Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 17)

Fårsortering och klippning

Just nu har vi 22 individer. Åtta bagglamm, sex tacklamm och åtta tackor. De har gått tillsammans hela säsongen fram tills vi skiljde lammen från tackorna för ett tag sedan. Tackorna fick då lite sämre bete så de sinade snabbt.

I måndags så skulle fårklippar-Magnus komma hit och klippa våra får och då är det bara de som vi ska behålla som ska klippas. De som ska gå till slakt ska ha hela pälslängden kvar. Sedan klipps fällarna på garveriet förutom de allra bästa som får behålla hela sin hårlängd.

Vi ska slakta tre av våra tackor och rekrytera fyra av tacklammen. Bagglammen och två av tacklammen ska gå till slakt. Inför klippningen samlade vi därför ihop alla djuren för att sortera om dem. Det brukar nu mer inte vara några problem men i år har vi haft en tacka, Hedda med två lamm, Ingo och Irmeli, som har betett sig mycket märkligt. Hon har helt enkelt inte känt sig som ett flockdjur. Vi har fyra hagar som gränsar till varandra som vi flyttar djuren emellan. Hela sommaren så har den här tackan valt att vara i en annan hage än resten av flocken. Har vi flyttat flocken in i hagen där hon går så har hon samma dag rymt över till en annan av våra hagar. Hon har inte rymt utanför hagsystemet, bara inom det. Det har inte stört oss så vi har låtit henne hållas.

Eftersom vi inte har vallhund så samlar vi in och flyttar våra får genom att gå före med en hink med säd. Det fungerar klockrent på flocken för när en börjar springa så hänger de andra med. Men om man inte känner sig som ett flockdjur så fungerar det sämre.

Vi samlade in alla djuren på stora betet men när vi räknade in dem så saknades Hedda, Irmeli och Ingo. Jonas gick då och letade i en hage där de andra inte var och längst bort vid busshållplatsen hittade han dem. Han lockade med korn och de följde med bit för bit allt närmare resten av flocken. När Hedda fick syn på grindsystemet och de andra djuren så stannade hon och tittade en lång stund. Sedan tittade hon på sina två lamm och så vände hon helt om och gick iväg.

Det var bara att släppa henne för eftersom de alla tre ska gå till slakt så behövde vi inte ha in dem för klippning.

Nu för tiden bygger vi upp ett grindsystem som en åtta eftersom det gör det lätt att sortera djuren. Vi såg först till att alla bagglammen hamnade i en fålla och lastade dem sedan på hästsläpet och körde iväg dem till en egen hage där de kommer att gå och beta fram till slakt.

De är rätt stökiga vid det här laget så det är skönt för tackor och tacklamm att slippa dem. Sedan lastade vi på dem som skulle klippas och körde upp dem till stallet.

När fårklippar-Magnus anlände så gick allt som vanligt väldigt smidigt och får efter får blev klippta.

Vi hade dessutom vår långgranne Juz på besök för att träna på att hantera får inför att de själva skall skaffa.

De nyklippta fåren får nu välja om de vill vara ute eller inne och inne har de en mysig halmbädd att boa in sig i om det blir kallt på nätterna.

Det är bra att klippa dem inför baggsläppet i början av november för när de blir av med pälsen så äter de mer och det är bra inför betäckningen.

När Magnus åkt hem klippte Jonas och Juz klövarna på alla tackorna. Sedan gick de ut för att få tag på Hedda, Irmeli och Ingo och det gick bra till att börja med. De fick på Hedda ett halsband men sedan drog hennes lamm Irmeli och Ingo iväg. De är väldigt skygga så då lät vi dem vara och tog hem Hedda. Eftersom hon är rätt rymningsbenägen så satte vi henne tillsammans med de tackor vi ska behålla eftersom vinterhagarna har fårstängsel runt sig i stället för eltrådar.

Vi öppnade sedan grindarna mellan den fållan där tackor och tacklamm som ska slaktas går så att det blir fritt ut mot de hagen där Irmeli och Ingo dragit iväg. Tanken med det var att de utan sin mamma skulle söka sig till gruppen då de inte vill vara ensamma och det fungerade. Nästa morgon så var det en liten flock i hagen. Lammen ha de sökt sig till de tre tackorna

Irmeli och Ingo är födda flera veckor efter de andra lammen. Sent på våren när vi egentligen redan hade velat släppa ut flocken på bete. När en tacka lammat får hon först vara själv med sina lamm i en box innan de släpps ut i en gemensam fålla där de kan bekanta sig med de andra lammen. I våras blev det inte så för den här gruppen då de föddes så sent utan de fick gå i princip direkt från sin lammningsbox ut på bete. Det har sedan straffat sig så den lilla familjen har hållit sig helt för sig själva hela säsongen. Vi har härmed lärt oss från ytterligare ett misstag.

