Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: odling (sida 1 av 14)

Då och nu

Vi skulle ha tagit fler foton från början. Vi tycker att vi har fotograferat massor men ändå så saknar vi idag många bilder på hur saker och ting såg ut från början. På torsdag kommer permakulturgänget tillbaka för att hjälpa oss att göra en ny plan utifrån det arbete vi gjort under fyra år. Vi ville sätta ihop en bilddokumentation på då- och nubilder men märker att vi saknar mycket. Här kommer i alla fall några bilder på hur det såg ut 2014 och hur det ser ut idag.

Många fönster var trasiga och hade ruttna karmar. Värst var nog detta fönster ner till ett källarutrymme där vi idag har förodlingskammaren. Där har vi satt in ett nytt fönster och tätat så vi kan hålla det frostfritt.

Från utsidan såg det ut så här. Där har vi fått gräva ur och sätta stenar. Färgen tog slut när vi målade muren men nästa år ska vi måla klart.

Ovanför fönstret satt en rutten dörr. Den gick inte att rädda men Lasse hjälpte oss att bygga en ny.

Fönstrena på ladugården var inte heller i bästa skick. De var rostiga och många glas var trasiga. De har vi tagit ur och blästrat. Några wwoofare har målat dem svarta och sedan glasat dem.

Vissa sidor på ladugårdsfasaden har vi målat med falurödfärg men en del återstår. Det samma gäller de grå stenfasaderna.

Fönstren i hönshuet var också ruttna och trasiga och vi kunde inte hitta några som hade rätt mått. De som kom närmast i storlek var för låga så vi fick bygga en extra fönsterbåge och sätta i glas själva. Guillaume har hjälpt oss att bygga hönsgården.

Inne i hönshuset satt ett järnfönster men eftersom ett annat järnfönster var rostigt bortom räddning så flyttade vi detta och ersatte det med ett fönster med träkarm. Taket har vi också får ersätta eftersom det var allt för lätt för råttor att ta sig in. En del målning är kvar att göra.

Väggarna i hönshuset var lagade med cement som vi fick knacka bort och ersätta med kalkputs. Sedan målade vi med kalkfärg.

Bjälkarna i taket var tack och lov friska så dem kunde vi behålla. Det är ett rymligt och bra hönshus där våra hönor har det bra på vintern.

I ladugården har vi mycket kvar att göra. Vi har byggt burar för ankor och små hönsgrupper och belamrat med material men taket är fortfarande inte ok utan behöver bytas ut helt och hållet.

Vissa bjälkar var också ruttna vilket vi upptäckte innan vi tog över så förra ägaren såg till att de blev utbytta. Men det är inte konstigt att golvet inte är helt friskt när det regnat in genom taket. Vissa delar av golvet har vi bytt men mycket återstår att göra.

Baksidan mot gödselstan var nog värst. Vissa av dörrarna har målats, fönstren lagats, högen med gammal isolering är bortkörd och stenväggen är målad.

På ladugårdens framsida har vi målat nästan hela sidan med falurödfärg. Vi har lagat portarna och målat dem blå. Mjölkrummet som numera är slungrum behöver få ett nytt tak så småningom.

Vi har ganska stora hårdgjorda ytor på gårdsplanen vilket är bra. Vi har skrapat undan den växtlighet som vuxit till sig under åren och grusat upp så vi slipper gå i gyttja på höstarna. Gården blir finare och finare även om mycket är kvar att göra.

Det gör mycket när stenväggen blir vitmålad.

Tittar man på fotona en bit ifrån gården så ser man också att en del har hänt. Där det förut var en åker är det idag instängslat med två meter högt staket där hönorna håller till på sommaren.

På denna yta har vi också planterat 125 äppleträd. Alla överlevde inte sommaren så en del ska vi ersättningsplantera till våren.

Åkern och den lilla bäcken från en annan vinkel. På den senare bilden syns stängslet som skyddar både äppleträd och hönor.

Garagegaveln har fått tre nya fönster och målats av Agneta.

En del av garaget har vi förvandlat till verkstad. Det är nog vårt mest utnyttjade utrymme.

En annan del av garaget har blivit gårdsbutik även om den står tom under vinterhalvåret.

Garagedörrarna närmast rymmer verkstaden och de längst bort affären. Väggar och dörrar är nymålade och en av dörrarna har vi fått ersätta. På wwoofhuset har vi satt in ett fönster och Lasse och Agneta har byggt en veranda. Framför har vi skrapat undan och grusat nytt.

Framför wwoofhuset står vår självbetjäningsbutik där grannarna kommer och köper ägg.

På andra sidan på wwoofhuset är fönster och källardörren bytta och väggarna målade.

Inne i wwoofhuset syns skillnaden nog mest. Det ruttna golvet är utbytt och vi har satt in ett fullt fungerande kök.

Det var inte mycket till vägg från början. På bilden till vänster ser du toaletten som nu är installerad innanför väggen som du ser på högra bilden.

En halvtrappa upp finns det som idag är vardagsrum.

Det är nästan svårt att se att bilderna är tagna på samma ställe men de är de.

Nedanför garaget har vi byggt vår grönsakshanteringsstation där vi packar grönsaker. I lutan innanför ska vi bygga lager och kylrum.

Tittar man ut över åkern från grönsakssköljen ser man nu vår grönsaksodling med vattentanken i förgrunden. Den har vi också inhängnat med två meter högt staket.

Grönsaksodlingen från en annan vinkel. Den omålade träbyggnaden är det nya grönsaksskjulet som inte är riktigt klart än.

På denna bild syns skjulet bättre. Det är enorma mängder arbetstid nedlagt innanför detta stängsel.

Gården ser ganska plottrig ut ifrån brevlådorna. Men ska man hålla på med så många olika saker som vi gör så behöver man mycket utrymme. Längst till vänster i den högra bilden ser man vårt utedass.

Även i skogen har vi gjort en hel del jobb. Vi försöker att gynna lövträden mer än gran. Speciellt gäller det närmast gården.

