Kategori: resiliens (Sida 1 av 2)

Krismedvetenheten börjar vakna?

På marknaden i lördags var vi med om något nytt. Flera kunder ville ha information om, och köpa grönsaker, som tål att lagras. Detta bara för att kunna bunkra inför vintern. Några ville köpa för att det var årets sista Nolbygårds Matmarknad och de har vant sig vid vår kvalité och därför hellre bunkrar hos oss än köper i livsmedelsaffären. Men minst två kunder uttryckte att det skulle kännas bra med ett lager grönsaker eftersom man inte vet vad som kommer att hända i vinter. De ställde många frågor och behövde hjälp med hur de skulle tänka och vad de skulle välja. Några ville också göra avtal med oss om leverans av lagringsgrönsaker under vintern eftersom de själva inte hade utrymme för lager. Det har aldrig hänt förut.

Vi har länge, men mer på allvar sedan 2005, funderat över samhällets sårbarhet. Det är ett av skälen varför vi började en förändring av våra liv som 2014 ledde till att vi köpte gård och började producera mat målmedvetet.

För att bygga upp ett system som kan föda många har vi valt att odla till försäljning och säljer nu våra grönsaker så lokalt vi kan. Helst hade vi sålt allt vi producerar till våra grannar i området men många av dem köper hellre sin mat i livsmedelsbutiken så vi säljer även inne i Alingsås och ibland även på någon marknad längre bort för att bygga upp systemet med en större odling.

Vi jobbar aktivt på att få fram bra produkter som vi kan lagra i kylrum och eventuellt även i jordkällare om det kniper, även om vår egen jordkällare är något för varm.

Som utgångspunkt till vad som kan sparas inför vintermånaderna kan man tänka gamla tiders julbord. Då åt man bland annat mycket kål. Vitkål och rödkål hade de förmodligen på lager i jordkällaren så då blev det brunkål och rödkål men det finns ju många andra rätter man kan göra med dessa kålhuvuden om man inte gillar gammaldags julbordsmat.

Brysselkål och grönkål kan stå kvar i landet även om det fryser så då blev det kokt brysselkål och långkål på det svenska julbordet även om långkålen mest avnjöts i Sydsverige. I Finland är det typiskt att äta kålrotslåda vid jul och kålroten går ju också att lagra fint.

Utöver kålen så lagrade man naturligtvis rotsaker. Potatisen gjorde man Jansons frestelse av och rödbetorna blev till rödbetssallat. Men man kan också lagra rotselleri, palsternacka och morötter i stuka, jordkällare eller kylrum. Purjolöken kan stå kvar i landet och om den täcks med halm kan man skörda den även om det blir tjäle.

För att få ovanstående grödor lagringsdugliga så behöver man välja rätt sort. Vi odlar till exempel tre sorters vitkål men bara en av dessa kan lagras. Vi odlar även tre sorters morötter och tre sorters rödbetor varav en passar bäst för vinterlagring. Späda sommarmorötter blir snabbt mjuka i lager medan grövre lagringsmorötter kan ligga i princip oförändrade under lång tid om de inte förlorar fukt. Gemensamt för lagringsdugliga sorter av vitkål, morot och rödbeta är att det inte är de snabbaste sorterna. Ska det bli lagringsdugligt så verkar det som om det behöver stå längre i landet och inte växa för snabbt.

I rumstemperatur kan man lagra vitlök och lök och kryddor och chilli går att torka för att ha som smaksättare. Att hänga upp en vitlöksfläta i köket blir ju dessutom trevligt. Det finns snabba och långsamma sorter även av purjolök och palsternacka. Vill du odla för att lagra så välj rätt sort och vill du köpa på dig ett lager grönsaker så fråga i affären så du får en sort som verkligen går att lagra. (Det är inte säkert att de har den kunskapen i en vanlig livsmedelsaffär)

En grönsak som vi inte använt så mycket i Sverige är vintersquash. Vi odlar flera olika sorter och fördelen med vintersquash är att du kan lagra den i rumstemperatur och äta den ända fram på våren. Det gör att även du som vill verka helt normal och inte vill skylta med att du preppar kan köpa/odla lite vintersquash och lägga dem som prydnad i vardagsrummet. Sedan kan du äta upp dem allt eftersom. Användningsområdena för vintersquash är dessutom många. Den går att ugnsrosta eller göra soppa på men också äta rå. Lägg den på pizzan så får du en annorlunda smak.