Handledningsträff

Idag har jag haft mina adepter på säsongssummeringsbesök här på Östäng. Nicklas, Malin, Valera och Vasilika var på besök. Jag handleder dem inom ett projekt som Hushållningssällskapet leder. Ett bra projekt med ett mycket fritt upplägg som gör att jag och mina adepter lägger upp det hela som vi vill utefter hur det passar oss. Vi som är handledare inom projektet har 2-4 adepter var och upplägget i de olika grupperna skiljer sig mycket åt.

I vår grupp började vi med en träff här på Östäng. Sedan har gruppen hållit ihop och vi har träffats hemma hos var och en. Även om det är jag som ska vara handledare så har gruppen utvecklats så att vi allihop har nytta av varandra.

Utöver träffarna hemma hos deltagarna kommunicerar vi i en chattgrupp på facebook och ibland även via videomöte.

Idag stod säsongssummering på programmet. Vi började med kaffe för vissa hade åkt långt sedan gick vi laget runt och var och en fick berätta om vad som fungerat bra den gångna säsongen men också lyfta det som inte fungerat.

Sedan gick vi en sväng på gården och tittade på olika utrymmen och på odlingen.

Även om de allihop har varit här förut så är det en annan säsong nu och de har också andra ögon att titta med eftersom erfarenheten är så mycket större än sist.

Det är ett kul projekt att vara med i. Jag lär mig mycket och blir sporrad dels att ta reda på mer varför saker fungerar eller inte fungerar men också till att pröva nya saker. Det är också väldigt roligt att följa andra odlares verksamhet och utveckling på lite närmare håll än annars. Bra initiativ av hushållningssällskapet!

Livsmedelssäkerhet enligt MSB

Inom omställningsrörelsen brukar man säga att när politikerna väl gör någonting så är det för lite och för sent. Det är inte så konstigt eftersom det är svårt att fatta tuffa beslut i en demokrati. Är man för radikal som politiker så får man inte fortsätta ha makt. Men ibland blir det väl lamt…

Häromdagen var det en helsidesannons i vår lokaltidning från MSB. (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)

Melleruds kommun hänger på och lägger upp en video som också producerats av MSB på sin facebooksida.

Det fungerade inte med en inbäddad video men här är länken:
https://fb.watch/f_9FhUMPic/

Inget ont om Andrés morötter men de kommer inte att räcka till dem som bor i huset bakom. I annonsen ges ett exempel på en kris, att IT-systemet har drabbats av en störning. När det gör det så kan André inte handla så då kan han istället äta sina morötter. På allvar?

Kontrasten mellan allvaret i situationen och förslaget på en lösning gör att det nästan blir komik. Men det är ju inte det minsta lustigt. Hur gick snacket när annonserna gjordes? Förmodligen var det ursprungliga förslaget lite mer verklighetsnära och kunde uppfattats som att det finns en framtida fara. Det är visserligen förmodligen det som MSB egentligen vill säga, ”Du måste se till att dina barn får mat även om affären inte kan sälja till dig”, men de vågar inte.

På MSB:s hemsida står det bland annat:
Det sker idag ingen statlig beredskapslagring av livsmedel i Sverige, och det finns inget utpekat ansvar på en statlig myndighet att säkerställa tillgången till livsmedel.

Så det är upp till dig själv. Du ska kanske bli kompis med André?

Budskapet är kanske tänkt för att läsas mellan raderna? De som fattat, de fattar. Övriga får skylla sig själva när butiken inte kan förse folk med mat.

De här annonskampanjerna måste kostat miljontals kronor med tanke på att det har varit layoutare, filmare, reklamare m.fl. inblandade förutom att det kostar mycket med helsidesannonser i mängder av lokalpress. Kunde de pengarna satsats bättre?

Om vi ska se till att vi har mat vid en mycket tillfällig kris som en störning i IT-systemet eller en lite längre kris som kanske varar några veckor då våra gränser stängs av någon anledning så tänker vi att det finns andra åtgärder som skulle ge mer effekt såsom:

