Baksidan på vår ladugård har varit ett sorgligt kapitel sedan vi flyttade hit. Delar av ytan har varit hårdgjord sedan tidigare men med tiden kommer växtligheten krypande om inte gruset används eller skrapas då och då. Den andra halvan skulle kunna beskrivas som åkermark, men om inget odlas så blir det bara Kirskål, Nässlor och mjuk jord som saker fastnar i. Den hårdgjorda delen har vi skrapat av med bakskrapan på traktorn vid några tillfällen efter att först manuellt ha tömt den på gammal träullsisolering som låg i högar. Först förra året kunde vi öppna de bakre portarna efter att ha röjt i etapper under flera år.

Baksidan på ladugården är bra för att förvara alla redskap som behövs på en gård. I vårt fall så betyder det:

  • Tallriksharv
  • S-harv
  • Rotorslåtter
  • Hästsläp som används som fårtransport
  • Hästsläp som ibland används som grishus
  • Bilsläp
  • Flistugg
  • Självlastarvagn
  • Hövändare
  • Strängläggare
  • Potatiskup
  • Timmerkärra
  • Höräfsa
  • Gödselspridare
  • Balvagn
  • Bakskrapa
  • Pallgafflar/skopa

Ovan är den gamla hårdgjorda ytan efter lite skrapande av Christian. I bakgrunden syns en inhyrd traktor med tippsläp som transporterade bort jorden till en annan plats.

Vi trodde inte att vi skulle ha användning för så många manicker men i och med att vi inte bara har trädgårdsodling utan även använder skog och gärden så blir det mycket. De flesta av dessa tillbehör används relativt sällan men behöver förvaras någonstans mellan användningarna. När man ställer dem på en ogräsbevuxen yta så växer gräs och sly snabbt upp runt om och redskapen mår inte bra av det. De rostar och ruttnar och det blir jobbigt och svårt att hålla ordning. Dessutom kör vi fast med traktorn när det är för blött. Vi passerar ytan många gånger varje dag och har vi inte gummistövlar på oss så har vi våta fötter. Den här ytan är heller inte lämplig att ha till något annat. Den är bara 4-5 meter bred mellan det gamla hårdgjorda och en lite bäck som det bara rinner i när en myr ovanför har mycket vatten. Dessutom har problemet med parkeringsplatser på gården blivit allt större ju fler kunder och andra besökare vi får på gården.

Vi har länge velat göra något åt ytan men det kostar pengar eftersom det är ett jobb som vi inte kan utföra själva med handkraft.

Vi har haft vår lokala grävmaskinist Christian här på jobb förut. Han har hjälpt oss med avloppet och vi vet att han är snabb och effektiv och lätt att ha att göra med. För ett tag sedan var han här och tittade på ytan och vi diskuterade igenom arbetet som enligt Christian skulle ta några dagar.

Grävmaskinen anlände på onsdagskvällen. Baggen Benny hade upptäckt att fjädrarna i en grind var utan ström så han njöt av att kunna gå ut och in som han ville. Han gjorde rätt i att passa på. Dagen efter skulle platsen där han står se helt annorlunda ut.

Ytan är drygt 200 kvadratmeter stor så vi tänkte att det nog skulle ta fler dagar än så men det är svårt att avgöra när man själv brukar jobba med spade och Christian jobbar med en 7,5 ton tung grävmaskin.

När gyttjelagret grävts bort kom en lastbil med grovt material från Magra grus och tippades av. Christian såg till att det fördelades över ytan. Det är fascinerande att se en duktig grävmaskinist jobba. Stor precision trots den enorma maskinen.

Det grova materialet var kross med upp till 17 cm stenar. När det var utjämnat tippades ett finare bärlager ovanpå och även det fördelades jämnt över ytan.

Nu har vi en enormt stor hårdgjord yta på baksidan av ladugården och kommer inte att behöva fastna i gyttja längre. Våra redskap kommer att hålla längre då de inte behöver stå överväxta av våt växtlighet. Vi kommer inte att köra fast med traktorn och vi har någonstans där vi kan be våra besökare att parkera så vi inte behöver låna grannens åker.

Hela jobbet tog en och en halv dag. Den som läser vår blogg regelbundet vet att ett av våra mål är att gården ska kunna skötas utan fossil energi. Det är delvis ett ändamål i sig men framför allt så hjälper det till att forma verksamheten så att den stannar på en mindre skala som kan skötas även i ofärdstider. Vi drar oss dock inte för att använda bensin och diesel emellanåt. I de flesta fall så räcker en 20-litersdunk länge men ett arbete av det här slaget är orimligt att göra utan antingen diesel eller slavar/statare som utnyttjades före oljeeran. Vi tycker att vi har fått mycket arbete uträttat för dieseln den här gången.