En gård för omställning

Kategori: växthus (Sida 2 av 4)

Förodling

Nu när bakväggen i glasväxthuset är klar är det dags att göra i ordning förodlingen ordentligt. Temperaturen är ganska stabil i växthuset i och med att muren i bakkant lagrar värme. Dessutom har vi fyllt en kubikmetertank med vatten som också hjälper till att jämna ut temperaturen. Vi har också tätat överallt och satt upp bubbelplast för fönster och dörrar. Vi har satt ut en del kålplantor redan eftersom de inte är så känsliga utan klarar svalt väder bra. Snart måste vi dock få ut våra tomatplantor eftersom de inte längre får plats i förodlingskammaren. Planen för dagen var därför att bygga upp ett bubbelplasttält inuti växthuset.

I detta inre bubbelplastrum kommer det att finnas två odlingsbord. Det ena består av en formplywood med ett plåtkar ovanpå där det ligger en underbevattningsduk på. Där kommer känsliga plantor som vill ha ganska bra temperatur att stå.

Det andra är ett värmebord som också har ett plåtkar med underbevattningsduk men under så finns en sandbädd med värmekabel i. Tanken med det bordet är att kunna ställa sådder som ännu inte grott där. Många grönsaker kräver högre värme just när de ska gro men klarar något lägre temperatur senare.

Utanför det inre bubbeltältet kommer det att finnas ytterligare två odlingsbord där mindre värmekrävande grödor som kål kommer att kunna stå när de väl har grott. De mår bara bra av lite svalare temperaturer som gör att plantorna blir kraftigare eftersom de inte växer så fort.

Just nu har vi alldeles för många plantor som är förvuxna i brätten stående i växthuset eftersom den stora tunneln ännu inte är klar.

I helgen är det prioritet att få klart tunneln nu när växthuset är igång.

Att beställa plast till växthus

För ett år sedan köpte vi en stomme till ett bågväxthus. För ett halvår sedan satte vi upp den, i alla fall det mesta av den. För några dagar sedan fick vi monterat plasten på växthuset. Det var inte helt enkelt att få plasten på plats och det var faktiskt inte heller så självklart var vi skulle köpa plasten.

Vi misstänkte att plastfolien skulle kosta en slant så vi började leta på nätet efter vilka företag som säljer folie i rätt storlek. Det var svårare än vad vi trodde. De flesta som säljer bågväxthus säljer växthus som får plats i en villaträdgård och har ingen folie att sälja som är bred nog. Vårt växthus är drygt åtta meter brett och båglängden från sida till sida är tolv meter. Eftersom förankringen av plasten, och med den hela växthuset, sker genom att plasten grävs ner krävs en ganska bred plast.

Till slut fick vi fram en excel-lista med nio företag. Efter att ha mejlat och ringt visade det sig att ett av dem inte finns längre och ett annat har slutat att sälja växthus. Det finns säkert fler leverantörer som vi har missat men vår lista ser ut så här:

Det var intressant att prata med dem. De arbetar i normala fall med betydligt större anläggningar än våran men de tog sig ändå tid att beskriva och förklara. Det märktes att de har mycket erfarenhet och känner till vilka misstag som nybörjare oftast gör.

När det gäller priserna så skiljer de något men det är inga stora hopp. En av plasterna är lite tunnare men resten är lika tjocka, 0,2 mm. De flesta har folie hemma, en del som färdiga paket och en del har jätterullar och skär till på beställning. Bredderna varierar mellan 14,2 och 16 meter. Det finns naturligtvis andra mått men för vårt växthus är det 15 meter eller mer som gäller. Vi fick uppfattningen att alla plaster som är avsedda för växthus är behandlade på ena sidan för att minska kondensdroppet.

Det skiljer en tusenlapp men det som avgjorde för vår egen del var att vi behövde lite extra prylar och några goda råd. Så vi valde Grönsta som importerar just vårt växthus även om de inte låg lägst i pris. Förmodligen så har de olika leverantörerna hämtat sin plast från den eller det fåtal som tillverkar den här sortens plast i Europa.