Tänker man sedan på ett gammaldags skafferi så kan se rader av burkar med inläggningar framför sig. Klassisk inlagd gurka och inlagda rödbetor men det går ju också att lägga in zucchini, vintersquash, chilli och mycket annat. Tar man ett steg till och börjar syra så kan man ta tillvara gurkor, kål, lök, tomater med mera. Gillar man söta smaker så kan gröna tomater och morötter bli fantastiska marmelader.

Våra kunder har, med något undantag, inte verkat fundera så mycket över att vårt nuvarande samhälle kommer att rulla på som vanligt – fram till i lördags. Spännande! Vad är det som väcker folk just nu? Är det kriget i Ukraina, elpriset, räntorna eller något annat? Eller är det helt enkelt så att tecknen på att vi inte kan fortsätta som förut blivit så många så det till slut börjar sjunka in – åtminstone hos ett fåtal.

Vi tycker det är bra ju fler som blir medvetna om vårt samhälles sårbarhet . Vår lilla produktion inte på långa vägar kommer att räcka till för att föda kommunens befolkning med grönsaker. Vi behöver helt enkelt bli många fler som odlar.

Lokal mat behöver lokala konsumenter

Det är mycket nyheter just nu kring matsituationen i världen. FN går ut och varnar för att världen står inför protester, upplopp och politiskt våld som en följd av att matpriserna stiger globalt. Vi står inför en aldrig tidigare matkris beroende på Covid, bränslepriser och Ukrainakriget meddelar FN. Våldsamheter och protester märks redan i Sri Lanka, Tunisien, Pakistan, Burkina Faso, Mali, Tchad och Peru. David Beasley på FN:s livsmedelsprogram hävdar, enligt The Guardian, att vi står inför ”helvetet på jorden” om inte åtgärder vidtas.

Det är skrämmande läsning som borde resultera i att vi i Sverige börjar fundera över vad vi ska göra för att snabbt öka vår egen matproduktion. Alla borde ta sig en allvarlig funderare över hur var och en i sin vardag och i sitt yrkesliv kan stötta och öka den inhemska produktionen, det gäller politiker, tjänstemän, företag och privatpersoner. Dels för att själva ta ansvar för vår produktion istället för att bjuda över på det andra länder producerar nu när all produktion i världen behövs men också för att öka vår egen säkerhet i händelse av att situationen blir riktigt allvarlig och leveranser uteblir.

I torsdags var jag på utlämning i REKO-ring Alingsås . Det var som alltid trevligt och de konsumenter som hittat dit var glada över att kunna köpa lokala produkter. REKO-ring Alingsås har över 7000 medlemmar och jag själv hade 14 kunder och då var jag en av de producenter som har flest. Jag lämnar dessutom ut kassar till våra prenumeranter på samma tid så min försäljning var helt ok. När jag pratade med övriga producenter pekar alla dock alla på samma sak. Försäljningen via REKO-ring minskar överallt.

Jag var med och startade REKO-ring Alingsås 2017 och verkade under flera år som administratör för gruppen tillsammans med ytterligare tre personer. Efter några år gick den uppgiften vidare till andra som har gjort ett fantastiskt jobb tills idag. Nu tycker de att det är dags att lämna över stafettpinnen. Då visar det sig att det är det svårt att hitta människor som tycker att uppgiften är tillräckligt viktig för att ta de ska ta över. Igår kom så meddelandet att det blir inte någon REKO-ring i Alingsås under juli månad!!! Då har vi sedan flera år tillbaka ökat ifrån att ha utlämning varannan vecka till att ha utlämning varje vecka eftersom grönsakerna blir skördeklara hela tiden.

I en tid av världsomspännande matkris i ett land där vi själva bara producerar hälften av maten vi äter är detta för mig obegripligt. Hur kan konsumtionen av lokalproducerade livsmedel minska i en sådan kontext? Hur kan människor känna sig trygga med att de kommer att få tag på livsmedel i höst? Hur kan det i en kommun som Alingsås med över 40 000 invånare inte finnas någon som vill ta över och driva REKO-ringen vidare?