  • ge kommunerna i uppdrag att anställa småskaliga grönsaksproducenter såsom Göteborgs stad har gjort på modellodlingen i Angered.
  • ge kommunerna i uppdrag att säkerställa att de handlar upp så mycket lokalt som möjligt (jo det går trots upphandlingsregler)
  • ge kommunerna i uppdrag att avsätta mark till odlingslotter så alla medborgare som vill får möjlighet att odla i närområdet
  • uppmana allmännyttan att avsätta mark/pallkragar för att de som bor i området skall kunna odla
  • se över tillgång på fröer inom Sverige
  • ge hushållningssällskapet i uppdrag att upprätta verktygshubbar för utlåning av tvåhjulstraktorer och andra redskap för de som vill påbörja småskalig grönsaksproduktion
  • inrätta ett startstöd som kan ges till småskaliga livsmedelsproducenter som fyllt 26 år
  • göra om investeringsstödet för jordbruksföretag inom råvaruproduktion så det blir möjligt att söka för belopp under 100 000, som även gäller för begagnade redskap samt förenkla ansökningsförfarandet till ett minimum
  • uppmana kommuner att ställa någon plats i kommunen till förfogande för de som vill sälja lokalproducerade livsmedel samt se till att det utfärdas ett generellt polistillstånd för dessa aktiviteter och att aktiviteten är kostnadsfri
  • stötta REKO-ringarna så de som vill alltid har rätt att bedriva direktförsäljning på dessa platser
  • skriva in någonting i styrdokumenten för grundskolan om att eleverna ska få förståelse för hur mat blir till och att de lär sig att odla, konservera och förädla livsmedel.

Det är mycket positivt att MSB äntligen vaknat och börjat jobba med vår livsmedelssäkerhet men det känns lite yrvaket när man idag den 6 oktober hittar följande text på MSB:s sida:

Annars hade just deras målbild varit mycket intressant att läsa. Hur många morötter behöver André odla? Eller om vi vänder på frågan, hur många André behöver Sverige? Det är dessutom lite lustigt att de tar just morötter som exempel då det är en av de få saker som vi är nästan självförsörjande på.

Värt att notera är dock att procentsatserna ovan förmodligen skulle minskas till nära noll på alla livsmedel om tillgången på fossil energi ströps. Få matvaror som inte produceras på hushållsnivå kan fortsätta produceras om vi inte har drivmedel till traktorer och andra maskiner. Det finns i princip inga tyngre maskiner inom jordbruket som drivs fossilfritt.

Jordbruksverket har också saker att säga om livsmedelssäkerhet. Under rubriken ”Hela kedjan från jord till bord måste fungera” står det bland annat ”En enskild faktor som skulle få stor påverkan i en kris är brist på driv­medel, eftersom behovet av transporter är stort. Till exempel så producerar Sverige tillräckligt mycket spannmål för vår egen konsumtion, men om det inte finns driv­medel kan inte spannmålet köras till kvarnen för att malas och mjölet kan inte köras ut till bagerier och butiker.

Jordbruksverket antyder att vid en drivmedelsbrist kommer vete att sås, ogräsbekämpas, skördas och torkas utan diesel. Det vet naturligtvis att det inte blir något spannmål alls vid en brist på drivmedel. Kanske väljer de exemplet med kvarnen för att även barn ska förstå men det gör att allvaret försvinner och återigen lutar det åt komik. Vetet går ju att äta av dem som nära åkern om det produceras. De kan koka eller mala med vad som helst för att äta det. Men utan diesel så blir det inget spannmål. Det blir heller inget biodrivmedel då även det produceras med hjälp av diesel.

Förutom att satsa på André så verkar det hittills mest vara byråkratiska lösningar hos MSB. De är kanske bra men svåra att överblicka. T.ex. ”En högre regional nivå inrättas genom att dela in landets 21 länsstyrelser i sex civilområden. I varje civilområde ska mellan två och sju länsstyrelser ingå. För varje område utses en ansvarig länsstyrelse där landshövdingen kommer att benämnas civilområdeschef.”

Den här typen av organisation kan vara viktig men den kostar pengar för samordnare, kommunikatörer, datorer, nya loggor, möbler, IT-system m.m. Kanske kunde en del av de pengarna använts till listan ovan?

Det är lite svårt att veta vad MSB vill säga. Vi ser två olika tolkningsar:

  1. MSB vill tipsa om hur vi ska klara av en kris
  2. MSB vill, på samma sätt som de tidigare gjort, berätta för alla svenskar att det är upp till var och en att inte svälta vid en längre kris.

Om syftet är budskap 2 så är budskapet lite dolt, men ändå enkelt.

Om budskapet är 1 så är MSB i början på ett rejält misslyckande. Om de vill leda Sverige till en påtaglig livsmedelssäkerhet så har de oddsen emot sig. De som arbetar med saken på MSB är säkerligen både intelligenta och välutbildade men frågan är hur mycket närkontakt med råvaruproduktion och lantbruk de har. Förstår de hur hårt reglerad produktionen är och hur många lagar och regler som lantbrukare behöver förhålla sig till? Förstår de hur hårt primärproducenter sliter för att få tiden och ekonomin att gå ihop? Har de någon förståelse för hur lite livsmedel som faktiskt skulle finnas tillgängliga vid ett drivmedelsstopp?