Vi har inte någon bra bild på ytan där vi anlagt skogsträdgården innan vi startade arbetet. Detta var det närmaste vi kom men man ser inte mycket på bilden. Slyt i förgrunden har växt sig större i alla fall.

Även invändigt har vi varit tvungna att göra en del. Badrummet uppe hade gamla rördragningar och vattenläckage i både tak och golv.

Det var annars inte något som vi hade prioriterat om vi inte hade blivit tvungna.

Köket hade vi inte heller planerat att göra om även om det var väldigt fult och i sämsta 80-talskvalité men när vår dotter fick andra skåpsluckan i pannan så insåg vi att vi inte hade något val. Vi gjorde också om planeringen så vi har diskbänken mot fönstret.

Vi har fått mycket bättre arbetsytor och ett bättre flöde i köket.

Vi hade tur som hittade en annons på blocket där ett kök skänktes bort. Folk är galna när det gäller att byta ut fullt fungerande saker. Vi fick till och med vitvarorna för de förra ägarna ville ha nya.

Kaklet var inte speciellt snyggt från början men det är inte snyggare idag. Vi ska ansluta den vattenmantlade vedspisen på bilden men eftersom vi inte är riktigt klara med det kan vi inte göra klart väggen bakom. Det fungerar ändå men det ska bli skönt när det blir klart.

Om någon av er som läser detta funderar på att köpa gård så se till att ni fotograferar alla delar av gården ordentligt. Fler bilder än ni tror behövs. Någon gång i framtiden kommer ni att vilja jämföra. Det är kul att se vad som hänt men har man inga bilder så glömmer man lätt hur det var.

Brysselkålsstock

Några julmarknader så har vi sålt brysselkålsstockar hela. Det är en bra sak att ha på sitt försäljningsbord eftersom det lockar människor till oss. De flesta har inte någon aning om hur brysselkål växer så blir det en snackis. De flesta blir fascinerade över utseendet och tycker att de ser häftiga ut.

En del köper en stock bara för att ha som dekoration men vi försöker propagera för att de gärna ska ha dem som dekoration först men att de sedan dels ska äta själva brysselkålen och dels hacka och steka toppskotten i vitlök och smör eller olivolja. De säljer bra och vi har nästan aldrig med oss några hem. Innan julmarknaden på Nääs så fick vi tips om att man även kan äta själva stocken vilket vi tipsade våra kunder om utan att kunna tala om hur det smakade.

Det är alltid roligt att hitta nya saker Det är roligt att fundera ut vad man kan göra med det man odlar. Matsvinnet på egenodlad mat måste vara mycket lägre än på köpt mat. Man vill helt enkelt inte slänga något som man lagt ner så mycket jobb på. Nu i veckan när vi hade lite mer tid så tog vi oss för att pröva att ta tillvara hela brysselkålsstocken.

Först tog vi av alla de små huvudena som vanligt. De går att äta både tillagade och råa. Ska man äta dem råa så vinner de på att serveras med en god dippsås.

Stockarna delades så de fick plats i botten av en kastrull.

Toppskotten rensades och hackades ner i en stekpanna.

Egentligen är det blad utefter hela stjälken. De små brysselkålshuvudena växer i varje bladveck. Eftersom brysselkål tar lång tid på sig så hinner många av bladen att bli gula och tråkiga så de tar vi helt enkelt bort direkt i landet. Det är bra om vi lämnar så mycket skörderester som möjligt vid skörden så det kan återgå som organiskt material till jorden.

När alla stockarna var rensade hade vi en kastrull med rengjorda stockar, en kastrull med brysselkålshuvuden, två burkar med de allra minsta huvudena som vi ska pickla, en stekpanna med fina toppskott och en hög rens i diskhon som vi bar ut till hönorna. Det är bra om de kan få grönt i hönsgården även på vintern och de omvandlar raskt en sådan här hög till hönsbajs som sedan kan återgå till odlingen.

Toppskotten är inte lika grova som resten av bladen och blir väldigt goda när man steker dem. De behöver inte mycket kryddning. Vi använder en vitlöksklyfta, svartpeppar och lite salt och steker i olivolja.

Vi har aldrig picklat brysselkål förut så det vet vi inte hur det blir och kan inte heller rapportera idag eftersom de bör stå några dagar.

Stockarna är stenhårda och lite skeptiska var vi allt när vi fyllde vatten i kastrullen och satte dem på långkok.

Brysselkålshuvudena ska inte koka länge. Vi brukar koka dem ungefär tre minuter i lättsaltat vatten. Sedan kan man äta dem som de är eller fräsa upp dem i stekpannan. Vi tycker det blir gott om man fräser dem ihop med lite bacon och sedan hyvlar över lite parmesan.

Vi glömde ta tiden på brysselkålsstockarna men kände med en sticka då och då tills innehållet kändes mjukt. Man får sticka in stickan i de fästen där brysselkålshuvudena har suttit för yttre delen av stammen är för hård.

Stjälkarna klöv vi sedan på längden. I mitten finns en mjuk märg som man lätt får ut när stjälkarna är kokta.

Eftersom vi inte hittade något recept på nätet så prövade vi tre olika smaksättningar. En med smör, salt och peppar. En med smör, salt, peppar och vitlök och en med sambal oelek, salt och peppar.

Smakmässigt vann den som bara var smaksatt med smör, salt och peppar. Brysselkålsstocken har så mycket smak i sig själv så det behövs inte något annat. Vi prövade också att använda stavmixern så vi fick en slät puré och det blev det vinnande konceptet. Det blev kanongott!

Nytt recept från Östängs gård blir därför Brysselkålsstocksmärg med smör, salt och peppar. Det kommer att läggas till vår receptsida när vi hinner.

Balansräkning för gödsel

En del av läxan denna veckan på min kurs i småskalig grönsaksproduktion var att göra en balansräkning för gödsel. När vi odlar grönsaker så tar vi bort massa näringsämnen från bäddarna varje gång vi skördar. De hamnar i magar på stadsbor in i staden som använder vattentoaletter så gödningen hamnar på Alingsås reningsverk. Där återvinns säkert en hel del av fosforn på något sätt. Men helt klart är att fosforn inte kommer tillbaka till våra grönsaksbäddar. Vi måste därför ersätta skörden med gödsel för att inte utarma vår jord.

