Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (sida 1 av 12)

Snö

Att få jobba hemma på gården idag känns fantastiskt. Det är så vackert ute även om himlen är ganska mörk.

Allt är täckt av snö och på något sätt lugnar det ner verksamheten betydligt. Värmde upp på morgonen med snöskottning och tog sedan hand om djuren. De håller sig gärna inne trots att de kan välja själva. Tog sedan en promenad. Det hinner vi inte ofta men nu när sista marknaden för i år är gjord så finns det plötsligt tid. Skakade av snö från våra nysatta äppleträd. Vi har satt tre sorter och mittenradens träd har inte fällt alla löv. Det gör att snön lägger sig och blir tung. Vi har inte fäst träden vid vajer vilket vi borde gjort men vi tänkte vänta med det till våren för att träden skulle stadga sig lite. Vi trodde inte att det skulle vara något problem för dem förrän de bar frukt. Vi trodde inte att Ingrid Marie skulle spara sina löv och därmed bli tunga av snö.

Satte mig sedan ett par timmar med redovisningen av leaderprojektet. Kanske inte den roligaste sysselsättningen men väldigt skönt att projektet är beviljat så vi kan komma igång med det arbetet.

Varvade med lite utomhussysslor när skrivbordsjobbet blev för tråkigt.

Framåt kvällen blev det 7-8 minusgrader och stjärnorna lyste upp snön. I morgon ska det bli tögrader och då försvinner vintermagin för den här gången. Så är det att leva i Västsverige

Julklappstips

På vår webbsida under rubriken Fårskinn hittar ni våra skinn från Östängsgård. Vi säljer ekoskinn, tvättbara skinn och mattskinn. Kanske känner du någon som vill ha ett vackert skinn i julklapp. Vill du känna på skinnen så kommer vi ha dem med oss i morgon till Vikaryds julmarknad. Bor du långt bort så kan du beställa via mail till info@ostangsgard.se

Våra egna favoriter är de oklippta skinnen med lång härlig ”hippielock”.

8720 närbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men vi säljer även klippta skinn, både ekologiskt garvade och tvättbara. Mer information om varje skinn hittar du om du klickar på länken Fårskinn.

8713 närbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är inte KRAV-certifierade men använder inte några bekämpningsmedel eller konstgödsel. Fåren äter till största delen det foder som vi producerar själva. När det inte räcker köper vi ensilage från en närbelägen KRAV-certifierad gård. Våra får går ute året om. När de är i sin vinterhage kan de gå in i stallet då portarna alltid står öppna men de väljer själva när de ska gå ut. Våra skinn garvas på Tranås skinnberedning som garvar sina skinn i Sverige.

 

Novembersnö

Traditionen bjuder att det i november ska komma lite överraskningssnö. Så även i år.

Snön började falla vid åttatiden på söndag morgon och höll på till eftermiddagen. Rönnsumaksträdet i trädgården har lutat betänkligt sedan sensommaren och det räckte med ett snöfall för att det skulle lägga sig ner. Tung snö.

Fint att se på.
Det knakade och brakade emellanåt när trädtoppar bröts och föll till marken. Vi får inventera skogen så småningom.

Nätet runt odlingen gav upp. Tung snö som sagt. Det var enkelt att åtgärda men det krävdes att vi lyfte på hela nätet och skakade av snön innan linan sattes samman igen. Det viktigaste var att få bort snön innan temperaturen begav sig ner mot flera minusgrader. Då kan den frysa fast och bli riktigt besvärlig.

 

Oxalsyra och bistick

Varroa destructor, vilket namn! Det är ett kvalster som i långa tider har levt som parasit på en art av vildbin men kunde kliva över till ”tambin” efter lite klantiga blandningsförsök. Sedan dess har den spridit sig bland honungsbin och idag är större delen av Sverige påverkat. Bisamhällen som inte får mänskligt stöd går under inom en treårsperiod. Stöd innebär att människan hjälper till att minska mängden varroa till en tolerabel nivå. Det kan ska på flera sätt. Vi använder oxalsyra. Syran blandas i sockervatten och sprutas på bina som en ljummen vätska. Sockret ska bidra till att bina slickar av varandra och att oxalsyran ska spridas till så många bin som möjligt på kort tid. Den hastiga pH-sänkningen dödar kvalstren. Det finns behandlingsmetoder som använder kemikalier men det finns några nackdelar med det. Dels så finns det alltid en liten risk för att bekämpningsmedlet hamnar i vaxet och honungen, dels kan man räkna med att kvalstren utvecklar resistens mot de aktiva kemikalierna. Det är möjligt att varroa kan bilda resistens mot pH-chocker men oxalsyra är ganska ofarligt och finns naturligt i vax och honung i låga doser.