Vi har lagar som reglerar foderursprung, arbetstider, markanvändning, gödselhantering, vattenkvalitet, EU-anpassning, byggnadsgodkännande, djurregister, djurtransporter, slaktinspektioner, kyltemperaturer mm. etc. osv. Dessa lagar är bra eftersom de minskar risken för att djur eller människor far illa. Vid en krissituation kommer lagarna däremot att göra det mycket svårt att snabbt få fram mer mat. När krisen blir tillräckligt djup tappar stat och myndigheter greppet, då är läget ett annat och människor kommer helt enkelt att strunta i regler. Det kloka kanske hade varit att, utan att tumma på djur och människors situation, försöka ta tag i regelstyrning och annat som sätter käppar i hjulet på producenterna redan nu innan vi får en kris. Det finns t.ex. regler som säger att om du har fler än 50 hönor måste du stämpla dina ägg även om du bara säljer direkt till kund vilket gör att många skaffar 49 hönor. Kanske kunde en del avgifter för att vara med i olika register eller för olika kontroller osv. tas bort? Många gånger är det EU:s direktiv som ligger bakom regelkrångel. Det måste finnas kreativa och intelligenta sätt att hantera dem och inte bara ryggmärgsmässigt skicka krånglet neråt i producentledet.

Det är kanske när både MSB och Jordbruksverket förminskar problemet och talar till oss som om vi vore barn, som det verkligen finns anledning att bli orolig? Om MSB:s kampanj och Jordbruksverkets information är det som ska bereda oss på en eventuell kris är det dags att vi tar tag i saken själva. Myndigheterna är uppenbarligen illa skickade att möta ett stort allvar. Det de gör är uppenbarligen för lite och för sent.

Årets Trädgårdsbok

I dag har vi fått reda på att vår bokserie ”Odla till försäljning” har blivit nominerad till Årets Trädgårdsbok av Stockholms Gartnersällskap. Det är stort!

Det är 13 böcker som är nominerade och de återfinns alla på föreningens hemsida. Alla böckerna handlar om odling och trädgård på något sätt men det är en väldig bredd. Det känns fint bara att någon har läst och tyckt så pass mycket om våra böcker så att de hamnat på listan bland de andra nominerade. Men det som gör mig gladast är formuleringen i nomineringen:

Med ett lättsamt språk tar de tre böckerna Odla till försäljning läsaren igenom en stor mängd grundläggande odlingsfakta och bjuder generöst på erfarenheter och knep för en förenklad odlarvardag. Det är skolböcker som fyller sitt pedagogiska syfte genom att ledigt balansera mellan torr odlingsprecision och uppsluppen uppmuntran till avsteg från densamma. Alla som vill starta småbruk eller bli bättre på självförsörjning – vildhjärnor eller receptföljare – har i Odla till försäljning en trygg och trevlig mentor.”

Visst är det väldigt fint skrivet? Vår målgrupp för böckerna är de som vill odla till försäljning och boken används nog mest som kurslitteratur på olika odlingsutbildningar. Vi vet också att många av våra kollegor har köpt böckerna. Men böckerna är nog ännu inte lika kända i kretsarna bland självhushållare och människor som helt enkelt har ett brinnande intresse för att odla grönsaker. Alla de skulle kunna ha nytta av böckerna men kanske skrämmer titeln?

Sedan 2014 satsar Gartnersällskapet på att presentera all tillgänglig utgivning av trädgårdstitlar för allmänheten på vårens mässa Nordiska Trädgårdar i Stockholm. Det är imponerande. Jag vet att jag har varit i en sådan monter när jag för flera år sedan var i Stockholm på trädgårdsmässan. Jag minns inte att det var Stockholms Gartnersällskap, men jag minns upplevelsen. Listan på böcker jag villhövde blev lång.

Stockholms Gartnersällskap är en förening som bildades 1848 av några trädgårdsmästare för att:” Utveckla sina idéer och framställa resultaten av sina rön.

Från början var alla medlemmar trädgårdsmästare men idag kan alla som är yrkesutövare och studerande inom park-och trädgårdsområdet eller en person som verkar för den gröna sektorn välkomna att bli medlem.

2003 instiftades utmärkelsen Årets Trädgårdsbok, för att främja trädgårdsböcker av god kvalité. Förlag och författare skickar själva in de böcker de vill ha med för bedömning och sedan är det en fackmannajury som bedömer alla inskickade böcker enligt följande kriterier:

”Inkomna böcker värderas efter målgrupp och relevans, allmänna intryck, saklighet och överskådlighet som källhänvisningar och litteraturförteckning. Även pedagogik och förmåga att väcka lust och nyfikenhet värderas. Stil och tonalitet bedöms, liksom allmängiltighet eller personlig skildring. Språkhantering och estetik granskas, såsom kvalitén på illustrationer, layout, tryck och fotografi. Slutligen bedöms även bokens livslängd som “annuell eller perenn”.”

