Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: verktyg

André

Andre Kummer har varit hos oss som wwoofare av och till sedan i maj. Han kom samma dag som vi planterade våra 75 äppleträd och har varit med oss hela säsongen men idag gjorde han sin sista dag. På måndag börjar han på ett jobb i Kungälv. André är en drömwwoofare. Han kan det mesta och utför alla sina sysslor noggrant och med precision. Han har deltagit i gårdens alla sysslor och vi har emellanåt kunnat lämna över djuren, odlingen och allt annat i hans händer och varit helt förvissade om att han skulle sköta det perfekt. Det har varit en rörig tid. Inte på grund av André utan för att vi har 100 projekt på gång samtidigt. ALLA utrymmen på gården har varit i en enda röra i slutet av säsongen eftersom vi inte har haft tid att städa, plocka undan eller avsluta några projekt. Nu när säsongen är över kommer en tid då vi bär alla saker tillbaka till sin rätta plats. Det är nödvändigt för att vi ska känna oss tillfreds inför vintern men också för att vi ska ha en möjlighet att hantera nästa säsong. André är bra på att städa. Den här sista veckan har han tagit sig an utrymmet i verkstaden där vi har våra sågar och nu också en rikt- och planhyvel. Dit har vi hela säsongen burit brädor och reglar som vi kapat eller kluvit. Överblivna bitar lägger man någonstans. Någonstans blir i slutet av säsongen överallt. Det har inneburit att vi i slutet knappt kunnat ta oss fram till sågarna. Det är farligt för då ställer man sig gärna och sågar med fötterna ovanpå  liggande stumpar. Det ger inte den stabilitet som man behöver när man klyver virke. Nu råder tysk ordning i sågdelen. Helst vill man inte ens använda utrymmet eftersom vi gärna vill bevara ordningen men vet att det så småningom kommer att förvandlas till kaos igen.

André har tidigare på säsongen byggt ett mycket väl fungerande utrullningsrede till våra hönor. Den här veckan har han byggt ett till likadant. Äggen som läggs i de redena rullar ut i en bakre låda så fort hönan ställer sig upp och det gör att äggen nästan alltid är helt rena. Det spar mycket arbete och framför allt gör det att alla ägg är säljbara. Med två flyttbara utrullningsreden ökar vår flexibilitet. Vi kan ställa dem i samma utrymme om vi har stora flockar och har vi mindre flockar kan vi ha ett i varje grupp. 

På bilden fattas tak, lucka och målning. Tack André för all hjälp och lycka till med resten av livet 🙂

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Kity 636

Vi har försökt få tag på en rikt- och planhyvel ganska länge. Ibland har det funnits rikthyvlar, dvs. hyvlar som kan jämna till en bräda, men planfunktionen är viktig för oss. Det är det som gör att brädan blir jämntjock. Blocket brukar vara pålitligt men under många månader så såldes alla hyvlar innan vi hann ringa. De verkar vara eftertraktade.

Men förra söndagen låg tidningen Skaraborgsbygden i brevlådan. Vi är nog i västra kanten av utgivningsområdet och trots att vi inte prenumererar så dimper den ner då och då. Kanske är det en gång i månaden, kanske varannan månad. Radannonserna i Skaraborgaren är fantastiska. Där säljs allt som landsbygdsbor kan vilja ha eller vilja bli av med. Det ser ut som alla tidningar gjorde innan blocket snodde åt sig alla radannonser. Annonsen var kortfattad och saklig. Rikt/planhyvel med extra stål. 2500 kr. Töreboda. Tel: ….