Stort projekt med mycket krångel

Idag var det dags att sätta plast på växthustunneln. Det har varit en hel del jobb med att få upp bågarna och med att spänna upp de 35 linorna som ska löpa längst med växthuset. Det växthus vi byggt är gjort för att tåla snömängder och då är linorna till för att plasten inte skall sjunka ner mellan bågarna.

Agneta, Kerstin och Björn kom för att hjälpa till. Det är vi tacksamma för. Vi började med att köra ut plasten som legat inomhus för att den inte skulle vara för kall. Vi valde just den här dagen eftersom SMHI lovat svaga vindar.

Vi lånade ihop en stege från vår granne Richard och två stegar från vår granne Tobias vilket gjorde att vi kunde klättra upp på flera ställen utan att flytta stegarna. Vi hade informerat oss så mycket vi kunde och sett diverse youtubefilmer om hur man lägger på plast på tunnlar. Rullen sattes på ett stålrör som lades på två bockar. Sedan fäste vi ett rep i änden av plasten och började langa upp den över den västra nocken.

Jonas stod och langade upp plasten över kanten och jag stod mitt på växthuset och drog i repet. Sakta sakta åkte plasten ut över växthuset.

Det är ett långt växthus och det gick inte helt smidigt. Det visade sig att plasten hängde upp sig på de fästen som håller de längsgående vajrarna. Vi fick använda en lång pinne och ta loss plasten vid flera tillfällen. Trots det så upptäckte vi senare att vajerfästena gjort flera små hål i plasten.

Det är tungt att langa upp plast så efter ett tag fick Björn klättra upp och hjälpa till.

Jag drog i repet och när plasten kom fram till mig så flyttade jag stegen till en ny båge och drog igen.

Vinden var inte speciellt stark så vi kunde mata på efter hand. Enda kruxet var att plasten fastnade på linornas fästen.

Jonas fick allt mer ont i armarna men till slut hade vi fått upp tillräckligt med plast för att den skulle räcka till andra ändan. En kvadratmeter eller två av den här plasten är inte tung men hela rullen är tung. Det är gränsfall att bära den på två med bra remmar. Så samtidigt som rullen minskade i storlek så blev det allt tyngre för oss som matade fram plasten.

Sedan fällde vi ner ena sidan och lade sandsäckar på. Nu blev det paus i bildtagandet för nu började de riktiga problemen. Vindbyarna blev allt starkare och sandsäckarna gjorde för lite motstånd. Alla närvarande kämpade på för att hålla plasten på plats medan Jonas försökte sätta fast den vid gaveln med en list.

Det var inte helt enkelt. Vi begrep oss inte riktigt på hur listen fungerade. Den visade sig vara väldigt motsträvig och när vi använde gummiklubba för att slå ner den så skar den i plasten.

Vinden ökade än mer och rätt som det var kastade den över all plast åt ena sidan. Det var bara att börja om och försöka få över den igen. Under en period satt Björn på plasten, mitt på en långsida. När det kom en vindby satt han ett par decimeter över marken tills byn var över. Det är stora krafter när vinden tar tag i en stor plast.

Till slut var dock plasten på plats om än med vissa hål i. Nu syns storleken på växthuset. Stort!

Revan efter listen är värre. Det vet vi faktiskt inte hur vi ska lösa.

Vi grävde ner sidoplasten och vek sedan plasten över jorden och öste på med ytterligare jord. Nu ligger den på plats och hålls fast och resten får vi ta tag i i morgon. Det var en mycket kämpig dag och vi vet inte riktigt vad vi skulle ha gjort annorlunda. Kanske hade vi lyckats bättre om det var en helt vindstilla dag. De små hålen som fästena gjort kan vi tejpa – men det känns inte riktigt bra att ha en helt ny plast som är skadad redan från början. Revorna vid fästlisterna är irriterande. Vi måste ha gjort fel eftersom listen skar av plasten när den skulle ha låst fast den. Vi får forska i detta.