Från början skedde valet av Årets Trädgårdsbok genom en omröstning på Nordiska trädgårdsmässan men sedan 2013 så är det en jury som utser vinnarna som har blivit:

  • 2013 Jord – Funderingar kring grunden för vår tillvaro, Håkan Wallander
  • 2014 Arkitektens trädgård, Kenneth Kauppi 
  • 2015 Så ett frö, Annelie Johansson
  • 2016 Träd i urbana landskap och Stadsträdslexikon, Henrik Sjöman och Johan Slagstedt
  • 2017 I trädgården hörs andra ekon, Göran Greider
  • 2018 Skogsträdgården: Odla ätbart överallt, Philipp Weiss och Annevi Sjöberg
  • 2019 Bin och människor: Om bin och biskötare i religion revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller
  • 2020 Ormbunkar, Anton Sundin

Den enda bok av ovanstående som vi har själva är Skogsträdgården men den tycker vi väldigt mycket om. Nu har Philipp Weiss blivit nominerad ännu en gång med Nötodlarens handbok och den har vi faktiskt också. Det blir spännande att se vilken bok som vinner vilket tillkännages den 12 oktober. Själv tippar jag på att Phillip återigen kammar hem det!

Mathantverkssafari och KonstAnten

Första helgen i september är det mycket som händer. Sommarmånaderna är över och alla är tillbaka i vardagslunken och då passar det bra att ställa till med olika arrangemang. Här i vårt område arrangeras varje år en konstrunda runt sjön Anten som har fått namnet KonstAnten. Vi har inte så mycket konst att erbjuda men när människor ändå är ute och far så kan vi lika gärna ha öppet. I år hörde de av sig från arrangörerna och frågade om vi ville sponsra arrangemanget så då fick vi även vara med på KonstAntens karta.

KonstAnten har generösa öppettider från 11-18 både lördag och söndag. Det är ett mycket trevligt arrangemang där över 30 medlemmar och ett antal gästkonstnärer ställer ut hemma i sina ateljéer och i lador och samlingslokaler. I Gräfsnäs samverkar också flera konstnärer kring en gemensam utställning.

Samtidigt var det Mathantverkssafari i Västgötalandet som utgår ifrån Varatrakten där mathantverkare gått samman och arrangerar ett mathantverkssafari på våren och ett på hösten. Ska man delta ska man vara med båda helgerna. Det som är bra med detta arrangemang är att det är gjort av producenterna själva vilket gör att fokus hamnar på rätt saker.

Besökarna som åker till minst tre producenter kan vara med i ett lotteri där vinsten är ett presentkort som gäller hos någon av producenterna. Det är tyvärr inte så många producenter som är med runt oss utan fokus är fortfarande runt vara. Men vi hoppas att fler och fler producenter vill vara med härikring. Vi hade en hel del besökare som kom uppifrån Trollhättan och Vänersborg och det var roligt med nya bekantskaper.

Som alla andra helger under säsong sedan sju år tillbaka så var vi dessutom på Nolbygårds Matmarknad på lördag 10-14 så vi fick kalla in vänner till hjälp hemmavid på den tiden.

Clara skötte caféet i trädgården och det var många besökare som valde att ta en fika i det vackra vädret.

Det är trevligt när trädgården fylls upp av besökare. Många ville prata odling och flera vandrade runt i skogsträdgården som för många är ett nytt begrepp. Eftersom vi inte kunde vara överallt så hade vi satt upp skyltar med information om det som vi tror att människor kan vara intresserade av.

En del besökare hade tidigare läst om oss i tidningen Åter eller följer vår blogg och passade på att besöka oss nu när vi hade öppet.

Gårdsbutiken var välfylld och storsäljarna denna dag bland grönsakerna var helt klart Rondini och majskolvar.

Jonas lät besökarna smaka på försommarhonung, högsommarhonung och sensommarhonung för att visa på de stora skillnader som samma bikupor kan leverera vid olika tidpunkter på säsongen beroende på vad som blommar i naturen.

Dessutom tog vi emot äpplen för mustning.

Vi gillar att ha öppen gård och tycker om när människor besöker oss.

Många av besökarna ägnade mycket tid åt att inspektera alla våra fågelholkar. Kanske berodde det på att det var konstintresserade KonstAnten-besökare.