Det är en av anledningarna till att vi har djur. De ger oss gödsel som vi använder i grönsaksodlingen. Det går att odla utan djurgödsel men då måste man ha ganska stora arealer att odla gröngödslingsväxter på. Det absolut vanligaste är dock att alla grönsaker som odlas har vuxit tack vare att vi har djur som ger oss gödsel.

På kursen fick vi en uppgift att göra en balansräkning utifrån givna  bortförselsiffror. Siffrorna är hämtade från kursledarens odling på Bossgården. Ytan som beräkningen ska göras på är 1000 kvadratmeter. I exemplet odlas Morot, Rödbetor Vitkål, Broccoli, Lök, Purjo, Sallat, bönor och totalt så blir skörden 3320 kilo grönsaker. Det gör att 7,25 kilo kväve försvinner, 1 kilo fosfor och 10,6 kilo kalium. Vi skulle utgå ifrån fyra olika former av gödsel. Inköpt trädgårdskompost, lucernpellets, pelleterat hönsgödsel och djurströbädd från får.  

Föst tittade jag på varje gödselmedel för sig och försökte komma upp i målvikterna för varje näringsämne. Problemet som framträder vid användning av trädgårdskompost och lucern är att man kan hamna ganska bra i kväve och fosfor men då hamnar man alldeles för lågt när det gäller Kalium. Gödslar du bara med hönsgödsel så kommer du att hamna alldeles för högt både när det gäller fosfor och kalium. Anpassar du fårgödseln utifrån kvävebehovet så hamnar du i stället för högt när det gäller kalium. För att få en bra balans krävs alltså en kombination av gödselmedel. Gör man cirkeldiagram av de olika gödselmedlen så blir det lättare att få en visuell bild av hur man kan kombinera dem. Jag försökte att kombinera fårgödsel med hönsgödsel eftersom det är vad jag har att tillgå. Det går inte att få det bra. Kombinationen gör att man kan få upp kalciumhalten genom att öka andelen fårgödsel relativt hönsgödsel. Genom att tillföra 475 kilo fårgödsel och 62 kilo hönsgödsel så får jag relativt bra värden för kväve och kalium men hamnar alldeles för högt när det gäller fosfor.

Tittar man i den översta tabellen så är lucernpellets och trädgårdskompost det enda som kan få ner fosforvärdet. Bästa balansräkningen fick jag om jag kombinerade fårgödsel med lucernpellets. 

Men då gör man sig beroende av att köpa in säckar med lucern. Frågor som då uppkommer är var någonstans i världen lucern (alfalfa) produceras, hur sker produktionen, hur har det transporterats, hur mycket resurser går åt till förpackningar? 

Frågan är hur farligt det är med för mycket fosfor vid grönsaksodling? I de flesta texterna jag hittar står det inte mycket om att fosfor skulle vara negativt för odlingen eller grönsakerna. Det som påtalas som negativt är fosforläckage som kan leda till övergödning av vattendrag. Men om man har för mycket fosfor på en begränsad yta med omkringliggande vall och våtmark som inte gödslas alls så borde det inte vara något problem? Eller?

Frågan ur miljösynpunkt blir därför – vilket är värst: Lite extra fosfor genom att vi använder det vi själva producerar på gården eller bra fosforvärden genom att någon annan producerar lucern.

Ur resilienssynpunkt är valet helt givet. Hellre lite extra fosfor på ett begränsat område än att vi ska göra oss beroende av insatsvaror som produceras någon annan stans och transporterats hit i plastsäckar.

Nu gäller det bara att lyckas göra beräkningen för vår egen odling istället för ett lånat exempel. Det blir inte lika lätt.

Beräknad spridningsareal för fosfor

I kursen i småskalig grönsaksproduktion så har vi tittat på gödsel. Det är bra om man kan lära sig mer om gödsel så man inte sprider fel mängder av ämnen. Enligt reglerna för jordbruk så får du max sprida 22 kilo fosfor per hektar. Vi hade ärligt talat inte en aning om hur mycket fosfor våra djur producerar och hur vi låg till. Vi har ju inte speciellt många djur så det borde inte vara något problem men vi har aldrig räknat på det. Vi har fått tips om att använda miljöhusesyn för att beräkna hur stor spridningsareal vi måste ha för de djur vi har.

Miljöhusesyn är framtagen av LRF i samarbete med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter för att lantbrukare ska kunna göra egna beräkningar på ett enkelt sätt. Går du in på sidan så kommer det fram en tabell där du kan räkna ut den mängd fosfor som dina djur utsöndrar med sitt gödsel samt nödvändig spridningsareal.

 

Vi har i dagsläget 9 tackor. Enligt miljöhusesyn producerar de 1,5 kilo fosfor per år var om de i snitt får 1,8 lamm. 9 tackor ger enligt schablonerna 13,5 kilo fosfor totalt per år. Om jag uppfattar miljöhusesyn rätt så är det fosforproduktion per helår. Det innebär att de räknar dels med tackans skit + 1,8 lamms skit för hela året. Våra lamm skiter i princip aldrig inne och tackorna är bara inne från mitten av oktober till och med april. Det innebär att vi bara får tillgång till 6,5 månaders gödsel i ströbädden.

Frågan är då hur man ska räkna. Lammen är ju mindre än tackan och lever bara ca sju månader. Säg att 1,8 lamm ger lika mycket gödsel som en tacka på årsbasis eftersom de är mindre. De lever dock bara i sju månader. Om vi räknar grovt kan vi kanske säga att av de 1,5 kilo fosfor som varje enhet levererar så skiter lammen 0,5 kilo på betet, tackan 0,5 kilo på betet och bara 0,5 av de 1,5 kilona hamnar i ströbädden. Vi har 5 hektar bete som fåren går på men behöver  bara 0,4 hektar för den skit som hamnar där. 0,2 hektar = 2000 kvadratmeter behövs för att sprida gödselbädden på. Den sprider vi på grönsaksbäddarna vilket ger 1600 kvadratmeter bäddyta. Det är inte helt tillräckligt men å andra sidan så har vi omkringliggande mark i form av gångar och perenna grödor som gör ytan större så det lätt räcker till.