Behandlingen går ut på att bina ska få en vinter med måttlig mängd varroa i kupan. Varroan kan bara fortplanta sig genom att krypa in en cell där det finns en bilarv. Drottningen lägger inga ägg efter sensommaren så hela vintern måste varroakvalstren sitta fast på vuxna bin och vänta på bättre tider. De håller sig vid liv genom att bita hål på binas skal och suga i sig vätska. Genom hålen kan virus, svamp och bakterier angripa bina, så många kvalster ger ett svagare samhälle.

Oxalsyran kan inte komma in till larver eller bin som fortfarande är i cellerna, så det är viktigt att vänta tills alla bin har krupit ut. När november är här är det dags för behandling.

När jag köpte min första kupa av en biodlare i föreningen så fick jag med ett rejält förråd av täckglas. Säljaren hade kommit över ett skyltfönster och låtit skära det i småbitar. Jag förstod inte värdet av dem förrän jag behövde komplettera med fler täckglas.

Jag hade beställt 12 täckglas, 6 mm tjocka, med måtten 42×14 cm och det var precis det jag fick. Priset var lite högre än väntat, 48 kr/st, men de håller å andra sidan i många år. Glasmästaren berättade att 6 mm tjocka glas kräver att man, efter ristningen med diamanten, tar i till man tror att bänken ska gå sönder och sedan lite till. Då kan man bryta av det.

Snygga glasskivor.

Vi försöker att undvika att störa bina i onödan. Därför har foderlådorna fått vara kvar sedan bina fick sitt socker. Nödlösningarna som ersatte täckglasen har också fått vara kvar. Byggplast och tunna plexiskivor fungerar egentligen men plasten blåser lätt iväg och plexiglasen kommer inte att hålla i längden. Så det känns bra att få lägga på nya täckglas.

Nästa gång ska vi beställa lite längre glas. Våra kupor har ganska tjocka väggar och det är onödigt att låta glasskivorna trilla ner på bin om man råkar lägga dem lite fel.

Och så var det behandlingen.

Vi använder det rammått som kallas lågnormal och vi invintrar alltid på två lådor som står på varandra. Om bina fått för sig att de ska sitta på den undre lådan måste den övre lyftas av. ganska tungt eftersom ungefär hälften av 27 kg sockerlösning finns i lådan. I den här kupan fanns bina i den övre lådan men de var några centimeter ner mellan vaxkakorna så de syns inte.

Under försommaren är bin i allmänhet vänliga till sättet. de har en sommar framför sig och vill inte riskera sitt liv genom att sticka någon om man inte provocerar dem.

På hösten är det annorlunda. Deras enda möjlighet att överleva vintern är att behålla honungen (eller sockret som vi har lurat på dem) och många bin är redo att offra sitt liv för samhället. I ett par samhällen luktade det bigift så fort kupan öppnades. Doften av giftet triggar andra bin att gå på krigsstigen och det blir lite upphetsad stämning vilket det sällan blir under sommaren. Om man inte råkar tappa en låda eller liknade, förstås.

Nu bar det sig inte bättre än att jag hade slarvat när jag stängde bidräkten. Ett tre centimeters glapp i blixtlåsen fram på halsen. Ett bi kröp in och blev säkert klämd av tyget, eller ville mig bara illa, och stack vid nyckelbenet. Jag hade hunnit med hälften av samhällena och funderade på att ta av mig dräkten för att ta bort gadden men dels så kände jag hur solen gick ner, dels hade jag flera bin gående på mig och det skulle ta tid att veta om jag var bifri innan jag kunde ta av mig. Så jag fortsatte att arbeta. Efter två samhällen till så började det kännas som att det svullnade inne i öronen, sedan blev läpparna annorlunda och jag fick slem i munnen. Det här var inte bra, men jag bet ihop och avslutade med de sista två samhällena. Det var ändå det sista jobbet med bina för året och det kändes bra att det blev klart.

