Kategori: vatten (Sida 1 av 2)

Regnskugga

Om en månad har vi bott på Östäng i åtta år. Svenskt väder kommer oftast från sydväst och eftersom vi bor på en sluttning som vetter åt sydväst kan vi ofta se moln och regn som närmar sig. Men de stannar förvånansvärt ofta vid horisonten.

Idag blev det faktiskt nederbörd. Inget skyfall, kanske 5 mm på natten och 3 mm under dagen. Men det är ett undantag. När många andra i vår landsände får regn blir vi ofta utan.

Den här höjdkartan hittade vi på en-gb.topographic-map.com

Östäng är markerat med en skylt som visar att gården ligger 119 meter över havet. När vädret kommer in från kusten tvingas det upp av Vättlefjäll innan det passerar sjön Anten och når oss. På SMHI finns en tjänst som visar regn och åska som fångas upp av radar. På appen i mobilen är det enkelt att hitta regnradarn men på datorn är det svårare. Den finns på smhi.se/vader/radar-och-satellit/radar-blixt och nås via ”Väder” och sedan ”Radar och sattelit” och ”Radar med blixt”

När du väl är där går det att välja mellan 15 och 5 minuters intervall. Vi valde 5 minuter och gjorde en halvdålig film med mobilen. Jag drar ”filmen” fram och tillbaka.

I mitten av kartan står det Trålanda med suddiga bokstäver. Det är den närmaste SMHI-orten. Det syns tydligt hur regnet avtar när luften sjunker ner på östra sidan Vättlefjäll. Detta är ett välkänt fysiskt fenomen. När luften tvingas stiga kyls den ner och vattenånga kondenserar till vatten, det vill säga regn. När luften sjunker igen stiger temperaturen. Då kommer molnen, de vattendroppar som inte fallit ner, att bli osynlig vattenånga igen. Regn hos dem, sol hos oss.

Det verkar som att vi har ett ganska soligt och torrt lokalklimat på Östäng. Jag har inget emot sol. Naturligtvis kan vi sakna regn ibland men vi ligger ändå bättre till än många i sydöstra Sverige som upplever samma sak fast i större skala.

Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!

Vatten och minusgrader

Vi har inte många utrymmen som är isolerade nog för att det ska vara rimligt att hålla dem frostfria. I det som tidigare var ett fähus eller kostall finns vatten indraget och eftersom kor är högeffektiva värmekaminer var det nog sällan som vattnet frös där. Nu har vi inte några kor utan det är åtta ankor som ska hålla kylan stången. Det fungerar naturligtvis inte.

Vi har kopplat in två ventiler på en pelare. Den till vänster har en grön slang som bara är en halv meter lång, det är för att kunna fylla vattenkannor utan att söla onödigt mycket. Ventilen till höger är kopplat till en längre slang med spridarmunstycke. Den använder vi för att byta vatten i ankornas badkar och för att spola av skitiga grejer.

De två ventilerna fungerar enligt olika principer och därför klarade den ena en köldknäpp men inte den andra.

Den till vänster är förmodligen en kägelventil och fungerar på samma sätt som lite äldre kökskranar. Det går att vrida vredet tre varv moturs, sedan är den helt öppen. Det är alltså en ventil som har en tätning som lyfts när den öppnas. Den är bra på att smygöppna och fanns därför i kök och badrum innan ettgreppsblandarna tog över.

Den högra ventilen är en kulventil. Den består av en kula med ett stort genomgående hål i. Kulan kan vridas ett kvarts varv och går då från att vara öppen till stängd, eller tvärt om. Kulventiler är snabba att reglera och det är enkelt att se om ventilen är öppen eller stängd. På bilden ovan är ventilen öppen vilket visas genom att de två ”vingarna är i linje med röret. När den är stängd syns det på långt håll att de röda vingarna står på tvären mot rörets riktning. De är å andra sidan dåliga på finlir. Det är svårt att öppna lite grann och det är lätt hänt att en stängning blir så snabb att det skakar till i rören.

Det finns en skillnad till som inte visar sig förrän det är kallt. Kägelventilen kan frysa ihop men den går att använda igen efter att den har tinat. Kulventiler däremot fryser gärna sönder.

Här är en bild av den sönderfrusna ventilen. Sprickan syns tydligt.

Det finns ett litet utrymme runt kulan där det står vatten. Vattnet finns där oavsett om ventilen står i öppet eller stängt läge. Kulan tätar mot de båda öppningarna som leder till de två rören och mellan de två tätningarna och runt kulan finns ett lager av vatten.

