I början av veckan hade vi Helena von Bothmer på besök eftersom vi sambeställt äppleträd som hon skulle hämta. Helena driver Kosters trädgårdar tillsammans med sin man Stefan och har lång erfarenhet av odling och permakultur. Hon är med i vårt permakulturgäng som träffas en gång om året men nu var hon här på ett extrabesök.

Vi hann med några timmars soffhäng och några timmar i odlingen. Vår nya wwoofare Arlind skulle få sin första introduktion i att ta hand om den dagliga fårtillsynen inklusive fårräkning, vattenpåfyllning och flaskmatning.

Det var en kall morgon så fårens vattenbalja var frusen. Det är ett tufft år för odlingarna så här års och jag är rätt glad att vi inte fått ut så mycket i landen än.

Sedan letade vi rätt på Felicia. Hon är aldrig svår att få fatt på eftersom hon håller sig precis vid sin mor hela tiden.

Sedan började kampen som Felicia alltid vinner till slut. Hittills har jag aldrig lyckats få i henne hela dosen.

Sedan var det dags för odlingarna och vi började med att beundra rotogräs.

Vi har gjort falska såbäddar av varenda bädd i år så flamaggregatet är framme ganska ofta. Det gör att bäddarna hittills är ganska ogräsfria men det beror nog också på den kalla våren. Det är lätt att känna sig nöjd men nu i veckan när värmen kommer finns stor risk för att ogräset exploderar.

Då är det bra att hålla efter det så vi inte får 49 ogräsodlingsbäddar istället för falska såbäddar.

Flamaggregatet har jag köpt för pengarna som jag fick av Flory Gates stiftelse liksom såmaskinen. Det är två inköp som verkligen gör skillnad i odlingen.

Såmaskinen testkördes också. Vi är inte helt kompisar än. Det finns inte så många inställningar men det är svårt att veta när man gör rätt. Vi sådde en rad först och det gick jättebra.

Det vet vi eftersom vi vägde fröerna före och efter på en liten våg som vi köpt på Kjell & Company. Eftersom det står på påsen hur många gram 1000 frön väger och vi vet hur tätt vi vill ha fröna så kan vi räkna ut hur många gram som ska gå åt för en rad. Sedan körde vi en rad till och då gick det nästan inte åt några frön alls. Vi hade inte ändrat några inställningar men något var fel. Vi körde över igen men utan bättre resultat. Frustrerande. Kugghjulen snurrade som de skulle men det hjälpte inte.

Vi lyckades inte få ordning på den innan det var dags för fika och sedan skulle Helena åka iväg för att hinna med färjan tillbaka till Koster.

Med bilen full av träd gav hon sig av. Det är fint att få en stund då man kan jobba ihop och diskutera odlingsrelaterade saker med någon som också odlar. Man lär sig alltid nya saker och får nya tips på hur man kan göra.

I år hanterar vi purjolöken annorlunda. Tidigare har vi bredsått purjo men de har inte vuxit så bra och dessutom har det blivit ett enda trassel av alla rötter. I år har vi också sått i stora tråg men gjort hål med uttryckaren till QP60 pluggbrätten. Ett frö i varje hål har gett purjolöksfröna mycket bättre förutsättningar och de har vuxit till sig riktigt bra.

Vi har förberett bädden genom att göra en falsk såbädd som vi flammat. I våras tillverkade jag en purjolöksplanteringspinne av ett gammalt skaft som jag gjorde ett hål i där jag trädde igenom en gängstång.

Vi drar upp tre rader med radmarkeringskrattan.

Sedan gör vi hål på lagom avstånd från varandra som är 20 centimeter djupa. Eftersom bädden är bredgrepad så går det enkelt att trycka ner pinnen med hjälp av foten.

Sedan släpper vi ner purjolöken i hålet.

Idag på förmiddagen var vi många som jobbade. Arlind från Albanien kom som ny wwoofare i lördags. Svenja har varit här i flera veckor redan och så hade vi gästbesök av Helena von Bothmer från Kosters trädgårdar. Det går fort att plantera en bädd purjo när man är många som jobbar.

När purjon var på plats vattnade vi bädden så att rötterna täcktes av blöt jord. Fördelen med att plantera purjon så djupt är att den vita delen blir längre.

