En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 15)

Kosters Trädgårdar

Sedan 2014 har vi ett permakulturgäng som träffas en gång om året hemma hos varandra för att titta på verksamheten på stället med permakulturögon. Vi var för andra gången på Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm i februari i år och det var tänkt att bli årets träff men för ett tag sedan hörde Helena von Bothmer av sig och bad att vi skulle lägga in en extra träff på Koster med kort varsel. Alla i gänget kunde inte komma med men jag och Susanne åkte upp och övriga fanns med på länk.

De flesta av oss i permakulturgänget har verksamheter som inte påverkats så mycket av corona men på Kosters Trädgårdar som vanligtvis har tusentals besökare varav många norrmän så märks pandemin mycket mer. Förra säsongen var naturligtvis inte som vanligt. Det kom andra grupper av besökare i form av hemestrande svenskar och bland annat detta satte igång tankar hos Helena och hennes man Stefan och bidrog till nya funderingar kring verksamhetens utformning. Det var vad de ville att vi skulle titta på. Deras barn var också med. Benjamin på plats och Siri på länk från Stockholm.

Första passet försökte vi lyssna in vad alla i familjen egentligen vill. Det är inte någon lätt uppgift vare sig för oss som frågar eller för dem som blir utsatta för våra frågor. Det handlar om känslor och upplevelser och sådant är ju inte alltid lätt att få fatt på. Helena Ullmark var med på länk från Gotland och ställde frågor hon med. Sedan gick jag och Susanne en runda och försökte fundera igenom vad vi hade hört.

Centralt för familjen von Bothmer är omsorgen om det de har omkring sig. Många har besökt restaurangen och kanske tagit en kort sväng i trädgården och platsen andas något speciellt som kan vara svårt att sätta fingret på men till stor del beror det nog på hela familjens omsorg om den plats de har tagit på sig att förvalta. Den ursprungliga restaurangen är byggd i halmbalsteknik. Toaletterna är komposttoaletter. Skyltar talar om jorden och vikten om att ta hand om jord och skapa ny levande jord. Gemensamt för alla fyra i familjen är en kreativ sida som tar sig uttryck genom bland annat musik, drama, konst och keramik.

På Kosters Trädgårdar hålls kurser i permakultur och odling. Det ges guidade turer i naturen och mat och dryck som serveras är närproducerad och ekologisk till stor del. Många av grönsakerna kommer ifrån den egna trädgården. Allt är väldigt genomtänkt och djupt grundat i Helena och Stefans syn på världen.

Många som tittar in på en pizza eller en fika kanske inte ser mer än själva restaurangen men gården är åtta hektar stor och sträcker sig långt bortom dammen vid restaurangen.

Där går fåren och betar och går man en bit träffar man på diverse konstverk. Den här platsen ger så mycket. God mat, ett medvetet utbud, omsorg om naturen, kulturupplevelser och annat som behövs för att skapa en plats där besökarna kan må bra även om de bara tar del av en liten del av allt som erbjuds. Familjen von Bothmer bor i ett vitt hus precis vid vägen där alla turisterna passerar när de ska in mot restaurangen. Sommartid är det enormt mycket folk som går precis utanför huset varenda dag. För oss andra som bor på landet där besökarna snarast räknas i ental eller tiotal verkar det lite körigt.

Susanne och jag tog hjälp av våra vänner på distans och funderade och ritade och funderade igen.

På söndag var det dags för redovisning och vi presenterade ett antal olika scenarios för hur familjen kan ta sig vidare och utveckla platsen.

Koster är värt ett besök. Har du inte varit där än så passa på i sommar. Besök då Kosters trädgårdar och se dig omkring ordentligt. Läs på skyltarna, studera toaletterna, fundera över utbudet i både restaurangen och gårdsbutiken, titta på odlingarna, jordfabrikerna och ta en promenad bortom dammen vidare ner bland skulpturerna.

Efter tre intensiva dagar lämnade Susanne och jag Koster. Det är en speciell plats och vi ser fram mot att få komma tillbaka.