Vi har många arbetsdagar som är lite hårdare än de andra. Det här var en sådan. Stort tack till de arbetsvilliga pensionärerna som gjorde det möjligt för oss att få på platsen innan våren är över! I morgon ska vi ta det lite lugnare eftersom vi båda har lite ont när vi rör oss.

Liten grävmaskin

I eftermiddags kom Daniel med sin grävmaskin som vi behöver några dagar. Det är en halvgammal Kubota i gott skick. I helgen skulle den få ett oljebyte men Daniel fick lite feeling och passade på att måla upp den lite.

Storleken på grävmaskiner verkar anges i maskinens vikt utan skopa. I det här fallet väger den 1,6 ton. ”Enåenhalvtonnare” är en vanlig storlek och det som gör denna till en marginellt större maskin är att den är extrautrustad med det som på en bil skulle vara en kofångare. Kofångaren består av 100 kg gjutjärn som, i och med att den extra vikten är placerad längst bak, ger den lilla grävmaskinen lite större kapacitet. Det ska bli spännande att gräva i morgon.

Växthus gånger två

I förodlingskammaren står några brätten kålrabbi, majrova och vitkål.

De borde planteras ut nu men inget av våra växthus är i planteringsbart skick.

En sen kall vinter har gjort att allt har blivit fördröjt och planerna får göras om. Men det är inte någon större fara med det för de tidiga sådderna för tidig skörd i tunnel var ändå bara ett test i år. Det är ett större problem att all plats i förodlingskammaren är upptagen och många brätten återstår att så redan denna vecka.

Det börjar närma sig. Jag gör fyra varv om dagen och nu är det nog fem varv kvar totalt så innan helgen bör det vara klart och sedan ska jag bara bygga ett bubbelplastrum inuti växthuset så kan jag börja flytta ut plantor. All sten i bakkant på växthuset kommer att göra stor skillnad när det gäller att hålla frostfritt i detta växthus. Förra året bestod denna vägg av röd plåt som inte ens var riktigt tät så det kommer att bli stor skillnad.

Jag gör plats för två stycken fönster i bakkanten av väggen som jag ska försöka montera automatvädring på för att inte det ska bli överhettning i växthuset. Idag visade termometern 30 grader så det kan nog behövas. På fredag ska blandaren lämnas tillbaka så det är inte mycket tid kvar.

Ju högre jag kommer desto värre blir det eftersom jag måste klättra på stege och samtidigt ha med all sten och bruk upp. Jag löser det genom att stapla grönsaksbackar upp och ned och ställer brukbaljan på dem.

Sedan försöker jag räkna ut vilka stenar jag kan behöva och lägger dem vid baljan innan jag klättrar upp men det är ofta jag felbedömt eller glömt något så det blir många klättringar upp och ner.

Samtidigt jobbar Jonas på det andra växthuset. Där ska 35 linor spännas upp mellan bågarna för att motverka att plasten säckar ihop om det blir mycket snö.

Det är högt och många bågar så även Jonas spenderar dagarna med att klättra upp och ner för stegar. När solen gått ner så gör ingen av oss speciellt många knop.

Droppbevattning

Vi har än så länge inte använt oss av droppbevattning. Den största anledningen till det är nog att vi inte har haft växthus tidigare och då får man ju hjälp av regnet när det gäller bevattning. Åtminstone de flesta år. 2018 var ett undantag men då klarade vi bevattningen eftersom en dam gav oss en bevattningsanläggning som hon inte behövde längre. Med den följde sju stycken vattenspridare av kyrkogårdsmodell. Vi har ändå tänkt att vi vill ha underbevattning eftersom det är så vattenbesparande jämfört med att vattna ovanifrån.