När det vattnet fryser så finns inget utrymme för isen att expandera i så ventilhuset spricker. Oftast i gjutskarven som finns på sidan av ventilen. När temperaturen stiger och vattnet tinar så beter den sig lite underligt. Den är nästan tät när den är stängd, detsamma gäller när den är öppen. Det droppar kanske lite. Därför blir det en överraskning när ventilen hamnar i halvöppet läge och vattentrycket gör att det plötsligt sprutar vatten ur sprickan.

Här är två bilder på ventilen med ena tätningen borta. Sprickan syns uppe till höger. Utrymmet runt kulan är ganska stort så det går att tänka sig att isen växer tillräckligt mycket för att spräcka ventilhuset.

Jag var på en föreläsning med en av säljarna från Waterboys och de vet en hel del om bevattning. När vi pratade efteråt så kom vi av någon anledning in på att en av våra kulventiler hade frusit sönder. Då fick jag tipset om hur en kulventil ska hanteras för att överleva vintern.

Den här ventilen sprack inte på det traditionella stället som är baksidan. Det är dock inte mycket till tröst när det kommer en riktig kalldusch på den som använder ventilen. Det droppar bara lite när den är öppen eller stängd men när den öppnas eller stängs så kommer vattentrycket till sprickan och det sprutar friskt.

Hur ska då detta undvikas? Det räcker inte att tömma rören på vatten, vattnet runt kulan kommer ändå att spräcka ventilen när det fryser. Tricket är att tömma rören på vatten, i alla fall till en viss del, sedan ställa ventilen på halvöppet, då kan isen expandera utan att spränga ventilen.

Så vi har försökt att göra detta på alla kulventiler vi har i bevattningsanläggningen. Det är lätt hänt att glömma någon. Det är en av punkterna i vår långa lista att göra när vi ”höstar”, alltså gör gården redo för vintern. Men saker ställs undan i väntan på nästa säsong långt innan höstningen och kulventiler ser så ordentliga ut när de är stängda så det är lätt hänt att missa detta. Men det är halvöppet som gäller om de ska kunna tjänstgöra en säsong till. Kulventilen i lagården lyckades vi klara under den första köldknäppen som kom redan i november men när nästa kyla kom glömde vi den. Vi får lägga upp någon plan för det här…

Slangrensning

Vissa saker går det att reta sig på länge innan det är dags att äntligen göra något åt det.

Som slangar. Vi har fått, ärvt och kanske köpt vattenslangar av den billiga sorten. Gröna, delvis genomskinliga, och med synlig vävförstärkning. Skitslang! Jag gick en utbildning om tryckluft för ett par år sedan och föreläsaren kallade den här typen av slang för ”huggormsslang” som han tyckte skulle rensas ut.

På bilden ovan är det enkelt att se varför. Den ena har varit utomhus länge och med dåligt skydd mot uv-ljus har den blivit ogenomskinlig och skör. Den andra visar hur enkelt de viker sig så att den som vill få genom vatten får vandra fram och tillbaka för att räta ut kinkar. De är verkligen dåliga.

Den här slangen är lite grövre än de andra två. Den är på 19 mm och går till vårt lilla växthus. Trycket är på hela tiden och det klarar den inte av. Så här ser den ut när den vrids.

Den här typen av slangar har en enkel och billig uppbyggnad. Få, kanske bara två lager och en gles armering. Billig att tillverka och opålitlig att använda.

Vi har många bra slangar på gården av olika längd och grovlek men de ska vi ta upp i ett annat inlägg. En sista bild innan de här slangarna hamnade i bingen med brännbart på tippen i Sollebrunn.

Skitslang!

Droppbevattningen fungerar!

Vi har berättat tidigare om att det inte var enkelt att veta vilka delar som behövs för bygga en anläggning för droppbevattning. Idag var det premiär med en timmas testkörning.

Vattnet kommer in i bågväxthuset i den gulsvarta 19-mm slangen till vänster. Vattnet har fullt tryck så därför har vi ett tappställe för vattenkannor till vänster. Åt höger kommer först en kulventil och sedan ett lamellfilter som kan behövas eftersom vi använder ytvatten. Efter filtret sitter ett solblekt tidur från Biltema och en svart förtjockning som är en tryckreducering. Den sänker trycket från 4-5 bar ner till 2,5 bar. Till sist en gardena koppling och en klen 12 mm slang som för vattnet till droppslangarna.

Droppslangarna har en öppning var 30:e centimeter och vid en första snabb inspektion ser alla ut att fungera.