Vi har 50 hönor som går ute på en åker som är 0,5 ha minst åtta månader om året. Resten av året bor de i stallet och går i en mindre hönsgård. De bajsar det mesta på bajsbräda hela året. Gödseln som hamnar på gödselbrädan samlar vi upp och sparar i stora tunnor med lock. Enligt miljöhusesyn så ger 50 hönor 7,5 kg fosfor vilket kräver 0,3 ha spridningsyta. Vi sprider hönsgödseln på en åker som är 1,5 hektar så inte heller där finns något problem för oss. Där tar vi sedan hö till fåren så på så sätt så ingår hönsskiten i ett kretslopp som går till våra grönsaksbäddar. Vi får dock ett inflöde av näringsämnen eftersom vi fodrar hönorna med säd från grannen och ekologiskt värpfoder. 

Våra ankor ger 1 kilo fosfor per år. Det mesta av den gödseln hamnar i ankornas damm och därefter på våra bärbuskar och fruktträd. En del används också i grönsaksodlingen till växter som behöver en extra boost. Vi pumpar upp en del av ankvattnet i en svart kubikmetertank som vi sedan tappar i vattenkannor så vi kan vattna t.ex. zucchiniplantorna eller broccolin under växtperioden. 

Vi har också två grisar vilket ger 14 kilo fosfor per år. Till dem behöver vi 0,6 ha spridningsyta. Vi har bara grisarna sju månader om året så det borde innebära 8 kilo fosfor per år och 0,35 hektar. Deras skit samlar vi inte upp utan den sprider de själva där de anser att de har sin toalett. Det vill de ofta ha så långt ifrån sin bostad som möjligt så om man vill ha gödseln på något speciellt ställe så får man se till att hägna så att inhägnaden slutar precis bortom det ställe där man vill att de har sin toalett. 

Totalt får vi ihop 36 kilo fosfor per år och det skulle kräva en spridningsareal på 1,6 hektar. Totalt är vår gård på 36 hektar men vi använder bara 7,16 hektar där vi sprider vår gödsel. Vi sprider vår gödsel på följande sätt:

Typ av mark Hektar
Betesmark 5
Grönsaksodling 0,16
Åker där hönorna går 0,5
Åker där ihop samlat hönsgödsel sprids 1,5
Total areal 7,16

Vårt problem är definitivt inte att vi har för mycket djur på våra marker – snarare tvärt om. Nu är det som tur är så att vi inte ansvarar för all vår mark själva eftersom vi arrenderar ut en del åkermark till grannen. Dessutom sambetar våra får och hans kor på vår betesmark vilket gör att vi får tillgång till mer gödsel på de utarrenderade markerna än vad vi själva kan bidra med. Det här är inte helt enkelt – men det är intressant!

 

Växters näringsbehov – Ännu ett nördinlägg

Olika växter behöver naturligtvis olika mycket näringsämnen. Men det handlar inte bara om mängd näringsämnen utan också om när olika växter behöver det. I tabellen nedan visas olika växters kväveupptag vid olika veckors tillväxt i kilo per hektar. Broccoli är oerhört näringskrävande men det är först i sjunde veckan som grödan behöver sin mesta kvävetillgång. Vitkål behöver som mest kväve i vecka nio medan huvudsallad peakar sitt kvävebehov redan i vecka fyra. Lök har inte så stora behov till att börja med men där ökar behoven mer och mer ju längre växten växer fram till vecka 17 när det avtar lite. Det här har jag inte haft någon som helst koll på men om broccolin t.ex. inte får den kväve som växten vill ha i rätt vecka så blir blomsättningen mindre. Eftersom det är blomknopparna man skördar så är det viktigt för vår lönsamhet att broccolin får rätt mängd när den behövs. Här har vi en hel del att bli bättre på. 

Nästa tabell visar minsta mängd kväve som måste finnas tillgänglig under olika grödors liv. Jag har tidigare tänkt att alla kålsorter har liknande behov men tittar man i tabellen så är blomkål och broccoli väldigt mycket mer kvävekrävande än vad vitkål är.

Tabellerna ovan är hämtade ur Hushållningssällskapets skrift Växtnäringsrekommendationer till frilandsgrönsaker.

En annan sak att ta hänsyn till är hur mycket näring som förs bort ur vår odling när vi säljer grönsaker. Nästan all information som finns tillgänglig är tänkt för storskalig odling och räknas därför per 10 ton skörd. Det är inte de skördevolymerna vi rör oss med men tabellen ger ändå en fingervisning om hur mycket som förs bort.

Den av våra grödor som för bort mest kväve (N) är bönor. Palsternacka för bort mest fosfor (P) och sallad för bort mest kalium (K). Det finns mer av näringen kvar i skörderesterna än vad som förs bort när vi säljer grönsaker i de flesta fall. Det visar på vikten av att återföra skörderesterna till jorden. I många fall är det enkelt. Blast från olika grönsaker låter vi ofta ligga kvar i landet men när det kommer till kålväxter är det mer problematiskt eftersom stockarna ofta är så hårda så vi måste avlägsna dem. Vi har i år också fört bort väldigt mycket skörderester för att stödfodra våra djur som med glädje äter kålblad och blast från rödbetor. Vi kan alltså inte räkna med att vi har dessa näringsvärden kvar i jorden.

Gödsel

Vi har en bok i bokhyllan som heter Gödsel. Vi hinner sällan läsa men nu när jag går kurs så blir det nödvändigt att lära sig mer. Eftersom jag gjorde jordanalysen insåg jag att vi hade brist på det mesta så jag gick in och bläddrade i boken. Där finns ett uppslag med en tabell för olika sorters stallgödsel.