Premiär för Glada Grisen

På lördag kväll den 6 augusti är det premiär för den pengafria puben Glada Grisen här på Östängs Gård. Vi gillar verkligen idén med en pengafri pub – men idén är inte vår egen utan vi har snott den från våra vänner på Skenora Gård på Ingarö utanför Stockholm. De har några gånger per år bjudit in till pengafri pub i sin lada på gården.

Tanken är enkel. Puben säljer ingenting utan lokalen öppnas upp för de som vill komma. Var och en tar med sig något man tycker behövs på en pub och så skapar man den tillsammans. Inga pengar byter ägare.

Kanske blir man bjuden på något att dricka av någon som tagit med sig det – fast det kan man inte veta på förhand. Kanske blir man inbjuden att spela ett spel som någon har haft med sig eller att smaka på något ätbart. Inget går att veta förrän efteråt.

Det kan verka lite galet och lite vågat att bjuda in brett och inte ta emot anmälningar eller på något sätt försäkra sig om vilka som kommer. Men vi gillar att ha folk omkring oss och skaffar oss gärna nya kontakter och vänner.

Vi har under många år varit med i omställningsrörelsen och där finns ett talesätt som vi verkligen gillar: ”De som kommer är de rätta”. Med det kan man mena att de som kommer kommer att göra något av den samvaro som uppstår oavsett om det är fem, tio, tjugo eller 50 personer. Samvaron blir olika men om man har en positiv inställning så blir det meningsfullt oavsett hur många eller vilka som dyker upp.

Tanken med en pengafri pub där vi som värdar ställer lokalen till förfogande är att det är ett tillräckligt enkelt arrangemang för att det skulle kunna bli en tradition. Eftersom vi inte tar på oss att fixa så något mer än lokalen blir det inte något extra jobb för oss, känner vi att det blir lyckat kommer det att bli flera Glada Grisen på gården kommande år.

Ursprungligen kommer idén inte heller från Skenora även om vi tror att de var först i Sverige och kanske fram till nu även ensamma om konceptet i Sverige. Det finns dock en pengafri pub på Irland som heter Happy Pig som startats av Mark Boyle med smeknamnet The Moneyless man. Han har många olika pengafria projekt på gång.

På Östäng ligger lokalen på övervåningen ovanför det gamla kostallet på gården. Där har vi bytt ut det ruttna golvet och även de ruttna bjälkarna som fanns under. Nu finns det bord och stolar, en liten bardisk, en mindre scen, några instrument, två kylskåp och några ljusslingor. Vi har till och med fått en gammal Guinness-skylt. Det känns som en ok start.

Vi vet i dagsläget i alla fall att Ylva, Jonas och Ina från Östängs Gård kommer att finnas i puben från klockan 18. Kanske vill någon därute göra oss sällskap – kanske inte. Oavsett så tänker vi ha en trevlig kväll. Vi kommer att bjuda varandra på något – ingen aning vad…

Klädsel är det som känns bekvämt. Med eller utan trimmerbôs.

Strandkål – Crambe maritima

I helgen har vi varit nere i Halmstad. Vid en tidig löprunda utefter havet vid Tylösand stötte jag på detta praktexemplar av Strandkål.

Den blir cirka 50 centimeter hög och får fina vita blommor.

Tidigt på förrförra säsongen sådde jag själv många, många frön av strandkål som jag fått av en bekant. Det är inte så lätt att få fröna att gro men tre frön tog sig och de har blivit omskolade flera gånger innan de till slut fick komma ut förra säsongen. Det var lite oroligt men i våras visade det sig att alla tre plantorna överlevt. En är planterad i skogsträdgården och två framför huset. De kan inte mäta sig med plantan som växer vilt i Tylösand än men tillväxten är ändå ganska god. Jag hoppas på att kunna ta fler frön för att få fler plantor i framtiden.

Strandkål är en korsblommig växt och släkt med alla våra andra kålsorter. Alla delar ovan jord går att användas och skördas nog oftast tidigt på säsongen då växten är ganska grov. Jag vet inte hur mycket strandkålen blir utsatt av kålfjärilen. Det återstår att se.

Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge men den är ganska sällsynt i övriga landet också. Vanligare på västkusten än på östkusten. Vill man äta strandkål bör man nog odla den själv vilket jag inte tror är så vanligt än så länge. I England odlar man den som delikatess enligt skogsskafferiet. Runåbergs rekommenderar blekning av bladen på våren och att man sedan äter de späda bladen med smör eller en god sås.

