runt. Vi hade tänkt att aldrig mer gräva i våra bäddar men så blir det alltså inte. Täckmaterialet i gångarna ska tas bort, jord flyttas, gångar täckas med tidningar och flis och sedan ska de nya bäddarna täckas för att minska ogräsinvasionen. Så alla läsare som odlar själva, tänker vi rätt eller tänker vi fel? Ha gärna synpunkter innan vi sätter igång med årets stora projekt.

Det var inte fel på mig

Jag har i ett tidigare inlägg beklagat mig över odling av sallat. Inget ville sig i år och jag blev allt mer förtvivlad. Att så brätte efter brätte med fröer och det inte kommer upp en enda planta trots att man följer alla goda råd om att så grunt, ställa sådden svalt, ställa sådden mörkt. Inget hjälpte. Men det var inte fel på mig och mitt sätt att odla. Nu har jag sått mina två favoritsorter Little Gem och Jericho samtidigt som jag har sått tre andra sorters sallat. Här ser ni ett brätte med Little Gem och brättet med Jericho ser precis likadant ut. Inte en enda planta. 

Här har jag sått Crispino samtidigt som de ovan och under exakt samma förhållande. Övriga brätten har också grott väldigt bra. Nästan inte en enda plugg tom.

Det måste helt enkelt innebära att de fröer jag köpt (i storpack) av Jericho och Little Gem helt enkelt var dåliga. Det är förödande när planterna inte är större än dessa och vi börjar försäljning till REKO-ring nu på torsdag följt av gårdsförsäljning på fredagen och premiär för Nolbygårds Matmarknad på lördagen. Vi kommer helt enkelt inte att ha någon sallat att sälja.

På sätt och vis så är det skönt att veta att det inte var mig det var fel på men samtidigt är det frustrerande när man helt enkelt får dålig leverans. Mina två favoritsorter är köpta från samma fröfirma medan övriga sorter är köpta från en annan firma. Nästa år ska jag så fler sorter samtidigt. Enda problemet nu är att plantorna är väl många – men sallat kan man knö ner lite här och där så det får lösa sig. Om en månad ungefär – DÅ ska vi sälja sallat.

Aldrig mer :-)

Idag är en stor dag. Vi grävde klart den allra sista grönsaksbädden. 

Vi började dagen med att köra ut bädden där tackorna gått efter att de har lammat. Den är rätt tung men inte alls i samma utsträckning som vinterbädden som mäter över en halvmeter i tjocklek. Vi har grymma wwoofare! Innan klockan var nio hade de tagit hand om alla djuren och fått ut hela bädden så då kunde vi fortsätta med grävningen fram till fikat. Efter fikat gör vi av princip inte något hårt grävarbete med wwoofarna. När gårdsklockan ringer 10.00 avstannar allt arbete och vi tar en fikapaus. Det som inte hinns med innan klockan slår får helt enkelt göras en annan dag. Men då återstod bara en 15 centimeter  bred remsa på två meter så det kunde jag bara inte låta vara.

Efter fikat planterade vi fyra kålbäddar och sådde en morotsbädd och en bönbädd. Efter lunch fortsatte wwoofarna med sina självvalda projekt och jag kunde ta mig an remsan.

I fyra säsonger har vi grävt, grävt och grävt. Första året var värst. Då tog det flera dagar att få en bädd klar. Vi hade inte några wwoofare utan jag var i princip ensam om att gräva alla 24 bäddarna. Några dagar hade jag hjälp av goda vänner vilket jag är tacksam för. Att stampa fem gånger på grepen för varje greptag och att gräva upp en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter kan få en att hålla sig för skratt. Som tur var så hade vi inte så mycket att odla det året så på något sätt gick det även om sista bädden grävdes i augusti. Året efter grävde vi sista bädden i juli och förra året var vi klara 24 juni. I år blev vi klara idag redan den femte juni och nästa år ska vi inte gräva någon bädd!!! Tack och lov för att vi har vår blogg annars hade vi inte vetat när vi blev klara de andra åren. Det känns alltid som man är sent ute men vi är ju faktiskt klara extremt tidigt. Det är dessutom så att vi har planterat eller sått i nästan alla 99 bäddarna. Fyra gånger 24 är inte mer än 96 bäddar men år två gjorde vi tre extra så vi har 99 bäddar att odla och innan veckan är slut kommer vi nog faktiskt att vara klara med alla sådder och planteringar. Det känns sjukt skönt och väldigt, väldigt roligt att vara klar. Ikväll firar vi med en flaska rosé. 