Växthusmur

Onsdag och torsdag denna vecka har vi haft Malena Kinberg från Mamma Mur på besök. Hon har försökt lära oss att mura med lera. Vi har länge funderat över bakväggen i växthuset och insåg till slut att vi inte skulle klara av att mura upp muren utan hjälp. Vår vän Maria tipsade om Malena. De har jobbat mycket ihop på gamla byggnader. Maria med trä och Malena med att mura. De har båda gått på Da Capo i Mariestad och är inriktade på kulturbyggnader och byggnadsvård.

Maria håller verktygen vassa och vässar snickarpennan med yxa

Vi har haft en dialog med Malena fram tills i onsdags och fått i uppgift att samla ihop 600 liter lera, två kubikmeter sand, två lådor hackad halm och ett par hinkar klippt fårull.

Hela onsdag förmiddag gick åt att förbereda inför murningen. Jonas, Maria, Magnus, Malena och jag förberedde allt.

Bruk skulle blandas och ett blandningsrecept skulle testas fram. Hur mycket sand man ska ha i avgörs av hur ren leran är. En del lera innehåller i sig rätt mycket sand från början och då får man minska andelen sand. Vi kom fram till receptet tre delar lera, åtta delar sand, 1/2 del bindmaterial.

En vanlig tombola fungerar inte riktigt bra för lerbruk så Malena tog med sig Maggan som är Malenas tvångsblandare.

För att leran ska blandas ut ordentligt så måste blandaren gå minst en halvtimme. Vi började med att hälla i tre delar sand och tre delar lera och så fick det snurra runt en stund innan vi fyllde på med vatten och resterande sand.

Muren ska bli nästan elva meter lång och tre meter hög. Det var en väldans massa räknande innan vi kom fram till mursteget 6,6 cm. Ett mursteg är en kvarts sten plus fog och det mått som allt utgår ifrån. Vi använder oss av hela stenar, trekvartsstenar, halvstenar och pettringar vilket betyder en kvarts sten.

Vid varje ände satte vi upp två stolpar där höjderna för varje varv markerades. Mellan dessa stolpar, som vägdes in mycket noggrant så de blev lodräta, spänns ett murarsnöre som man följer hela tiden. Snöret flyttas ett steg uppåt för varje varv.

Sedan skulle stenarna borstas rena från damm och vi gjorde fyra stationer med en murarbalja och hela stenar, halvstenar, trekvarter och pettringar. Vi fick ägna en hel del tid åt att klyva stenar så att vi hade alla format framme.

Därefter la vi ut hela nedersta varvet för att pröva så allt stämde.

Bakom muren finns den gamla lutans vägg. Där finns ett antal reglar och vi har förstärkt regelverket ordentligt. Tre stolpar finns utefter väggen och vid var och en av dessa bestämde vi att vi skulle göra en tjockare mur. Dels för att det gör hela muren mer stabil och dels för att det bryter av ordentligt så att den långa muren blir mer levande.

Vi tillverkade också kramlor som ska användas för att fästa muren vid reglarna bakom. Vi har försökt hitta kramlor att köpa men inte lyckats med det så då tillverkade vi våra egna. De fästs i märlor som spikas in i reglarna och så hakas kramlan i. Visst utrymme för rörelse finns i och med att märlan inte spikas ända in.

Malena satte upp lappar på väggen som dels beskrev hur dessa tjockare partier skulle muras och dels beskrev vårt förband. Det kommer att bli ett munkförband med fyra olika skift. Munken är en halvsten som flyttas i sidled för att få fogarna att inte hamna över varandra men utan att det blir ett statiskt intryck. Halvstenen (munken) hoppar ett kort steg åt höger på varv två och sedan ett långt steg åt höger på varv tre. På varv fyra hoppar munken ett kort steg åt vänster för att sedan hoppa ett långt steg åt vänster på nästa varv. Sedan upprepas det hela.

Först efter lunch var det dags att börja mura. Jonas var tvungen att åka till jobbet så vi var fyra kvar som ansvarade för var sin del av muren mellan de tjockare ”pelarna”.

Pelarnas fyra olika varv

Det ser lätt ut när Malena gör det men det tar tid att lära sig. Lerbruket läggs på muren och fördelas i två strängar med mursleven. Sedan läggs första stenen på plats. På nästa sten läggs bruk på änden som vetter mot första stenen och bruk läggs återigen i två strängar. Sedan läggs sten nummer två på plats och anpassas dels i sidled och dels i höjdled. Snöret löper två millimeter utanför murväggen och i höjd med stenen och det är viktigt att hålla koll på båda.