När jag väl kom in fick jag lägga mig på soffan med benen högt men det blev inte så mycket bättre. Vi ringde 1177 och fick rådet att åka till akutmottagningen. Där fick vi gå före kön och fick bums två olika mediciner och en adrenalinspruta i benet. jag hann bli röd på hela övre halvan av kroppen och var ganska matt. Medikamenterna hjälpte dock inom 20 minuter. Sedan blev det ett par timmar under observation innan vi kunde åka hem.

Det här var något som inte fick hända. Jag försöker att hålla antalet bistick så nära noll det går. Vissa år går det men vissa inte. Kanske är det att jag får få bistick jämfört med många andra biodlare som gjorde att jag fick en allergisk reaktion? Det finns ett talesätt att bistick inte är farligt för biodlaren utan för hans hustru. (Ganska tydligt att talesättet är från tiden då biodlingen var en renodlat manlig sysselsättning.) Eller så berodde det på att biet stack på ett känslig del av kroppen, nära viktiga delar av immunförsvaret.

Jag kommer att bli kallad till en allergiutredning som jag hoppas visar att jag inte har blivit överkänslig för bigift utan att detta var en engångshändelse. Vi får se. Nu har vi i alla fall en adrenalinpenna hemma för säkerhets skull. Så kan det gå.

 

Market Gardening

I onsdags åkte jag (Ylva) på träff med odlarkollegor. Vi träffades hos Carolina som driver företaget Jordarv utanför Vara. Hon producerar i första hand bladgrönsaker och kryddgrönt till restauranger. Vi som träffades håller alla på med grönsaksodling för försäljning. Tanken med träffarna är att diskutera det som vi känner behov av. Det är andra frågor som väcks i den här gruppen jämfört med andra odlingsgrupper. Var köper man förpackningsmaterial bäst? Vilka stövlar håller längre än en säsong? Har någon hittat handskar som håller vätan och kylan ute så här års? Hur gör ni för att täcka ut ogräs? Vad är era bästa sorttips? osv. 

Det finns inte någon bra term för sådana som vi. På engelska är termen ”Market Gardening” och står för att man odlar för att sälja på den lokala marknaden. Alla i gruppen finner vägar att göra det via REKO-ringar, torghandel, andelsjordbruk, prenumerationer eller till lokala restauranger och affärer. För och nackdelar med de olika försäljningskanalerna diskuterades också. 

En lång stund diskuterades kompost och gödsel och olika tankar kring hur försvarbart det är att köpa in kompost. Hur skapar vi kretslopp i det vi gör så vi inte blir beroende av insatsvaror i större mängder utifrån?

Den kanske viktigaste frågan ”Hur vi får hållbarhet i våra företag både ekonomiskt och när det gäller tiden vi lägger ner” insåg vi skulle ta för lång tid så den sköt vi upp till nästa träff som blir redan i november.

Det är en värdefull grupp med enormt mycket kunskap som ger inspiration och nyttiga insikter. Det är också trevligt att träffas i varandras verksamheter. Man får alltid nya tips och idéer när man ser hur andra gjort. Man hittar också alltid saker som man blir lite avundsjuk på som Carolinas fina stallbyggnad. 

Med hem fick jag 4,5 kilo prima utsäde av vitlök. En annan deltagare hade beställt lite för mycket och tog med för att se om vi andra behövde och det var det fler än jag som gjorde. Nu ska här sättas fler bäddar vitlök.

Wwoofare

De lämnar spår på vår gård. Alla fantastiska wwoofare som delar vår vardag under säsongen. Under förmiddagarna jobbar vi tillsammans i odlingarna men efter lunch väljer de själva vad de vill ta sig an. Vanessa till exempel valde att laga vårt växthus. När hon ändå var igång byggde hon en hylla till växthuset där vi kan ställa våra plantor och förvara våra saker. Med femtiotalsdekor!

Alexia och Eleonor byggde en fågelholk i franska färger samt glasade alla våra järnfönster som vi nu har börjat sätta in i ladugården.

André bygger har varit hos oss länge och gjort många olika saker men just nu håller han på att skrapa gårdsplanen med traktorn så att vi kan grusa den och slippa ta oss fram i gyttja. 