Eftersom det fortfarande är kallt på nätterna så satte vi halverade VP-rör över bädden som vi täckte med dubbel fiberduk.

Jag är så nöjd med mitt redskapsskjul. Det står innanför grinden till odlingen och innehåller bara precis det jag behöver. Det händer att jag får gå och hämta något extra redskap men det är inte ofta eftersom det är samma få redskap som används dag efter dag.

På ena utsidan hänger mina två bredgrepar. Där ska inte hänga något annat och de ska alltid vara på plats. På så sätt hänger de skyddade från den mesta blötan.

På framsidans högra sida hänger krattor. Dels vanliga krattor och dels en kratta som vi sätter på röda plaströr för att markera raderna i bäddarna. Det är enkelt att flytta för att dra upp två, tre eller fyra rader.

På framsidans vänstra sida hänger rensjärn, grepar, spadar och kultivatorer. I år när jag gjort falska såbäddar på varenda bädd går rensjärnen ofta i odlingen. I flera bäddar har jag hunnit dra över flera gånger redan.

Inne i skjulet har jag byggt bänkar på båda sidor. På ena sidan förvarar jag breda nät som räcker över fyra bäddar på nedersta hyllan och på den översta förvarar jag nät som räcker över en bädd.

På den andra sidan förvarar jag på samma sätt breda och smala fiberdukar. På marken i skjulet står hjulhackan, skottkärran, såmaskinen, flammaggregatet och en spruta som jag använder för att sprida ut koppar, bor och annat som jag fått rådet att tillsätta jorden.

På den bakre väggen hänger min såplanering. Mellan hyllorna har jag längst bakre väggen lagt en kraftig bräda. Där slår jag upp min planeringspärm. I den finns samma såplanering där jag gör en del anteckningar. Dessutom finns det ett A4 blad för varje bädd där jag antecknar allt jag gör i bäddarna.

Det bästa är att man står skyddad för vinden inne i skjulet. Därför förvarar jag också de fröer som ska direktsås och en våg så jag kan väga upp fröer för att se om jag ställt in min nya såmaskin rätt. Jag väger fröerna före sådd och sedan räknar jag ut hur mycket frövikt som borde gå åt om jag ställt in maskinen rätt. Sedan väger jag resterande frö efter sådd. Hittills har det stämt någorlunda. Mängden frön som sprids regleras dels av vilka kugghjul man sätter i maskinen men också av höjden på en liten borste. Idag när jag sådde morrötter insåg jag att borsten satt för lågt så det får jag justera till nästa gång. Allt sådant antecknar jag i pärmen.

Vi har stora problem med mördarsniglar. Än så länge är de rätt så små men redan många. Våra ankor är till stor hjälp men de räcker inte till eftersom de håller sig på en sida av odlingen. Därför bygger vi snigelstaket runt grönsaksodlingen.

Det är inte snigelfritt innanför staketet men där kan vi bekämpa dem genom dagliga vandringar med sax doppad i järnferomol. Vi byggde snigelstaket även förra året men har inte hunnit med alla sidor.

Igår anlände årets första wwoofare som heter Svenja och är från Tyskland. Snigelstaketet blev hennes första jobb på gården.

Vi började med att spänna upp ett snöre längst en sträcka där vi grävde ett dike.

Sedan halvoljade vi brädor som vi satte ner i diket.

Vi skruvade fast dem dels i befintliga stolpar och dels i brädor som vi slog ner i marken.

Sedan fäste vi rådjurstaketet vid brädorna med en häftapparat.

Därefter skruvade vi upp L-formade plåtar mot brädorna.

Tanken är dels att sniglarna får det svårare att ta sig in när de måste krypa runt en plåt. Det är också lättare att gå med trimmern runt odlingen när man har en plåt att trimma mot.

Den bästa effekten får vi nog dock genom att vi kan strö ut järnfermol under plåten och att den därmed ligger skyddad vid eventuella regn.

Jag har i många år tänkt att jag ska göra falska såbäddar men det har aldrig riktigt blivit av. I år gräver vi om varenda bädd för att få dem smalare och längre och därmed öka effektiviteten både vid sådd, ogräsrensning och skörd. Problemet med att gräva om bäddarna är att man stimulerar massor av ogräsfrön att börja växa.