Det är lätt att tänka ”skit som skit” men så enkelt är det inte. Hönsgödsel är det som skiljer ut sig mest ifrån de andra gödselmedlen när det gäller makronäringsämnen NPK. Inom konventionell odling har det ofta varit just NPK man tittat på och man har inte brytt sig lika mycket om övriga näringsämnen. Vi behöver titta på NPK vi också men inte bara det även om det är en bra start. Som hobbyodlare så har jag mer tänkt att vi får utgå från det vi har. Behövs det mer näring så får man lägga på det som finns tillgängligt eller vattna med nässelvatten eller vallörtsvatten. Det har fungerat bra men om vi nu ska försöka få inkomst på gården så blir det nödvändigt att bli mer rationell och effektiv. Då behövs helt enkelt mer kunskap om olika gödsel och hur de verkar. Så här ser värdena i procent ut för de olika gödselmedlen. Det kan vara svårt att bara titta på tabellen med olika decimaler så jag gjorde ett diagram för att få det mer överskådligt och då ser man verkligen skillnaden. Det är inte bara ”skit som skit” utan stora skillnader på den kemiska sammansättningen i olika gödselmedel. Det borde vara så att får och kor var mest lika eftersom de äter gräs båda två och har samma uppbyggnad på magarna. Gris och höns borde vara mest lika eftersom de äter säd båda två. Men det stämmer ju inte alls och jag har än så länge inte listat ut varför det är så här men det kanske någon vet? 

Hönsgödsel har vi gott om. Frågan är om vi kan använda det då vi inte bara får kväve och kalium utan också väldigt mycket fosfor. Vi kommer nog att använda en del hönsgödsel men då på speciella grödor som vill ha mycket kväve. Fårgödsel ser, med mitt otränade öga, ut att vara perfekt för oss. Rikt på kalium och också rikt på kväve utan att för den skull ge för mycket fosfor.

I gödselboken finns det också en tabell över näringseffekten över tid i procent. Den är också intressant men svår att ta till sig om man bara ser siffrorna.

 

 

 

 

Därför kommer här ännu ett diagram. Även här skiljer hönsgödseln ut sig. Nästan all effekt försvinner efter första året. Det här hade jag inte någon koll på alls. Fårgödsel och hästgödsel är inte heller speciellt bra över tid. Ska man ha något som verkar längre så bör man satsa på gris eller i brist på det kogödsel. Grisgödsel har vi ju en del men den portionerar våra grisar ut själva. Kogödsel har vi inte tillgång till. De bönder som har kor runt omkring oss är KRAV-bönder vilket gör att de själva använder all sin gödsel.

Det bästa hade ju varit om man har långtidsverkande gödsel och kan planera växtföljden så man, av arbetstidsskäl, inte behöver gödsla mer än hälften eller var tredje bädd varje år.

Enligt gödselboken behöver växterna 16 olika näringsämnen. Syre och väte hämtar växterna från vatten och sedan binder de koldioxid från luften. Kolet i koldioxiden är det som bygger upp det mesta av själva växten. Övriga 13 näringsämnen hämtar växterna från jorden. De viktigaste är alltså NPK som räknas till makronäringsämnena dit även magnesium, (Mg), kalcium (Ca) och svavel (S). Dessa näringsämnen behöver växten i ganska stor mängd.

Utöver makronäringsämnen behöver växterna mikronäringsämnena mangan (Mn), järn (Fe), koppar (Cu), bor (B), klor (Cl), nickel (Ni), molybden (Mo) och zink (Zn).

Kväve (N) Alla har väl hört talas om kväveläckage. Kväve behövs i stora mängder, förbrukas snabbt och om det finns för mycket så urlakas det och rinner ut i åar och sjöar. Vi bör alltså vara sparsamma med kväve så vi inte övergöder våra vattendrag. Man kan se om en växt har fått för lite kväve genom att bladen blir bleka och gula samt att växterna blir klena. Blir det för mycket kväve så gynnas bladmassan men blomning och fruktsättning kan bli lidande. Växter med för mycket kväve blir också mindre frosttåliga, känsligare för sjukdomar och skadedjursangrepp. Smak och hållbarhet kan påverkas och spenat, rödbetor och sallat kan innehålla mer nitrat om de får för mycket kväve. Kväverikt gödsel bör inte ges för sent på säsongen. Ingen hönsskit efter juli månad alltså.

Fosfor (P) Fosfor hjälper växterna att sätta blommor och ge mycket frukt. Det är mer stabilt än kväve och därför så är det oftast inte lika mycket brist på fosfor. Växterna kan få brist på fosfor trots att det finns i jorden om det är för kallt eller om PH-värdet är för lågt eller för högt. Växter som har brist på fosfor får svårt att ta upp vissa mikronäringsämnen och då minskar tillväxten. Har man en jord med hög mullhalt så har man sällan brist på fosfor.

Kalium (K) God tillgång på Kalium ger godare, mer motståndskraftiga grönsaker. Kalium hjälper växterna att bilda kolhydrater vilket gör att de växter som har tillräckligt med kalium helt enkelt blir sötare. Det gör också att växten klarar kylan bättre. Man kan se om en växt har brist på kalium genom att kanterna på bladen blir bruna och bladen skrumpnar och blir gula och mattare. Men man måste hålla koll på Kalium/Magnesiumkvoten eftersom växter som har överskott på kalium kan få brist på magnesium. Det är varken bra med överskott eller underskott av kalium och har man sandjord får man vare extra vaksam eftersom sådana jordar oftare har brist.

Magnesium (Mg) Magnesium använder växten för att bilda klorofyll men är också bra för frösättningen. Har växten gott om magnesium tar den lättare upp fosfor. Precis som överskott på kalium kan ge magnesiumbrist så kan överskott på magnesium ge kaliumbrist. Magnesiumbrist visar sig först på äldre blad.

Kalcium (Ca) Kalcium är bra för växternas tillväxt och immunförsvar. Kalcium bygger upp växtcellerna så de blir fasta. Kalciumöverskott kan göra att järn, mangan och bor binds och att växterna därmed inte kan få tillgång till dem. Ihoprullade bladkanter kan vara tecken på kalciumbrist.