Vi antog att tidningen hade kommit under lördagen, kanske tillsammans med Alingsås tidning. Vad var det för märke och skulle den finnas kvar? Inte så troligt. Vi väntade till efter klockan nio, sedan ringde vi. Den fanns kvar och det visade sig vara en fransktillverkad trefasmaskin med några år på nacken och den skulle behöva ses över innan man startade den. Det lät som ett högriskköp men med säljaren i telefonen blev det lite snabbsurfning. Vi hade aldrig hört talas om Kity men kommentarer på nätet menade att det var rejäla maskiner. Så det blev köp via telefon och resten av dagen tillbringades i bilen till och från Töreboda. Man tänker inte så ofta på saken, men Töreboda ligger ganska nära världens ände.

Snygg etikett och hammarlack ger alltid poäng.

Kity köptes för några år sedan upp av Scheppach så vi får se hur det blir med reservdelar. Det viktigaste är att det finns drivremmar att köpa. Resten av maskinen har inte så mycket slitdelar förutom skärstålen som också finns att köpa.

André tog på sig att gå genom maskinen, rengöra och att smörja upp den. Efteråt enades vi om att den var i bättre skick än säljaren hade beskrivit och att om den fungerade så var det ett klipp.

Innanför den runda metallplattan finns dubbla remhjul så att man enkelt kan byta hastighet för matningen för planingen. Någon kommentar påpekade att det är bättre än man kan tro. De flesta äldre hyvlar har tydligen inte flera hastigheter och så länge man arbetar i mjuka träslag som fur och gran så kan man använda den högre hastigheten.

Det var lite nervöst inför första starten. 7000 varv per minut på en trekilos stålcylinder skulle kunna ge ganska otäcka haverier men hyveln gick perfekt. Den startade snabbt, den gick relativt tyst, och höll uppe varvtalet även när det kom kvistar som skulle kunna ge motstånd.

Maskinen är från sjuttiotalet. En fyrtioåring helt i metall. Inte en plastdetalj!

För att justera tjockleken på planhyvlingen lyfter men lite på utmatningsbordet och vevar med den svarta veven. Den svarta veven fattades visserligen men det går alldeles utmärkt med en 8 mm lednyckel med 12-kantsfattning i stället.

Dokumentationen är som synes på franska så vår vän Guillaume kanske måste komma till undsättning så småningom. Om den skulle krångla, vilket just nu känns avlägset!

Skroten i Bäreberg

Igår kom några vänner och frågade om vi skulle med på utflykt. Det är inte alltid man är sugen på det när man har mycket att göra hemma. Utflyktsmålet var dock ett som vi länge tänkt besöka – nämligen skroten i Bäreberg. Vi känner en del människor med liknande intressen som vi och de har talat passionerat om detta utflyktsmål. Om någon talar passionerat om en skrot så är den förmodligen värd ett besök. Bäreberg är en by som ligger strax utanför Nossebro men det är inte byn i sig vi var intresserade av. När man närmar sig ser man en lång blå inhägnad av plåt och förstår att man har kommit rätt.

Utanför anläggningen står en massa saker som förmodligen inte fått plats innanför.

Bandvagnar, lastbilar, rullband, balkar och annan bråte. Mycket roligt att titta på och fundera över om man behöver. När man kommer in på själva anläggningen är det förvånansvärt väl sorterat. Inte allt men mycket står eller ligger i högar tillsammans med annat av samma sort. Här kan man fynda begagnade plåtar, gångjärn, bultsaxar, armeringsjärn och fälgar men man kan också hitta nya grejor som armeringsmattor, streckplåt, balkar och gångjärn.

Vi gick länge och tittade och hittade mycket som vi absolut inte ville ha. Vi hittade också en hel del saker som vi kände att vi ville ha men som vi  inte kunde räkna ut vad vi behövde till. Den här till exempel.

Eller en Saab-huv eller bladfjädrar.

Väldigt många ”bra att ha”-saker och vackra rostade plåtar, rör och stansade plåtar.

Skrotet som säljs vägs i kilo. De nyare sakerna säljs per styck, per meter eller kvadratmeter. Den som har tid kommer att hitta rätt form i rätt material. Men det kan ju ta en stund.