I år ska vi försöka få upp vår växthustunnel så i veckan anlände vår beställning från Waterboys. Vi har träffat på dem flera gånger förut bland annat på odlardagarna och de ger ett väldigt proffsigt intryck. Alla odlare vi känner har beställt sina bevattningsanläggningar från just Waterboys och det känns skönt att inte behöva välja bland massor av olika firmor. Så här ser delarna ut:

  • 1 rulle DripNet PC 500 meter
  • 2 stycken Tryckregulatorer R20 2,5 bar
  • 40 stycken 12x16x12 mm T-anslutningar
  • 10 stycken 17/16 mm kulventiler i plast
  • 2 stycken lamellfilter R20 0,13 mm
  • 40 stycken M42 Hanslutstycke KXV 76
  • 60 stycken droppslangsförankring
  • Alltihop gick på 7245 kronor

Från vänster: Lamellfilter, Tryckregulator (det fanns ställbara men det som inte finns kan inte gå sönder), Kulventil, Ändstopp (slangen ska gå genom båda ringarna och vecket som bildas stoppar vattnet), T-rör för vanlig 1/4-tums trädgårdsslang, Förankring.

För att bevattningsanläggningen ska fungera behöver vi dra vatten fram till växthusets mitt och det kommer vi att göra med en vanlig vattenslang. På vattenslangen kommer vi först att koppla en huvudkran så vi kan slå av allt vatten ute i växthuset ifall något skulle gå fel. Därefter följer en T-koppling så vi får en tappvattenkran om vi vill bevattna sådder och annat ovanifrån. På det andra utloppet på T-kopplingen kommer vi att sätta en tryckregulator som tar ner vattentrycket till 2,5 bar som det ska vara i droppbevattningsslangarna istället för 4-5 bar som det är annars.

Därefter kopplar vi in ett filter som ser till att vattnet inte för med sig massa partiklar som sätter igen droppslangarna.

Efter filtret hamnar ytterligare en T-koppling så vi får en slang som går ut till vardera halva av växthuset. På var och en av dem kommer vi att sätta en enkel timer så vi kan vrida på hur länge vi vill att bevattningen ska vara igång.

Efter timern går det två slangar längst mittgången i växthuset och vid varje bäddkortsida fästs två droppslangar per bädd.

Vår vana trogen så har vi nog överplanerat en smula och kanske beställt några saker i onödan. Många klarar sig utan kulventiler och har mycket få förankringspunkter men det blir lätt så här vid beställning utanför våra erfarenheter.

Droppslangen är en DripNet PC med hål var 30 centimeter. Vi trodde att den skulle vara tung och ohanterlig men hela rullen gick att lyfta med en hand. Droppslagsförankringsspik håller slangen på plats i bäddarna och i slutet på varje slang sätts ett ändstopp.

Så här ser droppställena ut i närbild. Det syns att det sitter någon fiffig plastgrej på insidan av varje droppställe. Huvuduppgiften för ”grejen” är (om vi har fattat rätt) att den stryper flödet vid högre tryck och öppnar mer vid lägre tryck. Tanken är att det ska komma ungefär lika mycket vatten ur droppställena i början och slutet av slangen.

Droppslangen finns bara att köpa i 500 meters längder så vi kommer att få slang över till vårt andra växthus plus att det blir ytterligare längder över som vi kommer att lägga i salladsbäddarna bland annat.

Timrarna kommer vi att köpa på Biltema

Waterboys har varit med på alla tre odlardagar som varit. Den här gången var de med digitalt och gav ett erbjudande på tio procent till alla som deltog i odlardagarna. Det kändes som ett fint erbjudande som dessutom gjorde att vi fick beställt i tid och inte i sista stund som det annars lätt kan bli. Det bästa är nog nästan att man kan ringa till Waterboys och att de tar sig tid att förklara. De har ett gediget kunnande som de gärna delar med sig av.

Tryckluft

Just nu går den mesta av min tid åt åt att förbereda för murning av växthusväggen. Leran är på plats i hinkar i ladugården sedan igår.