Vi ska aldrig mer gräva en grönsaksbädd! Hurra!!! Nästa år ska jag ha så gott om tid så att jag ska lära mig att odla sallat 🙂

Snart slut på anläggningsarbetet

Ni som följt oss ett par år vet att vi gräver bäddar för att rensa dem från i huvudsak kvickrot. Efter första grävningen så gräver vi dem inte igen. De är i princip fria från rotogräs och eftersom vi täckodlar så minimerar vi ogräsrensningen. För att luckra jorden använder vi en bredgrep och det räcker gott. Det känns bra att inte gräva i jorden utan lämna maskar och mikroliv i fred. När vi köpte gården gjorde vi upp en plan om att gräva 24 bäddar varje år i fyra år. Nu är vi inne på de allra sista bäddarna.  I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.

Efter fikat planterade vi ut vintersquash och zucchini i fem bäddar. Täckmaterialet togs av och bäddarna gödslades och fick stenmjöl. Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.

Efter lunch väljer wwoofarna något projekt som de själva vill arbeta med. Anna fortsatte att plantera äppleträd eftersom vårt nybeställda sorknät äntligen kommit. Cosette och Marthe valde att ta sig an att anlägga en ny ankdamm. Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.

Min fiende – sallat

Jag gillar att odla – oftast. Men vissa saker gillar jag verkligen inte att odla. Sallat är en sådan grönsak. Jag älskar att äta sallat och jag älskar att sälja sallat eftersom den vi odlar blir väldigt god. Det är bara det att sallat inte vill samarbeta i själva odlingsprocessen.

Jag har sått åtta brätten med sallat i år. I de första två kom det inte upp en enda planta. I de nästa två kom det upp sammanlagt åtta plantor. Jag frågade i en odlargrupp på Facebook och fick rådet att så grundare och svalare och sådde ytterligare två brätten, grunt och svalt, där det inte kom upp en enda planta. Dessa första brätten var sådda med sorterna Little Gem och Jericho eftersom det är mina favoriter. Nu började jag bli lite desperat och sådde ytterligare två brätten. Denna gång Crispino och Telex. Det var en sen kväll och jag var trött och irriterad. Telexbrättet sådde jag först men kvällen blev allt senare och eftersom jag inte var helt lugn och fin så vräkte jag på med flera frön i varje plugg när jag sådde Crispino eftersom de ju ändå inte gror. Då grodde alla. Varenda frö verkade vilja leva och varje plugg med Crispino innehöll därför upp till sex plantor.

Förra året åt sniglarna upp alla plantor – varenda en tills jag kom på att jag kunde plantera ut sallat i svart majsstärkelseplast. Där fick många plantor vara i fred och jag trodde jag kommit på Lösningen. Idag skulle jag äntligen få ner sallat i jorden. Jag hade hela förmiddagen på mig och sådde två bäddar med Telexplantor. De var fina i sina pluggar. En planta i varje och jag kände mig ganska tillfreds med jobbet jag åstadkom. Jag gjorde hål i den svarta majsstärkelseplasten och tryckte ner en planta i varje. Crispinobrättet tänkte jag nog skita i för det var en enda härva av plantor. Så tog vi en lång paus vid lunch och åkte till skön med sill och en kastrull färskpotatis. Vi hade det skönt i skuggan och badade i fantastiskt skönt badvatten. Det var helt enkelt en sådan där sällsynt perfekt dag när man känner att man har flyt och mår bra. När vi kom hem hade varenda Telexplanta bränt fast i den svarta plasten. VAR-ENDA-EN!!! Vad är det för fel på sallat??? Nej, det är klart att det inte är fel på sallaten utan på mig. Lena Israelsson sa en gång på en föreläsning att det tar tio år att lära sig odla. Jag tror hon har fel. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag verkligen KAN odla redan om tre år. Jag har fem bäddar där det ska växa sallat. Mina odlarvänner säger att det är så enormt bra att odla sallat för man kan lätt få ut tre omgångar ur varje bädd och ibland till och med fyra. (irriterande Jag kommer att vara jätteglad om jag får en färdig omgång sallat så som det ser ut just nu. Det här är min bästa planta hittills. 