Vi köpte en mackapär som vi tänker göra om till vält. Den kostade 6 kronor kilot vilket blev 120 kilo. Vi köpte också en hel del stumpar av armeringsjärn. De kostade 4 kronor kilot och ska användas för att fästa vp-rör i marken för att göra bågar till odlingsbäddarna.

Takplåt i aluminium till vårt blivande väderskydd till fåren kostade 60 kronor metern. När vi vandrat runt utomhus en lång stund gick vi in för att betala. Där fanns en ganska välsorterad butik med diverse verktyg.

På ovanvåningen såldes gamla militärkläder, stövlar, kängor tillsammans med svetshandskar, krokar och fotogenkök. Ett par svetshandskar och några fodrade arbetshandskar samt några krokar följde med från den avdelningen.

Väl nere igen hittade vi ytterligare en avdelning bakom kassan. Där fanns verktyg, kedjor, vattenkannor, hundfoder, presenningar och trädgårdsredskap. Begagnat och nytt om vartannat. Vi plockade med oss vinkeljärn, 5m kedja och  gångjärn till ankhusdörren.

Vilka fynd döljer sig i den rostfria avdelningen?

Man kan nog säga att utflyktsmålet uppfyllde våra förväntningar med råge. Det var inte sista gången vi åkte till skroten i Bäreberg. Så många saker som man inte behöver köpa nya utan kan hitta begagnade och så många saker som kittlade vår fantasi.

Är det en brandspruta? Den får i alla fall poäng för vita däcksidor och trädetalj.

Vi har ju en svets och vi har även konstruerat en hemmagjord ässja av en dammsugare för att kunna smida. Om vi bara hade mer tid… Vad skulle inte kunna skapas med vackra järnhjul?

Eller en fälg eller två?

Saabar i givakt.

Gamla bilar åldras med värdighet.

En duett som inte blivit Epa-traktor!

Redan nu funderar vi på att köpa rostig stansplåt och ha som avgränsningar, växtstöd och vindskydd i trädgården. Det skulle bli grymt snyggt. Och om vi kan räkna ut vad vi ska ha de rostfria tvättrännorna till blir det definitivt ett besök igen.

Och framför allt, när gick någon genom de här facken senast? Det kan dölja sig vad som helst längst in!

Grövre doningar

Den gamla byggbaracken ska bli bastu men det kan tid innan den blir färdig. Under tiden kan det vara bra att ha möjlighet att flytta runt den. Den är ganska stor och om den står i vägen så står den verkligen i vägen. Men för att vara flyttbar krävs att däcken håller tätt och så har det inte varit.

Däcken på vänstra sidan fick lagas innan vi kunde köra hit den. Totalpunka. Hjulmuttrarna satt hårt. Kanske hade de aldrig varit avskruvade sedan vagnen byggdes i början av åttiotalet? De satt faktiskt extra hårt, även för att vara orörda i trettiofem år. Hjälp tillkallades i form av Jocke med en gassvets. Kraftig uppvärmning brukar få muttrar att släppa, men icke. Nästa steg blev att ringa efter Jerker som tog med en elektrisk mutterknack. Kunde den orka det som vår tryckluftknack inte orkade? Naturligtvis hade vi försökt med alla varianter av fälgkors, hylsnycklar och hävstänger, men utan resultat. Efter att den elektriska knacken inte gjort någon skillnad så tog vi till vårt allra siste knep, att dra åt muttern så att den kanske skulle lossna. Så fort vi ställde om till att dra åt så lossnade muttern enkelt. Den var vänstergängad!

Vi hade inte haft tid att granska vårt fynd i detalj. Hade vi gjort det hade vi kanske noterat att vagnens hjulaxel hade en kardanklump. Kanske kom den från en gammal militärkärra, de skrotades i stora antal under 80- och 90 tal. De var gjorda för att dras av en traktor och för att få bättre framkomlighet drevs vagnens hjul av traktorns kraftuttag.