Lera är mycket mer förlåtande än när man murar med kalkbruk eller cement så om det inte blir bra kan man ta loss stenen igen och skrapa av leran ner i baljan och börja om. Om man lagt en sten och justerat in den så bör man inte flytta på den igen sedan för då blir fästet inte lika bra.

Det kändes väldigt bra att ha Malena där för att kunna fråga och få tips. Hon hade tålamod med oss alla och gav fortlöpande information och delade med sig av sina kunskaper. På torsdagen började arbetet redan klockan sju och sedan murade vi hela dagen och ändå hade vi inte gjort mer än en tredjedel när dagen var slut. Det tar tid men blir väldigt snyggt.

Efter två intensiva dagar så har vi inte hjälp av vare sig Malena, Magnus eller Maria utan resten av muren får vi fixa själva. Det känns trots allt rätt så ok och som om vi faktiskt har fått lite koll på det där med murning redan efter två dagar.

Röret är ett gammalt dräneringsrör och kommer att användas för att dra in vattenslang.

Det känns väldigt bra att använda sand och lera som vi grävt upp ur vår egen åker och blanda det med lite av halmen som vi har till våra får. Alla stenar har vi fått begagnade dels från ett nedbrunnet mejeri utanför Floby och dels från en riven skorsten i grannbyn Långared. Deras olika karaktär gör muren levande.

Fröer inför 2021

I två dagar har jag suttit med fröbeställningen inför nästa år. Jag är inte klar än men ett samtal till Olssons frö i morgon och sedan beställning från Semenco och så ska jag vänta på att Lindbloms öppnar för beställning och sen så är jag klar.

Det är mycket som behöver fram såsom fröer, böcker, kaffe m.m. När man ska odla 85 bäddar där flera bäddar kommer innehålla fler än en kultur + två växthus på 44 respektive 240 kvadratmeter så är det ett ganska stort system att hålla koll på. Tack och lov så börjar jag få en del rutin men växthus har jag inte odlat i i den här skalan förut så det är nytt.

I går började jag med att ta fram alla fröer och själva bäddplaneringen som jag gjorde redan i oktober. Den är gjord i Excel med ett blad för varje kvarter plus ett blad för växthusen. I kalkylen finns också en sida för fröbeställningen. Den innehåller följande kolumner:

  • A: Gröda
  • B: Sortnamn
  • C: Ev ersättningssort
  • D: Fröfirma
  • E: Antal bäddar som ska odlas med grödan
  • F: Frön/plantor som behövs
  • G: Behov av frön per bädd (en uppskattning eftersom sniglar och annat kan göra att inte allt tar sig)
  • H: Behov totalt (denna kolumn multiplicerar automatiskt kolumn E
    med kolumn G)
  • I: I lager
  • J: Att beställa (denna kolumn subtraherar automatiskt kolumn I från kolumn H)

Jag har kopierat hela kalkylarket från föregående odlingsår och utökar nu helt enkelt med nya bäddar och ändrar nummer för att flytta grödorna till nya kvarter. Mycket av informationen är den samma men allt gås igenom och justeras i oktober. När det gäller fröbeställningsdokumentet är det först och främst kolumnen för antal bäddar som gås igenom. Sedan ändrar jag sorter om någon sort inte blev som jag ville. Därefter börjar inventeringen av kvarvarande fröer.

Till det behöver jag min våg som väger ner till tiondels gram + 1000-frövikten från fröfirman. Lindbloms är duktigast på att skriva ut detta men inte heller de har det på alla fröpåsar. Semenco har det ibland och sämst är Runåbergs som inte har någon information alls på sina fröpåsar utöver grönsakens namn och datum. När 1000-frövikten saknas får man gå in på respektive webbsida och kolla.

Sedan har jag ett blad i excel där jag skriver in vikt i lager, 1000-frövikten och så räknar en formel jag lagt in i excel ut hur många frön det är utan att jag behöver sitta och räkna varje frö. Lagersaldot skriver jag in i kolumn I ovan.