Jag har satt upp ett par presenningar bakom lutans reglar för att vi ska kunna nödvärma växthuset när vi har murat ifall vädret skulle slå om. Det får inte bli minusgrader om lerputsen ska må bra.

Att mura med begagnade stenar känns bra på många sätt men att göra rent dem från gammalt kalkbruk, lerbruk och cementbruk är inte lika roligt.

Fram tills idag är detta de verktyg jag arbetat med. Det tar tid! Dessutom får man ont i armen av att slå och slå och slå. Det är nästan så jag börjat misströsta om att få alla stenar rena tills det är dags att börja mura. Jag försöker rengöra några sten varje dag men det är enorma mängder kvar att knacka rent. Ibland lossar det lätt men när det är cementbruk så kan man stå och slå väldigt länge utan egentligt resultat.

I torsdags sa Jonas att han trodde att vi hade en mejselhammare för tryckluft liggande någonstans. Vi letade fram den men den fungerade inte. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan knackade vidare. Jonas köpte en ny mejselhammare för 249 kronor på Jula när han ändå körde förbi och vi drog igång vår lilla röda kompressor och testade.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med tryckluft. När vi flyttade hit till gården var det en av de första sakerna som Jonas ville inhandla. Eftersom jag inte hade någon kunskap på tryckluftsområdet fick han fria händer och köpte en stor blå sak som vi har i ladugården. Jag använder den ibland för att pumpa däck men det är i princip allt. Jonas använder den ganska ofta till att lossa muttrar som rostat fast, till att blåsa rent saker med mera.

För ett tag sedan fick vi en liten röd kompressor av Jonas far när de sålde sitt hus och flyttade till lägenhet. Jag tyckte kanske att det räckte med en kompressor men Jonas (som i en något större utsträckning än jag tycker att saker är bra att ha i reserv) hävdade att det var bra att ha en stor stationär och en liten som man kan flytta med sig. Eftersom det är han som använder kompressorerna så blev det så.

Vår lilla röda kompressor fick igång mejselhammaren och plötsligt blev målet att få alla stenar rena inte lika avlägset. Snabbt och lätt knackade mejseln loss både kalkbruk och cementbruk. Kompressorn tappade dock kraften ganska snabbt så då fick jag låta den vila och knacka för hand en stund tills kompressorn fått upp trycket igen. Helt acceptabelt tyckte jag.

Jonas kom dock dragande med vår stora kompressor som är väldigt tung och mer att betrakta som stationär men när vi kopplade in den så var det inga tryckproblem längre. Det hela kändes ännu bättre för nu behövde jag inte pausa alls.

Ganska snart började det dock krångla och mejseln fastnade, maskinen pös istället för att jobba och trycket gick ner trots att det var tryck i kompressorn. Det som skulle underlätta visade sig istället ta mer tid än om jag hade knackat för hand.

Jonas lösning på det problemet blev att titta efter dyrare mejselhammare men det var sen lördag eftermiddag så han kunde inte åka iväg och köpa någon utan vi fick skruva isär, olja, skruva isär igen, vrida, olja, fixa och dona och problemen löstes och kom tillbaka och löstes igen. Nu tror jag att jag har börjat förstå mig på mejselhammaren så i morgon kommer allt att fungera perfekt och massor av röda stenar ska slippa sin cement. Trots en del krångel under dagen så förstår jag nu Jonas positiva inställning till tryckluft. Sicken grej!

Reviderade murplaner

Jag la ut ett inlägg om hur jag försökte förstå mig på murarförband. Det ledde till att flera tog kontakt och kom med råd och tips. Sånt är alltid uppskattat och roligt. Roligast var nog att Johannes Riesterer från Eld och Lera som också är medlem i Lerbyggeföreningen Sverige skrev en kommentar på vår Facebooksida. Det ledde till att vi kunde ställa en hel rad frågor och fick många bra tips.

