Kategori: vatten (Sida 1 av 4)

Vattenfilter

Vi har haft ett vattenfilter i tio år och idag var det dags att byta ut filterstavarna. Om jag minns rätt så har vi bara bytt ut dem en gång förut. Eller kanske två? Hur som helst så ska man byta oftare än så enligt instruktionsboken men vi har inte upplevt att det varit nödvändigt.

Vårat filter är av gravitationstyp. Inga pumpar eller slangar är inblandade utan filtret står på en bänkkant och den som vill ha filtrerat vatten öppnar kranen på filtret. När det börjar rinna långsamt är det dags att fylla på några liter.

Filtret består av två behållare i rostfritt stål. De placeras på varandra och i den övre sitter fyra filterstavar. Stavarnas keramik släpper in vatten från utsidan och låter det rinna ner i den undre behållaren. Keramiken är ungefär en centimeter tjock. Inuti den finns det i vissa modeller andra filtermaterial som aktivt kol och annat.

Den här typen av filter uppfanns i England under tidigt 1800-tal på uppdrag av drottningen. Londons hälsoläge var nog en enda stor magsjuka och något behövde göras. En viss sorts lera bränd på ett visst sätt gav keramiken tillräckligt små porer för att att stoppa bakterier varpå uppfinnaren kunde hämta ut sin adelstitel.

Ska sanningen fram så är jag inte helt inläst på historien men jag kunde den för tio år sedan när jag googlade mig fram till just det här filtret. Jag tror faktiskt att min beskrivning inte är helt fel.

Jag tycker om att filtret är så enkelt att förstå sig på och att göra rent. Inte ens en flaskborste krävs. Det är för övrigt inte mycket smuts som ska bort. Vårt vatten är ganska snällt. Inte mycket kalk, syror, järn eller andra metaller. Efter en tid bildas en rostfärgad hinna på insidan som är enkel att ta bort med svinto. Det bildas mest i den övre behållaren som innehåller ofiltrerat vatten.

Nya filterstavar. De kallas ”candle” på engelska. Inte jättekonstigt men ändå lite? De här ska klara av att rena tio kubikmeter innan de behöver bytas. Jag tror att de har tagit till ordentligt i underkant och att vi kommer att få ut betydligt mer rent vatten ur de här filterstavarna.

När vi köpte filtret bodde vi i en lägenhet med kommunalt vatten. Vi testade filtret och upptäckte att vattnet blev lite godare. Kanske var det inte filtreringen utan luftningen som gjorde skillnad. Den lilla doften av klor som finns i kommunalt vatten försvann också. För mig var en stor fördel att det alltid fanns vatten att dricka som inte var kylskåpskallt. Rumstempererat vatten är betydligt godare och behagligare att dricka tycker jag. Ylva förstår sig inte på den synpunkten alls.

Ni kanske undrar varför vi köpte filter när vi bodde i lägenhet men vi tänkte redan på den tiden på resiliens och krismedvetenhet. Idag har alla hushåll informerats om att man bör ha dunkar med vatten. Har man ett vattenfilter så har man alltid möjlighet att rena vilket vatten som helst. Har man dessutom ett snyggt filter som ger rumstempererat gott vatten så kan man låta det stå framme utan att folk tycker att man är helt foliehattsgalen – redan innan krisen kommer.

Under det senaste året har det varit toppen att ha ett vattenfilter. När vi spolade rent brunnen så dröjde det ganska länge innan vattnet var fritt från bös och sand. Naturligtvis går det att köpa vatten i butiken, men det var aldrig aktuellt.

Jämfört med den nya filterstaven ser de gamla ganska illa ut.

Jag har tidigare försökt att köpa både behållarna och filterstavar i svenska butiker men det har blivit till att beställa från Amazon eller liknande. Idag är läget bättre. En snabb googling på ”Gravitationsfilter”ger en hel del träffar och en del verkar vara i Sverige. Kul! Om vi hade köpt filtret idag så hade vi nog valt samma filter men med två keramikstavar i stället för fyra. Lite långsammare men bytena av filterstavar kostar hälften så mycket.

Det finns tre namn som hela tiden dyker upp i samband med de här filtren.
– Doulton, som jag tror är uppfinnaren. Det verkar fortfarande finnas ett företag med det namnet.
– Berkey, som jag tror är tillverkaren.
– British Berkefeld som verkar ha tillverkat våra nya filterstavar.

På Berkeys blogg finns den här bilden:

Jag gissar att vi har modellen Big. I så fall är den med två filter, Travel, något mindre. Det står ju hur många filter som maximalt får plats. Beror det på att de går att beställa med olika antal monteringshål för filter eller pluggas de övriga hålen igen?

Här är sidan som bilden kommer från.

Efter montering av de nya filtren är det dags att fylla. Första omgången ska inte drickas, det kommer lite keramikdamm i början.

Det känns mycket bra att ha ett filter som kan ge dricksvatten även om vi matar den med vatten från ett dike, hämtat i en smutsig hink. Viktoriansk teknik: Det är grejer det!

Regnskugga

Om en månad har vi bott på Östäng i åtta år. Svenskt väder kommer oftast från sydväst och eftersom vi bor på en sluttning som vetter åt sydväst kan vi ofta se moln och regn som närmar sig. Men de stannar förvånansvärt ofta vid horisonten.

Idag blev det faktiskt nederbörd. Inget skyfall, kanske 5 mm på natten och 3 mm under dagen. Men det är ett undantag. När många andra i vår landsände får regn blir vi ofta utan.

Den här höjdkartan hittade vi på en-gb.topographic-map.com

Östäng är markerat med en skylt som visar att gården ligger 119 meter över havet. När vädret kommer in från kusten tvingas det upp av Vättlefjäll innan det passerar sjön Anten och når oss. På SMHI finns en tjänst som visar regn och åska som fångas upp av radar. På appen i mobilen är det enkelt att hitta regnradarn men på datorn är det svårare. Den finns på smhi.se/vader/radar-och-satellit/radar-blixt och nås via ”Väder” och sedan ”Radar och sattelit” och ”Radar med blixt”

När du väl är där går det att välja mellan 15 och 5 minuters intervall. Vi valde 5 minuter och gjorde en halvdålig film med mobilen. Jag drar ”filmen” fram och tillbaka.

I mitten av kartan står det Trålanda med suddiga bokstäver. Det är den närmaste SMHI-orten. Det syns tydligt hur regnet avtar när luften sjunker ner på östra sidan Vättlefjäll. Detta är ett välkänt fysiskt fenomen. När luften tvingas stiga kyls den ner och vattenånga kondenserar till vatten, det vill säga regn. När luften sjunker igen stiger temperaturen. Då kommer molnen, de vattendroppar som inte fallit ner, att bli osynlig vattenånga igen. Regn hos dem, sol hos oss.

Det verkar som att vi har ett ganska soligt och torrt lokalklimat på Östäng. Jag har inget emot sol. Naturligtvis kan vi sakna regn ibland men vi ligger ändå bättre till än många i sydöstra Sverige som upplever samma sak fast i större skala.

Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