Några händer extra gör en stor skillnad!

 

En fin plats

Idag har vi varit på Nolbygårds Matmarknad, som alla lördagar den här sommaren. Eftersom vi är ansvarig är vi där tidigt och sätter upp vårt tält och bord och arrangerar våra grönsaker. Det känns alltid bra. Vi trivs verkligen på Nolbygård liksom många andra människor. Men vad är det egentligen som gör att man trivs på en offentlig plats samtidigt som andra offentliga platser inte känns välkomnande alls? Idag funderade jag lite över det. Det finns något på Nolbygård som gör platsen speciell. Egentligen ligger den ganska fult. Runt omkring är det nyuppförda plåtlador med byggvaror, arbetskläder, hundmat, bilprovning, färghandel och en hel del mer . Alingsås värmeverk ligger t.ex inte särskilt långt bort. Nolbygård är en gammal bondgård och tidigare omslöts den av åkrar men Alingsås växer och mycket av åkermarken är idag industri- eller affärsområden. Åkermarken kommer aldrig mer att kunna användas som åker och det är sorgligt. Ändå trivs man på Nolbygård. Det är många små detaljer som gör det. Som en gammal rostiga skottkärran med blommor med en skylt som uppmanar oss besökare att flytta till den plats vi vill.  Ganska knäppt egentligen men det gör att man känner sig delaktig. Vi brukar flytta den så att den hindrar bilar från att köra in bland marknadsstånden. Trädgården är full med olika skyltar som manar till eftertanke och reflektion. Ett gammalt dött träd har målats rött och vid foten av trädet har någon planterat en humleplanta. Bredvid står en skylt som berättar om humle och dess historia.

I trädgården står en rälsbuss. Även det ganska knäppt om man tänker efter. Rälsen är inte ens trettio meter. Den används av människor som vill fika på Nolbygårds ekocafé och bageri men som vill vara lite för sig själva.  Man kan köpa fika i en korg som man tar med sig ut i rälsbussen om man hellre vill sitta där än i trädgården. Förra veckan var det musikfestival på scenen framför rälsbussen och ibland är det sagoläsning för barn.

I trädgården finns också skålar med vatten för hundarna och det händer att Lasse bagare bjuder fyrbenta vänner på hundgodis. Grupper av stolar inbjuder till fika i trädgården trots plåtladan i bakgrunden. Blommor är planterade i rabatterna och i krukor som står efter gångarna. Trädgården sköts av människor som arbetstränar i Nolbygårds intresseförenings regi. De får vara med och utveckla platsen till den oas det är. Rälsbussens lillebror i form av en elbil står ofta parkerad på gården. I den levereras bröd in till staden. På sidan av bilen står Amnesti Nu! #Vi står inte ut. Få företagare vågar ta så tydlig ställning som Lasse Bagare. På Nolbygård finns många människor med hjärtat på rätt ställe och kanske är det där hemligheten med platsens dragningskraft ligger. Men det är inte bara människor och hundar som tas om hand på Nolbygård. Valter Samuelsson som driver Hus till Hus är en mästare när det gäller att vårda gamla byggnader. Det gamla boningshuset som idag rymmer café, ett revisionsföretag och Ullabutta sömnad och design är varsamt renoverat med miljövänliga material och målat med linoljefärg. I lokalerna får lokala konstnärer möjlighet att ställa ut sina alster så det hänger alltid nya tavlor på väggarna. Maria Söderberg som driver Ullabutta sömnad och design syr unika klädesplagg av återvunna tyger, spillbitar från Mariedal design och av gamla tyger som hon hittat på olika ställen. Kläder med känsla som inte gör så stora miljömässiga avtryck på vår planet. På Hus till Hus kan alla som vill vårda byggnader hitta detaljer till sina hus. Gammalt byggnadsmaterial återbrukas på detta sätt. På Hus till Hus finns också massa rekvisita som används i olika filmer. En verksamhet som inte är så känd bland besökarna men en dag kanske vi får se en avdelning där dessa föremål ställs ut. Det vore fint. Gamla föremål får nya uppgifter som den här sängen som nu blivit en blomsterplantering.

Det odlas i bäddar och växthus och växer överallt. Växthuset är naturligtvis byggt av gamla återvunna fönster som ger det en alldeles speciell känsla. Nolbygård drivs och befolkas av människor som har omsorg om sin omgivning. Är det därför vi känner oss så välkomna?