Det här är inte en unik situation från Alingsås men det är den situation som jag känner till bäst och därför den jag kan beskriva. Nu har Alingsåsarna tur för den 2:a juli startar Nolbygårds Matmarknad där konsumenterna kan träffa producenter och handla lokala matvaror. Förhoppningsvis blir det en stor tillströmning av både konsumenter och producenter.

Kanske känns det som du som konsument inte kan påverka – men du är oerhört viktig. Många små lokala producenter behöver kanske just ditt inköp för att få det att gå ihop den här veckan. Använd den makt du har genom att placera dina matinköp där de gör nytta. Handlar du i de stora butikerna är det bara en liten del av dina pengar som når producenten. Staten, handeln och livsmedelsindustrin tar alla större del av kakan än den som producerar råvarorna. Bonden får endast 9 procent. Handlar du direkt av producenterna så går det mesta av dina pengar till den som gör din mat. Du kan vara en del av det som gör att en producent orkar fortsätta. Du är viktig.

Och alla i närheten av Alingsås är välkomna till Nolbygård på lördagar!

Artikel i Alingsåskuriren

Härom dagen var Gittan Öhman från Alingsåskuriren ute och gjorde ett reportage. Anledningen var egentligen att vi erbjuder kunder att prenumerera på våra grönsakskassar men artikeln kom allt mer att handla om vår sårbara livsmedelsförsörjning och placerades under Aktuellt.

En hel sida med en trevlig artikel. Vill man läsa artikeln och tidningen så finns den på webben på https://www.alingsaskuriren.se/
Där ligger alltid senaste numret uppe för läsning. Artikeln hittar du på sidan 12.

Sveriges självförsörjningsgrad är 0!

Vi behöver tala om mat!

Alla kan vi vara överens om att vi behöver mat. De flesta av oss kan nog också vara överens om att maten är viktig, inte bara som energi- och näringskälla utan också att samlas kring och att njuta av. Vi tar maten för självklar då vi inte har lidit brist i Sverige på många år. Någon gång har det varit tillfällig brist på t.ex. smör i butiken och då blir det mycket skriverier men inte sedan andra världskriget har vi haft en situation där mat behövts ransoneras.

Enligt beräkningar från Jordbruksverket är Sverige självförsörjande på spannmål men allt annat som vi äter måste importeras i olika utsträckning.

Tittar man på just spannmål så räcker det dock med ett torrår som 2018 för att vi inte ska vara självförsörjande på det heller.

Det brukar hävdas att vi är självförsörjande på mat till 50%. Det är dock viktigt att tänka på att maten som produceras i Sverige till största delen produceras med en maskinpark som drivs av diesel som importeras.

2020 uppgick den ekologiska jordbruksarealen i Sverige till 19 % vilket innebär att 81% bedrivs konventionellt där den mesta av gödslingen sker med handelsgödsel som också importeras.

Skulle importen till Sverige strypas så blir det inte mycket mat producerad i vårt land. Även vi på Östäng skulle ligga pyrt till. Vi använder diesel för att slå hö till våra får. Det skulle vi kunna göra med lie om vi var fler vuxna på gården men funderar man vidare inser vi att även vi är beroende av importerade insatsvaror. Vi köper t.ex. alla våra fröer från Svenska firmor men de i sin tur köper mycket av frömaterialet utomlands.

Efter första världskriget blev det kravaller i Sverige när människor inte hade tillräckligt med mat. Då började man bygga upp beredskapslager för att det inte skulle hända igen. Efter andra världskriget fortsatte man att lagra mat, gödsel, diesel och bensin i bergrum. Lagren var tänkta att räcka i flera år om det skulle bli krig.

Lagren var dyra att upprätthålla och 2002 såldes det sista av beredskapslagren ut vilket visade sig problematiskt när Corona gjorde att det var svårt att få tag på sjukvårdsutrustning, något som tidigare hade funnits i beredskapslagren.

Det finns en myndighet som ska se till att vi i Sverige är beredda om krisen kommer. Den heter MSB och står för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. De gav för några år sedan ut en broschyr som skickades hem till alla hushåll. De flesta slängde den nog för det var innan Corona och tanken på att vi skulle drabbas av en kris var främmande för många. Nu i dagarna efter Rysslands anfall har nedladdningen av pdf-en på MSBs sida ökat markant.