För att se hur mycket vatten som kommer ur ett droppställe under en timma ställde vi en godislåda under droppslangen och tyngde ner lite med en säck för att vattnet inte skulle hamna utanför. Enligt tillverkaren ska ett droppställe ge 6 dl vatten per timma. Trycket spelar faktiskt mindre roll. Varje droppställe har en inbyggd flödesbegränsare som minskar flödet vid högre tryck. Fiffigt. Det innebär att droppställena ger samma vattenmängd även om slangen är mycket lång med det tryckfall som alltid kommer med långa slangar.

Filmen visar att droppställena har olika intervall mellan dropparna. Jag antar att vattendroppar i allmänhet har samma storlek men det kanske kan variera lite beroende på hur slangen ser ut vid hålet. Jag såg inte hur det uppmätta hålet droppade men det gav ca 5 dl under en timma. Tillräckligt bra för att det ska gå att ge tomaterna lagom mycket vatten.

Gräva diken

Innan solen gick ner i förrgår så hann jag testgräva lite. Den lilla skopan satt på så jag grävde ett dike längs med bågväxthuset. Det fungerade men det var inte optimalt för att förankra plasten till växthuset.

Nästa dag inleddes med att montera på planskopan som är bredare och som dessutom har inbyggd hydraulisk släntfunktion så att den kan vinklas lite åt höger eller vänster.

Det här kändes bättre så det var bara att sätta igång.

Daniel hade nämnt att bara en gång under de nio åren som han har ägt grävaren så hade den vält. Jag var på väg att välta efter tio minuter men började efter det att ställa maskinen lite på diagonalen. Då gick det att lägga ifrån sig jorden lång borta på sidan utan att tippa. Den väger visserligen bara 1,6 ton, en mygga bland andra grävare, men den skulle ändå vara tung och otymplig att hantera om den låg på sidan.

Efter några timmar var båda sidorna grävda. Det kommer att krävas lite manuellt arbete med spade för att jämna till men det mesta är gjort.

Nästa grävjobb var att förbereda för en kulvert i ett dike på betet. Korna vandrar över bäcken och det gör att vattnet rinner dåligt. Samtidigt har vi inget bra ställe att passera diket med traktor. Om vi lägger ner någon form av vägtrumma som är tillräckligt bred så kan både kor, får och traktorer använda den bro som skapas.

Den lilla Kubotan är förvånansvärt kraftfull och extremt lättanvänd. På bilden ovan har jag ställt mig en bit från bäcken eftersom marken är mjuk. I fronten sitter ett schaktblad som kan fällas upp och ner en decimeter ungefär. När den är hårt nedfälld mot marken blir maskinen stabil. Det blir en ganska stor hög med gegga vid sidan men vattnet rinner mycket bättre i bäcken.

Sista arbetet blev att rensa bäcken vid äppelodlingen. Den nedre delen var ett träsk. Ingen dålig sak i sig. Näringsämnen fördröjs och om jag minns rätt så återgår en del av näringskvävet till luften. Men vattennivån höjs med tiden och små träd börjar skicka ut rötter i det ständigt blöta diket. Så det var läge för en rensning.

Uppe till vänster syns den lilla damm som bildades efter en hel del grävande. De tegelfärgade bitarna är mynningen av en gammal igensatt dränering som dolde sig under bäckens botten. När jag stötte på den så rev grävaren loss en flisa och då såg det ut så här:

Vattnet kom från en dräneringsbrun som står i anslutning till bäcken, ca 7-8 meter uppströms. Den har alltid varit full med vatten trots alla våra försök att rensa den på slam och ha spolat rent i till- och utlopp. Under perioder har vi till och med placerat en dränkbar pump i brunnen för att sänka vattennivån. Nu sjönk nivån brunnen en halvmeter på några minuter och det är verkligen goda nyheter.

Den nedre delen av äppelodlingen, den där hönsen har varit, har varit för sorgligt dåligt dränerad. Det har funkat bra under torra perioder men har varit mycket geggigt efter regn. Vi hade svårt att veta var stoppet satt. Var det i åkern på andra sidan vägen eller var det kanske uppe i äppelhagen? Nu är kanske det problemet löst. Till sommaren får vi veta.

Regn – äntligen!

Idag kom det regn. Det började vid åttatiden på kvällen och det håller på än, 30 minuter senare!

Det är ett beskedligt regn men tillräckligt mycket för att det ska komma en liten, liten rännil ur stuprören. Det har vi inte varit med om sedan midsommarafton. Det är 46 dagar utan regn. Det låter kanske inte så illa men marken var ju inte vattenmättad vid midsommar, snarare torr efter en utdragen försommartorka.