För att få reda på hur många frön som behövs till varje bädd har jag en annan avdelning på samma blad där jag skriver in bäddlängd, antal rader, plantavstånd och så räknar en formel ut antal frö som jag skriver in i kolumn F ovan. Det gjorde jag för de flesta grödorna förra året men när nya grödor tillkommer eller om jag bestämmer mig för att ändra avståndet så använder jag den delen. Jag kommer t.ex. öka avståndet för den sena vitkålen så jag behöver 80 plantor per bädd istället för 96 som jag satte förra året.

Jag beställer frö från fyra firmor i år: Runåbergs, Semenco, Lindbloms och Olssons. En beställning till Runåbergs skickade jag iväg i dag och i morgon ska jag ringa Olssons för att beställa det jag ska ha där. Behöver kolla upp en del kring några produkter som jag tycker är svårt att utläsa ur deras katalog. Olssons har väldigt mycket bra saker men saknar webshop så det blir mycket bökigare än att beställa från de andra firmorna. De har dock en del saker som inte de andra har så då får det bli telefonen.

Nedan är dagens lilla beställning från Runåbergs.

1 x Paprika King of the North, ekofrö (ArtNr: 7045, Portion). 35.00kr
1 x Nyzeeländsk Spenat, ekofrö (ArtNr: 6990, Portion). 35.00kr
2 x Tomat, körsbärs- Mei Wei, ekofrö (ArtNr: 7440, Portion). 70.00kr
1 x Gurka Shintokiwa, ekofrö (ArtNr: 3190, Portion). 35.00kr
1 x Tomat, högväxande Stupice, ekofrö (ArtNr: 7325, Portion). 35.00kr
1 x Spetskål Kalibos, ekofrö (ArtNr: 5350, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Delicata Zeppelin, ekofrö (ArtNr: 3985, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Sweet Dumpling, ekofrö (ArtNr: 3955, Portion). 35.00kr
1 x Vintersquash Blue Hubbard, ekofrö (ArtNr: 3885, Portion). 35.00kr

Reglar, plankor och ved

Marias Logosol kedjesåg är fortfarande kvar hos oss och vi försöker hinna att såga några stockar innan den ska vidare till nästa delägare. Virket som Praktikant-Jonas fällde i höstas sorteras och de rakaste träden väljs ut för att sågas upp. Allt klenvirke och alla krokiga träd går direkt till vedbacken där de kapas, klyvs och staplas inför nästa vinter.

Raka furor och granar av tillräcklig dimension kan forslas upp till sågen där de omvandlas till reglar och plankor.

Granen har långa fibrer vilket gör att den blir seg och håller för belastning. Den passar bra att göra golvbrädor och reglar av som ska vara inomhus. Gran ruttnar fortare än tall så därför passar gran inte lika bra utomhus. Vi kommer när vi får tid att ersätta en del stolpar, bjälkar och golvbrädor i ladugården. Till detta kommer vi att använda gran.

Det är mycket där som är ruttet i ladugårdens tak. Kor avger mycket vattenånga och därför byggde man kostall i sten eftersom trä ruttnar. Bjälkar och tak var dock gjorda i trä.

Taket i gamla kostallet har dubbla trägolv där det ligger en tjärpapp emellan. På flera ställen är dock båda lagren genomruttna och det är stora hål. Eftersom vi inte har kor så kommer det inte ruttna lika fort i framtiden.

Furorna sågar vi upp till brädor för att ha som klädselbrädor på uthusen.

Det håller bättre än gran och där är inte någon belastning på samma sätt så det gör inte något att fibrerna är kortare.

När man sågar upp virke blir det alltid fyra så kallade bakar på varje stock. De sågar man bort för att bli av med all bark. Bakarna går till vedbacken vare sig de är gran eller furor. Där förvandlas de snabbt till ved eftersom de enkelt kapas och inte behöver klyvas.