Kanske är det ett tecken på att medvetenheten om vår sårbarhet äntligen börjar öka. Klimatförändringarna kommer att innebära fler störningar i form av torka och översvämningar som gör böndernas liv svårare. Sedan 1990 har antalet jordbruksföretag minskat med 39 %. Var tredje jordbruksföretagare som drev enskild firma var 65 år eller äldre år 2020 och bara drygt en fjärdedel av jordbruksföretagarna var under 50 år. En yrkeskår där ca 75% är över 50 år som dessutom är hårt drabbad av skador och anses vara ett av de farligaste jobben man kan ha. Det sliter på kroppen och arbetstimmarna är många.

Högre bränslepriser, elpriser och konstgödselpriser gör att många funderar på att lägga av. Just nu är det dags att söka jordbruksstöd hos Jordbruksverket. Det är stöd som bönderna får för att de håller marker odlade och betade så att de inte växer igen. I ansökan måste man ange vilka grödor man tänker odla och på vilka fält. Hushållningssällskapet hjälper många bönder med ansökan och i Blekinge rapporterar de att bönderna planerar att lägga sig på en ovanligt låg nivå när det gäller odling på grund av det höga kostnadsläget. Hushållningssällskapet går nu ut och uppmanar bönderna att odla mer eftersom de bedömer att det kan bli brist på livsmedel på grund av kriget i Ukraina.

Ibland hör man i debatten att det inte spelar så stor roll varifrån vår mat kommer – lägger bönderna i Sverige ner så kan vi ju alltid köpa från andra länder. Med klimatförändringarna kommer dock många områden som idag producerar vår mat att få svårt att göra det i framtiden. Lägger vi till oroligheter och krig i världen så blir bilden än dystrare. Titta till exempel på vad Ryssland och Ukraina producerar.

Det är inte svårt att tänka sig att den här produktionen kommer att bli svår att upprätthålla. Tittar man på vilka som är de största köparna av de här varorna så kan man fundera över vad det skulle kunna innebära i oroligheter i världen om produktionen rubbades.

Även om Sverige inte är en stor importör av dessa varor så kommer det ändå att drabba oss i form av ökad oro i världen men också av att priserna går upp på den mat och den konstgödsel som finns till salu. Ryssland är den största producenten av konstgödsel i världen.

Sveriges självförsörjningsgrad är 0. Vi har inga beredskapslager och inte ens någon plan för hur vi ska hantera det här problemet i händelse av kris. Var och en ska ta hand om sig själv de första sju dagarna – vad som händer därefter – det är det ingen som vet.

Just nu införs diverse sanktioner mot Ryssland men ingen har än så länge vågat röra gasen och oljan. För några år sedan fick Sverige över 40 % av vår olja från Ryssland. Den andelen är nu nere i 8% men det betyder inte att vårt beroende av att Ryssland levererar olja egentligen är så mycket mindre eftersom det är det totala utbudet på världsmarknaden som avgör om det finns olja för oss att köpa. Vårt beroende av fossil energi gör att vi inte kan ställa de krav vi skulle behöva på de länder som producerar olja. Genom att köpa olja och gas från Ryssland så är vi med och finansierar kriget.

Vi vet alla att världen behöver ställa om från fossil drift till något annat men att tänka sig hur vår matproduktion då ska gå till är svårt. Idag går det åt tio energienheter för att producera en energienhet mat. Det är ett enormt slöseri med energi som vi har kunnat hålla på med tack vare olja. Om vi inte kan använda den energin så måste maten framställas på något annat sätt. Det kommer att innebära att fler händer måste producera mat och att mer arbete behöver göras utan maskiner. Politiken i Sverige har under många år gått ut på att gårdar ska slås ihop och bilda större enheter för att produktionen ska bli mer rationell. Men kanske är det så att det småskaliga jordbruket är en förutsättning för att vi ska kunna producera mat utan fossil energi?

Vad händer med oss och vårt samhälle om vi redan till hösten får en störning i livsmedelskedjan? Är du beredd? Är din kommun beredd? Vi behöver tala om mat!