Svavel (S) Svavelbrist kan ge bleka plantor men visar sig först på nya blad.

Vad tar jag med mig av detta?

  • Variera gödselmedel efter växterna som växer i bäddarna
  • Gödsla inte med för mycket kväve sent på året
  • Använd hönsgödsel mer på vall än på grönsaker
  • Öka mullhalten i alla lägen
  • Det räcker inte att kolla om varje ämne finns i tillräcklig mängd – man måste ha koll på kvoterna.

Lite nördigt – men lite kul också.

Jordanalys från 2014 äntligen tolkad

Redan innan vi flyttade hit tog vi jordprover på alla våra skiften. Det sa alla rådgivare vi pratade med att vi borde göra. När resultaten kom och gården blivit vår så kom allt vi måste göra emellan och vi har aldrig lärt oss att tolka resultaten. Vi har också blivit lite skeptiska till rådgivare eftersom de så ofta är inriktade på storskalighet så vi har låtit resultaten ligga.

Inför min odlingsutbildning blev vi uppmanade att göra en jordanalys och eftersom vi har jobbat mycket med jorden så kändes det som en bra idé nu när vi skulle få hjälp att tolka resultaten. Eftersom Eurofin som gör analyserna är överhopade med jobb för tillfället så han vi dock inte få resultatet från vårt nya jordprov innan kursen. Här kommer dock en tolkning av våra gamla resultat för det skifte som vi odlar grönsaker på. Det är bäst att använda det vi lärde oss igår direkt innan det faller längre bak i huvudet.

Vi har inte gjort några åtgärder utifrån denna analys utan mer gjort vad vi trott varit bra för jorden. Vi har tillfört mycket organiskt material, stenmjöl, kompost, bokashi och annat smått och gott så det ska bli väldigt spännande att se om vår jord blivit bättre eller om vi ställt till det.

Ph-värdet på det gamla provet ligger på 5,8 vilket är lågt. Hade vi haft en jord som var rik på mull så att mullhalten låg på över 12% så hade det varit ett helt ok ph. Vår mullhalt ligger dock på 4,3 enligt provet 2014. Ph bör därför ligga på 6-7 och vi borde ha kalkat vilket vi inte gjort.

Fosfor (P) har vi 6,9 mg/100 gram vilket är bra och placerar oss i klass tre (4,1-8,0). Vi behöver därför inte tillföra mer fosfor än vad skördarna avlägsnar från platsen. Det finns ganska stor risk att man tillför för mycket fosfor när man odlar grönsaker. Gödslar man med hönsgödsel så blir det t.ex. lätt så. Vi som har mycket hönsgödsel skulle lätt kunna hamna där. Därför kan det vara en god idé att istället sprida hönsgödslet på vallarna så att det först tar en omväg via gräset och fåren innan det hamnar på grönsakerna.

Kalium (K) Kaliumhalten ligger på 5,1 vilket är lågt. Även här bör man placera sig i klass 3 (8,1-16,0).

Magnesium (Mg) Magnesiumhalten ligger på 3,7 vilket också är lågt. Gränsvärdet för brist ligger på 4-10 och vi har under 4 så det ser inte bra ut.

Vi har alltså både lågt kalium och låg magnesium och borde förmodligen gödsla med Kaliummagnesia. Nu kommer vi inte att göra det förrän vårt nya prov kommer och vi har tagit ett snack med en bra rådgivare.

Förhållandet mellan Kalium och Magnesium är viktig och uttrycks i en kalium/magnesiumkvot K/Mg kvot. Den är för vår del 1,4 och det ser vid första anblicken inte så illa ut då kvoten bör ligga mellan 1-3. Läser man på lite bättre så är det dock så att om ens Kaliumklass är 1 eller 2 så bör K/Mg kvoten ligga på 2,5. Hade vi haft en bättre kaliumklassning så hade det räckt med 1,5.

Kalcium (Ca) Här ligger vi på 58 men här finns inte några generella riktvärden utan det beror på hur hög lerhalt man har. Det får vi alltså fråga rådgivaren om. Kalciumbrist kan visa sig som pistillröta på tomaterna men också med bruna kanter på rödkålen vilket vi hade i somras. Kalciumbristen kan också visa sig tydligare vid torka så det var inte så konstigt att det syntes på kålen i somras.

Vi har, eller hade 2014, en ganska måttlig mullhalt på 4,3. Där är målet att komma upp över 10 men det är tydligen rätt så svårt. Vi får fortsätta tillföra löv, ensilage, kompost, äpplemustsrester och annat men det hade vi gjort även utan analysresultatet.

Ser verkligen fram mot nästa analysrapport och åt att grotta ner mig ännu mer i jordanalyser och näringsämnen.

Sammantaget så kan vi vara nöjda med fosforhalten men inget annat. Nu har vår jord förändrats väldigt mycket sedan vi började. När vi grävde första kvarteret fanns där inga maskar och jorden var hårt packad. Den kändes helt död och hade inga aggregat (små klumpar av jord) Färgen var grå och det kändes på det stora hela rätt hopplöst i början. Nu är jorden lucker, svartare, aggregerad och full av mask. Frågan är om det kommer att visa sig på något sätt i den nya analysen. Svar kommer om någon vecka.

Att sitta på utbildning mellan 9 och halv fem en fredag tar på krafterna och det är först idag på lördag morgon som det mesta trillar ner. I går kändes det som väldigt många obegripliga siffror men nu är jag snart redo att ta mig an hemläxan som bland annat innebär att göra en  balansräkning för gödsel för vår odling, fundera över vilka kombinationer av gödsel som träffar mest rätt utifrån jordprov, grödor osv. 

Tack Jonas Ringqvist för en lärorik första dag av sex.

 

 

Bossgården och Wardins Gårdsprodukter

Idag har vi varit på studiebesök med vårt projekt Gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är det sista innan projektet avslutas runt årsskiftet. Idag bar det av till Bossgården utanför Falköping där Jonas Ringqvist tog emot. Han och hans fru Sanna odlar grönsaker för försäljning på marknader, via prenumerationer och REKO-ring. De har lång odlingserfarenhet på över 20 år. Jonas är också kursledare för den halvtidskurs som jag ska gå i vinter. 