Fröer finns att köpa från Runåbergs och Impecta. Väljer du fröer från Runåbergs så får de ekologiska. De har också väldigt bra information om hur man får till sådden. Så här står det på deras webb: ”Fröna är stora och sås 3 cm djupt på våren. Ute eller inne. Normalt är grobarheten låg, men förbättras betydligt om man tar bort det skyddande skalet innan sådd. Det går lätt att krossa skalet mellan två skärbrädor eller liknande. Men blötlägg inte fröna innan sådd. Det försämrar grobarheten. Normalt gror fröna på två till fyra veckor, men i undantagsfall kan de vänta ett helt år.”

Enligt Runåbergs går det även att föröka strandkålen med rotsticklingar vilket jag ska pröva när mina plantor växt till sig. I år kommer vi inte att skörda något på våra plantor utan de ska få växa i fred men när vi väl börjar skörda så kommer vi att hantera strandkålen som tidiga perenna grönsaker. Skörd till och med juni månad och sedan får plantan växa till sig för att bli ännu starkare till nästa år.

Det är något visst med perenna grönsaker. Det blir mer och mer intressant. Årets många luncher med inslag av sparris och hosta och fikor med rabarber ger mersmak. Tidiga vårgröna perenner är definitivt något vi vill satsa på åtminstone för eget bruk.

Favoritverktyget hori hori

För två år sedan fick jag (Ylva) en hori hori i födelsedagspresent av Jonas. Det var inte så att han hade kommit på det själv utan det stod på min önskelista. Tipset hade jag fått av en annan grönsaksodlarkollega som påstod att jag aldrig skulle ångra mig om jag skaffade en och att jag skulle använda den varje dag. Hon hade rätt!

En hori hori är ett traditionellt japanskt verktyg. Namnet hori hori betyder kanske “att gräva”, eller enligt Wikipedia är det ett onomatopoetiskt ord som låter som när någon gräver. Kanske låter det så för en japan. Min hori hori är tillverkad i Sverige och är 32 centimeter lång och fyra centimeter bred. Bladet är tre millimeter tjockt och välvt med ena sidan tandad vilket gör att du kan använda den som spade, kniv eller såg. På bladet finns också måttangivelser upp till 16 cm ifall du vill kolla djup t.ex.

Jag fäster min i bältet på våren och använder den många gånger om dagen under hela säsongen. När odlingssäsongen är över hänger jag undan hori horin till nästa säsong. Bara en dag som idag så har jag använt den för att hålla upp en grind, kapa ett snöre, rensa ogräs, gräva ner en metallkant, kapa rötter, skära av en kålstock, dra upp en så-rad, fått upp maskrosrötter och skräppor, mätt plantavstånd och rensat ogräs i största allmänhet. Den åker upp och ner i sin slida gång efter gång och det enda egentliga problemet är att det varje gång åker med en del jord ner i slidan som blir allt mer fylld och tjock. Den behöver tömmas varje dag eller också behöver dess ägare vara en mer ordentlig människa som rengör bladet efter varje användning. (Kommer inte att hända här.)

Hori horin är tillverkad i återvunnet rostfritt knivstål från Sandvik med ett handtag i ask som oljats med svensk linolja. Fodralet är i vegetabiliskt garvat svenskt läder och allt är producerat i Sverige. Jag älskar min hori hori och är så glad över att det går att få tag på så bra verktyg av så god kvalité som tillverkats under vettiga förhållanden i vårt land.

Det går att hitta billiga importerade varianter. Det kan hända att de fungerar lika bra – det har jag inte någon aning om. Men ska man köpa ett verktyg som man ska använda många gånger om dagen i flera år så tycker jag att man ska köpa kvalité och betala för det dessutom. Det känns bättre att använda ett verktyg där du vet att de som tillverkat det har fått okej betalt för sitt arbete. Att välja produkter tillverkade i Sverige gör dessutom att kunnandet stannar och/eller utvecklas här. Du vet dessutom att processerna följer Svensk miljölagstiftning och i detta fallet med råge. Min hori hori är tillverkad av Mojave Grönt och – nej, jag har inte fått betalt av dem för att skriva det här inlägget.

Regelverk för försäljning av potatis del 2

Den 24 maj tog jag kontakt med Jordbruksverket då jag hade några frågor kring regelverket för försäljning av potatis. Den ansvariga satt på möte och skulle ringa upp dagen efter. Det gjorde hen och när jag ställde de frågor jag funderad över enligt tidigare inlägg tyckte även ansvarige att det inte lät helt rimligt och bad att få återkomma efter att hen tagit upp frågan med sina kollegor.

Den 30 maj ringde jag upp igen då vederbörande inte hört av sig. Det visade sig då att hen haft ledigt och sedan inte fått tag på rätt person.