Artikel nummer fyra i Åter

Nu är favorittidningen Åter ute med ett nytt nummer, nummer 1/22 och i det har vi återigen skrivit en artikel. Den här gången i ett, för tidningen, lite udda ämne – hur man håller som par när man köpt gård. Vi har varit ett par i över 20 år och har lärt oss ett och annat på de åren. Detta har varit den svåraste artikeln av de fyra att skriva eftersom det är ett känsligare ämne än de rent praktiska men samtidigt så är det ju nog så viktigt.

Vi har varit prenumeranter på Åter i många år och älskar verkligen den tidningen. Nu finns tidningen även att läsa digitalt och all information om hur man prenumererar osv hittar ni på forumet Alternativ.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

Artikel i Åter

Innan vi köpte gård prenumererade vi på flera tidskrifter och läste massor med artiklar på nätet och många böcker. Sedan vi flyttade till Östängså läser vi i princip inga längre texter alls. Inte för att vi inte vill men för att vi inte känner att vi har tid att prioritera det. Vi har avslutat prenumerationen på nästan alla tidskrifter men det finns en tidning som vi båda fortfarande ser fram emot att få i brevlådan: Tidningen Åter. Har du inte läst den tidigare så ta dig till ett bibliotek och provläs eller gå in och botanisera bland numren på Alternativ.nu

Vi blev kontaktade av Petter som driver tidningen åter och han bad oss skriva ett så kallat utflyttarbrev till tidningen. Nästan varje nummer innehåller en berättelse skrivet av några som valt ett annat liv och flyttat ut på landet och de är alltid trevliga att läsa. Vi diskuterade fram och tillbaka med Petter och till slut kom vi fram till att vi nog behövde skriva tre artiklar. En om varför vi överhuvud taget har flyttat ut till landet, en om vårt liv på Östäng och slutligen en om hur vi tänker kring vår plats i samhället och våra försök till att bygga och stärka nätverk omkring oss. Nu är den första artikeln klar och finns att läsa här.

Vi älskar tidningen Åter och det känns som en ära att få vara med och skriva i tidningen.

Ogetingsommar

För ett par dagar sedan blev jag stucken i långfingret av en geting. Jag räddade den från att drunkna när jag tvättade ur det rostfria uppsamlingskärlet vi har i musteriet. Jag klämde den inte alls, den blev kanske bara överraskad och stack lite för säkerhets skull när den uppfattade lite värme. Vad vet jag?

I år har det varit ont om getingar. Påfallande getingbrist. Jag har känt en liten glädjestöt varje gång jag har sett en humla eller en geting.

Jag vet inte hur många olika arter av getingar som vi har hos oss. Utan att ta fram läsglasögon kan jag i alla fall hålla isär en art som är mer gul än svart, en som är mer svart än gul (snarstucken) och de vackra bålgetingarna.

Höstgetingar kan ju vara irriterande när de vandrar omkring på köksgolvet men i år har det känts uppiggande varje gång jag har sett en geting eller bålgeting. Vi har bara upplevt sex somrar på Östäng men vi har redan upplevt några tillfällen när getingarna har varit för många och för nära för att det ska kännas bra. I år har det varit annorlunda. Vi har till exempel kunnat plocka fallfrukt utan att vänta på getingstick.

Det är inget konstigt med att balansen mellan djurarter varierar kraftigt. Förutsättningar för födosök och fortplantning varierar när konkurrens, närmiljö och väder hela tiden varierar. Det som gör att den här sommaren med nästan inga getingar känns obehaglig är för att den visar en glimt av det stora som sker utanför vår horisont. Rubriker om utrotningshotade arter har vi alla sett.

Att arter försvinner är för de flesta av oss bara abstrakt information. I de flesta fall är det arter vi inte bryr oss det minsta om, dessutom sker det ofta långt borta. Men getingsticket blev en liten påminnelse om att arter försvinner.

Nästa år är läget förmodligen ett annat för getingarna i trakten. Kanske är de fler, kanske kommer de att vara irriterande många. Men den globala artminskningen kommer att fortsätta. Jag gissar att det blir lite annorlunda när drivkraften förändras. Än så länge försvinner arter för att människor tar deras plats i anspråk, framöver kommer ett annorlunda och instabilt klimat att läggas till som extra börda på ekosystemen. Det känns inte alls bra.