Det känns bra att vara igång med vedhanteringen redan. Vi brukar vara sena med den. Målet är att all ved ska vara staplad innan påsk och inburen innan midsommar. Dessutom ska vi helst ha gjort två årsbehov så vi ligger ett år före. Då kommer veden att vara perfekt torr för att elda år två. Det har också med resilienstänkande att göra. Har man två årsförbrukningar med ved så kan man vara lugn även om man skulle bryta en arm eller skada sig på annat sätt när veden ska hanteras.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

Kurser i vår

I samarbete med Studiefrämjandet kommer vi att ordna flera olika studiecirklar/kurser på temat permakultur och odling i vår.

Permakulturstudiecirkeln höll jag redan förra året och det blev en väldigt trevlig cirkel där deltagarna fortfarande håller kontakten. Vi diskuterade permakultur och deltagarna fick hjälpa varandra med att designa ett eget område utifrån permakulturens tankar och idéer. Vi använde Permakultur – framtiden i din trädgård av Ylva Arvidsson som kurslitteratur och den fungerar väldigt bra som det. En dag var vi här ute på Östängs Gård och letade spår av permakultur och designlösningar här. Det är givande och roligt när man träffar samma grupp vid flera tillfällen så man kan gå hem och fundera mellan gångerna och återkomma med nya tankar och idéer. Det ger också mig som cirkelledare en chans att fundera inför nästa gång så jag kan ge deltagarna den information och den input jag har lyckats få fram eller fundera ut.

Nytt för i år är en odlingscirkel som kommer att hållas i studiefrämjandets lokaler till största delen men med en avslutande träff ute i våra odlingar på Östäng. Det här är en nybörjarkurs men passar även dem som odlat lite och vill gå vidare och utveckla sitt odlande. Här kommer vi titta på vikten av att odla jorden och gynna mikroliv och maskar, olika redskap som kan vara till hjälp i odlingen, sådder, plantering, ogrässtrategier, planering och alla olika grönsaker man kan välja att odla. Vi kommer att gå igenom det viktigaste men också utgå mycket ifrån deltagarnas frågor och funderingar. Den här kursen ser jag verkligen fram mot att få hålla. Ju fler som börjar odla desto bättre!

Sedan blir det tre heldagskurser i odling ute i våra odlingar på Östäng. En i april med fokus på odlingsbädden, gödsling, sådd, plantering och ogrässtrategi. En i maj med fokus på utplantering av plantor, direktsådd i bäddar, ogrässtrategier, planthälsa, gödsling och en dag i juni med fokus på användning av kålnät, fiberduk, snigelproblematik, odling i växthus, skörd och plantskötsel. Här kan man välja att gå en av dagarna eller anmäla sig till två eller alla tre. Innehållet kommer att följa årstiden så det blir olika saker att titta på varje månad.

Känner du någon du tror skulle bli glad av att vara med på något av ovanstående så tipsa dem gärna.

Självklart kommer vi inte att genomföra kurserna inomhus om folkhälsomyndigheten vid det laget inte rekommenderar att vi gör så.

Såplanering 2021

Sitter alldeles själv i en stuga i Tylösand och har tid att göra en seriös planering inför nästa säsong. Jag önskar att jag hade dokumenterat allt från 2020 men det är bara att inse att de flesta bladen över bäddskötsel och skörderesultat gapar tomma. Jag hade som mål 2020 att jag skulle bli bättre på dokumentation men det sket sig totalt. Det har inte varit en lätt säsong men det bästa med att odla annueller är att man får en ny chans nästa år.

Vi använder iZettle som kassasystem så med hjälp av det kan jag ändå se när jag började sälja de olika grödorna och i vilka volymer jag sålt dem. Det är inte dokumentation på bäddnivå då många grödor odlas i fler bäddar men det är ändå en liten hjälp. Det jag mest önskar att jag dokumenterat är när jag bladgödslat och var vi förra året spred ut mustrester. Vissa grödor har inte gått bra i år men eftersom jag inte dokumenterat så kan jag inte se om det beror på åtgärder jag gjort eller något annat.

Sju kvarter har i min planering blivit 14 ”halvkvarter”. Tanken med det är att grödorna ska ”hoppa” tre steg varje år. Det gör att jag kommer att odla kål var fjärde år i sex bäddar och var femte år i tolv bäddar. Det är den bästa lösningen jag kommit fram till om jag vill odla ett och ett halvt kvarter med kål.