Bilar har inte vänstergängade muttrar på ena sidan av bilen men kronans grejer var kanske extra noggrant gjorda för att minska alla risker för olyckor. Hur som helst så kom hjulen av och kunde repareras.

Men nu var det dags igen. Högersidan. De borde inte vara vänstergängade utan normalt högergängade. De gängor som syntes, kanske 2mm, antydde att det kanske var så. Om man kisade. Varken mutterknack eller hylsnyckel  lyckades få bort en enda mutter.

Jag passerade Biltema förra helgen och passade på att handla ett kraftigare ledhandtag med 3/4 tums fäste. Tyvärr passade jag också på att snåla så jag köpte inte en hel sats med 3/4 tums hylsnycklar utan bara ledhandtaget och en adapter så vi kunde använda befintliga 1/2 tums hylsor. Dumt.

En jämförelse.
3/4 tums fäste till vänster, 1/2 tums i mitten och 1/4 tums fäste till höger.

Det är ganska stor skillnad på hur stora krafter som de olika fästena kan hantera. Så en övergång från 3/4 tums handtag till 1/2 tums hylsa är ingen bra idé. Efter ett par försök såg den ut så här.

Ingen skulle passera Biltema de närmaste dagarna så det fick bli Harald Nyborg som fick leverera en komplett 3/4 tums hylsnyckelsats.

Tillsammans med det ledade skaftet och ett rör på drygt en och halv meter så lossnade muttrarna en efter en. Inte utan kamp men när Hugo eller jag hängde oss på röret och gungade några gånger så släppte muttern med ett kraftigt knak. Efteråt visade sig gängorna vara i stort sett helt utan rost. Kvalitet!

Fälgarnas djup gjorde att det inte bara var att ta i. Vagnen hängde dessutom ut en bit så det krävdes både förlängare i fälgen, stöd under vinkeln och en rejäl hävarm för att muttrarna skulle släppa. sedan var det bara att byta till spärrskaftet och mata på.

Efter detta trillade fälgarna enkelt loss. Båda ska få nya slangar och förlängningsslangar till luftventilerna. Detär större chans att däcken har rätt tryck om det är enkelt att fylla dem med luft.

Virkeshög med eget liv

Vi har en verkstad som vi är ganska nöjda med – på det stora hela. Verktygen är det ordning på. De hänger på sina krokar – oftast. Övriga pryttlar som muttrar, gångjärn, handtag, kilar, brickor, ikea-rester, häftklamrar m.m. börjar det också bli ordning på. Vi sorterar dem i gamla godisburkar och skriver på vad de innehåller. Riktigt färdiga är vi inte än men vi ser framför oss hur det ska bli.

Värre har det varit med virkeshögen med brädor, reglar, stumpar, listor och annat av trä. Vi har gång på gång försökt for ordning men efter ett par dagars arbete så ligger allt i en enda hög igen. Man letar efter en bräda och drar i den ena korta stumpen efter den andra tills man tröttnar och går och hämtar en jättelång bräda i vårt virkesförråd som man sågar av bara för att nästa dag hitta den perfekta brädan i virkeshögen på verkstadsgolvet. Vi har ett riktigt virkesförråd med långa brädor och reglar i men på verkstadsgolvet samlas allt det där som blir över. Det är allt från tvåmeters reglar till 60 cm långa brädstumpar. Vi har inte kommit på någon riktigt bra lösning och ibland har golvet varit så fullt av virke mellan sågarna så man har fått stå ovanpå för att såga. Det är naturligtvis inte riktigt bra ur säkerhetssynpunkt. Man ska inte slarva när man håller på med cirkelsågar.

Igår när vi började rensa ut utrymmet ovanför verkstaden blev det klart för oss att vi aldrig kommer att använda tratten som de använt för att hälla ner säd från övervåningen till nedervåningen. Om tratten försvann så skulle virkeskatastrofen på verkstadsgolvet kunna få sin lösning.