Tanken när jag satt och byggde lego var att bygga en enstensmur med kalkbruk. Jag funderade på olika förband och på tjocklek på fogar, räknade på materialåtgång och tyckte jag började förstå vad jag ville och så kom diskussionen med Johannes igång . Han tyckte att det räckte med en halvstensmur eftersom den inte skulle vara bärande. Teglet som blir över kan du använda till att lägga ett snyggt golv var hans tips. Dessutom tyckte han inte att vi skulle mura med kalkbruk utan använda lera. Kul!

Där trodde jag att jag börjat komma fram till hur jag ville ha det men så blir allt kullkastat igen. Jag funderade någon dag och försökte läsa på i boken Hantverkets bok Mureri men utan resultat. Där står ingenting om att mura med lera. Hade det inte varit för att jag hade träffat på Johannes namn många många gånger och hört väldigt gott om honom och hans arbete hade jag nog avfärdat hans kommentarer men nu gick inte det.

Jag funderade och googlade och funderade igen och ringde till slut Malena Kinberg på Mamma Mur som är ett lokalt företag som jobbar mycket med restaureringar och byggnadsvård. Hon är kompis till vår före detta granne Maria.

Vi hade ett långt samtal där vi vände och vred på diverse detaljer och så småningom bestämde vi att hon ska komma hit och sätta igång oss med lermurning.

Det fiffiga med att mura med lera är för det första att man kan använda sig av lokala material. Det är också mycket mer förlåtande för oss som är nybörjare. Leran bränner inte som kalkbruk eller cement utan torkar. Det gör att om fogen blir för tjock eller för tunn så kan du ta bort stenen igen och lägga på mer eller ta bort bruk tills du blir nöjd.

Samtalet med Malena hade jag igår och idag var jag och Jonas nere vid en bäck på betet och grävde fram lera.

Förhållandena var inte optimala eftersom all mark är täckt av snö men vi känner oss lite osäkra på hur vädret blir framöver.

Kanske blir tjälen värre och då får vi definitivt inte upp någon lera. Nu var det bara ett par centimeter tjäle och när vi väl hittat en riktigt lergrop så gick uppgrävningen mycket smidigare än vi trodde.

Det blev ett par vändor med vår gamla trotjänare militärkärran. Vi upptäckte att vi har en uppförsbacke på grusvägen som inte fanns där igår.

Det är svårt att uppskatta hur mycket bruk som går åt. Vi kommer att blanda leran med 0,2 sand och en del bindmaterial. En del lera, en del sand och en halv del bindematerial siktar vi på. Fogarna ska vara ganska tunna.

I boken mureri står det att det går åt 24 liter per kvadratmeter. Väggen är 33 kvadratmeter vilket ger 792 liter bruk. Vi ska ha tunna fogar så vi räknar med 600 liter bruk. Två femtedelar av bruket ska vara lera vilket ger 316 liter lera. Det är många hinkar det.

Murarförband

Idag försöker jag förstå det här med murarförband. Till min hjälp har jag boken mureri, internet och en flyttlåda full med lego.

Det är tur att Jonas sparar på allt för jag tänker att legot kan hjälpa mig att tänka. Började med att sortera ut legobitar som kan tjäna som halv och hel sten.

Jag hittade en siffra på internet som sa att man behöver 40 sten för en enkelmur och räknade då ut att jag skulle behöva 80 sten för en dubbelmur. I boken mureri som känns något mer seriös än diverse sidor på internet hittade jag en tabell som sa att man behöver mellan 148 och 200 sten per kvadratmeter för en dubbelmur och mitt mod sjönk snabbt. Det blir inte de 2640 stenar jag hade räknat med utan i värsta fall 6600.