Den 3 juni blir jag uppringd av tjänsteperson nummer två på Jordbruksverket och drar mina frågor en gång till. Hen säger då att hen kan lugna mig på en gång för i regelverket står det att ALL försäljning direkt till kund om man odlar under en halv hektar är undantagen. Jag frågar då varför det uttryckligen står på en av deras sidor står att det som är undantaget endast gäller direktförsäljning till kund på den egna gården och på en annan sida står samma sak men att det där finns ett tillägg om att REKO är undantaget. Då låter tjänstepersonen mycket förvånad och säger att det är fel. Vi resonerar ett tag och jag framför att jag tycker det låter rimligare om det stor att all direktförsäljning är undantagen om man odlar under en halv hektar. Det håller hen med om och lovar att se till att det ändras på webben. Med det låter jag mig nöjas och släpper frågan ett par dagar. Det finns ju en del annat att pyssla med här i livet.

Idag gick jag in på webben igen och finner att ingenting är ändrat. Ringer upp tjänsteperson nummer två och frågar varför ändringen dröjer. Hen berättar att hen släppt ärendet då hon sagt till om ändringen och fått besked om att den är gjord. Nu lovar hen att hon ska säga till igen och dessutom själv försäkra sig om att ändringen genomförs. Senare under dagen får jag ett SMS med texten: Tack igen för att du tog kontakt om vår webbinformation – inte bara en gång. Nu ska informationen äntligen vara rättad! Jag gick in och kollade och det visade sig att det nu mer står: Du som odlar mindre än 0,5 ha potatis och som säljer potatisen på något annat sätt än egen försäljning direkt till konsument.

Hela tiden blev jag mycket vänligt bemött av båda tjänstepersonerna. Det kändes på något sätt väldigt bra att få till en ändring och få förståelse för att skrivningar på webben kan ha stor betydelse för oss som är småskaliga och har en diversifierad produktion. Kanske finns en liten medvetenhet om att vi finns väckt bland åtminstone två tjänstemän på Jordbruksverket.

Bjärkebygdens trädgårdsdag

Idag har vi varit på det årliga evenemanget Bjärkebygdens trädgårdsdag i Sollebrunn. Det är en rolig tillställning som har lite av en folkfest över sig. På denna tillställning är inte bara trädgårdsutställare välkomna utan här samsas matförsäljare med scouter, politiska partier, loppisstånd, husbilssäljare, sparbanken och Svenska kyrkan.

Eftersom det är mycket att göra så här års så åkte jag själv i morse medan Jonas tog hand om djur och lite annat hemma. Sedan kom han och löste av mig vid halv 12 så då hann jag gå en sväng bort mot loppisavdelningen och titta.

Klockan 12 skulle jag föreläsa på scenen om odling så då fick Jonas vakta tältet och sälja plantor och grönsaker.

Uppdraget var att prata om odling på ett inspirerande sätt så jag utgick ifrån vad folk brukar säga som skäl till varför de inte odlar. Det kom att handla en del om att hantera sniglar och kålfjärilar men också att man ska rensa ogräsen nästan innan de syns och att man inte behöver gräva så mycket.

Jag pratade också en del om att så samma gröda vid flera tillfällen och att inte så hela fröpåsen på en gång för att ha kontinuerlig skörd och inte drunkna i det man odlar.

Åhörarna fick också en uppmaning att sätta potatis på gräsmattan och täcka med ensilage eller halm och att koncentrera sig på att odla det de gillar att äta.

I mitt tidigare yrke var jag mycket ute och föreläste och det var faktiskt sällan som jag fick någon spontan återkoppling. Men efter dagens föreläsning var det många som kom fram både till Jonas och till mig och uttalade sig positivt om mitt 30-minutersanförande. Kul att människor orkar bry sig och faktiskt ta kontakt.

Sedan fick jag byta av Jonas igen så han fick åka hem och ta hand om bina medan jag avslutade dagen och packade ihop. Nu har jag planterat ut fem hostor jag köpte på marknaden och några paprikaplantor och sen kände jag att det var dags att gå in. När jag öppnar datorn möts jag av en rad meddelanden i olika forum och om ni som skickar sådant visste vad det värmer. Vad sägs om följande axplock:

”Ville bara tacka dej Ylva för en fantastiskt intressant föreläsning i Sollebrunn i dag. Det var så uppmuntrande, lättförståeligt och många användbara tips för oss amatörodlare . Lycka till med ert arbete.”

”Vill bara tacka för en superbra föreläsning i Sollebrunn idag. Tror du inspirerade många till att börja odla. 🌱

”Jag har inte odlat på många år och inte känt att jag har haft lust. Nu vill jag bara berätta att jag efter att ha hört dig idag så kände jag plötsligt att jag fick lust igen. TACK! ”

Nu sätter vi oss i soffan och tar kväll. Det känns som vi kan ta och fira lite!

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