Ok! Det var bara att börja om. De enda plantor jag hade att tillgå var brättet med Crispinoplantor. Sallat har en konstig förmåga att trassla in sig i varandra. Många andra växter växer mot ljuset. Det innebär att de sträcker sig åt ett håll. Sallat verkar inte fungera så. Det verkar snarare som om de är i maskopi med varandra och gör allt för att djävlas. De växer åt ett håll först men låter sedan sina sköra blad sprida ut sig åt alla håll. De växer ut ett blad över en annan planta som sedan kontrar med att lägga ett av sina blad över grannen. Så håller de på tills hela brättet liknar ett plockepinn. Jag gillade att spela plockepinn när jag var liten. Jag gillar INTE att spela sallatsplockepinn idag. Hela eftermiddagen har jag suttit i solen och försökt sära på sallatsplantor genom att lyfta på blad och försiktigt få isär plantorna. Så när man till slut tror att en planta är loss så gör man ett sista litet knyck och så visar det sig att det fanns ett litet blad som fastnat i en annan planta. En stor fin planta var extra besvärlig och jag kom på mig själv med att hålla andan när jag försökte få isär den från grannarna. Med en viss tillfredsställelse fick jag loss den bara för att upptäcka att plantan hade förlorat sin rot i processen. Nu har jag tillbringat kvällen med att så ytterligare två brätten sallat.

Jag följer många odlare på instagram och på Facebook. Idag slog mig tanken att jag kanske ska sluta med det. Många säger att de får inspiration av att följa odlare på sociala medier. Jag blir mest frustrerad eftersom de flesta verkar lyckas med allt. Många har redan skördat sallat och deras huvuden såg väldigt goda ut.

 

Note to self:

  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om det är sent på kvällen
  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om de inte verkar gro
  • Plantera för sjutton inte sallat i svart majsstärkelseplast en förmiddag när det är strålande sol

Nåja, för eget bruk går det att köpa sallat, även om den inte är lika god.

Bloggande med förhinder

Den sista tiden har vi inte bloggat lika flitigt. Idag fick vi frågan om vi tröttnat på bloggandet och det har vi absolut inte gjort. Vi gillar verkligen att blogga. Speciellt när vi får kommentarer från intresserade läsare som vill veta mer. Men vi har fått bloggförhinder. Ett oönskat sådant. Bloggen är något vi oftast sköter på kvällen efter dagens arbete. När vi är kroppsligen trötta blir bloggen en trevlig avslutning på dagen. I maj månad har vi enormt mycket att göra så dagarna blir lätt långa och fylls av arbete. Det är mycket som ska sås och planteras och en sådan här vår bör allt komma i jorden samtidigt. Det underlättas INTE av mördarsnigelinvasion. Vi har till exempel sått två bäddar morötter där det totalt kommit upp fem plantor på 40 sträckmeter sådd. En hel bädd broccoli försvann en på en natt. Det innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon direkt när vi vaknar och en timme precis innan vi går och lägger oss (då vi oftast annars bloggar) med att klippa sniglar. Vi sprider ut järnferomol och klipper alla sniglar vi ser. Oftast är det bara något som görs och vi räknar inte men häromkvällen räknade vi till 311 mördarsniglar och det är ungefär lika många varje gång vi går ut. Det innebär att vi tar död på över 500 sniglar varje dag. Så här års är de inte stora och svåra att upptäcka i pannlampans sken. Men det sägs att varje snigel man klipper i maj ger upphov till 400 färre sniglar under säsongen (Svårt att tro att det stämmer) men det känns ändå bra att ta död på alla man ser. Vi har sått om alla bäddar med morötter en gång och planterat nya broccoliplantor och de har överlevt två nätter nu. Torkan hjälper naturligtvis till även om den också innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon med att vattna. När alla bäddar är sådda sätter vi ut vattenspridare men än så länge är bara ungefär varannan bädd sådd och vi vill varken vattna potentiellt ogräs eller mördarsniglar i onödan så därför handvattnar vi än så länge bädd för bädd. När alla bäddar är sådda så kommer vattningen ta mindre tid i anspråk men just nu går det alltså åt tre timmar om dagen bara för vattning och snigelbekämpning. Ni får alltså ha lite tålamod med oss. Vi är snart tillbaka med fler uppdateringar.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