Det här med biodiversitet är inte så enkelt. I Sverige finns det nästan inga stora skogar kvar. Det som vi brukar kalla för skogar är granplantage med inslag av andra trädslag. Det har varit så i ett par hundra år, så vi har vant oss. I vissa trakter dominerar tall, ek eller bok men den svenska skogen är i allmänhet planterad. Syftet med skogen är inte att låta ekosystemen sköta sig själva utan att skörda granar efter 60-70 år. Monokulturen gran försvinner och blir en tillfällig kalhygges-öken innan nästa generation granplantor planteras ut. Detta ger oss mycket stora exportinkomster och en hel del arbetstillfällen. De lite rikare ekosystemen är hänvisade till skogsbryn, dikeskanter och ”misskötta” skogar.

I och med den svenska skogens ekonomiska tyngd så är vi alla mer eller mindre delaktiga i att ha utarmat den svenska skogen, vilket kan kännas jobbigt. Vår självbild vill gärna att vi ska ha ett moraliskt kapital att stå på när vi vill påverka hur andra ska sköta sina skogar. Det är extremt viktigt att rädda tropiska regnskogar som är mycket äldre och rikare än våra skogar någonsin har varit. Men det kan vara bra att krångla till bilden lite så att våra åsikter och pekpinnar blir lagom stora.

Det här blev ett märkligt inlägg. Det började med ett getingstick och slutade med storpolitik. Så kan det gå.

Studiebesök från Hjo

Idag har vi haft ett heldags studiebesök från kursen Odling för självförsörjning vid Hjo Folkhögskola. Jonas Ringqvist som leder kursen var även min kursledare på vinterns kurs kring Odla till försäljning. Den här kursen har en mer praktisk inriktning med träffar på Jonas egen gård Bossgården där deltagarna får sköta en odlingsyta och lära sig massor om självförsörjningsodling. Han tog med även förra årets grupp till oss men då var det ett kortare studiebesök. Idag stannade de hela dagen och det kändes ändå som om tiden var knapp. Det är svårt att sluta prata när man väl börjat och när man har en hel gård med många olika verksamheter så blir det ändå bara lite grann om varje sak.

Vi började på verandan med en presentationsrunda så vi skulle veta vilka besökarna var. Därefter berättade jag och Jonas om vår bakgrund och om varför vi skaffat gård.

Seden tog vi en fikapaus i trädgården.

Sedan gick vi upp till hönorna och nördade på detaljer kring hur man kan inreda en husvagn för att få ett effektivt system som är lätt att sköta.

Lucköppnare, bajsbrädor, matautomater, redesstängning och annat gicks igenom. Fördelen med att ha en hel dag på sig är ändå att man hinner nörda ner sig lite grann.

Det bästa med att ha besök på gården är dock att man själv alltid lär sig något nytt. Jonas visar här hur man kan känna på en höna för att veta om hon fortfarande värper.

Jonas provkänner så han ska kunna sortera ut hönor som slutat värpa. Får man plats med två fingrar mellan benen framför kloaken så värper hönan fortfarande men om man inte får plats med två fingrar så värper hon inga ägg.

Vi stannade till vid baggarnas hage och pratade om solcellsladdning av stängselaggregat. Vi har köpt begagnade solpaneler på blocket och med hjälp av en regulator så kan vi hålla batteriet laddat.

Baggarna var nyfikna men höll sig på lite avstånd eftersom det var många nya människor. Vi berättade en del om att ha får men gick inte in så mycket på det eftersom de flesta deltagarna inte har stora gårdar och får kanske inte står först på det de kommer att sätt igång med.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och berättade om tankarna bakom den och hur vi fick den anlagd genom att ordna en kurs i skogsträdgårdsodling.

Vi pratade om träd, buskar och marktäckande växter och hur man tänker kring lä, solinstrålning och samverkan växter emellan.

Vi planterade ett nytt träd i skogsträdgården. Ett äppelträd som heter Belle de Boskop som är ganska känsligt och egentligen vill växa i Skåne. Vi ska se om det kan överleva hos oss genom att bli planterat i lä i skogsträdgården.

Vi gick även en sväng i skogen och pratade skogsbruk, monokulturer, skogsbete och hur vi tänker kring hur vi sköter vår skog.