Gården de bor på är en gammal gård där uthusen har vasstak. Bara det ger poäng. 

Det är härligt med studiebesök bland likasinnade så man kan nörda ner sig i pluggbrätten och vilka storlekar som är optimala. Bossgården har en odlingstunnel där de har fyra bord för att driva upp plantor. Borden kan hålla vatten och är precis avpassade för brättena. 

Sedan några år tillbaka så har de en kylcontainer där de använder halva för att skölja och packa grönsaker och halva som kylrum. Kylrummet gör att de kan skörda kontinuerligt och därmed minskar stressen. 

Just nu fanns det inte så mycket i kylrummet mer än massor av vitkål. 

Packavdelningen värms upp av kylaggregatet vilket är en stor fördel så här års men inte lika positivt mitt i sommaren. 

Jonas har också byggt en löktork. Ett mindre utrymme där de lägger in den nyupptagna löken med blast i säckar ovanpå pallar. 

I ena hörnet finns en fläkt som blåser ner luft till botten av utrymmet under pallarna. Luften passerar upp genom löklagret och torkar därmed ut löken. 

På bossgården odlar de i fasta bäddar som de anlägger med hjälp av en gammal potatiskup som de tagit bort mittenkupen på. Gångarna blir v-formade och väldigt smala men efter att man gått i dem och kört med hjulhacka så breddas gångarna efter ett tag. 

För att minska arbetet så täcker Bossgården alla skördade bäddar med plansiloplast. Plansiloplastens svarta sida läggs uppåt eftersom det ökar värmen i jorden och därmed aktiviteten längre in i den kalla perioden. När Jonas lyfte på plasten såg man tecken av ett enormt mikroliv därunder. Bossgården täckodlar inte med organiskt material men täcker ofta bäddarna antingen genom att grödorna sätts tätt eller med plast eller markduk. Organsikt material tillförs i form av komposterad ströbädd från får och kor samt genom att skörderester hackas ner i bäddarna. 

Inne i odlingstunnlarna är det inte slut på säsongen. Här växer vinterportlack, machesallat, spenat m.m. I en annan tunnel växte huvudsallad för skörd i november. Salladen växer långsammare så här års men den växer ändå under fiberdukstunnlar inne i växthustunneln. Sallaten såddes i brätten i augusti och planterades ut i september. Det är en större risk att odla så här års. Allt lyckas inte lika bra som under sommarsäsongen men det går ändå att ha färska grönsaker på det här sättet långt in på vintern. Arrangemanget med tunnel i tunnel ger tio graders högre temperatur i de små tunnlarna jämfört med utetemperaturen under vintern.

Sedan gick vi och tittade på Jonas fantastiska hönshus. Det är byggt på hjul. Här visar Jonas utrullningsredet som bör ha en lutning på 7 grader för att vara optimalt och inte byggda på känsla som våra är… Det finns speciella redesmattor att köpa. Vi använder vanlig astroturf men de riktiga redesmattorna har hål vilket gör att man inte behöver ta ut och rengöra dem lika ofta.

På andra sidan kliver hönorna in bakom skynket för att lägga sina ägg. På eftermiddagen när äggen hämtas så fälls träställningen som hönan står på upp och fäster i elektromagneten som sitter till höger om skynket. Elektromagneten håller fast ställningen tills hönorna har gått och satt sig för kvällen. 

I andra änden av hönshuset finns sittpinnarna ovanför en gödselbinge där allt gödsel samlas upp och töms efter behov. Ovanpå gödselbingen ligger ett galler för att hönorna inte ska gå i skiten. 

Det finns två lampor i hönshuset. En ovanför sittpinnarna och en ovanför golvet. Den ovanför golvet släcks först med hjälp av en timer. Den ovanför sittpinnarna är svag och ger bara ett ledljus och släcks även den via en timer men en timme senare än den andra lampan. Det gör att hönorna tar sig upp mot ljuset där lampan finns. När den väl släcks bör alla hönor sitta på plats och då släpps också ställningen framför redena ner eftersom de är kopplade på samma timer. På morgonen när hönorna vaknar så är redena öppna så hönorna kan gå in och lägga ägg. Man slipper alltså hönor som sover i redena vilket gör att man slipper mycket av smutsen där. 

På utsidan är en lucka fäst som även den är kopplad till en timer. Luckan stängs och öppnas långsamt och gör att man slipper passa på hönorna. Luckan kan styras av timer eller av ljussensor.

I år har de utökat odlingarna med  ytterligare 1000 kvadratmeter och en tvåhjulstraktor. Både Sanna och Jonas arbetar heltid med odlingarna och i år har de dessutom kunnat ha en person anställd på halvtid för att sköta skörden. De börjar komma upp i storlek så en tvåhjulstraktor lönar sig trots att den kostar en hel del i investering. De använder den som gräsklippare, för att hacka sönder skörderester och för att ytkultivera bäddarna. 

Det är fascinerande att de på den lilla yta de har uppodlat kan försörja sin egen familj och dessutom ha en anställd. 

På bilden ovan ser ni hela området. Den fyrkantiga grå delen till vänster är den del de anlagt odlingsbäddar på i år. Det är inte stor yta och ändå så produktiv. Tänk så mycket mat som skulle kunna produceras i Sverige om man la upp det hela annorlunda. 

Sedan nördade vi en del på såmaskiner. Den övre är en Sembdner köpt på Lindbloms som Jonas i princip bara använder till att så rädisor med. Den undre är en Jang köpt på Johnnys Selected Seeds som de använder till det mesta andra. 

En såmaskin vill vi verkligen ha. Vi pratade också om krattor, stutar, säljkanaler, lerklining och massa annat. Sedan åt vi medhavd matsäck innan vi åkte vidare till Wardins gårdsprodukter. Där tog Maria Wardin emot och började med att visa oss sitt tillagningskök. Där gör hon sirap, marmelad, tomatsås och mycket annat. De har fått sitt kök godkänt trots att de inte har kommunalt vatten. De använder gårdens vatten till disk men om de behöver vatten i själva produkterna så har de kommunalt vatten som de hämtar i dunkar.