Det kändes svettigt för det finns inte en chans att vi har så mycket sten. Jag blev tvungen att ta en kaffepaus på det. Läste vidare i boken och insåg att det jag kallat för enkelstensmur är en halvstensmur och att en tvåstensmur helt enkelt betyder två stenar på som läggs med kortsidorna mot varandra. I boken mureri talar man därför om halvstensmur, enstensmur, en-och-en-halvstensmur och tvåstensmur. Det innebär att jag kommer undan med någonstans mellan 37 och 50 stenar per kvadratmeter beroende på hur stora våra stenar är. Jag ska mäta en annan dag.

Boken Mureri är en seriös tegelsten på 503 sidor som tar upp det mesta man kan behöva veta om man ska mura. Nu har jag inte för avsikt att lära mig allt utan väljer ut delar att läsa ur innehållsförteckningen.

Boken är sammanställd av en redaktionskommitté bestående av fem herrar och en redaktionssekreterare vid namn Siri Lind. Vi har den andra utökade upplagan från 1939 och det är verkligen en fantastiskt fin bok.

Läser vidare och hittar sidorna om förband och sedan är det bara att börja försöka förstå. Börjar med blockförband. När en sten läggs med kortsidan utåt kallas den för koppsten och när långsidan är synlig kallas den för löpsten.

Där lägger man först ett lager med stenar bredvid varandra med kortsidan (koppstenen) utåt och sedan lägger man ett lager med stenar åt andra hållet med långsidan utåt (löpsten) så att andra lagrets skarvar inte hamnar rakt ovanför skarvarna i undre lagret. Det innebär att man längst ut åt sidan måste ha en 3/4 sten för att det ska gå jämnt upp. Där blev det bara att leta rätt på legobitar med sex pluppar också.

Det känns stabilt och rimligt enkelt att förstå sig på. Jag tycker dock inte att det är så snyggt med vart annat varv långsida och vart annat varv kortsida. Här återkommer skarvarna rakt ovanför varandra vart annat lager.

Nästa förband jag försökte förstå mig på kallas för kryssförband.

Det anses vara det starkaste förbandet eftersom löpstenarna återkommer rakt över varandra först var fjärde skift.

Även det bygger på vart annat lager koppsten och vartannat lager löpsten men ivartannat löpstensförband lägger man in en koppsten innanför 3/4 stenen för att förskjuta löpstenarna då det blir ett kryssmönster.

Även detta blev begripligt med hjälp av lego men frågan är om jag kan hålla reda på detta när jag murar.

Kochs förband är ett mellanting mellan kryssförband och blockförband.

Vartannat varv innehåller löpstenar och vartannat koppstenar men med en förskjutning som bör att kryssmönstret undviks och att skarvarna förskjuts mellan löpbanden.

Jag förstår inte riktigt varför man inte kör förskjutningen vart annat löpband istället utan låter två löpband ligga över varandra och sedan har två löpband förskjutna. Det ges inte någon bra förklaring i det i boken.

Efter dessa tre förband som i boken kallas egentliga murförband kommer en avdelning med beklädnadsförband.

Där testar jag först ett Polskt förband som bygger på att varannan sten är en koppsten och varannan en löpsten i varvet. Sedan förskjuter man varvet så koppstenen hamnar rakt över löpstenen och tvärt om.

Det tycker jag blir snyggare men så läser jag i boken om mureri att detta förband inte är lika starkt eftersom det innehåller för få bindstenar. Med bindstenar avses koppstenarna som alltså binder ihop de två delarna.

Där finns också beklädnadsförband som Munkförband och Vendiskt förband men om de ändå inte är starka så kanske det inte är någon idé.

Sedan hittade jag på ett eget förband som jag tyckte blev snyggt med vartannat band bestående av bara löpstenar och vart annat av varannan löpsten och varannan koppsten.

Men med tanke på att boken mureri inte tycker att det polska förbandet var hållbart så ska jag nog inte ge mig på att mura med min uppfinning även om jag tycker att det var snyggast.