Biologisk mångfald, betesmark, vallodling och vinterfoder till fåren blev nästa genomgång.

Strategier för att spara steg och effektivisera odlingen lyftes fram men eftersom vi vet att deltagarna ska spendera mycket tid på Bossgården och jobba i deras odlingar så tog vi odlingsbiten ganska grunt. Vi tittade på misslyckad utplantering av bönor, kvickrotsproblematik och mördarsniglarnas framfart. Vi pratade snigelstaket, vildsvinsstaket, rådjursstaket och jordning.

Efter lunch var det dags för ett praktiskt arbetsplats där varje deltagare fick plantera ett äppelträd på samma sätt som vi planterade trädet i skogsträdgården tidigare. Träden är av sorten Karin Schneider på en starkväxande stam som heter Mm 111. De planterades i två rader i förband och är början på en läplantering som ska hjälpa oss att få bukt med vinden i odlingen. Fler träd kommer att följa för att skapa en ridå mellan betesmarken och grönsaksbäddarna.

Varje deltagare fick gräva en grop, bottna med nät, plantera ner trädet men vara noga med att få ympstället över jord. Fylla på och packa med jord och sedan vika in nätet för att hindra sorken från att äta upp rötterna. Därefter på med mer jord innan trädet fick ett stamskydd och en stödpinne. Det är smidigt att ha besökare som hjälper en att plantera träd för många träd hamnade i backen på kort tid.

Det blev väldigt tydligt för deltagarna att det är bra om man kan samla många människor när man vill ha mycket gjort på kort tid och därmed var det lätt att berätta om nyttan av vårt gårdssamverkansprojekt.

Efter trädplanteringen var det dags för nörderi kring biodling.

Jonas behövde gå igenom kuporna och kontrollera om bina börjar förbereda sig för att svärma och då passade det bra att visa och berätta om biodling för deltagarna.

Han hittade en del drottningsceller och gjorde fyra avläggare under tiden som jag tog med deltagarna ner i trädgården för att prata permakultur och avsluta studiebesöket med frågestund och en runda där deltagarna fick dela med sig av sina intryck av dagen.

Vetenskapsradion

Idag har vi haft besök av Gustaf Klarin från vetenskapsradion som ska göra ett program om KTH:s forskning kring framtidsscenarier utan BNP-tillväxt. Pernilla Hagbert som ingår i forskargruppen var här på Östäng för något år sedan som en del i en studie kring hur livet kan komma att te sig i framtiden ifall tillväxten avstannar eller uteblir. Hennes arbete är en del av en studie där rätt så många forskare ingår. Studien har pågått sedan2014 och ska ha sin slutkonferens i Stockholm den 29 november i år.

Så här skriver forskargruppen själva om sitt arbete. ”I detta forskningsprojekt kommer vi att undersöka vad som händer om tillväxten avstannar.” Forskningsprojektet har fått stöd av Formas, som är ett statligt forskningsråd som finansierar forskning inom Hållbar utveckling. Det är spännande att staten har finansierat en studie som analyserar tre scenarier; utan tillväxt, nolltillväxt och låg tillväxt. Frågan är vad skillnaden mellan utan tillväxt och nolltillväxt är?

Forskargruppen tänker sig att tillväxten kan avstanna antingen som en konsekvens av en omstyrning eller på grund av en finansiell kris och/eller en misslyckad tillväxtpolitik. De tänker sig att kunskapen om en framtida ekonomi utan tillväxt också an skapa förberedelse för osäkerhet om framtida ekonomisk utveckling. Studien har fått namnet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för hållbart samhällsbyggande och den som vill läsa mer om studien kan göra det på deras webbplats.  

Riktigt hur vi passar in i detta vet vi nog inte men det kanske vi får klart för oss när vi själva lyssnar på radioprogrammet nästa vecka. Då kommer några av forskarna att sitta i studion tillsammans och diskutera sin forskning. Vi och några till kommer att finnas med som exempel. Oavsett så är det trevligt när andra intresserar sig för vårt arbete. Säger inte vi något vettigt kan ni ju alltid lyssna på Esau och Efraim. 

Inslaget hos Vetenskapsradion klotet sänds den 28 november 14.03.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