Vårt första kvarter där bäddarna legat i fyra år var förra säsongen nästan ogräsfri medan kvarter fyra hade mängder med fröogräs. I år kommer varenda bädd förmodligen att ha mängder av fröogräs och därför ska vi försöka hinna göra falska såbäddar i så många som möjligt. I veckan har vi bredgrepat och krattat alla bäddarna i kvarter tre. Idag så började vi vattna som om vi hade sått för att ogräset ska börja växa. Sen ska det dö.

Vid varje bädd har vi slagit ner en pinne med bäddens nummer på. Det gör det lättare för alla att veta vilken bädd de ska jobba i. Vi ska slå ner ytterligare en pinne i på andra sidan av bädden så att slangarna inte råkar korsa bäddarna utan löper in i gången mellan två pinnar. Sågen gick dock sönder så det får bli en annan dag.

Vi har satt upp en utrullningsbar slangvinda mitt i odlingen för att slippa ha slangar liggande överallt. Vi har grävt ner matarledning till den men inte hunnit koppla in vattnet i källaren. Så nu har vi i alla fall slangar liggande fram till slangvindan men det känns ändå som ett framsteg att vi fick den uppsatt idag.

Två kvarter är färdiggrävda och ska bredgrepas och krattas så fort vi hinner för att göra falska såbäddar även där. Kvarter fyra är fortfarande kvar att gräva om.

Vi har köpt fler kålnät. När odlingen växer så behövs det. Förra året hade vi dessutom problem med att näten var för smala så när grönkålen växte sig hög så blev det glipor vid sidorna. Då tar sig kålfjärilarna in och näten blir meningslösa. Nu har vi köpt nät som är 7,20 breda och som täcker fyra bäddar. Nätet kommer på rulle om 80 meter och med våra bäddar på 16 meter så blir det lagom att dela dem på fyra. Nätens långsidor har stadkant och kortsidorna är fållade. När man klipper i nätet så börjar de fransa sig direkt. De måste alltså fållas efter att man har delat dem. Eftersom jag inte var helt säker på att nätet var precis 80 meter så började jag med att rulla ut det i vardagsrummet och märka upp det varje meter. 576 kvadratmeter nät blir väldigt mycket utrullat i ett vardagsrum.

Det visade sig att nätet var nästan 84 meter långt vilket innebär att det skulle delas var 21:a meter. Maskorna på våra nät är 1,3 mm och det är smått när man ska försöka klippa rakt. Det ligger inte helt still och vi har inte något rum stort nog för att breda ut hela nätet. Dessutom är det svårt att se var trådarna går så bara att kapa nätet tog väldigt lång tid och inte blev det helt rakt heller.

Nästa kapning försökte jag göra på ett annat sätt. Jag tog en tuschpenna och la nätet på strykbrädan och markerade en rak linje först. Tanken var sedan att sy en zickzack-söm på vardera sida och sedan klippa isär nätet. Att sy 7,20 meter gör att man får väldigt mycket nät som ska få plats runt symaskinen så efter en söm så klippte jag.

Den tredje gången så klippte jag bara. Det gick trots allt fortare.

Ikväll ska vi ha gäster med två stora hundar och då bör man inte ha alla rum fyllda med kålnät så det var bara att fortsätta trots att det var ett väldigt tråkigt jobb. Varje kant syddes först med en zick-zack-söm och sedan vek jag en gång och sydde ytterligare en zick-zack-söm för att sedan vika en sista gång och sy igen. Varje söm blev alltså 21,6 meter söm och jag sydde sex fållar lika med 129,6 meter.

Vi har en gammal Bernina. Egentligen är det dotterns men jag får låna den. Den har inte många finesser men kan sy raksöm och zick-zack och det är oftast bara det jag behöver. Den går och går och verkar aldrig slitas ut. Jag har inte någon aning om hur gammal den är men jag minns att jag sydde på en likadan när jag gick på mellanstadiet på 70-talet. Jag gillar den verkligen och när jag ska köpa en egen maskin någon gång så blir det en likadan om jag får tag på någon. Nya maskiner med datastyrning och mängder med olika sömmar känns helt onödigt när man syr som jag gör.