På ett ställe i odlingen så har de byggt upp höga bänkar i form av två E vända mot varandra där de täcker och odlar tidigt på året. Bra skördehöjd var det dessutom. 

I den gamla ladugården har de gjort i ordning en utställningslokal men vattenhoar och utgödslingsrännor är bevarade. 

När man är ett nördgäng på studiebesök så kan man gå igång på det mesta.

En del av oss gick igång på en dieseldriven, vevstartad tvåhjulstraktor medan andra mest gick igång på ett sågverk.

Wood-Meizer LT10 var ett väldigt smidigt sågverk som var lätt att sköta och inte krävde mycket handkraft.  Eftersom det är dyrt att få virke uppsågat så är vi många i projektet som är sugna på ett sågverk. Kan man dessutom få det mobilt som musteriet så kan vi ju enkelt köra det mellan gårdarna. 

Hos Wardins har de en bär och fruktodling inhägnad med Alloxnät precis som vi. Längst ner har de behövt sätta upp hönsnät eftersom hararna har gnagt sig igenom alloxnätet. Det problemet har inte vi haft än men det gäller att vara vaksam. 

Wardins odlar helt annat än Jonas och Sanna. Här har man gräsmatta där man jordfräser upp bäddar som man sedan täcker med gräsklipp hela säsongen. Anledningen till att man vill ha gräsmatta är just att man använder gräsklippet som gödning. Här täcks inte någonting med plast. Varken jorden eller grödorna. Inte ens kålen täcks med insektsnät under säsongen. Två helt olika studiebesök hos kunniga människor som villigt delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Trötta men nöjda åkte vi hem igen. I morgon ska vi invintra mustvagnen.

Jordprov och studier

Den 16 november ska jag på första träffen på folkhögskolekursen ”Småskalig grönsaksproduktion – att odla till försäljning” vid Hjo folkhögskola. Kursledare är Jonas Ringqvist från Bossgården utanför Falköping. Kursen går på halvfart och sträcker sig från november till mars vilket är perfekt för folk som odlar eftersom det är den tid på året då inte odlingen tar all tid. Kursen går för andra året och det är inte helt enkelt att komma in eftersom det är fler sökande än det finns platser. Det är krav på att du ska ha odlat förut och att du åtminstone ska ha planer på att odla till försäljning. Flera av mina kurskamrater har presenterat sig i en gemensam facebookgrupp och det känns som om det kan bli ett mycket givande gäng. Jag är jätteglad att jag kommit in. Jag har stort förtroende för Jonas som förmodligen är en av Sveriges duktigaste grönsaksodlare i den skala som vi eftersträvar. Han har odlat i 25 år och har fått sin odling att fungera så väl så att både han och hans fru kan låta bli att jobba utanför gården. I sommar hade de till och med en person anställd på halvtid för att hjälpa till med skördearbetet. Kursen är på distans med sex heldagsträffar i Hjo. Redan när man ser litteraturlistan så förstår man att man hamnat rätt. Fyra jätteintressanta böcker. The market gardener har jag läst förut med stor behållning. 

Sedan tillkommer Jordbruksverkets pärm kring grönsaksodling vilken jag inte är lika sugen på. Till första träffen har vi i uppgift att läsa två kapitel i kursledarens egen bok samt att göra ett jordprov för att se vilka för och nackdelar vår egen odlingsyta har. Vi kommer att diskutera jordprovens resultat vid första kursträffen vilket känns jättebra då det i bland kan vara svårt att förstå vad resultaten egentligen betyder. 

Jordprov skickar man in till ett företag som heter Eurofin. De har detaljerade beskrivningar på hur man ska göra för att kunna återkomma till samma ställe efter ett par år och se förändringar. Jord från 20 olika ställen ska samlas in i en hink där jorden sedan blandas väl. 

Sedan mäter man upp 2,5 deciliter jord som man lägger i en förpackning och skickar in till företaget. 

Att ta jordprov är inte obligatoriskt eftersom det kostar ca 700 kronor vilket är ganska mycket pengar. Men ska man gå en kurs så känns det bäst att utnyttja den kunskap som finns där så mycket man kan.

Den här kursen kommer helt rätt i tid. Vi har odlat tillräckligt länge för att vilja ta ett steg vidare. Vi lägger om våra bäddar för att få en effektivare hantering i odlingarna. Vi ska börja effektivisera genom att bland annat använda såmaskin. Vi har säljkanaler och får fram grönsaker men vi kan bli effektivare, proffsigare och mer medvetna producenter än vad vi är nu. Vintern kommer att spenderas framför brasan med god litteratur. Det känns helt rätt.

Grävning av bäddar

Vi ska gräva om alla våra grönsaksbäddar för att få en effektivare odling. Korta breda bäddar passar dåligt för såmaskiner och andra hjälpmedel som vi har insett att vi kommer att behöva använda för att inte jobba för mycket. Därför har vi bitit i det sura äpplet och börjat gräva om. Vi har fått många råd som i princip alla gått ut på att använda traktor för att jämna ut bäddarna och sedan dra upp nya med olika redskap. Men vi vill helst inte dra in en traktor i odlingen. Traktorer är inte bara tunga, de tar mycket yta i anspråk när de ska manövreras och vi kan ana hur det skulle se ut efteråt.Vi täcker bäddarna med mustrester och kommer sedan att täcka hela kvarteret med plansiloplast. Det bär emot lite men eftersom vi måste minska arbetsmängden så prövar vi denna lösning. De vi har pratat med som har prövat är lyriska. Vi var lite inne på det ett tag men det kändes inte som en bra lösning. Bäddarna är anlagda för hand och även omgrävningen kommer att ske för hand. Vi har i princip grävt klart kvarter ett med undantag från några jordgubbsbäddar där vi vill flytta plantorna. Nu blir det 75 centimeter breda bäddar som är drygt 16 meter långa. Det känns bra!

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