Nu står vårt hopp till att SMHI har gjort en prognos som inte sviker oss som de tidigare löftena om regn har gjort. Så här ser en pinfärsk prognos ut:

Egentligen så ser den bara ut som de brukar under somrarna. Regnen kommer och går. Men eftersom denna sommaren inte varit någon vanlig sommar när det gäller nederbörd så ser vi verkligen fram mot flera dagar med regn. En rejäl rotblöta skulle minska pressen lite när det gäller bete, bränder och odlingarna.

 

Nederbörd

Större delen av Sverige lider av torka i år. Vi är lyckligt lottade jämfört med de flesta och framför allt östra halvan av Sydsverige. De flesta har det nog värre än vi. Östäng fick ett par dagar med regn i början av sommaren och det var det inte alla som fick.

Men nu börjar gräset hos oss att gulna även i svackor och dalar och SMHI:s löften om ett rejält regn finns alltid några dagar bort, men krymper och försvinner när det är något dygn kvar. Det är ordentligt torrt. Vi grävde ett 60 cm djupt hål för ett par dagar sedan och det fanns ingen tillstymmelse till fukt. Helt torrt. Som damm.

Vi för ingen väderdagbok och efter några veckor utan regn börjar vi fundera på när det regnade senast. På SMHI finns väderdata. Väderstationerna är inte lika många som förr men en av de som fortfarande är aktiv ligger bara ett par kilometer från oss: Uplo.

Uplo är naturligtvis en äldre stavning av Upplo, en stor gård som är en av våra granngårdar. Det finns en kort text om Upplo i Nordisk Familjebok från 1926.

Den som klickar på den gröna ”Upplo-pricken” får upp ett fönster med beskrivning av stationen och knappar för vad som ska laddas ner. Vi valde ”Senaste 4 mån” och öppnade filen men Excel.

Så långt gick det på räls men sedan krånglade det. Efter en del frustration visade det sig att punkter (1.8) skulle ersättas av komman (1,8) för att det skulle gå att göra ett diagram på enkelt sätt. Så här blev det.

De röda staplarna är data med ett Y som kvalitetsmärkning. Det står för ”Gul (Y) = Misstänkta eller aggregerade värden. Grovt kontrollerade arkivdata och okontrollerade realtidsdata (senaste 2 tim).” Lite svårt att veta vad det egentligen innebär.

Vi minns inte vädret under hela sommaren men vi känner inte igen de här staplarna. Vi fick en regnskur på midsommarafton, 22/6, men inget alls under dagarna före. Fick Upplo regn men inte vi? Eller mätte väderdatorn i Upplo fel? Maskinerna försover sig inte men de väderobservatörer som förr rapporterade in gjorde kanske färre misstag?

Eller så är det så att juni inte var extremt torrt men att den fortsatta torkan i juli har gjort att allt gulnar redan nu? Så här ser SMHI:s karta för avvikelser från normal nederbörd ut för juni:

Vi befinner oss ungefär på 75%-strecket vilket inte är så illa. Och ändå är allt extremt torrt och en stor del av våra arbetsdagar går åt till att vattna för att hålla liv i grönsaker och nyplanterade fruktträd och bärbuskar. Det ska bli intressant att se hur statistiken för juli kommer att se ut. I helgen skulle det ha regnat både lördag och söndag och visst kom det regn på lördagen. Vi upptäckte totalt fyra regndroppar innan det slutade igen. Det är lätt att tappa modet när man ser fåren gå genom vårt annars så fantastiska bete. Det dammar om deras ben när de går fram. Nu lovar SMHI ett rejält regn på onsdag enligt sin senaste prognos. Det är den 1/8 och då kanske det släpper. Vi skulle verkligen vilja ha lite regn.

 

En av våra åkrar har blivit översvämmad. Det ser fint ut när solen glittrar i vattnet men det är naturligtvis inte alls bra. Traktorer fastnar och när sommartemperaturerna infinner sig kommer gräs och klöver att ruttna. Det påminner om en risodling men så är det ju inte.

Vattnet verkade komma från en slänt på betesmarken intill. Efter lite grävande så såg det ut så här. En stilla källa.

Fortsatt grävning blottade dräneringsrör av betong. De ska inte vara täta utan vatten ska kunna rinna från jorden ner i rören genom skarven. Här är det tvärtom.

Rören är en meter långa. En meter nedströms dök en ny skarv upp. Efter lite pillande så lossnade jord och smårötter så vattnet kunde komma upp. Det var bra fart inledningsvis.

Åkervatten

Pratade med Richard som arrenderar åkern. Han tror att det är stopp nere vid asfaltvägen. Det låter rimligt eftersom vattnet på åkern inte har någonstans att ta vägen. Det får bli grävning nere vid vägen under nästa vecka.

På vägen tillbaka piggade styvmorsviolerna upp. Det kan behövas när man laddar mentalt för att gräva i lera.

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