Om jag följer växtföljdsplaneringen ovan inser jag att jag nått pensionsålder när 2029 infaller. Det är lite hisnande. Kommer att orka hålla på så länge?

Nästa år kommer jag att odla ungefär samma mängd lök som tidigare år. Det jag behöver utöka är skörden av vitlök då jag sålde slut årets vitlök redan i september.

Jag kommer att utöka antalet bäddar med gurka och squash men även där är jag rätt så nöjd med årets resultat. Jag odlade i år bara en bädd zucchini eftersom det är lätt att få för mycket av den varan men eftersom jag blivit bättre på att skörda flera gånger i veckan så har jag lyckats hålla dem relativt små vilket gör att jag nästa år kommer att utöka till två bäddar.

Kål blir det 18 bäddar av istället för årets 13. Trots det så känns det som om jag lätt skulle kunna odla mer kål men jag inser att det får räcka med det.

Bönor och ärtor vill jag inte odla mer av. Inte för att det inte är lätt att sälja men för att det tar så enormt mycket tid att skörda.

Morötter är mitt största problem. Jag har ALDRIG lyckats bra med morötter men det är en gröda som är lätt att sälja och som framför allt går att lagra under vintern så jag vill verkligen lära mig att odla morötter. Nästa år ska jag bredgrepa bäddarna mycket noggrant och hålla ännu bättre koll på sniglarna så kanske det går trots allt.

Betorna ska få mer gödsel nästa år. Jag har inte producerat alls den mängd stora betor som jag brukar göra i år men vad det beror på vet jag inte riktigt. Bättre bredgrepning även här. Vitbetor kommer jag att odla mindre av men gulbetorna kommer jag att så fler av då de sålt mycket bra.

Majs har jag provat både direktsådd och förodlad och nästa år blir det bara förodlad då den direktsådda inte blivit klar än. Kanske hinner den innan säsongen är över men jag vill inte riktigt chansa på det.

Några bäddar gröngödsling ser det också ut att bli. Det känns bra men om jag känner mig själv rätt så är risken stor att även de planerade gröngödslingsbäddarna kommer att fyllas med annat.

Jag gör min såplanering i excel. Det gör att jag kan kopiera rader från föregående år och sedan behöver jag bara justera utifrån skördedokumentation och erfarenheter. Sedan skriver jag ut planeringen och sätter in den i en pärm. Inför varje vecka skriver jag upp vad jag ska göra på en whiteboard och prickar av allteftersom jag hinner med att utföra sysslorna.

Om någon är intresserad av min planering så hittar ni den i följande dokument:

Orangeri/växthus del 8

Ingenting av det vi byggt tidigare här på gården har fått så många inlägg som vårt nya växthus och det är inte slut än. Det är så roligt att lära sig nya saker och så många tekniker i detta bygge som vi inte kunde tidigare. Idag har vi satt i de första glasen.

Igår jobbade jag själv eftersom Magnus var iväg på annat.

Jag började med att såga upp 44 kortlingar som ska sitta mellan sparrarna i taket. Fyra kortlingar med cc-mått 80 centimeter i varje mellanrum.

Sedan började jag såga till och göra urtag i alla sparrarna. I ena änden är det ett enkelt jack. Den änden ska ligga ovanpå regeln i gamla lutans vägg.

I andra änden är dels ett urtag där sparren ska träs över hammarbandet och dels ett avslut. Till dessa har Magnus gjort en mall. Jag gjorde en sparre klar i taget och satte upp dem efter hand. Satte också fast en kortling för varje sparre jag satte upp för att få avståndet rätt.

I hammarbandet ska också göras ett urtag som möter urtaget i sparren så det är rätt mycket jobb för varje. Jag hann få upp fem sparrar och gjort i ordning även de fem sista i lampans sken.

I dag kom Magnus tillbaka och vi började göra hål för dymlingar som ska hålla tapparna på plats inne i stolparna.

Magnus har fått tag på 18 millimeters rundstav i ek men eftersom stolparna är färska och rundstaven är torr så behövde vi borra ett hål som var något större. Jag köpte ett 19 millimeters plattborr som vi filade till så det blev 18,5 millimeter stort. Tanken är att stolparna krymper så att dymlingarna kommer att sitta fast ordentligt. Krymper stolparna för mycket så kan det spricka om skillnaden är för stor.