När det gäller Nolbygårds matmarknad så kommer vi att ha igång den september månad ut men redan nu funderar vi över hur vi ska kunna driva marknaden vidare även nästa säsong. Vi vill helt enkelt spendera mer tid på den här fantastiska platsen. Tack alla ni som skapar den så vi andra kan få komma till er!

REKO-ring

Vi är väldigt nöjda med utvecklingen när det gäller försäljning av våra grönsaker. Mest säljer vi på Nolbygårds Matmarknad och en del säljer vi i vår gårdsbutik där vi har öppet fredagar. Intresset för våra grönsaker ökar för varje person som smakar på dem och det känns bra. En broccoli från Östängs gård smakar helt enkelt mer och bättre än en från affären. I början trodde vi nog att det bara var vi som tyckte att det var så eftersom vi var så väl medvetna om hur mycket arbete som ligger bakom men ju fler broccoli vi sålt desto mer övertygade blir vi om att det faktiskt är skillnad. Människor på jobbet och på marknaden kommer tillbaka och vill ha mer. Kanske är det för att våra grönsaker får växa i fred utan stress? Vi vet inte men skillnad är det.

Vi hoppas att vi kan fortsätta med Nolbygårds Matmarknad även nästa säsong och vi har börjat samtala med de som är berörda för att det ska bli så. Vi kommer i så fall att börja veckan efter midsommar och inte veckan innan som vi gjorde i år. Vi kommer att hålla på september ut eftersom det i oktober är massa andra skördemarknader som producenterna vill delta i. Hur det blir är inte bestämt än men det är så vi skulle vilja att det blir. Nolbygårds Matmarknad varje lördag från och med veckan efter midsommar och september ut – det är målet vi jobbar på inför säsongen 2018.

Men vi behöver komplement. Komplement som inte tar för mycket tid och som kan fungera veckorna innan och veckorna efter matmarknaden samt för att få sålt de grönsaker som går ”för bra” att odla. Vi blir säkert bättre och bättre på att planera men i år har vi till exempel Nyzeeländsk spenat så det skulle kunna räcka till ett helt regemente.

REKO-ring kommer ursprungligen från Finland där Tomas Snellman skapade den första REKO-ringen. En Facebookgrupp startas där producenter inför varje utlämning lägger ut annonser på det som finns till salu. Konsumenterna skriver beställningar i kommentarsfältet och producenten bekräftar beställningen. Sedan träffas man på en bestämd plats och tid. Oftast på en centralt belägen parkeringsplats där varorna lämnas över till kunderna som betalar med kontanter eller swish. Vanligast är att utlämningen sker torsdagar.

I kväll var vi på uppstartsmöte för REKO-ring Alingsås. Det kändes mycket positivt. Förmodligen kommer det att bli en första utlämning redan under september månad. Det lutar åt torsdagen den 21 september förmodligen på parkeringen vid Savannen. Vi på Östäng kommer förmodligen att erbjuda en grönsakskasse för 150 kronor där vi lägger säsongens grönsaker i urval, grönkål i knippen om 250 gram, nyzeeländsk spenat samt honung. Fyra produkter som vi testkör. Det gör att arbetet blir hanterbart och vi får sålt sådant som vi har i överskott.

Vi har tidigare prövat att sälja på liknande sätt och då var vi inte så nöjda med konceptet, men det var vi som hanterade det på fel sätt. Vi la ut alla grönsaker vi hade att skörda och varje konsument beställde lite av varje vilket gjorde att arbetet blev tungt. Dessutom beställde de mycket av det vi hade lite och lite av det vi hade mycket av. Genom att erbjuda en kasse med grönsaker så kan vi effektivisera skördearbetet och variera utbudet efter vad vi har klart. De som vill köpa större mängder grönkål och spenat för infrysning till exempel kan göra det.

Vi kände att mötet ikväll var mycket positivt och hoppas att det blir många som sluter upp. Vi själva hoppas att någon som säljer bra kycklingkött och mejeriprodukter också dyker upp så vi kan vara både konsumenter och producenter vid utlämningstillfället.

Kom igen alla konsumenter – anmäl er till REKO-ring Alingsås på Facebook.