Idag revs så tratten. Det försvårades en del av att virkeshögen låg under så vi var tvungna att kliva på den för att komma åt att riva. När tratten väl var borta byggdes, av virke som redan låg i högen, en ställning där virke kan sorteras in. För att motverka att allt hamnar huller om buller även i framtiden gjorde vi fem avdelningar för reglar, brädor, lister, spontat, och övrigt. Allt som är kortare än 70 cm la vi på golvet under ställningen med kortsidan ut så det blir lätt att hitta. Golvet sopades och sågen som stått i vägen  direkt innanför dörren kunde flyttas in så att den inte längre står där man vill passera. Just nu känns det som om letandets dagar är över. Får se om det varar mer än en vecka.

Kofot

Heter det bräckjärn eller kofot? Om det heter kofot, heter det i så fall två kofötter eller två kofotar?

Hur som helst, för den som bara slänger en kort blick på den här bilden kan det se ut som två verktyg som ligger och väntar på att användas. Som om det inte spelar någon roll vilken man råkar ta, eller att man känner för en röd och väljer den. Så är det inte. Den ena är nämligen bra och den andra är dålig.

Kofot004

Den röda köptes under vånda för 25 år sedan inför en omfattande renovering. Våndan kom sig av att den kostade några hundralappar. Inga stora mängder pengar, men det kändes som mycket att betala för en så enkel sak som en kofot, även om den är tillverkad i Sverige. Men det var en kanon-investering. Den röda har varit, och är fortfarande, fantastiskt bra!

Kofot002

Den andra däremot, som vi misstänker har varit blå, är inget vidare. Den har svårt att få loss kraftiga spikar och den lämnar alltid efter sig fula märken i träet. Dessutom är den röda gjord av bättre stål, eller så är den bättre härdad. Den tål mycket utan att tappa formen och skärpan.

Träskadorna som den blå skapar kommer sig av att den del av kofoten som ligger an mot träet är för smal. Nästan allt trä, utom möjligen ek, får bestående märken om man inte skyddar det. Den röda är tillräckligt bred för att oftast göra jobbet utan att det syns efteråt. Den hanterar dessutom utan knot spikar av de storlekar som bara finns i gamla hus. Så stora  spikar säljs nog inte längre.

Kofot003

Att den blå har svårt för kraftiga spikar kan bero på att den inte har lika snygg kurva på ”huvudet” som den röda. När den röda får fatt på spiken ligger den an mot underlaget bara någon centimeter från spiken. Det ger en mycket kraftig hävstång. Den blå är rakare alldeles intill spiken vilket gör att hävarmen utgår från en punkt närmare den stora kröken. I stället för en hävarm 80 till 1 som på den röda så blir hävarmen kanske 80 till 4, dvs 20 till 1 på den blå. Stor skillnad.

Kofot001

Den blå typen var vanligast och billigast för inte så länge sedan men nu verkar det som att de flesta nya bräckjärn har ganska bra form. Vilken kvalitet det är på stålet vet man ju inte förrän man rivit ett hus men man brukar få kvalitet efter hur mycket man betalar.

Den röda finns även i miniatyrformat, kanske 15 cm lång. De är mycket söta och finns ibland på disken i verktygsbutiker.  Det är lockande att ha en kofot i fickan och de är förmodligen bra på att ta loss lister. Vi har ingen sådan. Än.

Kofot

Men vi har en annan variant av mindre kofot. Den är gjord av bandjärn eller en plåtbit. Den flexar mycket och är bara bra på att ta loss masonit och gamla våtrumsmattor. Wikipedia har en bild på en som sitter kvar efter ett inbrottsförsök i mars i år. Eftersom dörren inte är gjord av masonit så kom inte tjuvarna längre. Kvalitet lönar sig, både när det gäller dörr och kofot.

Det kanske heter en kofot, flera bräckjärn?

© 2017 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