Dymlingarna slås sedan i hålen.

Här är en av tio dymlingar på plats.

I bottensyllen och i hammarbandet har vi gjort 30 centimeters halvt i halvt. Eftersom ek är så hårt så borrade vi hål innan vi spikade i spikar som höll ihop det som överlappade.

Det är mycket mätande, lodande och kontroll med vattenpass innan alla vinklar och stolpar är som de ska. Vi fick använda spännband för att dra hammarbandet i precis rätt läge innan vi satte fast vissa av sparrarna.

När vi spikade hammarbandet så använde vi spik som gick rätt igenom och som vi sedan krökte på undersidan för att få det extra hållbart.

Här är alla sparrarna äntligen på plats och innan Magnus var tvungen att åka för dagen så satte vi även i våra första glasrutor.

På utsidan spikade vi på lister. Sedan satte vi dit ett glas och hängde på växthusglas-S (förmodligen har de något namn) där vi sedan ställde glasruta nummer två och så satte vi lister även på insidan.

Det är mycket jobb kvar än men det här kändes verkligen som en milstolpe. Nu har jag i läxa att spika på lister för alla rutor på utsidan, klyva till lister som ska sitta på insidan, spika fast de sista stolparna, sätta fast alla kortlingar men det får bli i morgon.

Skottkärrelagning

Våra skottkärror lever ett hårt liv. Vi har fyra stycken skottkärror från Hörby bruk. Tre med plåtbalja och en med plastbalja. Vi har inte köpt någon av dem ny utan alla är inköpta på blocket eller loppis. Under odlingssäsongen är de igång stora delar av dagen och transporterar gödsel, jord, säckar, ved och mycket annat. De står oftast ute i regn och rusk eftersom alla utrymmen inomhus nästan alltid är upptagna av annat mer ömtåligt material.

Men skottkärrornas skalmar i bok blir så småningom ruttna och när man har ett extra tungt lass och kör i gropar och hål så händer det att de går av. Först gick en skalm till plastskottkärran av men själva plastbaljan är ändå så dålig så den använde vi inte så ofta. Den blev stående men häromdagen gick även en skalm till en plåtkärra av.

Efter många dagar med Magnus när vi jobbat på växthuset har jag lärt mig allt mer om att arbeta i trä. Magnus har en verktygslåda med många roliga verktyg i som han lämnar här mellan gångerna vi jobbar. De senaste dagarna har jag funderat över skottkärrornas trasiga skalmar och eftersom det är skitväder idag så gav jag mig på att tillverka egna.

Hörby använder bok men vi hade ingen bok hemma så jag använde ek. Det är inte lika bra eftersom ek inte är så flexibelt. Det innebär förmodligen att mina egentillverkade skalmar inte kommer att hålla lika länge men jag var så sugen på att pröva så jag struntade i det.

Jag började med att montera isär skottkärrorna och såga till ett ämne. Jag använde den gamla trasiga skalmen som mått i klyvsågen och sågade till en lika lång bit som den gamla skalmen. Sedan la jag den gamla trasiga skalmen ovanpå ämnet och stack ner en penna i hålen för att markera var jag skulle borra nya hål för bultarna.

Sedan satte jag fast ämnet i ett skruvstäd och borrade nya hål. Därefter använde jag bandjärnet för att forma själva handtaget så att det blev greppvänligt.

Det gick förvånansvärt lätt och blev förvånansvärt bra. Skalmarna oljades in med halvolja och sedan var det bara att montera fast dem.

Plåtkärran är mindre än plastkärran så där var skalmen tre gånger fem centimeter men på plastkärran var måtten fem gånger sex centimeter.

När jag gjort första kärran kom Magnus och Maria förbi och visade mig hur jag även kunde använda en så kallad kringla eller bandhyvel för att få det riktigt bra. Vi äger en sådan men jag har inte förut vetat vad den var bra till.

Det är väldigt roligt att jobba i trä och man känner sig nöjd när man lyckats laga saker själv.

Visserligen kan man köpa reservdelar på Hörby där två skalmar kostar 550 kronor men det går snabbare och är roligare att göra nya själv.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