Kom igen alla producenter – anmäl er till REKO-ring Alingsås – Producenter på Facebook.

Så syns vi på Savannen!

 

Odlarna besöker Östäng

För ett tag sedan hade vi besök av Olof Söderén och Anna Rökaeus som driver podcasten Odlarna. De ville göra ett podavsnitt om Östängs gård. Vi vandrade runt och tittade på odlingarna, djuren och skogsträdgården och satt sedan i ett par timmar på verandan och spelade in intervjun till podcasten. Avsnittet blev deras 54:e! Det är en imponerande radda poddavsnitt där jag har lyssnat på allt för få. Avsnittet från Östängs gård har legat ute sedan 11 augusti men det är först idag som jag själv har hunnit lyssna färdigt eftersom det är över en timme långt. Det är alltid väldigt jobbigt att lyssna på sig själv. Jag upptäcker dessutom att jag säger en del saker som är fel som sojabönor när jag menade åkerbönor och att vårt hus är byggt 1909 när det skulle vara 1904 men det är svårt att ändra på i efterhand.

Avsnittet handlar mer om vårt projekt med att starta upp Östängs gård än vad det handlar om odling. Det blir en del samhällsfrågor, ekonomi och politik utöver odling och djur. Podden hittar ni på https://odlarna-podcast.blogspot.se  och vill ni inte lyssna på mig så finns där många andra intressanta människor att lyssna på. Själv tycker jag att jag låter ganska forcerad, men det är mycket man vill ha sagt. 

Arbetsdag på Knutstorp

Idag var det dags för arbetsdag inom projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Idag stod Magnus och Marta för värdskapet och uppgiften var att byta dåliga klädselbrädor och lock på baksidan av ett magasin samt måla med Falu rödfärg. Två hål för nya dörrar skulle också tas upp på baksidan. Tidigare har det bara gått att gå ut ur byggnaden på framsidan eller på sidan. Ett lätt duggregn slutade samtidigt som arbetsdagen startade. Vi fick perfekt arbetsväder. Klar, sval luft och lagom med sol. Som vanligt är det trevligt att träffas och arbetet organiserar snart sig självt. Alla griper tag i någon uppgift och hjälps åt för att få så mycket som möjligt gjort under en dag. En del av väggen var klädd med okantade brädor. Magnus hade skaffat nya okantade som behövde barkas av innan de kunde sättas upp som ersättare för de dåliga. Magasinet är elfritt och rymmer en träverkstad med äldre maskiner som drivs med trampor. Det finns också en mängd handverktyg av äldre modell såsom hyvlar, navare, täljhäst m.m. Magnus renoverar fönster, tillverkar lieorv, kärror, räfsor, tälghästar och annat med hjälp av gammal teknik. Bottenvåningen av magasinet kommer att rymma en liten gårdsbutik så småningom. Ibland har de även loppisförsäljning.

Idag hade de fixat el från en hjälpsam granne så vi kunde använda elsågar och skyliften som behövdes för att nå upp i nock på gaveln. Gavelmålningen skedde bekvämt stående i skyliftens korg men blev mindre bekväm av att det fanns ett getingbo innanför panelen. Det gick dock bra utan att någon fick något stick. Övrig målning skedde från stegar i olika höjder så målningsarbetet påbörjades på många olika ställen samtidigt.Gemensam lunch fixad av vår projektledare Karin. Gott som vanligt och lyxigt med någon som fixar käk så alla från alla gårdar kan delta utan att någon behöver stå i köket. Det går åt en del både kaffe och mat när man jobbar. Målningen tog mycket tid. Väggens brädor sög mycket färg. När färgen tog slut såg det därför lite ofärdigt ut men det får Magnus och Marta ta hand om en annan dag.

Den som bjuder in till arbetsdagen hinner sällan själv jobba utan blir mer som en arbetsledare som får hämta det folk behöver, avgöra vilka brädor som är för dåliga för att behållas, fixa el och se till att alla vet vad de ska göra. Det kan ibland kännas frustrerande när man känner att man inte själv deltar när alla andra jobbar men det är nästan nödvändigt att det blir så för att alla ska hållas igång. Som alltid blir man fascinerad över hur mycket man hinner på en dag när man är många som jobbar. 

Äldre inlägg

© 2017 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