Nu får det räcka för idag men här är i alla fall alla murarna. Ska fundera vidare över detta. Det som slår mig är att jag inte använt några halva stenar alls. Där man ser en halv sten i en mur så ligger den helt enkelt bara åt andra hållet. Alla fyrpluppars legobitar ligger oanvända men däremot har jag använt många fler sexpluppars än jag trodde.

Ut på djupt vatten – igen

Förra vintern byggde vi ett orangeri längst med en luta med plåtvägg. Taket är av kanalplast och väggarna på tre sidor i härdat glas. Bakväggen mot nordost blev kvar från tidigare i form av en plåtvägg. Det var en hel del hål där också som täcktes med plast. Vi odlade tomater och gurka däri i år och det fungerade hyfsat. Bakväggen i plåt ska dock ersättas med en murad tegelvägg i rött tegel som vi varit och hämtat från ett nedlagt mejeri. Kvällarna ägnas just nu åt att försöka hitta information på nätet om hur man murar en dubbelmur i röd sten. Det känns på sätt och vis bra att ändå ha murat grundmuren till orangeriet och att den fortfarande håller. Även det lärde jag mig via youtube och andra informationskanaler på internet.

  • Frågor jag försöker få svar på just nu är:
  • Bör jag ankra muren i lutans stolpar så som man ankrar en tegelmur i en fasad?
  • Var får jag tag i rätt kalkbruk?
  • Hur gör jag mot växthusets gavelstolpar? Sätter jag en tjärpapp mellan ekstolpen och stenen eller låter jag teglet ligga mot? Eller fogar jag emellan?
  • Hur gör jag för att de båda delarna av väggen ska sitta ihop? Vilket förband bör jag välja?

Det är många frågor som ska få svar innan jag kan sätta igång fast å andra sidan kan jag inte mura förrän det med säkerhet är över fem plusgrader. Dessutom har jag en hel del förarbete som ska klaras av.

Enligt en uppgift ska det gå åt 40 sten per kvadratmeter enkelmur. Jag ska ha en dubbelmur så det borde bli 80 sten. En elva meter långmurvägg som är tre meter hög blir 33 kvadratmeter vilket betyder 2640 tegelstenar. Vi har hämtat tegelsten men de är inte fria från bruk så först ska jag knacka rent dem. Det är ett relativt ok jobb eftersom man kan sitta inne i växthuset när det regnar och göra det. Jag blir rätt trött i armen av det så det blir bara en stund i taget.

På baksidan av plåtväggen har vi staplat tegelpannor som vi varit och hämtat på ett annat ställe. De ska användas så småningom men det kommer inte att ske i tid för att jag ska kunna vänta med murväggen tills de är borta. Problemet är att de lutar sig mot plåten och plåten måste bort innan jag kan börja mura.

Tittar man på plåten så ser man att den är alldeles bucklig och det blev den när vi var tvungna att sänka plåtarna för att kunna ankra sparrarna i taket vid lutans vägg. Vi orkade inte stapla om allt tegel då utan sköt det på framtiden. Lossade en plåt i taget och försökte skjuta den nedåt utan att teglet skulle ge sig av och sedan fästa plåten igen.

Skjuter man ett problem på framtiden så har man det kvar. Vi har rätt så mycket vi vill hinna med innan säsongen sätter igång och eftersom murningen är väderberoende så är det bra att ha allt förberett ifall det skulle bli milt någon vecka. Dagens jobb blev därför att stapla om allt tegel så det inte lutar sig mot någon plåt och sedan lossa och bära iväg plåtarna.

Det är många tegelpannor så det gick inte att nå de längst bak från lutans sida. Därför fick jag lossa en plåt i taget och jobba även bakifrån med att lägga pannorna ner.

Just nu är det väldigt rörigt i växthuset och värre kommer det att bli när allt rengjort tegel ska staplas upp i väntan på murning.

En plåt i taget togs ner och till slut var alla tegelpannor omstaplade och alla plåtar nere. Då är det bara att knacka rent kvarvarande cirka 2500 tegelsten – men det får bli en annan dag.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